| Kristi åskådliggörande Lärdomar kapitel 12. Från sida 139 | ren sida tillbaka |
(139)Detta kapitel bygger på Lukas 11:1-13. (140})Kristi böner och Hans sätt, att umgås med Gud på, gjorde stort intryck på Hans lärjungar. En dag, då de hade varit borta från sin Herre en kort stund, fann de Honom upptagen av bön. Han verkade inte vara medveten om deras närvaro, och Han fortsatte, att be högljutt. Lärjungarna rördes djupt i sina hjärtan. Då Han avslutade bönen, utbrast de: ”’Herre, lär oss att be”. rätt (140)Som svar, upprepade Kristus bönen Fader Vår, såsom Han hade utformat den i Bergspredikan. Sedan åskådliggjorde Han den lärdom Han ville ge dem med en liknelse. rätt (140) ”’Om någon av er”, sade Han, ”har en vän och går till honom mitt i natten och säger: Käre vän, låna mig tre bröd. En vän som är på resa har kommit till mig, och jag har ingenting att sätta fram åt honom, – vem av er skulle då inifrån huset få till svar: Låt mig vara i fred. Dörren är redan stängd, och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte stiga upp och ge dig något. Jag säger er: Även om han inte stiger upp och ger honom något för att det är hans vän, så kommer han att stiga upp och ge honom allt vad han behöver för att inte själv bli utskämd.” rätt (140)Här presenterar Kristus den bedjande som en, vilken ber, för att i sin tur ge. Han måste få brödet, eljest kan han inte avhjälpa den sene och trötte resenärens behov. Trots att grannen ogärna vill besvära sig, avslår han inte önskningen; vännen måste ges ett handtag; och hans envishet belönas till sist, hans behov tillfredsställs. rätt (140)På samma sätt skulle lärjungarna be om välsignelser från Gud. Genom att ge folkskaran mat och förkunna om bröd från himmelen, öppnade Kristus vägen för dem, att verka som Hans företrädare. De skulle ge livets bröd till folket. Deras Arbetsgivare förstod, att deras tro ofta skulle komma att prövas. De skulle ofta slungas ut i oväntade situationer, och skulle inse sin mänskliga begränsning. Själar, som hungrade efter livets bröd, skulle söka upp dem, samtidigt som de skulle känna sig själva nödställda och hjälplösa. De måste ta emot andling näring, annars skulle de inte ha något att ge. Dock skulle de inte skicka bort en enda själ hungrig. Kristus pekade ut för dem vägen till förrådshuset. Den man, vars vän kom på besök mitt i natten, sände inte bort sin vän. Han hade inte något att sätta fram åt honom, men uppsökte en, som hade mat och framhöll envist sitt önskemål, tills vännens behov kunde täckas. Och skulle då inte Gud, som sände ut Sina tjänare, för att ge de hungriga mat, avhjälpa deras behov i Sitt eget verk? rätt (141)Dock visar inte den själviske grannen Guds karaktär. Den vunna lärdomen är ingen liknelse, utan visar på en motsats. En självisk person bejakar en enveten önskan, för att göra sig kvitt någon, som stör hans vila. Men Gud gläder Sig över, att ge. Han är full av medkänsla, och Han längtar efter, att infria deras begäran, som kommer till Honom i tro. Han ger oss, så att vi kan tjäna andra och därmed ta efter Honom till sättet. rätt (141)Kristus uttalar: ”Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.” rätt (141)Frälsaren fortsätter: ”Finns det bland er någon far som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk, eller en skorpion när han ber om ett ägg? Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?’” rätt (141)För att stärka vår tillit till Gud, lär Kristus oss, att tilltala Honom med ett nytt namn, ett namn, som är sammanflätat med mänskohjärtats ömmaste känslor. Han ger oss rätt, att kalla den allsmäktige Guden för vår Fader. Detta namn, som riktas till Honom och uttalas om Honom, är en pant på Hans aktning för och förhållande till oss. När det yttras i en anhållan om Hans välvillighet eller välsignelse, är det som ljuv musik i Hans öron. Skulle vi tro, att det är förmätet, att kalla Honom vid detta namn, har Han upprepat det gång på gång. Han önskar, att vi skall bli förtroliga med denna benämning. rätt (142)Gud betraktar oss som Sina barn. Han har förlossat oss från den obekymrade världen och har valt ut oss till, att bli medlemmar av kungafamiljen, söner och döttrar till den himmelske Kungen. Han inbjuder oss till, att lita på Honom med djupare och starkare förtröstan, än ett barn hyser för sin jordiske far. Föräldrar älskar sina barn, men Guds kärlek är större, bredare, djupare, än människors kärlek alls kan bli. Den går inte att mäta. I fall jordiska föräldrar vet, hur de skall skänka sina barn goda gåvor, hur mycket villigare skall då inte vår Fader i himmelen ge den Helige Ande till dem, som ber Honom om det? rätt (142)Kristi lärdomar om bön bör övervägas noga. I bönen ligger det en gudomlig vetenskap, och Hans illustration belyser de grundsatser, som alla måste förstå. Han visar andan hos äkta bön, Han lär ut det nödvändiga i uthållighet i bön till Gud, och försäkrar oss om Hans villighet, att höra och besvara bön. rätt (142)Våra böner skall inte anta formen av en självisk önskan, bara för att hjälpa oss själva. Vi skall be, för att kunna ge. Principerna i Kristi liv måste vara principerna för våra liv. ”Och jag”, sade Han, då Han talade till lärjungarna, ”helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen.” – Johannes 17:19. Samma helgelse, samma självuppoffring, samma underkastelse för Guds ords krav, som Kristus gav prov på, måste kunna ses hos Hans tjänare. Vårt uppdrag i världen går ej ut på, att tjäna eller behaga oss själva, nej, vi skall ära Gud, genom att samarbeta med Honom, för att frälsa syndare. Vi skall be om Guds välsignelser, för att föra dem vidare till andra. Förmågan, att ta emot, bevaras endast, genom att ge. Vi kan icke fortsätta med, att ta emot himmelska skatter, utan att vidarebefordra dem till omgivningen. rätt (143)I liknelsen avvisades den önskande upprepade gånger, men han övergav inte sin målsättning. Alltså kan det stundom verka, som om våra böner inte besvaras omedelbart; men Kristus lär oss, att vi inte skall upphöra med våra böner. Bönen förändrar inte Gud, den bringar oss i samklang med Honom. När vi sänder önskemål till Honom, kanske vi blir medvetna om, att vi måste skärskåda våra hjärtan och ångra våra synder. Därför låter Han oss uppleva prövningar och trångmål, Han låter oss uppleva förödmjukelser, så att vi ser, hur vi hindrar den Helige Ande, att verka genom oss. rätt (143)Det finns betingelser för Guds löftens uppfyllelse, och bönen kan aldrig ersätta plikten. ”Om ni älskar mig”, säger Kristus, ”håller ni fast vid mina bud.” ”Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.’” – Johannes 14:15, 21. De, som lägger fram sina önskemål för Gud och åberopar Hans löften, trots att de inte lyder villkoren, dessa hånar Jehova. De brukar Kristi namn som auktoritet för löftenas uppfyllelse, men de gör inte det, som visar tro på och kärlek till Kristus. rätt (143)Många mister möjligheten till Faderns godtagande. Vi måste noga undersöka den förtröstansfulla gärning, som nalkandet till Gud innebär. Är vi olydiga, ger vi Honom en falsk sedel att inkassera. Vi påtalar för Gud Hans löften, och ber Honom om, att uppfylla dem, fastän Han därigenom skulle vanära Sitt eget namn. rätt (144)Löftet lyder: ”Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.” – Johannes 15:7. Och Johannes tillkännager: ”Vi vet att vi har lärt känna honom, när vi håller fast vid hans bud. Den som säger: ”Jag känner honom” och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. Men hos den som håller fast vid hans bud har Guds kärlek verkligen nått sitt mål.” – Första Johannesbrevet 2:3-5. rätt (144)Ett av Kristi sista bud till Sina lärjungar var: ”ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.” – Johannes 13:34. Åtlyder vi detta bud, eller uppvisar vi kantiga, okristliga karaktärsdrag? Om vi på något vis har skadat eller sårat andra, är det vår plikt, att bekänna våra fel och söka förlikning eller försoning. Detta utgör en väsentlig förberedelse, innan vi träder fram för Gud i tro, och ber om Hans välsignelse. rätt (144)De, som söker Herren i bön, brukar också försumma annat. Har just Du varit ärlig mot Gud? Herren tillkännager genom profeten Malaki: ”Alltsedan era fäders dagar har ni vikit av från mina stadgar och inte hållit dem. Vänd om till mig så skall jag vända om till er, säger HERREN Sebaot. Men ni frågar: ”Varför skall vi vända om?” Får en människa stjäla från Gud? Ändå stjäl ni från mig. Ni säger: ”Vad har ni stulit från dig?” Tionde och offergåvor.” – Malaki 3:7, 8. rätt (144)Gud, som ger alla välsignelser, kräver en viss del av allt det vi har. Detta använder Han som underhåll åt evangeliets förkunnare. Och när vi betalar vårt tionde, visar vi oss uppskatta Hans gåvor. Men om vi håller undan från Honom det, som är Hans eget, hur skall vi då kunna göra anspråk på Hans välsignelse? Om vi är opålitliga förvaltare av jordiska ting, hur skall vi då kunna förvänta oss, att Han skall betro oss med himmelska ting? Här finner vi orsaken till obesvarade böner. rätt (144)Men i Sin stora nåd är Herren beredd, att förlåta, och Han säger: ”För in allt tionde i förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig nu i detta, säger HERREN Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått... skall jag näpsa gräshopporna så att de inte fördärvar frukten på marken. Inte heller skall vinstocken på fältet bli utan frukt,... Och alla folk skall prisa er lyckliga, ty ni skall vara ett ljuvligt land, säger HERREN Sebaot.” – Malaki 3:10-12. rätt (145)Så här förhåller det sig med alla Guds villkor. Alla utlovade gåvor skänks på betingelse av lydnad. Gud har en himmel full av välsignelser till dem, som vill samarbeta med Honom. Alla, som lyder Honom, kan tillitsfullt önska sig uppfyllandet av Hans löften. rätt (145)Emellertid måste vi uppvisa fast och osviklig tillit till Gud. Han dröjer ofta med Sitt svar, för att pröva vår tro, eller utröna äktheten hos vår önskan. Har vi bett i överensstämmelse med Hans ord, bör vi kunna tro Hans löfte och lägga fram våra böner så målinriktat, att de ej kan nekas. rätt (145})Gud säger inte: Be en gång och Du skall få. Han ber oss om, att att vi skall begära. Uthållig bön gör den bedjande mera allvarlig, och ökar hans önskan om, att erhålla det han ber om. Kristus sade till Marta vid Lazarus’ grav: ”’Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?’” – Johannes 11:40. rätt (145)Dock saknar många en levande tro. Det är därför, som de inte ser mera av Guds kraft. Deras vantro har försvagat dem. De tror mera på sitt eget arbete, än på Guds arbete för dem. De hyser förtroende för den egna dugligheten. De lägger och tänker ut planer, men är sparsamma med bönen, och deras egentliga förtröstan på Gud är allt bra skral. De tror sig äga tro, men det rör sig bara om ögonblickets impulser. När de inte erkänner sitt eget behov, eller Guds villighet att ge, håller de inte liv i sina böner inför Herren. rätt (146)Våra böner skall vara lika allvarliga och varaktiga, som en behövande väns önskan, när han ber om husrum för natten. Ju mera allvarligt och enträget vi ber, desto starkare blir vår andliga förening med Kristus. Vi tilldelas flera välsignelser, därför att vår tro har växt till sig. rätt (146)Vår uppgift är, att be och tro. Vaka under bönen. Vaka, och samverka med Gud, som hör bön. Håll i sinnet, att ”vi är Guds medarbetare”. – Första Korintierbrevet 3:9. Låt oss tala och handla i enlighet med våra böner. Det gör stor skillnad för oss, om våra trångmål bevisar vår tros äkthet, eller pekar på, att våra böner blott är formella. rätt (146)När bekymren hopar sig, och svårigheterna står som spön i backen, sök då inte hjälp hos människor. Sätt all lit till Gud. Om vi går med våra vanskligheter till andra, gör det oss bara svaga, och berövar dem deras styrka. Detta ger dem endast andliga skavanker, som de själva inte förmår att avhjälpa. Vi söker kraft hos felande, begränsade människor, fastän vi skulle kunna få styrka från den ofelbare och allsmäktige Guden. rätt (146)Man behöver inte resa till världens ände efter klokskap, ty Gud är nära med Sin visdom. Det är inte de nuvarande eller framtida förmågorna, som garanterar framgång, utan vad Herren kan uträtta för en. Vi behöver långt mindre tillit till det människor förmår, och långt större tilllit till det Gud förmår för varje troende själ. Han längtar efter, att vi förväntar oss stordåd från Honom. Han vill så gärna låta även Dig förstå de timliga såväl som de andliga tingen. Han kan skärpa förståndet. Han ger taktkänsla och skicklighet. Satsa Dina talanger i arbetet, be Gud om visdom, och Du kommer att få den. rätt (146)Ta Kristi ord som Din säkerhet. Visst har Han inbjudit Dig till, att uppsöka Honom? Tala aldrig hopplöshet och missmod. Gör Du det, förlorar Du mycket. När Du beklagar Dig över det, som sker, över svårigheter och nöd, ger Du prov på en sjuklig och svag tro. Tala och handla, som om Din tro vore obetvingbar. Herren är rik på resurser; Han äger världen. Rikta blicken mot himmelen i tro. Se på Honom, som har ljus, styrka och verkningskraft. rätt (147)I äkta tro ryms det lyftkraft, ståndaktighet och målmedvetenhet, som varken tid eller slitage kan försvaga. ”Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla. Men de som hoppas på HERREN får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta.” – Jesaja 40:30, 31. rätt (147)Många längtar efter, att hjälpa andra, men de tror sig ha för dålig kraft och ljus, att dela med sig av. Måtte de skicka upp sina böner till nådens tron! De bör be om den Helige Ande. Gud står bakom varje löfte Han har utfärdat. Säg med Bibeln i Dina händer: Jag har gjort, som Du har sagt. Jag upprepar Ditt löfte: ”Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.” rätt (147)Vi skall inte bara be i Kristi namn, utan genom den Helige Andes ingivelse. Detta är innebörden av följande uttalande: ”Anden själv ber för oss med suckar utan ord”. – Romarbrevet 8:26. Dessa böner gläder Gud Sig åt, att besvara. När vi viskar en bön i Kristi namn med allvar och intensitet, då paras bönen med ett löfte från Gud om, att Han står i begrepp, att besvara bönen, ty: ”Han... förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker”. – Efésierbrevet 3:20. rätt (147)Kristus har sagt: ”Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert.” – Markus 11:24. ”Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen.” – Johannes 14:13. Och den älskade Johannes talar med barnslig visshet under den Helige Andes ingivelse: ”om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss. Och när vi vet att han hör oss, vad vi än ber om, så vet vi också att vi redan har det som vi har bett honom om.” – Första Johannesbrevet 5:14, 15. Betona därför Ditt önskemål för Fadern i Jesu namn. Gud kommer att ära detta namn. rätt (148)Regnbågen omkring tronen är en förvissning om, att Gud är sanningsenlig, att Han inte är föränderlig, eller sitter och lurar i skugga. Vi har syndat mot Honom, och förtjänar inte Hans gunst; likväl har Han Själv lagt den mest sagolika bön på våra läppar: ”För ditt namns skull: Förkasta oss inte, låt inte din härlighets tron bli föraktad. Kom ihåg ditt förbund med oss och bryt det inte.” – Jeremia 14:21. När vi kommer till Honom och bekänner vår ovärdighet och synd, har Han lovat Sig Själv, att höra vårt rop. Hans trons ära hänger på uppfyllelsen av Hans ord till os. rätt (148)Liksom Aron, som symboliserade Kristus, bär vår Frälsare hela Sitt folks namn i Sitt hjärta i det heliga. Vår store Överstepräst minns alla de ord, som Han har uppmuntrat oss med. Han är alltid uppmärksam på Sitt förbund. rätt (148)Alla, som söker något från Honom, skall finna. Alla, som bultar, skall få dörren öppnad för sig. Han ursäktar Sig inte: Stör Mig inte; dörren är reglad; Jag tänker inte öppna den. Han kommer aldrig att säga, att Han inte kan bistå Dig. Det kommer att lyckas dem, som ber om bröd vid midnatt, att mätta svultna själar med. rätt (148)I liknelsen får han, som ber om bröd till främlingen, ”allt vad han behöver”. Och i vilken omfattning kommer Gud att ge oss det, som vi behöver ge åt andra? ”... alltefter den gåva som Kristus mätte ut.” – Efésierbrevet 4:7. Änglar vakar med intensivt intresse, för att se, hur vi behandlar våra medmänniskor. När någon ger prov på Kristusliknande förståelse för den felande, drar de sig nära personen och påminner om ord att säga, likt livets bröd för själen. ”Så skall min Gud, efter sin rikedom på ett härligt sätt i Kristus Jesus ge er allt vad ni behöver.” – Filipperbrevet 4:19. Ditt vittnesbörd kommer Han, på grund av dess uppriktighet och äkthet, att göra till en mäktig kraft inför det stundande livet. Herrens ord kommer i Din mun att vara som sanning och rättfärdighet. rätt (149)Personlig ansträngning för andra bör föregås av mycken bön i det fördolda; ty det fordras stor visdom, att förstå vetenskapen om själavinning. Innan Du kommunicerar med en person, behöver Du kommunicera med Kristus. Bered Dig på, att tjäna människorna, och uppnå detta vid den himmelska nådatronen. rätt (149)Låt hjärtat brista av den längtan det känner efter den levande Guden. Kristi liv har visat, vad en människa kan göra, för att bli delaktig av gudomlig natur. Allt, vad Kristus fick från Gud, måste vi också ha. Be därför och ta emot. Gör krav, med Jakobs uthålliga tro, med Elias okuvliga ihållighet, på det, som Gud har lovat ut. rätt (149)Låt Guds härliga begrepp ta sinnet i besittning. Låt livet, med dolda länkar, knytas till Jesu liv. Han, som har befallt ljuset, att stråla i mörkret, är villig, att skina in i Ditt hjärta, att ge Dig kunskapens ljus från Guds härlighet i Jesu Kristi ansikte. Den Helige Ande kommer att ta det, som hör Gud till, och visa Dig det, och ingjuta det som en levande kraft i Ditt lydiga hjärta. Kristus kommer att leda Dig till den Allsmäktiges tröskel. Sedan kan Du skåda härligheten bakom förhänget, och uppenbara Hans makt, som alltid lever som vår Medlare. rätt |