| Kristi åskådliggörande Lärdomar kapitel 26. Från sida 366 | ren sida tillbaka |
(366)Detta kapitel bygger på Lukasevangeliet 16:1-9. (366) Kristus kom, för att ändra detta sakernas tillstånd. Han försökte, att bryta den förtrollning, som människorna var förblindade och snärjda av. Med Sin lära försökte Han, att balansera himmelens och jordens krav, och vända människornas tankar från det nuvarande till det framtida. Från deras strävan efter denna tids ting, kallade Han dem till, att rikta in sig på evigheten. rätt (366) ”Det var en rik man”, sade Han, ”som hade en förvaltare, och denne blev beskylld för att förskingra hans egendom.” Den rike mannen hade överlåtit all sin egendom i tjänarens händer; men tjänaren var opålitlig, och husbonden var övertygad om, att han blivit systematiskt bestulen. Han beslutade sig för, att inte längre ha honom i sin tjänst, och han kallade in honom, för att undersöka hans räkenskaper. ”Vad är det”, sade han, ”jag hör om dig? Lämna redovisning för din förvaltning. Du kan inte längre få vara förvaltare.” rätt (367) Med väntande avsked såg förvaltaren tre utvägar. Han måste arbeta, tigga, eller svälta. Och han sade till sig själv: ”Vad skall jag göra när min herre tar ifrån mig förvaltningen? Gräva orkar jag inte och tigga skäms jag för. Jo, nu vet jag vad jag skall göra så att man tar emot mig i sina hem, när jag får avsked från min tjänst. Och han kallade till sig dem som stod i skuld hos hans herre, en efter en, och frågade den förste: Hur mycket är du skyldig min herre? Han svarade: Hundra fat olja. Förvaltaren sade till honom: Ta ditt skuldebrev och sätt dig genast ner och skriv femtio. Sedan frågade han en annan: Och du, hur mycket är du skyldig? Han svarade: Hundra tunnor vete. Då sade han till honom: Ta ditt skuldebrev och skriv åttio.” rätt (367) Den otrogne tjänaren gjorde andra delaktiga i sin oärlighet. Han bedrog sin husbonde, för att gynna dem, och genom att gå med på det, förpliktade de sig själva till, att ta emot honom som en vän i sina hem. rätt (367) ”Och hans herre berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt.” Den världslige mannen rosade mannen, som hade bedragit honom, för hans skarpsinne. Dock var inte den rike mannens beröm lika med Guds beröm. rätt (367) Kristus berömde inte den ohederlige förvaltaren, utan Han använde en väl känd tilldragelse, för att åskådliggöra den lärdom Han ville få fram. ”Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdige mammon”, sade Han, ”för att de skall ta emot er i de eviga boningarna”. rätt (368) Frälsaren hade blivit klandrad, för att Han hade umgåtts med tullare och syndare. Men Hans intresse för dem svalnade inte, Hans arbete för dem upphörde heller inte. Han såg, att deras anställning inledde dem i frestelse. De var omgivna av lockelser till, att göra ont. Det första steget var enkelt att ta, och färden i utförsbacken gick snabbt. Kristus försökte med alla medel, att vinna dem för högre mål och ädlare principer. Denna avsikt hade Han i tanke, då Han berättade om den ohederlige förvaltaren. Ibland tullindrivarna hade det inträffat precis ett sådant fall, som i berättelsen om den ohederlige förvaltaren, och i Kristi beskrivning kände de igen sitt eget handlande. Detta fångade deras uppmärksamhet, och utifrån bilden på deras eget, oärliga handlande lärde många av dem sig en läxa av andligt värde. rätt (368) Liknelsen framfördes dock i direkta ordalag till lärjungarna. Sanningens surdeg blev först given till dem, och genom dem nådde den fram till andra. Lärjungarna förstod först inte så mycket av Kristi lära, och Hans läxor tycktes först bli glömda. Men dessa sanningar bringades senare tydligt till liv under den Helige Andes inflytande, och genom lärjungarna blev de ögonöppnare för de nyomvända, som fogades till församlingen. rätt (369) Och Frälsaren talade även med fariséerna. Han gav inte upp hoppet om, att de skulle inse kraften hos Hans ord. Många hade blivit djupt överbevisade, och då de skulle komma att höra sanningen under den Helige Andes inverkan, skulle inte så få bli troende på Kristus. rätt (369) Fariséerna hade försökt, att bringa Kristus i vanrykte, genom att anklaga Honom för, att beblanda Sig med tullare och syndare. Nu vänder Han tillrättavisningen mot de anklagande själva. Den scen, som var känd från tullarnas krets, framhåller Han inför fariséerna både för, att framställa deras handlande och för att visa det enda sätt, varigenom de kan gottgöra sina fel. rätt (369) Till den opålitlige förvaltaren hade husbonden anförtrott sin egendom för välvilliga ändamål; men han hade använt den för egen räkning. Så var det också med Israel. Gud hade valt ut Abrahams säd. Med hög arm hade Han befriat dem ur träldomen i Egypten. Han hade satt dem till, att förvalta helig sanning till välsignelse för världen. Han betrodde dem med de levande oraklen, för att de skulle vidarebefordra ljus till andra. Men Hans förvaltare brukade dessa gåvor till, att berika och upphöja sig själva. rätt (369)To the unfaithful steward his lord’s goods had been entrusted for benevolent purposes; but he had used them for himself. So with Israel. God had chosen the seed of Abraham. With a high arm He had delivered them from bondage in Egypt. He had made them the depositaries of sacred truth for the blessing of the world. He had entrusted to them the living oracles that they might communicate the light to others. But His stewards had used these gifts to enrich and exalt themselves. rätt (369) Fariséerna, fyllda med inbilskhet och självrättfärdighet, missbrukade egendomen, som Gud hade lånat dem, för att de skulle använda den till Hans ära. rätt (369) Tjänaren i liknelsen hade inte sörjt för framtiden. Det goda han hade blivit betrodd med, för att hjälpa andra, slösade han på sig själv; men han hade endast övervägt nuet. Då förvaltningen skulle tas ifrån honom, skulle han inte ha något, som kunde kallas för hans eget. Dock låg husbondens egendom fortsatt i hans händer, och han beslutade sig för, att använda den så, att han skulle säkra sig mot framtida brister. För att fullfölja detta, måste han verka enligt en ny plan. I stället för att samla åt sig själv, måste han ge åt andra. På så vis skulle han skaffa sig vänner, som skulle ta emot honom, sedan han hade kastats ut. Likadant med fariséerna. Förvaltningen skulle snart komma att tas ifrån dem, och de manades till, att sörja för framtiden. Endast genom att söka andras goda, skulle de själva bli gynnade. Endast genom att bibringa Guds gåvor i det nuvarande livet, kunde de sörja för evigheten. rätt (370) Efter att ha berättat liknelsen, sade Kristus: ”den här världens barn handlar klokare mot sitt släkte än ljusets barn.” Det vill säga, världens vise män uppvisar större visdom och allvar, för att tjäna sig själva, än Guds bekännande barn gör i sin tjänst för Honom. Så var det på Kristi tid. Så är det nu. Se på mångas liv, som hävdar sig vara kristna. Herren har begåvat dem med förmågor, makt och inflytande; Han har betrott dem med pengar, så att de kan samarbeta med Honom i den stora återlösningen. Alla Hans gåvor skall brukas till, att välsigna människorna, för att avhjälpa lidande och behov. Vi skall ge den svältande mat, klä den nakne, sörja för änkan och den faderlöse, tjäna den pinade och den förtryckte. Gud har aldrig önskat, att det utbredda eländet i världen skall förekomma. Han har aldrig velat, att någon skulle få ett överflöd på livets goda, medan andras barn skall ropa efter bröd. Medel, som går utöver livets nödtorft, betros åt människor, att göra gott med, att välsigna mänskligheten med. Herren säger: ”Sälj vad ni äger och ge gåvor.” Lukasevangeliet 12:33. Var ”generösa och dela med sig”. Första Timoteusbrevet 6:18. ”Nej, när du skall hålla fest, bjud fattiga och krymplingar, lama och blinda.” Lukasevangeliet 14:13. ”Lossa orättfärdiga bojor”, ”lös okets band”, ”släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok”, ”dela ditt bröd åt den hungrige”, ”skaffa de fattiga och hemlösa en boning”, ”kläd den nakne”, ”mättar den som lider nöd”. Jesaja 58:6, 7, 10. ”'Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen.” Markusevangeliet 16:15. Detta är Herrens bud. Gör stordelen av de bekännande kristna detta arbete? rätt (371) Oh, hur många skänker inte sig själva Guds gåvor! Hur många fogar inte hus till hus och jordstycke till jordstycke! Hur många lägger inte sina pengar på nöjen, på att stilla aptiten, på överdådiga byggnader, möbler och kläder! De lämnar sina medmänniskor åt elände och kriminalitet, åt sjukdom och död. Stora skaror går under, utan en enda medömkande blick, ord eller gärning av medlidande. rätt (371) Människor är skyldiga till röveri mot Gud. Deras bruk av medel rövar från härlighetens Herre det, som borde återspeglas till Honom, genom att hjälpa lidande personer och frälsa själar. De förskingrar Hans betrodda goda. Herren tillkännager: ”Jag skall komma till er och hålla dom. Jag skall snabbt träda upp som vittne . . . . mot dem som undanhåller arbetaren hans lön och förtrycker änkan och den faderlöse”. ”Får en människa stjäla från Gud? Ändå stjäl ni från mig. Ni säger: ”Vad har vi stulit från dig?” Tionde och offergåvor. Förbannelse har drabbat er, ty ni och hela folket stjäl ifrån mig.” Malaki 3:5, 8, 9. ”Lyssna, ni som är rika . . . . Er rikedom skall förmultna och era kläder förtäras av mal. Ert guld och silver skall ärga, och ärgen skall vittna mot er. . . . . Ni har samlat skatter i de sista dagarna.” ”Ni har levt i lyx och överflöd på jorden.” ”Se, den lön ni har undanhållit arbetarna som skördade era åkrar, den ropar, och skördearbetarnas rop har nått Herren Sebaots öron.” Jakobsbrevet 5:1-3, 5, 4. rätt (372) Var och en kommer att avkrävas räkenskap för sina betrodda gåvor. På den slutgiltiga domens dag kommer människors undanlagda rikedom att vara värdelös för dem. De kommer inte att ha något de kan kalla för sitt eget. rätt (372) De, som ägnar sina liv åt, att samla på sig världsliga skatter, visar mindre visdom, mindre eftertänksamhet och omsorg för sitt eviga välbefinnande, än den orättfärdige förvaltaren gjorde för sitt jordiska uppehälle. Ljusets bekännande barn är mindre kloka, än denna världs barn i sitt släkte. Dessa är de, som profeten talar om i sin syn om den stora domedagen: ”På den dagen skall människorna kasta bort till mullvadar och fladdermöss de avgudar av silver och de avgudar av guld som de har gjort åt sig för att tillbe. De skall fly in i klippskrevor och in i bergsklyftor av fruktan för HERREN och hans höga majestät, när han reser sig för att förskräcka jorden.” Jesaja 2:20, 21. rätt (373) ”Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdige mammon”, säger Kristus, ”för att de skall ta emot er i de eviga boningarna, när världslig rikedom har tagit slut.” Gud och Kristus samt änglarna tjänar alla de pinade, de lidande och de syndiga. Överlämna Dig till Gud för detta verk, använd Hans gåvor för detta syfte, och ingå partnerskap med himmelska väsen. Ditt hjärta kommer att banka av sympati med deras. Du kommer att bli lik dem till karaktären. Dessa bofasta i de eviga boningarna kommer inte att vara som främlingar för Dig. När det jordiska är över, kommer väktarna vid himmelens portar att hälsa Dig välkommen. rätt (373) Och medlen, som används till att välsigna andra med, skall ge avkastning. Rikedomar, som används rätt, uträttar mycket gott. Själar vinns för Kristus. Den, som följer Kristi plan för livet, kommer att återse dem, som han arbetade för och offrade så mycket för på jorden; dem kommer han att träffa i Guds salar. De lösköpta kommer att tacksamt minnas dem, som har medverkat i deras frälsning. Himmelen kommer att vara värdefull för dem, som har varit trofasta i arbetet med, att vinna själar. rätt (373) Lärdomen i denna liknelse gäller alla. Var och en kommer att hållas ansvarig för den nåd, som han har fått genom Kristus. Livet är för allvarligt, för att man skall försjunka i betraktelser över timliga eller jordiska ting. Herren önskar, att vi skall förmedla till andra det, som det eviga och osynliga förmedlar till oss. rätt (373) Varje år går millioner och åter millioner människosjälar ovarnade och ofrälsta in i evigheten. Från timme till timme öppnas möjligheter för oss, att nå och frälsa själar. Dagar, veckor och månader går; vi får en dag, en vecka, en månad mindre till, att uträtta vårt arbete på. Några få år till, och den röst, som vi inte kan vägra att reagera på, kommer att säga: ”Lämna redovisning för Din förvaltning.” rätt (374) Kristus manar alla till övervägande. Gör en ärlig uträkning. Lägg Jesus i ena vågskålen. Han innebär evig rikedom, liv, sanning, himmel och Kristi glädje för de förlossade. Lägg sedan all världens lockelser i den andra. Lägg Din egen själs förlust i den ena vågskålen jämte de själar, vars frälsning Du kunde ha bidragit till; lägg så åt Dig och dem ett liv, som mäter sig med Guds liv. Väg för tid och för evighet. Medan Du sysslar med detta, säger Kristus: ”Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ?” Markusevangeliet 8:36. rätt (374) Gud önskar, att vi skall välja det himmelska i stället för det jordiska. Han öppnar åt oss möjligheterna till himmelsk investering. Han uppmuntrar oss gärna till våra högsta mål, säkerhet åt vår käraste rikedom. Han förklarar: ”Jag skall göra en man mer sällsynt än fint guld, en människa mer sällsynt än guld från Ofir.” Jesaja 13:12. När de rikedomar, som mal äter upp och rost fördärvar, fejas bort, kan Kristi efterföljare glädja sig över sin himmelska skatt, de oförgängliga rikedomarna. rätt (374) Bättre, än världens samlade vänskap, är vänskap med Kristi förlossade. Bättre, än lagfarten till det ädlaste palats på jorden, är lagfarten till en av de boningar, som vår Herre har gått bort, för att bereda. Och bättre, än allt jordiskt beröm, kommer Frälsarens ord att vara till Sina hederliga tjänare: ”Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse.” Matteusevangeliet 25:34. rätt (374) Till dem, som har slösat bort Hans goda, ger Kristus en möjlighet, att säkra eviga rikedomar. Han säger: ”Ge, och ni skall få.” ”Sälj vad ni äger och ge gåvor. Skaffa er en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och ingen mal förstör.” Lukasevangeliet 6:38; 12:33. ”Uppmana dem som är rika i den här världen ... att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara generösa och dela med sig och samla åt sig en skatt som är en god grund för den kommande tidsåldern, så att de vinner det verkliga livet.” Första Timoteusbrevet 6:17-19. rätt (375) Låt alltså Dina tillhörigheter gå före till himmelen. Lägg Dina skatter vid sidan om Guds tron. Förvissa Dig om Din rätt till Kristi outrannsakliga rikedomar. ”Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdige mammon, för att de skall ta emot er i de eviga boningarna, när världslig rikedom har tagit slut.” rätt |