”Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda”?

(164)Detta kapitel bygger på Lukas 18:1-8.< br>Kristus talade om perioden strax före Sin återkomst, och om de faror, som Hans efterföljare skulle komma att genomgå. Med särskild tanke på denna tid, berättade han i liknelsen, ”att de alltid borde be utan att tröttna.” rätt

(164) ”’I en stad fanns en domare”, sade Han, ”som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart. Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök.’ Och Herren sade: ’Hör vad den orättfärdige domaren säger. Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar till dem tåligt? Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt.” rätt

(164)Domaren, som skildras här, saknade rättskänsla och medömkan för lidande. Änkan, som påtalade sitt ärende för honom, fick avslag flera gånger. Hon kom igen och igen till honom, bara för att behandlas med förakt, och drivas från domarsätet. Domaren visste, att hennes sak var riktig, och han kunde ha hjälpt henne med detsamma, men han ville inte. Han ville visa fram sin godtyckliga makt, och det gladde honom, att låta henne förgäves be och anmoda enträget. Men hon tänkte inte ge sig, ej heller mista modet. Trots hans likgiltighet och hårda hjärta, framhärdade hon med sin anmodan, tills domaren gick med på, att ta upp hennes klagomål. ”Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa”, sade han, ”skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig.” För att rädda ryktet, och inte avslöja sin partiskhet med en orättvis dom, skaffade han den uthålliga kvinnan rätt. rätt

(165) ”Och Herren sade: ’Hör vad den orättfärdige domaren säger. Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar till dem tåligt? Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt.” Här drar Kristus en skarp gräns mellan den orättfärdige domaren och Gud. Domaren gav efter för änkans önskan endast för egen skull, för att bli kvitt hennes påträngdhet. Han kände ingen medömkan eller medlidande för henne; hennes bekymmer saknade betydelse för honom. Hur annorlunda uppträder inte Gud mot dem, som söker Hans bistånd! De trängdas och pinades vädjanden betraktar Han med största medkänsla. rätt

(165)Kvinnan, som bönföll domaren om rätt, hade mist sin man till döden. Fattig och utan vänner, saknade hon medel till, att återställa sin ödelagda situation. Likadant har människan mist sin anknytning till Gud, på grund av synden. Av egen förmåga är människan maktlös, att rädda sig. Men i Kristus kommer vi nära Fadern. Guds utvalda är dyrbara för Hans hjärta. Dessa är de, som Han har kallat ut ur mörkret till Sitt förunderliga ljus, för att de skall prisa Honom, för att de skall stråla som ljus i världens mörker. Den orättfärdige domaren var liknöjd inför änkan, som plågade honom angånde rättvisa; likväl bönhörde han henne, för att slippa från hennes ynkliga vädjanden, och befriade henne från hennes fiende. Men Gud älskar Sina barn med oändlig kärlek. För Hans vidkommande, är det största på jorden Hans församling. rätt

(166.) ”Ty HERRENS del är hans folk, Jakob är hans arvedels lott. Han fann honom i öknens land, i ödslig, tjutande ödemark. Han omslöt honom och tog honom i sin vård, han bevarade honom som sin ögonsten.” – Femte Moseboken 32:9, 10. ”Ty så säger HERREN Sebaot, han som för sin härlighets skull har sänt mig till hednafolken som har plundrat er: ”Den som rör vid er, rör vid hans ögonsten.” – Sakarja 2:8. rätt

(166)Änkans bön, ”ge mig rätt” – ”inför min motpart”, visar Guds barns bön. Satan är deras store modståndare. Han är ”våra bröders åklagare”, som anklagar dem inför Gud dag och natt. (Uppenbarelseboken 12:10.) Han verkar hela tiden, för att framställa saker och ting fel och anklaga, att bedra och tillintetgöra Guds folk. Och det är, för att befria från Satans och hans änglars makt, som Kristus i denna liknelse undervisar Sina lärjungar om bön. rätt

(166)I Sakarjas profetia avslöjas Satans anklagelseverk, liksom Kristi verksamhet med, att motarbeta Hans folks fiende. Profeten säger: ”Sedan lät han mig se översteprästen Josua stå inför HERRENS ängel, och Satan stod vid hans högra sida för att anklaga honom. Men HERREN sade till Satan: ’HERREN skall straffa dig, Satan. Ja, HERREN skall straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är då inte denne en brand ryckt ur elden?’ Josua var klädd i orena kläder, där han stod inför ängeln.” – Sakarja 3:1-3. rätt

(166)Här framställs Guds folk som en förbrytare inför domstol. Josua försöker, som överstepräst, att säkra välsignelse för sitt folk, som är i stor nöd. Medan han går i förbön inför Gud, står Satan vid hans högra sida, som hans fiende. Han är Guds barns åklagare, och målar upp deras fall i de svartaste färger. Han lägger fram deras onda gärningar och brister inför Herren. Han visar deras fel och moraliska defekter, i hopp om, att de skall skämma ut sig så grundligt inför Kristus, att Han inte skall bistå dem i deras stora nöd. Som Guds folks företrädare, står Josua fördömd, iförd smutsiga kläder. Klar över sitt folks synder, är han betungad av modlöshet. Satan trycker ned hans själ med en känsla av skuld, som får honom till, att nästan förtvivla. Ändå står han där som förebedjare, med Satan emot sig rätt

(167)Satans verk som åklagare började i himmelen. Detta har varit hans arbete på jorden ända sedan människans syndafall, och det kommer i högsta grad att utgöra hans verksamhet, när vi närmar oss slutet på denna världs historia. När han inser, att hans tid är kort, kommer han att riktigt anstränga sig, för att bedra och ödelägga. Han blir vred, när han ser ett folk på jorden, som hyser aktning för Jehovas lag, även när de är svaga och syndiga. Han är fast besluten, att de inte skall lyda Gud. Han gläder sig över deras ovärdighet, och han bereder påfund för alla själar, för att de skall snärjas och skiljas från Gud. Han försöker, att anklaga och fördöma Gud samt att anklaga alla, som kämpar för att genomföra Hans mål i denna värld, med barmhärtighet och kärlek, i medkänsla och förlåtelse. rätt

(168)Alla yttringar av Guds kraft till förmån för Hans folk, väcker Satans fiendskap. Varje gång, som Gud verkar å deras vägnar, verkar Satan genom sina änglar med förnyad energi, för att ombesörja deras fördärv. Han är svartsjuk på alla, som gör Kristus till sin styrka. Hans mål är, att sporra till det onda, och när det lyckas honom, får de frestade stå där med skammen. Han pekar på deras smutsiga kläder, deras usla karaktärer. Han framhäver deras svaghet och dårskap, deras otacksamhets synder, deras olikhet med Kristus, som har vanärat deras Återlösare. Allt detta framför han som ett argument, som bevisar hans rätt till, att utverka sin vilja, nämligen deras utplåning. Han dristar sig till, att förskräcka dem med tanken på, att de är i en hopplös belägenhet, att deras smutsfläckar ej går att tvätta bort. Han hoppas på, att förinta deras tro, så att de helt ger efter för hans frestelser, och bryter förbundet med Gud. rätt

(168)Herrens folk kan inte själva bemöta Satans anklagelser. När de ser på sig själva, står de vid förtvivlans gräns. Men de vädjar till sin gudomlige Advokat. De hänvisar till Återlösarens förtjänster. Gud kan ”visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.” – Romarbrevet 3:26. Herrens barn ropar i tillit till Honom, för att Han skall tysta Satans anklagelser, och omintetgöra hans bedrägeri. ”Bemöt min fiende rättsmässigt”, ber de; och med korsets mäktiga argument, tystar Kristus den fräcke anklagaren. rätt

(169) ”HERREN sade till Satan: ’HERREN skall straffa dig, Satan. Ja, HERREN skall straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är då inte denne en brand ryckt ur elden?’” När Satan försöker, att täcka Guds folk med mörker, och fördärva dem, går Kristus emellan. Fastän de har syndat, har Kristus lagt skulden för deras synder på Sin egen själ. Han har ryckt släktet som en brand ur elden. Genom Sin mänskonatur har Han kedjat Sig samman med människorna, varigenom Han, genom Sin gudomsnatur, har blivit ett med den allsmäktige Guden. Hjälpen kommer inom förtappade själars räckvidd. Motståndaren ställs inför rätta. rätt

(169) ”Josua var klädd i orena kläder, där han stod inför ängeln. Och ängeln sade till dem som stod inför honom: ’Tag av honom de orena kläderna.’ Sedan sade han till Josua: ’Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag skall klä dig i högtidskläder.’ Då sade jag: ’Sätt också en ren bindel på hans huvud.’ Och de satte en ren bindel på hans huvud och tog på honom kläderna, medan HERRENS ängel stod där. Och HERRENS ängel försäkrade Josua och sade: ’Så säger HERREN Sebaot: Om du vandrar på mina vägar och håller mina befallningar, så skall du få styra mitt hus och vakta mina förgårdar. Du skall få en plats att vandra på bland dem som står här” – slutligen ibland änglarna, som omger Guds tron. (Sakarja 3:3-7.) rätt

(169)Trots Guds folks brister, vänder Kristus Sig inte bort från de undersåtar, som Han har ansvar för. Han har förmågan, att förändra deras kläder. Han tar bort de lortiga kläderna, Han sätter Sin egen rättfärdighets dräkter på dem, som ångrar och tror och skriver ”förlåten” ovanför deras namn i himmelens uppteckningar. Han bekänner dem som Sina inför det himmelska universum. Satan, deras fiende, visar sig vara en anklagare och bedragare. Gud kommer att ge Sina utvalda rätt. rätt

(170)Bönen ”Ge mig rätt inför min motpart” gäller inte bara mot Satan, utan även mot de agenter han ger i uppdrag, att felaktigt framställa, fresta och döda Guds folk. De, som har beslutat sig för, att lyda Guds bud, kommer att förstå av egen erfarenhet, att de har fiender emot sig, som styrs av en kraft nedifrån. Sådana fiender plågade Kristus för varje steg Han tog och vars ihållighet och omfattning ingen kan föreställa sig. Liksom sin Mästare, utsätts Kristi efterföljare av ständiga frestelser. rätt

(170.)Skrifterna beskriver världens tillstånd alldeles före Kristi återkomst. Aposteln Jakob tecknar bilden av det begär och det förtryck, som kommer att vara förhärskande. Han säger: ”Lyssna, ni som är rika... Ni har samlat skatter i de sista dagarna. Se, den lön ni har undanhållit arbetarna som skördade era åkrar, den ropar, och skördearbetarnas rop har nått Herren Sebaots öron. Ni har levt i lyx och överflöd på jorden. Ni har gött er på slaktdagen. Ni har dömt den rättfärdige och dödat honom, och han gjorde inget motstånd mot er.” – Jakobsbrevet 5:1-6. Detta är en bild av dagens förhållanden. Genom alla förtryckets och utpressningens bedrägerier, samlar människor sig kolossala förmögenheter, medan den nödlidande mänsklighetens rop når upp till Gud. rätt

(170) ”Rättvisan trängs tillbaka, rättfärdigheten står långt borta, ja, sanningen vacklar på torget, det som är rätt kan inte komma fram. Sanningen har försvunnit, och den som vänder sig ifrån det onda blir plundrad.” – Jesaja 59:14, 15. Detta uppfylldes i Kristi liv på jorden. Han var trogen mot Guds bud, lade människors traditioner och krav åt sidan, eftersom dessa upphöjdes över Guds lag. På grund härav, blev Kristus anklagad för vilodagsbrott och för att häda. Han förklarades vara besatt av onda andar, och förkastades som Beelsebul. {Matteus 10:25.} På samma sätt anklagas och tecknas Hans efterföljare i falsk dager. På detta visa hoppas Satan, att kunna leda dem till synd och till Guds vanärande. rätt

(171)Domarens karaktär i liknelsen, som ej fruktade Gud eller tog hänsyn till människor, tog Kristus som exempel, för att visa på den dom, som då fälldes, och snart nog skulle komma att visas under Hans egen rättegång. Han önskar, att Hans folk vid varje tidpunkt skall inse, hur litet de kan lita på jordiska styresmän eller domare på olyckans dag. Guds utvalda folk har ofta framträtt inför offentliga personer, som inte har gjort Guds ord till sin vägledare och rådgivare, utan som har följt sina egna oheliga och otämjda impulser. rätt

(171)Med liknelsen om den orättfärdige domaren, har Kristus visat, vad vi bör göra. ”Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt?” Kristus, vårt föredöme, gjorde inget, för att försvara eller befria Sig Själv. Han överlämnade Sin sak till Gud. Således skall Hans efterföljare icke anklaga eller fördöma, eller ty sig till makten, för att befria sig själva. rätt

(171)När det uppstår till synes oförklarliga prövningar, bör vi inte låta dem störa vår frid. Hur än orättvist vi må bli behandlade, skall vi ej ge fritt spelrum åt lidelserna. Ger vi efter för hämngirighet, skadar det oss själva. Vi ödelägger vår tillit till Gud, och vi sårar den Helige Ande. Ett vittne står vid vår sida, en himmelsk budbärare, som kommer att höja ett standar för oss mot fienden. Han kommer att stänga in oss med Rättfärdighetens Sols klara strålar. Satan kan icke tränga igenom den skölden. Han kan icke ta sig förbi det heliga ljusets skydd. rätt

(172)När ondskan tilltar i världen, skall vi inte inbilla oss, att vi inte kommer att få utstå vanskligheter. Men det är precis dessa svårigheter, som gör oss lyhörda för den Allra Högste. Vi måste söka råd från Honom, som äger allsmäktig visdom. rätt

(172)Herren säger: ”Ropa till mig på nödens dag”. – Psaltaren 50:15. Han inbjuder oss till, att bringa Honom våra bekymmer och vårt behov av gudomlig hjälp. Han påbjuder oss, att be hela tiden. Så snart, som svårigheterna uppträder, skall vi sända Honom våra uppriktigaste och allvarligaste böner. Med våra ihärdiga böner bevisar vi vår starka tillit till Gud. En förnimmelse av våra behov, får oss till, att be uppriktigt, och vår himmelske Fader reagerar på våra vädjanden. rätt

(172)De, som utsätts för skam eller förföljelse på grund av sin tro, frestas ofta till att tro, att Gud har svikit dem. I människornas ögon är de ett mindretal, en minoritet. Fienderna ser ut, att avgå med segern. Men dessa skall akta sig för, att trampa på samvetsfriheten! Han, som har lidit för deras skull, och har burit deras sorger och pinor, Han har inte svikit dem. rätt

(172)Guds barn lämnas ej ensamma och försvarslösa. Bön sätter den Allsmäktiges arm i rörelse. Genom trons bön ”besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, täppte till lejons gap, släckte rasande eld” – vi kommer att veta, vad detta betyder, när vi hör martyrernas redogörelser, som dött för sin tro – ”drev främmande härar på flykten.” – Hebréerbrevet 11:33, 34. rätt

(173)Om vi överlämnar våra liv i Hans tjänst, kommer vi aldrig att hamna i en position, som Gud inte har räknat med. Oavsett vår situation, leder en Vägledare oss framåt; oavsett vårt trångmål, har vi en trygg Rådgivare; vilka sorger, smärtsamma förluster eller ensamhet vi måtte uppleva, har vi en förstående Vän. I fall vi i vårt ovetande trampar snett, lämnar Kristus oss inte. Hans röst är klar och tydlig, och vi hör Honom säga: ”’Jag är vägen och sanningen och livet.” – Johannes 14:6. ”Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte som ingen hjälpare har.” – Psaltaren 72:12. rätt

(173)Herren tillkännager, att Han låter Sig äras av dem, som drar nära Honom, som trofast uträttar Hans tjänst. ”Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid, ty på dig förtröstar han.” – Jesaja 26:3. Den Allsmäktige sträcker ut armen, för att föra oss framåt och ändå längre fram. Gå framåt, säger Herren; Jag skall sända hjälp. Det är till Mitt namns ära, att Ni ber, och Ni skall få. Jag skall låta Mig äras inför dem, som väntar på Ert misslyckande. De skall se Mina ord segra härligt. ”Allt vad ni ber om i er bön skall ni få, när ni tror.’” – Matteus 21:22. rätt

(174)Måtte alla plågade och förorättade ropa till Gud. Glöm dem, vars hjärtan är av stål, och tillkännage Era önskningar för Er Skapare. Ingen med ångerfyllt hjärta stöts bort. Ingen uppriktig bön går förlorad. Mitt ibland den himmelska körens psalmer, hör Gud de svagaste mänskorop. Vi utgjuter vårt hjärtas önskan på kammaren, vi utandas en bön, när vi går på vägen, och våra ord når universums Monarks tron. De må vara ohörbara för människors öron, men de dör inte bort i tysthet, de försvinner heller inte på grund av omständigheterna. Inget kan tysta själens åstundan. Den trotsar gatans larm, skarans stoj, och når de himmelska salarna. Det är Gud, som vi talar till, och våra böner hörs. rätt

(174)Du, som känner Dig mest ovärdig: Räds inte, att bära fram Ditt ärende till Gud. Då Han gav Sig Själv i Kristus för världens synd, åtog Han Sig alla mänskosjälars ärenden. ”Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?” – Romarbrevet 8:32. Skulle Han inte uppfylla det nådiga ord, som vi har fått till uppmuntran och styrka? rätt

(174)Det är inget, som Kristus hellre vill, än att befria Sina arvingar från Satans herradöme. Men innan vi befrias från Satans makt till det yttre, måste vi befrias från hans makt till det inre. Herren tillåter prövningar, så att vi kan renas från jordiskhet, från själviskhet, från hårda och okristliga karaktärsdrag. Han låter pinornas djupa vatten täcka våra själar, för att vi skall lära känna Honom och Jesus Kristus, som Han har sänt, för att vi skall komma att längta efter rening från besmittelse, och måtte komma renare, heligare och lyckligare ut ur prövningen. Vi träder ofta in i prövningens kraftigt upphettade ugn med själar förmörkade av själviskhet; men om vi är tålmodiga under det avgörande provet, kommer vi ut återspeglande Guds karaktär. När Hans avsikt med lidandet är fullbordad, skall Han ”låta din rättfärdighet gå fram som ljuset, din rätt som middagens sken.” – Psaltaren 37:6 rätt

(175)Det är ingen fara för, att Herren skulle ignorera Sitt folks böner. Faran ligger i, att de skall mista modet under frestelse och prövning, och inte vara uthålliga i bönen. rätt

(175)Frälsaren visade gudomlig medkänsla med den syrisk-fenikiska kvinnan. Han blev rörd i hjärtat, då Han uppfattade hennes sorg. Han längtade efter, att ge henne omedelbar förvissning om bönhörelse; men Han ville lära Sina lärjungar en läxa, och tycktes för en stund inte höra hennes smärtsamma, helhjärtade rop. Då hennes tro blev tydlig, sade Han några berömvärda ord och sände i väg henne med den dyrbara välsignelse, hon hade bett om. Lärjungarna glömde aldrig läxan, och den nedtecknades, för att visa frukten av uthållig bön. rätt

(175)Det var Kristus Själv, som hade lagt ihärdigheten i denna moders hjärta, som inte gick att hålla tillbaka. Det var Kristus, som gav den klagande änkan mod och beslutsamhet inför domaren. Det var Kristus, som flera hundra år tidigare hade ingjutit samma uthålliga tro i Jakob under den nattliga kampen vid Jabboks strand. Och den tillit, som Han Själv hade inplantat, underlät Han inte att belöna. rätt

(176)Han, som bor i den himmelska helgedomen, dömer rättfärdigt. Han känner större behag för Sitt folk, som kämpar med frestelser i en syndig värld, än för de änglahärar, som står samlade kring Hans tron. rätt

(176)Det himmelska universum visar denna lilleputt till värld det största intresse, ty Kristus har betalat ett oändligt pris för de bosatta själarna här. Världens Återlösare har bundit jorden till himmelen med förståndsgåvornas band, ty Herrens återlösta är här. Himmelska väsen besöker fortlöpande jorden, liksom under de dagar, då de vandrade och talade med Abraham och med Mose. Mitt uppe i våra stora städers jäkt och jagande, ibland skaror, som banar sig väg genom huvudgator och fyller marknaderna, där folk handlar från morgon till kväll, som om business, idrott och nöjen vore det enda i livet – men hur få tänker på den osynliga verkligheten! – ändå har Himmelen sina väktare och sina heliga här. Det är osynliga Guds redskap, som lägger märke till människornas samtliga ord och handlingar. I alla affärs- eller nöjessamlingar samt under alla bönesamlingar, förekommer det flera lyssnare, än kan ses med den fysiska blicken. Somliga gånger drar de himmelska förståndsväsendena ridån åt sidan, som döljer den osynliga världen, så att våra tankar kan skingras från livets jakt och stress, för att vi skall överväga, att det finns osynliga vittnen till allt, vad vi gör och säger. rätt

(176)Vi behöver förstå besökande änglars uppdrag klarare, än vi gör. Det skulle vara nyttigt att betänka, att allt det vi gör omfattas av himmelska väsens samarbete och omsorg. Osynliga härar med ljus och kraft följer med de enslingar, som tror på och åberopar Guds löften. Keruber, serafer och änglar med överlägsen styrka – tio tusen gånger tio tusen och tusentals och åter tusentals – står vid Hans högra hand, ”andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen”. – Hebréerbrevet 1:14. rätt

(177)Dessa änglabudbärare för ingående anteckningar om mänskobarnens ord och handlingar. Alla gruvliga gärningar och orätter mot Guds folk, allt de har måst gå igenom på grund av onda människors makt, står registrerat i himmelen.

(177) ”Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt.” rätt

(177) ”Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön. Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. Ty ännu en kort liten tid, så kommer han som skall komma, och han skall inte dröja.” – Hebréerbrevet 10:35-37. ”Vänta alltså tåligt, bröder, tills Herren kommer. Se, hur jordbrukaren tåligt väntar på jordens dyrbara skörd, tills den får höstregn och vårregn. Var också ni tåliga och styrk era hjärtan, ty Herrens ankomst är nära.” – Jakobsbrevet 5:7, 8. rätt

(177)Guds tålamod är fantastiskt! Rättvisan väntar länge, medan barmhärtigheten går i förbön för syndaren. Men ”rättfärdighet och rätt är hans trons grundval.” – Psaltaren 97:2. ”HERREN är sen till vrede men” Han är ”stor i kraft, han låter ingen gå ostraffad. HERREN har sin väg i storm och oväder, och molnen är dammet under hans fötter.” – Nahum 1:3. rätt

(177)Efter att ha överträtt Guds lag, har världen blivit fräck. På grund av Hans långa överseende, har människor trampat på Hans auktoritet. De har styrkt varandra i förtryck och hemskheter mot Hans arvingar och säger: ”’Hur skulle Gud kunna veta det? Skulle den Högste ha sådan kunskap?’” – Psaltaren 73:11. Men det finns en gräns, som de inte kan komma förbi. Tiden är nästan här, när de har nått den föreskrivna gränsen. De har redan nu nästan överträtt den långmodige Gudens gränser, Hans nåds och barmhärtighets gränser. Herren kommer att träda emellan, för att försvara Sin egen ära, och befria Sitt folk, samt trycka tillbaka orättfärdighetens stormvågor. rätt

(178)I Noas dagar struntade människorna i Guds lag, tills Skaparens åminnelse nästan var utplånat på jorden. Deras syndighet nådde så högt, att Herren släppte loss en vattenflod över jorden, och sopade bort dess onda bebyggare. rätt

(178)Herren har under årens lopp gjort Sitt tillvägagångssätt bekant. Då det har inträffat en kris, har han uppbarat Sig Själv, och har gått emellan, för att förhindra Satans planers genomförande. Han har ofta låtit folkslag, familjer och enskilda uppleva kriser, för att Hans ingripanden skall märkas desto tydligare. Härigenom har Han gjort det tydligt, att det finns en Gud i Israel, som tänker försvara Sin lag och värna om Sitt folk. rätt

(178)I denna tid med förhärskande syndighet vet vi om, att den sista, stora krisen är nära förestående. När trotset mot Guds lag nära nog är världsomfattande, när Hans folk förtrycks och plågas av medmänniskorna, kommer Herren att gripa in. rätt

(178)Tiden är nästan inne, när Han skall säga: ”Kom mitt folk och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick, till dess vreden har gått förbi. Ty se, HERREN kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden skall blottlägga sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta.” – Jesaja 26:20, 21. Människor, som sägs vara kristna, må nu bedra och förtrycka de fattiga; de må beröva änkan och den faderlöse; de må hänge sig åt sitt sataniska hat, eftersom de inte kan behärska Guds folks samveten; men allt detta kommer Gud att ta fram i domen: ”Ty domen skall utan barmhärtighet drabba den som inte har visat barmhärtighet.” (Jakobsbrevet 2:13.) Det dröjer inte länge, förrän de kommer att stå inför hela jordens Domare, för att avlägga räkenskap för den smärta de har åsamkat Hans arvingars kroppar och själar. Nu må de slunga ur sig falska anklagelser, de må håna dem, som Gud har valt ut till, att fullgöra Hans verk, de må sätta Hans troende i fängelse, binda dem med kedjor, döma dem till förbannelse och död; men de kommer att få svara för varje pina och kval, för varje fälld tår. Gud kommer att löna dem dubbelt upp för deras synder. Om Babylon, symbolen på den avfallna kyrkan, säger Han till verkställarna av domen: ”Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott. Ge henne lika för lika, ge henne dubbelt igen för vad hon har gjort. Blanda dubbelt åt henne i den bägare som hon har blandat.” – Uppenbarelseboken 18:5, 6. rätt

(179)Människors klagorop stiger upp till Gud från Indien, från Afrika, från Kina, från havets öar, från de förtrampade millionerna i så kallade kristna länder. Dessa rop kommer inte längre att förklinga ohörda. Gud kommer att rena jorden från dess moraliska fördärv, fast inte genom ett hav av vatten, som i Noas dagar, utan genom ett hav av eld, som inga mänskliga åtgärder förmår att släcka. rätt

(179) ”Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då människor blev till, ända till den tiden. Men på den tiden skall alla bland ditt folk bli frälsta som finns uppskrivna i boken.” – Danielsboken 12:1. rätt

(179)Från vindsvåningar, från ruckel, från fängelsehålor, från schavotter, från berg och öknar, från jordens innandöme och havets djup, kommer Kristus att samla Sina barn till Sig Själv. På jorden har de varit fattiga, pinade och blivit torterade. Millioner har gått i graven tyngda av sjukdomar, därför att de har vägrat, att ge efter för Satans bedrägliga krav. Guds barn har dömts skyldiga till de allvarligaste brott i människors domstolar. Men den dag hastar, när ”Gud är den som dömer.” (Psaltaren 50:6.) Då skall jordens öde avgöras. ”... sitt folks vanära skall han ta bort från hela jorden.” – Jesaja 25:8. Vita kläder skall ges åt var och en av dem. (Uppenbarelseboken 6:11.) Och ”Man skall kalla dem ”det heliga folket”, ”HERRENS återlösta”.” – Jesaja 62:12. rätt

(180)Oavett det kors de har kallats till att bära, oavsett de förluster de har lidit, oavsett den förföljelse de har varit utsatta för, ja, om de så har mist livet, kommer Guds barn att belönas fullt ut. ”De skall se hans ansikte, och hans namn skall stå skrivet på deras pannor.” – Uppenbarelseboken 22:4. rätt

nästa kapitel