| Kristi åskådliggörande Lärdomar kapitel 23. Från sida 284 | ren sida tillbaka |
(284)Kapitlet bygger på Matteusevangeliet 21:33-44. (284) ”En husbonde”, sade Kristus, ”planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut en vinpress och byggde ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut den till vingårdsarbetare och reste bort.” rätt (284)En beskrivning av denna vingård ges av profeten Jesaja: ”Nu vill jag sjunga om min älskade, min älskades sång om hans vingård. Min älskade hade en vingård på en bördig bergskulle. Han grävde upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinstockar. Han byggde ett vakttorn mitt i den och högg ut ett presskar. Sedan väntade han att den skulle bära äkta druvor”. Jesaja 5:1, 2. rätt (285)Husbonden väljer ett stycke land från vildmarken; han stängslar, röjer och bearbetar den och planterar den med utsökta vinrankor, i väntan på en rik skörd. Denna jordlott, i dess överlägsenhet gentemot den icke uppodlade ödemarken, förväntar han sig skall ge honom ära genom att visa resultaten av hans omsorg och möda i dess odling. Likaså hade Gud utvalt ett folk från världen som skulle övas upp och utbildas av Kristus. Profeten säger: ”HERREN Sebaots vingård är Israels hus och Juda folk hans älsklingsplantering.” Jesaja 5:7. Detta folk hade Gud skänkt stora privilegier och välsignat dem rikt genom Sin överflödande godhet. Han väntade Sig att de skulle hedra Honom genom att ge frukt. De skulle uppenbara principerna för Hans rike. Mitt i en fallen, ond värld skulle de representera Guds karaktär. rätt (285)Som Herrens vingård skulle de frambringa frukt som var helt annorlunda än de hedniska nationernas. Dessa avgudadyrkande folk hade gett sig själva till att bedriva ondska. Våld och brottslighet, girighet, förtryck och de mest korrupta sedvänjor utövades utan begränsningar. Ogudaktighet, förnedring och elände var frukterna på det korrupta trädet. I markant kontrast skulle den ädla frukten bäras på vinstocken i Guds plantering. rätt (285)Det var den judiska nationens privilegium att representera Guds karaktär så som den hade uppenbarats för Mose. Som svar på Moses bön, ”’Låt mig få se din härlighet’”, lovade Herren: ”’Jag skall låta all min godhet gå förbi framför dig”. Andra Moseboken 33:18, 19. ”Och HERREN gick förbi honom där han stod och ropade: ’HERREN! HERREN! – en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning, som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse, synd och skuld”. Andra Moseboken 34:6, 7. Detta var frukten som Gud önskade av Sitt folk. I sina karaktärers renhet, i sina livs helighet, i sin barmhärtighet och kärleksfulla vänlighet och medkänsla, skulle de visa att ”HERRENS undervisning {lag} är fullkomlig, den ger själen nytt liv.” Psaltaren 19:8. rätt (286)Genom den judiska nationen var det Guds syfte att ge rika välsignelser till alla folk. Genom Israel skulle vägen förberedas för spridningen av Hans ljus till hela världen. Världens nationer hade genom att följa korrupta sedvänjor förlorat kunskapen om Gud. Men i Sin barmhärtighet utplånade Gud dem inte från jordens yta. Han hade för avsikt att ge dem möjlighet att bli bekanta med Honom genom Hans församling. Han avsåg att de principer som uppenbarades genom Hans folk skulle vara medlet för att återställa den moraliska bilden av Gud i människan. rätt (286)Det var för att uppnå detta syfte som Gud kallade ut Abraham från hans avgudadyrkande släkt och bad honom att bosätta i Kanaans land. ”Där skall jag göra dig till ett stort folk”, sade Han. ”Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse.” Första Moseboken 12:2. rätt (286)Abrahams ättlingar, Jakob och hans efterkommande, fördes ned till Egypten för att mitt i den stora och onda nationen lägga i dagen principerna för Guds rike. Josefs integritet eller rättskaffenhet och hans underbara arbete med att bevara hela det egyptiska folkets liv var en representation av Kristi liv. Mose och många andra var vittnen för Gud. rätt (286)Då Herren ledde ut Israel ur Egypten, visade Herren åter Sin kraft och Sin barmhärtighet. Hans underbara gärningar i deras befrielse från träldom och Hans handlingar med dem på deras resor genom öknen var inte bara till deras fördel. Dessa skulle vara en lektion för de omgivande nationerna. Herren uppenbarade Sig Själv som en Gud över all mänsklig auktoritet och storhet. De tecken och under Han utförde för Sitt folk visade Hans makt över naturen och över den störste av dem som dyrkade naturen. Gud gick genom det stolta landet Egypten som Han kommer att gå genom jorden i de sista dagarna. Med eld och storm, jordbävning och död återlöste den store JAG ÄR Sitt folk. Han tog dem ut ur träldomens land. Han ledde dem genom den ”stora och fruktansvärda öknen, bland giftiga ormar och skorpioner och över torr mark utan vatten.” Han öste upp vatten åt dem ur ”den hårda klippan”, och fyllde deras magar med ”säd från himlen”. Femte Moseboken 8:15; Psaltaren 78:24. ”Ty”, sade Mose, ”HERRENS del är hans folk, Jakob är hans arvedels lott. Han fann honom i öknens land, i ödslig, tjutande ödemark. Han omslöt honom och tog honom i sin vård, han bevarade honom som sin ögonsten. Liksom en örn väcker upp sitt bo, och svävar över sina ungar, så bredde han ut sina vingar och tog emot honom och bar honom på sina fjädrar. Blott HERREN ledde honom, ingen främmande gud vid hans sida.” Femte Moseboken 32:9-12. Så förde han dem till Sig, för att de skulle bo som under den Högstes skugga. rätt (287)Kristus var Israels barns ledare under deras ökenvandringar. Omsluten i molnpelaren på dagen och eldstoden på natten ledde och anförde Han dem. Han bevarade dem från farorna i öknen, Han förde dem in i löftets land, och inför alla de folk som inte erkände Gud upprättade Han Israel som Sin egen utvalda egendom, Herrens vingård. rätt (287)Till detta folk överlämnades Guds orakel eller gudasvar. De omgavs av ett värn i form av Hans lags föreskrifter, de eviga principerna för sanning, rättvisa och renhet. Lydnad mot dessa principer skulle vara deras skydd, för det skulle rädda dem från att förgöra sig själva genom syndiga handlingar. Och som tornet i vingården placerade Gud mitt i landet Sitt heliga tempel. rätt (288)Kristus var deras instruktör. Liksom Han hade varit med dem i öknen, skulle Han fortfarande vara deras lärare och vägledare. I tabernaklet och templet bodde Hans härlighet i den heliga shekinan ovanför nådastolen. Å deras vägnar visade Han ständigt rikedomen hos Sin kärlek och Sitt tålamod. rätt (288)Gud ville göra Sitt folk Israel till en lov och ära. Varje andlig fördel gavs dem. Gud undanhöll dem ingenting som var gynnsamt för karaktärsbildningen som skulle göra dem till representanter för Honom Själv. rätt (288)Deras lydnad mot Guds lag skulle göra dem till ett under av välstånd inför världens nationer. Han som kunde ge dem visdom och skicklighet i allt hantverksarbete skulle fortsätta att vara deras lärare och skulle förädla och upphöja dem genom lydnad mot Sina lagar. Om de var lydiga skulle de bevaras från de sjukdomar som drabbade andra nationer och skulle välsignas med intellektets kraft. Guds härlighet, Hans majestät och makt, skulle uppenbaras i allt deras välstånd. De skulle vara ett kungarike av präster och furstar. Gud försåg dem med alla möjligheter för att bli den största nationen på jorden. rätt (288)På det mest bestämda sätt hade Kristus genom Mose framfört Guds avsikt för dem och hade klargjort villkoren för deras välstånd. ”Ty du är ett heligt folk inför HERREN, din Gud”, yttrade Han. ”Dig har HERREN, din Gud, utvalt att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jordens yta.... Så skall du veta att endast HERREN, din Gud, är Gud, den trofaste Guden som håller fast vid sitt förbund och sin nåd i tusen släktled, när man älskar honom och håller hans bud.... Håll därför de bud, stadgar och föreskrifter som jag i dag befaller dig att följa. Om ni nu hör dessa föreskrifter och håller fast vid dem och följer dem, skall HERREN, din Gud, hålla fast vid sitt förbund och sin nåd så som han med ed har lovat dina fäder. Han skall älska dig och välsigna dig och föröka dig. Han skall välsigna din livsfrukt och din marks frukt, din säd, ditt nya vin och din olja, din nötboskaps avkomma och din småboskaps avel i det land som han med ed har lovat dina fäder att ge dig. Du skall bli välsignad framför alla andra folk.... HERREN skall låta varje sjukdom vika från dig. Ingen av Egyptens alla svåra sjukdomar som du känner till skall han lägga på dig”. Femte Moseboken 7:6, 9, 11-15. rätt (289)Om de ville hålla Hans bud, lovade Gud att ge dem det finaste av vetet och förse dem med honung ur klippan. Med långt liv skulle Han tillfredsställa dem och visa dem Sin frälsning. rätt (289)Genom olydnad mot Gud hade Adam och Eva förlorat Eden, och på grund av synden var hela jorden förbannad. Men om Guds folk följde Hans instruktioner, skulle deras land återställas till fruktbarhet och skönhet. Gud Själv gav dem anvisningar om jordens odling, och de skulle samarbeta med Honom i dess återställande. På så sätt skulle hela landet, under Guds kontroll, bli en läxa med andlig sanning. Liksom marken i lydnad mot Hans naturlagar borde producera sina skatter, skulle lydnad mot Hans morallag i människornas hjärtan återspegla Hans karaktärs egenskaper. Även hedningarna skulle erkänna överlägsenheten hos dem som tjänade och tillbad den levande Guden. rätt (289) ”Se”, sade Mose, ”jag har lärt er stadgar och föreskrifter så som HERREN, min Gud, har befallt mig, för att ni skall följa dem i det land dit ni kommer för att ta det i besittning. Ni skall hålla och följa dem, och det skall tillräknas er som vishet och förstånd av andra folk. När de får höra om alla dessa lagar skall de säga: ’I sanning, detta stora folk är ett vist och förståndigt folk.’ Ty finns det något annat stort folk som har gudar som är så nära det som HERREN, vår Gud, är nära oss, så ofta vi åkallar honom? Och finns det något annat stort folk som har stadgar och föreskrifter som är så rättfärdiga som hela denna lag som jag i dag lägger fram för er?” Femte Moseboken 4:5-8. rätt (290)Israels barn skulle inta hela det område som Gud hade utsett åt dem. De nationer som förkastade tillbedjan av och tjänsten åt den sanne Guden skulle fördrivas. Men det var Guds avsikt att genom uppenbarelsen av Hans karaktär genom Israel skulle människor dras till Honom. Till hela världen skulle evangeliets inbjudan ges. Genom undervisningen om offertjänsten skulle Kristus upphöjas inför nationerna, och alla som ville se upp till Honom skulle leva. Alla som, liksom kanaaniten Rahab och moabitskan Rut, vände sig från avgudadyrkan till dyrkan av den sanne Guden, skulle förena sig med Hans utvalda folk. Då antalet av Israels barn ökade skulle de utvidga sina gränser, tills deras rike skulle omfatta världen. rätt (290)Gud ville föra alla folk under Sitt barmhärtiga styre. Han önskade att jorden skulle fyllas med glädje och frid. Han skapade människan för lycka, och Han längtar efter att fylla mänskliga hjärtan med Himmelens frid. Han önskar att familjerna nedan skall vara en symbol för den stora familjen ovan. rätt (290)Dock förverkligade Israel inte Guds syfte. Herren tillkännagav: ”Jag hade planterat dig som en ädel vinstock av helt och hållet äkta slag. Hur har du då kunnat förvandlas för mig till vilda rankor av en främmande vinstock?” Jeremia 2:21. ”Israel är en tom vinstock, han alstrar frukt åt sig själv.” Hosea 10:1, King James Version. ”Och nu, Jerusalems invånare och Juda män, döm mellan mig och min vingård. Vad kunde mer göras för min vingård än vad jag har gjort för den? Varför bar den vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor? Jag vill nu låta er veta vad jag skall göra med min vingård: Jag skall ta bort stängslet, och den skall bli ödelagd. Jag skall bryta ner muren, och den skall bli nertrampad. Jag skall ödelägga den, ingen skall beskära den eller gräva i den. Men tistel och törne skall komma upp, och jag skall befalla molnen att inte låta det regna på den. ... Han väntade laglydnad men fann blodiga lagbrott, han väntade rättfärdighet men fann skriande orättfärdighet.” Jesaja 5:3-7. rätt (291)Herren hade genom Mose lagt fram för Sitt folk resultatet av otrohet. Genom att vägra att hålla Hans förbund, skulle de avskära sig själva från Guds liv, och Hans välsignelse skulle inte komma över dem. ”Se till”, sade Mose, ”att du inte glömmer HERREN, din Gud, utan håller hans bud, föreskrifter och stadgar, som jag i dag ger dig. När du äter och blir mätt och bygger vackra hus och bor i dem, när din nötboskap och din småboskap förökas och ditt silver och guld och allt annat du har förökas, då må ditt hjärta inte bli högmodigt, så att du glömmer HERREN, din Gud.... Du skall inte säga i ditt hjärta: ’Min egen kraft och min hands styrka har skaffat mig denna rikedom’.... Men om du glömmer HERREN, din Gud, och följer andra gudar, tjänar och tillber dem, så bedyrar jag i dag för er att ni förvisso skall förgås. Liksom de hednafolk som HERREN förgör för er skall också ni förgås, därför att ni inte lyssnade till HERRENS, er Guds, röst.” Femte Moseboken 8:11-14, 17, 19, 20. rätt (291)Det judiska folket lyssnade inte på varningen. De glömde Gud och förlorade sitt höga privilegium som Hans representanter ur sikte. Välsignelserna de hade fått innebar ingen välsignelse för världen. Alla deras fördelar tillägnades deras egen glorifiering. De berövade Gud den tjänst Han krävde av dem, och de berövade sina medmänniskor religiös vägledning och ett heligt exempel. Liksom invånarna i världen före Syndafloden följde de alla fantasier i sina onda hjärtan. Så fick de heliga ting att framstå som en fars och sade: ”’Här är HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel’” (Jeremia 7:4), samtidigt som de förvrängde Guds karaktär, vanärade Hans namn och förorenade Hans helgedom. rätt (292)Vingårdsmännen som hade fått ansvaret för Herrens vingård var otrogna mot sitt förtroende. Prästerna och lärarna var inte folkets trogna instruktörer. De höll inte fram Guds godhet och barmhärtighet inför dem och Hans anspråk på deras kärlek och tjänst. Dessa vingårdsmän sökte sin egen ära. De ville tillägna sig vingårdens frukter. Det var deras avsikt att väcka uppmärksamhet för och hyllning till sig själva. rätt (292)Dessa ledares skuld i Israel var inte som den vanlige syndarens skuld. Dessa män stod under den mest högtidliga skyldighet gentemot Gud. De hade lovat sig själva att undervisa om ett ”Så säger Herren” och att införa strikt lydnad i sitt praktiska liv. I stället för att göra detta förvrängde de Skrifterna. De lade tunga bördor på människorna och genomförde ceremonier som sträckte sig till varje steg i livet. Folket levde i ständig oro, för de kunde inte uppfylla de krav som rabbinerna ställde upp. Då de såg omöjligheten att hålla människoskapade bud blev de oförsiktiga då det gällde Guds bud. rätt (292)Herren hade förklarat för Sitt folk att Han var ägare till vingården och att alla deras ägodelar gavs dem i förtroende för att användas åt Honom. Men prästerna och lärarna utförde inte arbetet med sitt heliga ämbete som om de hanterade Guds egendom. De berövade Honom systematiskt de medel och faciliteter som anförtrotts dem för att främja Hans verk. Deras girighet och habegär gjorde att de blev föraktade även av hedningarna. Sålunda fick den icke-judiska världen tillfälle att misstolka Guds karaktär och Hans rikes lagar. rätt (293)Med ett fadershjärta härdade Gud ut med Sitt folk. Han vädjade till dem genom barmhärtighet som gavs och barmhärtighet som hölls tillbaka. Tålmodigt lade Han fram deras synder och väntade med uthållighet på deras erkännande. Profeter och budbärare sändes för att frammana Guds anspråk på vingårdsmännen; men i stället för att välkomnas behandlades de som fiender. Vingårdsmännen förföljde och dödade dem. Gud sände ytterligare andra budbärare, men de fick samma behandling som de första, bara det att vingårdsmännen visade ändå mer beslutsamt hat. rätt (293)Som en sista åtgärd sände Gud Sin Son och sade: ”De kommer att ha respekt för min son.” {Matteusevangeliet 21:37.} Men deras motstånd hade gjort dem hämndlystna, och de sade sinsemellan: ”Här har vi arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så får vi hans arv.” {Vers 38.} Vi skall sedan få njuta av vingården och göra som vi vill med frukten. rätt (293)De judiska rådsherrarna älskade inte Gud; därför skar de sig loss ifrån Honom och förkastade alla Hans ansatser till en rättvis uppgörelse. Kristus, Guds Älskade, kom för att hävda vingårdens ägares anspråk; men vingårdsmännen behandlade Honom med starkt förakt och sade: Vi vill inte att denne man skall råda över oss. De avundades Kristi karaktärsskönhet. Hans sätt att undervisa var vida överlägset deras, och de fruktade Hans framgång. Han protesterade mot dem, avslöjade deras hyckleri och visade dem de säkra resultaten av deras handlingssätt. Detta drev dem till vansinne. Det sved i dem under tillrättavisningarna som de inte kunde tysta. De hatade den höga standard av rättfärdighet som Kristus ständigt presenterade. De såg att Hans undervisning placerade dem där deras själviskhet skulle avslöjas, och de bestämde sig för att döda Honom. De hatade Hans exempel på sanning och fromhet och den förhöjda andlighet som uppenbarades i allt Han gjorde. Hela Hans liv var en tillrättavisning för deras själviskhet, och då det sista provet kom, det prov som innebar lydnad till evigt liv eller olydnad till evig död, förkastade de Israels Helige. Då de ombads att välja mellan Kristus och Barabbas, ropade de: ”Låt oss få Barabbas fri!” Lukasevangeliet 23:18. Och då Pilatus frågade: ”’Vad skall jag då göra med Jesus...?’”, ropade de ursinnigt: ”’Korsfäst honom!’” Matteusevangeliet 27:22. ”’Skall jag korsfästa er konung?’”, frågade Pilatus, och från prästerna och rådsherrarna kom svaret: ”’Vi har ingen annan konung än kejsaren.’” Johannesevangeliet 19:15. Då Pilatus tvådde sina händer med orden: ”’Jag är oskyldig till denne mans blod”, stämde prästerna in i den okunniga pöbelns rop genom att lidelsefullt utbrista: ”’Hans blod må komma över oss och över våra barn.’” Matteusevangeliet 27:24, 25. rätt (294)Således gjorde de judiska ledarna sitt val. Deras beslut registrerades i boken som Johannes såg i handen på Honom som satt på tronen, boken som ingen kunde öppna. I all sin hämndlystnad kommer detta beslut att dyka upp för dem den dag när sigillet på denna bok lossas av lejonet av Juda stam. rätt (294)Det judiska folket omhuldade tanken att de var Himmelens favoriter och att de alltid skulle upphöjas som Guds församling. De var Abrahams barn, förklarade de, och grunden för deras välstånd tycktes dem vara så fast att de trotsade jorden och Himmelen för att beröva dem deras rättigheter. Men genom liv av otrohet förberedde de sig för Himmelens fördömelse och för separation från Gud. rätt (294)I liknelsen om vingården ställde Kristus denna fråga till dem, efter att Han för prästerna hade skildrat deras ondskas krönande gärning: ”När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med dessa vingårdsarbetare?’” Prästerna hade följt berättelsen med djupt intresse, och utan att tänka på ämnets förhållande till sig själva, förenade de sig med folket och svarade: ”’Onda som de är, skall han låta dem få en ond död, och han skall arrendera ut vingården till andra vingårdsarbetare, som ger honom avkastningen i rätt tid.’” rätt (295)Omedvetet hade de uttalat sin egen undergång. Jesus såg på dem och under Hans forskande blick visste de att Han läste deras hjärtans hemligheter. Hans gudomlighet blixtrade till framför dem med omisskännlig kraft. De såg i vingårdsarbetarna en bild av sig själva, och de utropade ofrivilligt: ”Gud förbjude!” rätt (295)Högtidligt och beklagande frågade Kristus: ”’Har ni aldrig läst i Skrifterna: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon? Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt. Den som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder.” {Kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} rätt (295)Kristus skulle ha avvärjt den judiska nationens undergång om folket hade tagit emot Honom. Men avund och svartsjuka gjorde dem oförsonliga. De bestämde att de inte skulle ta emot Jesus från Nasaret som Messias. De förkastade världens ljus, och därefter var deras liv omgivna av mörker som midnattsmörkret. Den förutsagda undergången kom över den judiska nationen. Deras egna häftiga passioner, okontrollerade, orsakade deras ruin. I sitt blinda raseri utplånade de varandra. Deras upproriska, envisa stolthet förde över dem deras romerska erövrares vrede. Jerusalem förstördes, templet lades i ruiner och dess plats plöjdes som en åker. Judas barn omkom i de mest fruktansvärda former av död. Millioner såldes för att tjäna som trälar i hednaländer. rätt (296)Som ett folk hade judarna misslyckats med att uppfylla Guds avsikt, och vingården togs ifrån dem. De privilegier de hade missbrukat, det arbete de hade försummat, anförtroddes åt andra. rätt (296)Dagens församling (296)Vi har blivit förlösta genom en dyrbar lösen. Endast genom lösesummans storhet kan vi föreställa oss dess resultat. På denna jord, vars mark har fuktats av Guds Sons tårar och blod, skall de dyrbara frukterna av Paradiset synas. I Guds folks liv skall sanningarna i Hans ord uppenbara deras härlighet och förträfflighet. Genom Sitt folk skall Kristus visa Sin karaktär och Sitt rikes principer. rätt (296)Satan försöker att motarbeta Guds verk, och han uppmanar ständigt människor att acceptera hans principer. Han representerar Guds utvalda folk som ett vilselett folk. Han är en anklagare av bröderna, och hans anklagande makt används mot dem som arbetar med rättfärdighet. Herren önskar att genom Sitt folk svara på Satans anklagelser genom att visa resultaten av lydnad mot rätta principer. rätt (296)Dessa principer skall manifesteras i den enskilde kristne, i familjen, i kyrkan och i varje institution som har upprättats för Guds tjänst. Alla skall vara symboler för vad som kan göras för världen. De skall vara typer av eller bilder på den frälsande kraften hos evangeliets sanningar. Alla är inrättningar för att uppfylla Guds stora syfte för människosläktet. rätt (297)De judiska ledarna såg med stolthet på sitt magnifika tempel och de imponerande riterna för sin religiösa tjänst; men rättvisa, barmhärtighet och Guds kärlek saknades. Templets härlighet, prakten hos deras tjänst, kunde inte rekommendera dem till Gud; för det som ensamt är av värde i Hans ögon gav de ej prov på. De förde inte till Honom offer från en ödmjuk och ångerfull anda. Det är när de vitala principerna för Guds rike går förlorade som ceremonierna blir mångfaldiga och extravaganta. Det är när karaktärsbyggandet försummas, när själens utsmyckning saknas, när gudsfruktans enkelhet förloras ur sikte, som stolthet och kärlek till uppvisning kräver storslagna kyrkobyggnader, praktfulla utsmyckningar och imponerande ceremonier. I allt detta blir Gud inte hedrad. En fashionabel religion som består av ceremonier, låtsad fromhet och uppvisning är inte acceptabel för Honom. Dess tjänster framkallar inget svar från de himmelska budbärarna. rätt (298)Församlingen är högst värdefull i Guds ögon. Han värderar den, inte för dess yttre fördelar, utan för den uppriktiga fromhet som skiljer den från världen. Han uppskattar den efter medlemmarnas tillväxt i kunskapen om Kristus, enligt deras framsteg i andlig erfarenhet. rätt (298)Kristus hungrar efter att ta emot frukten av helighet och osjälviskhet från Sin vingård. Han letar efter principerna om kärlek och godhet. Inte all konstens skönhet tål att jämföras med skönheten hos humöret och karaktären som uppenbaras hos dem som är Kristi representanter. Det är den atmosfär av nåd som omger den troendes själ, den Helige Ande som verkar på sinnet och hjärtat, som gör honom till en doft av liv till liv och gör det möjligt för Gud att välsigna hans verk. rätt (298)En menighet eller församling kan vara den fattigaste i landet. Den kan vara utan attraktionen från någon yttre märkvärdighet; men om medlemmarna besitter principerna för Kristi karaktär, kommer de att ha Hans glädje i sina själar. Änglar kommer att förenas med dem i deras tillbedjan. Beröm och tacksägelse från tacksamma hjärtan kommer att stiga upp till Gud som en söt offergåva. rätt (298)Herren vill att vi skall nämna Hans godhet och berätta om Hans kraft. Han blir hedrad av uttrycket för beröm och tacksägelse. Han säger: ”Den som offrar lovets offer ärar mig.” Psaltaren 50:23. Israels folk, då de färdades genom öknen, prisade Gud i helig sång. Herrens bud och löften tonsattes, och under hela resan sjöngs dessa av pilgrimsresenärerna. Och i Kanaan då de träffades vid sina heliga högtider skulle Guds underbara gärningar återberättas, och uppskattande tacksägelse skulle lyfta upp Hans namn. Gud önskade att hela Hans folks liv skulle vara ett liv i lovsång. Således skulle man lära känna Hans vägar ”på jorden”, Hans frälsning ”bland alla hednafolk”. Psaltaren 67:2. rätt (299)Likadant skulle det vara nu. Världens människor dyrkar falska gudar. De skall vändas bort från sin falska tillbedjan, inte genom att höra fördömanden av sina idoler, utan genom att visas något bättre. Guds godhet skall göras känd. ”Ni är mina vittnen, säger HERREN, och jag är Gud.” Jesaja 43:12. rätt (299)Herren önskar att vi skall uppskatta den stora återlösningsplanen, förverkliga vårt höga privilegium som Guds barn och att vandra inför Honom i lydnad, med glad tacksägelse. Han önskar att vi skall tjäna Honom i ett nytt liv, med fröjd varje dag. Han längtar efter att se tacksamhet välla upp i våra hjärtan eftersom våra namn är skrivna i Lammets livsbok, eftersom vi kan kasta all vår omsorg på Honom som bryr sig om oss. Han ber oss att glädjas över att vi är Herrens arvedel, därför att Kristi rättfärdighet är Hans helgons vita dräkt, därför att vi har det välsignade hoppet om vår Frälsares snara ankomst. rätt (299)Att prisa Gud i hjärtats fullhet och uppriktighet är lika mycket en plikt som bön. Vi skall visa för världen och för alla himmelska förnuftsväsen att vi uppskattar Guds underbara kärlek till den fallna mänskligheten och att vi förväntar oss större och ändå större välsignelser från Hans oändliga fullhet. Mycket mer än vad vi gör behöver vi tala om de värdefulla kapitlen i vår erfarenhet. Efter en speciell utgjutelse av den Helige Ande skulle vår glädje i Herren och vår effektivitet i Hans tjänst ökas avsevärt genom att berätta om Hans godhet och Hans underbara gärningar till förmån för Sina barn. rätt (300)Dessa övningar driver tillbaka Satans makt. De driver ut andan av sorl och klagomål, och frestaren tappar mark. De odlar de karaktärsegenskaper som passandegör dem som bor på jorden för de himmelska herrgårdarna. rätt (300)Ett sådant vittnesbörd kommer att ha ett inflytande på andra. Inga effektivare medel kan användas för att vinna själar till Kristus. rätt (300)Vi skall prisa Gud genom påtaglig tjänst, genom att göra allt som står i vår makt för att främja Hans namns härlighet. Gud skänker oss Sina gåvor som vi också kan förmedla, och på så sätt göra Hans karaktär känd för världen. Under den judiska eran utgjorde gåvor och offer en väsentlig del av Guds dyrkan. Israeliterna fick lära sig att ägna en tiondel av all sin inkomst till tjänsten i helgedomen. Utöver detta skulle de komma med syndoffer, gåvor av fri vilja och tacksamhetsoffer. Dessa var medlen för att stödja evangeliets tjänst på den tiden. Gud förväntar Sig inte mindre av oss än vad Han förväntade Sig av Sitt folk förr. Det stora arbetet för själars frälsning måste föras vidare. I tiondet, med gåvor och offer, har Han sörjt för detta arbete. Således avser Han att evangeliets tjänst skall upprätthållas. Han gör anspråk på tiondet som Sitt eget, och det bör alltid betraktas som en helig reserv, som skall placeras i Hans skattkammare till förmån för Hans sak. Han ber också om våra frivilliga gåvor och tacksamhetsoffer. Alla skall ägnas åt att sända evangeliet till jordens yttersta ändar. rätt (300)Att tjäna Gud inkluderar personlig insats. Genom personlig ansträngning skall vi samarbeta med Honom för att rädda världen. Kristi befallning, ”’Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen”, ljuder i öronen på var och en av Hans anhängare. (Markusevangeliet 16:15.) Alla som är ordinerade till Kristi liv är ordinerade till att arbeta för sina medmänniskors frälsning. Deras hjärtan kommer att bulta i samklang med Kristi hjärta. Samma längtan efter själar som Han har känt kommer att manifesteras i dem. Alla kan inte fylla samma plats i arbetet, men det finns en plats och ett arbete för alla. rätt (301)I forna tider värvades Abraham, Isak, Jakob, Mose med sin ödmjukhet och vishet och Josua med sina olika förmågor till Guds tjänst. Mirjams musik, Deboras mod och fromhet, Ruts vördnadsfulla tillgivenhet, Samuels lydnad och trohet, Elias stränga trohet, Elisas uppmjukande, dämpande inflytande – allt behövdes. Likaså skall nu alla som Guds välsignelse har skänkts svara genom verklig tjänst; varje gåva skall användas för att främja Hans rike och Hans namns härlighet. rätt (301)Alla som tar emot Kristus som en personlig Frälsare skall visa evangeliets sanning och dess frälsande kraft i livet. Gud ställer inga krav utan att vidta åtgärder för deras uppfyllelse. Genom Kristi nåd kan vi åstadkomma allt som Gud kräver. Alla Himmelens rikedomar skall uppenbaras genom Guds folk. ”Min Fader förhärligas”, säger Kristus, ”när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.” Johannesevangeliet 15:8. {”… så blir ni mina lärjungar.” King James Version.} rätt (301)Gud gör anspråk på hela jorden som sin vingård. Fast nu i händerna på usurpatorn eller tronrövaren, tillhör den Gud. Genom återlösning inte mindre än genom skapelse är den Hans. För världen gjordes Kristi offer. ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son”. Johannesevangeliet 3:16. Det är genom denna enda gåva som alla andra ges till människor. Varje dag får hela världen välsignelse från Gud. Varje droppe regn, varje ljusstråle som gjuts ut över vårt otacksamma släkte, varje löv och blomma och frukt, vittnar om Guds väldiga tålamod och Hans stora kärlek. rätt (302)Och vilken avkastning hamnar hos den store Givaren? Hur behandlar människor Guds anspråk? Vem är det mänsklighetens massor tjänar med sina liv? De tjänar mammon eller snöd vinning. Rikedom, position, nöje i världen är deras mål. Rikedom uppnås genom rån, inte bara mot människor, utan mot Gud. Människor använder Hans gåvor för att tillfredsställa sin själviskhet. Allt de kan greppa tas tag i för att tjäna deras girighet och deras kärlek till själviskt nöje. rätt (302)Världens synd i dag är synden som förde förstörelse över Israel. Otacksamhet mot Gud, försummelse av möjligheter och välsignelser, det själviska tillägnandet av Guds gåvor – dessa ingick i synden som väckte vrede över Israel. De fördärvar världen i dag. rätt (302)Tårarna som Kristus fällde på Oljeberget då Han stod och såg ut över den utvalda staden var inte enbart för Jerusalem. I Jerusalems öde såg Han världens förstörelse. rätt (302) ”’Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid. Men nu är det dolt för dina ögon.” Lukasevangeliet 19:42. rätt (302) ”… i dag”. Dagen närmar sig sitt slut. Perioden av barmhärtighet och privilegier är nära nog över. Hämndens moln samlas. De som avvisar Guds nåd är på väg att bli inblandade i rask och oåterkallelig ruin. rätt (302)Ändå sover världen. Folket vet inte om tidpunkten för deras straff. rätt (302)Var finns kyrkan i denna kris? Uppfyller dess medlemmar Guds krav? Fullgör de Hans uppdrag och representerar de Hans karaktär för världen? Riktar de sina medmänniskors uppmärksamhet på det sista barmhärtiga varningsbudskapet? rätt (303)Människor svävar i fara. Massor går under. Men hur få av Kristi bekännande efterföljare är tyngda för dessa själar! En världs öde ligger i vågskålen; men detta rör knappast ens dem som säger sig tro den mest långtgående sanning som någonsin har getts till dödliga. Det finns en brist på den kärlek som ledde Kristus till att lämna Sitt himmelska hem och ta på Sig människans natur så att det mänskliga kan beröra det mänskliga och dra det mänskliga till det gudomliga. En dvala, en förlamning, har gripit Guds folk, som hindrar dem från att förstå tidens plikt. rätt (303)Då israeliterna gick in i Kanaan, uppfyllde de inte Guds avsikt genom att ta hela landet i besittning. Efter att ha gjort en partiell erövring slog de sig ned för att njuta av frukten av sina segrar. I sin otro och kärlek till lätthet och lättja samlades de i de delar som redan hade erövrats i stället för att driva framåt för att ockupera eller inta nytt territorium. Så började de att avvika från Gud. Genom att de misslyckades med att utföra Hans syfte, gjorde de det omöjligt för Honom att uppfylla Sitt löfte om välsignelse för dem. Gör inte kyrkan i dag samma sak? Med hela världen framför sig i behov av evangeliet samlas bekännande kristna där de själva kan åtnjuta evangeliets privilegier. De känner inte att det är nödvändigt att erövra nytt territorium, föra budskapet om frälsning till regioner bortom. De vägrar att uppfylla Kristi uppdrag: ”’Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen.” Markusevangeliet 16:15. Är de mindre skyldiga än den judiska församlingen var? rätt (303)Kristi bekännande efterföljare står inför rätta inför det himmelska universum; men kylan i deras iver och svagheten i deras ansträngningar i Guds tjänst markerar dem som otrogna. Om det de gör vore det bästa de kunde göra, skulle fördömandet inte vila på dem; men vore deras hjärtan engagerade i arbetet, kunde de göra mycket mer. De vet och världen vet att de i hög grad har tappat andan av självförnekelse och korsbärande. Det finns många mot vars namn kommer att stå skrivet i Himmelens böcker: Inte producenter, utan konsumenter. Av många som bär Kristi namn är Hans härlighet fördunklad, Hans skönhet beslöjad, Hans ära undanhållen. rätt (304)Det finns många vars namn står i kyrkans böcker, men som inte är under Kristi styre. De lyssnar inte på Hans instruktioner eller utför Hans verk. Därför står de under fiendens kontroll. De gör ingen klar nytta; därför gör de oöverskådlig skada. Eftersom deras inflytande inte är en doft av liv till liv, är det en doft av död till död. rätt (304)Herren säger: ”Skulle jag inte straffa dem för sådant?” Jeremia 5:9. Eftersom de misslyckades med att uppfylla Guds avsikt, sattes Israels barn åt sidan, och Guds kallelse utsträcktes till andra folk. Om även dessa visar sig vara otrogna, kommer de inte på samma sätt att avvisas? rätt (304)I liknelsen om vingården var det vingårdsmännen som Kristus förklarade skyldiga. Det var de som hade vägrat att ge tillbaka frukten av hans mark till sin herre. I den judiska nationen var det prästerna och lärarna som, genom att vilseleda folket, hade berövat Gud den tjänst som Han gjorde anspråk på. Det var de som vände nationen bort från Kristus. rätt (304)Guds lag oblandad med mänsklig tradition presenterades av Kristus som den stora standarden eller måttstocken för lydnad. Detta väckte fiendskap hos rabbinerna. De hade satt mänsklig undervisning över Guds ord och hade vänt folket bort från Hans föreskrifter. De tänkte inte ge upp sina konstgjorda bud för att lyda kraven i Guds ord. De tänkte inte, för sanningens skull, offra förnuftets stolthet och människors beröm. Då Kristus kom och presenterade för nationen Guds anspråk, förnekade prästerna och de äldste Hans rätt att ingripa mellan dem och folket. De ville inte acceptera Hans tillrättavisningar och varningar, och de föresatte sig att vända folket mot Honom och att säkra Hans undergång. rätt (305)För förkastandet av Kristus, med de resultat som följde, var de ansvariga. En nations synd och en nations undergång berodde på de religiösa ledarna. rätt (305)Är inte i våra dagar samma influenser märkbara? Är det inte många av arbetarna i Herrens vingård som följer i de judiska ledarnas fotspår? Avvisar inte religiösa lärare människor från Guds ords klara krav? I stället för att utbilda dem i lydnad mot Guds lag, utbildar de dem inte i överträdelse? Från många av kyrkornas predikstolar får folket lära sig att Guds lag inte är bindande för dem. Mänskliga traditioner, förordningar och seder blir upphöjda. Stolthet och självtillfredsställelse på grund av Guds gåvor främjas, medan Guds anspråk ignoreras. rätt (305)Genom att åsidosätta Guds lag vet människor inte vad de gör. Guds lag är avskriften av Hans karaktär. Den förkroppsligar principerna för Hans rike. Den som vägrar att acceptera dessa principer placerar sig utanför kanalen där Guds välsignelser flödar. rätt (305)De härliga möjligheter som framställdes för Israel kunde förverkligas endast genom lydnad mot Guds bud. Samma karaktärshöjning, samma fullhet av välsignelse – välsignelse över sinne och själ och kropp, välsignelse på hus och åker, välsignelse för detta liv och för det kommande livet – är endast möjlig för oss genom lydnad. rätt (305)I den andliga såväl som i den naturliga världen är lydnad mot Guds lagar villkoret för fruktbärande. Och när människor lär folket att ignorera Guds bud, hindrar de dem från att bära frukt till Hans ära. De är skyldiga till att undanhålla Herren frukterna från Hans vingård. rätt (306)Till oss kommer Guds budbärare på befallning av Mästaren. De kommer och kräver, liksom Kristus, lydnad mot Guds ord. De presenterar Hans anspråk på vingårdens frukter, kärlekens och ödmjukhetens frukter och självuppoffrande tjänst. Liksom de judiska ledarna, blir inte många av vingårdens arbetare upprörda till vrede? När anspråket på Guds lag framställs inför folket, använder inte dessa lärare sitt inflytande för att få människor att förkasta den? Sådana lärare kallar Gud för otrogna tjänare. rätt (306)Guds ord till det forntida Israel bär med sig en högtidlig varning till kyrkan och dess ledare i dag. Om Israel sade Herren: ”Jag har skrivit mycket till honom i min undervisning, men den betraktas som något främmande.” Hosea 8:12. Och till prästerna och lärarna förkunnade Han: ”Mitt folk går under i brist på kunskap. Eftersom du har förkastat kunskap, skall också jag förkasta dig, ... Du glömde din Guds undervisning, därför skall också jag glömma dina barn.” Hosea 4:6. rätt (306)Skall varningarna från Gud passera obemärkta förbi? Skall möjligheterna till tjänst lämnas onyttjade? Skall världens förakt, förnuftets stolthet, överensstämmelse med mänskliga seder och traditioner, hindra Kristi bekännande efterföljare från att tjäna Honom? Kommer de att förkasta Guds ord som de judiska ledarna förkastade Kristus? Resultatet av Israels synd ligger framför oss. Kommer dagens kyrka att ta varning? rätt (306) ”Men om nu några av grenarna har brutits bort och du, som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets feta rot, då skall du inte förhäva dig över grenarna.... för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan lev i fruktan. Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig.” Romarbrevet 11:17-21. rätt |