| bibelkommentar Band 3 kapitel 6. Från sida 1140 | ren sida tillbaka |
(1140) Kapitel 11. Mose skrev Jobs bok – De långa åren i ödemarkens ensamhet var ej bortkastade. Förutom att Mose gjordes beredd på sitt storslagna arbete, skrev han på den tiden, under den Helige Andes ingivelse, Första Moseboken och Jobs bok, vilken skulle komma att läsas med största intresse av Guds folk till tidens slut (The Signs of the Times, den 9. februari, 1880). rätt(1140)5. Job som trofast präst – Det skulle vara väl, om föräldrar ville lära sig en läxa om orubblighet och hängivenhet av mannen från Us. Job försummade inte sin plikt mot dem utanför det egna hushållet; han var välvillig, snäll, omtänksam rörande andras behov; och samtidigt verkade han ihärdigt för sin egen familjs frälsning. Under barnens gillen oroade han sig för, att de skulle väcka Guds misshag. Som hushållets trogne präst bar han fram offergåvor för vart och ett av barnen. Han var medveten om syndens motbjudande natur, och tanken på, att barnen måhända skulle glömma bort Guds fordringar, kom honom att medla inför Herren å deras vägnar (The Review and Herald, den 30. augusti, 1881). rätt (1140) Kapitel 47-9 (Job 38:1, 2). Stora olyckor återspeglar inte mängden synder – Det är lätt för oss människor att tro, att stora olyckor är ett säkert tecken på förekomsten av svåra brott och omfattande synd; men vi misstar oss ofta härvidlag, när vi bedömer andras sinnelag. Vi lever inte under de sju sista plågornas tid. Både gott och ont förekommer i tillvaron, och olyckor drabbar alla. Det händer, att människor går för långt och hamnar bortom gränsen för Guds skyddande omsorg, varvid Satan använder sin makt emot dem, utan att Gud griper in. Job blev svårt anfäktad, och vännerna försökte att förmå honom till, att medge att lidandet kom sig av synd, och få honom att känna att han var fördömd. De framställde hans fall som en stor syndares; men Herren tillrättavisade dem för deras bedömning av Hans trogne tjänare (Manuskript 56, 1894). rätt(1140)9. Jobs vänner gav en felaktig bild av Gud – Förvisso förekommer det ondska i vår värld, men allt lidande beror inte på felaktiga val här i livet. För oss framstår Job tydligt som en person, som Herren tillät Satan att plåga. Fienden tog ifrån honom allt, vad han ägde; familjebanden slets itu; barnen togs ifrån honom. Under en tid täcktes hans kropp av vämjeliga sår, och han led svårt. Vännerna kom, för att trösta honom, men i stället försökte de få honom att inse, att det var hans eget fel, att plågorna berodde på hans syndiga handlande. Men han försvarade sig, och förnekade anklagelsen, yttrande: Ni är usla tröstare. Genom att utmåla honom som skyldig inför Gud, och därmed förtjäna Hans straff, utsatte de honom för ett svårt prov, och kastade ett felaktigt ljus över Gud; men Job avvek ej från sin trofasthet, och Gud belönade Sin trogne tjänare (Manuskript 22, 1898). rätt (1141) Kapitel 38(Romarbrevet 11:33.) Gud ställer frågor, som lärda män ej kan besvara – Personer med det skarpaste intellekt förmår ej, att lösa Herrens mysterier i naturen. Den gudomliga inspirationen ställer många frågor, som den djupast tänkande forskare saknar svar på. Frågorna har inte ställts med tanken, att vi skulle kunna svara på dem, utan för att rikta vår uppmärksamhet på Guds djupgående hemligheter, och för att uppmärksamma folk på deras begränsade visdom; att det i vardagslivet förekommer gåtor, som övergår begränsade människors förstånd; att Guds bedömande och avsikter ej går att fullt utröna, Hans klokhet överstiger vårt djupaste lodande. Om Han uppenbarar Sig för en människa, gör Han det genom att hölja Sig i hemlighetsfullhetens tjocka moln. rätt(1141)Guds avsikt är, att dölja mera av Sig, än det Han visar för människan. Kunde människorna fullt ut förstå, hur Gud tänker och verkar, skulle de inte tro, att Han vore den Oändlige. Det är heller inte meningen, att människan skall kunna reda ut Hans visdom och resonemang samt avsikter. ”Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar” [Romarbrevet 11:33]. Det går aldrig att förklara Hans kärlek utifrån ren naturvetenskap. Vore det möjligt, skulle vi inte känna att vi tordes anförtro Honom våra själars omvårdnad. Skeptiker vägrar att tro, eftersom de i sitt begränsade tänkande inte förmår, att få grepp om den oändliga makt, varigenom Gud uppenbarar Sig för människor. Inte ens mänskokroppens mekanism går att helt förstå; den uppvisar hemligheter, som gör den intelligentaste mållös. rätt (1141)Nå, eftersom mänsklig vetenskap, trots sitt forskande, är oförmögen till, att förklara Skaparens vägar och gärningar, betvivlar människor Guds existens, och tillskriver naturen oändlig makt. Guds existens, Hans sinnelag, Hans lag, är fakta, som de mest briljanta tänkare inte sanningsenligt kan säga emot. De känns inte vid Guds krav, och försummar sina själars välstånd, eftersom de inte kan bena ut Hans vägar och verk. Ändå försöker Gud alltid, att lära begränsade människor att de visst kan tro på Honom och i trygghet lägga sina liv i Hans händer. Varje regndroppe och snöflinga, varje grässtrå, varje löv och blomma samt buske vittnar om Gud. Dessa små saker, som det vimlar av runt omkring oss, lär ut läxan, att ingenting undgår den oändlige Guden, ingenting är för litet för Hans uppmärksamhet (The General Conference Bulletin, den 18. februari, 1897). rätt (1141)1, 2. Se EGW:s anmärkning om Andra Konungaboken 4:7-9. 11. Kraften, som styr över vågorna, kan även behärska upproriskheten – Ingenting kan inträffa någonstans i universum, utan att noteras av Honom, som är allestädes närvarande. Inte en enda tilldragelse i en människas leverne är okänd för vår Danare. Satan må ständigt komma upp med allehanda ondska, men Herren vår Gud styr över allting, så att Hans lydiga, förtröstansfulla barn inte skall ta skada. Samma kraft, som tämjer havets bångstyriga vågor, förmår att hålla upprorets och brottslighetens samlade kraft i schack. Gud säger till båda: ”Så långt får Du gå, men inte längre.” rätt (1141)Vilka läxor om ödmjukhet och tro kan vi inte lära oss, när vi tar reda på, hur Gud hanterar Sina skapade varelser! Dock kan Herren endast uträtta en smula för mänskobarn, eftersom de är så behärskade av stolthet och fåfänga. De blåser upp jaget, förstorar den egna styrkan, lärdomen och visdomen. Det är nödvändigt, att Gud grusar deras förhoppningar och gäckar deras planer, så att de lär sig att förtrösta på Honom allena. Alla våra krafter härstammar från Gud; vi är maktlösa förutan den styrka, som Han har skänkt oss. Var finns den man eller kvinna eller barn, som Gud inte håller vid liv? Var finns den ödsliga plats, som Gud inte fyller? Varför finns det behov, som endast Gud är i stånd till att tillfredsställa? ... rätt (1141)Han önskar så, att vi skulle göra Honom till vår beskyddare och vår vägvisare beträffande livets samtliga skyldigheter och angelägenheter (The Signs of the Times, den 14. juli, 1881). rätt (1141) Kapitel 4210. Be för dem, som skadar oss – Låt oss eftersträva, att vandra i ljuset, såsom Kristus är ljuset. Herren befriade Job ur dennes elände som svar på hans bön, fast inte bara för sig själv, utan även för dem, som motsatte sig honom. Då han helhjärtat önskade, att de själar, som hade syndat emot honom, skulle få hjälp, erhöll han själv hjälp. Låt oss be, men inte bara för oss själva, utan för dem, som har gjort oss illa, och fortsätter att göra oss illa. Be, be, särskilt i sinnet. Tjata ständigt på Herren; ty Hans öron är öppna för uppriktiga, efterhängsna böner, när själen är ödmjuk inför Honom (Brev 88, 1906). rätt |