Sann bildning och missionsarbete.

(414)Hvarje sann kristen är Guds medhjälpare. rätt

(414)Sann bildning gör oss skickliga att utföra missionsarbete. Hvarje Guds son och dotter är kallad att vara en missionär; vi äro kallade till att tjäna Gud och våra medmänniskor, och att förbereda oss till denna tjänst bör vara afsikten med vår bildning. rätt

(414)Utbildning till tjänst.
Detta bör alltid kristliga föräldrar och lärare hafva för ögonen. De veta icke, hvilket arbete deras barn komma att utföra. Måhända komma de att tillbringa sina lif i hemmets krets; måhända komma de att upptaga lif. vets allmänna sysslor eller ock att resa till hednaländer som evangelii förkunnare. Men alla äro de i lika stor grad kallade att vara Guds missionärer, nådens sändebud till världen. rätt

(414)Gud älskar barnen och de unga med deras friska talanger, deras energi, mod och läraktighet, och han vill bringa dem i harmoni med sina himmelska redskap. De böra erhålla en sådan bildning, som kan hjälpa dem att stå vid Kristi sida och utföra oegennyttig tjänst. rätt

(415)Kristi ord gälla alla hans barn ända ned till tidens slut lika visst som de gällde hans första lärjungar, när han sade: "Såsom du har sändt mig i världen, så har ock jag sändt dem i världen." att de må vara Guds ställföreträdare, uppenbara hans ande och hans karaktär samt utföra hans verk. rätt

(415)Våra barn stå så att säga vid skiljevägen. På alla håll vilja världens lockelser draga dem bort från den stig, som är anvisad Herrens återlösta, och öfver till njutningarnas och egennyttans väg. Huruvida deras lif skall bli en välsignelse eller förbannelse beror på, hvilket val de träffa. Ägande öfverflöd af energi, ifriga att pröfva sina töfvade krafter, behöfva de något, hvangenom de kunna skaffa aflopp för detta öfverflöd. Något måste de företaga sig, vare sig det är godt eller ondt. rätt

(415)Guds ord undertrycker icke verksamhetslust, men leder den in på rätt spår. Gud förbjuder icke de unga att vara framåtsträfvande. De karaktärsdrag, som bringa en man verklig framgång och ära i världen - den oemotståndliga önskan att uppnå något bättre, den oböjliga viljan, den outtröttliga fliten och ihärdigheten - dessa. må icke undertryckas. Genom Guds nåd böra de ledas 1 en sådan riktning, att det uppnås, som är lika mycket högre än blott egennyttiga och världsliga intressen, som himmelen är högre än jorden. rätt

(415)Såsom föräldrar och kristna åligger det oss att gifva våra barn den rätta vägledningen. De må med omsorg, vishet och ömhet ledas till att utföra kristligt arbete. Vi stå i helig förpliktelse till Gud att uppdraga våra barn för hans tjänst. Vår första plikt är att omgifva dem med sådana inflytanden, som kunna leda dem till att inviga sina lif åt Guds tjänst, samt att gifva dem den nödiga utbildningen. rätt

(415)Gud älskade oss så, att han utgaf sin enfödde Son, på det att vi icke må förgås, utan hafva evigt lif. "Kristus har älskat oss och utgifvit sig sjä1f för oss." Om vi älska, vilja också vi utgifva eller uppoffra oss. "Icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna", det är den stora konst, som vi sjä1fva skola lära och i hvilken vi äfven skola undervisa andra. rätt

(416)Låt de unga få den tanken fastslagen, att de icke äro sina egna. De tillhöra Kristus, de äro köpta med hans blod; de äro hans kärleks egendom. De lefva, emedan han uppehåller dem med sin kraft. Deras tid, deras kroppskrafter och deras själsförmögenheter tillhöra honom och skola utvecklas och användas i hans tjänst. rätt

(416)Näst efter änglarna är människan, som är skapad till Guds afbild, den ädlaste af alla hans skapelser. Och Gud önskar, att människan skall blifva allt, hvad han gjort det möjligt för henne att blifva, och att hon skall på allra bästa sätt bruka de gåfvor och krafter han gifvit henne. rätt

(416)Lifvet är hemlighetsfullt och heligt. Det är en uppenbarelse af Gud sjä1f, som är källan till allt lif. Dyrbara äro de tillfällen det skänker oss, och med allvar böra de användas. Äro de en gång förlorade, så äro de förlorade för evigt. rätt

(416)Gud ställer evigheten med dess verkligheter framför oss och hjälper oss att omfatta det eviga och oförgängliga. Han gifver oss värdefulla, förädlande sanningar, så att vi må kunna gå framåt på en trygg och säker stig, medan vi söka ett mål, som är värdt uppbjudandet af alla våra krafter. rätt

(416)Gud ser in i det lilla frö han sjä1f danat och ser däri den fagra blomman, den lilla busken eller det höga träd, som sträcker sina grenar vida omkring. På samma sätt ser han de möjligheter, som finnas hos hvarje människa. Vår tillvaro här har en afsikt. Gud har gifvit oss sin plan, efter hvilken vi skola lefva, och han önskar, att vi skola nå den högsta grad af utveckling. rätt

(416)Han önskar, att vi skola göra stadiga framsteg i helighet, i lycka och duglighet. Alla hafva gåfvor, som de måste lära att betrakta som heliga gåfvor, gifna af Gud för att användas på ett rätt sätt. Han önskar, att de unga skola utveckla sig i hvarje hänseende och göra verksamt bruk af sina gåfvor. Han önskar, att de skola njuta allt, som är nyttigt och dyrbart här i lifvet, samt vara goda och göra godt och samla sig själfva en himmelsk skatt för det tillkommande lifvet. rätt

(417)De böra sträfva efter att öfverträffa hvarandra i allt, som är oegennyttigt, högt och ädelt. Låt dem betrakta Kristus som det mönster, efter hvilket de skola daras. Den heliga ifver, som han uppenbarade i sitt lif, må också de nära - en ifver för att deras lif må bidraga till att göra världen bättre. Detta arbete äro de kallade att utföra. rätt

(417)En omfattande grundval.
Den högsta af alla vetenskaper är att frälsa själar. Det största verk, som människor kunna sträfva efter att utföra, är detta att leda människor från synd till helighet. För att detta arbete skall kunna utföras bör en omfattande grundval läggas. Därtill behöfs en omfattande utbildning, en utbildning, som, hvad föräldrar och lärare angår, kräfver en omtanke och en sträfvan, som undervisning i vetenskapliga fack allena icke kräfver. Det fordras något mera än utveckling af själsgåfvorna ensamt; utbildningen är icke fullständig, med mindre än att kropp, själ och hjärta utvecklas lika. Karaktären måste fostras på rätt sätt för att kunna nå sin fullaste och högsta utveckning. Alla sinnets och kroppens gåfvor och krafter måste utvecklas och fostras på ett rätt sätt. Det är vår plikt att utveckla och nyttja hvarje kraft inom oss, som kan göra oss till bättre arbetare i Guds tjänst. rätt

(417)Sann utbildning innefattar hela vårt väsen. Den lär oss att göra ett rätt bruk af oss sjä1fva; den sätter oss i stånd att använda hjärna, ben och muskler, kropp, sinne och hjärta på bästa sätt. Själskrafterna, som äro de högsta, skoja härska öfver kroppen. De naturliga lustarna och passionerna måste bringas in under samvetets och de andliga böjelsernas kontroll. Kristus står som människosläktets hufvud, och det är hans afsikt att leda oss i sin tjänst in på upphöjda, heliga och rena stigar. Genom hans nåds underbara verkningar skola vi blifva fullkomliggjorda i honom. rätt

(418)Jesus fick sin utbildning i hemmet. Hans moder var hans första mänskliga lärare. Från hennes läppar och ur de profetiska skrifterna mottog han undervisning om himmelska ting. Han lefde i ett landtligt hem och bar troget och med glädje sin del af hemmets bördor. Han, som varit himmelens härskare, var en villig tjänare och en älskande och lydig son. Han lärde ett handtverk, och med sina egna händer arbetade han på verkstaden tillsammans med Josef. Klädd som en vanlig arbetare, gick han på gatorna i den lilla staden till och från sitt enkla arbete. rätt

(418)Folket på den tiden uppskattade alla ting efter deras utvärtes prakt. Allt efter som gudsdyrkan af tagit i kraft, hade den tilltagit i yttre ståt. Lärarne sökte vinna respekt och utvärtes glans. Jesu lif var en afgjord motsats till allt detta. Hans lif var en framställning af det värdelösa i de ting, som människor ansågo vara af stor betydelse i lifvet. Han besökte icke dåtidens skolor, som upphöjde det obetydliga och föraktade det verkligt stora; han fick sin bildning från de källor, som Gud bestämt: från nyttigt arbete, från forskning i de heliga skrifterna, från naturen och från lifvets erfarenheter - dessa Guds läroböcker, fulla af undervisning för alla, som hafva en villig hand, ett seen}le öga och ett förståndigt hjärta. rätt

(418) "Barnet växte upp, stårktes i anden och uppfylldes med vishet, och Guds nåd var öfver honom." rätt

(418)Sålunda förberedd, upptog Jesus sin mission, i det han i allt sitt umgänge med människorna bragte dem välsignelse och utöfvade en omdanande kraft, sådan världen aldrig förr varit vittne till. rätt

(419)Undervisning i hemmet.
Hemmet är barnets första skola, och det är där grunden bör läggas för ett verksamt lif. Grundsatserna härför böra icke endast framläggas i teori; de måste sätta sin prägel på hela utbildningen. Man bör mycket tidigt lära barnen att vara hjälpsamma. Så snart krafterna och förmågan att reflektera äro tillräckligt utvecklade, bör man pålägga dem plikter i hemmet. De böra uppmuntras att söka hjälpa fader och moder, uppmuntras att försaka och att behärska sig, att ställa andras lycka och bekvämlighet högre än sin egen, att söka glädja sina bröder och systrar och sina lekkamrater samt att visa vänlighet mot gamla, sjuka och olyckliga. I ju fullare utsträckning tjänandets ande råder i hemmet desto mera kommer den att visa sig i barnens lif. De skollära sig att finna glädje i att tjäna andra och uppoffra sig för deras bästa. rätt

(420)Skolans arbete.
Uppfostran i hemmet borde fullständigas genom skolans verksamhet. Utvecklingen af hela människan, både i fysiskt, intellektuelt och andligt hänseende, samt uppfostran till att tjäna andra och till själfuppoffring får aldrig lämnas ur sikte. rätt

(420)Framför allt annat har ett troget utförande af hvardagslifvets små omsorger för Kristi skull förmåga att dana karaktären och att leda barnen till att utföra oegennyttigt arbete i lifvet. Det är föräldrars och lärares uppgift att väcka denna ande till lif, att uppmuntra den och leda den in på rätta vägen. Ett viktigare arbete kunde aldrig blifva dem betrodt. Tjänstvillighetens ande är den ande,. som råder i himmelen och i hvarje sträfvan att utveckla och uppmuntra denna ande deltaga änglarna. rätt

(420)En sådan utbildning måste vara grundad på Guds ord. Endast där framhållas de rätta grundsatserna i sin fulländning. Bibeln bör vara grunden både för studium och undervisning. Den nödvändigaste kunskapen är kunskapen om Gud och om den, som han har utsändt. rätt

(420)Hvarje barn och hvarje ung person bör känna sig själf. De böra äga kunskap om den kropp Gud gifvit dem och om de lagar, genom hvilka den kan bevaras frisk och sund. Alla böra vara grundligt förtrogna med de vanliga skolämnena och dätjämte erhålla en industriell bildning, så att de må blifva män och kvinnor med praktisk duglighet, lämpliga att utföra lifvets allmänna plikter. Härtill bör komma undervisning och praktisk erfarenhet i åtskilliga grenar af missionsarbete. rätt

(421)Lära för att meddela.
De unga böra gå framåt så hastigt och så långt de kunna i förvärfvandet af kunskaper. Låt deras studier vara så vidtomfattande, som deras begåfning tillåter, och låt dem meddela sina kunskaper åt andra, allt efter som de själfva inhämta vetande. På så sätt kunna de pröfva sin förmåga och utveckla den. Värdet af deras bildning bestämmes af det bruk de göra af sina kunskaper. En lång tid använd till studium, utan att man gör någon som helst ansträngning att meddela andra, hvad man lärt, visar sig ofta snarare vara till skada än till gagn för sann utveckling. I hemmet såväl som i skolan bör elevens sträfvan gå ut på ej blott att inhämta kunskaper, utan äfven att meddela andra den kunskap han förvärfvat. Hvilket hans kall än är, bör han vara både elev och lärare, så länge han lefver. På så sätt kan han ständigt gå framåt. i det han sätter sin tillit till Gud och håller sig till honom, som är oändlig i visdom, honom som kan uppenbara ting, hvilka legat fördolja tidsåldrar igenom och som kunna göra de vanskligaste uppgifter klara för den, som tror på honom. rätt

(422)Inflytelsen af sällskap.
Guds ord lägger stor vikt på den inflytelse sällskap utöfvar äfven på vuxna. Men hur mycket större inflytelse har det då ej på barnens och de ungås sinne och karaktär, som ännu hålla på att utvecklas! Det sällskap de hafva, de grundsatser de följa och de vanor de utveckla afgöra spörsmålet om deras nytta här i lifvet och deras välfärd i evigheten. rätt

(422)Det är en sorglig sanning, en sanning, som bör komma föräldrars hjärtan att bäfva, att det i så många af de skolor och läroanstalter, dit de unga sändas för att få sin utbildning och andliga utveckling, råda inflytelser, som missrikta karaktären, leda sinnet bort från lifvets sanna ändamål och försvaga moralen. Genom umgänge med de nöjeslystna, de vanartade och sådana, som ingen aktning ha för religionen, förlora många, många unga sin enkelhet och renhet och mista tron på Gud samt förlora den själfförsakelsens ande, som kristna fäder och mödrar uppammat och vårdat genom omsorgsfull uppfostran och allvarlig bön. rätt

(422)Många, som komma till skolan i afsikt att utbilda sig för någon gren af missionsverksamhet, fördjupa sig i världsliga studier. De gripas af en äregirig längtan att vinna nt. märkelse genom sina kunskaper och att uppnå en ärofull ställning i världen. Afsikten med deras inträde i skolan förloras ur sikte, och de viga sina lif åt egennyttiga, världsliga företag samt lägga grunden till vanor, som fördärfva lifvet både för denna världen och den tillkommande. rätt

(422)Som regel gäller, att de män och kvinnor, som hafva stora ideer, oegennyttiga och ädla föresatser, hafva fått dessa goda karaktärsdrag utvecklade genom sina omgifningar i barndomen. Gud framhöll i allt sitt handlingssätt med Israel nödvändigheten af att vaka öfver barnens umgänge. Allt så väl i det offentliga och religiösa lifvet som i sällskapslifvet var ordnadt med tanken på att bevara barnen från dåligt umgänge och att från deras tidigaste barndom lära dem känna Guds lags grundsanningar. Den åskådningsundervisning, som blef dem gifven vid nationens uppkomst, var af en sådan natur, att den måste göra ett djupt intryck på allas hjärtan. Innan den sista förskräckliga straffdomen kom öfver egyptierna genom deras förstföddas död, bjöd Gud sitt folk att samla sina barn i sina hem. Dörrposten på hvarje hus blef märkt med blod, och alla skulle hy sig inom det utlofvade skydd, som blodet var ett tecken på. På samma sätt böra också i vår tid de föräldrar, som frukta och älska Gud hålla sina barn i "förbundets band" - innanför skyddet af dessa heliga inflytelser, som blifvit möjliggjorda genom Kristi återlösande blod. rätt

(422)Skiljens från dem.
Kristus sade om sina lärjungar: "Jag har gifvit dem ditt ord, och. . . de äro icke af världen, såsom jag icke är af världen." rätt

(422) "Skicken eder icke efter denna världen", säger Gud, "utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse." rätt

(422) "Bären icke främmande ok tillsamman med otrogna, ty hvad har rättfärdighet att göra med orättfärdighet, eller hvad gemenskap har ljus med mörker? Eller huru kan Guds tämpel stå tillsamman med afgudar? Ty I ären ett den lefvande Gudens tämpel, såsom Gud har sagt: Jag skall bo hos dem och vandra bland dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk. Därför,
gån ut ifrån dem och skiljens från dem...
och kommen icke vid det orent är;
och jag skall mottaga eder och vara eder en fader,
och I skolen vara mina söner och döttrar,
säger Herren, den allsvåldige." rätt

(424)Löften om välsignelse.
"Församlen de små barnen." Lären dem "Guds stadgar och lagar".
"De skola lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall välsigna dem."
"Jordens alla folk skola se, att du är uppkallad efter Herrens namn." rätt

(424) "Jakobs kvarlefva ibland många folk
skall vara såsom en dagg ifrån Herren,
såsom en rägnskur på gräs,
som icke bidar efter någon man
och icke väntar på människors barn." rätt

(424)Vi räknas med ibland Israel. All den undervisning, som fordom blef gifven till israeliterna angående deras barns utbildning och uppfostran, och ana löften om välsignelse på grund af lydnad tillhöra oss. rätt

(424)Guds ord till oss är: "Jag vill välsigna dig. . . och du skall varda en välsignelse." rätt

(424)Om de första lärjungarna och om alla, som genom deras ord skulle tro på honom, sade Kristus: "J ag har gifvit dem den härlighet, som du har gifvit mig, på det att de må vara ett, såsom vi äro ett; jag i dem och du i mig, att de må vara fullkomnade till ett, och att världen må förstå, att du har sändt mig och älskat dem, såsom du har älskat mig." rätt

(424)Underbara ord, som tron knappast förmår fatta! Alla världars Skapare älskar dem, som gifva sig åt hans tjänst, liksom han älskar sin Son. Redan här nere och i denna stund njuta vi en så förunderlig grad af hans nådiga ynnest. Han har gifvit oss honom, som är himmelens ljus och majestät, och med honom har han skänkt oss hela den himmelska skatten. Hur mycket han än lofvat oss i det tillkommande lifvet, skänker han oss likväl furstliga gåfvor i detta lifvet. Han önskar, att vi såsom delaktiga af hans nåd skola njuta allt, som kan förädla, utveckla och höja karaktären. Han vill fylla de unga med kraft från det höga, så att de må kunna stå under Kristi blodbestänkta fana för att verka, såsom han verkade, leda själar in på trygga stigar och sätta mångas fötter på den eviga klippan. rätt

(425)Guds löften.
Alla, som söka att arbeta i harmoni med Guds undervisningsplan, skola få erfara hans stärkande nåd, hans ständiga närvaro och hans uppehållande kraft. Han säger till hvar och en: rätt

(425) "Var fast och stark, förfäras icke, och var icke försagd! ty Herren, din Gud, är med dig." "Jag skall icke släppa dig, och jag skall icke öfvergifva dig." rätt

(425)Likasom rägnet och snön faller ifrån himmelen
och vänder icke tillbaka dit,
utan fuktar jorden och gör henne fruktbar och bärande
och gifver säd till att så och bröd till att äta,
så skall ock mitt ord vara, som utgår från min mun.
Det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt,
utan göra hvad mig täckes
och hafva framgång i det, hvartill jag utsänder det.
Ty med glädje skolen I utgå,
och med frid skolen I varda ledsagade.
Bärgen och högarna skola för eder utbrista i jubelsång,
och alla markens träd skola klappa händerna.
I stället för törne skall cypress uppväxa,
och i nässlans ställe skall myrten uppväxa:
och det skall vara för Herren till ett namn,
till ett evigt tecken, som icke skall utplånas." rätt

(425)Öfver hela världen är samhället i oordning, och en genomgående reform är allestädes af nöden. Den undervisning, som gifves de unga, skall omdana hela samhället. rätt

(426) "De skola bebygga de gamla öde platserna;
hvad af ålder varit förstördt skola de upprätta,
och de skola åter uppbygga ödelagda städer,
som hafva legat förstörda ifrån släkte till släkte. . .
I skolen heta vår Guds tjänare...
deras glädje blifver evig.
Ty jag är Herren, som älskar rätt...
och jag skall gifva dem sin lön med fasthet
och göra ett evigt förbund med dem.
Och deras säd skall blifva känd bland hedningarna
och deras afkomma bland folken;
enhvar, som ser dem, skall om dem bekänna,
att de äro en säd, som Herren har välsignat. . .
Ty liksom jorden skjuter upp sin brodd,
och en örtagård låter sina plantor växa,
så skall Herren, Herren låta rättfärdighet och lof
växa i alla hednafolkens åsyn." rätt

nästa kapitel