| Kristi åskådliggörande Lärdomar kapitel 11. Från sida 124 | ren sida tillbaka |
(124)Detta kapitel bygger på Matteus 13:51, 53. (124)De skatter, som mannen vinner, lägger han inte på hög. Han tar fram dem, för att ge åt andra. Och när skatterna används, ökar de i omfång. Mannen äger dyrbara ting, både nya och gamla. Alltså lär Kristus ut, att den åt lärjungarna betrodda sanningen skall vidarebefordras till världen. Och när sanningen sprids, växer den. rätt (125)Alla, som tar emot evangeliets budskap i hjärtat, går långt bort, för att förkunna det. Kristi himmelskborna kärlek måste komma till uttryck. De, som iklätt sig Kristus, kommer att berätta om sin erfarenhet för andra, varvid de spårar den Helige Andes ledning steg för steg – svälten och törsten efter kunskap om Gud och Jesus Kristus, som Han har sänt, utfallet av sökandet i Skrifterna, bönerna, själens pina, och Kristi ord till dem: ”Dina synder är förlåtna.’” {Matteus 9:2.} Det är onaturligt för någon, att gömma på dessa saker, och de med Kristi kärlek inombords gör det inte. Eftersom Herren har satt dem till, att förvalta helig sanning, önskar de samma välsignelse över andra. Och när de gör Guds nåds rika skatter kända, får de än mer av Kristi nåd. De får ett litet barns hjärta i enkel och förbehållslös lydnad. Deras själar suckar efter helgelse, och allt mera av sanningens och nådens rikedomar uppenbaras för dem, för att skänkas vidare till världen. rätt (125)Sanningens stora guldgruva är Guds ord – det skrivna ordet, naturens bok och erfarenheternas bok om, hur Gud behandlar människors liv. Här är de rikedomar, som Kristi arbetare skall ösa ur. När de söker efter sanningen, skall de förlita sig på Gud, inte på människors förstånd. De stora tänkarnas visdom är nämligen dårskap för Gud. Genom Sina egna, utpekade kanaler vill Herren bibringa kunskap om Sig Själv till varje sökare. rätt (125)Bara Kristi efterföljare vill tro på Hans ord och leva ut det, finns det ingen vetenskap i den naturliga världen, som de inte kan gripa fatt i och förstå sig på. Endast på detta sätt förmår de, att föra sanningen vidare till andra. Naturvetenskap är en förrådskammare med kunskaper, som varje studerande i Kristi skola kan hämta upp fakta ur. I det, att vi betraktar naturens skönhet, i det att vi lär oss, att odla upp marken, och studerar trädens växt, jämte alla jordens, havets och himlens förunderligheter, får vi en ny uppfattning om sanningen. Och de mysterier, som är förbundna med Guds behandling av människor – djupet hos Hans visdom och omdöme, såsom framgår av människors liv – befinns vara en rik förrådskammare av skatter. rätt (126)Men det är i det skrivna ordet, som kunskapen om Gud klarast uppenbaras för fallna människor. Detta är förrådskammaren med Kristi outrannsakliga rikedomar. rätt (126)Guds ord omfattar såväl Gamla som Nya Testamentets Skrifter. Det ena är inte fulländat utan det andra. Kristus förklarade, att Gamla Testamentets sanningar är lika värdefulla som Nya Testamentets. Kristus var lika mycket människans Återlösare vid världens begynnelse, som Han är i dag. Innan Han klädde Sin gudomlighet med det mänskliga och kom till vår värld, förmedlades evangeliebudskabet genom Adam, Set, Hanok, Metusela och Noa. Abraham i Kanaan och Lot i Sodom frambar budskabet, och trofasta budbärare proklamerade Honom från släkte till släkte. Den judiska hushållningens ritualer infördes av Kristus Själv. Han grundlade deras offersystem, Han var den stora förebilden till alla deras religiösa tjänster. Offerdjurens utgjutna blod pekade fram mot offrandet av Guds Lamm. Samtliga symboliska offer uppfylldes i Honom. rätt (126)Så, som Kristus manifesterade Sig för patriarkerna, i offertjänsten, i lagen och uppenbarade Sig genom profeterna, utgör Han rikedomen hos Gamla Testamentet. Så, som Kristus manifesterade Sig genom Sitt liv, Sin död och Sin uppståndelse, som Han framvisas genom den Helige Ande, utgör Han rikedomen hos Nya Testamentet. Vår Frälsare, utstrålningen av Faderns härlighet, sammanfattar både Gamla och Nya Testamentet. rätt (127)Apostlarna skulle vittna om Kristi liv, död och medling, enligt profeternas förutsägelser. Kristi förödmjukelse, Hans renhet och helighet, jämte Hans oförlikneliga kärlek, skulle vara deras tema. För att kunna förkunna evangeliet i dess fullhet, måste de frambringa Frälsaren, inte bara så, som Han uppenbaras i liv och lära, utan också så, som förutskickad av de gammaltestamentliga profeterna, och som symboliserad genom offertjänsten. rätt (127)Kristus framförde med Sin lära de gamla sanningar, som Han Själv var Upphovsman till – sanningar, som Han hade uttalat genom patriarker och profeter; men nu spred Han nytt ljus över dem. Hur annorlunda framträdde de inte! En ström av ljus och andlighet åstadkoms genom Hans utläggningar. Han lovade, att den Helige Ande skulle upplysa lärjungarna, så att Guds ord skulle göras förståeligt för dem. De skulle kunna måla sanningarna i nya, sköna färger. rätt (127)Ända sedan löftet om frälsning yttrades i Edens Lustgård, har Kristi liv, karaktär och medlarverksamhet studerats av människor. Varje sinne, som den Helige Ande har bearbetat, har framställt dessa ämnen i ny belysning. Återlösningens sanningar passar för ständig utveckling och utvidgning. Ehuru gamla, är de ständigt nya, och uppenbarar fortlöpande större härlighet och mäktigare kraft för sanningssökaren. rätt (127)Under all tid har sanningen klätts i en särskild dräkt, utgörande ett budskap från Gud till folket i innevarande släkte. Gamla sanningar är ytterst väsentliga; nya sanningar är inte oberoende av de gamla, utan bara en finputsning av de gamla. Det är bara, när vi förstår de gamla sanningarna, som vi kan fatta de nya. Då Kristus önskade, att öppna upp sanningen om Sin uppståndelse för lärjungarna, började Han ”med Mose och alla profeterna” och ”förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.” – Lukas 24:27. Men det är ljuset över de färska, oöppnade sanningarna, som förhärligar de gamla. Den, som avvisar eller försummar de nya, har faktiskt inte fått fatt i de gamla. För vederbörande mister det hela sin vitala kraft och övergår blott i livlös formalitet. rätt (128)Det finns de, som bekänner sig tro på och lära ut Gamla Testamentets sanningar, samtidigt som de förkastar Nya Testamentet. När man vägrar, att ta emot Kristi lära, visar man sig ej tro på det, som patriarker och profeter har sagt: ”Om ni trodde Mose”, sade Kristus, ”skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit.” – Johannes 5:46. Således finns det inte någon verklig kraft i deras uteslutande gammaltestamentliga lära. rätt (128)Många, som hävdar sig tro på och lära ut evangeliet, lider av liknande villfarelse. De sätter de gammaltestamentliga Skrifterna åsido, fastän Kristus har förklarat: ”dessa vittnar om mig.” – Johannes 5:39. När Gamla Testamentet kasseras, kasseras faktiskt Nya Testamentet; ty bägge delar är en oskiljbar helhet. Ingen kan framställa Guds lag riktigt utan evangeliet eller evangeliet utan lagen. Evangeliet omfattas av lagen, och evangeliet utvecklar lagen. Lagen är roten, evangeliet är väldoften från blomstren och frukten, som det bär. rätt (128)Gamla Testamentet sprider ljus över Nya Testamentet, och Nya Testamentet över Gamla Testamentet. Bägge är en uppenbarelse av Guds härlighet i Kristus. Bägge bringar sanningar, som hela tiden uppenbarar nya djup av betydelse för den uppriktige sökaren. rätt (128)Sanningen i Kristus och genom Kristus är omätbar. Den, som studerar Skriften, ser så att säga in i en källa, som blir djupare och mera omfattande, när han blickar ned i den. I detta liv kan vi inte fatta omfånget hos Guds kärlek, då Han utgav Sin Son, att bli försoningsmedel för våra synder. Vår Återlösares verksamhet på denna jord är och kommer alltid att vara föremål för våra högsta förståndsförmågor. Människor kan använda alla sina mentala krafter på, att famna denna gåta, men deras tänkande kommer alltid att mattas och tröttas. Den ihärdigaste sökaren kommer att se ett oändligt hav utan kust. rätt (129)Sanningen sådan den är i Jesus, kan erfaras, men aldrig förklaras. Dess höjd, bredd och djup övergår vårt förstånd. Vi må fantisera till det yttersta, men ändå bara vagt se konturerna hos en kärlek utan förklaring, som är lika hög som himmelen, men som nådde ned till jorden, för att prägla hela mänskligheten med Guds bild. rätt (129)Ändå är det görligt för oss, att uppfatta Guds medkänsla. Denna uppfattning väcks i den ödmjuke och syndaångrande. Vi kommer att förstå Guds medkänsla exakt i förhållande till, hur vi uppfattar och värdesätter Hans offer för oss. När vi av ödmjukt hjärta allvarligt grunnar på Guds ord, klarnar det stora återlösningsämnet för oss. Det framträder tydligt, när vi betraktar det, och när vi verkligen vill få grepp om det, blir dess höjd och djup bara större och större. rätt (129)Vårt liv skall bindas samman med Kristi liv; vi skall hela tiden hämta kraft från Honom, symboliskt äta Honom, det levande brödet, som kom ned från himmelen, och hämta vatten från den alltid friska källan, som fortgående ger ifrån sig av sina överdådiga skatter. Om vi alltid har Herren i vårt medvetande, och låter våra hjärtan uttrycka tack och pris till Honom, kommer vår religiösa erfarenhet att stadigt uppfriskas. Våra böner kommer att anta formen av samtal med Gud, liksom vi talar med en vän. Han tar upp Sina mysterier med oss personligen. Ofta förnimms en ljuvlig, glad känsla av Jesu närvaro. Våra hjärtan kommer ofta att brinna i oss, när Han nalkas på jakt efter vårt sällskap, liksom Han gjorde med Hanok. När detta har förverkligats och utgör den kristnes erfarenhet, syns det ett enkelt liv i ödmjukhet, saktmod och hjärtlig älsklighet, som för alla i omgivningen visar, att han har varit hos Jesus och undervisats av Honom. rätt (130)De, som personligen upplever detta, kommer att för andra bevisa, att Kristi religion är en livgivande och genomsyrande grundregel, en levande, verkande och andlig kraft. Härav framgår den evigt unga friskheten, kraften och glädjen. Ett hjärta, som tar emot Guds kraft, är inte som sinande vatten, inte som usla brunnar, vilka torkar ut. Det är snarare som strömmen från berget, som flödar utan uppehåll, vars kylande och porlande vatten hoppar från klipputsprång till klipputsprång och förfriskar de trötta, törstiga och under tunga bördor dignande rätt (130)Denna erfarenhet ger varje utläggare av sanningen de kvalifikationer, som gör vederbörande till en Kristi representant. Andan i Kristi lära skänker kraft och personlighet till hans utsagor och till hans böner. Hans vittnesbörd för Kristus blir inte inskränkta och livlösa. Förkunnaren predikar inte samma utläggning om och om igen. Hans sinne är öppet för den Helige Andes ständiga upplysning rätt (130)Kristus sade: ”Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv,... Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever... Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv.” – Johannes 6:54-63. rätt (130)När vi äter Kristi kött och dricker Hans blod, framgår elementet av evigt liv hos förkunnartjänsten. Då serveras inte gamla och nötta tankar. De tama, sövande predikningarna upphör. De gamla sanningarna beskrivs, men de ses i nytt ljus. Mer av sanningen uppfattas, vilket för med sig en för alla märkbar klarhet och kraft. De, som har möjligheten, att tjäna som förkunnare då, blir varse ett nytt livs energiska kraft, bara de är mottagliga för den Helige Andes inflytande. I dem tänds en eld genom Guds kärlek. Deras förståndsmässiga förmågor stärks till, att se sanningens skönhet och majestät. rätt (131)Den trofaste mannen står för det, som varje lärare för barn och unga bör vara. Om han gör Guds ord till sin skatt, kommer han hela tiden att frambringa ny skönhet och ny sanning. När läraren litar på Gud i bön, kommer Kristi Ande över honom, och Gud påverkar genom honom – tack vare den Helige Ande – andras tänkande. Anden fyller sinne och hjärta med livligt hopp och mod samt bibliska bilder, och allt detta smittar av sig på de unga, som han undervisar. rätt (132)Den himmelska frid och glädje, som blommar och smyckar själen genom lärarens förmedling av inspirationens ord, förvandlas till en mäktig, inflytelserik flod, som välsignar alla han kommer i beröring med. Bibeln blir ej en tråkig bok för den studerande. Under klok instruktion, blir Ordet allt mera tilltalande. Det fungerar som livets bröd, och blir aldrig för gammalt. Dess fräschör och skönhet drar till sig och tjusar barn och unga. Det är, som när solen skiner på jorden och bibringar klarhet och värme för alltid, samt aldrig slocknar. rätt (132)Guds Helige och undervisande Ande finns i Hans ord. Ett ljus, nytt och dyrbart, strålar från alla sidor. Där uppenbaras sanningen, och ord och meningar blir tydliga och kan brukas vid lämpligt tillfälle, såsom Guds röst, vilken talar till själen. rätt (132)Den Helige Ande älskar, att tala till de unga, och visa upp Guds ords rikedomar och skönheter för dem. De löften, som den store Läraren har uttalat, fängslar sinnena och upplivar själen med andlig kraft, som är gudomlig. I ett fruktbärande sinne uppstår det förtrolighet med gudomliga ting, som blir en barriär mot frestelse. rätt (132)Sanningens ord tilltar i väsentlighet, och antar en bredd och fullhet av betydelse, som vi aldrig har drömt om. Ordets ljuvligheter och rikedomar äger ett förvandlande inflytande på sinne och karaktär. Ljuset från den himmelska kärleken blir rena inspirationen i hjärtat. rätt (132)Uppskattningen för och förståelsen av Bibeln växer, när den studeras. Vart den studerande än vänder sig, finner han tecken på Guds oändliga visdom och kärlek. rätt (133)Innebörden av den judiska hushållningen förstås ännu inte helt. Djupa och väldigt omfattande sanningar sänder sina skuggor genom sina ritualer och symboler. Evangeliet är nyckeln, som låser upp dessa mysterier. Genom insikt om frälsningsplanen, öppnas deras sanningar upp för förståndet. Det är vår förmån, att bättre förstå dessa fantastiska ämnen, än vi gör. Det är meningen, att vi skall förstå Guds djupgående ting. Det är också meningen, att Guds änglar skall blicka in i sanningar, vilka skall uppenbaras för folk, som söker Guds ord med av synd tyngda hjärtan, och som ber om större längd, djup och bredd hos en kunskap, som bara Han kan ge. rätt (133)I det, av vi närmar oss avslutningen på denna världs historia, kräver profetiorna om dessa yttersta dagar särskilt studium. Den sista boken i de nytestamentliga Skrifterna är full av sanning, som vi behöver förstå. Satan har förblindat mångas sinnen, så att de hellre ursäktar sig, än granskar Uppenbarelseboken. Men genom Sin tjänare Johannes har Kristus tillkännagett de sista dagarnas händelser, och Johannes skriver: ”Salig är den som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som är skrivet i den. Ty tiden är nära.” – Uppenbarelseboken 1:3. rätt (133) ”Detta är evigt liv”,?sade Kristus, ”att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.” – Johannesevangeliet 17:3. Hur kommer det sig, att vi inte inser värdet av denna kunskap? Varför glöder inte dessa härliga sanningar i våra hjärtan, skälver på våra läppar, och genomsyrar hela oss? rätt (133)Genom att ge oss Sitt ord, har Gud försatt oss i besittning av evigt väsentliga sanningar för vår frälsning. Tusentals har hinkat upp vatten från dessa livets källor, likväl kan vi få oss lika mycket till del. Tusentals har betraktat Herren noga, och härigenom har de antagit Hans avbild. Deras ande brinner i dem, när de talar om Hans karaktär, när de berättar om, vad Kristus är för dem, och vad de är för Kristus. Men dessa sökande människor har inte uttömt dessa storslagna och heliga teman. Tusentals flera kan sätta i gång med, att utforska frälsningens hemligheter. Genom att de uppehåller sig vid karaktären hos Kristi liv och Hans uppdrag, kommer ljusstrålar att skina starkare vid varje försök, att uppdaga sanningen. Varje ny undersökning visar något mera djupt och intressant, än som hittills har upptäckts. Ämnet är outtömligt. Studiet om Kristi inkarnation eller mänskoblivande, Hans försoningsoffer och medlartjänst kommer att uppta den ihärdigt studerandes tankar, så länge som tiden varar; och när han blickar upp mot evighetens himmel, utbrister han: ”erkänt stor är gudsfruktans hemlighet”. {Första Timoteusbrevet 3:16.} rätt (134)I evigheten skall vi lära oss det, som skulle ha stärkt vår förståelse, om vi hade tagit emot allt ljus, som vi kunde ha tagit del av här. Återlösningens ämnen kommer att uppta de frälstas hjärtan, tankar och tal igenom oändliga tider. De kommer att förstå de sanningar, som Kristus längtade efter, att få delge Sina lärjungar, men som de saknade tro till, att gripa tag i. Nya insikter om Kristi fullkomlighet och härlighet kommer att framstå för alltid och fortlöpande. Den trofaste Husbonden kommer att ta fram nytt och gammalt från Sin förrådskammare genom eviga tider. rätt |