| bibelkommentar Band 3 kapitel 3. Från sida 1133 | ren sida tillbaka |
(1133) Kapitel 310-12. Somliga prisade och andra sörjde – [Esra 3:10, 11 anförs]. Det säger sig självt, att prisandet och tacksägelsen var helt på sin plats. Byggnaden, varpå deras blickar vilade, var tillräckligt viktig för Herren, för att Han upprepade gånger skulle sända uppmuntrande ord till byggnadsmännen. Herren ger Sina tjänare ord att säga; och alla borde ha yttrat denna tacksamhet ... då de såg byggnadens grund ... läggas. rätt(1134)Men det uppstod en annan vansklighet. Klagolåt och gråt samt sorg hördes, eftersom templet till det yttre inte var lika härligt som det första. Det var vissa, som använde sin samtalskonst till att påpeka, att byggnaden var underlägsen den uppförd av Salomo. Med musiken och sången, med glädjen och priset till Gud, blandades ett oharmoniskt ljud fritt från fröjd och tacksägelse och fullt av missnöje. [Esra 3:12 anförs.] rätt (1134)De såg tillräckligt, för att de skulle prisa Gud. De såg, att Herren hade avlagt besök hos dem, sedan Han hade spritt omkring dem för deras otacksamhet och otrohet mot Hans bud. Han hade påverkat Koreshs hjärta till att bistå dem, som utsetts till att åter bygga upp Hans jordiska boning. Men de, som lätt tappade modet, vandrade inte i tro. De hängav sig åt nedslående tankar, som inte utgjorde en väldoft av liv till goda gärningar (Manuskript 116, 1897). rätt (1134) Kapitel 76-10. Esra spred kopior av lagen – Esra var ättling till Aron, en präst, som Gud valde ut till att bli ett det godas redskap i Israel, så att Han skulle kunna hedra prästadömet, vars ära betänkligt naggats i kanten under landsflykten. Esra var en man av stor fromhet och helig nitiskhet. Han var också en lärd person, och en skicklig skriftlärd med Moselagen som specialitet. Dessa kvalifikationer gjorde honom till en framstående man. rätt(1134)Esra övertygades av Guds Ande om, att forska i Bibelns historiska och poetiska böcker, och härigenom lärde han känna meningen med lagen och dess innebörd. Under fångenskapen hade kunskapen om Guds vilja delvis gått förlorad. Esra samlade ihop alla de exemplar av lagen, som han kunde finna. Han offentliggjorde kopior härav ibland Guds folk, och blev lärare i lagen och profetiorna vid profetskolorna. Det rena Ordet, som alltså flitigt lärdes ut av Esra, skänkte kunskap, som var ovärderlig på den tiden (Brev 100, 1907). rätt (1134)Gud ger ett tillfälle ytterligare och visar tålamod – Herren lät Esra träda fram som Sin tjänare. Han påverkade kungens hjärta, så att Esra vann dennes gillande. Kungen lade i hans händer rikliga medel för templets återuppbyggnad, och gjorde det möjligt för judarna att återvända efter sjuttioårig fångenskap i Babylon. Genom att sålunda ge Sitt folk en möjlighet till, att tjäna Gud i sitt eget land, visar Herren Sitt tålamod med Sina vilsegångna barn (Brev 98, 1907). rätt (1134)10. Ett exempel på kunskap och praktiskt bruk – Tänker vi låta Esras exempel lära oss rätt användning av vår kunskap om Skrifterna? Denne Guds tjänares liv borde utgöra inspiration för oss till att tjäna Herren med hjärta och sinne samt styrka. Vi har alla fått oss en uppgift tilldelad, och den går bara att förverkliga med koncentrerad ansträngning. Först behöver vi bestämma oss för, att ta reda på Guds krav, och sedan omsätta dem i vardaglig handling. Därpå kan vi så sanningens frön, som kommer att bära frukt i form av evigt liv (The Review and Herald, den 6. februari, 1908). rätt (1134) Kapitel 822. Esra villig, att utsätta sig för risken – Esra och hans följeslagare hade beslutat sig för, att frukta och lyda Gud, samt för att fullt ut förtrösta på Honom. De tänkte inte anknyta till världen, för att säkra Guds fienders hjälp och vänskap. Oavsett numerären, visste de att endast Gud kunde ge framgång. Och de hyste ingen önskan om, att deras framgång skulle tillskrivas onda mäns rikedom och inflytande. rätt(1134)Esra tänkte riskera, att lägga saken i Herrens händer. Han insåg fullt väl, att om de misslyckades i sitt viktiga värv, berodde det på att de inte hade rättat sig efter Guds fordringar och att Han således inte kunnat stötta dem. rätt (1134)Skrifterna tillhandahåller tillräckligt många belägg för, att det är tryggare att vara ett med Herren, och därmed förlora världens gillande och vänskap, än att eftertrakta världens favör och stöd, samtidigt som man glömmer bort sitt beroende av Gud. Eftersom de var förvissade om denna sanning, hade judarna förvägrat motståndarna att gemensamt med dem bygga på templet. I dessa avgudadyrkares förslag såg de ett knep från Satan, för att narra Guds folk in i förbund och broderskap med Hans fiender (The Review and Herald, den 8. januari, 1884). rätt (1135) Kapitel 96. En ödmjukhetens och syndaångerns bön – Esra besatt bönens rätta anda. Då han lade fram sin vädjan å Israels vägnar, sedan de hade syndat allvarligt med tanke på allt ljus och alla förmåner, utbrast han: ”jag skäms och blygs för att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, för våra missgärningar har växt oss över huvudet, och vår skuld är så stor att den når upp till himlen.” Esra mindes Guds godhet i, att åter ge Sitt folk fotfäste i deras fäderneland, och han blev överväldigad av indignation och sorg över tanken på deras otacksamhet som svar på Guds favörer. Hans språk uttrycker äkta själslig ödmjukelse, den syndaånger som går hem hos Gud i bön. Blott den ödmjukes böner når in i Herren Sebaots öron (The Signs of the Times, den 19. februari, 1885). rätt |