Falsk och sann bildning.

(462) "Hvi läggen I ut edra penningar för det, som ej är bröd?" rätt

(462)Den store anföraren för ondskans makter söker ständigt hålla Guds ord fördoldt och i stället framhålla mänskliga åsikter. Han har föresatt sig, att vi icke skola höra Guds röst, som säger: "Denna är vägen, gån den!" Med tillhjälp af ett förvändt uppfostringssystem gör han sitt yttersta för att fördunkla det gudomliga ljuset. rätt

(462)Filosofiska spekulationer och vetenskapliga forskningar, hvar under Gud förkastas, göra tusentals människor till fritänkare. Slutledningar, som de lärda kommit till genom sina vetenskapliga undersökningar, framhållas ständigt och förklaras grundligt i vår tids skolor, medan man tydligt låter förstå, att om dessa lärda hafva rätt, så kan bibeln icke vara sann. Skepticismen är tilldragande för människosinnet. De unga se däri en själfständighet, som fängslar fantasien, och de förföras däraf. Satan triumferar; han vattnar hvarje tviflets säd, som utsås i de ungas hjärtan, och han bringar den till att spira upp och bära frukt, och snart insamlas en rik skörd af vantro. rätt

(462)Det är människohjärtats benägenhet till det onda, som gör det så farligt att utså otrons säd hos de unga. Allt, som försvagar tron på Gud, nedsätter själens förmåga att motstå onda frestelser. Det nedbryter det enda verkliga värnet mot synd. Vi behöfva skolor, där de unga kunna lära, att sann storhet består i att ära Gud genom att uppenbara hans karaktär i det dagliga lifvet. Vi behöfva inhämta kunskap om Gud genom hans ord och hans gärningar, på det att hans afsikt med vårt lif må blifva förverkligad. rätt

(463)Otrogna författare.
Det finnes många, som tro, att de för att uppnå verklig bildning nödvändigt måste läsa otrogna författares arbeten, emedan dessa innehålla många utmärkta tankar. Men hvem var upphofvet till dessa utmärkta tankar? Det var Gud och ingen annan. Han är källan till allt ljus. Hvarför skulle vi då blott för några få intellektuella sanningars skull arbeta oss igenom den massa villfarelse, som finns i otrogna mäns arbeten, när all sanning står oss till buds? rätt

(463)Hur går det till, att män, som äro i strid med Gud, komma i besittning af sådan visdom, som de stundom lägga i dagen? Satan själf fick sin bildning i himmelen, och han har kunskap såväl om det goda som om det onda. Han blandar det goda med det onda, och det är detta, som gifver honom makt att förföra människorna. Men skola vi anse satan som en ljusets ängel, endast därför att han iklädt sig en dräkt af himmelens klarhet? Frestaren har sina medhjälpare, som äro utbildade efter hans metod, inspirerade af hans ande och skickliga för hans verk. Skola vi samarbeta med dem? Skola vi anse hans medhjälpares arbete såsom nödvändigt för förvärfvandet af bildning? rätt

(463)Om den tid och det arbete, som nedläggas på studiet af otrogna människors goda tankar, blefve använda till granskning af de dyrbara sanningarna i Guds ord, så skulle tusenden, som nu sitta i mörker och dödens skugga, glädja sig i den härlighet, som utstrålar från honom, som är lifvets ljus. rätt

(464)Historisk och teologisk vetenskap.
Många mena, att en omfattande kunskap i historiska och teologiska skrifter är nödvändig som förberedelse för missionsarbete. De tro, alt denna kunskap skall komma dem till nytta, när de skoja förkunna evangelium. rätt

(464)Men deras mödosamma studier af människors åsikter komma snarare att försvaga än stärka dem i deras verksamhet. När jag ser boksamlingar, som till stor del utgöras af väldiga band af historiska och teologiska arbeten, tänker jag: "Hvarför skall man gifva ut penningar för det, som icke är bröd?, Det 6:te kap. i Johannes evangelium innehåller mera, än man kan finna i sådana arbeten. Kristus säger: ,Jag är lifvets bröd. Den, som kommer till mig, han skall icke hungra, och den, som tror på mig, han skall aldrig törsta." "Jag är det lefvande brödet, som har kommit ned från himmelen. Om någon äter af detta bröd, skall han lefva evinnerligen., "Den, som tror på mig, han har evigt lif. "De ord jag har talat till eder äro ande och äro lif." rätt

(465)Det gifves emellertid ett slag af historisk forskning, som icke bör förkastas. Den heliga historien utgjorde ett studium i profeternas skolor. Man följde Jehovas fotspår i berättelsen om hans handlingssätt med nationerna. På samma sätt böra också vi betrakta Guds handlingssätt med jordens folk. Af historien kunna vi se profetiornas uppfyllelse, vi kunna studera försynens styrelse i de stora reformrörelserna och förstå, hur de händelser, som stå i förbindelse med nationernas beredelse för den sista kampen i den stora striden mellan det onda och det goda, utveckla sig. rätt

(465)En sådan granskning skall gifva oss en vid och omfattande syn på lifvet. Den skall förhjälpa oss till en bättre uppfattning af människornas förhållande till hvarandra och beroende af hvarandra; den skall hjälpa oss att förstå, hur underbart vi äro förenade i samhällets och nationernas stora broderskap samt i hvilken stor utsträckning den enes undertryckande och kufvande betyder förlust för den andre. rätt

(465)Men historien, sådan den nu allmänt studeras, sysselsätter sig med människors bedrifter, deras segrar i krig och deras förmåga att uppnå makt och storhet. Guds medverkan i människosläktets angelägenheter lämnas nr sikte. Endast få studera, hur Guds föresatser genomföras i nationernas uppkomst och undergång. rätt

(465)Hvad teologi en angår är den, sådan den studeras och läres, till stor del blott en framställning af mänskliga spekulationer, som endast tjäna till att "förmörka Guds råd med tal utan förstånd". Bevekelsegrunden till att man samlar så mycket böcker af nämnda slag är alltför ofta ingalunda en längtan efter att skaffa sinnet och själen föda, utan snarare ett begär att lära känna filosofer och teologer, en önskan att kunna framhålla kristendomen för folket i lärda uttryck och ordvändningar. rätt

(465)Alla de böcker, som äro skrifna, kunna icke ersätta ett heligt lif. "Lären af mig", sade den store läraren, "tagen på eder mitt ok", "ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat." Ditt andliga högmod skall icke vara dig till någon hjälp, när du talar med själar, som hålla på att förgås af brist på lifvets bröd. När du studerar dessa böcker, sätter du dem i stället för den praktiska undervisning, som du skulle få hos Kristus. Resultatet af detta studium gifver icke folket näring: Denna granskning, som kostar så mycken andlig ansträngning, bidrager i ytterst ringa grad till att göra dig till en skicklig själasörjare. rätt

(467)Frälsaren kom för "att predika evangelium för de fattiga".' I sin undervisning begagnade han de enklaste uttryck och de tydligaste sinnebilder, och det säges om honom, att "det myckna folket hörde honom gärna". rätt

(467)Guds lefvande ord innehåller den högsta af alla kunskaper. De, som skola undervisa folket, måste njuta af lifvets bröd. Detta gifver dem andlig styrka, så att de blifva dagliga till att hjälpa alla klasser af människor. rätt

(467)Klassiska studier.
I skolor och vid universitet tillbringa tusentals människor en stor del af sina bästa år för att lära grekiska och latin, och medan de sysselsätta sig med dessa studier, genomträngas sinnet och karaktären af de dåliga tankar, som uttalas i den hedniska litteratur, som i allmänhet anses som en väsentlig del af undervisningen i dessa språk. rätt

(467)De som känna till den klassiska litteraturens innehåll, förklara, att de grekiska tragedierna äro uppfyllda af berättelser om blodskam och mord samt om människooffer till vällustiga och hämndgiriga gudar. Världen skulle vara mycket bättre utan den kunskap, som hämtas ur sådana källor. "Kan någon gå på glödande kol, utan att hans fötter blifva svedda?" "Ho kan finna en ren, där ingen ren är?" Kunna vi vänta, att de unga skola utveckla en kristlig karaktär, när deras utbildning präglas af den undervisning de få hos dem, som sätta sig öfver Guds lags fordringar? rätt

(467)När de unga slita sig lösa från alla band och hängifva sig åt häjdlösa förlustelser, utsväfningar och laster, så efterbilda de blott det, som framhålles för dem i dessa studier. Det gifves kall, som kräfva kunskap i grekiska och latin. Några måste därför studera dessa språk. Men den för praktiskt bruk nödvändiga kunskapen härutinnan bör kunna erhållas, utan att man behöfver ,studera en litteratur, som är fördärfvad och verkar fördärfvande. rätt

(468)Det är ingalunda nödvändigt, att så många skola läsa grekiska och latin. Läsningen af de döda språken bör sättas i andra rummet, hvaremot studiet af de ting, som befordra ett rätt bruk af alla kroppens och själens krafter, bör sättas i första rummet. Det är en dårskap att använda tiden till att sätta sig in i de döda språken eller i något slags boklig kunskap och därvid försumma den utbildning, som sätter oss i stånd att fylla vårt praktiska kall i lifvet. rätt

(468)Hvad taga eleverna med sig, när de lämna skolan? Hvart skola de gå? Hvad skola de taga sig till? Hafva de den nödvändiga kunskapen för att undervisa andra? Hafva de fått en bildning, som kan göra dem till sanna fäder och mödrar? Kunna de förestå en familj såsom goda uppfostrare? Den enda bildning,)'om förtjänar detta namn, är den, som leder unga män' och kvinnor till att likna Kristus, som skickliggör dem att bära lifvets ansvar och att förestå sina familjer. Men en sådan bildning erhålles icke genom läsning af de hedniska klassikerna. rätt

(468)Spännande läsning.
Många af vår tids populära böcker äro fulla af spännande historier, som uppamma de unga i det onda och leda dem fram på fördärfvets väg. Fastän barn till åren, äro många gamla i syndens kännedom. Genom de historier de läsa förledas de till det onda. De däri skildrade bedrifterna utföra de i fantasien, till dess så småningom hos dem uppväckes en lust att försöka, om icke äfven de kunna begå förbrytelser och undgå straff. rätt

(468)För barnens och de ungas lifliga fantasi framträder de uppdiktade skildringarna som verklighet. Då revolutioner förutsägas och allehanda bedrifter, som nedbryta laglighetens och anständighetens skrankor, beskrifvas, är det många, som gripas af dessa framställningars ande. De förledas till förbrytelser, om möjligt af ännu värre art än de skildrade. Inflytelser af detta slag verka demoraliserande på samhället. Laglöshetens säd utsås vida omkring. Ingen må förundra sig öfver, att förbrytelser bli frukten däraf. rätt

(469)Romaner och noveller.
Romaner och lättsinniga, upphetsande berättelser äro i icke mindre hög grad en förbannelse för läsaren. Författaren kan måhända gifva sitt arbete utseende af att innehålla någon moralisk lärdom och däri infläta religiösa stämningar, men dessa tjäna ofta endast till att dölja den dårskap och tomhet, som finnes därunder. rätt

(469)Världen öfversvämmas af böcker, som äro fyllda med lockande villfarelser. Det bibeln förkastar som lögn antages af de unga som sanning. De lära sig omfatta och älska villfarelser, som skola medföra själens undergång. rätt

(469) "Det gifves böcker med uppdiktadt innehåll, skrifna i afsikt att framhålla en sanning eller afslöja ett eller annat stort ondt. Somliga af dessa böcker hafva haft god verkan, men de ha också gjort oberäknelig skada. De innehålla stämningar och sinnrikt uttänkta skildringar, som egga fantasien och uppväcka tankar, som innebära stora faror, särskildt hvad de unga angår. I fantasien genomlefva dessa åter och åter de skildrade händelserna. Sådan läsning gör dem andligt oförmögna att utföra något nyttigt arbete och gör sinnet odugligt till andlig verksamhet. Den dödar deras intresse för bibeln. Himmelska ting finna föga plats i deras sinnen. När tanken dröjer vid de okyska skildringarna, väckas passionerna, och slutet därpå blir synd. rätt

(469)Till och med noveller, som icke innehålla okyska häntydningar och som måhända äro beräknade att förfäkta ypperliga grundsatser, äro skadliga. De bidraga till att göra hastig och ytlig läsning till en vana, så att man blott läser för berättelsens skull. På detta sätt fördärfvas förmågan af sammanhängande energiskt tänkande, och man urståndsättes att fördjupa sig i pliktens och bestämmelsens stora problem. rätt

(470)Läsningen I af noveller-skapar olust för utförandet af lifvets praktiska plikter och uppammar begär efter förströelse. Med sitt upphetsande, berusande inflytande blir den ofta orsak till sjukdom, både lekamlig och andlig. Månget uselt, försummadt hem, mången sjukling för lifstiden och mången, stackars invånare på dårhusen har novelläsning att tacka för sitt tillstånd. rätt

(470)Man gör ofta gällande, att vi för att hålla de unga borta från spännande och värdelös litteratur måste skaffa dem diktning af en högre art. Detta är detsamma som om man ville försöka att bota en drikare genom att gifva honom mindre starkt berusande drycker, såsom vin, öl eller cider, i stället för brännvin eller konjak. Bruket af dessa mindre starka drycker skulle uppväcka begär efter starkare retmedel. Den enda trygga ståndpunkten för drinkaren som för alla andra är absolut afhållsamhet. Samma regel gäller med hänsyn till den, som är begifven på novelläsning: fullständig afhållsamhet är hans enda säkra värn. rätt

(470)Sagor och äfventyr.
I barnens och de ungas skolbildning spela i vår tid äfventyr, sagor och uppdiktade historier en stor roll. Böcker af detta slag användas i skolorna och finnas i många hem. Huru kunna kristna föräldrar tillåta sina barn att läsa böcker, som till den grad äro fyllda af osanning? När barnen framkomma med spörsmål angående betydelsen af historier, som innebära raka motsatsen till föräldrarnas undervisning, svaras det, att dessa historier icke äro sanna. Men detta upphäfver ingalunda de onda följderna af att läsa dem. De tankar, som framhållas i dylika böcker, vilseleda barnen. De bibringa dem förvända lifsåskådningar och underhålla lusten för det overkliga. rätt

(471)Det i vår tid så allmänna läsandet af dylik litteratur är ett af satans listiga påfund. Han arbetar på att vända både gamlas och ungas tankar bort från vikten af att utveckla en god karaktär. Han vill, att våra barn och vår ungdom skola bortrifvas af de stora förförelser, hvarmed han uppfyller världen, och därför söker han att leda deras tankar bort från Guds ord för att på så sätt afhålla dem från att erhålla kunskap om de sanningar, som skulle blifva dem ett värn mot det onda. rätt

(471)Böcker, som innehålla en förvrängning af sanningen, böra aldrig sättas i barnens och de ungas händer. Må vi icke i våra barns undervisning bibringa dem tankar, som skola visa sig vara ett syndens utsäde. Om icke de vuxna själfva sysselsatte sig med dylika böcker, skulle de själfva befinna sig mycket bättre, och deras goda exempel och inflytande skulle i mångt och mycket bevara de unga från frestelse. rätt

(471)En renare källa.
Vi äga en rikedom af sådant, som är verkligt och som är gudomligt. De, som törsta efter kunskap, behöfva icke vända sig till orena källor. rätt

(472) "Böj ditt öra till och hör de vises ord
och vänd ditt hjärta till min lärdom...
Jag vill lära ihåg, att sätta ditt hopp till Herren.
Akta ock du däruppå!...
Har jag icke förut skriftligen gifvit dig råd och undervisning,
att jag skulle rätt lära dig sanningens ord,
att du må gifva rätta svar åt dem, som skicka dig?"

"För ett kommande släkte vilja vi förtälja Herrens lof
och hans makt och de under han gjort.
Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob
och stiftade en lag i Israel;
och han påbjöd den för våra fäder,
att de skulle kungöra den för sina barn.
Så skulle det blifva kunnigt för ett kommande släkte,
för barn, som komme att födas,
och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan iakttaga hans bud."

"Herrens välsignelse gör rik, och arbete lägger intet därtill." rätt

(472)Kristi undervisning.
Så framhöll också Kristus sanningens grundsatser i evaugelium. I hans undervisning kunna vi dricka af det klara vatten, som utströmmar från Guds tron. Kristus kunde hafva meddelat människorna en kunskap, som öfverträffat alla tidigare uppenbarelser och ställt alla upptäckter i skuggan; han kunde hafva afslöjat den ena hemligheten efter den andra och gjort dessa förunderliga afslöjanden till medelpunkten för efterföljande släkters ifriga begrundan ända ned till tidernas ände. Men han ville icke förspilla ett enda ögonblick af den tid han hade till sitt förfogande och som han ägnade åt undervisning om frälsningens väg. Hans tid, hans krafter och hans lif nyttjades endast och allenast som ett medel för människornas frälsning. Han var kommen för att uppsöka och frälsa det förtappade, och han ville icke låta sig ledas bort från denna uppgift. Han tillät ingenting hindra sig härutinnan. rätt

(473)Kristus meddelade endast sådan kunskap, som kunde blifva till nytta. I sin undervisning inskränkte han sig till det, som angick folkets dagliga svårigheter och behof. Den nyfikenhet, som ledde människorna till att framställa närgående spörsmål, tillfredsställde han aldrig. Alla dylika spörsmål nyttjade han som anledning att framställa högtidliga, allvarliga förmaningar till de närvarande. De, som voro angelägna att plocka af kunskapens träd, erbjöd han frukt af lifvets träd. De fuuno hvarje dörr stängd, undantagandes den, som för till Gud; hvarje källa med undantag af det eviga lifvets var förseglad. rätt

(473)Vår Frälsare uppmuntrade ingen att besöka rabbinernas skolor på hans tid, emedan det ständiga framhållandet af människomeningar kunde utöfva ett fördärfbringande inflytande. Hvarför skulle då vi antaga människors opålitliga ord som upphöjd visdom, när en större och ofelbar visdom står till vårt förfogande? rätt

(473)Det, som jag sett af eviga ting och af mänsklig svaghet, har gjort ett djupt intryck på mitt sinne och starkt påverkat min lifsgärning. Jag kan icke inse, hvarför man skulle ära och prisa människor. Jag ser ingen grund, hvarför man skulle sätta lit till världsligt visa och s. k. stora mäns meningar och upphöja dem. Huru kunna de, som sakna gudomlig upplysning, hafva riktiga begrepp om Guds planer och vägar? Antingen förkasta de honom helt och förneka hans tillvaro eller också inskränka de hans makt till sina egna begränsade begrepp. rätt

(473)Låt oss i stället mottaga undervisning af honom, som skapade himmelen och jorden, af honom, som ordnade stjärnorna på himlahvalfvet och gal solen och månen deras uppgift. rätt

(474)Nyttig kunskap.
Det är rätt, att de unga söka nå den högsta möjliga utveckling af sina andliga gåfvor. Vi önska icke begränsa den bildning, för hvilken Gud icke satt några gränser. Men hvad vi i denna riktning kunna uppnå är till ingen nytta, om det icke användes till Guds ära och människors gagn. rätt

(474)Det är icke ändamålsenligt att upptagas med studier, som kräfva stora ansträngningar, men som icke finna an. vändning i det praktiska lifvet. En sådan skolbildning blir i själfva verket en förlust för personen i fråga, enär den minskar hans lust och förmåga att studera sådana ting, som kunde sätta honom i stånd att göra verklig nytta och att bära sitt ansvar. En praktisk bildning är långt mera värd än allt teoretiskt vetande. Det är icke ens nog att äga kunskap, vi måste också besitta förmåga att använda den på rätta sättet. rätt

(474)Den tid, de penningar och det arbete, som så många offra för att vinna en jämförelsevis värdelös bildning, borde användas till vinnande af kunskaper, som kunde göra dem till praktiska män och kvinnor, skickade att bära lifvets ansvar. En sådan bildning är af största värde. rätt

(474)Hjärtats bildning.
Hvad vi behöfva är sådan kunskap, som kan stärka själ och sinne och göra oss till bättre människor. Hjärtats bildning är af långt större betydelse än enbart bokliga kunskaper. Det är godt, ja, viktigt för oss att halva kunskap om den värld, i hvilken vi lefva, men om vi i våra beräkningar utesluta evigheten, begå vi ett fel, som aldrig kan godtgöras. rätt

(474)En person kan nedlägga alla sina krafter på att samla kunskaper, men äger han ingen kunskap om Gud och föraktar han de lagar, som blifvit nedlagda i hans organism, så fördärfvar han sig själf. Genom oriktiga vanor mister han förmågan att bedöma sig själf; han förlorar sin själfbehärskning och förmågan att resonera sundt angående frågor, som äro af allra största betydelse för honom själf. Han blir hänsynslös i sin behandling af sjal och kropp. På grund af sin försumlighet med utvecklandet af riktiga grundsatser fördärfvas han både för denna och den till kommande världen. rätt

(475)Om de unga förstode sin egen svaghet, skulle de finna styrka hos Gud. Om de sträfvade efter att lära af honom, skulle de blifva visa i hans visdom, och deras lif skulle blifva världen till välsignelse. Men hängifva de sig endast åt världsligt och spekulativt studium och därvid skilja sig från Gud, så mista de allt, som kunde göra deras lir rikt. rätt

nästa kapitel