”Först strå, sedan ax”

(62)Detta kapitel bygger på Markus 4:26-29.
Liknelsen om såningsmannen väckte många frågor. Några av åhörarna drog slutsatsen härav, att Kristus inte tänkte upprätta ett jordiskt rike, och många blev nyfikna och förvirrade. Eftersom Han blev varse deras villrådighet, använde Kristus andra illustrationer, varigenom Han fortsatt försökte, att vända deras tankar från hoppet om ett världsligt rike, hän till Guds nåds verk i själen. rätt

(62) ”Jesus sade: ’Guds rike är likt en man som sår säd i jorden. Han sover och stiger upp, natt följer på dag och säden kommer upp och skjuter i höjden, han vet själv inte hur. Av sig själv ger jorden gröda, först strå, sedan ax och därefter fullmoget vete i axet. Och när grödan är mogen räcker han genast ut skäran, eftersom skördetiden är inne.’” rätt

(62) Bonden, som ”genast räcker ut skäran, eftersom skördetiden är inne”, kan inte vara någon annan, än Kristus. Det är Han, som kommer att inhösta jordens gröda på den sista, stora dagen. Men såningsmannen står för dem, som arbetar å Kristi vägnar. Det sägs, att säden ”kommer upp och skjuter i höjden, han vet själv inte hur”, och det passar inte in på Guds Son. Kristus sover inte på Sin post, utan övervakar Sina skyddslingar dag och natt. Han är inte omedveten om, hur vetet växer. rätt

(63) Liknelsen om vetet uppenbarar, att Gud verkar i naturen. Vetet äger självt en spirande princip, en princip, som Gud Själv har lagt ned i vetet. Om vetet lämnades åt sig självt, skulle det inte ha kraft till, att spira. Människan har sin del att göra, för att främja vetets växt. Hon måste förbereda och gödsla jorden samt sprida säden. Hon måste odla åkern. Men sedan når hon en punkt, där hon inte förmår mera. Människans styrka och visdom kan inte frambringa den levande plantan från fröet. Människan må anstränga sig till det yttersta, men måste ständigt lita på Honom, som har förenat sådden och skörden med Sin egen allsmäktiga kraft. rätt

(63) Det finns liv i säden, det finns kraft i jorden; men med mindre en oändlig kraft utövas dag och natt, ger säden ingen avkastning. Regn måste sändas, för att ge de törstiga åkrarna näring, solen måste värma, det måste överföras elektrisk energi till det nedgrävda fröet. Det är blott Skaparen, som kan framkalla det liv, som Han har lagt in. All säd växer, alla plantor utvecklas genom Guds kraft. rätt

(63) ”Ty liksom jorden låter sina växter spira fram och en trädgård låter sin sådd växa upp, så skall Herren HERREN låta rättfärdighet och lovsång växa upp inför alla hednafolk.” Jesaja 61:11. Så, som det förhåller sig med naturen, så förhåller det sig med den andliga sådden; sanningsläraren måste först bereda hjärtats grogrund; han måste så säden, men bara den kraft, som ger liv, är från Gud. Här har vi en punkt, där människor bemödar sig förgäves. Fastän vi skall förkunna ordet, kan vi inte tillhandahålla den kraft, som livar själen, och får rättfärdighet och lovprisning att springa fram. Vid förkunnandet av ordet måste det förekomma ett väsen, som verkar utöver människors kraft. Endast genom den gudomlige Anden blir ordet levande och kraftfullt till, att förnya själen till evigt liv. Detta är, vad Kristus sökte, att inpränta i Sina lärjungar. Han lärde dem, att de inte besatt något av naturen, som kunde göra deras arbete framgångsrikt, utan att det är Guds mirakelverkande kraft, som skänker Hans eget ord livskraft. rätt

(64) Såningsmannens arbete är ett trons arbete. Han kan inte förstå hemligheten bakom fröets spirande och växt. Men han hyser tillit till de redskap, med vars hjälp Gud kommer vegetationen att blomstra. Genom att sprida sina frön på marken, kastar han bort de dyrbara kornen, så att de kan ge bröd till hans familj. Men han ger bara upp det nuvarande goda, för att få mera tillbaka. Han kastar ut fröna i förväntan om, att inhösta en rik skörd. Så skall också Kristi tjänare verka, de skall förvänta sig en skörd av den säd, som de utsår. rätt

(65) Den nyttiga säden må ligga obemärkt för en tid i ett kallt och världsligt hjärta, där den inte tycks ha slagit rot; men när Guds Ande sedan blåser på själen, spirar den dolda säden, och bär till sist frukt till Guds ära. I vårt livsarbete vet vi inte, om det ena eller det andra kommer att ha framgång. Detta är inte en fråga, som vi kan avgöra. Vi skall göra vårt arbete, och överlåta följderna till Gud. ”Så din säd om morgonen och låt inte din hand vila om kvällen”. Predikaren 11:6. I Sitt stora förbund tillkännager Gud, att: ”Så länge jorden består, skall sådd och skörd . . . aldrig upphöra.” Första Moseboken 8:22. I tillit till detta löfte odlar och besår bonden jorden. Vi skall inte hysa mindre tillit till andligt såningsarbete, utan lita på säkerheten hos Hans löfte: ”så skall det vara med ordet som går ut från min mun. Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det.” Jesaja 55:11. ”Gråtande går de ut och bär sitt utsäde. Med jubel kommer de åter och bär sina kärvar.” Psaltaren 126:6. rätt

(65) Grodden betecknar början på det andliga livet, och växtens utveckling är en skön bild på den kristnes växt. Som det är med naturen, så är det med nåden; det kan ej förekomma något liv utan växt. Plantan måste antingen växa eller dö. Under växandet är den tyst och gör inget väsen av sig, men utvecklingen fortskrider ständigt. Likadant är det med det kristna livets gång. Varje steg under vår levnads utveckling måste vara fullkomligt, och om Guds plan med oss skall fullbordas, måste vi stadigt växa till andligt. Helgelsen är ett livslångt arbete. Tack vare ökade möjligheter, tilltar vår erfarenhet och vinner vi nya kunskaper. Vi blir starka nog till, att bära ansvar, och vår mognad står i förhållande till våra privilegier. rätt

(66) Plantan växer, genom att få det, som Gud har gett den för livets underhåll. Den sänder sina rötter ned i jorden. Den suger åt sig solsken, dagg och regn. Den får sina livgivande egenskaper från luften. Likaså skall den kristne växa i samarbete med de gudomliga väsendena. När vi märker vår hjälplöshet, skall vi nyttja alla de möjligheter vi har fått, så att vi vinner större erfarenhet. Liksom växten skjuter ned rötterna i marken, skall vi slå djup rot i Kristus. Såsom växten får solsken, dagg och regn, skall vi öppna våra hjärtan för den Helige Ande. Arbetet skall göras: ”Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot.” Sakarja 4:6. Om vi håller tankarna fästade på Kristus, kommer Han att verka ”likt ett regn, likt ett vårregn som vattnar jorden.’” Hosea 6:3. Som Rättfärdighetens Sol kommer Han att ”gå upp med läkedom under sina vingar.” Malaki 3:2. Vi skall ”blomstra som en lilja”. Vi skall ”grönska som vinstockar.” Hosea 14:6, 8. När vi hela tiden litar på Kristus som vår personlige Frälsare, skall vi, i allt, växa upp till Honom, som är vårt huvud. rätt

(67) Vetet utvecklar ”först strå, så ax och därefter fullmoget vete i axet.” Meningen med bondens sådd och omsorg om de växande plantorna är, att alstra gröda. Han vill se bröd till den hungrige och säd till den framtida skörden. Likaså väntar den gudomlige Bonden på en skörd som lön för Sitt arbete och uppoffrande. Kristus söker, att återskapa Sig Själv i mänskohjärtan; och detta gör Han hos dem, som tror på Honom. Meningen med det kristna livet är, att bära frukt – att återspegla Kristi karaktär hos den troende, så att den går att frambringa också hos andra. rätt

(67) Plantan gror, spirar och bär inte frukt för egen del, utan för att ge ”säd till att så och bröd till att äta”. Jesaja 55:10. Alltså skall ingen leva för sig själv. Den kristne finns i världen som Kristi företrädare, för att andra själar också skall frälsas eller räddas. rätt

(67) Det förekommer ingen växt eller fruktbarhet i ett liv, som kretsar kring sig självt. Om Du har tagit emot Kristus som en personlig Frälsare, måste Du glömma Dig själv, och försöka, att hjälpa andra. Tala om Kristi kärlek, berätta om Hans godhet. Gör alla plikter, som erbjuder sig. Bär bördan av själar i hjärtat, och belys frälsningen för alla förlorade med alla till buds stående medel. I det, att Du tar emot Kristi Ande – den osjälviske Ande, som fordrar arbete för andra – kommer Du att växa till och bära frukt. Andens nådegåvor kommer att mogna i Din karaktär. Din tro kommer att växa, Ditt samvete att bli känsligare, Din kärlek att bli fullkomlig. Du kommer att mer och mer återspegla Kristi väsen, som i allt är rent, ädelt och älskvärt. rätt

(68) ”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning.” Galaterbrevet 5:22, 23. Denna frukt kan aldrig ruttna, utan medför skörd till evigt liv, i enlighet med sina egenskaper. rätt

(69) ”Och när grödan är mogen räcker han genast ut skäran, eftersom skördetiden är inne.’” Kristus väntar med stark längtan efter, att visa Sig Själv genom Sin församling. När Kristi karaktär har återställts fullkomligt i Hans folk, skall Han komma och åberopa dem som Sina egna. rätt

(69) Det är varje kristens förmån, att inte bara vänta på, utan påskynda vår Herre Jesu Kristi ankomst (Andra Petrusbrevet 3:12). Om alla bekännande kristna skulle bära frukt till Hans ära, hur snabbt skulle då inte hela världen besås med evangeliets säd! Den sista stora skörden skulle raskt mogna, och Kristus skulle anlända, för att samla in det värdefulla vetet. rätt

nästa kapitel