Evangelii predikan och sjukdomars botande.

(145)De skola vara "bland många folk såsom dagg från Herren". rätt

(145)Han utsände dem till att predika Guds rike och göra de sjuka helbrägda. rätt

(145)När Kristus utsände sina tolf lärjungar på deras första missionsresa, sade han till dem: "Gån och prediken och sägen: Himmelriket är nära. Boten sjuka, gören spetälska rena, uppväck en döda, utdrifven onda andar. I hafven fått för intet; gifven för inte!." rätt

(145)Till de sjuttio, som utsändes senare, sade han: "Och i hvilken stad I ingån... boten de sjuka, som äro där, och sägen till dem: Guds rike är eder nära." Kraften af Kristi närvaro åtföljde dem. "Och de sjuttio komma tillbaka med glädje och sade: Herre, äfven de onda andarna äro oss underdåniga i ditt namn." rätt

(145)Efter Kristi himmelsfärd fortsattes samma arbete, och samma händelser upprepades som under hans egen verksamhet. Och äfven en mängd folk ifrån de kringliggande städerna kom tillsammans till Jerusalem, förande med sig sjuka och sådana, som vara plågade af onda andar, och de varda alla botade." rätt

(145)Och lärjungarna "gingo ut och predikade allestädes, och Herren verkade med dem". "Och Filippus kom ned till en stad i Samarien och predikade Kristus för dem. Och folket aktade endräktigt på det, som sades af Filippus... Ty från många, som hade orena andar, foro dessa ut... Och många lama och halta varda botade. Och i den staden vardt stor glädje." rätt

(146)Lärjungarnas verksamhet.
Lukas, författaren till det evangelium, som bär hans namn, var en missionsläkare. I skriften kallas han "läkaren, den älskade'. Aposteln Paulus hörde till hans skicklighet som läkare och utsåg honom såsom den, åt hvilken Gud anförtrott ett särskildt arbete. Han upptog honom såsom sin medarbetare, och för någon tid ledsagade Lukas honom på hans resor från plats till plats. Efter en tid kvarlämnade Paulus Lukas och Filippus i Macedonien. Här fortsatte Lukas att verka under flera år både som läkare och som evangeiii förkunnare. I sin verksamhet som läkare vårda de han de sjuka, bedjande Gud, att hans helande kraft måtte hvila öfver dem. På så sätt öppnades vägen för evangelii budskap. Genom sin framgång som läkare vann Lukas här många tillfällen att predika Kristus bland hedningarna. Och det är Guds vilja, att vi skola arbeta på samma sätt som apostlarna. Fysisk helbrägda görelse är förenad med den evangeliska verksamheten. I evangelii verk böra undervisning och sjukvårdsverksamhet aldrig åtskiljas. rätt

(147)Lärjungarnas arbete bestod i att sprida kunskap om evangelium. Åt dem hade anförtrotts att för hela världen förkunna det glada budskap, som Kristus bragt människorna. Detta arbete utförde de för sin tids människor så att under en enda generation blef evangelium förkunnadt för alla folk under himmelen. rätt

(147)Så har ock Kristus anförtrott alla dem, som bära hans namn, att förkunna evangelii budskap för världen. Och evangelium är det enda motgiftet mot världens synd och elände. För dem, som känna evangelii helande kraft, måste arbetet först och främst gå ut på att för hela människosläktet förkunna budskapet om Guds nåd. rätt

(147)Behofvet af evangelium.
När Kristus utsände lärjungarna att förkunna evangelium, hade tron på Gud och hans ord nära nog försvunnit ur världen. Äfven bland det judiska folket, som gjorde anspråk på att äga kunskapen om Jehova, hade hans ord blifvit undanträngdt af traditioner och mänskliga spekulationer. Själfviskhet och äregirighet, skrytsamhet och vinningslystnad utmärkte människorna. När vördnaden för Gud försvann, försvann också medlidandet med människor. Själfviskheten var förhärskande, och satan verkställde sin vilja med hänsyn till att föra människosläktet i elände och förnedring. rätt

(147)Sataniska makter togo människor i besittning, så att personer, hvilkas kroppar blifvit skapade till en bonings plats för Gud, i stället blefvo tillhåll för orena andar. Människornas sinnen, närver och alla organ påverkades af öfvernaturliga krafter i och för tillfredsställandet af de uslaste lustar, och deras anletsdrag afspeglade ondskan hos de legioner orena andar, af hvilka de voro besatta. rätt

(147)Och hvad är världens tillstånd i närvarande tid? Har icke tron på bibe1n i våra dagar blifvit lika fullständigt förstörd genom den "högre kritiken" och spekulationen, som den var på Kristi tid genom traditionen och rabbinernas tolkningar? Hafva icke girighet och högmod och njutningslystnad lika stor makt öfver människornas hjärtan nu, som de hade då? I den s. k. kristna världen, ja till och med i de samfund, som bekänna sig älska Kristus, äro endast få verkligt regerade af honom. Huru få äro icke de, som i affärer, umgänge, familjelif och till och med på det religiösa området låta Kristi lära vara rättesnöret för sitt lefverne! Är det icke sannt, att "rätten är tillbakaträngd. . . och redlighet kan icke komma fram... och den, som afhåller sig från ondt, blir plundrad"? rätt

(149)Vi lefva midt i en förbrytelseepidemi" inför hvilken tänkande, gudfruktiga människor allestädes stå slagna med förfäran. Det fördärf, som råder, är så stort, att det ej kan skildras af mänsklig penna. Hvarje dag bringar nya underrättelser om politiska tvister, bestickning och svek. Hvarje dag medför sina nya fasaväckande berättelser om våld och laglöshet, om likgiltighet för mänskligt lidande och om djurisk, ondskefull tillintetgörelse af människolif. Hvarje dag vittnar om tillväxten af vanvett, mord och själfmord. Hvem kan betvifla, att sataniska makter med förökad ifver äro i verksamhet bland människorna för att förvirra och fördärfva själen samt befläcka och förstöra kroppen? rätt

(149)Och medan världen öfversvämmas af det onda, framställes evangelii budskap alltför ofta på ett sätt, som har endast föga inflytelse på människornas samveten och lefverne. Och likväl finnas öfverallt hjärtan, som skria efter någonting, som de icke hafva, som längta efter en kraft, som kan gifva dem herravälde öfver synden, en kraft, som kan befria dem från ondskans träldom och som förmår gifva hälsa och lif och frid. Många, som en gång kände Guds ords kraft, vistas på platser, där man icke frågar efter Gud, och de längta efter Guds närvaro. rätt

(149)Världen behöfver i närvarande tid detsamma, som den behöfde för nitton hundra år sedan - en uppenbarelse af Kristus. En stor reformrörelse är af nöden, och det är endast genom Kristi nåd detta fysiska, intellektuella och andliga återställelseverk han blifva utfördt. rätt

(149)Kristi metod att nå folket.
Kristi metod allena kan medföra verklig framgång med hänsyn till att nå folket. Frälsaren umgicks med människorna såsom en, som ville deras bästa. Han visade sitt deltagande för dem, hjälpte dem i deras behof och vann deras förtroende. Sedan gaf han dem denna uppmaning: "Följ mig." rätt

(150)Vi behöfva komma folket närmare genom personliga bemödanden. Om mindre tid användes till att predika och mera tid till personligt umgänge, skulle man få se större resultat. De fattiga böra understödjas, de sjuka vårdas, de bedröfvade och betryckta tröstas, de okunniga undervisas och de oerfarna ledas. Vi skola gråta med dem, som gråta, och fröjdas med dem, som fröjdas. Genom öfvertygandets, bönens och Guds kärleks makt skall och kan detta arbete icke blifva utan frukt. rätt

(150)Vi böra alltid minnas, att ändamålet med läkaremissionen är att visa de sjuka till Frälsaren på Golgata, till honom, som borttager världens synd. Genom att se på honom skola de blifva förvandlade till hans bild. Vi böra uppmuntra de sjuka och lidande att se på Jesus och lefva. Må missionsarbetare ständigt framhålla Kristus, den store läkaren, inför de af kroppslig och andlig sjukdom nedböjda; må de visa dem till den ende, som förmår bota all själens och kroppens sjukdom. Berätta för dem om honom, som är genomträngd af medlidande med dem i deras svagheter. Uppmuntra dem att lämna sig i dens vård, som utgaf sitt lif, för att det skulle blifva möjligt för dem att vinna det eviga lifvet. Tala om hans kärlek, berätta om hans makt att frälsa. rätt

(150)Detta är missionsläkarens höga plikt och dyrbara förmån. Och personliga tjänster bereda ofta vägen för detta. Gud vinner ofta insteg i människohjärtan genom våra bemödanden att lindra kroppens lidande. rätt

(150)Läkareverksamheten blir ofta banbrytande för evangelium. Såväl i predikoverksamheten som i läkareverksamheten skall evangelium förkunnas och efterlefvas. rätt

(150)Hvad som kan uträttas genom sjukvården.
I nästan hvarje samhälle finnes ett stort antal personer, som icke vilja lyssna till Guds ord eller besöka någon gudstjänst. Om evangelium skall nå dem, måste det bäras till deras hem. Ofta är hjälp i deras kroppsliga nöd det enda sätt, på hvilket man kan nå dem. Den troende, som vårdar sjuka och afhjälper de fattigas nöd, kan finna många tillfällen att bedja med dem och läsa för dem ur Guds ord samt tala med dem om Frälsaren. Dessa troende sjukvårdare kunna bedja för de viljesvaga, som sakna förmåga att behärska sina urartade begär. De kunna bringa en hoppets stråle till de fallna och modlösa. Deras oegennyttiga kärlek, uppenbarad i uppoffrande handlingar, gör det lättare för dessa lidande att tro på Kristi kärlek. rätt

(151)Många sakna tro på Gud och hafva mist förtroendet för människor, men de förstå att uppskatta vänlighet och hjälpsamhet. När de se en person, som ej gör anspråk på jordiskt beröm eller någon ersättning, komma till deras hem för att betjäna de sjuka, mätta de hungrande, kläda de nakna, hugsvala de bedröfvade och kärleksfullt visa alla till honom, af hvars kärlek och barmhärtighet han själf endast är en budbärare - när de se detta, röras deras hjärtan. Tacksamheten växer fram och tron upptändes. De se, att Gud drager försorg om dem, och så äro de beredda att lyssna till hans ord. rätt

(152)Vare sig det gäller det utländska missionsfältet eller hemlandet, skulle alla, både män och kvinnor, som verka i missionen, mycket lättare vinna tillträde till folket och uträtta långt mera, om de vore i stånd att vårda de sjuka. Kvinnor, som begifva sig till hednaländer som missionärer, skulle därigenom vinna tillfälle att förkunna evangelium för kvinnorna i dessa länder, när hvalje annan dörr vore sluten. Alla, som verka i evangelii tjänst, borde förstå att gifva sådan enkel sjukbehandling, som gör så mycket till att lindra smärta och fördrifva sjnkdomar. rätt

(152)Undervisning i hälsoregler.
Evangelii budbärare borde också kunna gifva undervisning angående ett hälsoenligt lefnadssätt. Öfverallt möta de sjukdom, och mycket däraf kunde undvikas, om man aktade på hälsans lagar. Människorna behöfva lära känna förhållandet mellan hälsoprinciperna och sin egen välfärd både i detta och det tillkommande lifvet. De måste väckas till insikt om sitt ansvar rörande den kropp, som deras Skapare gjort till sin boning och öfver hvilken de enligt hans önskan skola vara trogna förvaltare. De behöfva lära känna vikten af den sanning, som innehålles i den heliga skrifts ord: rätt

(152) "I ären ett den lefvande Gudens tämpel, såsom Gud har sagt: Jag skall bo hos dem och vandra bland dem; och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk" rätt

(152)Tusenden behöfva och skulle med glädje taga emot undervisning om de enkla metoderna för behandling af sjuka - metoder, som begynna att uttränga bruket af giftig medicin. Stort är också behofvet af undervisning angående dietisk reform. Det förvända sättet att äta jämte bruket af ohälsosam föda bär i ganska stor grad ansvaret för den dryckenskap, de brott och det elände, som utgöra en förbannelse för världen. rätt

(153)När man undervisar andra om hälsoprinciperna, måste man komma ihåg hälsoreformens stora ändamål, som är att tillförsäkra människorna den högsta utveckling af kropp, själ och sinne. Man bör framhålla, att naturlagarna, som äro Guds lagar, afse vårt bästa och att lydnad för dem innebär lycka i detta lifvet samt bidrager till beredelsen för det kommande. rätt

(153)Människorna böra ledas till att studera uppenbarelsen af Guds kärlek och visdom i naturens verk, att studera människokroppens underbara organism och de lagar, som regera den. De, som iakttaga bevisen på Guds kärlek och förstå något af den visdom och godhet hans lagar innebära, komma att betrakta sina plikter och skyldigheter ur en helt annan synpunkt än annars. De komma icke längre att anse lydnaden för hälsolagarna såsom en uppoffring eller försakelse, utan såsom den i verkligheten är - en oskattbar välsignelse. rätt

(153)Hvarje evangelii arbetare borde anse det vara sin plikt att såsom en del af sitt anförtrodda arbete meddela undervisning angående huru människorna skola lefva ett hälsosamt lif. Behofvet härutinnan är stort, och hela världen ligger öppen för en dylik verksamhet. rätt

(153)Personligt arbete.
Öfverallt ser man en viss benägenhet att sätta en eller annan organisationsverksamhet i den personliga ansträngningens ställe. Den mänskliga visdomen går ut på att sammanföra massan, centralisera den, och att uppbygga stora kyrkor och anstalter. En stor del människor öfverlämnar allt välgörenhetsarbete åt anstalter och organisationer; de vilja undandraga sig att komma i personlig beröring med nöden i världen. Därigenom blifva deras hjärtan kalla. De blifva upptagna med sina egna själfviska intressen och oberörda af andras nöd. På detta sätt dör kärleken till Gud och medmänniskor bort i deras hjärtan. rätt

(154)Kristus anförtrodde sina efterföljare ett personligt arbete - ett arbete, som icke kan utföras genom ombud. Betjänandet af de sjuka och fattiga samt predikandet af evangelium kan icke öfverlämnas åt kommitteer eller organiserad välgörenhet. Personligt ansvar, personlig ansträngning och personlig uppoffring, det är hvad evangelium fordrar. rätt

(154) "Gå ut på vägar och gärden och nödga dem att komma in, på det att mitt hus må varda fullt." Så ljöd Kristi befallning. Han bringar människorna i beröring med dem de söka hjälpa. Skaffa "arma husvilla ett hem", säger han. ,Att när du ser en naken, dn kläder honom." ,På sjuka skola de lägga händerna, och de skola blifva helbrägda."' Genom direkt beröring, genom personliga tjänster skola evangelii välsignelser meddelas. Alla böra vara Guds mebarbetare.
När Gud fordom gaf upplysning åt sitt folk, verkade han icke uteslutande genom någon särskild klass. Daniel var en judisk furste, Esaias var också af konungslig börd, David var herdegosse, Amos herde, Sakarja var en fånge från Babylon och Elisa var jordbrukare. Såsom sina representanter uppväckte Herren furstar och profeter, höga och låga och undervisade dem om de sanningar, som skulle meddelas åt världen. rätt

(154)Åt hvar och en, som får del af hans nåd, gifver Herren ett arbete för andra. Hvar för sig böra vi stå redo att offra oss, sägande: ,Här är jag, sänd mig!" Ansvaret hvilar på alla - på predikanten, sjuksköterskan, den kristne läkaren och den enskilde kristne, vare sig han är köpman eller bonde, ämbetsman eller handtverkare. Vårt arbete är att för människorna uppenbara evangelium om deras frälsning. Hvarje företag vi inlåta oss på borde hafva detta som sitt egentliga mål. rätt

(155)De, som sålunda taga upp den verksamhet, som blifvit dem anvisad, skola icke endast blifva till välsignelse för andra, utan också själfva blifva välsignade. Medvetandet om, att de väl uppfyllt sin plikt, skall återverka på deras egen själ. Den modfällde skall glömma sin misströstan, den svage skall blifva stark, den okunnige förståndig, och alla skola finna en ofelbar hjälpare i honom, som kallat dem. rätt

(155)Församlingen som uppfostringsanstalt.
Kristi församling är upprättad för att tjäna; dess fältrop är tjänande. Dess medlemmar äro soldater, som utbildas till strid under sin Frälsningshöfding. Predikanter, läkare och lärare hafva ett mera vidtomfattande arbete, än man i allmänhet inser. De skola icke endast tjäna folket, utan äfven lära folket att tjäna. De skola icke endast undervisa i rätta grundsatser, utan äfven uppfostra sina åhörare till att meddela dessa grundsatser åt andra. En sanning, som icke efterlefves, som icke meddelas, förlorar sin lifgifvande och helande kraft. Dess välsignelse bibehålles, endast om den delas åt andra. rätt

(155)Enformigheten i vårt arbete för Gud måste bortskaffas. Hvarje församlingsmedlem bör taga del i någon verksamhetsgren för Mästaren. Somliga kunna icke utföra såmycket som andra, men alla borde göra sitt yttersta för att tränga tillbaka den flodvåg af sjukdom och olycka, som rullar fram öfver världen. Många skulle vara villiga att arbeta, om de blott visste, huru de skulle börja. De behöfva därför undervisas och uppmuntras. rätt

(155)Hvarje församling borde vara en uppfostringsanstalt för missionsarbetare. Dess medlemmar borde undervisas i att hålla bibelläsningar, att leda och undervisa en klass i sabbatsskolan, om hur de på bästa sätt kunna hjälpa de fattiga och sjuka samt hur de kunna verka för de oomvända. Inom församlingen borde finnas skolor i hälsovård, matlagningskurser och klasser i olika grenar af kristlig hjäpsamhet. Men icke endast teoretisk, utan älven praktisk undervisning bör meddelas under erfarna lärares ledning. Må läkarne gå i spetsen för detta arbete bland människorna, så skola andra följa deras exempel. Exemplet är mera värdt än många föreskrifter och befallningar. rätt

(156)Må alla odla sina fysiska och andliga krafter till det högsta möjliga, så att de må kunna verka för Gud, hvarhelst hans försyn kallat dem. Samme nåd, som Kristus skänkte Paulus och Apollos och som gjorde, att de utmärkte sig i andligt hänseende, skall äfven i närvarande tid komma hängifna missionsarbetare till del. Gud önskar, att hans barn skola halva förstånd och kunskap, så att de tydligt och klart må uppenbara hans härlighet för världen. rätt

(156)De mest framgångsrika missionsarbetare.
Bildade, Gud hängifna missionsarbetare kunna tjäna på många flera sätt och utföra mera omfattaude arbete än de obildade. Genom sin själsodling intaga de en öfverlägsen ställning. Men likväl kunna älven de, som icke halva vare sig stor begåfning eller högre bildning, utföra ett god t arbete för andra. Gud vill använda de människor, som äro villiga att bli använda af honom. Det är icke alltid det arbete, som utföres af de mest begåfvade och talangfulla, som bär de största och varaktigaste frukterna. Det behöfs män och kvinnor, som halva mottagit ett budskap från himmelen. De framgångsrikaste missions arbetarna äro de, som åtlyda uppmaningen: "Tagen på eder mitt ok och lären af mig." rätt

(156)Det är kärleksfulla missionsarbetare, som behöfvas. Den, hvars hjärta Gud berört, fylles af en stor längtan efter att hjälpa dem, som aldrig halva känt hans kärlek. Deras tillstånd smärtar honom. Utan att akta på sitt lif går han ut som en inspirerad budbärare från Herren för att utföra ett arbete, i hvilket änglar kunna taga del. rätt

(157)Om personer, som Gud utrustat med stora gåfvor i intellektnellt hänseende, använda dessa på ett själfviskt sätt, skola de efter en pröfningstid lämnas åt sig själfva att följa sina egna vägar. Gud skall då utvälja personer, som icke tyckas vara så rikligt utrustade och som icke hafva så stort själfförtroende, och han vill göra de svaga starka, emedan de förtrösta på, att han skall göra för dem, hvad de ej själfva kunna göra. Gud tager emot en helhjärtad tjänst och vill själf utfylla bristerna. rätt

(157)Gud har ofta till medarbetare utvalt människor, som icke haft tillfälle att åtnjuta annat än en bristfällig skolundervisning. Dessa människor hafva gjort det flitigaste bruk af sina gåfvor, och Herren har belönat deras trohet i hans verk, deras flit och deras kunskapstörst. Han har bevittnat deras tårar och hört deras böner. Liksom hans välsignelser komma de fångna ebreerna vid det babyloniska hofvet till del, så gifver han också i närvarande tid sina tjänare visdom och kunskap. rätt

(157)Män med bristfällig skolundervisning och af låg social ställning halva stundom genom Kristi nåd haft underbar framgång i att vinna själar för honom. Hemligheten af deras framgång har varit deras förtroende till Gud. De ha dagligen lärt af honom, som är underbar i råd och mäktig i kraft. rätt

(157)Sådana missions arbetare böra uppmuntras. Herren för dem tillsammans med personer af mera utpräglad förmåga, att de skola utfylla de luckor, som andra lämna. Deras snabba uppfattning af hvad som bör göras, deras villighet att hjälpa de behöfvande, deras vänliga ord och handlingar öppna dörrar, som eljes skulle förblifva slutna. De komma i nära beröring med de bedröfvade, och deras ords öfvertygande inflytande har kraft att draga många fruktande själar till Gud. Deras arbete utvisar, hvad tusen andras skulle utvisa, om de endast ville. rätt

(158)Ett mera verksamt lif.
Ingenting kan så uppväcka en själfuppoffrande ande samt höja och stärka karaktären som att arbeta för andra. Många namnkristna tänka endast på sig själfva, då de ingå i en kristen församling De önska njuta de fördelar, som umgänget med församlingen och predikantens arbete kan förskaffa dem. Därför ingå de som medlemmar i stora och blomstrande församlingar och känna sig tillfredsställda med att göra så litet som möjligt för andra. På detta sätt beröfva de sig själfva den dyrbaraste välsignelse. Många skulle draga den största nytta af att afstå från sina angenäma, maklighetsfostrande sällskap. De behöfva vistas, där deras krafter kunna utnyttjas i kristlig verksamhet samt lära att bära ett eller annat ansvar. rätt

(158)Träd, som äro planterade tätt intill hvarandra, blifva icke starka och härdiga till' växten, Trädgårdsmästaren omplanterar dem, så att de må få plats att utvecklas. En liknande omplantering skulle gagna många medlemmar i de stora församlingarna, De behöfva ställas på platser, där deras krafter och gåfvor kunna komma i verksamhet vid utförandet af missions arbete. De hålla på att förlora sitt andliga lif, blifva förkrympta och odugliga af brist på själfuppoffrande arbete för andra. Omplanterade på ett eller annat missionsfält, skulle de växa sig starka och lifskraftiga. rätt

(158)Men ingen behöfver vänta med att börja hjälpa andra, till dess han blir kallad till något aflägset fält. Öfverallt finnas tillfällen att tjäna. Änkan, den faderlöse, den sjuke och döende, den i hjärtat bedröfvade, den missmodige, den okunnige och den utstötte kunna vi påträffa öfverallt. rätt

(158)Vi borde känna det som vår särskilda plikt att verka för dem som bo i vårt grannskap. Tänk efter, hur du bäst kan hjälpa dem af dina grannar, som icke hafva något intresse i andliga ting. Då du besöker dina vänner och grannar, så visa intresse såväl i deras andliga som i deras lekamliga välfärd. Tala till dem om Kristus såsom den syndaförlåtande Frälsaren. Inbjud dina grannar till ditt hem och Jäs för dem ur den dyrbara bibeln och ur böcker, som förklara dess sanningar. Uppmana dem att förena sig med dig i sång och bön. Kristus själf skall enligt sitt löfte vara närvarande vid dessa små möten, och hjärtan skola blifva rörda af hans nåd. rätt

(159)Församlingens medlemmar borde uppfostra sig själfva till att göra detta arbete. Detta är fullkomligt lika nödvändigt som att rädda de omtöcknade själarna i främmande land. Medan somliga känna en börda för själar i fjärran land så må sammalunda de många här Ilemma känna en börda för de dyrbara själar, som finnas rundt omkring dem, och lika flitigt arbeta för deras frälsning. rätt

(159)Många beklaga, att de lefva ett tomt lif; men de kunna själfva göra sitt lif mera verksamt och innehållsrikt. De, som älska Jesus af hjärta, håg och sjal och sin nästa som sig själfva, hafva ett vidsträckt fält, där de kuuna bruka sin förmåga och sitt inflytande. rätt

(159)Små tillfällen.
Må ingen försumma de små tillfällena för att söka efter större. Du kan måhända med framgång utföra ett ringare arbete, men fullkomligt misslyckas i att utföra ett större och därigenom råka i misströstan. Genom att nedlägga alla dina krafter i det du har för handen skall du vinna skicklighet för en större verksamhet. Det är genom ringaktning för de dagliga tillfällena och försummelse af smärre ting i sin närhet, som så många blifva förtorkade och utan frukt. rätt

(160)Förlita dig icke på mänsklig hjälp. Se bort från jordiska varelser och upp till honom, som af Gud blifvit utvald att bära våra bekymmer och sorger och att skaffa oss, hvad vi behöfva. Tag Gud på hans ord och börja arbeta, hvarhelst arbete finnes, och gå så framåt i orubblig tro. Det är tron på Kristi närvaro, som gifver oss styrka och fasthet. Verka med osjälfviskt intresse, med samvetsgrannhet och uthållighet. rätt

(160)På platser, där förhållandena äro så svåra och nedslående, att många äro ovilliga att där upptaga verksamhet, hafva påtagliga förändringar åstadkommits genom arbetare, som där gjort osjälfviska bemödanden. Tålmodigt och ihärdigt hafva de verkat och icke litat på mänsklig hjälp, utan på Gud, och hans nåd har uppehållit dem. Mycket af det goda, som på detta sätt blifvit utfördt, skall aldrig blifva kändt i denna världen, men härliga resultat skola visa sig i evigheten. rätt

(160)Själfunderhållande missionsarbetare.
På många ställen kunna själfunderhållande missionsarbetare verka med framgång. Medan aposteln Paulus spred kunskapen om Kristus genom världen, arbetade han själf för sitt uppehälle. Under det han dagligen predikade evangelium i Asiens och Europas stora städer, arbetade han som handtverkare för sitt och sina följeslagares uppehälle. Hans afskedsord till de äldste i Efesus visa, huru han arbetade, och innehålla dyrbara lärdomar för hvarje missionsarbetare. rätt

(160) "I veten", sade han, "huru jag... alltid har umgåtts med eder. .. och huru jag icke har undandragit mig något, som kunnat vara till gagn, utan offentligen och i hemmen predikat och lärt eder. . . Silfver eller guld eller kläder har jag af ingen begärt. Men I veten själfva, att dessa mina händer hafva gjort tjänst för mina behof och för dem, som hafva varit med mig. I allt har jag visat eder, att så måste man arbeta och antaga sig de svaga och ihågkomma att han själf sade: saligare är gifva än taga." rätt

(161)Många i närvarande tid skulle, om de vore genom trängda af samma själfuppoffringens ande, på liknande sätt utföra ett godt verk. Låt två eller flera i förening börja evangelisk verksamhet. Låt dem besöka folk, bedja, sjunga, undervisa och förklara skrifterna samt hjälpa de sjuka. Somliga kunna underhålla sig själfva som boksäljare, andra kunna i likhet med aposteln arbeta i något handtverk eller annan verksamhetsgren. Medan de sålunda arbeta inseende sin hjälplöshet, men ödmjukt förtröstande på Gud, skola de vinna en välsignad erfarenhet. Herren Jesus skall gå framför dem, och bland rika och fattiga skola de vinna ynnest och hjälp. rätt

(161)De, som blifvit utbildade för att verka som läkaremissionärer i främmande land, böra uppmuntras att ofördröjligen begifva sig till sitt blifvande arbetsfält, där börja arbeta bland folket och däruuder lära sig språket. Mycket snart skola de bli i stånd att förkunna Guds ords enkla sanningar. rätt

(162)Öfverallt i världen behöfvas sådana barmhärtighetens budbärare. Det behöfs kristliga familjer, som äro" villiga att resa till samhällen, som äro försänkta i mörker och villfarelse, eller att resa till främmande land för att där lära känna sina medmänniskors behof och verka för Mästarens sak. Om sådana familjer ville bosätta sig på de mörka platser, där människorna äro försänkta i andligt mörker och låta ljuset af Kristi lif lysa genom dem, hvilket ädelt arbete skulle de då icke utföra! rätt

(162)Men detta arbete fordrar själfuppoffring. Många vänta på, att hvarje hinder först skall undanröjas, och under tiden ligger arbetet, som de kunde hafva utfört, ogjordt, och skaror af människor dö utan hopp och utan Gud. Det finnes människor, som i och för handelsföretag eller vetenskapliga forskningar begifva sig till obebyggda trakter och med glädje göra uppoffringar och utsätta sig för svårigheter; men hur få äro icke de, som för sina medmänniskors skull äro villiga att med sina familjer flytta till trakter, som äro i behof af evangelium! rätt

(162)Att söka nå människorna, hvarhelst de äro och hvilken ställning de än må intaga, samt att hjälpa dem på alla möjliga sätt - detta är kristlig verksamhet. På så sätt kan man vinna hjärtan och finna ingång till själar, som gå på förtappelsens väg. rätt

(162)I allt ditt arbete må du ihågkomma, att du är förenad med Kristus och utgör en del af den stora återlösningsplanen. Kristi kärlek måste i en helande, lifgifvande ström flöda genom ditt lif. Medan du söker framhålla Kristi kärlek för andra, må dina vänliga ord, ditt osjälfviska arbete och ditt glada uppträdande vittna om kraften af hans nåd. Framställ honom för världen så ren och rättfärdig, att människorna kunna se honom i hans skönhet. rätt

(163)Takt och sympati.
Det är af föga nytta att söka reformera andra genom att angripa, hvad man plägar betrakta som dåliga vanor. Detta åstadkommer ofta mer skada än gagn. Då Kristus talade med den samaritiska kvinnan, sökte han icke att tala nedsättande om Jakobs brunn, utan framhöll i stället något, som var bättre. "Förstode du Guds gåfva", sade han, "och hvem den är, som säger till dig: gif mig att dricka, så skulle du hafva bedt honom och han hafva gifvit dig lefvande vatten." 1 Han förde samtalet in på den skatt han hade att gifva och tillbjöd kvinnan något bättre, än det hon ägde, nämligen lefvande vatten, evangelii glädje och hopp. rätt

(163)Detta är en belysning af det sätt, på hvilket vi böra arbeta. Vi måste gifva människorna något bättre än hvad de äga - Kristi frid, som öfvergår "allt förstånd. Vi måste tala till dem om Guds heliga lag, som är en afskrift af hans karaktär och en framställning af hvad de enligt hans önskan böra blifva. Vi skola visa dem, hur oändligt långt himlens härlighet öfverträffar världens flyktiga nöjen och glädje. Vi skola tala till dem om den frihet och ro de kunna finna hos Frälsaren, som säger: "Hvilken, som dricker af det vatten, som jag skall gifva honom, han skall icke törsta till evig tid." rätt

(163)Låt oss framhålla Jesus, sägande: "Se, Guds Lamm, som borttager världens synd." Han allena kan tillfredsställa hjärtats längtan och gifva själen frid. rätt

(163)De, som arbeta för genomförandet af en reform, böra vara de mest osjälfviska, vänliga och höfliga af alla människor. Den, som visar brist på höflighet, som visar sig otålig gent emot okunuighet eller egensinne, som talar ohöfligt eller handlar obetänksamt, kan stöta bort människor, dem han sedan aldrig kan nå. rätt

(164)Liksom daggen och de milda skurarna falla på de vissnande plantorna, så må du ock med saktmodighet framställa ordet, när du söker att omvända människor från villfarelse. Guds plan går ut på att först vinna hjärtat. Vi skola framhålla sanningen i kärlek, förtröstande på, att Gud skall gifva kraft till lifvets omdanande. Den Helige Ande skall intrycka på själen de ord, som talas i kärlek. rätt

(164)Af naturen äro vi själfviska och halsstarriga, men när vi inhämta de lärdomar Kristus önskar lära oss, blifva vi delaktiga af hans natur och lefva sedan hans lif. Kristi underbara föredöme, den oändliga mildhet, med hvilken han satte sig in i andras känslor, gråtande med dem, som gräto, och fröjdande sig med dem, som voro glada, måste utöfva ett djupt inflytande på karaktären hos dem, som följa honom i uppriktighet. Genom vänliga ord och handlingar skola de söka göra vägen lätt för trötta fötter. rätt

(164)Ett ord i rätt tid.
"Herren, Herren har gifvit mig en lärd tunga, att jag skulle förstå att stärka den trötte med ord. rätt

(164)Öfverallt omkring oss finnas bedröfvade själar. Låt oss uppsöka dessa olyckliga och tala ett ord i rätt tid till tröst för deras hjärtan. Låt oss alltid vara sådana redskap i Guds hand, genom hvilka han kan låta barmhärtighetens uppfriskande vatten till Röda dem. rätt

(164)I allt vårt umgänge böra vi ihågkomma, att det i andras erfarenhet kan gifvas kapitel, som äro förseglade för dödligas ögon. I minnets dagbok finnas sorgliga historier, som säkert vaktas för nyfiknas ögon. Där stå upptecknade långa, hårda strider under pröfvande omständigheter, kanske bekymmer i hemlifvet, som dag efter dag nedsätta mod, förtröstan och tro. Dessa, som utkämpa lifvets strid under ogynnsamma förhållanden, skulle kunna styrkas och uppmuntras genom någon liten uppmärksamhet, som kostade endast en smula kärleksfull omtanke. För sådana är en trofast väns kraftiga, vänliga handtryckning mera värd än guld och silfver. Kärleksfulla ord äro lika välkomna som änglars leenden. rätt

(165)Det gifves massor af människor, som kämpa mot fattigdom; de äro nödsakade att arbeta hårdt för en ringa lön och likväl kunna de knappast förskaffa sig lifvets yttersta nödtorft. Släp och försakelse och hopplösa utsikter för framtiden göra deras börda mycket tung. Om så lidande och sjukdom komma till, blir bördan nästan outhärdlig. Utslitna och nedtryckta, veta de icke, hvart de skola vända sig för att få tröst. Tag del i deras bekymmer, deras hjärtekval och missräkningar. Detta skall göra det möjligt för dig att hjälpa dem. Framställ för dem Guds löften, bed för dem och med dem och sök att ingifva dem nytt hopp. rätt

(165)Ord, som bringa glädje och uppmuntran, när själen är sjuk och modet ringa, betraktas af Frälsaren såsom om de vore talade till honom själ! När man söker uppmuntra andra, lägga himmelens änglar med glädje märke därtill. rätt

(165)Det gudomliga broderskapet.
Herren har under alla tider sökt att väcka människorna till insikt om deras gudomliga broderskap. Vi böra vara hans medarbetare. Medan misstro och kallsinne öfversvämma världen, böra Kristi lärjungar uppen; bara den ande, som är rådande i himmelen. rätt

(165)Tala, såsom han skulle tala; handla, såsom han skulle handla. Uppenbara ständigt hans karaktärs ljuflighet; uppenbara den rikedom af kärlek, som ligger till grund för alla hans lärdomar och för hela hans handlingssätt. med människorna. Den ringaste arbetare kan genom förening med Kristus vidröra strängar, hvilkas dallring skall nå till jordens ändar och klinga genom evighetens tidsåldrar. rätt

(166)Himmelska makter vänta på att samverka med mänskliga redskap, för att dessa må kunna uppenbara för världen, hvad människor kunna blifva och hvad som i förening med det gudomliga kan uträttas för att frälsa själar, som hålla på att förgås. Det finnes ingen gräns för användbarheten af den person, som åsidosätter sig själf, som gifver den Helige Ande tillfälle att verka på sitt hjärta och som fullständigt helgar sitt lif åt Gud. Alla, som helga kropp, själ och ande åt hans tjänst, skola beständigt mottaga nytt förråd af fysiska och andliga krafter. Himmelens outtömliga förråd stå till deras förfogande. Kristus gifver dem sin egen Ande, sitt eget lif. Den Helige Ande verk på det kraftigaste på deras sinne och hjärta. Genom den nåd, som är oss gifven, kunna vi tillkämpa oss segrar, som på grund af våra egna villfarande och förutfattade meningar, våra karaktärs brister och vår ringa tro tyckas oss vara omöjliga att vinna. rätt

(166)Enhvar, som gifver sig själ! till Herrens tjänst, utan något förbehåll, erhåller kraft att uppnå obegränsade resultat. Herren vill göra stora ting för sådana. Han vill verka på människors sinnen, så att man redan här i världen i deras lif kan se en uppfyllelse af löftet om tillståndet därofvan. rätt

(166)Öknen och det torra landet skola glädja sig,
och heden skall fröjda sig och blomstra såsom en ros.
Han skall blomma och blomstra och fröjda sig med jublande fröjd.
Libanons härlighet skall varda honom gifven,
Karmels och Sarong prakt.
Dessa skola få se Herrens härlighet,
vår Guds prakt.
Stärken slappa händer
och vederkvicken sviktande knän!
Sägen till de klenmodiga:
Si, eder Gud, . .
Då skola de blindas ögon öppnas
och de döfvas öron upplåtas.
Då skall den lame springa såsom en hjort
och den stummes tunga jubla,
ty vatten skola bryta fram i öknen
och bäckar på heden.

Och ökenhägringen skall blifva till sjö
och torr mark till källsprång. .
Och där skall blifva banad stig och väg;
och den vägen skall kallas helig,
och ingen oren skall gå fram där,
men för dem skall han vara.
Den, som går den vägen, huru oförståndiga de än må vara,
skall icke löpa vilse.

Intet lejon skall där vara,
och intet rofdjur skall beträda den
eller finnas där,
men de förlossade skola gå på den.
Och de af Herren frälste
skola vända tillbaka till Sion med jubel,
och evig glädje skall vara öfver deras hufvud;
fröjd och glädje skola de få,
och sorg och suckan skola flykta." rätt

nästa kapitel