Vikten ar att söka ben sanna kunskapen?

(476) "Att du låter ditt öra lyssna till visheten och böjer ditt hjärta till klokheten." rätt

(476)Vi behöfva en tydligare förståelse af hvad som står på spel i den stora strid i hvilken vi äro invecklade. Vi behöfva en djupare förståelse af Guds sanningars värde och af låta den store förföraren leda vårt sinne bort faran i att från dessa. rätt

(476)Det oerhörda offer vår återlösning kräfde visar att synde är att fruktansvärdt ondt. Genom synden har hela den mänskliga organismen blifvit störd, sinnet förvändt och fantasien fördärfvad. Synden har försvagat själskrafterna. Frestelser utifrån möta motsvarande böjelser i hjärtat, och människans fötter ledas omärkbart in på det ondas vägar. rätt

(476)Liksom offret för våra synder var fullständigt, så må också var renmg från syndens besmittelse vara fullständig. Guds lag ursäktar ingen ond handling; ingen orättfärdighet undgår dess fördömelse. Evangelii sedelära erkänner ingen anan matts tack an den gudomliga karaktärens fullkomlighet. Kristi lif var en fullständig uppfyllelse af hvarje lagens föreskrift. Han sade: "Jag har hållit min Faders bud." Hans lif bör vara vårt exempel med hänsyn till lydnad och tjänst. Gud allena kan förnya hjärtat. Gud är den, som verkar i eder både vilja och gärning för sitt välbehags skull." "Arbeten med fruktan och bäfvan på eder frälsning." rätt

(477)Det arbete, som kräfver vår uppmärksamhet.
Det onda kan icke göras godt igen eller lefnadsvanorna omdanas genom något slags sträfvanden då och då. Karaktärens utveckling är ett verk, som icke fulländas på en dag, ej heller på ett år, utan det kräfver en hellifstid. Kampen för seger öfver det egna jaget, för uppnående af helighet och en plats i himmelen är en lifslång kamp. Utan ständig ansträngning och oafbruten verksamhet kan ingen göra framsteg i det andliga lifvet, ej heller uppnå segervinnarens krona. rätt

(477)Det starkaste beviset på människans fall från en högre ställning är det förhållandet, att det kostar så mycket att vända tillbaka. Återvändandet kan endast ske genom hård kamp - tum för tum, timme efter timme. Genom en obetänksam, oförsiktig handling kunna vi i ett enda ögonblick kasta oss själfva i det ondas makt, men det kräfver mer än ett ögonblick att sönderbryta länkarna och uppnå ett heligt lif. Man kan fatta föresatser, och arbetet kan påbörjas, men framför allt fordras tid, uthållighet, tålamod och uppoffring. rätt

(477)Vi få icke tillåta oss att handla, allt efter som det faller oss i sinnet. Icke ett enda ögonblick få vi upphöra att vara på vår vakt. Vi anfäktas af frestelser utan tal och måste göra bestämdt motstånd eller gifva allt förloradt. Om vi, när vårt lif afslutas, ännu icke fullgjort vårt arbete, så betyder det evig förlust. rätt

(477)Paulus kämpade en oafbruten kamp med sig själf. Han sade: "Jag dör hvar dag.", Hans egna önskningar och hans egen vilja stodo hvar dag i strid med plikten och med Guds vilja. Men i stället för att följa egna böjelser gjorde han Guds vilja hur mycket det än stred mot hans natur. rätt

(478) "Då han vid slutet af sitt mödosamma lif såg tillbaka på kamp och segrar, kunde han säga: "Jag har kämpat den goda kampen, Jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Härefter är mig förvarad rättfärdighetens krona, hvilken Herren, den rättfärdige domaren, skall gifva mig på den dagen." rätt

(478)Den kristnes lif är en strid och en marsch framåt i denna strid är det icke tal om något uppehåll. Oafbrutet och ihärdigt måste den kristne kämpa. Endast genom oaflåtlig ansträngning kan han fortfara att segra öfver frestelsen. Han måste ihärdigt eftersträfva kristlig rättskaffenhet och fasthålla därvid med orubblig föresats. rätt

(479)Ingen kan nå målet, utan att själf allvarligt och orubbligt sträfva därefter. Hvar och en måste själf taga del i kampen; ingen annan kan utkämpa våra strider. Hvar och en för sig äro vi ansvariga för det, som striden gäller. Till och med om Noa, Job och Daniel funnes i landet, kunde de dock rädda hvarken son eller dotter genom sin rättfärdighet. rätt

(479)Ven vetenskap vi böra känna.
Det finnes en kristendomens vetenskap, som måste läras och som är så mycket djupare och bredare och högre än någon mänsklig vetenskap, som himmelen är högre än jorden. Själskrafterna måste utvecklas, utdanas och uppöfvas, ty det arbete vi skola utföra för Gud stämmer icke öfverens med våra medfödda böjelser. Är/da och förvärfvade böjelser till det onda måste besegras. Ofta måste den utveckling och den utbildning, som man under en hel lifstid förvärfvat, förkastas, om man skall knnna blifva lärjunge i Kristi skola. Vi måste lära att hålla fast vid Gud och vänja oss vid en tankegång, som kan sätta oss i stånd att motstå onda frestelser. Vi måste lära oss att se uppåt. Vi behöfva fatta Guds ords grundprinciper - grundprinciper, som äro höga som himmelen och som omfatta evigheten - och förstå, hur de gripa in i vårt dagliga lif. Hvarje handling, hvarje ord, hvarje tanke måste bringas i harmoni med Kristus och underordnas honom. rätt

(479)Den Helige Andes himmelska dygder utvecklas icke i ett ögonblick. Mod, fasthet, ödmjukhet, tro och en oböjlig tillit till Guds makt att frälsa äro egenskaper, som ej kunna uppnås utan lång erfarenhet. Genom ett på heliga föresatser grundadt lif och ett strängt fasthållande vid det rätta skola Guds barn besegla sitt öde. rätt

(480)Ingen tid att förspilla.
Vi hafva ingen tid att förspilla. Vi veta icke, hur snart vår pröfningstid kan vara ändad. Vi hafva i flesta fall endast en kort lifstid här nere, och vi veta icke, hur snart dödens pil kan träffa vårt hjärta; vi veta icke, hur snart vi kallas att lämna världen och alla dess intressen. Evigheten ligger framför oss. Slöjan skall snart aflyftas. Några korta år endast, och så skall detta ord ljuda till enhvar, som är bland de lefvandes antal: "Den orättfärdige fortfare att göra orätt... den rättfärdige fortfare att öfva rättfärdighet och den heliga att helga sig." rätt

(480)Äro vi beredda? Känna vi Gud, världsalltets härskare, och Jesus Kristus, som Gud sändt till världen såsom sin representant? Skola vi, när vår lifsgärning är till ända, kunna säga, liksom Kristus, vårt föredöme, sade: "Jag har förhärligat dig på jorden; jag har fullbordat det verk, som du har gifvit mig att utföra Jag har uppenbarat ditt namn"? rätt

(480)Guds änglar söka leda oss bort från oss sjä1fva och från det jordiska. Låt dem icke arbeta förgäfves! rätt

(480)De, som sysselsatt sig med tomma tankar, måste göra en förändring. "Omgjorden därför edert sinnes länder och varen nyktra och sätten ett fullkomligt hopp till den nåd, som tillfaller eder vid Jesu Kristi uppenbarelse. Såsom lydiga barn, rätten eder icke efter de förra begärelserna i eder okunnighet, utan, såsom den Helige, som har kallat eder, varen ock I helige i all eder umgängelse. Ty det är skrifvet: Varen helige, ty jag är helig." rätt

(480)Gud måste vara medelpunkten för våra tankar. Vi måste allvarligt sträfva efter att öfvervinna det naturliga hjärtats böjelser. Våra ansträngningar, vår själfförsakelse och uthållighet måste rätta sig efter det måls oerhörda värde, som vi sträfva att uppnå. Endast genom att segra, liksom Kristus segrade, kunna vi vinna lifvets krona. rätt

(481)Nödvändigheten af själfförsakelse.
Människornas stora fara ligger däri, att de kunna bedraga sig sjä1fva, blifva inbilska och således skilja sig från Gud, som är källan till deras styrka. Om våra naturliga böjelser icke rättas af Guds Helige Ande, så bära de inom sig fröet till moralisk död. Om vi icke komma i lefvande samfund med Gud, kunna vi icke motstå de dåliga verkningarna af själfförnöje1se, egenkärlek och frestelse till synd. rätt

(481)För att kunna erhålla hjälp af Kristus måste vi inse vårt behof. Vi måste hafva en sann uppfattning af oss sjä1fva. Kristus kan frälsa endast den, som vet, att han är en syndare. Endast när vi se vår fullständiga hjälplöshet och bortkasta all själftillit, kunna vi mottaga den gudomliga kraften. rätt

(481)Det är icke endast vid det kristliga lifvets början vi på detta sätt måste förneka oss sjä1fva. Vid hvarje steg på vägen till himmelen måste själfförsakelse öfvas. Alla våra goda gärningar äro beroende af en kraft, som ligger utom oss själfva, och därför måste vi ständigt söka styrka hos Gud, allvarligt bekänna vår synd och ödmjuka vår själ inför honom Faror omgifva oss, och vi kunna endast då vara trygga, när vi känna vår egen svaghet och i tron hålla oss fast vid vår mäktige beskyddare. rätt

(481)Kristus den sanna kunskapens källa.
Vi måste vända oss bort från en mängd ting, som vilja lägga beslag på vår uppmärksamhet. Det gifves ämnen, som upptaga tid och uppväcka frågor, utan att ha någon nytta med sig. Den noggranna uppmärksamhet och den energi, som så ofta användas på jämförelsevis obetydliga ting, bara offras på de högsta intressen. rätt

(481)Antagandet af nya teorier kan icke i och för sig gifva själen nytt lif. Nej, till och med kännedomen om teorier och fakta som i och för sig äro viktiga, har blott foga varde, om den icke användes i det praktiska lifvet. Vi behöfva känna vårt ansvar med hänsyn till den föda vi tillföra vår själ, den föda, som skall nära och underhålla det andliga lifvet. rätt

(482) "Om du . . . låter ditt öra lyssna till visheten. . .
och böjer ditt hjärta till klokheten....
om du söker henne såsom silfver
och letar efter henne såsom efter gömda skatter
då skall du förstå Herrens fruktan
och finna kunskap om Gud....
då skall du förstå rättfärdighet och rätt
och redlighet och alla det rättas vägar.
Ty vishet skall draga in i ditt hjärta
och kunskap blifva ljuflig för din själ,
försiktighet skall vaka öfver dig,
klokhet beskydda dig,
"Visdom är ett lifvets träd för dem, som fatta henne,
och lyckliga blifva de, som hålla sig till henne." rätt

(482)Den fråga, som vi framför andra böra begrunda, är denna: Hvad är sanning - den sanning, som bör omhuldas, älskas, aktas och åtlydas? Vetenskapens tillbedjare hafva blifvit slagna och försagda i sina försök att finna Gud. Den fråga d<; nu behöfva få besvarad är denna: Hvilken är den sanning, genom hvilken vi kunna vinna vår själs frälsning? rätt

(482)Hvad synes eder om Kristus? - detta är det viktiga spörsmålet. Antagen I honom som en personlig Frälsare? Alla, som mottaga honom, gifver han makt att blifva Guds barn. rätt

(482)Kristus uppenbarade Gud för sina lärjungar på ett sådant sätt, att han därigenom utförde ett särskildt verk i deras hjärtan, och det är ett liknande verk han önskar utföra i våra hjärtan. Det finnes många, som så länge sysslat med teorier, att de förlorat ur sikte den lefvande kraften af Kristi exempel. De hafva glömt honom såsom den ödmjuke, själfförskande arbetaren. Hvad de behöfva, det är att se på Jesus. Vi behöfva dagligen en ny uppenbarelse af hans närvaro. Vi behöfva att bättre, än vi hitintills gjort, följa hans exempel i själfförsakelse och själfuppoffring. rätt

(483)Vi behöfva den erfarenhet Paulus hade, då han skref: "Jag är korsfäst med Kristus, och jag lefver icke mera jag, utan Kristus lefver i mig; och det jag nu lefver i köttet, det lefver jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgifvit sig själf för mig." rätt

(483)Kunskapen om Gud och om Jesus Kristus, uttryckt i karaktären - detta är större och mera upphöjdt än allt, som aktas högt på jorden eller i himmelen. Detta är den högsta bildning, som finns. Det är nyckeln, som öppnar den himmelska stadens portar. Och det är Guds vilja, att alla, som mottaga Kristus, skola äga denna kunskap. rätt

nästa kapitel