Nätet

(122)Detta kapitel bygger på Matteus 13:47-50.
”Himmelriket är vidare likt en not som kastas i sjön och fångar fisk av alla slag. När den blir full, drar man upp den på stranden och sätter sig ner och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort. Så skall det vara vid tidsålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder.” rätt

(122)Nätet, som kastas ut, är evangeliets förkunnelse. Den samlar både gott och ont till församlingen. När evangeliets mission är fullbordad, kommer domen att ombesörja åtskillnadsarbetet. Kristus såg, hur falska bröders närvaro i församlingen skulle skämma ut sanningens väg. Världen skulle göra narr av evangeliet, eftersom evangeliets bekännare förde ett motsägelsefullt liv. Även kristna tar anstöt, när de ser många bärare av det kristna namnet inte styras av Hans Ande. På grund av dessa syndares medlemskap i församlingen kommer utomstående att kunna tro, att Gud ursäktar dessa troendes synder. Därför lyfter Kristus på slöjan till framtiden och bjuder alla att se, att det är karaktären och inte positionen, som avgör en människas öde. rätt

(123)Både liknelsen om ogräset och den om noten lär tydligt ut, att det inte inträffar en tidpunkt, när alla onda kommer att vända sig till Gud. Vetet och ogräset växer tillsammans till skörden. De goda och dåliga fiskarna dras tillsammans upp ur vattnet, för att slutligen skiljas åt. rätt

(123)Dessa liknelser lär ut, att det inte ges någon prövotid efter domen. När evangeliets verk är slutfört, inträffar det strax ett åtskiljande mellan goda och onda, och varje grupps öde fastslås för alltid. rätt

(123)Gud önskar icke, att någon blir utplånad. ”Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar!” – Hesekiel 33:11. Under prövotiden bönfaller Hans Ande människorna, att ta emot livets gåva. Det är bara förkastarna av Hans vädjanden, som går under. Gud har tillkännagett, att synden måste utrotas som ödeläggande ont i världsalltet. De, som klänger sig fast vid sin synd, kommer att gå förlorade med sin synd. rätt

nästa kapitel