Hemmets inflytande.

(406)Ett godt hem har et större inflytande på människors hjärtan och lif än någonting annat i världen. rätt

(406)Hemmet bör för barnen vara den mest till. dragande plats i världen och moderns väsen dess starkaste dragningskraft. Barn äro ytterst känsliga för ömhet. Det är lätt att glädja dem och lätt att göra dem olyckliga. Genom mild fostran, kärleksfulla ord och gärningar kunna mödrarna oskiljaktigt binda barnens hjärtan vid sig. rätt

(406)Små barn tycka mycket om sällskap. De kunna sällan roa sig ensamma. De längta efter deltagande och ömhet. Det, som roar dem, roar enligt deras tanke också modern, och det faller sig naturligt för dem att gå till henne med sina små fröjder och sorger. Modern bör ej då såra deras känsliga hjärtan genom att med likgiltighet behandla de saker, som, ehuru i sig själfva obetydliga, likväl äro af stor vikt för dem. De skatta högt hennes deltagande och gillande. En gillande blick, ett uppmuntrande ord eller beröm bli som solsken för deras hjärtan och göra ofta hela dagen lycklig. rätt

(406)I stället för att skicka barnen ifrån sig för att ej störas af deras buller eller besväras af deras önskningar bör modern söka uttänka något roande tidsfördrif eller något lätt arbete för att sysselsätta deras verksamma händer och lifliga sinnen. rätt

(407)Genom att sätta sig in i deras känslor och ordna deras nöjen och sysselsättningar skall modern vinna sina barns förtroende, och hon kan då så mycket kraftigare motarbeta ovanor hos dem och förhindra utbrott af själfviskhet och dåligt lynne. Ett varnande eller förebrående ord i rätta stunden skall visa sig mycket värdefullt. Genom tålig, vaksam kärlek kan hon leda sina barns sinnen i rätt riktning och hos dem framkalla många vackra och tilltalande karaktärsdrag. rätt

(408)Mödrar böra noga söka förekomma, att barnen blifva själfsäkra och betydande i sina egna ögon. Barnen böra aldrig tro, att de äro hemmets medelpunkt eller att allting rör sig omkring dem. Många föräldrar ägna mycken tid och möda åt att roa sina barn, medan de i stället borde fostra dem till att kunna roa sig själfva och uppöfva sin färdighet och uppfinningsförmåga. På detta sätt skola de lära sig att vara nöjda med litet. De böra lära sig att modigt bära sina små missräkningar och pröfningar. I stället för att göra dem uppmärksamma på hvarje obetydlig smärta eller skada bör man leda deras tankar därifrån och lära dem att fästa föga afseende vid egna missöden och obehag. Och man bör tänka ut olika sätt, på hvilka barnen, kunna läras att blifva till hjälp och glädje för andra. rätt

(408)Men man får ej försumma barnen. Tyngda af många omsorger, anse sig mödrarna ibland ej kunna få tid att tåligt ,undervisa de små och visa dem kärlek och deltagande. De böra emellertid minnas, att om barnen ej hos sina föräldrar och i sitt hem få sin längtan efter sympati och kamratskap tillfredsställd, skola de söka vinna detta på annat håll, där både deras sinne och karaktär kunna allvarligt skadas. rätt

(408)Till följd af bristande tid och eftertanke vägrar mången moder sina barn oskyldiga nöjen, under det att hennes flitiga fingrar och trötta ögon äro sysselsatta med ett arbete, som endast är ämnadt till prydnad, men som i flesta fall endast skall tjäna till att i de ungas hjärtan uppamma fåfänga och högmod. När barn närma sig mogen ålder, bära dessa lärdomar frukt i stolthet, moralisk slapphet och småsinne. Modern sörjer öfver sina barns fel, men inser ej, att den frukt hon nu skördar kommer af de frön, som hon själf utsått. rätt

(408)Många mödrar behandla sina barn mycket olika. Ibland låta de dem få sin vilja fram, så att det gränsar till slapphet. Ibland åter vägra de barnen något oskyl. digt nöje, som kunde ha beredt deras barnsliga hjärta lycka. Häri likna de ej Kristus. Han älskade barnen, förstod deras känslor och deltog med dem i deras fröjder och sorger. rätt

(409)Faderns ansvar.
Maken och fadern är familjens öfverhufvud. Hustrun behöfver hans kärlek och deltagande och hans hjälp med barnens vård. Detta är fullkomligt naturligt. Barnen äro hans lika mycket som hennes, och deras välgång ligger honom lika mycket om hjärtat. Och de behöfva sin faders stöd och ledning. Därför är det af vikt, att han har en rätt uppfattning af lifvet och känner betingelserna för ett lyckligt familjelif. Framför allt må han behärskas af kärlek till Gud och ställa sig hans ord bli efterrättelse, på det att han må kunna leda sina barns fötter på den rätta vägen. rätt

(410)Fadern är hemmets lagstiftare, och han bör liksom Abraham göra Guds ord till hemmets lag. Gud sade om Abraham: "Jag har utsett honom, att han skall befalla sina barn och sitt hus efter sig." Fadern får aldrig visa någon syndig slapphet, då det gäller det ondas motarbetande. Han får aldrig göra sig skyldig till svag och oklok efterlåtenhet mot barnen eller särskildt gynna något af dem. Han får aldrig pruta af på pliktens bud för att fylla en själfvisk tillgifvenhets fordringar. Abraham meddelade ej blott riktiga lärdomar, utan upprätthöll äfven aktningen för de rättfärdiga lagarna. Gud har gifvit oss föreskrifter till vår ledning. Barnen böra ej lämnas att vandra bort från den säkra stig, som Guds ord utvisar, och beträda farliga stigar, som utgrena sig åt alla håll. Vänligt, men bestämdt samt under nthållighet och bön böra barnens dåliga böjelser motarbetas och deras orätta önskningar ej uppfyllas. rätt

(410)Fadern bör sträfva att inom familjen göra de mera stränga dygderna gällande - handlingskraft, flit, praktisk verksamhet, ihärdighet, mod, rättskaffenhet och noggrannhet. Han bör själf stå som ett exempel på dessa dygder och själf vara, hvad han fordrar, att barnen skola vara. rätt

(410)Fäder, nedslån likväl icke edra barns mod. Förenen tillgifvenhet med myndighet, vänlighet och deltagande med bestämdhet och fasthet. Skänken några af edra lediga stunder åt edra barn. Lären riktigt förstå dem. Deltagen med dem i deras arbete och i deras lekar och söken alltid vinlla deras förtroende. Varen alltid deras vänner. På detta sätt skolen I vara i stånd att ntöfva ett kraftigt och godt inflytande på dem. rätt

(411)Fadern bör göra allt, hvad på honom beror, för att göra hemmet lyckligt. Hur stora hans affärsbekymmer och öfriga svårigheter än må vara, böra de ej få kasta skugga öfver familjen. Han bör inträda i sitt hem med ett gladt leende och uppmuntrande ord. rätt

(411)I viss mening är fadern familjens präst, som morgon och kväll framlägger offer på familjens altare. Hustrun och barnen skola förena sig med honom i bön och lofsång. På morgonen må fadern, innan han lämnar hemmet för sitt dagliga arbete, samla barnen omkring sig och, nedböjd inför Guds ansikte, anförtro dem i sin himmelske Faders vård. När dagens mödor äro sint, må familjemedlemmarna förena sig och uppsända till Gud tacksamhetens bön och lofsång, erkännande Guds omsorg om dem under dagens lopp. rätt

(412)Föräldrar, hur brådskande än edert arbete må vara, så försummen ej att förena eder med edra barn omkring Guds altare. Bedjen om heliga änglars beskydd i edert hem. Minnens, atf edra kära äro utsatta för frestelser. Dagliga svårigheter möta både unga och gamla. De, som vilja lefva ett kärleksfullt lit i tålamod och glädje, måste bedja. Eudast genom att ständigt bedja om Guds hjälp kunna vi vinna seger öfver oss själfva. rätt

(412)Hemmet bör vara en glädjens, höfviskhetens och kärlekens bostad, ty där dessa råda, där finnas lycka och frid. Bekymmer skola komma, men de falla på hvarje människas lott. Tålamod, tacksamhet och kärlek kunna sprida solsken i hjärtat, om än dagen är aldrig så molnhöljd och dyster. I sådana hem dväljas Guds änglar. rätt

(412)Mannen och hustrun må söka hvarandras lycka och aldrig uraktlåta de små uppmärksamheter och vänliga handlingar, som göra lifvet gladt och ljust. Fullkomligt förtroende bör råda mellan makarna. De böra gemensamt öfverväga sitt ansvar. Tillsammans böra de arbeta på barnens högsta väl. De böra aldrig i barnens närvaro kritisera hvarandras planer eller ifrågasätta hvarandras omdöme. Hustrun bör söka noga undvika att försvåra mannens arbete för barnen, och mannen bör understödja sin hustru genom kloka råd och kärleksfull uppfostran. rätt

(412)Ingen mur af kyla och förbehållsamhet bör tillåtas resa sig mellan föräldrar och barn. Föräldrarna må lära känna sina barn genom att söka förstå deras håg och böjelser, sätta sig in i deras känslor och förmå dem att tala om hvad de ha på hjärtat. rätt

(413)Föräldrar, visen edra barn, att I älsken dem och viljen göra allt, hvad i eder förmåga står, för att göra dem lyckliga. Om I gören så, skola barnen ej känna den nodvändiga tuktan så svår. I eden edra barn med ömhet och deltagande, och minnens, att "deras änglar i himmelen se alltid min Faders ansikte, som är i himmelen." Om I önsken, att änglarna skola för edra barn uträtta de uppdrag de fått af Gud, så blifven änglarnas medarbetare genom att göra, hvad på eder ankommer. rätt

(413)Om barnen uppväxa under ett verkligt hems kloka och kärleksfulla ledning, skola de ej känna längtan efter nöjen och kamrater utom hemmet. Det onda kan ej bli lockande för dem. Den ande, som råder i hemmet, skall dana deras karaktär. De skola tillägna sig vanor och grundsatser, som skola blifva ett starkt värn mot frestelser, då de lämna hemmets skydd och intaga sin plats i världen. rätt

(413)Såväl barnen som föräldrarna hafva viktiga plikter i hemmet. De böra känna sig som ansvariga delar af det hela. De erhålla föda och kläder, kärlek och omsorg, och de böra visa sin erkänsla för allt detta genom att bära sin andel af hemmets bördor och föra så stor lycka som möjligt in i den familj, af hvilken de äro medlemmar. rätt

(413)Barnen äro ibland frestade att knota under foräldrarnas allvarliga fostran, men under sitt senare lif skola de välsigna föräldrarna för deras trogna vård och noggranna omsorg, som skyddade och ledde dem i deras unga år. rätt

nästa kapitel