I den store Läkarens fotspår kapitel 39. Från sida 484.     Från sida 458 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

Den kunskap, som erhålles genom Buds ord.

(484) "Herrens vittnesbörd ör fast och gör den enfaldige vis." rätt

(484)Hela bibeln är en uppenbarelse af Guds härlighet i Kristus. När den mottages, tros och åtlydes, blir den ett mäktigt medel till att förvandla karaktären. Den är en härlig sporre, en tvingande makt, som väcker till lif de fysiska och andliga krafterna och ger lifvet den rätta riktningen. rätt

(484)Orsaken till att de unga och äfven gamla så lätt föras i frestelse och synd är den, att de icke läsa Guds ord och begrunda det så, som de borde. Bristen på en fast, bestämd viljekraft, som visar sig i lif och karaktär, har sin orsak i att de försummat Guds ords heliga undervisning. De göra ingen allvarlig ansträngning att hålla fast vid det, som skulle kunna uppamma rena och heliga tankar och hålla sinnet borta från det orena och osanna. Det gifves endast få, som i likhet med Maria välja den goda delen och sitta vid Jesu fötter för att lära af den gudomlige mästaren. Det gifves endast få, som gömma hans ord i sina hjärtan och rätta sin vandel därefter. rätt

(484)När de bibliska sanningarna anammas, upplyfta de sinnet och själen. Om både gamla och unga uppskattade Guds ord, såsom de borde, skulle de vara i besittning af en inte rättskaffenhet och principfasthet, som skulle sätta dem i stånd att motstå onda frestelser. rätt

(484)Må man tala och skrifva om bibelns dyrbara innehåll. Må enhvar viga sina tankar, sina anlag, sina skarpaste själsgåfvor åt studiet af Guds tankar. Studera icke mänskliga gissningar, utan hans ord, som själf är sanningen. Intet annat studium har så stort värde. rätt

(485)Den jordiskt sinnade finner ingen glädje i att granska Guds ord, men förden, hvars sinne är förnyadt genom den Helige Ande, lyser gudomlig skönhet och himmelskt ljus från det heliga ordet. Det, som för den jordiskt sinnade är en öde öken, blir för den andligt sinnade ett land med lefvande strömmar. rätt

(486)Kunskapen om Gud, sådan den är uppenbarad i hans ord, är den kunskap våra barn böra erhålla. Så fort förståndet vaknar till lif hos barnen, bör man berätta för dem om Jesu namn och Jesu lif och låta dem förstå, att Gud är deras fader. Deras första undervisning bör gå ut på att lära dem villig lydnad. Man bör för dem läsa och upprepa Guds ord med vördnad och ömhet och på ett sätt, som är afpassadt efter deras fattningsförmåga och som kan väcka deras intresse. Må man framför allt undervisa dem om Guds kärlek, sådan den är uppenbarad i Kristus, och om den stora lärdom den innehåller. "Om Gud så har älskat oss, så äro ock vi pliktiga att älska hvarandra." rätt

(486)De unga böra taga Guds ord till föda för själ och sinne. Må Kristi kors vara det stora hufvudämnet i all utbildning, medelpunkten för all undervisning och all forskning. Må det blifva inflätadt i det dagliga lifvet, så blir Frälsaren för de unga en daglig vän och medvandrare. Hvarje tanke blir då tagen till fånga under Kristi lydnad. Med aposteln Paulus. kunna de då säga: "Men från mig vare det fjärran att berömma mig, om icke af vår Herre Jesu Kristi kors, genom hvilket världen är korsfäst för mig och jag för världen." rätt

(487)Kunskap grundad på erfarenhet.
På detta sätt komma de att genom tron känna Gud på erfarenhetens väg. De hafva själfva haft bevis på hans ords verklighet och på sanningen af hans löften. De hafva själfva smakat och veta, att Herren är god. Kärlekens apostel Johannes ägde en kunskap, som han vunnit genom egen erfarenhet. Han kunde därför vittna: rätt

(487) "Det, som var från begynnelsen, det vi hafva hört, det vi hafva sett med våra ögon, det vi hafva beskådat och våra händer hafva vidrört, om lifvets ord - och lifvet vardt uppenbaradt, och vi hafva sett och vittna och förkunna för eder det eviga lifvet, som var hos Fadern och vardt uppenbaradt för oss - det, som vi hafva sett och hört, det förkunna vi ock för eder, på det att äfven i mån hahas gemenskap med oss, men vår gemenskap är med Fadern och med hans Son, Jesus Kristus." rätt

(487)Sålunda kan hvar och en genom egen erfarenhet bekräfta, "att Gud är sannfärdig" Enhvar kan vittna om det han själf sett och hört och känt .af Kristi kraft. Han kan säga: rätt

(487) "Jag behöfde hjälp, och jag fann den i Jesus. Hvarje behof blef fylldt, och min själs hunger blef stillad. Bibeln är för mig en uppenbarelse om Kristus. Jag tror på Jesus, emedan han är för mig en gudomlig frälsare. Jag tror på bibeln, emedan jag funnit den vara Guds röst, som talar till min själ." rätt

(487)En hjälp vid studiet af naturen.
Den, som genom egen erfarenhet fått kunskap om Gud och hans ord, har den nödvändiga förberedelsen bli studiet af naturvetenskapejl. Det är skrifvet om Kristus, att i honom >var lif, och lifvet var människornas ljus". Innan synden inkom i världen, voro Adam och Eva i Edens lustgård omgifna af ett klart och härligt ljus, Guds ljus. Detta ljus upplyste allt, som de kommo i närheten af. Det fanns intet, som kunde fördunkla deras uppfattning af Guds karaktär eller verk. Men då de gåfvo efter för frestaren, vek ljuset bort ifrån dem, och i och med detsamma de miste denna helighetens mantel, miste de också det ljus, som hade upplyst naturen. De kunde icke längre förstå den rätt; de kunde icke se Guds karaktär i hans gärningar. Så kunna heller icke människorna nu af sig själfva få den rätta förståelsen af naturens undervisning. Om de icke ledas af gudomlig visdom, upphöja de naturen och naturlagarna öfver naturens Gud. Detta är orsaken till, att blotta människomeningar angående vetenskapen så ofta strida mot Guds ords lära. Men för dem, som anamma lifvets ljus från Kristus, skall naturen åter blifva upplyst. I de strålar, som skina från korset, kunna vi tyda naturens undervisning på ett rätt sätt. rätt

(488)Psalmistens erfarenbet.
Samma erfarenhet psalmisten hade kunna alla få genom att anamma Guds ord. Han säger: rätt

(488) "Du gläder mig, Herre, med dina gärningar;
jag vill jubla öfver dina händers verk."
"Herre, din nåd räcker upp i himmelen
och din trofasthet allt upp i skyarna.
Din rättfärdighet är såsom väldiga bärg,
dina rätter såsom det stora hafsdjupet. . . .

Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud.
Människors barn få taga sin tillflykt
under dina vingars skugga! . . .
Af din ljuflighets ström gifver du dem att dricka,
ty hos dig är lifvets källa,
och i ditt ljus se vi ljuset."

"Saliga äro de, hvilkas väg är ostrafflig,
de, som vandra i Herrens lag.
Saliga äro de, som iakttaga hans vittnesbörd,
de, som af allt hjärta söka honom. . . .
Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad?
När han håller sig efter ditt ord."

"Jag har utvalt sanningens väg,
dina rätter har jag ställt framför mig."
"Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta,
att jag icke må synda mot dig."
"Låt mig vandra i frihet,
ty jag söker dina befallningar."

"Öppna mina ögon, att jag må
skåda under i din lag."
"Dina vittnesbörd äro min lust,
de äro mina rådgifvare"
"Din muns lag är mig bättre
än många tusen stycken guld och silfver.

"Huru kär har jag icke din lag!
Hela dagen begrundar jag den.
Underbara äro dina vittnesbörd,
därför tager min själ dem i akt."
"Dina stadgar äro mina lofsånger
i det hus, där jag bor såsom främling."

"Ditt tal är väl luttradt,
och din tjänare har det kärt."
"Hufvudsumman af ditt ord är sanning,
och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen."
"Låt min själ lefva, så skall hon lofva dig;
och låta dina rätter hjälpa mig."
"Stor frid äga de, som hafva din lag kär,
och intet finnes, som bringar dem på fall."

"Jag väntar efter din frälsning, Herre,
och jag gör efter dina bud.
Min själ håller dina vittnesbörd,
och jag har dem storligen kära." rätt

(490) "Når dina ord upplåtas, gifva de ljus
och skånka förstånd åt de enfaldiga."
"Visare, ån mina fiender åro, göra mig ditt a bud,
ty de tillhöra mig för evig tid."
"Jag år klokare ån alla mina lårare,
ty jag begrundar dina vittnesbörd.
Jag år förståndigare ån de gamle,
ty jag iakttager dina befallningar."
"Af dina befallningar får jag förstånd;
dårför hatar jag alla lögnens vågar."
"Jag har dina vittnesbörd till min eviga arfvedel,
ty de åro mitt hjärtas fröjd." rätt

(490)Tydligare uppenbarelser af Gud.
Vi hafva förmånen att städse se allt högre uppenbarelser af Guds karaktär. Då Moses bad: ,Låt mig då se din härlighet", tillrättavisade Herren honom icke, utan uppfyllde hans begäran. Gud sade till sin tjänare: "All min godhet vill jag låta gå framför dig, jag vill ropa namnet Herren framför dig" rätt

(490)Det är synden, som förmörkar vårt sinne och fördunklar vår uppfattning. När hjärtat renas från synd, så skall ljuset från kunskapen om Guds härlighet i Kristus Jesus, som upplyser hans ord och utstrålar från naturens bok, allt fullkomligare säga oss, att Herren är en Gud, barmhärtig och nådig, långmodig och stor i kärlek och trofasthet".' I hans ljus skola vi se ljus, till dess hjärta, själ och sinne blifva förvandlade efter hans helighets bild. rätt

(490)För dem, som sålunda tillägna sig de gudomliga löftena i Herrens ord, gifves det förunderliga möjligheter. Framför dem ligga vidsträckta sanningsfält, outtömliga kraftkällor. Härliga ting skola blifva uppenbarade. Förmåner och plikter, om hvilkas förekomst i bibeln de icke ens hafva en aning, skola uppenbaras. Alla, som vandra på ödmjukhetens och lydnadens stig och uppfylla Guds afsikt med dem, skola vinna allt större kunskap i hans ord. rätt

(491)Må den, som studerar, göra bibeln till sin vägledare och vara principfast; då är det möjligt för honom att uppnå de högsta höjder. All mänsklig filosofi har fört till förvirring och skam, när Gud icke blifvit erkänd som den, som är allt i alla. Men den dyrbara, af Gud inspirerade tron gör karaktären stark och ädel. När man begrundar Guds godhet, barmhärtighet och kärlek, blir ens uppfattning af sanningen klarare och klarare, och längtan efter ett rent hjärta och klara tankar blir allt starkare. Den själ, som närer rena, heliga tankar, förvandlas genom det umgänge med Gud, som uppstår vid studiet af hans ord. Sanningen är så vidtomfattande, så djup och så bred, att man förlorar sig själ! ur sikte; hjärtat uppmjukas, och ödmjukhet, mildhet och kärleksfullhet blifva härskande. rätt

(492)Äfven de naturliga förmågorna ökas genom helig lydnad. Studiet af lifvets ord stärker, höjer och förädlar sinnet. De, som i likhet med Daniel äro Guds ords hörare och görare, kunna vinna samma framgång, som han gjorde i alla kunskapsgrenar. Ägande andlig renhet, skola de också få andlig styrka. Hvarje deras andliga förmåga skall skärpas De kunna vinna en sådan utveckling och utbildning, att alla, som komma under deras inflytande, kunna se, hvad en människa kan blifva och hvad hon kan uträtta, när hon har gemenskap med visdomens och kraftens Gud. rätt

(492)Utbildning i bet tillkommande lifvet.
Vår lifsgärning här är en förberedelse för det eviga lifvet. Den uppfostran, som böljar här nere, fullbordas icke i denna världen - den skall fortsättas genom alla evigheter - alltid skrida framåt, men aldrig fulländas. I allt högre och högre grad skola vi se Guds visdom och kärlek uppenbaras, sådan den tagit sig uttryck i återlösningsplanen. När Frälsaren leder sina barn till de lefvande vattenkällorna, kommer han att meddela dem rika kunskapsskatter, och dag efter dag skall Guds underfulla gärningar, bevisen på hans makt att skapa och uppehålla världsalltet, framträda för tanken i förnyad skönhet. I det ljus, som lyser från tronen, försvinna hemligheter och själen fylles med förundran öfver, hur enkla och klara de ting äro, som man förr aldrig förstod. rätt

(492)Nu se vi genom en spegel på ett dunkelt sätt, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu känna vi endels, men då skola vi känna fullkomligt, såsom ock vi blifvit kända. rätt

nästa kapitel