Domarboken

(1001)

Kapitel 2

(1001)Väckelsen var sann. Den åstadkom bättring hos folket. De höll fast vid förbundet, som de hade ingått. Folket tjänade Gud under hela Josuas tid, liksom under hela tiden med de äldstebröder, som överlevde Josua. Dessa hade sett Herrens storverk. Deras synder blev ångrade och förlåtna, men ondskans utsäde hade likväl såtts, och det trängde upp ur myllan och bar frukt. Josuas liv i osviklig redbarhet slutade. Hans röst hördes inte mera i tillrättavisning och varning. En efter en lade de trogna väktare, som korsat Jordan, ifrån sig rustningen. Ett nytt släkte trädde fram på valplatsen. Folket avföll ifrån Gud. Deras gudstjänst blandades upp med felaktiga principer och äregirig stolthet (The Review and Herald, den 25. september, 1900). rätt

(1001)2 (Andra Korintierbrevet 6:14-18). Menlig inverkan från samröre med världen – Det är inte tryggt för kristna, att sälla sig till dem, som saknar band till Gud, och vars uppförande Han ogillar. Hur många bekännande kristna vågar sig ändå inte ut i det förbjudna området! Många bjuder hem till sig släktingar, som är fåfänga, ytliga och ogudaktiga; och ofta åstadkommer dessa gudlösa besökares exempel och inflytande bestående intryck på barnens sinnen i värdfamiljen. Inflytandet, som därmed utövas, påminner om det, som kom sig av hebréernas samröre med de gudlösa kanaaniterna. rätt

(1001)Gud håller föräldrarna ansvariga för deras förbiseende, att hålla sig själva och sina familjer åtskilda från dessa ohelgade inflytanden. Samtidigt som vi lever i världen, skall vi inte vara av världen. Vi är förbjudna, att rätta oss efter dess seder och bruk. Vänskap med de gudlösa är farligare, än deras fiendskap. Den vilseleder och ödelägger tusentals, som – genom sunda och heliga föredömen – skulle kunna förmås att bli Guds barn. De ungas sinnen blir på det här viset familjära med gudlöshet, fåfänga, ogudaktighet, stolthet och omoral; och ett hjärta, som inte skyddas av Guds nåd, blir stegvis fördärvat. De unga lär sig nästan omärkligt, att uppskatta den fläckade atmosfären kring de ogudaktiga. Onda änglar fylkas omkring dem, och de förlorar sin kärlek till det rena, förfinade och upphöjande. rätt

(1001)Bekännande kristna föräldrar bevisar sina världsliga och gudlösa gäster sin djupaste aktning, samtidigt som just dessa personer leder barnen till dem, som visar dem så mycken artig uppmärksamhet, bort från nykterhet och tron. De unga må försöka, att leva ett trons liv, men föräldrarna har bjudit frestaren på besök, och han flätar sin väv omkring barnen. Gammal som ung uppslukas av tvivelaktiga nöjen, och av spänningen hos världsliga förlustelser. rätt

(1001)Många menar sig behöva göra åtminstone vissa eftergifter till sina gudlösa släktingar och vänner. Då det inte alltid är lätt, att dra en gräns, leder den ena eftergiften till nästa, tills de, som varit sanna Kristi efterföljare, till liv och karaktär anpassats till världens seder. Bandet till Gud slits av. De är kristna enbart till namnet. När prövningens stund är inne, då visar sig deras hopp sakna grund. De har sålt sig och sina barn till fienden (The Signs of the Times, den 2. juni, 1881). rätt

(1001)Världens vänskap, eller Guds favör? – Ibland Guds gynnade folk finns det män i ansvarsställning, som nöjer sig med, att förbli i ett tillstånd av kyla och avfall. Deras fromhet försvinner, när frestelsen anmäler sin närvaro. För att vinna världsliga människors vänskap, riskerar de följderna av, att förlora Guds gillande. Herren prövar Sitt folk såsom silver prövas. Prövningen och reningen går allt mera in i märgen, ända till dess att hjärtat fullt ut är underordnat Gud, eller förhärdat i olydnad och uppror (The Signs of the Times, den 2. juni, 1881). rätt

(1002)

Kapitel 3

(1002)Då Otniel betecknades som den man, som Gud hade valt ut till att leda och befria Israel, vägrade denne inte att axla ansvaret. I Guds kraft satte han genast igång med, att bekämpa avgudadyrkan enligt Herrens befallning, likaså att se till rättvisans gilla gång, och att stärka moral och gudstro. I det, att Israel ångrade sina synder, visade Herren dem Sin stora barmhärtighet, och verkade för deras befrielse. rätt

(1002)I 40 år styrde Otniel i Israel. Under denna tid förblev folket troget mot Guds lag, och därför åtnjöt de också fred och välstånd. Men då hans förståndiga och välgörande kontroll upphörde i och med hans död, återföll israeliterna på nytt till avgudadyrkan. Och således upprepades historien med avfall och straff, med bekännelse och befrielse, om och om igen (The Signs of the Times, den 9. juni, 1881). rätt

(1002)

Kapitel 4

(1002)8, 9. Barak saknade förtroende för Israel – Barak var medveten om hebréernas utspridda, missmodiga och obeväpnade belägenhet, liksom fiendens styrka och skicklighet. Fastän Herren personligen betecknat honom som Israels utvalde befriare, och hade försäkrat honom om, att Han skulle åtfölja honom och betvinga deras fiender, var han ändå skygg och misstrogen. Han tog emot budskapet från Debora som Guds ord, men kände föga förtroende för Israel, och fruktade, att de inte skulle lyda hans kallelse. Han vägrade, att befatta sig med ett så tvivelaktigt företag, med mindre Debora skulle göra honom sällskap, och således stötta hans ansträngningar med sitt inflytande och sina råd (The Signs of the Times, den 16. juni, 1881). rätt

(1002)12-14. Dåligt utrustade israeliter drar åstad till berget Tabor – Så ställde Barak en här bestående av tio tusen man på benen, och tågade till berget Tabor, enligt Herrens anvisning. Sisera samlade genast en väldig och välutrustad styrka, i tanke att kringränna hebréerna och lätt ta dem till fånga. Israeliterna var dåligt förberedda för strid, och tittade med fasa på de väldiga arméer, som täckte slätten nedanför dem, försedda med krigets alla redskap, och dessutom med de fruktade stridsvagnarna av järn. Dessa var konstruerade för att vara dödligt effektiva. Stora, lielika knivar var fästade vid vagnarnas axlar, så att då vagnarna kördes igenom fiendens led, skulle dessa mejas ned likt vete med en skära (The Signs of the Times, den 16. juni, 1881). rätt

(1002)17-22. Siseras död genom Jaels hand – Till en början var Jael okunnig om, vilken hennes gäst var, och hon beslutade sig för, att dölja honom; men då hon därefter underrättades om, att han var Sisera, fiende till Gud och Hans folk, bytte hon avsikt. Då han låg sovande framför henne, övervann hon sin naturliga tvekan inför en dylik handling, och dödade honom, genom att driva en tältplugg genom tinningen på honom, varvid han fastnade mot marken. Då Barak, på jakt efter sin fiende, passerade där förbi, kallade Jael på honom att han skulle komma in och betrakta den vanärade befälhavaren död vid hans fötter – avlivad genom en kvinnas hand (The Signs of the Times, den 16. juni, 1881). rätt

(1003)

Kapitel 6

(1003)Till Sitt verk väljer inte alltid Herren ut de skickligaste män, utan Han väljer ut dem, som Han bäst kan använda Sig av. Personer, som skulle kunna tjäna Gud väl, kan under en tid verka i det obemärkta, till synes förbigångna och ej anlitade av sin Mästare. Men om de troget utför sina enkla sysslor, och när villigheten att arbeta och göra uppoffringar för Honom, kommer Han att i sinom tid anförtro dem större ansvar. rätt

(1003)Ära föregås av ödmjukhet. Herren kan på bästa sätt använda dem, som är mest medvetna om sin egen ovärdighet och svaghet. Han lär dem, att utöva trons mod. Han gör dem starka, genom att förena deras svaghet med Sin kraft, kloka, genom att förena deras okunskap med Sin klokhet (The Signs of the Times, den 23. juni, 1881). rätt

(1003)23. Samme medlidsamme Frälsare – [Domarboken 6:23 anförs.] Dessa nåderika ord yttrades av samme medlidsamme Frälsare, som på den stormpiskade sjön sade till de frestade lärjungarna: ”’Det är jag. Var inte förskräckta!’” – Han, som visade Sig för de sörjande i den övre salen, och talade samma ord, som dem riktade till Gideon: ”’Frid vare med er.’” Just densamme Jesus, som vandrade i förödmjukelse som Människa ibland människors barn, kom till Sitt forntida folk, för att ge råd och ledning, för att kommendera, för att skänka uppmuntran, och för att visa dem tillrätta (The Signs of the Times, den 23. juni, 1881). rätt

(1003)

Kapitel 7

(1003)4. Egenskaper nödvändiga hos Kristi stridsmän – En sann kristen karaktär kännetecknas av målmedvetenhet, okuvlig beslutsamhet, vilken vägrar att böja sig för världsliga inflytelser. Med dessa egenskaper siktar personen på Bibelns standard. Om man släpper missmodet in på kroppen i tjänstgörandet för Gud, framställer den store motståndaren en mängd skäl till, att avvika från pliktens smala väg till förmån för lättja och oansvarighet. De, som låter sig mutas eller förföras, bestjälas på sitt mod, eller förskräckas, är värdelösa i den kristna krigföringen. De, som riktar in sin tillgivenhet på jordiska skatter eller världslig ära, ger inte allt i striden mot mäktiga krafter, och andlig elakhet på höga nivåer. rätt

(1003)Alla, som har för avsikt att bli Kristi kors’ soldater, måste ta på sig rustningen och bereda sig för strid. De får inte bli skrämda av hot, eller förfäras av faror. De måste skrida varsamt fram i farans stund, men ändå vara bestämda och djärva i mötet med fienden och under kampen för Gud. Kristi efterföljares hängivenhet måste vara fullödig. Far, mor, fru, barn, hus, egendomar, allting måste inta andra plats efter Guds verk och sak. De måste vara villiga, att tålmodigt, glatt, fröjdefullt uthärda allt, som de enligt Guds försyn kan bli kallade att lida. I slutändan blir deras belöning den, att de får dela tron med Kristus i odödlig härlighet … [Domarboken 7:4 anförs] (The Signs of the Times, den 30. juni, 1881). rätt

(1003)7. Be och bli aldrig överraskade – Herren är villig, att göra stora ting för oss. Segern blir inte vår tack vare ett stort antal medlemmar, utan genom att vi överlämnar själen fullt ut till Jesus. Vi skall gå framåt i Hans kraft, samtidigt som vi litar på Israels mäktige Gud. rätt

(1003)Vi har en lärdom att ta till oss i berättelsen om Gideons här.... rätt

(1003)Herren är precis lika villig, att nu verka genom människors ansträngning nu, och att uppnå stora saker genom svaga redskap. Det är väsentligt, att äga förnuftsmässig kunskap om sanningen; för hur skulle vi annars kunna bemöta dess sluga motståndare? Bibeln skall inte bara studeras för sina lärors skull, utan även på grund av sin praktiska undervisning. Ni skall aldrig låta Er bli överraskade, Ni skall aldrig stå där utan rustningen på. Var beredda på varje slags nödläge, på varje slags kallelse till insats. Vänta in, vaka efter varje tillfälle att framföra sanningen. Lär Er profetiorna, lär Er Kristi undervisning. Men förtrösta ej på väl inövade resonemang. Sakskäl i sig räcker inte. Man måste söka Gud på sina knän; man måste gå åstad och möta människorna genom Hans Andes makt och inflytande. rätt

(1004)Agera omgående. Gud vill, att Ni skall vara redo med en minuts varsel, såsom männen utgörande Gideons här var. Många gånger är pastorer för precisa, för beräknande. Medan de gör sig redo för ett storslaget verk, går tillfället till ett stort verk förlorat. Pastorn beter sig, som om hela bördan vilade på honom, en stackars, begränsad människa, när Jesus bär honom, liksom hans börda. Bröder, lita mindre till jaget, och mera på Jesus (The Review and Herald, den 1. juli, 1884). rätt

(1004)7, 16-18 (Josua 6:2-5). Guds vägar är inte våra vägar – Det är farligt för sådana män, att stå emot sanningens och nådens samt rättfärdighetens Ande, eftersom dess yttringar inte överensstämmer med deras idéer, och inte har uppträtt enligt deras metodiska planer. Herren verkar på Sitt eget vis, och i enlighet med Sina egna planer. Måtte sådana män bedja om, att de skall befrias från jaget, och komma i samklang med himmelen. Måtte de bedja: ”Ske inte min vilja, utan Din, O Gud.” Måtte sådana män betänka, att Guds vägar inte alltid är deras vägar, ej heller Hans tankar deras tankar; ty Han säger: ”Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.” I den instruktion, som Herren gav Gideon, då han stod i begrepp att strida mot midjaniterna – att han skulle möta fienden med en här på trehundra män, vilka skulle stöta i horn och ha tomma krukor i händerna samt ropa ”HERRENS och Gideons svärd!” – skulle dessa precisa, metodiska, formella män inte se annat, än inkonsekvens och förvirring. De skulle sparka bakut under beslutsam protest och motstånd. De skulle väcka en het debatt, för att visa inkonsekvensen och farorna, som skulle åtfölja krigföring på ett sådant extremt sätt, och i enlighet med sin begränsade bedömningsförmåga skulle de beteckna allt dylikt handlande som ytterligt löjeväckande och oförnuftigt. Hur ovetenskapligt, hur inkonsekvent, skulle de ha betraktat Josuas och Hans härs handlande, då de intog Jeriko (The Review and Herald, den 5. Maj, 1896)! rätt

(1004)

Kapitel 8

(1004)24-27. Satan förmår Gideon, att vilseföra Israel – Satan är aldrig sysslolös. Han är full av hat mot Gud, och förleder ständigt människor till fel slags handlande. Efter det, att Herrens härar har vunnit en betydande seger, är den store motståndaren särskilt strängt upptagen. Han kommer utklädd till en ljusets ängel, och som sådan försöker han att störta Guds verk över ända. På detta vis ingöts tankar och planer i Gideons sinne, varigenom Israel fördes på villovägar (The Signs of the Times, den 28. juli, 1881). rätt

(1004)Ledare kan vilseföra – De, som sätts i de högsta ställningarna, kan leda andra vilse, i synnerhet om de inte förnimmer någon fara. Den klokaste gör fel; den starkastes krafter sinar. Överdriven försiktighet åtföljs ofta av lika stor risk som överdrivet självförtroende. För att ta oss framåt, utan att snubbla, måste vi vara på det klara med, att en allsmäktig hand håller oss uppe, och att ett oändligt medlidande kommer oss till del, i fall vi ramlar. Gud allena hör vid alla tidpunkter våra nödanrop. rätt

(1004)Det är en allvarsmättad tanke, att borttagandet av en enda spärr från samvetet, misslyckandet med att förverkliga en enda god föresats, uppammandet av en enda ful ovana, kan utmynna i både vår egen undergång och i deras ruin, som har visat oss förtroende. Vår enda säkerhet ligger i, att följa med, dit Mästarens fotspår leder, att obetingat förlita oss på skydd från Honom, som säger: ”Följ Mig.” Vår ständiga bön bör vara: ”Hjälp mig längs Din stig, O Herre, så att jag inte slinter” (The Signs of the Times, den 28. juli, 1881). rätt

(1005)

Kapitel 9

(1005)

Kapitel 10

(1005)I motsats till den stolte och avundsamme Abimelek, var inte Tolas höga åstundan, att säkra sin egen ställning och ära, utan att förbättra folkets tillstånd. Som den ytterst ödmjuke man han var, menade han sig vara ur stånd till, att åstadkomma storverk. Dock bestämde han sig för, att troget utöva sin plikt mot Gud och folket. Han satte högt värde på gudstjänstfirandets förmån, och valde att uppehålla sig nära tabernaklet, för att oftare kunna bevista tillbedjan där (The Signs of the Times, den 11. augusti, 1881). rätt

(1005)3-6. Jair försökte, att upprätta tillbedjan av Gud – [Domarboken 10:6 anförs]. Tola regerade över Israel i 23 år, och efterträddes av Jair. Även denne styresman fruktade Gud och gjorde ansträngningar, för att vidmakthålla Hans tillbedjan ibland folket. Vid skötseln av rikets styre biträddes han av sina söner, som fungerade som fredsdomare, och reste från den ena orten till den andra, för att skipa rättvisa. rätt

(1005)Till viss del återföll israeliterna, under senare delen av Jairs styre och mera allmänt sett efter hans frånfälle, åter till avguderi (The Signs of the Times, den 11. augusti, 1881). rätt

(1005)

Kapitel 11

(1005)

Kapitel 13

(1005)Genom att instruera denna enda mor, skänkte Herren en lärdom till alla, som skulle komma att bli mödrar ända till tidens slut. Hade Manoas hustru följt de förhärskande vanorna, skulle hennes kropp ha försvagats genom överträdelse av naturens lagar. Därmed skulle barnet ha drabbats av straffet för hennes överträdelse (The Gospel Herald, februari, 1880). rätt

(1006)2-23. Manoa träffar Kristus – Manoa och hans hustru visste inte, att Den, som tilltalade dem sålunda, var Jesus Kristus. De betraktade Honom som Herrens budbärare, men huruvida Han var en profet eller en ängel, övergick deras förstånd. I en önskan, att visa sin gäst gästfrihet, bad de Honom att stanna kvar, medan de tillredde en killing åt Honom. Men eftersom de inte kände till Hans identitet, var de osäkra på, om de skulle bära fram den som brännoffer, eller lägga den framför Honom som mat. rätt

(1006)Ängeln svarade: ”’Om du än håller mig kvar, skall jag inte äta av din mat. Men om du vill tillreda ett brännoffer, så offra det åt HERREN.’” Eftersom Manoa nu var säker på, att besökaren var en profet, sade han: ”'Vad är ditt namn? Vi vill ära dig, när det som du har sagt gått i uppfyllelse.’” rätt

(1006)Svaret löd: ”’Varför frågar du efter mitt namn? Mitt namn är Underbar.’” Då han insåg gästens gudomliga identitet, tog Manoa ”killingen med tillhörande matoffer och offrade det på klippan åt HERREN. Då lät han något underbart ske inför Manoas och hans hustrus ögon.” Eld kom ur klippan, och slukade offret, och då lågan sträckte sig mot himlen till, ”for Herrens ängel upp i lågan från altaret. Manoa och hans hustru såg detta, och de föll ner på jorden på sitt ansikte.” Osäkerhet kunde inte längre råda angående besökarens identitet. De insåg, att de hade betraktat den Helige, som hade, med Sin härlighet dold i molnstoden, varit Vägvisare och Hjälpare åt Israel i ödemarken. rätt

(1006)Häpnad, bävan och skräck fyllde Manoas hjärta; och han förmådde blott att utropa: ”’Nu måste vi dö eftersom vi har sett Gud.’” Men hans följeslagerska besatt mer tro, än han i detta allvarsmättade ögonblick. Hon påminde honom om, att det hade behagat Herren att anta deras offergåva, och att Han hade lovat dem en son, som skulle komma att befria Israel. Det var bevis för gillande, snarare än för vrede. Hade Herren haft för avsikt att döda dem, skulle Han inte ha gjort detta mirakel, ej heller gett dem ett löfte, som inte skulle gå i uppfyllelse, i fall de hade avlidit (The Signs of the Times, den 15. september, 1881). rätt

(1006)5. Enkelhet medför beredskap i tjänst – Den, som iakttar enkelhet i alla sina vanor, tyglar aptiten och styr över lidelserna, kan bevara sina mentala krafters styrka, verkningsgrad och vigör. Han blir raskt varse allt, som kräver tanke eller gärning, får förmågan, att skilja mellan heligt och simpelt, och blir i stånd till, att engagera sig i varje företag för Guds ära och mänsklighetens fromma (The Signs of the Times, den 29. september, 1881). rätt

(1006)

Kapitel 14

(1006)

Kapitel 15

(1006)Så prisade han Gud för befrielsen, och uppsände en allvarligt menad bön om lättnad i sitt pågående lidande. Herren hörde hans vädjan och öppnade åt honom en vattenkälla. Som tecken på sin tacksamhet, kallade Simson platsen för En-hakkore, eller ”Den ropandes källa i Lehi” (The Signs of the Times, den 6. oktober, 1881). rätt

(1007)

Kapitel 16

(1007)(Galaterbrevet 6:7, 8). Historien om Simson en lärdom för unga – Simsons historia har med sig en lärdom för dem, vars karaktärer ännu inte är fullt utvecklade, som inte ännu har trätt ut i vuxenlivet. De unga, som börjar vid våra lägre och högre utbildningar, kommer där att finna varje slags sinne. Om de åstundar idrott och jönserier, om de söker att undvika de goda och slå sig samman med de onda, kommer de att få tillfälle därtill. Synd och rättfärdighet väntar på dem, och det står dem fritt att välja. Men de bör hålla i minnet, att ”det människan sår skall hon också skörda. Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv” (The Signs of the Times, den 13. oktober, 1881). rätt

(1007)4. Dyrbara timmar bortslösade – I förförerskans sällskap slösade Israels domare bort dyrbara timmar, som helhjärtat borde ha ägnats åt hans folks välfärd. Men de förblindande lidelser, som gör även den starkaste svag, hade tagit herraväldet över förstånd och samvete (The Signs of the Times, den 13. oktober, 1881). rätt

(1007)Filistéerna, som kände till lagen, bevakade Simson – Filistéerna kände väl till den gudomliga lagen, och dess fördömande av sinnliga eftergifter. De bevakade noga sin fiendes göranden, och då han förnedrade sig själv i och med sin nya frilla, och de såg förförerskans trolldomskraft, beslöt de sig för, att de genom henne skulle åstadkomma hans undergång (The Signs of the Times, den 13. oktober, 1881). rätt

(1007)15-17. Simson travade med flit in i bedragerskans fälla – Simsons blinda förälskelse ter sig nära nog ofattbar. Inledningsvis var han inte så helt och hållet förhäxad, att han avslöjade hemligheten; men han hade avsiktligt snärjt in sig i själabedragerskans nät, och dess nätmaskor drogs allt hårdare åt kring honom för varje steg han tog (The Signs of the Times, den 13. oktober, 1881). rätt

(1007)15-20. Simson förlorade uppfattningen om sitt verks helighet - Simson, denne mäktige och tappre man, var bunden av ett högtidligt löfte att vara nasir under hela sin livstid; men genom att han blev förblindad av en lösaktig kvinnas lockelser, överträdde han överilat sitt heliga löfte. Satan utnyttjade sina redskap, för att förstöra denne styresman över Israel, så att den gåtfulla makt han ägde inte längre skulle skrämma fienderna till Guds folk. Det var den dristiga kvinnans inflytande, som skilde honom från Gud, hennes konstgrepp innebar hans ruin. Simson skänkte henne den kärlek och tjänst, som Gud gör anspråk på. Detta var avgudadyrkan. Han förlorade helt uppfattningen om Guds verks heliga natur, och offrade ära, samvete och varje värdefullt engagemang på de lägre drifterna (The Signs of the Times, den 1. juli, 1903). rätt

(1007)20. Överlagd synd medförde förlusten av kraft – Hade Simson fått huvudet rakat utan egen förskyllan, skulle han ha haft kvar sin kraft. Men hans agerande hade visat på förakt för Guds gynnande och myndighet i lika hög grad, som om han av ringaktning själv hade klippt av sig lockarna. Alltså lät Gud honom drabbas av följderna av hans egen dumhet (The Signs of the Times, den 13. oktober, 1881). rätt

(1007)28. Verklig kamp mellan Herren och Dagon – I stället för att stå mellan Simson och filistéerna, utkämpades striden nu mellan Herren och Dagon, och därför såg Herren Sig nödsakad, att visa Sin allsmäktiga kraft och överlägsna myndighet (The Signs of the Times, den 13. oktober, 1881). rätt

(1008)30. Guds plan för Simson ärrad av synd – Gud avsåg, att Simson skulle uträtta ett stort verk för Israel. Således hade den yttersta omsorg visats redan från början på hans liv, för omge honom med de mest gynnsamma förutsättningar för kroppslig styrka, intellektuell klarhet och moralisk renhet. Hade han inte senare i livet gett sig i lag med de ogudaktiga och de tygellösa, skulle han inte på ett så drastiskt vis ha gett efter för frestelsen (The Signs of the Times, den 13. oktober, 1881). rätt