| bibelkommentar Band 3 kapitel 1. Från sida 1127 | ren sida tillbaka |
(1127) Kapitel 211-13 (Andra Samuelsboken 24:1-14). David litade hellre på Guds förbarmande – Arbetet med folkräkningen i Israel har inte helt fullbordats, förrän David känner sig överbevisad om, att han har begått en allvarlig synd mot Gud. Han inser misstaget, och ödmjukar sig inför Gud, bekännande sin stora synd i att dåraktigt räkna folket. Dock inträffade ångern för sent. Herrens ord hade redan sänts till Hans trogne profet, för att han skulle bära fram ett budskap till David, och låta honom välja straff för sin överträdelse. David visar fortfarande sitt förtroende för Gud. Han väljer, att falla i händerna på en barmhärtig Gud, i stället för att utsätta sig för onda människors grymhet (The Spirit of Prophecy 1:385). rätt(1127)14-27 (Andra Samuelsboken 24:15-25). Davids ånger godtagen och farsoten hejdad – En dödlig farsot slog snabbt till, varvid 70 000 omkom. David och Israels äldstebröder sörjde inför Herren i sin djupa hjärteånger. Då Herrens ängel var på väg, för att utplåna folket i Jerusalem, sade Gud till honom, att avsluta dödandet. En medömkande Gud älskar fortfarande Sitt folk, trots deras uppror. Ängeln, iförd krigets kläder, med draget svärd i handen, utsträckt över Jerusalem, uppenbaras för David, och för dem i hans omedelbara närhet. David blir oerhört rädd, ändå ropar han ut i sin ångest, och i sitt medlidande med Israel. Han bönfaller Gud om, att Han rädda fåren. I förkrosselse bekänner han: ”Det är jag som har syndat och gjort det som är ont. Men dessa, min hjord, vad har de gjort? HERRE, min Gud, låt din hand vända sig mot mig och min fars hus”. Gud tilltalar David, genom Sin profet, och manar honom till botgöring för sin synd. David hade ångrat sig av hela hjärtat, och denna sinnesinställning godkändes. Ornans tröskplats erbjuds honom gratis, för att uppföra ett altare åt Herren; dessutom boskap, och allting annat nödvändigt för offrandet. Dock säger David till honom, som kommit med det givmilda erbjudandet, att Herren lovat att godta det offer han är villig att frambära, men att han inte har för avsikt att träda fram inför Herren med en offergåva, som inte kostat honom något. Han ville köpa tröskplatsen till fullt pris. Där kom David med brännoffer och gemenskapsoffer. Gud godtog offren, genom att i bönhörande till David sända eld från himmelen, som förtärde offret. Herrens ängel kommenderades, att föra in svärdet i skidan och upphöra med sitt dödsbringande verk (The Spirit of Prophecy 1:385, 386). rätt (1128) Kapitel 2213. Gud välsignar dem, som omhuldar principer – Begick Herren ett misstag, genom att förläna Salomo stort ansvar? Nej. Gud förberedde honom på, att axla ansvaret, och lovade honom nåd och kraft på ett villkor: Lydnad. [Första Krönikeboken 22:13 anförs.] rätt(1128)Herren sätter in män i ansvarshavande ställningar. Där skall de inte agera ut sin egen vilja, utan Hans vilja. Så länge som de har Hans rena principer för styrande kära, välsignar och styrker Han dem, samtidigt som Han erkänner dem som Sina redskap. Gud överger aldrig den principfaste (Manuskript 164, 1902). rätt (1128) Kapitel 231-5 (Andra Krönikeboken 8:14). Organisationen för tempeltjänsten – [Första Krönikeboken 23:1-5 anförs]. De fyra tusen musikanterna, uppdelade på 24 avdelningar, leddes av tolv män, som utbildats därtill och som skickligt trakterade musikinstrument. Dörrvaktarnas arbete anordnades också noggrant. rätt(1128)Prästerna delades in i 24 avdelningar, och ingående och noggranna anteckningar fördes därom. Varje avdelning organiserades nogsamt under sin ledare, och var och en av dem skulle besöka Jerusalem två gånger om år, för att tjäna en vecka i helgedomen. rätt (1128)Leviterna, vars plikt var att biträda under helgedomstjänsten, organiserades och tilldelades sina uppgifter med likadan exakthet (The Review and Herald, den 5. oktober, 1905). rätt (1128) Kapitel 271, 32-34 (Ordspråksboken 11:14; 24:6). Stor spridning av ansvaret gjorde bördorna lättare – Vid planeringen av rikets skötsel efter Davids tronfrånträde till förmån för Salomo ansåg den gamle kungen och hans son samt deras rådgivare det vara väsentligt, att allting skulle göras med regelbundenhet, anständighet, exakthet och skyndsamhet. Så långt som möjligt följde de ordningen för organisation, som förmedlats till Israel strax efter befrielsen från Egypten. Leviterna gavs uppgiften, att sköta tempeltjänsten, däribland framförandet av sång och instrumentalmusik, samt tillsynen av skatterna i Guds hus. De män, som var i vapenför ålder och förmådde att tjäna kungen, delades in i tolv avdelningar omfattande 24 000 var. Varje avdelning leddes av en befälhavare. ”Joab var kungens överbefälhavare.” ”{K}rigsfolkets avdelningar ... kom och gick växelvis för var och en av årets alla månader.” Sålunda tjänstgjorde varje grupp om 24 000 man hos kungen en månad årligen. rätt(1128)David utsåg Jonatan, sin farbror, till ”rådgivare. Han var en förståndig och skriftlärd man”; Ahitofel var även han ”kungens rådgivare.... Efter Ahitofel kom Jojada ... och Ebjatar.” Husaj var ”kungens vän.” Genom sitt förståndiga exempel lärde den åldrige kungen Salomo, att ”när många ger goda råd går det väl.” rätt (1128)Organisationens grundlighet och fullständighet, som åstadkoms i början på Salomos styre; de vittomfattande planerna, för att flesta möjliga ur folket skulle tjänstgöra; den stora spridningen av ansvaret, varigenom tjänstgörandet åt Gud och kungen inte skulle vara en överdrivet stor börda för någon enskild eller samhällsklass – dessa är lärdomar, som skulle vara nyttiga för alla att studera, och som ledarna inom den kristna församlingen borde förstå och följa. rätt (1128)Den här bilden av en stor och mäktig nation, som levde i enkelhet och bekvämlighet i hem på landsbygden, och där varje person skänkte Gud och kungen villig och oavlönad tjänst under en tid varje år, är en, som kan ge oss många praktiska tankar (The Review and Herald, den 12. oktober, 1905). rätt (1128) Kapitel 289. Exakthet måste föregå välsignelser – [Första Krönikeboken 28:9 anförs]. Denna maning riktas till dagens ansvarshavande inom Guds verk lika väl som till Salomo. Dem väntar en prövningens dag, lika väl som för Salomo. rätt(1128)Exakthet och trofasthet krävs, innan Gud kan utdela de välsignelser, som Han har lovat. De, som tjänstgör på ett godtagbart sätt för Gud, måste lyda alla Hans budord. På så vis blir de Kristi ombud (Manuskript 163, 1902). rätt (1128)11-13, 19. En ängel vägledde David under hans skrivande – Genom Sin ängel undervisade Herren David, och gav honom en ritning över huset, som Salomo skulle låta uppföra åt Honom. En ängel hade i uppdrag, att stå vid Davids sida, medan han, till Salomos gagn, antecknade de viktiga instruktionerna beträffande arrangemangen för byggnaden. David satsade helhjärtat på uppdraget (The Spirit of Prophecy 1:387, 388). rätt (1129)Snickaren från Nasaret var den himmelske Arkitekten – Kristus var upphovet till det judiska samhället. Han planlade arrangemangen för det första jordiska tabernaklet. Han lade fram varje detalj för uppförandet av Salomos tempel. Han, som arbetade som snickare i byn Nasaret, var den himmelske Arkitekten, som åstadkom planritningen för det hus, där Hans namn skulle äras. Det himmelska och det jordiska står mera direkt under Kristi överinseende, än många inser (Manuskript 34, 1899). rätt (1129)20, 21. Gud skänker visdom, för att verket skall fullbordas – [Första Krönikeboken 28:20, 21 anförs]. Davids allvarsmättade maning bör kommas ihåg av dem, som i vår tid axlar ansvar; ty den gäller lika väl dessa män, som Salomo vid tidpunkten, då den uttalades. Under denna vår nådatid prövas och undersöks Guds folk lika så säkert, som i Salomos dagar. rätt (1129)Hela det här kapitlet är av betydelse för hela Guds folk i denna tidsålder. När det gäller den verksamhet, som Herren vill att Hans utvalda personer skall utföra för Hans rikes trygghet och välgång, sammanlänkar Han inte utspridda individer saknande den rätta erfarenheten, och som inte ger något tecken på, att deras karaktärer håller på att mogna samt att det därigenom skall gå att lita på dem, att de skall ta ansvar i samband med uppdraget, att gestalta och forma en nation, som skall tjäna Gud på det mest allvarstyngda, hängivna sätt, ja, att dessa medarbetare verkligen utgör det upphöjda, renade folk, som skall företräda Honom. rätt (1129)Gud låter inte Sig tjänas enligt en viss persons omdöme och styrning, utan fördelar uppgifterna till dem, som visar sig vara villiga att verka helhjärtat och självuppoffrande. Alltså bär alla, enligt den skicklighet och förmåga Gud har gett dem, det ansvar, som Han har tilldelat dem. En framstående nations väsentliga angelägenheter anförtroddes åt män, vars talanger gjorde dem lämpliga att ta sig an ansvaret. Somliga utsågs till att sköta ekonomin; andra valdes ut till att ta hand om andliga spörsmål knutna till Guds tillbedjan. Hela gudstjänsten och varje del hos ekonomin skulle bära himmelrikets signatur. ”Helgad åt HERREN” skulle vara valspråket för medarbetarna inom varje avdelning. Det betraktades som väsentligt, att allting skulle göras med regelbundenhet, anständighet, exakthet och snabbhet. rätt (1129)Till alla engagerade i Herrens tjänst ger Han visdom. Tabernaklet, som skulle fraktas omkring i ödemarken, och templet i Jerusalem, byggdes enligt bestämda anvisningar från Gud. Från första början var Han noggrann beträffande mönstret för och förverkligandet av Sitt verk. Under innevarande skede av världshistorien har Han skänkt Sitt folk mycket ljus och undervisning angående, hur Hans verk skall föras framåt – på ett upphöjt, förfinat, förädlande sätt; och Han blir missnöjd med dem, vilka i sin tjänst inte rättar sig efter Hans plan. Sådana avlägsnar Han från Sin sak, och prövar andra. Om dessa är självgoda, ersätts de, i sin tur, av ytterligare andra medarbetare (Manuskript 81, 1900). rätt (1129) Kapitel 295. Halvhjärtad tjänst behagar aldrig Gud – [Första Krönikeboken 29:5 anförs]. Gensvaret kom inte bara i form av rundhänta, dyrbara gåvor, för att bekosta byggnadens uppförande, utan också i form av villig tjänst inom de olika delarna av Guds verksamhet. Hjärtans fylldes av en önskan om, att återgälda Herren med Hans eget, genom att ägna Hans tjänst sinnets och kroppens samlade krafter. De, på vilka ansvar för samhället lagts, beslutade sig för att verka uppriktigt och osjälviskt, brukande för Gud den duglighet och förmåga Han hade gett dem. rätt(1129)Davids uppmaning till Salomo, och hans vädjan till nationens bördors bärare, bör ihågkommas av dem, som är ansvariga inom Herrens sak i dag. I denna vår tid går det Guds folk väl, så länge som de lyder Hans påbud; och de ansvarshavande manas att helga sitt tjänande åt Herren. Ämbetsmän inom trossamfundet, församlingsledare, föreståndare och överhuvuden vid avdelningar på våra inrättningar, medarbetare ute på fältet hemmavid och utrikes – alla förväntas tjänstgöra troget, genom att i allt använda sina förmågor för Gud. Herren ogillar halvhjärtat tjänande. Allt det vi äger och är kommer från Honom (The Review and Herald, den 14. september, 1905). rätt (1130)14. David och Gud var partners – Frågan om bruket av medel anförtrodda åt oss bör nogsamt betänkas; ty Herren fordrar Sina egna medel åter med ränta. Många fattiga betraktar systematiskt givande som ett bibliskt krav; men när de blir ägare till pengar eller egendomar, vill de inte kännas vid Guds fordran på dem. De ser sina medel som sina egna. Men så betraktade inte kung David sina ägodelar. Han förstod, att Gud är den store innehavaren av allting, och att han själv blivit storligen ärad, genom att ha antagits som partner till Gud. Hans hjärta fylldes av tacksamhet för Guds favör och nåd, och i sin bön, då gåvor för tempelbygget framfördes, sade han: ”ur din hand har vi gett det åt dig” (The Review and Herald, den 8. december, 1896). rätt |