| Kristi åskådliggörande Lärdomar kapitel 24. Från sida 307 | ren sida tillbaka |
(307)Kapitlet bygger på Matteusevangeliet 22:1-14. (307)I denna liknelse, liksom i den om den stora bjudningen, illustreras evangeliets inbjudan, dess förkastande av det judiska folket och uppropet om barmhärtighet till hedningarna. Men genom dem som avvisar inbjudan, åskådliggör denna liknelse en djupare förolämpning och ett mer fruktansvärt straff. Inbjudan till festen är en kungs inbjudan. Den utgår från en som har makt att befalla. Den innebär stor ära. Ändå blir äran inte uppskattad. Kungens auktoritet blir föraktad. Medan husbondens inbjudan betraktades med likgiltighet, möts kungens inbjudan av förolämpning och mord. De behandlade hans tjänare med hån och misshandlade dem och dödade dem. rätt (307)Husbonden, då han såg hans inbjudan förkastas, förklarade att ingen av de inbjudna männen skulle få smaka på hans måltid. Men för dem som hade visat kungen trots, påbjuds är mer än uteslutning från hans närvaro och hans bord. ”Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad.” rätt (308)I båda liknelserna förses festen med gäster, men den andra visar att det krävs en förberedelse av alla som deltar i festen. De som försummar denna förberedelse kastas ut. ”När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder. Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg. Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder.” rätt (308)Kallelsen till högtiden hade getts av Kristi lärjungar. Vår Herre hade sänt ut de tolv och därefter de sjuttio, och förkunnade att Guds rike var nära, och uppmanade människor att omvända sig och tro på evangeliet. Men uppmaningen hörsammades inte. De som var bjudna till festen kom inte. Tjänstefolket sändes ut senare för att säga: ”Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet!” Detta var budskapet till den judiska nationen efter Kristi korsfästelse; men nationen som påstod sig vara Guds eget folk förkastade det evangelium som kom till dem i den Helige Andes kraft. Många gjorde detta på det mest hånfulla sätt. Andra blev så upprörda över erbjudandet om frälsning, erbjudandet om förlåtelse för att ha förkastat härlighetens Herre, att de vände sig mot budskapets bärare. Det bröt ut ”en svår förföljelse”. Apostlagärningarna 8:1. Många, både män och kvinnor, kastades i fängelse, och några av Herrens budbärare, som Stefanus och Jakob, dödades. rätt (308)Således beseglade det judiska folket sitt förkastande av Guds nåd. Resultatet förutsades av Kristus i liknelsen. Kungen blev ”vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad.” Domen som avkunnades kom över judarna vid förstörelsen av Jerusalem och kringspridningen av nationen. rätt (309)Den tredje kallelsen till högtiden representerar givandet av evangeliet till hedningarna. Kungen sade: ”Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på.” rätt (309)Kungens tjänare som gick ut på vägarna ”samlade alla de mötte, både onda och goda”. Det var ett blandat sällskap. En del av dem hade ingen större respekt för festens värd än de som avvisade kallelsen. Den först bjudna klassen hade inte råd, trodde de, att offra någon världslig fördel för att delta vid kungens bankett. Och av dem som tackade ja till inbjudan var det några som bara tänkte på egennytta. De kom för att spisa maten på festen, men hade ingen lust att hedra kungen. rätt (309)Då kungen kom in för att granska gästerna avslöjades allas verkliga karaktär. Till varje gäst på högtiden hade det utsetts ett vigselplagg. Detta plagg var en gåva från kungen. Genom att bära det visade gästerna sin respekt för festens arrangör. Men en man var klädd i sin vanliga medborgardräkt. Han hade vägrat att vidta den förberedelse som kungen krävde. Klädseln som hade tillhandahållits åt honom till stor kostnad föraktade han att bära. Alltså förolämpade han sin herre. På kungens spörsmål ”hur har du kommit in utan bröllopskläder?” hade han inget svar. Han hade dömt sig själv. Då sade kungen: ”Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför!” rätt (310)Genom kungens granskning av gästerna vid festen representeras ett bedömningsverk. Gästerna vid evangeliefesten är de som bekänner sig tjäna Gud, de vars namn är inskrivna i livets bok. Men inte alla som bekänner sig vara kristna är sanna lärjungar. Innan den slutliga belöningen ges måste det bestämmas vilka som är lämpliga att dela på de rättfärdigas arv. Detta beslut måste fattas före Kristi andra ankomst på Himmelens moln; ty när Han kommer, har Han Sin belöning med Sig, ”för att ge var och en efter hans gärningar.” Uppenbarelseboken 22:12. Före Hans ankomst kommer karaktären av varje människas arbete att ha fastställts, och till var och en av Kristi efterföljare kommer belöningen att ha bestämts i enlighet med hans gärningar. rätt (310)Det är medan människorna fortfarande bor på jorden som arbetet med den undersökande bedömningen äger rum i himlens salar. Livet för alla Hans bekännande anhängare passerar i revy inför Gud. Alla granskas enligt uppteckningen i Himmelens böcker, och enligt deras gärningar fastställs vars och ens öde för evigt. rätt (310)Genom vigselkläderna i liknelsen framställs den rena, fläckfria karaktär som Kristi sanna efterföljare kommer att ha. På församlingen ankommer det att ”klä sig i skinande, rent linnetyg’”, ”utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant.” Uppenbarelseboken 19:8; Efésierbrevet 5:27. Det rena linnetyget, säger Skriften, ”är de heligas rättfärdighet.” Uppenbarelseboken 19:8. Denna är Kristi rättfärdighet, Hans egen fläckfria karaktär, som genom tro ges till alla som tar emot Honom som sin personlige Frälsare. rätt (310)Oskuldens vita dräkt bars av våra första föräldrar då de placerades av Gud i det heliga Eden. De levde i perfekt överensstämmelse med Guds vilja. All kraft hos deras tillgivenhet gavs till deras himmelske Fader. Ett vackert mjukt ljus, Guds ljus, omslöt det heliga paret. Denna ljusklänning var en symbol för deras andliga kläder av himmelsk oskuld. Hade de förblivit trogna Gud skulle det alltid ha fortsatt att omsluta dem. Men då synden trädde in, bröt de sin förbindelse med Gud, och ljuset som hade omringat dem försvann. Nakna och skamsna försökte de att ersätta de himmelska klädernas plats genom att sy ihop fikonlöv till ett överdrag. rätt (311)Detta är vad överträdarna av Guds lag har gjort ända sedan dagen för Adam och Evas olydnad. De har sytt ihop fikonlöv för att täcka den nakenhet som orsakats av överträdelse. De har burit kläder som de själva har tänkt ut, genom sina egna gärningar har de försökt att täcka sina synder och göra sig behagliga inför Gud. rätt (311)Men detta kan de aldrig göra. Ingenting kan en människa tänka ut för att tillhandahålla platsen för sin förlorade oskuldsmantel. Inget fikonbladsplagg, ingen världslig medborgarklänning, kan bäras av dem som sitter ned med Kristus och änglarna vid Lammets bröllopsmiddag. rätt (311)Endast det täckelse som Kristus Själv har tillhandahållit kan få oss att mötas för att framträda i Guds närvaro. Detta täcke, Sin egen rättfärdighets mantel, kommer Kristus att lägga på varje omvänd, troende själ. ”Jag råder dig”, säger Han, ”att av mig köpa ... vita kläder att skyla dig med, så att din skamliga nakenhet inte syns”. Uppenbarelseboken 3:18. rätt (311)Denna dräkt, vävd i Himmelens vävstol, har inte en enda tråd av mänsklig formgivning. Kristus, i Sin mänsklighet, skapade en perfekt karaktär, och denna karaktär erbjuder Han att ge oss. ”… alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel.” Jesaja 64:6. Allt som vi själva kan göra är orenat av synd. Men Guds Son ”uppenbarades för att ta bort synderna, och synd finns inte i honom.” Synd avgränsas som ”brott mot lagen.” Första Johannesbrevet 3:5, 4. Men Kristus var lydig mot alla krav i lagen. Han sade om Sig Själv: ”Att göra din vilja, min Gud, är min glädje, din lag är i mitt hjärta.’” Psaltaren 40:9. Då Han var på jorden sade Han till Sina lärjungar: ”jag har hållit min Faders bud”. Johannesevangeliet 15:10. Genom Sin fullkomliga lydnad har Han gjort det möjligt för varje människa att lyda Guds bud. När vi underkastar oss Kristus förenas hjärtat med Hans hjärta, viljan smälts samman i Hans vilja, sinnet blir ett med Hans sinne, tankarna förs i fångenskap till Honom; vi lever Hans liv. Detta är vad det innebär att vara klädd i Hans rättfärdighets dräkt. När Herren ser på oss, ser Han inte fikonbladskläderna, inte syndens nakenhet och missbildning, utan Sin egen rättfärdighets mantel, som är lika med fullkomlig lydnad mot Jehovas lag. rätt (312)Gästerna vid vigselfesten inspekterades av kungen. Endast de accepterades som hade lytt hans krav och tagit på sig vigselplagget. Så är det också med gästerna på evangeliets fest. Alla måste gå igenom den Store Kungens granskning, och endast de tas emot som har iklätt sig Kristi rättfärdighets mantel. rätt (312)Rättfärdighet är rätt handlande, och det är genom sina gärningar som alla kommer att dömas. Våra karaktärer avslöjas av vad vi gör. Verken visar om tron är äkta. rätt (312)Det räcker inte för oss att tro att Jesus inte är en bedragare, och att Bibelns religion inte är någon listigt uttänkt fabel. Vi kan tro att Jesu namn är det enda namnet under himlen genom vilket människan kan bli frälst, och ändå gör vi inte genom tro Honom till vår personlige Frälsare. Det räcker inte att tro på en teori om sanningen. Det räcker inte med att bekänna sig till tro på Kristus och få våra namn registrerade i församlingens medlemsförteckning. ”Den som håller hans bud förblir i honom, och han i honom. Och att han förblir i oss, det vet vi av Anden som han har gett oss.” ”Vi vet att vi har lärt känna honom, när vi håller fast vid hans bud.” Första Johannesbrevet 3:24 {Reformations-Bibeln; Första Johannesbrevet 2:3. Detta är det äkta beviset på omvändelse. Oavsett vad vår bekännelse är, är den ingenting värd om inte Kristus uppenbaras i rättfärdighetsgärningar. rätt (314)Sanningen skall planteras i hjärtat. Den skall kontrollera sinnet och reglera känslorna. Hela karaktären måste stämplas med de gudomliga yttrandena. Varje bokstav och rubrik i Guds ord skall inlemmas i den dagliga gärningen. rätt (314)Den som blir delaktig i den gudomliga naturen kommer att vara i harmoni med Guds stora norm för rättfärdighet, Hans heliga lag. Detta är den regel efter vilken Gud mäter människors handlingar. Detta kommer att vara karaktärstestet i domen. rätt (314)Det är många som hävdar att lagen upphävdes genom Kristi död; men i detta motsäger de Kristi egna ord: ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna.... Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå”. Matteusevangeliet 5:17, 18. Det var för att sona människans överträdelse av lagen som Kristus gav Sitt liv. Kunde lagen ha ändrats eller satts åt sidan, då hade Kristus inte behövt dö. Genom Sitt liv på jorden hedrade Han Guds lag. Genom Sin död grundmurade Han den. Han gav Sitt liv som ett offer, inte för att förstöra Guds lag, inte för att skapa en lägre standard, utan för att rättvisa skulle upprätthållas, för att lagen skulle visa sig vara oföränderlig, för att den skulle stå fast för alltid. rätt (314)Satan hade hävdat att det var omöjligt för människan att lyda Guds bud; och i vår egen styrka är det sant att vi inte kan lyda dem. Men Kristus kom i form av människa, och genom Sin fullkomliga lydnad bevisade Han att mänsklighet och gudomlighet i kombination kan lyda alla Guds föreskrifter. rätt (314)”Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.” Johannesevangeliet 1:12. Denna makt finns inte i den mänskliga varelsen. Den är Guds kraft. När en själ tar emot Kristus, får han kraft att leva Kristi liv. rätt (315)Gud kräver fullkomlighet av Sina barn. Hans lag är en avskrift av Hans egen karaktär, och den är standarden för all karaktär. Denna oändliga standard presenteras för alla så att det inte skall föreligga några misstag när det gäller den typ av människor som Gud kommer att behöva för att skapa Sitt rike. Kristi liv på jorden var ett perfekt uttryck för Guds lag, och när de som påstår sig vara Guds barn blir Kristuslika till sin karaktär, kommer de att lyda Guds bud. Då kan Herren lita på att de ingår i den grupp som skall utgöra Himmelens familj. Klädda i Kristi rättfärdighets härliga kläder har de en plats vid kungens högtid. De har rätt att ansluta sig till den blodtvättade skaran. rätt (315)Mannen som kom till högtiden utan vigselplagg representerar tillståndet för många i vår värld i dag. De bekänner sig vara kristna och gör anspråk på evangeliets välsignelser och privilegier; ändå känner de inget behov av en förändring av karaktären. De har aldrig känt sann omvändelse från synd. De inser inte sitt behov av Kristus eller utövar tro på Honom. De har inte övervunnit sina ärftliga eller uppodlade tendenser till fel. Ändå tror de att de är bra nog i sig själva, och de vilar på sina egna förtjänster i stället för att lita på Kristus. Ordets hörare, de kommer till banketten, men de har inte iklätt sig Kristi rättfärdighets mantel. rätt (315)Många som kallar sig för kristna är bara mänskliga moralister. De har vägrat gåvan som ensam skulle kunna göra det möjligt för dem att ära Kristus genom att representera Honom för världen. Den Helige Andes verk är för dem ett märkligt verk. De är inte ordets görare. De himmelska principerna som skiljer dem som är ett med Kristus från dem som är ett med världen har nästan blivit omöjliga att urskilja. Kristi bekännande efterföljare är inte längre ett separat och särskilt folk. Gränsdragningen är otydlig. Folket underordnar sig världen, dess seder, dess bruk, dess själviskhet. Församlingen har gått över till världen i överträdelse av lagen, då världen borde ha kommit över till församlingen i lydnad mot lagen. Dagligen omvänds församlingen till världen. rätt (316)Alla dessa förväntar sig att bli frälsta genom Kristi död, medan de vägrar att leva Hans självuppoffrande liv. De hyllar den fria nådens rikedom och försöker att hölja sig med ett sken av rättfärdighet, i hopp om att avskärma sina karaktärsbrister; men deras ansträngningar kommer att vara till ingen nytta på Guds dag. rätt (316)Kristi rättfärdighet täcker inte över en enda omhuldad synd. En man kan vara en lagbrytare i hjärtat; men om han inte begår någon yttre handling av överträdelse, kan han av världen anses äga stor integritet. Men Guds lag ser in i hjärtats hemligheter. Varje handling bedöms utifrån motiven som föranleder den. Endast det som är i överensstämmelse med principerna i Guds lag kommer att bestå i domen. rätt (316)Gud är kärlek. Han har visat den kärleken i gåvan Kristus. Då ”han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv”, undanhöll Han ingenting från Sin köpta ägodel. (Johannesevangeliet 3:16.) Han gav hela Himmelen, från vilken vi kan hämta styrka och verksam kraft, för att vi inte skall stötas tillbaka eller övervinnas av vår store motståndare. Dock får Guds kärlek Honom inte att ursäkta synden. Han ursäktade den inte hos Satan; Han ursäktade den inte hos Adam eller hos Kain; Han ursäktar den heller inte i något annat av människobarnen. Han blundar inte för våra synder eller förbiser våra karaktärsbrister. Han förväntar Sig att vi skall segra i Hans namn. rätt (316)De som förkastar Kristi rättfärdighets gåva avvisar de karaktärsegenskaper som skulle göra dem till Guds söner och döttrar. De avvisar det som ensamt skulle kunna göra dem lämpliga för en plats på bröllopet. rätt (317)Då kungen i liknelsen frågade: ”hur har du kommit in utan bröllopskläder?” blev mannen svarslös. Likadant blir det på den stora domens dag. Människor kan nu ursäkta sina karaktärsbrister, men den dagen kommer de inte att ha någon ursäkt att komma med. rätt (317)Kristi bekännande kyrkor i denna generation är upphöjda till de högsta privilegierna. Herren har uppenbarats för oss i ett ständigt ökande ljus. Våra privilegier är mycket större än privilegierna för Guds forntida folk. Vi har inte bara det stora ljuset överlämnat åt Israel, utan vi har det ökade beviset på den stora frälsningen som vi har fått genom Kristus. Det som var bild och symbol för judarna är verklighet för oss. De hade Gamla Testamentets historia; vi har det och Nya Testamentets också. Vi har försäkran om en Frälsare som har kommit, en Frälsare som har blivit korsfäst, som har uppstått och över Josefs grav har förkunnat: ”’Jag är uppståndelsen och livet.” {Johannesevangeliet 11:25.} Tack vare vår kunskap om Kristus och Hans kärlek har Guds rike placerats mitt ibland oss. Kristus uppenbaras för oss i predikningar och skanderas för oss i sånger. Den andliga banketten ställs inför oss i rikt överflöd. Vigselplagget, som har tillhandahållits till oändlig kostnad, erbjuds fritt till varje själ. Genom Guds budbärare presenteras Kristi rättfärdighet för oss, rättfärdiggörelse genom tro, de oerhört stora och dyrbara löftena i Guds ord, fri tillgång till Fadern genom Kristus, Andens tröst, den välgrundade försäkran om evigt liv i Guds rike. Vad kunde Gud göra för oss som Han inte har gjort genom att tillhandahålla den stora måltiden, den himmelska banketten? rätt (318)I Himmelen sägs det av de tjänande änglarna: Den tjänst som vi har fått i uppdrag att utföra har vi gjort. Vi pressade tillbaka armén av onda änglar. Vi sände ljus och klarhet in i människornas själar, vi erinrade dem om Guds kärlek uttryckt i Jesus. Vi drog deras blickar till Kristi kors. Deras hjärtan rördes djupt av en känsla av synden som korsfäste Guds Son. De överbevisades. De såg vilka steg som skulle tas i omvändelsen; de kände kraften hos evangeliet; deras hjärtan blev ömma då de såg ljuvligheten i Guds kärlek. De såg skönheten i Kristi karaktär. Men med de många var allt förgäves. De ville inte ge upp sina egna vanor och karaktär. De ville inte ta av sig jordens kläder för att bli klädda i Himmelens mantel. Sina hjärtan gav de åt girighet. De älskade umgänget med världen mer än de älskade sin Gud. rätt (318)Allvarsmättad kommer dagen för det slutgiltiga beslutet att vara. I en profetisk syn beskriver aposteln Johannes detta: ”jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde himmel och jord, och det fanns ingen plats för dem. Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna.” Uppenbarelseboken 20:11, 12. rätt (318)Sorgligt kommer det att bli att blicka tillbaka på den dagen när människor står ansikte mot ansikte med evigheten. Hela livet kommer att presentera sig precis som det har varit. Världens nöjen, rikedomar och ära kommer då inte att verka så viktiga. Människor kommer då att se att den rättfärdighet de föraktade ensam är av värde. De kommer att se att de har format sina karaktärer under Satans bedrägliga lockelser. Kläderna de har valt är ett tecken på deras trohet mot den förste store avfällingen. Sedan kommer de att se resultatet av sitt val. De kommer att få kunskap om vad det innebär att överträda Guds bud. rätt (319)Det blir ingen framtida prövotid där man kan förbereda sig för evigheten. Det är i det här livet som vi skall ta på oss Kristi rättfärdighets mantel. Detta är vår enda möjlighet att forma karaktärer för det hem som Kristus har gjort redo för dem som lyder Hans bud. rätt (319)Vår prövotids dagar rinner snabbt ut. Slutet är nära. Till oss ges varningen: ”akta er för att berusa er och dricka er fulla och låta era hjärtan tyngas av det dagliga livets omsorger, så att den dagen plötsligt kommer över er.” Lukasevangeliet 21:34. Akta Dig så att den inte finner Dig oförberedd. Se upp så att Du inte befinner Dig på Kungens högtid utan vigseldräkt. rätt (319)”Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.” ”Salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och de får se hans skam.” Matteusevangeliet 24:44; Uppenbarelseboken 16:15 {Reformations-Bibeln}. rätt |