Pärlan

(115)Detta kapitel bygger på Matteus 13:45, 46.
Vår Frälsares förlossande kärleks välsignelser går att jämföra med en dyrbar pärla. Han åskådliggjorde Sin lärdom genom liknelsen om köpmannen, som letade efter storslagna pärlor: ”Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.” Kristus Själv är den högt skattade pärlan. All Faderns härlighet, Gudomens fullhet, är samlad i Kristus. Han återger Faderns härlighets strålglans och är Hans väsens uttryckliga bild. Härligheten hos Guds egenskaper framgår av Hans karaktär. På varje sida i de Heliga Skrifterna strålar Hans ljus. Kristi rättfärdighet, likt en ren, vit pärla, saknar defekter, saknar brister. Ingen mänsklig ansträngning kan förbättra Guds stora och dyrbara gåva. Den är utan fläck. I Kristus är ”vishetens och kunskapens alla skatter gömda.” – Kolosserbrevet 2:3. Honom ”har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning”. – Första Korintierbrevet 1:30. Allt, som i denna värld och i den kommande kan mätta mänskosjälens behov och längtan, finns i Kristus. Vår Förlossare är en så dybara pärla, att allt annat vid en jämförelse räknas som förlust. rätt

(116)I liknelsen framställs pärlan inte som en gåva. Köpmannen handlade den för allt han ägde. Många betvivlar innebörden av detta, eftersom Kristus framställs i Skrifterna som en gåva. Han är en gåva, men bara för dem, som förbehållslöst överlämnar sig med själ, kropp och ande till Honom. Vi skall ge oss själva till Kristus, och leva ett liv i villig lydnad mot alla Hans krav. Allt det vi är, alla de talanger och förmågor vi har, är Herrens och skall helgas åt Hans tjänst. När vi således ger oss själva helt till Honom, ger Kristus, jämte alla himmelens skatter, Sig Själv till oss. Vi får tag i den kostbara pärlan. rätt

(116)Kristus ”kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom.”?– Johannes 1:11. Guds ljus sken i världens mörker, och ”mörkret har inte övervunnit det.” – Johannes 1:5. Men inte alla var likgiltiga inför himmelens gåva. Köpmännen i liknelsen står för en klass, som uppriktigt önskade sig sanningen. Inom de olika folken fanns det allvarliga och eftertänksamma personer, som hade sökt i litteratur, vetenskap och i den hedniska världens religioner efter det, som de kunde få som själens skatt. Ibland judarna förekom det sådana, som sökte efter det de inte hade. Missnöjda med en formell religion, längtade de efter det, som var andligt och upplyftande. Kristi utvalda lärjungar tillhörde den sistnämnda klassen, Kornelius och den etiopiske hovmannen tillhörde den förstnämnda. De hade längtat efter och bett om ljus från himmelen; och då Kristus uppenbarades för dem, tog de gladeligen emot Honom. rätt

(116)Frälsningen är en gratis gåva, och ändå skall den köpas och säljas. Den dyrbara pärlan visas fram som köpt utan pengar och utan prislapp på en marknad, där gudomlig nåd råder. På denna marknad kan alla åtnjuta himmelens goda. Sanningsjuvelernas förrådskammare står öppen för alla: ”jag har låtit en dörr stå öppen för dig”, förklarar Herren, ”en dörr som ingen kan stänga”. Inga tungt beväpnade vakter spärrar dörren. Rösten inifrån och vid dörren säger: Kom! Frälsarens röst bjuder oss enträget och kärleksfullt: ”Jag råder dig att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik”. – Uppenbarelseboken 3:8, 18. rätt

(117)Kristi evangelium är en välsignelse, som alla måste äga. Den fattigaste kan lika gärna som den rikaste fösöka, att köpa frälsningen; ty inget världsligt välstånd räcker, för att säkra sig den. Frälsningen uppnås genom villig lydighet, genom att vi ger oss själva till Kristus, som Hans egen köpta besittning. Utbildning, även av främsta snitt, för inte av sig själv människan närmare Gud. Fariséerna gynnades med alla timliga och andliga möjligheter, och de sade i prålande stolthet: Vi ”är rika, vi har vunnit rikedom och behöver ingenting”. Likväl var de ”eländiga, beklagansvärda, fattiga, blinda och nakna.” – Uppenbarelseboken 3:17. Kristus offrade åt dem den dyrbara pärlan, men de ringaktade att ta emot den, så Han sade till dem: ”Publikaner och horor skall gå in i Guds rike men inte ni.” – Matteus 21:31. rätt

(117)Vi kan inte förtjäna frälsningen, men vi skall söka lika intresserat och uthålligt efter den, som om vi ville ge upp allt i världen för den. rätt

(117)Vi skall söka efter den kostbara pärlan, men inte på världens marknadsplatser eller enligt världsliga metoder. Det pris vi skall betala, erläggs inte i guld eller silver, ty dessa ädelmetaller tillhör Gud. Glöm tanken på, att timliga eller andliga möjligheter skall vinna Din frälsning. Gud fordrar villig lydnad av Dig. Han ber Dig, att ge upp Dina synder. ”Den som segrar”, uppger Kristus, ”skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron.” – Uppenbarelseboken 3:21. rätt

(118)Der är vissa, som alltid tycks vara på jakt efter den himmelska pärlan. Dock ger de inte helt upp sina felaktiga levnadsvanor. De dör inte bort från jaget, så att Kristus får leva i dem. Därför finner de inte den dyrbara pärlan. De har inte övervunnit sin ohelgade äregirighet eller sin kärlek till världsliga lockelser. De tar inte på sig korset och följer Kristus på självförnekelsens och uppoffringens stig. Nästan kristna, men inte helt kristna, de verkar nästan vara nära himmelriket, men de tar sig inte in. Nästan, men inte frälst till fullo, betyder inte, att vara nästan, utan helt, förtappad. rätt

(118)Liknelsen om köpmannen, som söker vackra pärlor, äger dubbel innebörd: Den gäller inte personer, som söker himmelriket, utan också Kristus, som söker Sina förlorade arvingar. Kristus, den himmelske köpmannen, söker sköna pärlor, och Han såg dylika i den förlorade mänskligheten. Han såg möjligheter till återlösning för människan, som var smittad och fördärvad av synd. Hjärtan, som har stridit för Satan, och som har räddats genom kärlekens kraft, är mera dyrbara för Återlösaren, än de aldrig fallnas. Gud betraktade inte mänskligheten som motbjudande och värdelös; Han betraktade den i Kristus, såg människorna sådana de kunde bli genom förlösande kärlek. Han samlade alla universums rikedomar, och satsade dem på, att köpa pärlan. Och Jesus har funnit den, och satt in den i Sitt eget diadem. ”De är ädelstenar i en krona, strålande över hans land.” – Sakarja 9:16. ”De skall vara mina, säger HERREN Sebaot, min egendom på den dag då jag utför mitt verk.” – Malaki 3:17. rätt

(118)Men Kristus som den dyrbara pärlan, och vår fömån att äga den himmelska skatten, är ämnet, som vi behöver uppehålla oss vid. Det är den Helige Ande, som uppenbarar den vackra pärlans värdefullhet för människor. Tiden för den Helige Andes maktperiod är i särskilt avseende tidpunkten, när den himmelska gåvan eftersöks och hittas. På Kristi tid hörde många evangeliet, men deras tankar var förmörkade av falsk lära, och de kändes inte vid, att den enkle galiléiske läraren var utsänd av Gud. Men efter Kristi himmelsfärd framhävdes Hans tronbestigning som syndares Medlare genom den Helige Andes utgjutande. Anden gavs på Pingstdagen. Kristi vittnen proklamerade den uppståndne Frälsarens kraft. Himmelens ljus trängde in i deras förmörkade sinnen, vilka hade bedragits av Kristi fiender. Nu såg de Honom upphöjd som ”hövding och frälsare, för att ge omvändelse och syndernas förlåtelse åt Israel.” – Apostlagärningarna 5:31. De såg honom omgiven av himmelens härlighet, med oändliga rikedomar i händerna, att ge åt alla, som vill vända sig bort ifrån sitt uppror. I och med, att apostlarna lyfte upp Faderns Enfödde, blev tre tusen själar överbevisade. De kom att se sig själva, som de var, syndiga och besmittade och Kristus som sin vän och Återlösare. Kristus blev upphöjd, Kristus blev förhärligad, genom att den Helige Andes kraft vilade över människorna. Dessa troende såg Honom i tro som Den, vilken uthärdade förödmjukelse, lidande och död, för att de inte skulle gå förlorade, utan få evigt liv. Kristi uppenbarelse genom Anden fick dem, att erkänna förnimmelsen av Hans kraft och majestät, och de räckte ut händerna till Honom med orden: ”Jag tror.” rätt

(120)Sedan spreds de glada nyheterna om en uppstånden Frälsare ut till den befolkade världens yttersta gränser. Kyrkan såg, hur nyomvända flockades omkring den från alla riktningar. Troende blev omvända på nytt. Syndare gick ihop med kristna, för att finna pärlan av högt pris. Profetian blev uppfylld: Den svagaste skall vara som David, och Davids hus ”såsom HERRENS ängel”. – Sakarja 12:8. Varke kristen såg med välvilja och kärlek Guds likhet i sina trossyskon. En angelägenhet tog överhanden. En målsättning uppslukade alla andra. Alla hjärtan slog harmoniskt. De troendes högsta önskan var, att uppenbara Kristi karaktär, och verka för Hans rikes förstoring. ”Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ... Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över alla.” – Apostlagärningarna 4:32. 33. ”Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.” – Apostlagärningarna 2:47. Kristi Ande besjälade hela församlingen; för de hade funnit den högst värdefulla pärlan. rätt

(121)Dessa scener kommer att upprepas, och med stor kraft. Den Helige Andes utgjutelse på Pingstdagen var tidigregnet, men senregnet kommer att bli mäktigare. Anden väntar på, att vi skall åkalla och ta emot den. Kristus skall uppenbaras igen i Sin fullhet genom den Helige Andes kraft. Människor kommer att se värdet av den dyrbara pärlan, och med aposteln Paulus kommer de att säga: ”Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre.” – Filipperbrevet 3:7, 8. rätt

nästa kapitel