| Kristi åskådliggörande Lärdomar kapitel 19. Från sida 243 | ren sida tillbaka |
(243)Kapitlet bygger på Matteusevangeliet 18:21-35. (243)Sedan visade Han den sanna grunden på vilken förlåtelse skall ges och vila och faran med att vårda en oförlåtande anda. I en liknelse berättade Han om en kungs affärer med de ansvariga som administrerade hans regerings angelägenheter. Några av dessa ansvariga fick stora summor pengar som tillhörde staten. Då kungen undersökte deras förvaltning av detta förtroende, fördes det inför honom en man vars konto visade en skuld till sin herre på den ofantliga summan av tio tusen talenter. Han hade ingenting att betala med, och enligt sedvänjan befallde kungen att han skulle säljas, med allt vad han hade, för att betalningen skulle kunna erläggas. Men den förskräckte mannen föll ned inför hans fötter och bad honom och sade: ”Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld. rätt (244)Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig! Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig. Men han gick inte med på det utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat vad han var skyldig. När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre. Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig.” rätt (244)Denna liknelse presenterar detaljer som behövs för att fylla ut bilden men som saknar motsvarande andliga betydelse. Uppmärksamheten bör inte avledas till dem. Vissa stora sanningar illustreras, och åt dessa bör vår tanke ägnas. rätt (244)Den förlåtelse som kungen beviljade representerar gudomlig förlåtelse för all synd. Kristus representeras av kungen, som, rörd med medkänsla, efterskänkte sin tjänares skuld. Människan stod under fördömelse av den brutna lagen. Hon kunde inte rädda sig själv, och av denna anledning kom Kristus till denna värld, klädde Sin gudomlighet med mänsklighet och gav Sitt liv, den rättfärdige för de orättfärdiga. Han utgav Sig Själv för våra synder, och till varje själ erbjuder Han fritt den blodköpta förlåtelsen. ”… hos HERREN finns nåd, full lösepenning finns hos honom.” Psaltaren 130:7. rätt (245)Här är grundvalen för vårt visande av medkänsla med våra medsyndare. ”… om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra.” Första Johannesbrevet 4:11. ”Det ni har fått som gåva”, säger Kristus, ”ge det som gåva.” Matteusevangeliet 10:8. rätt (245)I liknelsen, då gäldenären vädjade om uppskov med löftet ”Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans”, upphävdes domen. Hela skulden efterskänktes. Och han fick snart tillfälle att följa mästarens exempel som hade förlåtit honom hans skulder. Då han gick ut mötte han en medtjänare som var skyldig honom en liten summa. Han hade fått förlåtelse för tio tusen talenter; gäldenären var skyldig honom hundra kronor. Men han som hade blivit så barmhärtigt behandlad, behandlade sin medarbetare på ett helt annat sätt. Hans gäldenär gjorde en överklagan liknande den som han själv hade gjort hos kungen, men utan liknande resultat. Han som så nyligen hade blivit förlåten var inte ömsint och medkännande. Den barmhärtighet som hade visats honom utövade han inte då han hade med sin medtjänare att göra. Han lyssnade inte på begäran om att ha tålamod. Den lilla summan som var skyldig honom var allt som den otacksamme tjänaren ville tänka på. Han krävde allt som han ansåg att han skulle ha, och verkställde en dom liknande den som så nådigt hade blivit upphävd för honom. rätt (245)Hur många är det inte i dag som manifesterar samma anda! Då gäldenären vädjade till sin herre om nåd, hade han ingen sann känsla av hur stor hans skuld var. Han insåg inte sin hjälplöshet. Han hoppades att kunna befria sig själv. ”Ha tålamod med mig”, sade han, ”så skall jag betala dig.” Så det finns många som hoppas genom sina egna gärningar att förtjäna Guds gunst. De inser inte sin hjälplöshet. De accepterar inte Guds nåd som en gratis gåva, utan försöker att bygga upp sig själva i självrättfärdighet. Deras egna hjärtan är inte krossade och ödmjukade på grund av synd, och de är krävande och oförlåtande mot andra. Deras egna synder mot Gud, jämförda med deras broders synder mot dem, är som tiotusen talenter mot hundra öre – nästan en miljon mot en; ändå vågar de att vara oförlåtande. rätt (247)I liknelsen kallade herren in den obarmhärtige gäldenären, och ”sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig.” ”Så skall också”, sade Jesus, ”min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.’” Den som vägrar att förlåta kastar därmed bort sitt eget hopp om förlåtelse. rätt (247)Men undervisningen i denna liknelse bör inte tillämpas felaktigt. Guds förlåtelse mot oss minskar inte på något sätt vår plikt att lyda Honom. Alltså minskar inte andan av förlåtelse gentemot våra medmänniskor påpekandet om en rättvis förpliktelse. I bönen som Kristus lärde Sina lärjungar sade Han: ”Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss.” Matteusevangeliet 6:12 {jämför samma vers i Gustav V:s Bibel}. Med detta menade han inte att vi för att få förlåtelse för våra synder inte får kräva våra rättvisa skyldigheter av våra gäldenärer. Om de inte kan betala, även om detta kan vara resultatet av oklok förvaltning, får de inte kastas i fängelse, förtryckas eller ens behandlas hårt; men liknelsen lär oss inte att uppmuntra till tröghet. Guds Ord förkunnar att om en man inte vill arbeta, skall han inte heller äta. (Andra Tessalonikerbrevet 3:10.) Herren kräver inte att den hårt arbetande mannen stöder andra i sysslolöshet. Hos många är det slöseri med tid, brist på ansträngning, vilket leder till fattigdom och nöd. Om dessa fel inte korrigeras av dem som ägnar sig åt dem, skulle allt som kan göras för deras räkning vara som att lägga skatter i en påse med hål. Ändå finns det en oundviklig fattigdom, och vi skall visa ömhet och medkänsla mot dem som är olyckliga. Vi bör behandla andra precis som vi själva, under liknande omständigheter, skulle vilja bli behandlade. rätt (248)Genom aposteln Paulus manar den Helige Ande oss enträget: ”Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var.” Filipperbrevet 2:1-5. rätt (248)Synd skall dock inte tas med en klackspark. Herren har beordrat oss, att inte förbise ondska hos en broder. Han säger: ”Om din broder syndar, så tillrättavisa honom”. Lukasevangeliet 17:3. Synden skall kallas vid sitt rätta namn, och den skall tydligt påpekas inför den som gör orätt. rätt (248)Paulus skrev, inspirerad av den Helige Ande, denna uppmaning till Timoteus: ”predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning.” Andra Timoteusbrevet 4:2. Och till Titus skriver han: ”finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare.... Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda i tron”. Titusbrevet 1:10-13. rätt (248)”Men om din broder syndar mot dig, så gå och tillrättavisa honom enskilt mellan dig och honom. Om han lyssnar på dig, så har du vunnit din broder. Men om han inte lyssnar till dig, så ta med dig en eller två till, för att var sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord. Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte till församlingen, skall han vara för dig såsom en hedning och publikan.” Matteusevangeliet 18:15-17, Reformations-Bibeln. rätt (248)Vår Herre lär att svårigheter mellan kristna skall lösas inom kyrkan. De bör inte öppnas inför dem som inte fruktar Gud. Om en kristen blir kränkt av sin broder, bör han inte vädja till otroende i en domstol. Låt honom följa den instruktion som Kristus har gett. I stället för att försöka att hämnas, bör han försöka att rädda sin broder. Gud kommer att bevaka deras intressen som älskar och fruktar Honom, och med tillförsikt kan vi överlåta vår sak till Honom som dömer rättfärdigt. rätt (249)Alltför ofta när fel begås om och om igen, och förövaren erkänner sitt fel, blir den skadade trött och tror att han har förlåtit tillräckligt. Men Frälsaren har tydligt sagt till oss hur vi skall hantera felet: ”Om din broder syndar mot dig, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom.” Lukasevangeliet 17:3, Reformations-Bibeln. Håll honom inte på armlängds avstånd såsom ovärdig Ditt förtroende. Se dessutom ”till att inte du också blir frestad.” Galaterbrevet 6:1. rätt (249)Om Dina bröder gör fel, skall du förlåta dem. När de kommer till Dig med bekännelse skall Du inte säga: Jag tycker inte att de är ödmjuka nog. Jag tror inte att de verkligen menar vad de säger. Vilken rätt har Du att döma dem, som om Du kunde läsa hjärtat? Guds ord säger: ”om han ångrar sig, så förlåt honom. Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så skall du förlåta honom.’” Lukasevangeliet 17:3, 4. Och inte bara sju gånger, utan sjuttio gånger sju – precis så ofta som Gud förlåter Dig. rätt (250)Vi själva är skyldiga Guds fria nåd allt. Nåd i förbundet förordnade vår adoption. Nåd i Frälsaren åstadkom vår återlösning, vår pånyttfödelse och vår upphöjelse till arvtagare med Kristus. Låt denna nåd uppenbaras inför andra. rätt (250)Ge den felande inget tillfälle till missmod. Låt inte en fariséisk hårdhet komma emellan och skada Din broder. Låt inget bittert hån stiga i sinne eller hjärta. Låt ingen antydan till hån uppenbara sig i rösten. Om Du säger ett eget ord, om Du intar en likgiltig inställning eller visar misstänksamhet eller misstro, kan det innebära en själs ödeläggelse. Han behöver en broder med den Äldre Broderns sympati för att beröra hans mänskliga hjärta. Låt honom känna det starka greppet från en sympatiserande hand och höra viskningen: Låt oss be. Gud kommer att ge er båda en rik upplevelse. Bön förenar oss med varandra och med Gud. Bön för Jesus till vår sida och ger den omtumlade, förvirrade själen ny kraft att övervinna världen, köttet och Djävulen. Bön avvänder Satans attacker. rätt (250)När man vänder sig bort från mänskliga ofullkomligheter för att se på Jesus, sker det en gudomlig förvandling av karaktären. Kristi Ande som verkar på hjärtat formar det efter Hans bild. Låt det sedan vara Din ansträngning att lyfta upp Jesus. Låt blicken riktas mot ”Guds lamm, som tar bort världens synd.” Johannesevangeliet 1:29. Och när Du är upptagen av detta verk, kom då ihåg att ”den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.” Jakobsbrevet 5:20. rätt (251)”Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.” Matteusevangeliet 6:15. Ingenting kan rättfärdiga en oförlåtande anda. Den som är obarmhärtig mot andra visar att han själv inte är delaktig av Guds förlåtande nåd. I Guds förlåtelse dras den felandes hjärta nära den Oändliga Kärlekens stora hjärta. Floden av gudomlig medkänsla strömmar in i syndarens själ och från honom till andras själar. Den ömhet och barmhärtighet som Kristus har uppenbarat i Sitt eget dyrbara liv kommer att ses hos dem som blir deltagare av Hans nåd. Men den ”som inte har Kristi Ande tillhör inte honom.” Romarbrevet 8:9. Han är alienerad från Gud, endast lämpad för evig separation från Honom. rätt (251)Det är sant att han en gång kan ha fått förlåtelse; men hans obarmhärtiga anda visar att han nu förkastar Guds förlåtande kärlek. Han har skilt sig från Gud och är i samma tillstånd som innan han blev förlåten. Han har förnekat sin omvändelse, och hans synder vilar på honom som om han inte hade omvänt sig. rätt (251)Men den stora lärdomen hos liknelsen ligger i kontrasten mellan Guds medkänsla och människans hårdhjärtade inställning; i det faktum att Guds förlåtande barmhärtighet skall vara vår egen måttstock. ”Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig?” rätt (251)Vi blir inte förlåtna för att vi förlåter, utan som vi förlåter. Grunden till all förlåtelse finns i Guds oförtjänta kärlek, men genom vår inställning till andra visar vi om vi har gjort den kärleken till vår egen. Därför yttrar Kristus: ”Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er.” Matteusevangeliet 7:2. rätt |