Nehemja

(1135)

Kapitel 1

(1135)Herren tänker inte låta Sitt verk hindras, även om medarbetarna visar sig vara ovärdiga. Gud har personer i reserv, redo att axla bördan, så att Hans arbete slipper alla förorenande inflytanden. Gud kommer att bli hedrad och ärad. När den gudomlige Anden gör intryck på sinnet hos en person, som Gud bedömt vara lämplig för uppgiften, svarar denne så här: ”Här är jag; sänd mig.” rätt

(1135)Gud bevisade för det folk, som Han hade gjort så mycket för, att Han inte ämnade finna Sig i deras synder. Han verkade, fast inte genom dem, som vägrade att tjäna Honom helhjärtat och som hade medfört sitt eget fördärv, utan genom Nehemja; ty han stod bokförd i himmelens register som en man. Gud har sagt: ”Jag skall ära dem som ärar mig” {Första Samuelsboken 2:30}. Nehemja visade sig vara en man, som Gud kunde använda, för att bekämpa falska principer och återställa himmelska principer; och Gud ärade honom. Herren använder i Sitt verk män, vars principfasthet äger stålets styrka, som inte låter sig rubbas av spetsfundigheter från sådana, som har förlorat sin andliga synförmåga. rätt

(1135)Nehemja valdes ut av Gud, eftersom han var villig att samarbeta med Herren som återställare. Falskhet och stämplande togs i bruk, för att störta hans redbarhet över ända, men han lät sig inte bestickas. Han vägrade, att låta sig fördärvas genom de knep, som skrupelfria personer – inhyrda för ett ondskefullt verks skull – tog till. Han lät dem inte skrämma honom in på en feghetens bana. Då han såg osunda principer omsättas i handling, stod han inte bara vid sidan av och tittade på, och höll med genom sin tystnad. Han lämnade inte intrycket i folks sinnen, att han höll på den felande sidan. Han intog en bestämd, oeftergivlig hållning för det rätta. Han vägrade, att med ett uns inflytande underblåsa förvrängandet av de grundsatser, som Gud hade infört. Oavsett andras vägval, kunde han säga: ”Så gjorde inte jag, eftersom jag fruktar Gud.” rätt

(1135)I sitt verk hade Nehemja alltid Guds heder och ära för ögonen. Ståthållarna, som hade föregått honom, hade behandlat folket orättvist; de ”hade tagit mat och vin av dem och dessutom fyrtio siklar silver. Även deras tjänare uppträdde som herrar mot folket. Men så gjorde inte jag”, tillkännagav Nehemja, ”för jag fruktade Gud” {Nehemja 5:15 (The Review and Herald, den 2. Maj, 1899). rätt

(1136)5-11. En bön att studera – [Nehemja 1:5, 6 anförs]. Nehemja sade inte bara, att Israel hade syndat. Med sann ånger erkände han, att han och hans faders hus också hade syndat. ”Vi har syndat mycket mot dig”, säger han, identifierande sig med dem, som hade vanärat Gud, genom att inte stadigt försvara sanningen.... [Nehemja 1:7-11 anförs.] ... rätt

(1136)Nehemja ödmjukade sig inför Gud, han gav Honom äran, som tillkom Hans namn. Så gjorde också Daniel i Babylon. Låt oss studera bönerna från dessa män. De lär oss, att vi skall ödmjuka oss, och att vi aldrig skall utplåna demarkationslinjen mellan Guds budlydiga folk och dem, som saknar aktning för Hans lag. rätt

(1136)Vi behöver alla nalkas Gud. Han nalkas dem, som kommer Honom i möte i ödmjukhet, fyllda av helig, darrande vördnad för Hans okränkbara majestät, och som står framför Honom åtskilda från världen (Manuskript 58, 1903). rätt

(1136)6, 7. Nehemja förlitade sig till Guds trofasthet – Genom att i tro greppa fast om Guds löften, lade Nehemja ned vid den himmelska nådens fotpall sin önskan om, att Gud skulle stärka Sitt ångerfulla folks sak, återställa deras kraft, och bygga upp deras ödelagda platser. Gud hade verkställt Sina hot, då folket skilde sig ifrån Honom; Han hade spritt dem för vinden ibland folkslagen, enligt Sitt Ord. Och Nehemja fann i just detta handlande försäkran om, att Han skulle vara lika trofast i, att hålla Sina löften (The Southern Watchman, den 1. mars, 1904). rätt

(1136)

Kapitel 2

(1136)8, 18. Guds benägna bistånd erkänt – Herren fordrar, att vi sänker jaget i Jesus Kristus, och låter all härlighet kretsa kring Gud. Våra liv tillhör Herren, och häri ingår ett ansvar, som vi inte fullt ut greppar. Jagets trådar har vävts in i mönstret, och därmed har Gud vanärats. Sedan Nehemja utövat ett sådant inflytande över monarken, vid vars hov han bodde, och över sitt folk i Jerusalem, skröt han inte över sina egna förträffliga karaktärsdrag, sin anmärkningsvärda lämplighet och kraft, utan förklarade hur det förhöll sig. Han tillkännagav, att framgången berodde på, att Gud gett honom Sitt benägna bistånd. Han omhuldade sanningen, att Gud var hans beskyddare oavsett inflytelserik ställning. För varje karaktärsdrag, varigenom han vann andras gillande, prisade han Guds verksamma kraft i form av osedda medhjälpare. Och Gud skänkte honom visdom, eftersom han inte upphöjde sig själv. Herren lärde honom, hur han på bästa sätt skulle använda sig av de gåvor han anförtrotts, och under Guds överinseende säkrade dessa förmågor andra förmågor. Himmelska krafter tilläts härigenom att använda sig av detta mänskliga ombud (Brev 83, 1898). rätt

(1136)12-15. Änglar betraktar församlingen, som Jeremia betraktade Jerusalem – Med sorg i hjärtat blickade den långväga gästen på de sammanstörtade försvarsanläggningarna kring hans älskade Jerusalem. Och är det inte på detta sätt, som himmelska änglar tar tempen på Kristi församling? Liksom invånarna i Jerusalem, vänjer vi oss vid tidens ondska, ja, vi är rent av nöjda och gör inga försök, att rätta till ondskan. Men hur betraktar gudomligt upplysta väsen dessa onda företeelser? Betraktar inte de, i likhet med Nehemja, med vemod i sinnet nedbrutna murar och portar förtärda av eld? rätt

(1136)Förekommer det inte överallt synliga och skandalösa tecken på avfall ifrån Gud och anpassning till en syndälskande och sanningshatande värld? Vem förmår, i dessa mörkrets och farans dagar, att ställa sig upp till försvar för Sion och göra henne gott? Hennes andliga tillstånd och utsikter står ej i proportion till ljuset och förmånerna, som Gud skänkt henne (The Southern Watchman, den 22. mars, 1904). rätt

(1137)17, 18. Sökes: Nehemjor – I dagens församling föreligger det behov av Nehemjor – inte män, som bara kan be och predika, utan män, vars böner och predikningar vilar på bestämda föresatser. Den hebréiske fosterlandsvännens handlande, för att förverkliga sina planer, bör imiteras av förkunnare och ledande män. När de har formulerat sina planer, bör de lägga fram dem inför församlingen på så vis, att dess intresse och samverkan vinns. Måtte folket förstå planerna och delta i arbetet, för då kommer det att vinnlägga sig om arbetets framgång. Framgången, som åtföljde Nehemjas ansträngningar, visar vad som går att uppnå genom bön, tro och klokt, energiskt handlande. Levande tro leder till energiskt handlande. En ledares anda återspeglas, i stor omfattning, av medlemmarna. Om ledarna, som säger sig tro på de allvarsmättade, viktiga sanningar som skall komma att pröva världen i vår tid, inte visar äkta nit, för att bereda ett folk på Guds dag, kan vi förvänta oss, att församlingen kommer att vara nonchalant, slö och nöjeslysten (The Southern Watchman, den 29. mars, 1904). rätt

(1137)I den här tiden av världshistorien behöver vi Nehemjor, som väcker folket till insikt om, hur långt de har fjärmat sig från Gud på grund av sina överträdelser av Hans lag. Nehemja var reformator, en stor man formad för en viktig tid. Då han kom i beröring med ondska och allt slags motstånd, väcktes Nehemjas mod och nitiskhet på nytt. Hans kraft och beslutsamhet inspirerade folket i Jerusalem; och styrka och mod ersatte svaghet och modstulenhet. Hans helgade föresats, hans ädla förhoppning, hans glada hängivenhet i arbetet smittade av sig. Folket greps av sin ledares eldighet, och inom sina egna områden blev varje person en Nehemja, varigenom de stärkte varandras insatser. Häri ligger en lärdom för dagens predikanter. Om de är håglösa, handlingsfattiga, berövade sin helgade nitiskhet, vad skall man då vänta sig av de personer, som de tjänar (The Southern Work, den 28. juni, 1904)? rätt

(1137)

Kapitel 4

(1137)Stolta hånare går ej att lita på; men såsom Satan i de himmelska salarna fann en skara, som höll med honom, finner dessa ibland Kristi bekännande efterföljare sådana, som de förmår att påverka, som menar att de är uppriktiga, som håller med dem, vädjar å deras vägnar, och blir genomsyrade med deras anda. De, som är osams om nästan allting annat, förenar sig i att förfölja de få, som dristar sig till att vandra fram längs pliktens väg. Och samma fiendskap, som medför hån och gyckel, inspirerar, när det vill sig väl, till våldsammare och grymmare metoder, i synnerhet när Guds medarbetare är handlingskraftiga och framgångsrika (The Southern Work, den 12. april, 1904). rätt

(1137)7-9. Förening genom drakens länkar – En anda av hat och motstånd mot hebréerna skapade förenande länkar, och åstadkom inbördes sympati ibland de olika grupper, som eljest kunde ha krigat mot varandra. Det här är en bild på det, som vi ofta bevittnar i vår tid, i form av den befintliga föreningen mellan människor från olika samfund, som motsätter sig den nuvarande sanningen. Deras enda sammanhållande länkar tycks vara det, som kommer från draken och varigenom de visar upp avsky och bitterhet mot kvarlevan, som håller Guds bud. ”Då bad vi till vår Gud och satte ut vakt mot dem dag och natt för att skydda oss mot dem.” rätt

(1138)Vi svävar ständigt i fara, att bli självtillräckliga, att förlita oss på vår egen klokhet, i stället för att göra Gud till vår starkhet. Ingenting stör Satan lika mycket, som att vi är medvetna om hans konster. Om vi förnimmer vår utsatthet, kommer vi att förnimma vårt behov av bön, som Nehemja gjorde, och i likhet med honom skall vi säkra det ogenomträngliga försvar, som gör oss trygga mitt i farans stund. Om vi är nonchalanta och likgiltiga, kommer vi förvisso att falla i Satans snaror. Vi måste vara på vår vakt. Samtidigt som vi, liksom Nehemja, tillgriper bön, frambärande alla våra bryderier inför Gud, bör vi inte mena, att vi själva inte har något att göra. Vi skall både vara vaksamma och be. Vi bör lägga märke till motståndarnas göranden, så att de inte vinner fördelar och förleder själar. I Kristi visdom bör vi göra ansträngningar, för att grusa deras förhoppningar, medan vi heller inte låter dem distrahera oss från vårt stora verk. Sanningen är starkare, än lögnen. Rättfärdigheten kommer att vinna över vrångheten.... rätt

(1138)Vi kommer att ställas inför motstånd av varje slag, liksom byggarbetarna på Jerusalems murar gjorde; men om vi är vaksamma och ber, samt arbetar som de arbetade, kommer Gud att utkämpa våra slag åt oss, och skänka oss värdefulla segrar (The Review and Herald, den 6. juli, 1886). rätt

(1138)

Kapitel 6

(1138)Nehemjas handlingssätt borde inverka kraftfullt på vårt tänkande, när det gäller, hur vi skall bemöta den här sortens motståndare. Vi bör lägga fram allt sådant i bön för Herren, såsom Nehemja vädjade till Gud under sitt betryck. Han klängde sig fast vid Gud med okuvlig tro. rätt

(1138)Det här skall också vara vårt tillvägagångssätt. Tiden är alltför dyrbar, för att Guds tjänare skall försvara den egna karaktären, sedan den svärtats av dem, som avskyr Herrens Sabbat. Vi bör tåga framåt med orubbat förtroende, i tron, att Gud kommer att skänka Sin sanning stora och dyrbara segrar. Om vi i ödmjukhet, saktmod och rent leverne litar på Jesus, kommer vi att omges av en övertygande kraft, som visar att vi äger sanningen (The Review and Herald, den 6. juli, 1886). rätt

(1138)

Kapitel 9

(1138)Deras historia har nedtecknats med tanke på oss. Det, som inträffat, kommer att ske igen, och vi behöver be Gud om vägledning. Vi får inte förlita oss på människors goda råd. Vår urskiljningsförmåga måste skärpas, så att vi ser skillnad på sanning och lögn. Israels barns historia visar på den oundvikliga följden av, att överge Bibelns grundsatser till förmån för människors seder och bruk. Herren vill inte veta av några planer, som tillmötesgår människors själviskhet, och skadar Hans verk. Han gynnar ej planer, som leder bort från Hans budord. Han kräver, att de talenter Han har lånat ut till människan, används till att rätta sig efter Hans vilja, till att fullgöra rättvisa och dom, oavsett om det handlar om, att bryta ned något ont, eller om att återställa och bygga upp något gott. Gud motsätter Sig, att vi lyssnar till klokheter från människor, som gett Hans Ord kalla handen, och gjort sig själva ökända genom sitt handlande och sina tankegångar (The Review and Herald, den 2. Maj, 1899). rätt

(1139)6-15. Se EGW:s anmärkning om Andra Moseboken 20:1-17.

38 (Nehemja 10:29). Förenas i ett allvarsmättat förbund – Det skulle utgöra en behaglig scen för Gud och änglar, om Hans bekännande efterföljare i vårt släkte, liksom Israel fordom [här menas främst väckelsen på Nehemjas tid], slöte ett allvarsmättat förbund om, att ”följa alla HERRENS, vår Herres, bud, lagar och stadgar” (The Southern Work, den 7. juni, 1904). rätt

nästa kapitel