Andra Krönikeboken

(1130)

Kapitel 1

7-10. Se EGW:s anmärkning om Första Konungaboken 3:5-9.

7-12. Se EGW:s anmärkning om Första Konungaboken 3:5-15. rätt

(1130)

Kapitel 2

13, 14. Se EGW:s anmärkning om Första Konungaboken 7:13, 14.

Kapitel 4

Kapitel 5

(1130)

Kapitel 6

(1130 )[Lukasevangeliet 22:41; Apostlagärningarna 9:40; 7:59, 60; Apostlagärningarna 20:36; 21:5; Esra 9:5, 6; Psaltaren 95:6; Efésierbrevet 3:14 anförs.]... rätt

(1130)Både vid offentlig och vid enskild tillbedjan är det vår skyldighet, att knäfalla inför Gud, när vi framför våra önskemål till Honom. Härmed visar vi vårt beroende av Gud.... rätt

(1130 )[Andra Krönikeboken 6:1-13 anförs.]... Är det möjligt, att med allt det ljus, som Gud har gett Sitt folk angående frågan om andaktsfullhet, att predikanter, rektorer och lärare vid våra skolor, genom påbud och exempel kan lära våra unga män, att stå rakt upp och ned under bönen, som fariséerna gjorde? Skall vi betrakta detta som en betydelsefull del av deras självgodhet och dryghet? Är det meningen, att dessa drag skall bli vanligt förekommande? ... rätt

(1130)Vi hoppas, att bröderna inte tänker uppvisa mindre vördnad och skräckblandad aktning, när de nalkas den ende sanne och levande Guden, än vad hedningarna gör för sina avgudar. Annars kommer vederbörande att döma oss vid den yttersta domen. Jag önskar att tilltala alla, som tjänstgör som lärare vid våra skolor. Män och kvinnor, vanära inte Gud genom Er vanvördnad och uppblåsthet. Ställ Er inte upp i Er fariséism och säg Era böner till Gud. Betvivla den egna styrkan. Lita inte på den; men fall ofta på knä för Gud, och dyrka Honom. rätt

(1130)Och när Ni samlas till gudstjänst, se då till att falla på knä inför Honom. Låt detta förhållande vittna om, att hela själen, kroppen och anden underordnats sanningens Ande. Har någon letat efter exempel och vägledning i Ordet härvidlag? ... rätt

(1131)En människa måste böja knä, i egenskap av föremål för nåden, en vädjande vid barmhärtighetens fotpall. Och i det, att han dagligen erhåller nådegåvor ur Guds händer, skall han alltid känna tacksamhet i hjärtat, och ge uttryck däråt i sina ord yppande tacksägelse och pris för dessa oförtjänta favörer (Notebook Leaflets 37, sid. 1-3). rätt

(1131)Bönen, som Salomo yttrade vid tempelinvigningen, gjordes inte stående. Kungen stod på knä i bedjarens ödmjuka ställning. rätt

(1131)Häri ligger en lärdom för Guds folk i dag. Vår andliga kraft och vårt inflytande ökar inte genom anpassning till en världslig hållning under bönestunden.... Måtte personen i fråga falla på knä, i egenskap av föremål för nåden, en vädjande vid barmhärtighetens fotpall. Härigenom skall han vittna om, att hela själen, kroppen och anden har underordnats Skaparen (The Review and Herald, den 30. november, 1905). rätt

(1131)

Kapitel 8

Kapitel 9

(1131)22, 23 (Första Konungaboken 10:23, 24). Gud tillhandahåller människan med förmågor – [Andra Krönikeboken 9:22, 23 anförs]. Denna ära åstadkom inte Salomo själv. Gud gav honom talang för inflytande och stor visdom. Låt alla hålla i minnet, att takt och kunnande inte härstammar från människans inre. De, som är beroende av predikanter eller andra personer, som de betraktar som överlägsna dem själva, borde förstå, att Gud är Den, som skänker människan talang. rätt

(1131)Vi ser faror i, att skänka människor storslagna gåvor och berömmande ord. De, som gynnats av Herren, behöver ständigt vara på sin vakt, så att inte stolthet eller självuppskattning intar förarsätet. Han, som har många följare, han, som har tagit emot uppskattande ord från Herren, är i behov av särskild förbön från Guds trofasta väktare, så att han värnas mot faran, att umgås med tankar på självupphöjelse och andlig stolthet. En sådan individ bör aldrig uppvisa dryghet, eller försöka att uppträda som envåldshärskare eller styresman. Bröderna bör genast varna honom för faran; ty om han lämnas åt sig själv, kommer han förvisso att begå misstag, och ge prov på mänsklig svaghet. rätt

(1131)Genom att studera Salomos historia, ser vi tydligt, att just de, som smickrade och prisade samt förhärligade den duktige, är de, som inte erkände och förhärligade Gud för de välsignelser Han skänkte dem genom Sitt mänskliga redskap. De stöttade och förhärligade personen; Gud blev vanhedrad; och därför såg Herren, att det kärl Han hade utsett och använt i Sin heliga tjänst, höll på att orenas. Den vanliga människans uppfattningar, anda och likhet började att framträda, och han, som en gång i tiden gjorde Guds vilja, blev fördärvad på grund av människors hyllningar. Sedan avslöjades mänsklig svaghet och brist genom valet av omdömeslösa vänner, vars handlingssätt bidrog till, att frestaren snärjde mannen i fråga. Herren lät honom snärjas, eftersom han så småningom upphöjde den egna klokheten, och inte längre förlitade sig på Gud. Han vägrade, att ta emot några råd; hans vilja skulle prompt fram.... rätt

(1131)Herren placerar personer i ansvarsställningar, inte för att de skall förverkliga sin vilja, utan Guds vilja. Han ger klokskap åt dem, som söker Honom och är beroende av Honom som sin Rådgivare. Så länge som människor lever ut de sanna grundsatserna hos Hans styre, fortsätter Han att välsigna och upprätthålla dem som Sina redskap, för att förverkliga Sina avsikter för Sitt folk. Han samverkar med dem, som samverkar med Honom.... Provet, varigenom Salomos kvaliteter mättes, används för att mäta allas halt eller moraliska egenskaper (Manuskript 81, 1900). rätt

(1131)

Kapitel 14

(1132)Nu strider vi inte mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. Herren söker att uppmuntra oss till, att se till Honom som källa till all vår styrka, som Den förmögen till att bispringa oss. Visst kan vi vända oss till människor i vårt sökande efter kloka råd, och ändå lida nederlag; men när Israels Gud föresätter Sig att verka för oss, kommer framgången. Vi behöver veta, om vi har det rätt ställt med Gud; om inte, då behöver vi verkligen anstränga oss, för att komma i rätt förhållande till Honom. Vi måste själva göra något. Vi får inte riskera våra eviga angelägenheter på gissningar. Vi måste få allt i ordning; vi måste rätta oss efter Guds krav, sedan kan vi förvänta oss, att Gud skall understötta våra ansträngningar. Andra Krönikeboken 20:15. Gud verkar i oss genom ljuset hos Sin sanning. Det är meningen, att vi skall vara lydiga mot samtliga Hans budord. rätt

(1132)Oh, att vi ville betänka följande förhållande, nämligen att de verk, som vi är engagerade i, inte är våra egna, utan Guds verk, och att vi som ödmjuka redskap är Hans medarbetare; och att vi med siktet inställt på Guds ära inte misstar inledningen på livet som kristna för dess avslutning, utan inser nödvändigheten av uppövning här i världen, för att vi skall beredas på att fullgöra Guds vilja! Vi skall ej upphöja oss själva, inte lita på oss själva, utan förtrösta på Gud, i vetskapen om, att Han är villig och i stånd till, att biträda oss. Gud vill samverka med Sitt folk, men vi bör försätta oss i ett läge, där vår förtröstan och vårt förtroende växer i Honom (The Review and Herald, den 10. Maj, 1887). rätt

(1132)

Kapitel 17

(1132)Utan en förkrossad och ångerfull anda, är de utvärtes övningarna fasta och bön värdelösa i Guds ögon. Nåden måste få verka på insidan. Själens ödmjukande är väsentligt. Gud betraktar detta. Han tar gärna emot dem, som ödmjukar hjärtat inför Honom. Han lyssnar till deras vädjanden och avhjälper deras avfall. rätt

(1132)Predikanter och medlemmar behöver rena sina själar, så att de slipper Guds straffdomar. Gud väntar, Han väntar på ödmjukelse och syndaånger. Han tar emot alla, som vänder sig till Honom helhjärtat (Manuskript 33, 1903). rätt

(1132)

Kapitel 26

(1132)

Kapitel 33

(1132)Herren har ofta talat till Sitt folk genom förmaning och tillrättavisning. Han har uppenbarat Sig genom förbarmande, kärlek och vänlighet. Han har inte överlämnat Sitt avfälliga folk åt fiendens vilja, utan har länge stått ut med dem, även under obstinat avfall. Men efter det, att vädjanden har uttalats förgäves, tar Han fram bestraffningens rotting. Vilken medlidsam kärlek, som har utövats gentemot Guds folk! Herren kunde lika gärna ha låtit dem gå under i deras synder, som gått emot Hans vilja, men har avstått. Han räcker ännu ut handen. Vi har all anledning, att yttra tacksägelse till Gud, för att Han inte har avlägsnat Sin Ande från dem, som har vägrat att vandra längs Hans väg (Brev 94, 1899). rätt

(1133)

Kapitel 34

(1133)21 (Andra Konungaboken 22:13). Herrens Ord fortsatt giltigt – [Andra Konungaboken 22:13 anförs]. Josia sade inte: ”Jag kände inte alls till den här boken. Det här är forntida påbud, och tiderna har ändrats.” Han utsåg män till att utreda saken, och dessa män uppsökte Hulda, profetissan. [Andra Konungaboken 22:15-20 anförs.] rätt

(1133)På Josias tid var Herrens Ord bindande, och borde ha genomdrivits lika strängt, som då det uttalades. Och i dag är det lika bindande, som det var då (The General Conference Bulletin, den 1. april, 1903). rätt

(1133)22 (Andra Konungaboken 22:14). Hulda besöktes av de högst ärade i riket – Josia sände som budbärare till profetissan de högsta och mest uppburna ibland folket. Han sände de främsta männen i sitt kungavälde – män, som innehade höga ansvarställningar i nationen. Härigenom ärade han Guds svar och språkrör (The General Conference Bulletin, den 1. april, 1903). rätt

(1133)29-31. Se EGW:s anmärkning om Andra Konungaboken 23:1-3.

30. Se EGW:s anmärkning om Andra Konungaboken 23:2.

26-33. Se EGW:s anmärkning om Andra Konungaboken 23:29, 30.

Kapitel 35

Kapitel 36

(1133)14-21. Judarna är ett exempel på, när Guds tålamod tar slut – Judafolket utgör för oss ett exempel på, att slutligen tar även Guds väldiga tålamod slut. I Jerusalems fall avbildas världens ödeläggelse. De läppar, som alltid uttalade välsignelser över de botfärdiga, och kom med uppmuntran till de fattiga och de lidande, samt hade med sig fröjd åt de ödmjuka, uttalade en förbannelse över dem, som Han hade skänkt ljus, men som vägrat att sätta värde på och ta till sig detta ljus. De, som tänkte att de skulle kunna hålla sig undan från Guds tydliga, bestämda Ord, och hylla mänskliga traditioner, förklarade Han skulle befinnas skyldiga till alla profeters blod, som hade dödats sedan världens grundläggning. rätt

(1133)Om och om igen hade Gud hejdat judarnas elaka framfart med svåra straffdomar, likväl retade de Honom genom sina hemska gärningar, varvid de slungade bort Härskarornas Herres lag, och slutligen vägrade att vörda Hans enfödde Son. För varje århundrade samlades vrede till vredens dag. Jesus sade åt den tjuriga och obotfärdiga nationen, att de lika gärna kunde fylla sin syndabägare. Deras elaka handlingar hade varken glömts bort eller förbisetts. Då tidpunkten för domens verkställande var inne, utgick påbudet från den Högstes heliga boning, att Guds heder skulle försvaras och Hans lag upphöjas (Odaterat Manuskript 145). rätt

(1133)19. Se EGW:s anmärkning om Andra Konungaboken 25:9.

20. Se EGW:s anmärkning om Andra Konungaboken 24:10-16. rätt

nästa kapitel