bibelkommentar Band 1 kapitel 5. Från sida 1117 | ren sida tillbaka |
(1117) Kapitel 11. Studera Femte Moseboken noggrant – Femte Moseboken bör studeras ingående av dem, som bebor jorden i dag. Den innehåller en uppteckning av de anvisningar, som Mose fick att lägga fram för Israels barn. Häri upprepas lagen.... rätt(1117)Guds lag skulle ofta upprepas för Israel. För att lagens påbud inte skulle glömmas bort, skulle lagen hållas levande i folkets minne, och skulle alltid upphöjas och äras. Föräldrar förväntades läsa lagen för sina barn, lärande dem den rad för rad, påbud efter påbud. Och vid allmänna sammankomster skulle lagen läsas upp hörbart för hela folket. rätt (1117)Israels välgång berodde på lydnad för denna lag. Om de var lydiga, skulle den bringa dem liv; om de var olydiga, död (The Review and Herald, den 31. december, 1903). rätt (1117)(Andra Moseboken 1:1). Studera Femte Moseboken och Andra Moseboken mera – Vi ägnar oss för litet åt Femte Moseboken och Andra Moseboken. Dessa böcker beskriver Guds göranden med Israel. Gud tog israeliterna ut ur slaveri, och ledde dem genom ödemarken till det utlovade landet (Manuskript 11, 1903). rätt (1117)6-10. Israels osynlige ledare härskade genom synliga ombud – Herren Gud i himmelen är vår Ledare. Han är en ledare, som vi tryggt kan följa; ty Han begår aldrig ett misstag. Låt oss ära Gud och Hans Son Jesus Kristus, genom vilken Han kommunicerar med världen. Det var Kristus, som gav Mose de anvisningar, som han förmedlade till Israels barn. Det var Kristus, som befriade israeliterna från den egyptiska träldomen. Mose och Aron var folkets synliga ledare. Åt Mose gavs anvisningar av deras osynlige Ledare, och dessa skulle upprepas för dem. rätt (1118)Hade Israel lytt den vägledning, som Mose gav dem, skulle ingen av dem, som inledde färden från Egypten, ha fallit offer för sjukdom eller död i ödemarken. De anfördes av en pålitlig Vägvisare. Kristus hade lovat, att Han personligen skulle leda dem tryggt till det utlovade landet, bara de ville följa Hans vägvisning. Den stora mängd, som räknade drygt en million personer, stod under Hans direkta styre. De utgjorde Hans familj. Han ägnade Sig personligen åt var och en av dem (Manuskript 144, 1903). rätt (1118) Kapitel 41. Studera kapitel fyra till åtta – Jag ber Dig om, att studera kapitel fyra till åtta i Femte Moseboken, för att Du måtte förstå, vad Gud fordrade av Sitt forntida folk, för att de måtte vara Hans eget, heliga folk. Vi närmar oss dagen för Guds omfattande skärskådande, varvid människorna i denna värld måste stå inför hela jordens Domare och svara för sina gärningar. Vi befinner oss nu i förundersökningens tid. Före dagen för Guds slutliga skärskådan kommer varje karaktär att ha undersökts, varje rättsfall ha avgjorts för evigt. Måtte orden från Guds tjänare nedtecknade i de här kapitlen läsas med behållning (Brev 112, 1909). rätt(1118) Kapitel 61, 2 (anförs). Lydnadens frukter – I det här avsnittet av den Heliga Skrift lär vi oss, att lydnad för Guds krav ställer den lydige under de lagar, som styr över kroppen. De, som önskar att förbli vid god hälsa, måste kuva all aptit och lidelse. De får icke hänge sig åt lustfylld lidelse och otyglad aptit, ty det är meningen, att de skall förbli under Guds kontroll, och deras fysiska, mentala och moraliska krafter skall användas så klokt, att den kroppsliga mekanismens goda funktion upprätthålls. Hälsa, liv och lycka kommer sig av lydnad för de fysiska lagar, som styr över våra kroppar. Om vår vilja och livsinriktning står i samklang med Guds vilja och livsinriktning, om vi gör sådant, som behagar vår Skapare, kommer Han att hålla våra kroppar vid god vigör, och återställa våra moraliska, mentala och fysiska krafter, för att genom oss verka till Sin ära. Hans återställande kraft är ständigt verksam i våra kroppar. Om vi samarbetar med Honom i detta verk, blir det säkra utfallet lycka, frid och användbarhet (Manuskript 151, 1901). rätt(1118)6-9. (anförs) (vers 25; Romarbrevet 10:5). Lydnad genom tro är lika med rättfärdighet genom tro – När vi bringar våra liv till fullständig lydnad gentemot Guds lag, när vi betraktar Gud som vår yttersta Vägvisare, och klänger oss fast vid Kristus som vårt hopp om rättfärdighet, kommer Gud att verka å våra vägnar. Detta är en rättfärdighet genom tro, en rättfärdighet dold i en hemlighet, som världsliga människor inte alls förstår, och som heller inte går att förstå. Spetsfundigheter och strid följer i ormens spår; men när Guds bud ihärdigt studeras och utövas, öppnas för oss samband med himmelen, och detta låter oss särskilja det sanna från det falska. Denna lydnad utverkar för oss den gudomliga viljan, den föder i våra liv den rättfärdighet och fullkomlighet, som skådades i Kristi liv (Manuskript 43, 1907). rätt (1118) Kapitel 99. Se EGW:s anmärkning om Andra Moseboken 34:28. rätt(1118) Kapitel 1511. Inte så mycket som en tråd av själviskhet i livsväven – Femte Moseboken innehåller många anvisningar rörande, vad lagen innebär för oss, och vårt önskvärda förhållande till Gud, när vi vördar och lyder Hans lag. rätt(1118)Vi är Guds tjänare, när vi uträttar Hans tjänst. I livets stora väv skall vi inte föra in en endaste tråd av själviskhet; denna skulle eljest fördärva mönstret. Men så tanklösa människor kan vara! Hur sällan likställer de Guds barns lidande med sina egna intressen. De har de fattiga runt omkring sig, men de vandrar bara vidare, tanklösa och likgiltiga inför änkorna och de föräldralösa, som, lämnade utan egna tillgångar, lider, men gör det i tystnad. I fall de rika skulle undvara ett mindre belopp på banken åt de behövande, hur mycket lidande skulle inte undvikas. Guds heliga kärlek borde få var och en att inse sin plikt, att bry sig om nästan, och på så vis hålla liv i välgörenhetens anda.... Med vilken godhet, nåd och kärlek Gud framställer Sina krav för Sina barn; Han säger åt dem, vad de skall göra. Han hedrar oss, genom att göra oss till Sina hjälpande händer. I stället för att gnälla, låt oss fröjdas över förmånen, att tjäna under en så god och barmhärtig Mästare (Brev 112, 1902). rätt (1119) Kapitel 1810 (Tredje Moseboken 18:21; 20:2, 3). Prövning genom eld fördömdes – Gud var en klok och medkännande Lagstiftare, som bedömde alla fall rättvist och utan att göra skillnad på person och person. Medan israeliterna hölls i egyptiskt slaveri, var de omgivna av avguderi. Egyptierna hade tagit emot traditioner beträffande offergåvor. De kändes inte vid den himmelske Gudens existens. De frambar offer till sina avgudar. Med stor pompa och ceremoni utövade de sin avgudatillbedjan. De uppförde altaren till sina gudars ära, och den krävde av sina barn, att de skulle hoppa igenom elden. Sedan de uppfört sina altaren, fordrade de att barnen skulle skutta över altarna genom elden. Om de lyckades med det, utan att bli brända, tog avguderiets präster och folket det som tecken på, att deras Gud godtagit deras offergåvor, och verkligen hedrade personen, som klarat av eldsdopet. Vederbörande erhöll stora förmåner, och betraktades därefter alltid med stort gillande av hela folket. Han kunde aldrig straffas, hur än allvarliga hans brott måtte vara. Om en annan eldhoppare olyckligtvis blev bränd, då var personens öde avgjort; ty man trodde, att gudarna vredgats, och endast kunde blidkas genom att det olycksaliga offrets liv utraderades. Alltså dödades han på avgudaaltaret som ett offer. rätt(1119)Till och med somliga av Israels barn hade fallit så djupt, att de utförde dessa vederstyggligheter, och Gud lät elden vidröra deras barn, som de tvingade till att skutta genom elden. De gick inte lika långt som hednafolken; men Gud berövade dem deras barn, genom att låta elden sluka dem, då de hoppade igenom den. rätt (1119)Eftersom Guds folk bar på förvirrade uppfattningar om de ceremoniella offergåvorna, och hade blandat hedniska traditioner med sin ceremoniella tillbedjan, nedlät Gud Sig till att ge dem precisa anvisningar, så att de skulle förstå den sanna betydelsen av offren, som skulle förekomma, tills Guds Lamm skulle komma att bli slaktat. Denne var den stora förebilden till samtliga deras offergåvor (Spiritual Gifts 3:303, 304). rätt (1119) Kapitel 2314. Ingen orenhet till kropp, ord, eller ande – För att bli godtagbara i Guds ögon, skulle folkets ledare ge noga akt på Israels härars sanitära tillstånd, ja, till och med då de drog ut i krig. Varje själ, från överbefälhavaren till den enklaste soldaten i armén, blev allvarligt anmodad, att bibehålla sin och omgivningens renhet; ty israeliterna hade valts ut av Gud till Hans egendomsfolk. De hade svurit på, att vara heliga till kropp och ande. De skulle inte vara nonchalanta eller försumliga, vad gällde personliga skyldigheter. Inom varje område skulle de bevara hygienen. De skulle inte tåla något skräpigt eller ohälsosamt i sina omgivningar, inget, som skulle befläcka renheten hos deras atmosfär. De skulle vara rena in- och utvärtes [Femte Moseboken 23:14 anförs] (Brev 35, 1901). rätt(1119)Vi vet Hans vilja, och varje avvikelse därifrån för att lyda egna uppfattningar, utgör en vanära mot Hans namn, en skam för Hans okränkbara sanning. Allting, som har att göra med tillbedjan av Gud på jorden, skall till det yttre bära en slående likhet med det himmelska. Det får icke förekomma någon nonchalant inställning härvidlag, om man väntar sig, att Herren skall välsigna en med Sin närvaro. Han går ej med på, att Hans verk jämställs med det simpla och materiella (Manuskript 7, 1889). rätt (1119)Alla de, som träder in i Hans närvaro, bör ge särskild akt på kroppen och klädseln. Himmelen är en ren och helig plats. Gud är ren och helig. Alla, som nalkas Honom, bör ge akt på Hans anvisningar, och se till att rena sig till kropp och klädsel. Härigenom visar de självrespekt och skänker Honom sin aktning. Även hjärtat måste vara helgat. De, som gör det, vanärar inte Hans heliga namn, genom att tillbe Honom, samtidigt som hjärtat är nedsmutsat och kläderna i oordning. Gud ser detta. Han lägger märke till hjärtats beredelse, tankarna, den yttre renheten hos Sina tillbedjare (Manuskript 126, 1901). rätt (1120) Kapitel 268. Underverk visade på Guds makt – Herren lösgjorde Sitt folk ur deras långa träldom på det mest remarkabla sätt. Därvid gav Han egyptierna ett tillfälle, att visa upp sina mäktiga mäns bristfälliga visdom, och bevisa sina gudars slagstyrka i konflikt med himmelens Gud. Herren visade dem genom Sin tjänare Mose, att Skaparen av himlarna och jorden är den levande och allsmäktige Guden, som står över alla gudar. Att Hans styrka var överlägsen den starkastes – att ALLMAKTEN förmådde att leda ut Hans folk med upplyft hand och uträckt arm. Tecknen och underverken, som utfördes i Faraos närvaro, utfördes inte bara med tanke på honom, utan för Guds folks fromma, för att ge dem tydligare och mera upphöjda uppfattningar om Gud, och för att hela Israel skulle frukta Honom samt bli villiga och angelägna om, att lämna Egypten och välja, att ställa sig i den sanne och barmhärtige Gudens tjänst. Hade det inte varit för dessa sagolika yttringar, skulle många ha föredragit att stanna i Egypten, i stället för att färdas genom ödemarken (Spiritual Gifts 3:204, 205). rätt(1120)16. Håll inte undan någonting – Vi får inte undanhålla något, vare sig vår tjänst eller våra medel, om vi skall kunna förverkliga vår överenskommelse med Gud [Femte Moseboken 26:16 anförs]. Avsikten med samtliga Guds bud är, att peka på människans plikter både mot Gud och medmänniskorna. I denna sena timme i vår världs historia skall vi inte lyssna till våra hjärtans själviskhet och ifrågasätta eller betvivla Guds rätt, att komma med dessa krav. Annars bedrar vi oss själva och berövar våra själar de rikaste välsignelserna från Guds nåd. Hjärta och sinne samt själ skall uppgå i Guds vilja. Då kommer förbundet, upprättat tack vare den oändliga visdomens diktat, och gjort bindande genom konungarnas Konungs och herrarnas Herres makt och myndighet, att bli vårt nöje. Gud vill inte råka i strid med oss om dessa bindande påbud. Det borde räcka att Han sagt, att lydnad mot Hans statuter och lagar utgör liv och välgång för Hans folk (Manuskript 67, 1907). rätt (1120)18 (Romarbrevet 6:3, 4). Ömsesidigt löfte och ömsesidig välsignelse – Välsignelserna hos Guds förbund är ömsesidiga [Femte Moseboken 26:18 anförs].... rätt (1120)Genom vårt doplöfte hävdade och bekände vi av hela hjärtat Herren Jehova som vår Styresman. Vi svor strängt taget en allvarlig ed, i Faderns och Sonens samt den Helige Andes namn, att hädanefter skulle våra liv uppgå i dessa tre stora Krafters liv, att det liv vi skulle leva i köttet skulle levas i trofast lydnad gentemot Guds okränkbara lag. Vi förklarade oss vara döda, och våra liv dolda med Kristus i Gud, för att vi därefter skulle vandra med Honom i nytt liv, som män och kvinnor med erfarenhet av pånyttfödelsen. Vi kändes vid Guds förbund med oss, och lovade att vi skulle söka det, som finns där ovan, där Kristus sitter på Guds högra hands sida. Genom vår trosbekännelse erkände vid Herren som vår Gud, och underkastade oss lydnad för Hans budord. Genom att lyda Guds Ord vittnar vi om inför änglar och människor, att vi lever av varje ord, som utgår ur Guds mun (samma). rätt (1120) Kapitel 3015-19 (Josua 24:15). Beslut skall vila på bevis – Det ingår inte i Guds plan, att tvinga människor att ge upp sin eländiga otro. Framför dem finns ljus och mörker, sanning och lögn. Det ankommer på dem, att bestämma sig för, vilket de skall välja. Det mänskliga sinnet är förlänat med förmågan, att skilja mellan rätt och fel. Gud avser, att människor inte skall fatta sitt beslut impulsmässigt, utan utifrån bevisens tyngd, varvid de ingående jämför det ena Skriftstället med det andra (Redemption: or the Miracles of Christ, sid. 112, 113). rätt |