Undervisning i Liknelser

(17)I Kristi användning av liknelser vid Sin undervisning ser vi samma princip som i Hans egen mission till vår värld. För att vi skulle bli medvetna om Hans gudomliga karaktär och liv, tog Kristus på Sig vår natur och bodde ibland oss. Det gudomliga synliggjordes i det mänskliga; den osynliga härligheten i synlig, mänsklig gestalt. Människorna lärde sig om det okända genom det kända; himmelska ting uppenbarades genom det jordiska; Gud gjordes tydlig i mänsklig form. Likadant förhöll det sig med Kristi lära: Det obekanta illustrerades genom det bekanta; gudomliga sanningar genom jordiska ting, som folk var väl medvetna om. rätt

(17) Skriften säger: ”Allt detta talade Jesus till folket i liknelser, . . . . för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: Jag vill öppna min mun för att tala i liknelser. Jag skall förkunna vad som har varit dolt sedan världens skapelse.” Matteus 13:34, 35. Naturliga ting förmedlade andliga insikter; naturens ting och åhörarnas erfarenheter knöts till det skrivna ordets sanningar. Genom att snitsla vägen från det naturliga till det andliga riket, utgör Kristi liknelser ett led i den sanningskedja, som förenar människorna med Gud, och jorden med himmelen. rätt

(18) Genom Sin undervisning från naturen, talade Kristus om de ting, som Hans egna händer hade gjort, och som ägde egenskaper, vilka Han Själv hade tilldelat dem. Skapelsens ursprungliga fullkomlighet var ett uttryck för Guds tanke. För Adam och Eva var allt skapat i Edenhemmet fullt av kunskap om Gud, ja, en lärobok författad av Honom. Visdomen talade till ögat och mottogs i hjärtat; ty de umgicks med Gud i Hans skaparverk. Så snart, som det heliga paret överträdde den Allra Högstes lag, försvann Guds ansiktes strålglans från naturens ansikte. Jorden är nu ödelagd och nedsmittad av synd. Ändå återstår mycket av dess strålande skönhet. Kristi bildrika undervisning har ej utplånats; förstås naturen rätt, talar den om sin Skapare. rätt

(18) På Kristi tid hade dessa lärdomar gått förlorade. Människorna hade nästan upphört, att se Gud i Hans verk. Mänsklighetens syndighet hade lagt ett bårtäcke över skapelsens sköna gestalt; och i stället för att visa hän till Gud, förvandlades Hans verk till en barriär, som dolde Honom. Människorna ”tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen”. Således blev hedningarna förblindade av sina föreställningar, ”så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan.” Romarbrevet 1:25, 21. Sålunda hade människornas lära ersatt Guds undervisning i Israel. Det var inte bara naturens ting, utan också offertjänsten och Skrifterna själva – samtliga givna, för att uppenbara Gud – som blivit så förvridna, att de snarare skymde Gudomen. rätt

(18) Kristus försökte, att avlägsna slöjan döljande sanningen. Det täckelse, som synden hade lagt över naturen, kom Han för att dra åt sidan. Därmed skulle Han föra fram i ljuset den andliga härlighet, som skapelsen var avsedd att återge. Hans ord satte naturens lärdomar såväl som Bibelns i ett nytt ramverk, och skänkte dem ny skönhet. rätt

(19) Jesus plockade den vackra liljan, och lade den i händerna på barn och unga; och då de såg Hans eget unga ansikte, fräscht med solsken från Hans Faders anlete, yttrade Han lärdomen: ”Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem.” Därefter kom den ljuvliga försäkran och viktiga läxan: ”Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har!” rätt

(19) I Bergspredikan sades dessa ord till andra, förutom till barn och unga. De uttalades till skarorna, vari ingick män och kvinnor fulla av bekymmer och svårigheter samt uppgivenhet över besvikelser och sorger. Jesus fortsatte: ”Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta.” Så räckte Han ut händerna mot de församlade och sade: ”Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” Matteus 6:28-33. rätt

(19) Så tolkade Kristus det budskap, som Han Själv hade gett om ängens liljor och gräs. Han vill, att vi skall läsa det i alla liljor och i varje grässtrå. Hans ord är fulla av förvisning, och är ägnade, att stärka tron på Gud. rätt

(20) Så omfattande var Kristi syn på sanningen, så vidsträckt var Hans lära, att alla delar av naturen gav en illustrerande sanning. Alle de scenerier, som ögat dagligen vilar på, var knutna till någon andlig sanning, varigenom naturen är iklädd Mästarens liknelser. rätt

(20) Under den tidiga delen av Kristi förkunnartjänst talade Han till folk med så tydliga ord, att alla Hans åhörare kunde gripa tag om de sanningar, som Han avsåg skulle leda till deras frälsning eller räddning. Dock slog sanningen inte rot i alla hjärtan, utan fördrevs raskt därifrån. ”Jag talar till dem i liknelser”, sade Han, ”eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå. . . De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen”. Matteus 13:13-15. rätt

(20) Jesus önskade, att väcka nyfikenheten. Han försökte, att väcka de obekymrade, och inpränta sanningen i hjärtat. Undervisning i liknelser var populär, och ingöt respekt och uppmärksamhet, inte blott hos judarna, utan också hos andra folkslag. Han kunde inte ha använt effektivare undervisningsmetoder. Om åhörarna hade önskat sig insikt om det gudomliga, kunde de ha förstått Hans ord; för Han var alltid villig till, att förklara för den uppriktige lyssnaren. rätt

(21) Dessutom hade Kristus sanningar att bringa, som folk inte var förberedda på att ta emot eller att förstå. Av den orsaken undervisade Han dem i liknelser. Genom att knyta Sin lära till livets scenerier, erfarenheter eller naturen, vann Han deras uppmärksamhet och gjorde intryck på deras hjärtan. Då de senare betraktade föremålen, som åskådliggjorde Hans lärosatser, erinrade de sig den gudomlige Lärarens ord. I de mänskosinnen, som var öppna för den Helige Ande, framstod innebörden hos Frälsarens lära allt tydligare. Mysterier blev begripliga, och det svårförstådda blev tydligt. rätt

(21) Jesus sökte åtkomst till varje hjärta. Genom att bruka olika illustrationer, framställde Han ej enbart olika sidor hos sanningen, utan vädjade också till olika åhörare. Deras intresse väcktes av bilder från vardagliga företeelser. Ingen, som lyssnade till Frälsaren, kände sig försummad eller glömd. Den ödmjukaste och syndigaste ibland dem uppfattade en röst i Hans lära, som talade medkännande och ömt till dem. rätt

(22) Och Han hade en annan orsak till, att undervisa i liknelser. I de församlade skarorna fanns det präster och rabbiner, skriftlärda och äldste, herodianer och rådsmän, världsälskande, inskränkta, äregiriga män, som framför allt önskade sig något, att anklaga Honom för. Deras spioner följde Honom steg för steg dag efter dag, för att uppfatta något av det Han sade, som skulle orsaka Hans fördömelse, och för alltid tysta Honom, som tycktes dra hela världen till Sig. Frälsaren genomskådade dessa personers sinnelag, och Han framställde sanningen på ett sådant sätt, att de inte hade något att rapportera om till Stora Rådet. Han tillrättavisade de högt uppsatta för deras hyckleri och onda gärningar, och med ett bildspråk klädde Han explosiva sanningar, vars yttrande rakt på sak skulle ha fått dem, att inte ha lyssnat till Hans ord, utan skyndsamt ha stoppat Hans verksamhet. Men samtidigt som Han undvek spionernas fällor, gjorde Han sanningen så klar, att lögnen kom i dagen, och de i hjärtat ärliga fick utbyte av Hans lärdomar. Den gudomliga visdomen och oändliga nåden tydliggjordes genom tingen i Guds skaparverk. Människorna lärde sig av Gud genom naturen och livets erfarenheter. ”Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat.” Romarbrevet 1:20. rätt

(22) I Frälsarens liknelselära förekommer det en antydan om, vad som är den sanna ”högre läran”. Kristus kunde ha öppnat vetenskapens djupaste sanningar för människorna. Han kunde ha löst mysterier, som krävt flera hundra års slit och studium, för att tränga in i. Han kunde ha föreslagit vetenskapliga inriktningar, som skulle ha väckt djupa tankar och stimulerat uppfinnande till historiens slut. Men det gjorde Han inte. Han sade inget, för att stilla nyfikenheten, eller tillfredsställa människors äregirighet, vilket bara skulle ha slagit upp dörren till världslig storhet. I all Sin undervisning satte Kristus människornas tänkande i förbindelse med den Allsmäktiges tankar. Han förmådde inte folket till, att studera människors teorier om Gud, om Hans ord eller om Hans gärningar. Han ledde dem i stället till, att skåda Honom, som manifesteras genom Sina gärningar, ord och Sin försyn eller omsorg. rätt

(23) Kristus torgförde inga svårgreppade teorier, utan det väsentliga för karaktärens utveckling. Detta stärker människornas förmåga, att lära känna Gud och göra gott. Han belyste för människorna sådana sanningar, som angår livsstilen och har att göra med evigheten. rätt

(23) Det var Kristus, som styrde utbildningen i Israel. Beträffande Herrens bud och förordningar, sade Han: ”Du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Du skall binda dem som ett tecken på din hand, och de skall vara som ett band till påminnelse på din panna. Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.” Femte Moseboken 6:7-9. Med Sin egen lära visade Jesus, hur denna befallning skall uppfyllas – hur Guds rikes lagar och grundsatser går att framställa, så att deras skönhet och värdefullhet uppenbaras. Då Herren lärde upp Israel till, att vara Hans särskilda företrädare, gav Han dem boningar ibland kullar och dalar. De skulle hela tiden stå i kontakt med naturen och med Guds ord i liv och religiös tjänst. Därför undervisade Kristus Sina lärjungar eller elever vid sjön, på bergssluttningen och på ängar samt i lundar, där de såg tingen i naturen, som Han illustrerade eller åskådliggjorde Sin undervisning med. Och i det, att de lärde sig av Kristus, använde de sin vunna kunskap, genom att samarbeta med Honom i Hans verk. rätt

(24) Genom skapelsen blir vi bekanta med Skaparen. Naturens bok är en stor lärobok. Den, tillsammans med Bibeln, låter oss undervisa andra om Hans karaktär, och leda vilsegångna får åter till Guds fålla eller gemenskap. När Guds verk studeras, väcker den Helige Ande överbevisning i sinnet. Denna överbevisning beror ej på logiskt tänkande; men såvida inte tankegången har blivit för mörk, för att personen skall kunna lära känna Gud, blicken för skum, för att se Honom och hörseln för svag, för att uppfatta Hans röst, uppfångar vederbörande en djupare mening, och så gör det skrivna ordets {Bibelns} upphöjda sanningar intryck på hjärtat. rätt

(24) Det förekommer en enkelhet och renhet i dessa lärdomar från naturen, som gör dem särskilt värdefulla. Alla behöver den undervisning, som härstammar från denna källa. Naturens skönhet leder i sig själv själen bort från synd och världsliga lockelser till renhet, frid och Gud. De studerandes tankar är för ofta upptagna av människors teorier och spekulationer, falsarier kallade för vetenskap och filosofi. De borde komma i tät beröring med naturen. Lär dem, att skapelsen och kristendomen har en Gud. De måste lära sig, att se naturens harmoni eller samklang med det andliga. Allt, som de ser med ögonen eller tar på med händerna, skall utgöra en karaktärshöjande lärdom. På så vis kommer de mentala krafterna att stärkas, sinnelaget att utvecklas och hela livet att förädlas. rätt

(25) Kristi avsikt med, att undervisa i liknelser, överensstämde med Sabbatens mening. Gud gav människorna ett minnesmärke över Sin skaparkraft, så att de kunde se Honom i Hans händers verk. Sabbaten påbjuder oss, att se Skaparens härlighet i Hans skapade verk. Och det var för att Han önskade, att vi skulle göra det, som Jesus knöt Sina dyrbara lärdomar till naturens skönhet. Framför alla andra dagar bör vi studera Guds budskap till oss i naturen på den heliga vilodagen. Vi bör studera Frälsarens liknelser på de ställen, där Han formulerade dem, alltså på ängar och i lundar, under den öppna himlen, ibland gräs och blommor. När vi kommer tätt in på naturens hjärta, förverkligar Kristus Sin närvaro hos oss, och talar om Sin frid och kärlek till våra hjärtan. rätt

(26 ) Och Kristus har inte bara förknippat Sin undervisning med vilodagen, utan också länkat den till veckans slit. Han har klokhet att ge honom, som går bakom plogen och sprider utsäde. Genom plöjning och sådd, markens beredning och grödans skörd, ger Han oss en bild på Guds nåds verk i hjärtat. Således vill Han i allt nyttigt arbete och i livets övriga skeden skänka oss läxor om gudomlig sanning. Då kommer vi under våra dagliga göromål inte längre att vara så strängt upptagna, att vi glömmer bort Gud; hela tiden kommer vi att påminnas om vår Skapare och Återlösare. Tankarna på Gud kommer att genomsyra alla våra vardagliga sysslor. För vår skull kommer Hans ansiktes härlighet att vila över naturens utseende. Vi kommer härigenom att alltid insupa nya lärdomar från den himmelska sanningen, och växa till avbilder av Hans renhet. På så sätt kommer vi att ”bli HERRENS lärjungar”; och vi skall ”inför Gud förbli” inom våra avsedda verksamhetsfält. Jesaja 54:13; Första Korintierbrevet 7:24. rätt

nästa kapitel