| Kristi åskådliggörande Lärdomar kapitel 18. Från sida 219 | ren sida tillbaka |
(219)Kapitlet bygger på Lukasevangeliet 14:1, 12-24. (220)Då farisén valde gästerna för sin fest hade han rådfrågat sitt eget själviska intresse. Kristus sade till honom: ”’När du bjuder på middag eller kvällsmål, bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar. Kanske de bjuder tillbaka, och du får din belöning. Nej, när du skall hålla fest, bjud fattiga och krymplingar, lama och blinda. Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig något tillbaka. Du skall få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse.’” rätt (220)Kristus upprepade här den instruktion Han hade gett Israel genom Mose. Vid deras heliga högtider hade Herren beordrat att ”främlingen, den faderlöse och änkan, som bor inom dina portar {komma}, och de skall äta och bli mätta.” Femte Moseboken 14:29. Dessa sammankomster skulle utgöra undervisande lärdomar för Israel. Eftersom människorna på så sätt fick lära sig glädjen i sann gästfrihet, skulle människorna under hela året ta hand om de sörjande och de fattiga. Och dessa högtider bringade en mera omfattande läxa. De andliga välsignelser som gavs till Israel var inte för dem själva. Gud hade gett livets bröd åt dem, för att de skulle bryta det åt världen. rätt (221)Detta arbete hade de inte fullgjort. Kristi ord var en tillrättavisning mot deras själviskhet. För fariséerna var hans ord osmakliga. I hopp om att kunna leda in konversationen i en annan kanal, utbrast en av dem, med en skenhelig åtbörd: ”’Salig är den som får bli bordsgäst i Guds rike.’” Denne man talade med stor säkerhet, som om han själv var säker på en plats i riket. Hans inställning liknade inställningen hos dem som gläds åt att de är frälsta av Kristus, när de inte följer de villkor på vilka frälsning utlovas. Hans anda eller inställning var som Bileams då denne bad: ”Må jag dö de rättfärdigas död, må mitt slut bli som deras!’” Fjärde Moseboken 23:10. Farisén tänkte inte på sin egen lämplighet för Himmelen utan på vad han hoppades få njuta av i Himmelen. Hans anmärkning var utformad för att vända gästerna vid festen bort från ämnet för deras praktiska plikt. Han tänkte föra dem förbi det nuvarande livet till den avlägsna tiden för de rättfärdigas uppståndelse. rätt (221)Kristus läste skrymtarens eller hycklarens hjärta och med Sina ögon fästa på honom öppnade Han inför sällskapet karaktären hos och värdet av deras nuvarande privilegier. Han visade dem att de hade en del att göra just vid den tiden, för att ta del av framtidens välsignelse. rätt (221) ”’En man”, sade Han, ”ville ordna en festmåltid och bjöd många gäster.” Då tidpunkten för högtiden anlände, sände värden sin tjänare till de väntade gästerna med ett andra meddelande: ”Kom, nu är allt färdigt.” Men en märklig likgiltighet visades. ”Men de började alla ursäkta sig. Den förste sade till honom: Jag har köpt en åker och måste gå ut och se på den. Jag hoppas du ursäktar. En annan sade: Jag har köpt fem par oxar och är på väg att se vad de duger till. Jag hoppas du ursäktar. Ännu en annan sade: Jag har gift mig, och därför kan jag inte komma.” rätt (222)Ingen av ursäkterna grundades på en verklig nödvändighet. Mannen som ”måste gå ut och se” på sin åker, hade redan köpt den. Hans brådska att gå och se på den berodde på att hans intresse var uppslukat av köpet. Också oxarna var köpta. Besiktningen av dem var bara för att tillgodose köparens intresse. Den tredje ursäkten hade inget sken av förnuft. Det faktum att den tilltänkte gästen hade gift sig med en hustru behövde inte ha hindrat hans närvaro vid festen. Hans fru skulle också ha blivit välkommen. Men han hade sina egna planer för njutning, och dessa föreföll honom mer åtråvärda än den fest han hade lovat att delta i. Han hade lärt sig att finna njutning i ett annat sammanhang än värdens. Han bad inte om ursäkt, gjorde inte ens en sken av artighet i sitt avslag. ”Jag kan inte” var bara en slöja för sanningen – ”Jag bryr mig inte om att komma.” rätt (222)Alla ursäkter förråder ett upptaget sinne. För dessa tilltänkta gäster hade andra intressen blivit allt uppslukande. Inbjudan de hade lovat att acceptera lades åt sidan, och den generöse vännen blev förolämpad av deras likgiltighet. rätt (222)Med den stora måltiden målar Kristus de välsignelser som erbjuds genom evangeliet. Livsmedlen är inget mindre än Kristus Själv. Han är brödet som kommer ned från Himmelen; och från Honom flödar frälsningens strömmar. Herrens budbärare hade förkunnat för judarna Frälsarens ankomst; de hade pekat på Kristus som ”Guds lamm, som tar bort världens synd.” Johannesevangeliet 1:29. I och med festen som Han hade anordnat, erbjöd Gud dem den största gåvan som Himmelen kan ge – en gåva, vars värde inte går att beräkna. Guds kärlek hade tillhandahållit den kostsamma banketten och hade gett outtömliga resurser. ”Den som äter av det brödet”, sade Kristus, ”skall leva i evighet.” Johannesevangeliet 6:51. rätt (223)Men för att acceptera inbjudan till evangeliefesten måste de göra sina världsliga intressen underordnade det enda syftet att ta emot Kristus och Hans rättfärdighet. Gud gav allt för människan, och Han ber henne att sätta Hans tjänst över varje jordisk och självisk hänsyn. Han kan inte acceptera ett delat hjärta. Ett hjärta som är uppslukat av jordiska känslor kan inte överlämnas till Gud. rätt (223)Lärdomen är för alla tider. Vi skall följa Guds Lamm varthelst Han går. Hans vägledning skall väljas, Hans sällskap värderas över jordiska vänners sällskap. Kristus säger: ”Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig.” Matteusevangeliet 10:37. rätt (223)Runt familjens matbord, då de bröt sitt dagliga bröd, upprepade många på Kristi tid orden: ”’Salig är den som blir bordsgäst i Guds rike.’” Men Kristus visade hur svårt det var att hitta gäster till bordet, som hade ordnats till oändlig kostnad. De som lyssnade på Hans ord visste att de hade förbisett barmhärtighetens inbjudan. För dem var världsliga ägodelar, rikedomar och nöjen allt överskuggande. Med inbördes samtycke hade de kommit med ursäkter. rätt (224)Så är det även nu. De ursäkter som ges för att vägra inbjudan till festen täcker hela spannet för ursäkter för att avslå evangeliets inbjudan. Människor förklarar att de inte kan äventyra sina världsliga framtidsutsikter genom att uppmärksamma evangeliets anspråk. De räknar sina timliga intressen som mer värdefulla än evighetens ting. Själva välsignelserna de har fått från Gud blir en barriär för att skilja deras själar från deras Skapare och Återlösare. De låter sig inte avbrytas i sina världsliga strävanden, och de säger till barmhärtighetens budbärare: ”’Gå din väg för den här gången. När jag får tid skall jag kalla på dig.’” Apostlagärningarna 24:25. Andra hänvisar till de svårigheter som skulle uppstå i deras sociala relationer om de skulle lyda Guds kallelse. De säger att de inte har råd att vara ur harmoni med sina släktingar och bekanta. Därmed visar de sig vara de personer som beskrivs i liknelsen. Festens Herre betraktar deras dåliga ursäkter som visat förakt för Hans inbjudan. rätt (224)Mannen som yttrade: ”Jag har gift mig, och därför kan jag inte komma”, står för en stor klass. Det finns många som låter sina fruar eller sina män hindra dem från att lyssna till Guds kallelse. Mannen säger: ”Jag kan inte lyda min övertygelse om plikt medan min fru är emot det. Hennes inflytande skulle göra det oerhört svårt för mig att göra det.” Hustrun hör det nådiga kallet: ”Kom, nu är allt färdigt”, och hon säger: ”’Jag hoppas du ursäktar.’ Min man vägrar nådens inbjudan. Han säger att hans verksamhet står i vägen. Jag måste gå med min man, och därför kan jag inte komma.” Intryck har gjorts på barnens hjärtan. De vill komma. Men de älskar sin far och mor, och eftersom dessa inte lyssnar på evangeliets uppmaning, tror barnen att de inte kan förväntas komma. De säger också: ”’Jag hoppas du ursäktar.’” rätt (225)Alla dessa vägrar Frälsarens kallelse eftersom de fruktar splittring i familjekretsen. De antar att de genom att vägra att lyda Gud försäkrar hemmets fred och välstånd; men detta är en villfarelse. De som sår själviskhet kommer att skörda själviskhet. Genom att förkasta Kristi kärlek förkastar de det som ensamt kan ge renhet och ståndaktighet åt mänsklig kärlek. De kommer inte bara att förlora Himmelen, utan kommer att fråntas den sanna njutningen av det som Himmelen offrades för. rätt (225)I liknelsen fick inbjudaren till festen veta hur hans inbjudan hade bemötts, och blev ”vred och sade till sin tjänare: Gå genast ut på gator och gränder i staden, och för hit fattiga och krymplingar, blinda och lama.” rätt (225)Värden vände sig bort från dem som föraktade hans rikedom och bjöd in en klass som inte var rika, som inte var i besittning av hus och mark. Han bjöd in dem som var fattiga och hungriga och som skulle uppskatta de gåvor som gavs. ”Publikaner och horor”, sade Kristus, ”skall gå in i Guds rike men inte ni.” Matteusevangeliet 21:31. Hur eländiga de exemplar av mänskligheten som människor föraktar och vänder sig ifrån än må vara, är de inte för låga, för eländiga, för Guds uppmärksamhet och kärlek. Kristus längtar efter att av bekymmer tärda, trötta, förtryckta människor skall komma till Honom. Han längtar efter att ge dem ljuset och glädjen och friden som inte finns någon annanstans. De allra största syndarna är föremål för Hans djupa, allvarliga medlidande och kärlek. Han sänder Sin Helige Ande för att längta efter dem med ömhet och försöka att dra dem till Sig. rätt (226)Den tjänare som förde dit fattiga och blinda rapporterade till sin herre: ”vad du befallde har jag gjort, men här finns ännu plats. Då sade herren till sin tjänare: Gå ut på vägar och stigar och uppmana enträget människor att komma in, så att mitt hus blir fullt.” Här pekade Kristus på evangeliets verk utanför judendomens sfär, längs världens vägar och stigar. rätt (226)I lydnad mot detta bud förklarade Paulus och Barnabas för judarna: ”’Guds ord måste först predikas för er. Men då ni visar det ifrån er och inte anser er själva värdiga det eviga livet, se, då vänder vi oss till hedningarna. Ty så har Herren befallt oss: Jag har satt dig till ett ljus för hedningarna, för att du skall bli till frälsning intill jordens yttersta gräns. När hedningarna hörde detta, blev de glada och prisade Herrens ord, och de kom till tro, så många som var bestämda till evigt liv.” Apostlagärningarna 13:46-48, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98. rätt (226)Evangeliets budskap som förkunnades av Kristi lärjungar var tillkännagivandet av Hans första ankomst till världen. Det bar med sig till människorna det goda budskapet om frälsning genom tro på Honom. Det pekade fram mot Hans andra ankomst i härlighet för att återlösa Sitt folk, och det gav människorna hoppet att genom tro och lydnad ta del av de heligas arv i ljuset. Detta budskap ges till människor i dag, och vid denna tidpunkt förmedlas det tillsammans med tillkännagivandet om Kristi andra ankomst som är nära. De tecken som Han Själv gav om Sin ankomst har gått i uppfyllelse, och genom undervisningen i Guds Ord kan vi veta att Herren står för dörren. rätt (227)I Uppenbarelseboken förutsäger Johannes det evangeliska budskapets spridande omedelbart före Kristi andra ankomst. Han ser en ängel flyga ”högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag. Han sade med hög röst: ’Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit.” Uppenbarelseboken 14:6, 7. rätt (227)I profetian följs denna varning om domen, med dess sammanhängande budskap, av Människosonens ankomst på Himmelens moln. Tillkännagivandet om domen är ett tillkännagivande om Kristi andra ankomst som är nära. Och denna förkunnelse kallas för det eviga evangeliet. Således har predikan om Kristi andra ankomst, tillkännagivandet av dess närhet, visat sig vara en väsentlig del av evangeliets budskap. rätt (228)Bibeln förklarar att i de sista dagarna kommer människor att vara uppslukade av världsliga strävanden, av nöjen och pengar. De kommer att vara blinda för eviga realiteter. Kristus säger: ”som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens ankomst. Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla – så skall Människosonens ankomst vara.” Matteusevangeliet 24:37-39. rätt (228)Likadant är det i dag. Människor rusar vidare i jakten på vinning och självisk njutning som om det inte funnes någon Gud, ingen Himmel och inget liv här efter. På Noas tid utbreddes varningen om översvämningen för att skrämma upp människorna i deras ondska och kalla dem till omvändelse. Likaså är budskapet om Kristi snara ankomst utformat för att väcka människor ur deras fördjupning i världsliga ting. Det är avsett att väcka dem till en känsla av eviga realiteter, så att de lyssnar till inbjudan till Herrens bord. rätt (228)Evangeliets inbjudan skall ges till hela världen – till ”alla folk och stammar och språk och folkslag.” Uppenbarelseboken 14:6. Det sista budskapet med varning och barmhärtighet skall upplysa hela jorden med sin härlighet. Det skall nå alla klasser av människor, rika och fattiga, höga och låga. ”Gå ut på vägar och stigar”, säger Kristus, ”och uppmana enträget människor att komma in, så att mitt hus blir fullt.” rätt (228)Världen går under i brist på evangeliet. Det råder hungersnöd efter Guds ord. Det är få som predikar ordet oblandat med mänsklig tradition. Även om människor har Bibeln i sina händer, får de inte den välsignelse som Gud har lagt i den åt dem. Herren uppmanar Sina tjänare att föra Hans budskap till folket. Ordet om evigt liv måste ges till dem som går under i sina synder. rätt (229)I befallningen att gå ut på vägar och stigar, lägger Kristus fram arbetet för alla som Han kallar att tjäna i Hans namn. Hela världen är Kristi tjänares verksamhetsfält. Hela den mänskliga familjen ingår i deras församling. Herren önskar att Hans nådesord skall betonas för varje själ. rätt (229)I hög grad måste detta åstadkommas genom personligt arbete. Detta var Kristi metod. Hans arbete bestod till stor del av personliga samtal. Han tog trogen hänsyn till en publik på en enda själ. Genom den enda själen utsträcktes budskapet ofta till tusental. rätt (229)Vi skall inte vänta på att själar skall komma till oss; vi måste söka upp dem där de är. När ordet har predikats i predikstolen har arbetet bara börjat. Det finns mängder som aldrig kommer att nås av evangeliet om det inte tas till dem. rätt (229)Inbjudan till festligheten gavs först till det judiska folket, folket som hade kallats att stå som lärare och ledare ibland människorna, folket i vilkas händer fanns de profetiska rullarna som förutsade Kristi ankomst, och till vilka den symboliska tjänsten förebådande Hans uppdrag hade getts. Hade präster och människor hörsammat kallelsen, skulle de ha förenat sig med Kristi budbärare i att ge evangeliets inbjudan till världen. Sanningen överräcktes till dem för att de skulle kunna förmedla den. Då de förkastade uppropet skickades det till de fattiga, de lemlästade, de halta och de blinda. Publikaner och syndare tog emot inbjudan. När evangeliets kallelse sänds till hedningarna gäller samma plan för arbetet. Budskapet skall föras ut först ”på vägarna” – till personer som tar aktiv del i världens arbete, till folkets lärare och ledare. rätt (230)Måtte Herrens budbärare ha detta i åtanke. Till hjordens herdar, de gudomligt utsedda lärarna, borde det komma som ett ord att ta hänsyn till. De som tillhör samhällets högre skikt skall sökas upp med öm tillgivenhet och broderlig hänsyn. Människor i affärslivet, i höga förtroendeuppdrag, människor med stor uppfinningsförmåga och vetenskaplig insikt, snillrika människor, lärare i evangeliet vars sinnen inte har kallats till de speciella sanningarna för denna tid – dessa borde vara de första att höra uppropet. Till dem måste inbjudan ges. rätt (230)Det finns ett arbete att göra för de rika. De behöver väckas till sitt ansvar som de som har anförtrotts Himmelens gåvor. De behöver påminnas om att de måste avlägga redovisning för Honom som skall döma levande och döda. Den rike mannen behöver Ditt arbete i kärlek och fruktan för Gud. Alltför ofta litar han på sina rikedomar och känner inte sin fara. Hans sinnes ögon måste attraheras av saker av bestående värde. Han måste erkänna auktoriteten hos sann godhet, som säger: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.’” Matteusevangeliet 11:28-30. rätt (230)De som står högt i världen på grund av utbildning, rikedom eller kall, tilltalas sällan personligen avseende själens intressen. Många kristna arbetare tvekar att närma sig dessa klasser. Men detta borde inte vara fallet. Om en person hotade att drunkna skulle vi inte stå bredvid och se honom förgås eftersom han vore advokat, köpman eller domare. Om vi såge personer rusa över ett stup skulle vi inte tveka att mana dem tillbaka, oavsett deras position eller kallelse. Vi bör inte heller tveka att varna människorna för själens fara. rätt (231)Ingen bör försummas på grund av sin uppenbara hängivenhet för världsliga ting. Många i höga sociala positioner har ont i hjärtat och är trötta på fåfänga. De längtar efter en frid som de inte har. I samhällets allra högsta led finns de som hungrar och törstar efter frälsning. Många skulle få hjälp om Herrens arbetare skulle närma sig dem personligen, på ett vänligt sätt, med ett hjärta som blivit ömt av Kristi kärlek. rätt (231)Framgången för evangeliets budskap beror inte på lärda tal, vältaliga vittnesbörd eller djupgående argument. Det beror på budskapets enkelhet och dess anpassning till de själar som hungrar efter livets bröd. ”Vad skall jag göra för att bli frälst?” – detta är själens behov. rätt (232)Tusentals kan nås på det mest enkla och ödmjuka sätt. De mest intellektuella, de som betraktas som världens mest begåvade män och kvinnor, uppfriskas ofta av de enkla orden från en som älskar Gud, och som kan tala om den kärleken lika naturligt som världslingen talar om det som intresserar honom djupast. rätt (232)Ofta har de väl förberedda och klokt uttänkta orden endast litet inflytande. Men det sanna, ärliga uttrycket från en Guds son eller dotter, talat i naturlig enkelhet, har kraft att låsa upp dörren till hjärtan som länge har varit stängda mot Kristus och Hans kärlek. rätt (232)Måtte arbetaren för Kristus komma ihåg att han inte skall verka i sin egen kraft. Måtte han gripa om Guds tron med tro på Hans kraft att frälsa. Måtte han brottas med Gud i bön och arbeta sedan med alla de faciliteter som Gud har gett honom. Den Helige Ande tillhandahålls som hans verksamma kraft. Betjänande änglar kommer att finnas vid hans sida för att påverka hjärtan. rätt (232)Om ledarna och lärarna i Jerusalem hade tagit emot sanningen som Kristus kom med, vilket missionscentrum skulle deras stad ha blivit! Det avfallna Israel skulle ha omvänts. En stor armé skulle ha samlats åt Herren. Och hur snabbt de kunde ha fört evangeliet till alla delar av världen. Likadant nu: Om personer med inflytande och stor kapacitet till nytta kunde vinnas för Kristus, vilket verk skulle kunna utföras genom dem för att lyfta upp de fallna, samla in de utstötta och sprida budskapet om frälsning vida omkring. Snabbt kunde inbjudan ges och gästerna samlas vid Herrens bord. rätt (232)Men vi skall inte bara tänka på stora och begåvade individer, till de fattigare klassernas försummelse. Kristus instruerar Sina budbärare att också gå till dem på vägar och stigar, till de fattiga och låga på jorden. På de stora städernas torg och gränder, på landets ensamma vägar, finns familjer och individer – kanske främlingar i ett främmande land – som är utan kyrkliga relationer och som i sin ensamhet känner att Gud har glömt dem. De förstår inte vad de måste göra för att bli frälsta. Många är försjunkna i synd. Många är i nöd. De är pressade av lidande, nöd, otro, förtvivlan. Sjukdomar av alla slag drabbar dem, både till kropp och själ. De längtar efter att finna en tröst för sina problem, och Satan frestar dem att söka den i lustar och nöjen som leder till undergång och död. Han erbjuder dem Sodoms äpplen, som kommer att förvandlas till aska på deras läppar. De spenderar sina pengar på det som inte är bröd och sitt arbete på det som inte mättar. rätt (233)I dessa lidande skall vi se dem som Kristus kom för att frälsa. Hans inbjudan till dem lyder: ”Hör på, alla ni som törstar, kom hit till vattnet, och ni som inte har pengar, kom hit och köp säd och ät. Ja, kom hit och köp säd utan pengar och för intet både vin och mjölk.... Hör på mig, så skall ni få äta gott och njuta av utsökt mat. Böj ert öra hit och kom till mig! Hör, så får er själ leva!” Jesaja 55:1-3. rätt (233)Gud har gett en särskild befallning om att vi skall betrakta främlingen, de utstötta och de fattiga själarna som är svaga i moralisk makt. Många som verkar vara helt likgiltiga för religiösa ting längtar i hjärtat efter vila och frid. Även om de kan ha sjunkit till syndens djup, finns det en möjlighet att rädda dem. rätt (233)Kristi tjänare skall följa Hans exempel. Då Han gick från plats till plats tröstade Han de lidande och botade de sjuka. Sedan lade Han fram de stora sanningarna om Sitt rike. Detta är Hans efterföljares verk. När Ni lindrar kroppens lidanden kommer Ni att hitta sätt att tillgodose själens behov på. Ni kan peka på den upphöjde Frälsaren och berätta om kärleken till den Store Läkaren, som ensam har makt att återställa. rätt (234)Säg till de stackars förtvivlade som har gått vilse att de inte behöver misströsta. Även om de har gjort fel och inte har byggt upp en sund karaktär, har Gud glädje av att återställa dem, närmare bestämt glädjen över Sin frälsning. Han njuter av att ta till synes hopplöst material, dem som Satan har arbetat genom, och göra dem till föremål för Sin nåd. Han gläds åt att befria dem från den vrede som kommer att falla över de olydiga. Berätta för dem att det finns helande, rening för varje själ. Det finns en plats för dem vid Herrens bord. Han väntar på att hälsa dem välkomna. rätt (234)De som går in på vägar och stigar kommer att hitta andra av en helt annan karaktär, som behöver deras tjänst. Det finns de som lever upp till allt ljus de har, och som tjänar Gud så gott de vet hur. Men de inser att det finns ett stort arbete att göra för dem själva och för dem kring dem. De längtar efter ökad kunskap om Gud, men de har bara börjat se glimten av större ljus. De ber med tårar att Gud skall sända dem den välsignelse som de genom tro kan urskilja på avstånd. Mitt i ondskan i de stora städerna finns många av dessa själar. Många av dem befinner sig i högst enkla omständigheter, och på grund av detta är de obemärkta av världen. Det finns många om vilka predikanter och kyrkor inte vet någonting. Men på låga, eländiga platser är de Herrens vittnen. De kan ha haft föga ljus och få möjligheter till kristen utbildning, men mitt i nakenhet, hunger och kyla försöker de att tjäna andra. Måtte förvaltarna av Guds mångfaldiga nåd söka upp dessa själar, besöka deras hem och genom den Helige Andes kraft tjäna deras behov. Studera Bibeln med dem och be med dem med den enkelhet som den Helige Ande inspirerar till. Kristus kommer att ge Sina tjänare ett budskap som kommer att vara som Himmelens bröd för själen. Den dyrbara välsignelsen kommer att bäras från hjärta till hjärta, från familj till familj. rätt (235)Den i liknelsen givna befallningen, att ”uppmana enträget människor att komma in”, har ofta blivit feltolkad. Den har betraktats som en lära att vi bör tvinga folk att ta emot evangeliet. Men det betecknar snarare hur enträgen inbjudan är och styrkan hos den uppmuntran som framställs. Evangeliet använder aldrig tvång för att föra människor till Kristus. Dess budskap är: ”Hör på, alla ni som törstar, kom hit till vattnet”. Jesaja 55:1. ”Och Anden och bruden säger: ’Kom!’.... Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet.” Uppenbarelseboken 22:17. Kraften hos Guds kärlek och nåd tvingar oss till att komma. rätt (235)Frälsaren säger: ”Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” Uppenbarelseboken 3:20. Han stöts inte tillbaka av hån eller drivs bort av hot, utan Han söker ständigt de förlorade och säger: ”Hur skall jag kunna överge dig… ?” Hosea 11:8. Även om Hans kärlek drivs tillbaka av det envisa hjärtat, återvänder Han för att vädja med större kraft: ”Se, jag står vid dörren och klappar på.” Hans kärleks vinnande kraft tvingar själar att komma in. Och till Kristus säger de: ”dig saktmod gör mig stor.” Psaltaren 18:36. rätt (235)Kristus ger Sina budbärare samma längtansfulla kärlek som Han själv har när Han söker efter de förlorade. Vi skall inte bara säga: ”Kom.” Det finns de som hör ropet, men deras förstånd är för slött för att förstå dess betydelse. Deras ögon är för blinda för att se något gott i beredskap åt dem. Många inser sin stora förnedring. De säger: Jag är inte lämplig att bli hjälpt; lämna mig i fred. Men arbetarna får inte avstå. Ta i öm, medlidande kärlek tag i de modlösa och hjälplösa. Ge dem Ert mod, Ert hopp, Er styrka. Genom vänlighet tvinga dem att komma. ”Sådana som tvivlar skall ni vara barmhärtiga mot och frälsa genom att rycka dem ur elden.” Judasbrevet verserna 22, 23. rätt (236)Om Guds tjänare vill vandra med Honom i tro, kommer Han att ge kraft åt deras budskap. De kommer att kunna presentera Hans kärlek och faran med att förkasta Guds nåd så att människor tvingas till att ta emot evangeliet. Kristus kommer att utföra underbara mirakel om människor bara gör sin av Gud givna del. I mänskliga hjärtan i dag kan en lika stor förvandling ske som någonsin har genomförts i generationer tidigare. John Bunyan förlöstes från svordomar och frossande, John Newton från slavhandel, för att förkunna en upphöjd Frälsare. En Bunyan och en Newton kan förlösas ibland människor i dag. Genom mänskliga ombud som samarbetar med det gudomliga kommer många fattiga utstötta att återerövras och i sin tur försöka att återställa Guds avbild i människan. Det finns de som har haft väldigt knappa möjligheter, som har vandrat på fel vägar eftersom de inte har vetat något bättre sätt, till vilka ljusstrålarna skall komma. Liksom Kristi ord kom till Sackeus: ”i dag måste jag komma och stanna i ditt hus’” (Lukasevangeliet 19:5), skall ordet komma till dem; och de som ha antagits vara förhärdade syndare kommer att visa sig ha hjärtan lika ömma som ett barns, eftersom Kristus har nedlåtit Sig till att lägga märke till dem. Många skall komma från de grövsta villfarelser och synder och kommer att ersätta andra som har haft möjligheter och privilegier men inte uppskattat dem. De kommer att betraktas som Guds utvalda, utsedda, dyrbara; och när Kristus träder in i Sitt rike, kommer de att stå bredvid Hans tron. rätt (236)Men: ”Se till att ni inte avvisar honom som talar.” Hebréerbrevet 12:25. Jesus sade: ”ingen av de män som var bjudna skall smaka min måltid.’” {Lukasevangeliet 14:24.} De hade tackat nej till inbjudan, och ingen av dem skulle bjudas in igen. Genom att förkasta Kristus, förhärdade judarna sina hjärtan och gav sig själva i Satans makt så att det skulle vara omöjligt för dem att acceptera Hans nåd. Likadant är det nu. Om Guds kärlek inte uppskattas och inte blir en varaktig princip för att mjuka upp och underkuva själen, är vi helt vilse. Herren kan inte ge någon större manifestation av Sin kärlek än vad Han har gett. Om Jesu kärlek inte dämpar hjärtat, finns det inga medel genom vilka vi kan nås. rätt (237)Varje gång Du vägrar att lyssna på barmhärtighetens budskap stärker Du Dig själv i otro. Varje gång Du ej öppnar hjärtats dörr för Kristus, blir Du mer och mer ovillig att lyssna till Hans röst som talar. Du minskar Din chans att svara på den sista vädjan med nåd. Låt det inte skrivas om Dig, som om det forntida Israel: ”Efraim står i förbund med avgudar – låt honom vara!” Hosea 4:17. Låt inte Kristus gråta över Dig som Han grät över Jerusalem och sade: ”Hur ofta har jag inte velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men ni har inte velat! Se, ert hus skall bli öde.” Lukasevangeliet 13:34, 35, Reformations-Bibeln. rätt (237)Vi lever i en tid när det sista budskapet om barmhärtighet, den sista inbjudan, ljuder för människobarnen. Befallningen ”Gå ut på vägar och stigar” håller på att nå sin slutliga uppfyllelse. Till varje själ kommer Kristi inbjudan att ges. Budbärarna säger: ”Kom, nu är allt färdigt.” Himmelska änglar verkar fortfarande i samarbete med mänskliga organ. Den Helige Ande presenterar varje incitament för att förmå Dig att komma. Kristus håller utkik efter något tecken som betyder borttagandet av bultarna och öppnandet av dörren till Ditt hjärta för Hans inträde. Änglar väntar på att förmedla budskapet till Himmelen att ytterligare en förlorad syndare har hittats. Himmelens härskaror väntar, redo att slå på sina harpor och att sjunga en sång av glädje över att en till själ har accepterat inbjudan till evangeliets fest. rätt |