Kristi åskådliggörande Lärdomar kapitel 4. Från sida 70ren sida tillbaka

Ogräset

(70)Detta kapitel bygger på Matteus 13:24-30; Matteus 13:37-43.
”En annan liknelse framställde han för dem: ’Himmelriket är likt en man som sådde god säd i sin åker. Men då folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. När nu säden sköt upp och gick i ax, visade sig också ogräset.” rätt

(70) ”Åkern”, sade Kristus, ”är världen.” Men vi måste förstå, att denna föreställer Kristi församling i världen. Liknelsen är en beskrivning av det, som angår Guds rike, Hans frälsningsarbete för människor; och detta arbete uträttas av församlingen. Förvisso har den Helige Ande gått ut till hela världen, överallt påverkar den människors hjärtan; men det är i församlingen, som vi skall växa och mogna till Guds lada. rätt

(70) ”’Den som sår den goda säden är Människosonen.... Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn.” Den goda säden representerar dem, som är födda av Guds ord, sanningen. Ogräset representerar en klass, som förkroppsligar villfarelsens eller de falska principernas frukt. ”Ovännen som sådde det är djävulen.” Varken Gud eller Hans änglar har någonsin sått säd, som ger ogräs. Ogräset sås alltid av Satan, Guds och människans fiende. rätt

(71) I Österlandet hände det, att hämnd utkrävdes, genom att en fiendes åker besåddes med skadligt ogräs, vilket starkt liknade vetet, då det sköt upp. Då det växte upp jämte vetet, skadade det grödan och förorsakade åkerns ägare bekymmer och ekonomiskt avbräck eller förlust. Alltså är det på grund av fiendskap mot Kristus, som Satan sprider sin onda säd ibland rikets sunda sädeskorn. Frukten av sin egen sådd tillskriver han Guds Son. Genom att ta in dem i församlingen, som bär Kristi namn, fastän de förnekar Hans karaktär, ser den Onde till, att Gud vanäras. Frälsningsverket framställs därigenom fel, och själar försätts i fara. rätt

(71) Kristi tjänare sörjer, när de ser sanna och falska troende blandas samman i menigheten. De längtar efter, att göra något för församlingens rening. Liksom bondens tjänare, står de beredda, att rycka upp ogräset med roten. På det reagerar Kristus så här: ”Nej, svarade han, om ni rensar bort ogräset, kan ni på samma gång rycka upp vetet. Låt båda växa tillsammans fram till skörden.” rätt

(71) Kristus har tydligt lärt ut, att de, som håller fast vid öppen synd, måste skiljas från kyrkan, men Han har inte gett oss lov till, att bedöma karaktär och motiv eller bevekelsegrund. Han känner alltför väl vår natur, för att anförtro den uppgiften åt oss. I fall vi försöker, att med rötterna rycka upp ur kyrkan dem vi tror är falska kristna, kommer vi helt säkert att fela. Vi betraktar ofta som hopplösa de människor, som Kristus drar till Sig. Skulle vi behandla dessa själar enligt vårt ofullkomliga omdöme, kunde vi släcka deras sista hopp. Många, som menar sig vara äkta kristna, kommer till sist att befinnas väga för lätt. Många skall komma till himmelen, som omgivningen aldrig trodde skulle komma dit. Människor dömer efter skenet, medan Gud dömer efter hjärtat. Ogräset och vetet kommer att växa tillsammans ända till skörden; och skörden är slutet på prövotiden. rätt

(72) Det finns en annan läxa i Frälsarens ord – en läxa om förunderligt överseende och ömsint kärlek. Liksom ogräset slår rot och slingrar sig kring det ädla vetet, kan falska bröder i menigheten vara tätt förbundna med sanna lärjungar. De föregivet troendes verkliga karaktär framgår ej tydligt. Skulle de åtskiljas från kyrkan, kunde andra lätt snubbla, som annars skulle ha förblivit ståndaktiga. rätt

(72) Läran i denna liknelse illustreras med Guds egen behandling av människor och änglar. Satan är en bedragare. Då han syndade i himmelen, genomskådade inte ens de trofasta änglarna hans karaktär tillfullo. Det var därför, som Gud inte genast utplånade Satan. Hade Han gjort det, skulle de heliga änglarna inte ha uppfattat Guds rättfärdighet och kärlek. Hade Guds godhet betvivlats, skulle detta ha fungerat som ond säd, vilken skulle ha fört med sig syndens och eländets bittra frukt. Därför skonades det ondas upphovsman, för att fullt utveckla sin karaktär. Genom långa tider har Gud uthärdat smärtan av, att skåda onda gärningar, Han har skänkt Golgatas oändliga Gåva, framför att låta någon bedras av den Ondes felaktiga framställningar; ty ogräset kunde ej utrotas utan fara för, att också slita upp det dyrbara vetet. Och skall vi då inte vara lika överseende mot våra medmänniskor, som himmelens och jordens Herre är mot Satan? rätt

(72) Världen har inte rätt till, att betvivla kristendomens sanning, för att det finns ovärdiga medlemmar i församlingen! Kristna bör ej heller bli modlösa på grund av dessa falska bröder. Hur var det egentligen med den första menigheten? Ananias och Safira anslöt sig till lärjungarna. Simon Magus blev döpt. Demas, som svek Paulus, hade räknats som troende. Judas Iskariot räknades till apostlarna. Återlösaren vill inte förlora en enda själ; Hans erfarenhet med Judas står nedskriven, för att visa Hans långa tålamod med den hårdnackade mänskonaturen, och Han påbjuder oss, att ha överseende, liksom Han har haft överseende. Han har sagt, att falska bröder skall förekomma i menigheten till slutet. rätt

(74) Trots Kristi förmaning, har människor försökt, att rycka upp ogräset med rötterna. För att straffa dem, som man menat ha gjort ont, har församlingen vänt sig till myndigheterna. De, som har övergett fastställda lärosatser, har fängslats, pinats och avrättats på uppdrag av dem, som har hävdat sig handla under Kristi ingivelse och med Hans godkännande. Men det är Satans anda, inte Kristi anda och Ande, som inger dylika handlingar i hjärtat. Det här är Satans egen metod, för att lägga världen under fötterna. Gud har framställts fel, då kyrkan har behandlat de förmodat kätterska på detta vis. rätt

(74) Det är inte bedömning och fördömelse av andra, utan jagets ödmjukande och dämpande, som utgör lärosatsen i Kristi liknelse. Inte allt, som sås på åkern, är sunt vete. Faktumet, att kyrkan befolkas av människor, bevisar inte deras kristenhet. rätt

(74) Ogräset är verkligen likt vetet, när bladen är gröna, men när fälten vitnar till skörd, bär det värdelösa ogräset ingen likhet med vetet, som har böjt sig under vikten från sina fulla, mogna ax. Syndare, som utger sig för att vara fromma, beblandar sig för en tid med Kristi sanna efterföljare, och likheten med kristendomen är avsedd, att bedra många; men vid världens inhöstning kommer det ej att finnas någon likhet mellan gott och ont. Då avslöjas de, som har förenat sig med kyrkan, utan att ha förenat sig med Kristus. rätt

(74) Ogräset tillåts, att gro ibland vetet, och erhåller alla solskenets och regnets fördelar; men under skördetiden kommer Ni ”åter se skillnaden mellan den rättfärdige och den ogudaktige, mellan den som tjänar Gud och den som inte tjänar honom.” Malaki 3:18. Kristus kommer Själv att avgöra, vilka som är värdiga till, att bo i himmelens familj. Han är nämligen den, som kommer att döma var och en efter hans ord och hans gärningar. Bekännelse betyder inget på den skalan. Det är karaktären, som avgör ens öde. rätt

(75) Frälsaren pekar inte fram till en tidpunkt, när ogräset förvandlas till vete. Vetet och ogräset växer tillsammans, till skörden, vid världens slut. Då skall ogräset bindas i knippen och brännas upp, medan vetet skall samlas in i Guds lada. ”Då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin Faders rike.” Då skall ”Människosonen… sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder.” rätt

nästa kapitel