Den andre Ängelns Budskap

(171)De kyrkor, som vägrade att ta emot den förste ängelns budskap, förkastade det ljus, som sänts från himmelen. Budskapet hade sänts i nåd, för att väcka jordens befolkning, så att den kunde se sitt sanna tillstånd: Världslighet, avvikelse från Guds väg och behovet av, att göra sig redo att möta sin Herre. Gud har alltid krävt, att Hans folk skall vara skilt från världen, så att de inte skulle avledas från sina förpliktelser mot Honom. Han befriade dem ur slaveriet i Egypten, för att Han önskade att de inte skulle förfalla till avgudadyrkan, liksom omgivningen hade gjort. Denna jords barn är mökrets barn. De riktar inte uppmärksamheten mot Rättfärdighetens Sol, utan mot det egna jaget och jordiska rikedomar. Bländade av denna världens gud, äger de ingen verklig förståelse av den sanne Gudens härlighet och majestät. Samtidigt som de gläder sig över Hans gåvor, glömmer de givarens krav. De har valt, att vandra i mörker och de leds av de krafter, som utgår från mörkrets furste. De gläder sig inte över det gudomliga, då de inte förmår att se värdet häri, eller värdet av kärlek. De har fjärmat sig själva från ljuset från Gud, och deras förståelse är så förvirrad beträffande det sanna och heliga, att Guds andliga verklighet är rena dumheten för dem. rätt

(171)Det var för att skilja den kristna kyrkan från världens ogudaktiga inflytande, som den förste ängelns budskap gavs, men för den stora skaran bekännande kristna var deras band till världen starkare än banden till himmelen. De valde därför att lyssna till de jordiska löftena om världslig visdom, i stället för till de hjärterannsakande sanningsbudskapen från himmelen. rätt

(172)Petrus skriver under inflytande från den Helige Ande om, hur budskapet angående Kristi andra ankomst skulle mottas. ”Framför allt skall ni veta, att i de sista dagarna kommer det människor som drivs av sina begär och som förtalar och hånar er och frågar: ’Hur går det med löftet om hans återkomst? Ända sedan våra fäder dog förblir ju allting precis som det har varit från världens begynnelse.’ De som påstår detta bortser från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten och genom vatten, i kraft av Guds ord. I vatten och i kraft av Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under. Men de himlar och den jord som nu finns har i kraft av samma ord blivit sparade åt eld och förvaras till den dag då de ogudaktiga skall dömas och bli fördömda.” Andra Petrusbrevet 3:3-7. rätt

(172)De, som omkom i vattenmassorna, hade en flyktmöjlighet. Alla uppmanades till, att söka sin tillflykt i arken, men de flesta ville inte lyssna till varningen. Då den förste ängelns budskap gavs, uppmanades alla åhörare till, att ta det till sig och få del av de därtill hörande välsignelserna, men många avvisade erbjudandet. En vände uppmärksamheten till sin gård, en annan till sin affär och de bekymrade sig inte om annat, än om sina jordiska egendomar. Den inspirerade Skriften berättar, att då de avvisade Noas budskap, upphörde Guds nåd att påverka dem. Och de människor, som nu avvisar de budskap, som Gud i Sin stora nåd sänder till dem, kommer att erfara detsamma, nämligen att efter en viss tid slutar Guds Ande att inverka på deras hjärtan. Gud ger ljus, för att det skall värdesättas och lydas, inte för att det skall förkastas. Det ljus Han sänder, blir till mörker för dem, som inte tar emot det. När Guds Ande slutar att vädja till en persons hjärta, blir all förkunnelse för vederbörande ganglös. rätt

(172)Då kyrkan förkastade Guds budskap, genom att förkasta adventbudskapet, förkastade Gud den. ”Ännu en annan ängel följde efter, och han sade: ’Fallet, fallet är det stora Babylon, som har gett alla folk att dricka av sin otukts vredesvin.’” Uppenbarelseboken 14:8. Detta budskap förstod adventfolket som kyrkornas moraliska avfall och förkastandet av den förste ängelns budskap. Budskapet om Babylons fall gavs på sommaren 1844, med den följden, att omkring 50 000 kom ut från de fallna kyrkorna. rätt

(173)Uttrycket Babylon kommer från Babel och betyder förvirring. I Skriften används det om olika religiösa enheter, som en gång var rena, men nu är fördärvade. Här kan inte Katolska Kyrkan åsyftas, då den fallit många år tidigare, utan beteckningen passar på de protestantiska kyrkor, som alla påstår, att deras lära är biblisk, och ändå är uppdelade i ett otal sekter. Den enighet, som Kristus bad om, existerar inte. I stället för en Herre, en tro och ett dop är det en massa motstridiga teorier. Den religiösa tron har blivit så förvirrad, att världen inte vet, vad som är sanning. Detta är inte Guds verk, utan människans och Satans verk. rätt

(173)I Uppenbarelsebokens sjuttonde kapitel omtalas Babylon som en kvinna, en biblisk bild på en församling, varigenom en oskyldig kvinna står för en ren menighet och en otuktig kvinna för en avfallen menighet. Det sägs, att Babylon är en sköka och profeten såg henne vara berusad av blodet från de heliga och martyrerna. När Babylon beskrivs på detta sätt, är det en bild på Katolska Kyrkan – den avfallna kyrka, som har förföljt Kristi anhängare. Men skökan Babylon har döttrar, som följer hennes exempel. Dessa representerar de kyrkor, som klänger sig fast vid de katolska lärorna och som följer hennes världsliga bruk. Den andre ängeln omtalar dessa som fallna. rätt

(173)I Bibeln symboliseras det heliga och varaktiga bandet mellan Kristus och Hans församlingn genom äktenskapet. Herren har bundit Sitt folk till Sig genom ett högtidligt förbund; Han har lovat att vara deras Gud, och de har lovat att blott tillhöra Honom. rätt

(173)Och Paulus använder i Nya Testamentet samma uttryck, när han säger: ”Jag har trolovat er med en enda man, för att föra fram en ren jungfru inför Kristus.” Andra Korintierbrevet 11:2. rätt

(173)Men när hon i sitt högmod och sin falskhet vänder sig bort ifrån Gud och söker fåfänga samt uppammar kärlek till världen, skiljer hon sig från Gud, och mister de förmåner, som följer genom att tillhöra Gud. Aposteln Jakob säger om dem, som efterliknar världen: ”Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende.” Jakobsbrevet 4:4. rätt

(174)Det har blivit populärt i denna värld, att man bekänner sig till en eller annan religion. Regenter, politiker, jurister, läkare och affärsfolk ansluter sig till kyrkan, för att vinna medmänniskornas aktning och tillit och för att främja de egna, världsliga intressena. De försöker att dölja alla sina oriktiga förehavanden under kristen kappa. De olika trossamfunden, som stöttats av dessa döpta världens barns rikedom och inflytande, riktar än större krav på popularitet och beskydd. Praktfulla kyrkor, som smyckas på det mest slösaktiga vis, uppförs vid de finaste gatorna. Menigheten klär sig dyrt och följer noga modets föreskrifter. Den predikant, som är i stånd till att underhålla och locka folk, får hög lön. Hans predikningar får inte innehålla fördömelser av populära synder; de skall vara milda och vänliga, så de kan behaga förnämt folks öron. Förnäma syndare tas upp som församlingsmedlemmar, och synden döljs under en dräkt av påklistrad kristendom. rätt

(174)Gud betraktar de avfallna och tillkännager, att de är döttrar till en sköka, och att de för att säkra sig ära och stöd från jordens stora män, har brutit det heliga löftet och gemenskapen med konungarnas Konung. rätt

(174)Den stora synd, som Babylon beskylls för, består i, att hon har gett ”alla folk att dricka av sin otukts vredesvin.” Den rusets bägare, som hon räcker världen, avbildar de falska lärosatser hon har antagit på grund av sin orättfärdiga beblandelse med världens stora. Vänskap med världen fördärvar hennes tro, och å andra sidan utövar hon själv ett fördärvligt inflytande på världen, genom att förfäkta lärosatser, som står i strid med den Heliga Skrifts mest otvetydiga uttalanden. rätt

(175)En av de värsta villolärorna är den om ett kommande tusenårigt rike här på jorden, där det skall bli fred och framgång, där jordens befolkning kommer att bli omvänd och redo för Jesu ankomst. Då det särskilt har varit tal om den eviga förtappelsen, har denna lära lugnat tusentals själar. Läran om själens odödlighet har banat väg för Satans verk genom spiritismen, och tillsammans med den katolska läran om bön för de döda och upphöjandet av vissa av dem till helgon, har det lett många protestanter till att förkasta tron på uppståndelsen och domen. I stället har detta gett upphov till den fruktansvärda läran om evig pina och andra, farliga förvillelser. rätt

(175)En annan och än mer vitt utbredd lära är den, som säger, att Guds lag naglades vid korset, och att den första veckodagen nu är den dag, som skall helighållas, i stället för den Sabbat, som omtalas i det fjärde budet. rätt

(175)När trofasta lärare utifrån Guds Ord påpekar dessa villfarelser, kommer det strax lärda män, präster och andra förmodat Bibelkunniga, som kallar den sanna läran för övertro, och på så vis leder de många bort från sanningen. Om världen inte hade varit så berusad av Babylons vin, skulle otaliga ha blivit omvända genom de tydliga sanningarna i Guds Ord. rätt

(176)Gud sände Sitt bekännande folk ett budskap, som skulle leda dem bort från den ondska, som kom dem att inte göra Hans vilja. Där rådde ett tillstånd av gemenskap, tro och kärlek hos dem, som hade antagit adventbudskapet, även om de kom från många olika kristna trossamfund. I fall kyrkorna i allmänhet hade godtagit dessa sanningar, skulle även de ha fått samma välsignelser, men Babylon förkastade denna sista möjlighet, som himmelen hade sänt för hennes omvändelse, och de vände sig i stället med stor iver mot världen, för att söka dess vänskap. rätt

(176)De, som förkunnade den förste ängelns budskap, hade ej för avsikt, att orsaka en delning i kyrkan, eller att dana en ny. ”Under allt mitt arbete”, sade William Miller, ”har jag aldrig haft för avsikt, att skapa en ny församling åtskild från de befintliga, eller att ge den ena förtur före den andra. Jag önskade, att det skulle bli till välsignelse för dem alla. Jag föreställde mig, att alla kristna skulle glädja sig åt Jesu snara ankomst. Och jag var överbevisad om, att det inte skulle bli nödvändigt att hålla särskilda möten. Hela min avsikt var, att vinna själar för Gud, att bereda världen för den kommande domen, och att påverka mina medmänniskor till att kunna möta Gud med fred i hjärtat. Det stora flertalet av dem, som omvändes på grund av mitt arbete, anslöt sig till de redan existerande kyrkorna. Om någon frågade mig om, vad de borde göra, svarade jag att de skulle gå dithän, där de kände sig mest hemma. Jag anbefallde inte den ena kyrkan före den andra.” rätt

(176)Under viss tid var de olika kyrkorna glada över det arbete William Miller utförde, men efterhand tog de ställning emot adventläran och bestämde sig för, att undertrycka allt samtal om detta ämne. De, som mottagit adventläran, hamnade därigenom i svårt bryderi med många prövningar och stor förvirring. De älskade sin kyrka och var ledsna över, att skiljas ifrån den, men då de nekades att tala om sitt hopp, eller att bevista möten där det talades om Herrens ankomst, var det många, som likväl lämnade sina församlingar. rätt

(176)På Reformationens tid förklarade den gudfruktige Melanchthon: ”Det finns ingen annan kyrka, än den församling, som har Guds Ord och renas genom det.” Då adventmenigheten såg, att kyrkorna förkastade Guds Ords vittnesbörd, kunde den inte längre räkna dem som Kristi kyrka och att vara sanningens stöttepelare byggda på Skriftens grundval. Då budskapet om Babylons fall förkunnades, kände de att tiden var inne, att skilja sig från de kyrkor de tillhörde. rätt

(177)Sedan förkastandet av den förste ängelns budskap hade en sorglig ändring ägt rum i kyrkorna. De hade förkastat sanningen och antagit osanningar i dess ställe. Kärleken till Gud hade svalnat. Kyrkorna bedrövade Guds Ande och den blev därför i hög utsträckning dragen tillbaka. Profeten Hesekiels ord gick nu i uppfyllelse: ”Du människobarn, dessa män har låtit sina eländiga avgudar få insteg i sina hjärtan och har ställt framför sig sådant som förleder dem till synd. Skulle jag verkligen låta sådana fråga mig till råds? Säg därför till dem: Så säger Herren, HERREN: Var och en av Israels hus som släpper in eländiga avgudar i sitt hjärta och ställer upp framför sig det som förleder honom till synd och sedan kommer till profeten, honom skall jag, HERREN, ge svar efter vad han förtjänar för sina många avgudars skull.” Hesekiel 14:3, och 4. Människan skall icke böja sig för avgudar av trä eller sten, men alla, som älskar världen och deltar i orättfärdiga handlingar, har ställt upp en avgud i sitt hjärta. Flertalet bekännande kristna tillber en annan gud vid sidan av Herren. Stolthet och prakt hyllas som avgudar och sätts upp i kyrkor, likaså förorenas de heliga platserna. rätt

(177)Angående Israel säger Herren till Sina tjänare: ”Ty detta folks ledare för det vilse, och de som låter sig ledas går i fördärvet.” Jesaja 9:16. ”Profeterna profeterar lögn, och prästerna styr efter deras råd. Så vill mitt folk ha det. Men vad skall ni göra när slutet på detta kommer?” Jeremia 5:31. ”Ty hög som låg, alla söker de orätt vinning. Både profet och präst, alla handlar de lögnaktigt.” Jeremia 6:13. Den judiska församlingen var en gång högt värderad av Herren, men de satte inte värde på de välsignelser Herren gav dem, utan stolthet och vantro medförde deras ruin. Nyss nämnda citerade Skriftställen hänvisar inte blott till det gamla Israel. Karaktären och tillståndet är samma i många av de kristna kyrkorna. Fastän dessa har tagit emot långt större välsignelser, än judarna, följer de likväl människors meningar. På grund av att de har mottagit större ljus och flera välsignelser, är de ohörsammas skuld också större. rätt

(178)Den bild, som Paulus har tecknat av Guds folk i de sista dagarna, är en sorglig, men sann, bild av de populära kyrkorna i vår tid. ”Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem! Bland dem finns sådana som smyger sig in i hemmen och snörjer svaga kvinnor, som är tyngda av synder och drivs av många slags begär och som ständigt undervisas men aldrig kan komma till insikt om sanningen.” Andra Timoteusbrevet 3:2-7. Så lyder några av kännetecknen från denna mörka uppräkning. När man ser på den vanlighet, med vilken fruktansvärda kriminella handlingar sker, till och med ibland dem befattade med det religiösa, ja, då måste man säga, att alla de av aposteln omtalade sakerna sker i kristendomens namn. ”Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? Hur kan Kristus och Beliar komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo hos dem och vandra med dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er, och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.” Andra Korintierbrevet 6:14-18. rätt

(178)Vid förkunnelsen av den förste ängelns budskap befann Guds folk sig i Babylon, och många sanna kristna befinner sig fortsatt där. De har aldrig sett hela sanningen för denna tid, de är otillfredsställda med sitt nuvarande tillstånd och söker efter Kristi avbild i församlingen, men förgäves. Efterhand som menigheterna har fjärmat sig mera och mera från sanningen och nått ett närmare förhållande till världen, har tiden kommit, när de som ärar Gud inte längre kan stanna kvar i dessa församlingar. När de, som ”inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten” (Andra Tessalonikerbrevet 2:12), överlämnas till ”en kraftig villfarelse... så att de tror på lögnen”, skall sanningens ljus stråla på alla dem, vars hjärtan är redo att ta emot det, och alla Guds barn, som fortfarande är i Babylon, skall ge akt på rösten, som säger ”Gå ut från henne, mitt folk”. Uppenbarelseboken 18:4. rätt

nästa kapitel