Fjärde Moseboken

(112)

Kapitel 11

(1113)

Kapitel 12

(1113)3. Mose överlägsen alla styresmän – Mose framstår som överlägsen i visdom och rättskaffenhet gentemot jordens samlade kungar och statsmän. Ändå gör inte denne man något anspråk på egen ära, utan hänvisar folket till Gud som Källan till all makt och klokhet. Vilka personer uppvisar en sådan karaktär i denna tidsålder? De, som inte drar sig för att tala hånfullt om Guds lag, vanärar Honom och kastar en skugga över det mest lysande sinnelag, som framkommit under världshistorien (The Signs of the Times, den 21. oktober, 1886). rätt

(1113)(Andra Moseboken 18:13). Mose kunde döma ögonblickligen – Mose var en ödmjuk person; Gud kallade honom för den saktmodigaste mannen på jorden. Han var givmild, ädel, välbalanserad; han var inte bristfällig, och hans färdigheter var fullt utvecklade. Han var i stånd till, att framgångsrikt mana på sina medmänniskor, eftersom hela hans liv var en bild på, vad människor kan bli och åstadkomma med Gud som hjälpare – genom vad han lärde ut åt andra, genom vad han ville att de skulle bli, och genom vad Gud fordrade av honom själv. Han talade av hjärtat och orden nådde hjärtat. Han var väl bevandrad i kunnande och likväl enkel av sig som ett barn, då han visade sitt djupa medkännande. Begåvad med en remarkabel instinkt, förmådde han att ögonblickligen bedöma behoven hos alla i omgivningen, liksom vad som borde åtgärdas, och han försummade inte något av detta (Manuskript 24, 1887). rätt

(1113)Den saktmodigaste ibland människor – Mose var den störste man, som någonsin fungerat som ledare för Guds folk. Han blev storligen ärad av Gud, fast inte för den erfarenhet han samlat vid hovet i Egypten, utan för att han var den saktmodigaste ibland människor. Gud samtalade ansikte mot ansikte med honom, såsom en person talar med en vän. Om någon vill be ärad av Gud, bör vederbörande bli ödmjuk. De, som för Guds verk framåt, bör gå att särskilja från alla andra genom sin ödmjukhet. Beträffande en person, som utmärks genom sin ödmjukhet, säger Kristus: Honom går det att lita på. Genom honom kan Jag uppenbara Mig för världen. Han flätar inte in några själviskhetens trådar i väven. Jag visar Mig för honom, vilket Jag inte gör för världen (Manuskript 165, 1899). rätt

(1113)

Kapitel 13

(1113)(Sakarja 4:6). Kalebar behövs i dag – Det har under skilda delar av vårt verks historia i hög utsträckning behövts Kalebar. I dag behöver vi tvättäkta män, som i allt följer Herren, män, som inte har för vana att tiga, när de borde tala, män, vars principfasthet är stark som stål, män, som inte gör sig till, utan som ödmjukt vandrar med Gud – tålmodiga, vänliga, förekommande, artiga män, som inser, att till bönens vetenskap hör utövandet av tro och som uppvisar gärningar, som förhärligar Gud och gynnar Hans folk.... Att följa Jesus kräver helhjärtad omvändelse från första början, och en upprepning av denna omvändelse dagligen (Brev 39, 1899). rätt

(1113)

Kapitel 14

(1113)I dag använder Satan samma knep, för att införa samma elände, och hans ansträngningar kröns av samma utfall, som på Israels tid innebar graven för så många (Manuskript 13, 1906). rätt

(1114)

Kapitel 15

(1114)

Kapitel 16

(1114)(Första Samuelsboken 15:23). Läxor från upproret – Jag betvivlar, att äkta upproriskhet någonsin går att bota. Studera i Patriarker och Profeter Kora, Datan och Abirams uppror. Detta uppror växte, det omfattade mer, än två män. [Här omtalas två män, som anförde ett uppror inom ett visst område. – Redaktionens anmärkning.] Det anfördes av två hundra femtio furstar i menigheten, respekterade personer. Kalla uppror vid dess rätta namn, och tänk så på, att Guds dåtida folks erfarenhet, med alla sina motbjudande inslag, noga nedtecknades, för att inta sin plats i historien. Skriften tillkännager: ”Det som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss.” Och om män och kvinnor, som känner till sanningen, är så långt borta från sin store Ledare, att de anammar den store avfallstillskyndaren och ger honom namnet Kristus vår Rättfärdighet, beror det på att de inte har borrat sig ned tillräckligt djupt i sanningens gruvschakt. De förmår inte, att särskilja den ädla metallen från kattguldet.... rätt

(1114)Herren har låtit den här saken utvecklas såsom den gjort, för att visa, hur lätt Hans folk går att vilseleda, när de litar på ord från människor, i stället för att personligen rannsaka Skrifterna, liksom de ädla personerna i Berea gjorde, för att utröna, om det hela verkligen förhåller sig så.... rätt

(1114)Uppror och avfall ligger i själva luften vi andas. Med mindre vi kastar oss hjälplöst på Kristus, kommer vi att anfäktas av detta. Om nu människor är så lätta att föra vilse, hur skall de då inte reagera, när Satan kommer att framträda som Kristus och göra mirakler? Vilka kommer att genomskåda hans falsarier? Satan kommer att påstå sig vara Kristus, och synas utföra Kristi gärningar. Vad måste till, för att Guds folk inte skall överlåta sig till falska Kristusgestalter? ”{G}å inte dit.” rätt

(1114)Lärosatserna måste klart förstås. De män, som anförtrotts att lära ut sanningen, måste vara fast förankrade; då kommer deras flytetyg att stå emot storm och orkan, eftersom deras ankare tryggt håller dem på plats. Bedrägerierna kommer att tillta, och vi skall kalla upproret vid dess rätta namn. Vi skall stå med hela vapenrustningen på. Mina bröder, Ni möter inte bara människor, utan makter i det höga. Vi brottas inte mot kött och blod. Se till, att Efésierbrevet 6:10-18 blir noga läst (Brev 1, 1897). rätt

(1115)Kristus kom inte till vår värld, för att bistå Satan i hans upprorsförsök, utan för att slå ned dem. Närhelst några personer inleder uppror, verkar de i det fördolda och i hemlighet. De vägrar nämligen att lyda Kristus och närma sig dem, som de har något emot. I stället samlar de falska anklagelser och ovilja samt elakhet och sataniska framställningar, såsom Satan gjorde med sina medänglar under sitt kommando. Detta sker, för att vinna sympati medelst felaktiga framställningar (Brev 156, 1897). rätt

(1115)1-3. Furstar engagerades i upproret – Dessa israelitiska män hade bestämt sig för, att stå emot alla bevis, som skulle vederlägga deras anklagelser, och de gick allt längre i sin veklagan, till dess många anslöt sig till dem. Vilka var dessa? Inte de svaga, inte de fåkunniga, inte de oupplysta. I upproret deltog två hundra femtio furstar, som var berömda i menigheten, män med gott rykte (Brev 2a, 1892). rätt

(1115)3. Mose anklagad för att bromsa framåtskridandet – De anklagade Mose för att vara orsaken till, att de inte kommit in i det utlovade landet. De sade, att Gud inte hade bemött dem på det här viset. Han hade inte sagt, att de skulle komma att dö i ödemarken. De kunde bara inte tro, att Han hade uttalat Sig så; utan det var Mose, som hade gjort det, inte Herren, och Mose hade ordnat förhållandena så, att han aldrig skulle komma att leda dem in i Kanaans land (Spiritual Gifts 4a:30). rätt

(1115)Kora bedrog sig själv – Kora hade omhuldat sin avundsjuka och upproriskhet, tills han lurat sig själv, och han menade verkligen, att församlingen var en helig skara, och att Mose var en tyrannisk härskare, som ständigt tjatade om menighetens behov av att vara helig, då detta var onödigt, eftersom de redan var fläckfria (Spiritual Gifts 4a:31). rätt

(1115)19. Folket bedrog sig själva – Folket trodde, att med Kora som ledare skulle de bli uppmuntrade, han skulle uppehålla sig vid deras rättfärdiga gärningar, i stället för att påminna dem om deras felanden. Alltså skulle deras vandring bli högst fridsam och välsignad, och han skulle säkerligen leda dem, fast inte bakåt och framåt i ödemarken, utan in i det utlovade landet. De sade, att det var Mose, som hade sagt åt dem, att de inte skulle komma in i landet, och att Herren inte hade uttalat Sig så. I sitt rusiga självförtroende samlade Kora hela menigheten mot Mose och Aron, ”vid ingången till uppenbarelsetältet” (samma). rätt

(1115)

Kapitel 17

(1115)

Kapitel 20

(1116)Genom att yttra ”Kan vi ur denna klippa skaffa fram vatten åt er?'”, sade Mose egentligen till folket, att de gjorde rätt i att förmoda, att han själv uträttat storverken å deras vägnar. Detta gjorde det nödvändigt för Gud, att bevisa för Israel, att hans medgivande inte vilade på ett faktum.... För att för gott i israeliternas sinnen skingra tanken, att en människa ledde dem, fann Gud det nödvändigt att låta deras ledare dö, innan de trädde in i Kanaans land (Manuskript 69, 1912). rätt

(1116)

Kapitel 21

(1116)Ett ödesdigert beslut – Det fanns de, som hejdade sig och resonerade om det galna i, att söka lindring genom detta medel. Att de skulle bli helade, genom att betrakta ett stycke koppar, tedde sig förnuftsvidrigt för dem, varför de sade: ”Vi tänker inte titta.” Deras beslut var ödesdigert, ty alla, som vägrade att använda hjälpmedlet, omkom. rätt

(1116)Kopparormen lyftes upp i ödemarken, för att de, som blickade på den i tro, skulle bli friska. Likaså sänder Gud ett återställande, läkande budskap till människorna – Han uppmanar dem, att vända bort blicken från andra människor och det jordiska, och sätta sitt hopp till Gud. Han har gett Sitt folk sanningen med kraft genom den Helige Ande. Han öppnade upp Sitt Ord för dem, som sökte efter och bad om att få sanningen. Men då budbärarna förmedlade sanningen de hade mottagit till folket, visade folket sig vara lika tvivlande som israeliterna. Många hackar på sanningen, som ges dem av ödmjuka budbärare (Manuskript 75, 1899). rätt

(1116)

Kapitel 22

(1116)15-17. Bileams enda, stora synd – begärelse – Här finner Guds folk av i dag en allvarsmättad varning, för att inget okristligt drag skall rymmas i deras hjärtan. En uppammad synd blir till en vana, och om den stärks genom upprepning, sätter den sig snart i förarsätet och förtrycker personens ädlare drag. Bileam älskade orättfärdighetens belöning. Begärets synd, som Gud rangordnar jämte avgudadyrkan, varken stod han emot eller besegrade. Satan vann herraväldet över honom beroende på denna enda brist, vilken skadade hans sinnelag och gjorde honom till en ögontjänare. Han kallade Gud för sin mästare; men han tjänade Honom inte; han uträttade inte Guds verk (The Signs of the Times, den 18. november, 1880). rätt

(1116)

Kapitel 24

(1117)15-24. Balak förbluffad av uppenbarelsen – Moabiterna förstod innebörden av Bileams profetiska yttranden – att väl israeliterna hade erövrat Kanaan, skulle de komma att slå sig ned i landet, och alla försök att underkuva dem skulle vara lika gagnlösa som ett svagt djurs ansträngningar, att skrämma upp ett lejon ur dess kula. Bileam sade till Balak, att han ämnade upplysa honom om israeliternas framtida göranden mot hans folk senare. Herren utlade framtiden för Bileam, och lät kommande händelser passera revy inför honom, så att moabiterna skulle inse, att Israel i slutändan skulle komma att triumfera. Då Bileam profetiskt gick igenom framtiden för Balak och hans furstar, slogs denne av häpnad över den till framtiden hörande demonstrationen av Guds makt (Spiritual Gifts 4a:48). rätt

(1117)

Kapitel 25

(1117)

Kapitel 26

(1117)

Kapitel 29