| bibelkommentar Band 1 kapitel 3. Från sida 1110 | ren sida tillbaka |
(1110) Kapitel 11, 2. Bekanta oss med den levitiska lagen – Det är meningen, att vi skall bli bekanta med den levitiska lagen i alla dess betydelser; ty den innehåller regler, som måste åtlydas; den innehåller de lärdomar, vars studium gör oss i stånd till att klarare förstå de trons och görandets principer, som vi skall rätta oss efter i våra inbördes förehavanden. Ingen själ har någon ursäkt för, att vara i mörker. De, som tar emot Kristus i tro, kommer också att ta emot kraft till att bli Guds söner (Brev 3, 1905). rätt(1110)3 (Malaki 1:13). Varje offergåva granskas av Gud – Det är Kristus, som rannsakar mänskobarnens hjärtan och njurar. Allt ligger blottat och öppet inför åsynen åt Honom, med vilken vi har att skaffa, ingen skapad varelse undgår Hans forskande blick. På det gamla Israels tid skars offerdjuren upp in i märg och ben hos översteprästen, för att utröna deras beskaffenhet. Likaså blottläggs de offergåvor vi bringar i dag inför vår store Översteprästs genomträngande blick. Han öppnar och granskar varje offergåva, som bringas av mänskosläktet, för att Han skall bedöma, huruvida den är värdig att föras fram till Fadern (Manuskript 42, 1901). rätt (1110) Kapitel 56. Bringa ett överträdelseoffer – Måtte medlemmarna av varje familj först städa framför egen dörr. Måtte de ödmjuka sig inför Gud. Det vore klokt, att ha ett skrin för överträdelseoffer inom synhåll och enas i hushållet om, att var och en, som talar ovänligt om en annan eller yttrar ord i ilska, skall i skrinet för överträdelseoffer lägga ett visst penningbelopp. Det skulle få dem att vara på sin vakt mot ondskefulla ord, vilka skadar både deras bröder och dem själva. Ingen förmår att själv tämja den oroliga lemmen tungan; men Gud utför verket för den, som kommer till Honom med förkrossat hjärta i tro och med ödmjuk bön. Med Guds hjälp skall Ni tygla tungan; prata mindre, och be mer (The Review and Herald, den 12. mars, 1895). rätt(1111) Kapitel 831. Den tjänstgörande prästens syndoffer – Folkets synd blev bildligt överförd på prästen, som utförde offret och var folkets medlare. Prästen kunde inte själv vara ett försoningsoffer för synd och åstadkomma en försoning med sitt liv, eftersom han också var en syndare. I stället för att själv dö, dödade han därför ett felfritt lamm. Syndens straff blev överfört till det oskyldiga djuret, som därmed blev hans omedelbara ställföreträdare och en avbild av det felfria offerlammet, Jesus Kristus. I offerdjurets blod såg den troende människan en avbild av Jesu blod, som skulle sona världens synd (The Signs of the Times, den 14. mars, 1878). rätt(1111) Kapitel 101 (Kapitel 16:12, 13). Främmande eld bärs fram i dag – Gud har inte ändrat Sig. Han är lika noga och precis i Sina krav nu, som på Mose tid. Men i dagens gudstjänstlokaler, med sina lovsånger, böner och undervisning från predikstolen, förekommer det inte endast främmande eld, utan rent av nedsmutsning. I stället att sanningen förkunnas genom helig salvelse från Gud, uttalas den stundom under inflytande från tobak och konjak. Förvisso främmande eld! Biblisk sanning och biblisk helgelse framställs för folket, och böner stiger upp till Gud, blandade med stanken från tobak! Dylik rökelse gillas i högsta grad av Satan! Vilket ohyggligt bedrägeri! Vilken oförskämdhet i Guds ögon! Vilken förolämpning mot Honom, som är helig och bor i ett ljus, som ej går att nalkas! rätt(1111)Om bekännande kristnas sinnesförmögenheter vore vid full vigör, skulle de genomskåda oförenligheten med helgelse hos dylik tillbedjan. I likhet med Nadab och Abihu, är deras känslighet så avtrubbad, att de inte förmår att särskilja mellan det heliga och det simpla. Det heliga och okränkbara sänks ned till i nivå med deras tobaksstinkande utandningsluft, deras omtöcknade hjärnor och deras nedsmutsade själar, som oskärats eller orenats genom eftergivenhet för aptit och lidelse. Bekännande kristna äter och dricker, röker och tuggar tobak samt blir frossare och suputer, för att tillfredsställa aptiten, och ändå talar de om, att de minsann skall segra, som Kristus segrade (The Review and Herald, den 25. mars, 1875)! rätt (1111) Kapitel 144-8 (Johannesevangeliet 1:29). Två fåglar – den ena doppad i blod – Den förunderliga sinnebilden av den levande fågeln, som doppas i den avlivade fågelns blod och sedan släpps fri till ett liv i fröjd, utgör för oss sinnebilden på försoningen. Här sammanfördes död och liv, varigenom framställdes för sanningssökaren den dolda skatten, föreningen mellan förlåtelsens blod och vår Förlossares uppståndelse och liv. Fågeln, som dödades, avlivades över levande vatten; den flödande strömmen var en bild på den alltid flödande, alltid renande verkan hos Kristi blod, Lammet, som slaktats från världens grundläggning, källan, som öppnats för Juda och Jerusalem, vari de får två sig och göras fria från varje fläck av synd. Det är meningen, att vi skall ha fri tillgång till Kristi försonande blod. Detta måste vi betrakta som den största förmån, den största välsignelse, som någonsin förunnats syndiga människor. Och hur föga uppskattas inte denna storslagna gåva! Hur djup, hur bred och ständigt flödande är inte denna ström! Åt varje själ, som törstar efter helighet, erbjuds det ro, vila, den Helige Andes vederkvickande inflytande, följda av den heliga, lyckliga, fridfulla vandringen och dyrbara samröret med Kristus. Sedan, ja, sedan kan vi säga tillsammans med Johannes: ”Se Guds Lamm, som tar bort världens synd” (Brev 87, 1894). rätt(1111) Kapitel 1623, 24. Översteprästens kläder – Liksom översteprästen lade ifrån sig sin biskopsskrud, och tjänstgjorde i den vanlige prästens vita linnedräkt, tömde Kristus Sig Själv och antog en tjänares gestalt eller skepnad samt frambar offer, varvid Han var både präst och offer. Liksom översteprästen, efter att ha utfört sin tjänst i det allra heligaste, kom ut till den väntande församlingen i sin biskopsskrud, skall Kristus anlända för andra gången skrudad i härliga kläder, i vitaste vitt, ”så vita som ingen tygberedare på jorden kan göra några kläder.” Han skall anlända i Sin egen härlighet, och i Sin Faders härlighet, som konungarnas Konung och herrarnas Herre, och hela änglahären skall åtfölja Honom på vägen hit (Manuskript 113, 1899). rätt(1112) Kapitel 1711 (Matteusevangeliet 26:28; Hebréerbrevet 9:22). Blod var något heligt – Guds Sons blod avbildades genom det dödade offrets blod, och Gud vill ha en klar rågång mellan det heliga och det simpla. Blod var heligt, eftersom det endast var genom utgjutandet av Guds Sons blod, som försoning för synd gick att åstadkomma (The Signs of the Times, den 15. juli, 1880). rätt(1112) Kapitel 2510. Jubelåret – Vart femtionde år, jubelåret, skulle varje arvedel inom landet återställas till sin rättmätige ägare. ”Var och en av er skall då återvända till sin arvedel”, tillkännagav Gud. rätt(1112)På detta vis undervisade Herren i Sin oändliga visdom folket. Hans krav var ej godtyckliga. Knutna till all undervisning, som folket erhöll från Källan till allt ljus, var följderna av lydnad och olydnad. De blev lärda, att lydnad skulle medföra den rikaste andliga välsignelse, och skulle göra dem i stånd till att skilja mellan det heliga och det simpla. Olydnad skulle också medföra sin automatiska skörd. I fall folket valde, att sköta om landet enligt sin egen, inbillade klokhet, skulle de komma att uppdaga, att Herren inte utförde något mirakel, för att motverka de obehagligheter Han försökte att skydda dem emot. rätt (1112)Herren förelade Sitt folk den väg de måste följa, för att bli en välmående, oberoende nation. Om de ville lyda Honom, förklarade Han, att de skulle få njuta hälsa och fred, och att under Hans överinseende skulle landet ge rik avkastning (Manuskript 121, 1899). rätt (1112)18-22. Lagar för jordbruk och tionde ett prov – Tiondeordningen inrättades av Herren som klokaste möjliga arrangemang, för att hjälpa folket att förverkliga grundsatserna hos lagen. Om denna lag följdes, skulle folket anförtros med hela vingården, hela jorden. [Anför Tredje Moseboken 25:18-22.] ... rätt (1112)Människorna skulle samverka med Gud i återställandet av den sjukliga jorden till hälsa, så att den skulle prisa och förhärliga Hans namn. Och liksom att landet de ägde skulle, om det sköttes skickligt och ivrigt, avge sina skatter, skulle deras hjärtan, om dessa behärskades av Gud, återspegla Hans sinnelag.... rätt (1112)Genom de lagar, som Gud stiftade för markens odling, skänkte Han folket tillfälle att besegra sin själviskhet och anta ett himmelskt tänkesätt. För dem skulle Kanaan bli som Eden, om de lydde Herrens Ord. Genom dem hade Herren för avsikt, att lära all världens nationer, hur de skulle sköta marken, så att den skulle alstra hälsosam frukt, fri ifrån sjukdom. Jorden är Herrens vingård, och den skall skötas enligt Hans plan. De, som odlade marken, skulle vara medvetna om, att de gjorde Gud en tjänst. De hade i sanning funnit sin plats i livet lika väl, som de män, vilka utsetts till att tjäna som präster och att delta i arbetet vid tabernaklet. Gud sade till folket, att leviterna var en gåva till dem, och oavsett yrke, skulle de bidra till deras försörjning (samma). rätt |