I den store Läkarens fotspår kapitel 38. Från sida 476. Från sida 451 i den engelska utgåva. | ren sida tillbaka |
(476) "Att du låter ditt öra lyssna till visheten och böjer ditt hjärta till klokheten." rätt (476)Vi behöfva en tydligare förståelse af hvad som står på spel i den stora strid i hvilken vi äro invecklade. Vi behöfva en djupare förståelse af Guds sanningars värde och af låta den store förföraren leda vårt sinne bort faran i att från dessa. rätt (476)Det oerhörda offer vår återlösning kräfde visar att synde är att fruktansvärdt ondt. Genom synden har hela den mänskliga organismen blifvit störd, sinnet förvändt och fantasien fördärfvad. Synden har försvagat själskrafterna. Frestelser utifrån möta motsvarande böjelser i hjärtat, och människans fötter ledas omärkbart in på det ondas vägar. rätt (476)Liksom offret för våra synder var fullständigt, så må också var renmg från syndens besmittelse vara fullständig. Guds lag ursäktar ingen ond handling; ingen orättfärdighet undgår dess fördömelse. Evangelii sedelära erkänner ingen anan matts tack an den gudomliga karaktärens fullkomlighet. Kristi lif var en fullständig uppfyllelse af hvarje lagens föreskrift. Han sade: "Jag har hållit min Faders bud." Hans lif bör vara vårt exempel med hänsyn till lydnad och tjänst. Gud allena kan förnya hjärtat. Gud är den, som verkar i eder både vilja och gärning för sitt välbehags skull." "Arbeten med fruktan och bäfvan på eder frälsning." rätt (477)Det arbete, som kräfver vår uppmärksamhet. (477)Det starkaste beviset på människans fall från en högre ställning är det förhållandet, att det kostar så mycket att vända tillbaka. Återvändandet kan endast ske genom hård kamp - tum för tum, timme efter timme. Genom en obetänksam, oförsiktig handling kunna vi i ett enda ögonblick kasta oss själfva i det ondas makt, men det kräfver mer än ett ögonblick att sönderbryta länkarna och uppnå ett heligt lif. Man kan fatta föresatser, och arbetet kan påbörjas, men framför allt fordras tid, uthållighet, tålamod och uppoffring. rätt (477)Vi få icke tillåta oss att handla, allt efter som det faller oss i sinnet. Icke ett enda ögonblick få vi upphöra att vara på vår vakt. Vi anfäktas af frestelser utan tal och måste göra bestämdt motstånd eller gifva allt förloradt. Om vi, när vårt lif afslutas, ännu icke fullgjort vårt arbete, så betyder det evig förlust. rätt (477)Paulus kämpade en oafbruten kamp med sig själf. Han sade: "Jag dör hvar dag.", Hans egna önskningar och hans egen vilja stodo hvar dag i strid med plikten och med Guds vilja. Men i stället för att följa egna böjelser gjorde han Guds vilja hur mycket det än stred mot hans natur. rätt (478) "Då han vid slutet af sitt mödosamma lif såg tillbaka på kamp och segrar, kunde han säga: "Jag har kämpat den goda kampen, Jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Härefter är mig förvarad rättfärdighetens krona, hvilken Herren, den rättfärdige domaren, skall gifva mig på den dagen." rätt (478)Den kristnes lif är en strid och en marsch framåt i denna strid är det icke tal om något uppehåll. Oafbrutet och ihärdigt måste den kristne kämpa. Endast genom oaflåtlig ansträngning kan han fortfara att segra öfver frestelsen. Han måste ihärdigt eftersträfva kristlig rättskaffenhet och fasthålla därvid med orubblig föresats. rätt (479)Ingen kan nå målet, utan att själf allvarligt och orubbligt sträfva därefter. Hvar och en måste själf taga del i kampen; ingen annan kan utkämpa våra strider. Hvar och en för sig äro vi ansvariga för det, som striden gäller. Till och med om Noa, Job och Daniel funnes i landet, kunde de dock rädda hvarken son eller dotter genom sin rättfärdighet. rätt (479)Ven vetenskap vi böra känna. (479)Den Helige Andes himmelska dygder utvecklas icke i ett ögonblick. Mod, fasthet, ödmjukhet, tro och en oböjlig tillit till Guds makt att frälsa äro egenskaper, som ej kunna uppnås utan lång erfarenhet. Genom ett på heliga föresatser grundadt lif och ett strängt fasthållande vid det rätta skola Guds barn besegla sitt öde. rätt (480)Ingen tid att förspilla. (480)Äro vi beredda? Känna vi Gud, världsalltets härskare, och Jesus Kristus, som Gud sändt till världen såsom sin representant? Skola vi, när vår lifsgärning är till ända, kunna säga, liksom Kristus, vårt föredöme, sade: "Jag har förhärligat dig på jorden; jag har fullbordat det verk, som du har gifvit mig att utföra Jag har uppenbarat ditt namn"? rätt (480)Guds änglar söka leda oss bort från oss sjä1fva och från det jordiska. Låt dem icke arbeta förgäfves! rätt (480)De, som sysselsatt sig med tomma tankar, måste göra en förändring. "Omgjorden därför edert sinnes länder och varen nyktra och sätten ett fullkomligt hopp till den nåd, som tillfaller eder vid Jesu Kristi uppenbarelse. Såsom lydiga barn, rätten eder icke efter de förra begärelserna i eder okunnighet, utan, såsom den Helige, som har kallat eder, varen ock I helige i all eder umgängelse. Ty det är skrifvet: Varen helige, ty jag är helig." rätt (480)Gud måste vara medelpunkten för våra tankar. Vi måste allvarligt sträfva efter att öfvervinna det naturliga hjärtats böjelser. Våra ansträngningar, vår själfförsakelse och uthållighet måste rätta sig efter det måls oerhörda värde, som vi sträfva att uppnå. Endast genom att segra, liksom Kristus segrade, kunna vi vinna lifvets krona. rätt (481)Nödvändigheten af själfförsakelse. (481)För att kunna erhålla hjälp af Kristus måste vi inse vårt behof. Vi måste hafva en sann uppfattning af oss sjä1fva. Kristus kan frälsa endast den, som vet, att han är en syndare. Endast när vi se vår fullständiga hjälplöshet och bortkasta all själftillit, kunna vi mottaga den gudomliga kraften. rätt (481)Det är icke endast vid det kristliga lifvets början vi på detta sätt måste förneka oss sjä1fva. Vid hvarje steg på vägen till himmelen måste själfförsakelse öfvas. Alla våra goda gärningar äro beroende af en kraft, som ligger utom oss själfva, och därför måste vi ständigt söka styrka hos Gud, allvarligt bekänna vår synd och ödmjuka vår själ inför honom Faror omgifva oss, och vi kunna endast då vara trygga, när vi känna vår egen svaghet och i tron hålla oss fast vid vår mäktige beskyddare. rätt (481)Kristus den sanna kunskapens källa. (481)Antagandet af nya teorier kan icke i och för sig gifva själen nytt lif. Nej, till och med kännedomen om teorier och fakta som i och för sig äro viktiga, har blott foga varde, om den icke användes i det praktiska lifvet. Vi behöfva känna vårt ansvar med hänsyn till den föda vi tillföra vår själ, den föda, som skall nära och underhålla det andliga lifvet. rätt (482) "Om du . . . låter ditt öra lyssna till visheten. . . (482)Den fråga, som vi framför andra böra begrunda, är denna: Hvad är sanning - den sanning, som bör omhuldas, älskas, aktas och åtlydas? Vetenskapens tillbedjare hafva blifvit slagna och försagda i sina försök att finna Gud. Den fråga d<; nu behöfva få besvarad är denna: Hvilken är den sanning, genom hvilken vi kunna vinna vår själs frälsning? rätt (482)Hvad synes eder om Kristus? - detta är det viktiga spörsmålet. Antagen I honom som en personlig Frälsare? Alla, som mottaga honom, gifver han makt att blifva Guds barn. rätt (482)Kristus uppenbarade Gud för sina lärjungar på ett sådant sätt, att han därigenom utförde ett särskildt verk i deras hjärtan, och det är ett liknande verk han önskar utföra i våra hjärtan. Det finnes många, som så länge sysslat med teorier, att de förlorat ur sikte den lefvande kraften af Kristi exempel. De hafva glömt honom såsom den ödmjuke, själfförskande arbetaren. Hvad de behöfva, det är att se på Jesus. Vi behöfva dagligen en ny uppenbarelse af hans närvaro. Vi behöfva att bättre, än vi hitintills gjort, följa hans exempel i själfförsakelse och själfuppoffring. rätt (483)Vi behöfva den erfarenhet Paulus hade, då han skref: "Jag är korsfäst med Kristus, och jag lefver icke mera jag, utan Kristus lefver i mig; och det jag nu lefver i köttet, det lefver jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgifvit sig själf för mig." rätt (483)Kunskapen om Gud och om Jesus Kristus, uttryckt i karaktären - detta är större och mera upphöjdt än allt, som aktas högt på jorden eller i himmelen. Detta är den högsta bildning, som finns. Det är nyckeln, som öppnar den himmelska stadens portar. Och det är Guds vilja, att alla, som mottaga Kristus, skola äga denna kunskap. rätt |