| bibelkommentar Band 3 kapitel 8. Från sida 1155 | ren sida tillbaka |
(1155) Kapitel 110 (Jesaja 43:10; Andra Korintierbrevet 6:17, 18). Skicka upp en bön till himmelen; stå sedan envist emot – Hör Guds röst: ”Min son, om syndare lockar dig, så följ dem inte.” De, som står under Guds Andes herravälde, skall hålla sig klarvakna; ty stunden är inne, när deras rättskaffenhet och trofasthet mot Gud och mot varandra kommer att sättas på prov. Begå inte minsta lilla orätt, för att vinna egna fördelar. Gör mot andra, i både det lilla och det stora, som Ni skulle vilja, att andra gjorde mot Er själva. Gud säger: ”Ni är Mina vittnen.” Ni skall agera i Mitt ställe. rätt(1155)Kunde ridån dras åt sidan, skulle det himmelska universum ses beskåda med stort intresse den frestade. Om man inte ger efter för fienden, blir det glädje i himmelen. När frestelsen först anmäler sig, skicka då upp en bön till himmelen, och stå sedan bestämt emot frestelsen till, att rucka på principerna i Guds Ord. Möt frestelsens första antydan med sådan bestämdhet, att den aldrig uppträder igen. Vänd ryggen åt den, som föreslår syndigt handlande. Lämna resolut frestaren med orden: Jag måste akta mig för Ditt inflytande; jag inser nämligen, att Du inte följer i Frälsarens fotspår. rätt (1155)Fastän Du måhända inte känner Dig i stånd till, att bemöta frestare med ord, lämna dem bara. Ditt avlägsnande och Din tystnad kan uträtta mer, än ord. Nehemja vägrade att umgås med dem, som svek rättfärdigheten, och han tillät inte sina arbetare att umgås med dem heller. Kärleken till och fruktan för Gud var hans livlina. Han levde och verkade som om den osynliga världen betraktade honom fullt öppet. Och David sade: ”Jag har alltid haft HERREN för ögonen”. rätt (1155)Våga att vara en Daniel. Våga att stå ensam. Då kommer Du, liksom Mose gjorde, att kunna se Honom, som är osynlig. Men om Du fegt tiger inför onda kollegor, medan Du hör deras syndfulla utläggningar, blir Du till ett med dem. [Andra Korintierbrevet 6:17, 18 anförs.] rätt (1155)Fatta mod, för att göra det rätta. Herrens löfte är värdefullare, än guld och silver för alla, som är Hans Ords görare. Måtte alla betrakta det som en stor ära, att erkännas av Gud som Hans barn (The Review and Herald, den 9. Maj, 1899). rätt (1155) Kapitel 36. Gud vägleder oss, när vi gör Hans vilja – Har inte Gud sagt, att Han skulle ge den Helige Ande åt dem, som ber Honom härom? Och är inte denne ande en verklig, sann och påtaglig vägvisare? Somliga tycks vara rädda för, att ta Gud på orden – som om det vore fräckt gjort av dem. De ber om Herrens undervisning, och ändå drar de sig för, att lita på Guds utfästelser och tro, att vi har blivit lärda av Honom. Under förutsättning, att vi kommer till vår himmelske Fader ödmjukt och med en lärvillig anda, har vi ingen anledning att betvivla, att Gud skall uppfylla Sitt eget löfte. Du får icke för ett ögonblick tvivla på Honom och därigenom vanära Honom. När Du har eftersträvat, att lära känna Hans vilja, återstår det för Dig, i samspelet med Gud, att tro Dig bli ledd och visad vägen samt bli välsignad, genom att göra Hans vilja. Vi må tvivla på oss själva, för att inte feltolka Hans lärosatser, men även den saken bör förenas med bönen, samtidigt som vi ändå litar på Honom till det yttersta, att Hans Helige Ande skall komma att leda till rätt tolkning av Hans planer och förverkligandet av Hans försyn (Brev 35, 1893). rätt(1156)Det var Kristus, som ledde israeliterna genom ödemarken. Och det är Kristus, som leder Sitt folk i dag, visande dem, var och hur de skall verka (Brev 335, 1904). rätt (1156)13, 14. Innebörden av bestående visdom – Sann klokskap är en skatt lika beständig som evigheten. Många av världens förmodat visa män är endast visa i sina egna ögon. Eftersom de låter sig nöja med, att samla världslig vishet, kommer de aldrig in i Guds lustgård, de blir aldrig bekanta med kunskapens rikedomar härbärgerade i Hans heliga Ord. Nej, de tror sig vara kloka, men är okunniga, vad gäller den visdom, som krävs av alla för evigt liv. De omhuldar förakt för Guds Bok, vilken – om den studerades och åtlyddes – skulle göra dem riktigt visa. För dem är Bibeln en olöslig gåta. De storslagna, djupgående sanningarna i Gamla och Nya Testamentet ligger höljda i dunkel för dem, ty de rannsakar inte andliga sanningar på andligt sätt. De behöver lära sig, att Herrens fruktan är början till visdom, och att denna förutan, är deras lärdomar av litet värde. rätt (1156)De, som försöker att lägga sig till med vetenskapligt kunnande, men som inte har lärt sig läxan, att Herrens fruktan är början till visdom, slåss mot väderkvarnsvingar i sitt ifrågasättande av verklighetens grundvalar. Kanhända de blir vetenskapligt skolade, men med mindre de samlar vetande om Bibeln och om Gud, kommer de att stå där utan egentlig vishet. En icke högt utbildad person, som känner Gud och Jesus Kristus, äger en mera bestående klokskap, än den högst utbildade person, som tar lätt på Guds utbildning (Manuskript 33, 1911). rätt (1156)17 (Första Timoteusbrevet 4:8). Gudsdyrkan befrämjar hälsa och välstånd – Den vise mannen säger, att vishetens ”vägar är ljuvliga, alla dess stigar är trygga.” Många är av den uppfattningen, att hängivenhet mot Gud skadar hälsa och välstånd samt raserar livets förhållanden. Men de, som vandrar på vishetens och helighetens stigar, upptäcker att ”gudsfruktan är på allt sätt nyttig, eftersom den har löfte om liv, både för den här tiden och den kommande”. De njuter av livets sanna glädjeämnen, samtidigt som de inte ångrar bortkastade stunder, eller sitter fast i ängslans rävsax, såsom fallet ofta är med den världslige, när denne inte distraheras av någon spännande förströelse.... rätt (1156)Gudsfruktan står ej i strid med hälsans lagar, utan står i samklang med dem. Hade människorna alltid lytt de Tio Budens lag, hade de i sitt leverne praktiserat grundsatserna hos dessa tio påbud, skulle inte sjukdomens förbannelse förekomma i dagens värld.... Den, vars sinne är stilla och förnöjsamt i Gud, befinner sig på kungsvägen till hälsa (The Signs of the Times, den 23. oktober, 1884). rätt (1156) Kapitel 418. Ett kristet liv lyser upp vägen för andra – En själ, som är fylld av Jesu kärlek, skänker hopp, mod och ro åt personens ord, manér och uppenbarelse. Härigenom läggs Kristi anda i dagen. Härigenom sprids det en kärlek, som återspeglas. Härigenom väcks det en längtan efter ett bättre liv; själar, som är nära att förgås, blir styrkta; de, som kämpar mot frestelse, stärks och tröstas. Orden, sättet de uttrycks på, manéren ger ifrån sig en klar solstråle, och lämnar bakom sig en röjd stig mot himmelen till, källan till allt ljus. Var och en av oss ges tillfällen till, att bistå andra. Vi lämnar ständiga avtryck på de unga i vår närhet. Anletsuttrycket är i sig en spegel av den invärtes människan. Jesus önskar, att vi skall bli Honom lika, fyllda med ömsint medlidsamhet, att vi skall utöva en kärlekens tjänst, när vi fullgör livets små plikter (Manuskript 24, 1887). rätt(1156)Ljuslågan flämtar svagt – Ljuset, som getts oss för att det skall växa i klarhet, tills dagen når sin höjd, flämtar svagt. Församlingen avger inte längre de klara ljusstrålarna i det moraliska mörker, som omger världen likt ett sorgedok. Många har slutat att brinna. De är moraliska isberg (Brev 1f, 1890). rätt (1157)20-22. Se EGW:s anmärkning om Andra Moseboken 20:3-17. 23 (Första Tessalonikerbrevet 5:17; se EGW:s anmärkning om Psaltaren 19:14). Så går det att bevara hjärtat för Gud – ”Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet.” Nitisk hjärterannsakan är väsentlig för hälsosam tillväxt i nåden. I sitt naturliga tillstånd är hjärtat en vistelseort för oheliga tankar och syndfulla lidelser. I och med att hjärtat bringas till underkastelse för Kristus, måste det rensas av Anden från all nedsmutsning. Det låter sig ej göras utan personens medgivande. rätt (1157)Väl själen har renats, ankommer det på varje kristen, att hålla den obefläckad. Många tycks mena, att Kristi religion inte uppmanar till övergivandet av dagliga synder, lösgörandet från fula ovanor, som har hållit själen i bojor. De gör sig kvitt en del saker, som samvetet fördömer, men felar som Kristi ombud i det dagliga levernet. De släpper inte in likheten med Kristus i hemmet. De väljer inte sina ord med omsorg. Alltför ofta uttalas vresiga, otåliga ord, vilka väcker mänskohjärtats värsta lidelser till liv. Sådana behöver Kristi kvardröjande närvaro i själen. Endast i Hans kraft förmår de, att behärska sig till tal och gärning. rätt (1157)Vad gäller ansträngningarna för hjärtats bevarande, måste vi ständigt vara redo att be, outtröttliga i våra vädjanden om hjälp till nådens tron. De, som kallar sig för kristna, bör gå till Gud i allvar och ödmjukhet, vädjande om hjälp. Frälsaren har sagt till oss, att vi skall be utan uppehåll. En kristen kan inte alltid stå på knä, för att be, men han kan alltid rikta sina tankar och önskningar uppåt. Vår självgodhet skulle upplösas i tomma intet, om vi pratade mindre och bad mera (The Youth’s Instructor, den 5. mars, 1903). rätt (1157)(Psaltaren 19:14; Efésierbrevet 4:13.) Kristna bör se noga till, att de med all kraft bevarar hjärtat. De bör uppamma kärlek till begrundan, och omhulda hängivenhetens anda. Många tycks ogilla stunder tillbringade i begrundan, och forskning i Skrifterna samt bön som bortslösad tid. Jag skulle önska, att Ni alla såge detta i Guds ljus; ty då skulle Ni sätta himmelriket i första rummet. Genom att Ni håller kvar hjärtat i himmelen, stärks samtliga Era goda sidor, och underlättas samtliga Era plikters utförande. Genom att Ni tuktar sinnet till, att syssla med himmelska angelägenheter, livas och blir samtliga Era ansträngningar mera allvarligt menade. Våra ansträngningar är slappa, och vi löper sakta i den kristna tävlingen, samt uppvisar slöhet och lättja, eftersom vi så sätter så litet pris på den himmelska kronan. Vi är dvärgar, vad angår andliga framgångar. Det är den kristnes förmån och skyldighet, att öka ”i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.” [Efésierbrevet 4:13.] Liksom motion ökar aptiten, och skänker kroppen styrka och hälsosam vigör, ökar andaktsövningar nåden och den andliga vigören. rätt (1157)Vår kärlek bör inriktas på Gud. Tänk ingående på Hans storhet, Hans förbarmande och framstående egenskaper. Låt Hans godhet och kärlek samt fulländade sinnelag ta hjärtat i besittning. Samtala om Hans gudomliga tjuskraft, och de himmelska herrgårdar Han bereder för de trogna. Den, som koncentrerar sig på himmelriket, är en stor välsignelse för alla i omgivningen. Hans ord är till gagn och uppfriskande. De äger en förvandlande kraft på åhörarna, ja, de smälter och betvingar själen (The Review and Herald, den 29. mars, 1870). rätt (1157)Praktisk gudsfruktan sprider väldoft omkring sig – Låt denna bön stiga upp till Gud: ”Skapa i mig ett rent hjärta”; ty en ren, tvättad själ bebos av Kristus, och vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. Människan skall underställa Kristus sin vilja. I stället för att bara hasta vidare, täppa till hjärtat med själviskhet, föreligger det behov av, att öppna hjärtat för Guds Andes ljuvliga inflytande. Praktisk gudsfruktan sprider sin väldoft överallt omkring sig. Den utgör en väldoft av liv till liv (Brev 31a, 1894). rätt (1157) Kapitel 66. Myrans flit ställer den slöe i skamvrån – [Ordspråksboken 6:6 anförs]. Stackarna bebodda av myror är bevis för skicklighet och ihärdighet. De förmår bara, att hantera ett litet föremål åt gången, men med flit och ihärdighet åstadkommer de rena underverk. Salomo påtalar för världen myrans flit som åthutning för dem, som slösar bort tiden i syndig lathet, där de ägnar sig åt sådant, som fördärvar själ och kropp. Myran vidtar förberedelser inför framtiden. Det är en lärdom, vilken många med förståndskrafter förbiser. De hoppar över beredelsen för den odödlighet, som Gud i Sin försyn har säkrat åt det fallna släktet (Manuskript 35, 1899). rätt(1158) Kapitel 109. Ostrafflighet gör en person till en välsignelse – Det allra första steget längs livets väg är, att koncentrera sig på Gud, att ständigt vara medveten om gudsfruktan. Ett ynka avsteg från moralisk redbarhet gör samvetet trubbigt, och öppnar dörren för nästa frestelse. ”Den som lever ostraffligt vandrar trygg, den som går orätta vägar blir avslöjad.” [Ordspråksboken 10:9.] Vi förväntas älska Gud över allting annat, och nästan som oss själva; men vardagslivet visar, att den här lagen förbises. Ostrafflighet i alla göranden och moralisk fläckfrihet garanterar Guds gunst, och gör personen i fråga till en välsignelse för sig själv och för samhället; men mitt ibland de omväxlande frestelser, som överfaller en överallt, är det omöjligt att bevara samvetet rent och himmelens gillande utan gudomligt bistånd och en inneboende ledstjärna, att älska ärligheten för att den är rätt och riktig. rätt(1158)En karaktär, som vunnit Guds och människors godkännande, är att föredra framför rikedom. Grunden behöver läggas bred och djup, så att den vilar på Kristus Jesus. Det är för många, som säger sig verka utifrån en sann grundval, men vars moraliska vankelmod visar, att de bygger på lösan sand; den väldiga stormen kommer att sopa bort deras grund, och de kommer inte att ha någonstans att ta vägen. rätt (1158)Många menar som så, att såvida inte de är smarta, och är snabba att sko sig, går de bara med förlust. Deras skrupelfria medmänniskor, som sannerligen förser sig själva, går det väl för; medan de själva inte lyckas särskilt väl, trots att de är noga med, att hålla sig till Bibelns rättesnören. Är de här personerna medvetna om framtiden? Eller är de för närsynta, för att genom världslighetens förpestade dimmor se, att heder och redlighet inte belönas med denna världs rikedomar? Lönar Gud dygd med simpel världslig framgång? Han har deras namn inristade i handflatorna, som arvtagare till bestående hedersbetygelser, outsinliga rikedomar. Vad tjänade den oärlige karlen med sina världsliga knep? Hur högt pris betalade han för sin framgång? Han har offrat sin ädla mandom, och har gett sig i väg längs den gata, som leder i fördärvet. Kanhända han blir omvänd; kanhända han inser det onda han utsatt medmänniskorna för med sin orättvisa, och gottgör dem, så långt det är möjligt; men ärren i hans illa tilltygade samvete kommer alltid att finnas kvar (The Signs of the Times, den 7. februari, 1884). rätt (1158) Kapitel 111. Alla affärsuppgörelser enligt sunda principer – I alla affärstransaktioner skall vi avgjort låta ljuset skina. Inga som helst oärligheter får förekomma. Allting måste ske i enlighet med den största redbarhet. Hellre finna sig i, att förlora några kronor, än att tjäna en tia på oärligt vis. Vi går ej miste om något genom vår ärlighet. Det är meningen, att vi skall leva ut Guds lag i vår värld, och fullända sinnelaget enligt den gudomliga förlagan. Alla affärsuppgörelser, både med trossyskon och utomstående, skall ske enligt sunda, rättfärdiga principer. Allting skall ses i ljuset av Guds lag, vilket utesluter bedrägeri, dubbelspel, ja, ens en aning argan list (Manuskript 47, 1898). rätt(1158)Gud ärar hederlighet, förbannar orättvisa – ”HERREN avskyr falsk våg”. En falsk våg är en bild på allt slags oärlighet, alla slags finter, för att dölja själviskhet och orättvisa under en kappa av rättvisa och rent spel. Gud godkänner inte under några omständigheter sådana tilltag. Han avskyr all falskhet. Han äcklas av all själviskhet och habegär. Obarmhärtiga affärsmetoder fördrar Han icke, utan hemsöker fullt ut. Gud är i stånd till, att skänka välstånd åt arbetande personer, som tjänar ihop till sitt levebröd med ärliga metoder. Däremot vilar Hans förbannelse över allting, som vinns med själviskhetens tillvägagångssätt. rätt (1158)När man hänger sig åt själviskhet eller oärliga affärer, visar man, att man inte fruktar Herren eller vördar Hans namn. De, som är knutna till God, skyr all orättvisa och ger prov på Hans förbarmande och godhet mot alla, som de har att göra med. Herren godkänner inte folkskillnad; men Han gillar heller inte deras handlande, som inte gynnar fattiga, änkor och föräldralösa (Brev 20a, 1893). rätt (1159)14. Se EGW:s anmärkning om Första Krönikeboken 27:32-34. Kapitel 1218. Ord betyder mycket – Rösten och tungan är gåvor från Gud, och om de används rätt, är de en Guds kraft. Ord betyder väldigt mycket. De kan uttrycka kärlek, hängivenhet, pris, Guds musik, liksom hat och hämnd. Ord avslöjar hjärtats inställning. De kan vara en livets livgivande fläkt, eller en dödens dödliga doft. Antingen är tungan ett välsignelsens redskap, eller ett orättfärdighetens vapen (Manuskript 40, 1896). rätt(1159)Förödande hagel, eller kärlekens sädeskorn? – Det syns på somliga, att de efter sin dagliga morgonandakt träder fram iförda Kristi saktmod. Deras ord är inte som ett förödande hagelväder, som krossar allting i sin väg; de uttalas ljuvligt. De sprider sädeskorn av kärlek och vänlighet längs hela vägen, vilket sker omedvetet, eftersom Kristus lever i deras hjärtan. Deras inflytande känns mer, än det syns (Manuskript 24, 1887). rätt (1159)19. De ärliga är Hans ädelstenar för evigt – Sannfärdighet och rättframhet bör alltid hållas högt i kurs av alla, som påstår sig vara efterföljare till Kristus. Gud och det rätta bör vara deras ledstjärnor. Uppträd ärligt och rättfärdigt i denna onda värld. Vissa är uppriktiga, när de ser, att ärlighet inte skadar deras världsliga intressen; men alla, som handlar enligt detta rättesnöre, kommer att få sina namn strukna i livets bok. rätt (1159)Sträng ärlighet måste uppammas. Vi får blott ett liv på oss; det låter sig ej göras, att återkomma och rätta till misstag; alltså skall allt ske i gudsfruktan och efter moget övervägande. Ärlighet och taktiserande passar ej ihop; antingen hålls taktiserandet i schack, eftersom sanning och ärlighet är herrar på täppan, eller tar taktiserandet kommandot, till förfång för ärligheten. Dessa två kan ej samsas; de kommer aldrig överens. När Gud samlar ihop Sina ädelstenar, kommer de sanna, de rättframma, de ärliga att väljas ut, att utgöra Hans skatt. Änglar förbereder kronor åt sådana; och ljus från Guds tron kommer i sin härlighet att återges från dessa stjärnbeströdda diadem (The Review and Herald, den 29. december, 1896). rätt (1159) Kapitel 1430 (Ordspråksboken 27:4). Ett vedervärdigt, sataniskt karaktärsdrag – Avundsjuka är ett av de vedervärdigaste särdragen hos en satanisk karaktär. Den söker ständigt, att upphöja jaget, genom att tala illa om andra. Den avundsamme förringar nästan, i akt och mening, att förhärliga sig själv. Ljudet av beröm är sötma för den med välutvecklad bifallskänsla, men han avskyr att höra lovord över andra. Oh, hur mycket elände har inte detta onda orsakat i vår värld! Samma fiendskap förekom i Sauls hjärta och kom Kain att avsky sin bror Abel, eftersom Abels görande var rättfärdigt. Därför ärade Gud Abel, medan Kains handlingar var onda och därför kunde inte Herren välsigna honom. rätt(1159)Avundsjukan är barn till stoltheten, och om avundsamheten slår rot i hjärtat, leder den till grymma gärningar, till hat, hämnd och mord. Den stora striden mellan Kristus och mörkrets furste utkämpas genom vardagslivets handlingar (The Signs of the Times, den 17. augusti, 1888). rätt (1159) Kapitel 151, 2. Sädeskorn, som ger en usel skörd – Lidelsefulla ord sår frön, som alstrar en dålig skörd, som ingen vill bärga. Våra egna ord påverkar karaktären, men de inverkar än kraftfullare på andras sinnelag. Den oändlige Guden allena förmår, att mäta det onda, som åstadkoms genom icke övertänkta ord. De här orden kommer över våra läppar, och kanhända vi inte menar något illa med dem; ändå utgör de en karta över våra innersta tankar, och är förödande. Vilken olycka, som har uppstått, för att tanklösa, ovänliga ord har yttrats i familjekretsen! Hårda ord ligger och gnager i sinnet. Detta kan pågå i åratal, utan att de förlorar sitt styng. Som bekännande kristna bör vi betänka våra ords inverkan på dem, som vi kommer i beröring med, oavsett om de är troende eller icke troende. Våra ord noteras, och ondo kommer sig av tanklösa yttranden. Inget ytterligare umgänge med troende eller icke troende kan helt och hållet motverka det dåliga inflytandet från tanklösa, dåraktiga ord. Våra ord visar, vilken föda vi ger våra själar (The Youth’s Instructor, den 27. juni, 1895). rätt(1160)33. Se EGW:s anmärkning om Domarboken 6:15. Kapitel 162. Gud läser de hemliga tankarna – Det gagnar allas eviga intressen, att rannsaka det egna hjärtat, och att förbättra varje Gudagiven förmåga. Alla bör komma ihåg, att ingen bevekelsegrund i mänskohjärtat undgår Herren. Vars och ens bevekelsegrunder vägs och bedöms lika noggrant, som om vederbörandes öde berodde på detta enda utfall. Vi behöver bli bundna till den gudomliga kraften, så att vi får en större dos tydligt ljus och insikt om, hur vi skall resonera från orsak till verkan. Vi behöver stärka förståndskrafterna, genom att bli delaktiga av gudomlig natur, sedan vi kommit undan det fördärv, som på grund av begäret finns i världen. Var och en bör nogsamt betänka denna allvarstyngda sanning: Gud i himmelen är sann och äkta, och det förekommer inte en enda avsikt, hur än invecklat formulerad, eller en bevekelsegrund, hur än skickligt dold, som Han inte klart och tydligt förstår. Han läser de hemliga tankarna hos varje hjärta. Människor må planera elaka handlingar för framtiden, i tron, att Gud ingenting vet; men på den stora dag, när böckerna slås upp, och varje person döms efter böckernas anteckningar, kommer de handlingarna att framstå i sitt rätta ljus.... rätt(1160 )[Psaltaren 139:1-5, 11, 12 anförs.] Herren ser och förstår all oärlighet på planeringsstadiet, allt olagligt tillvällande i minsta grad av tillgångar eller medel, all orättvisa i affärer människor emellan... [Danielsboken 5:27 anförs] (Review and Herald, den 8. mars, 1906). rätt (1160)11 (Hosea 12:7). Religion med svekfulla vågar en styggelse – Bedrägeri i vilken som helst affärstransaktion är en svår synd i Guds ögon; ty lösöret, som människorna hanterar, tillhör Honom, och måste brukas till Hans namns ära, om människorna skall vara rena och fläckfria i Hans ögon. Den religion, som nyttjar ett knappt mått och en svekfull våg, är en styggelse i Guds ögon. Han, som omhuldar en dylik gudstro, hamnar i klistret; ty Gud är en svartsjuk Gud (Brev 8, 1901). rätt (1160)28. Se EGW:s anmärkning om Ordspråksboken 26:20-22. 32 (Se EGW:s anmärkning om Första Samuelsboken 24:6). Så blir man starkare, än kungar och erövrare — Använder Kristus stingande ord, barsk kritik och ovänlig misstänksamhet mot Sitt folk, som begår misstag? Nej. Han tar hänsyn till varje svaghet; Han handlar med urskiljning. Han känner till alla våra tillkortakommanden; men Han använder tålamod; ty annars hade vi gått under för länge sedan på grund av vår usla behandling av Honom. Den största skymf vi kan utsätta Honom för, är att låtsas att vara Hans lärjungar, samtidigt som vi uppvisar Satans anda i våra ord, våra temperament och våra handlingar. Det passar sig inte för dem, som belastar Jesus med så många misslyckanden och vrångheter, att alltid gå omkring och grubbla på varje ringaktning och verklig eller inbillad oförrätt. Och ändå finns det sådana, som alltid misstänker omgivningens bevekelsegrunder. De upplever oförrätter och ringaktning, där något sådant inte varit menat. Allt detta utgör Satans verk i mänskohjärtat. Ett hjärta fyllt av den kärlek, som inte tror ont om andra, håller ej utkik efter oartigheter och missnöjesanledningar, som vederbörande måhända utsätts för. Guds vilja är, att Hans kärlek skall sluta till ögonen, öronen och hjärtat för alla sådana provokationer och för alla de antydningar, som Satan önskar att fylla sinnena med. Det är att uppträda med ädel majestätiskhet, att tiga, när man utsätts för onda tankegångar eller skymfande. Att tygla humöret, är att vara starkare, än kungar och erövrare. En kristen får en att tänka på Kristus. Vederbörande är förbindlig, vänlig, tålmodig, ödmjuk och likväl modig och bestämd, när det gäller att rättfärdiga sanningen och Kristi namn (Manuskript 24, 1887). rätt (1160)Vi får inte betrakta alla dem som våra fiender, som inte tar emot oss med ett leende på läpparna och med kärleksbetygelser. Det är mycket enklare, att spela martyr, än att betvinga ett dåligt humör. rätt (1160)Vi måste föregå med gott exempel, genom att inte hejda oss inför varje obetydlig försyndelse, för att försvara våra rättigheter. Vi kan vänta oss, att elaka rykten kommer att spridas om oss; men om vi talar och handlar konsekvent, om vi inte brusar upp inför dylikt, kommer även andra att behålla lugnet. Låt oss överlämna försvaret av våra goda rykten till Gud. Och härigenom kommer vi, i egenskap av Guds söner och döttrar, att visa oss vara självbehärskade. Vi kommer att visa oss vara ledda av Guds Ande, och att vi har väldigt lång stubin. Förtal och skvaller går att bemöta med upphöjt lugn; de går ej att bemöta med indignerade ord. Låt oss först och främst se till, att uppträda med gudsfruktan, och avfärda ryktena med vårt uppförande. Ingen är i så i stånd till, att skada våra goda rykten, som vi själva. Det är de svaga träden och fallfärdiga husen, som ständigt behöver stöttas. När vi visar oss ack så angelägna om, att värna våra goda rykten mot angrepp utifrån, ger vi intrycket, att de inte är fläckfria inför Gud, och att de därför fortlöpande behöver understödjas (Manuskript 24, 1887). rätt (1161)Undvik vredens berusning – En sorts människor växer upp utan självbehärskning; de har inte tyglat humöret och tungan; och somliga av dessa hävdar sig vara Kristi efterföljare, men det är de inte. Jesus har inte föregått med ett dylikt exempel. När de besitter Frälsarens ödmjukhet och saktmod, kommer de inte att ge rum åt det naturliga hjärtats impulser, ty sådant hör Satan till. Vissa är nervöst lagda, och om de börjar att förlora självbehärskningen i ord eller anda vid provokation, blir de i lika hög grad berusade av vrede, som suputen blir av sprit. De blir oresonliga, och sätter sig benhårt på tvären. I sådana stunder är de inte riktigt kloka; för tillfället äger Satan full kontroll. Varje dylikt vredesutbrott försvagar nervsystemet och de moraliska krafterna, samt gör det vanskligt, att hålla inne ilskan vid framtida provokationer. För den här sortens individer finns det bara ett botemedel – sträng självbehärskning under alla omständigheter. Försök, att försätta sig i förhållanden, där man inte blir retad, kanske tillfälligt lyckas; men Satan vet, var han har dessa stackars själar, och kommer att angripa dem om och om igen på deras svaga punkter. De kommer att ständigt drabbas av affekt, så länge som de värnar så ihärdigt om jaget. De bär omkring på den tyngsta vikt, som en dödlig förmår att lyfta, nämligen jaget – det ohelgade och otyglade jaget. Dock finns det hopp för dem. Sätt detta stormiga, ängsliga liv i förbindelse med Kristus, så kommer jaget ej längre att kämpa om herraväldet (The Youth’s Instructor, den 10. november, 1886). rätt (1161) Kapitel 179. Se EGW:s anmärkning om Ordspråksboken 26:20-22.Kapitel 1812. Se EGW:s anmärkning om Domarboken 6:15.21. Djävulen förmår, att bruka kristnas tungor till ödeläggelse – Tillåt inte Djävulen, att använda Din tunga och Din röst till att ödelägga dem, som är svaga i tron; ty på den slutgiltiga räkenskapens dag kommer Gud att kalla på Dig, för att redogöra för Ditt verk (Manuskript 39, 1896). rätt (1161) Kapitel 201. Se EGW:s anmärkning om Ordspråksboken 23:29-35.Kapitel 212. Stundom på Lucifers mark – När en person intar hållningen, att väl han har fattat ett beslut, måste han hålla sig till det, och aldrig ändra på det, befinner han sig på samma mark, som Lucifer gjorde, då han gjorde uppror mot Gud. Han betraktade sina planer rörande himmelens styre som en upphöjd, oföränderlig mening. rätt(1161)Ingen bör tro, att människors åsikter skall huggas i sten. Den, som intar hållningen, att han aldrig kommer att ändra åsikt, försätter sig själv i fara. De, som är av den uppfattningen, att deras inställning är slutgiltig, får skylla sig själva; de ställer nämligen sig där de är ovilliga, att ta emot råd och förmaningar från bröderna (Brev 12, 1911). rätt (1161) Kapitel 2229. Gud fordrar kraftfulla och allvarligt menade ansträngningar – Satsa till det yttersta. Låt Er styras av Era ädlaste bevekelsegrunder. Ni håller på att lära Er. Försök att fullfölja allt det Ni inleder. Sikta aldrig lägre, än att Ni skall bli dugliga i det, som Ni håller på med. Undvik vanan, att vara ytliga och försumliga i Era förpliktelser och studier; Era vanor kommer nämligen att stärkas och då blir det omöjligt för Er, att stiga högre. Sinnet följer minsta motståndets lag, och nöjer sig med det billiga och undermåliga. Det finns, mina unga män och kvinnor, djup av sanning, som Ni aldrig har utforskat, och ändå är Ni tillfreds med och stolta över Era ytliga bedrifter. Om Ni kände till betydligt mera, än Ni nu gör, skulle Ni bli övertygade om Er stora brist på kunskap. rätt(1162)Gud kräver av Er ihärdiga och allvarligt intellektuella ansträngningar, och med varje uppriktigt försök kommer Era krafter att stärkas. Ni kommer då att alltid trivas med Er verksamhet, eftersom Ni vet, att Ni gör framsteg. Ni kan antingen bli vana vid, långsamma, trevande, osäkra försök, ja, det kan gå så långt, att Era livsinsatser inte når upp i ens hälften så mycket, som de kunde vara; eller fixera Gud med blicken, och stärk Era själar med bön, så kommer Ni att betvinga Er skamliga senfärdighet och arbetsovilja, samt vänja Era sinnen vid, att tänka snabbt och göra stora ansträngningar i rätt ögonblick. Om Er ledstjärna är, att arbeta för en lön, kommer Ni aldrig, i något sammanhang, att bli dugliga till, att axla betydande ansvar, eller att undervisa (Manuskript 24, 1887). rätt (1162) Kapitel 2326. De ungas dyrbaraste offergåva – Kom så, barn, till Jesus. Skänk Gud den dyrbaraste offergåva, som det är möjligt för Er att skänka; ge Honom Era hjärtan. Han talar till Er med dessa ord: ”Min son, Min dotter, ge Mig Ditt hjärta. Även om Era synder är röda som scharlakan, kommer Jag att göra dem vita som snö; ty Jag skall rena Er med Mitt eget blod. Jag skall göra Er till medlemmar av Min familj – barn till den himmelske Kungen. Ta emot Min förlåtelse, Min frid, som Jag ger Er för intet. Jag skall klä Er i Min egen rättfärdighet – vigselskruden – och göra Er passande för Lammets bröllopsmåltid. När Ni är iförda Min rättfärdighet, kommer Ni, genom bön, genom vaksamhet, genom flitigt studium av Mitt Ord, att kunna nå en hög nivå. Ni kommer att förstå sanningen, och Era karaktärer kommer att formas genom ett gudomligt inflytande; ty detta är Guds vilja, hela personens helgelse” (The Youth’s Instructor, den 30. juni, 1892). rätt(1162)29-35 (Ordspråksboken 20:1). Satans herravälde genom starka drycker – [Ordspråksboken 23:29-35 anförs]. Visst stämmer den här beskrivningen in på livets förhållanden? Målar den inte en bild av den stackars, omtöcknade fylleristens upplevelse, som störtas i urartningens fördärv, eftersom han har satt flaskan till läpparna, och som säger: ”När skall jag vakna, så att jag kan få tag i mer?’”! En sådan själ står under förbannelse, eftersom han har hängett sig åt ondo, och därför behärskar Satan honom.... rätt (1162)En person, som har vant sig vid, att inta rusdrycker, befinner sig i en förtvivlad belägenhet. Det går inte att resonera med honom, eller förmå honom till, att avstå från njutningen. Hans mage och hjärna är sjuka, hans viljekraft är försvagad, och hans aptit ostyrbar. Mörkrets krafters furste håller honom i ett slaveri, som han är maktlös är bryta. Till fromma för dylika offer, borde spritförsäljningen stoppas. Ser inte landets styresmän de ohyggliga frukterna av denna hantering? Dagligen är tidningarna fulla av berättelser, som skulle beröra ett hjärta av sten; och om inte våra styresmän hade förvända sinnen, skulle de inse det nödvändiga i, att få bort denna dödliga hantering. Måtte Herren beveka hjärtana åt dem vid makten, tills de vidtar åtgärder, som förbjuder spritutbjudandet (The Review and Herald, den 1. Maj, 1894). rätt (1162) Kapitel 246. Se EGW:s anmärkning om Första Krönikeboken 27:32-34.Kapitel 2620-22 (Kapitel 16:28; 17:9; Jeremia 20:10). Omkringvandrandeykten ödelägger enheten – Det händer, att bröder umgås i åratal och tror sig kunna lita på dem, som de känner så väl, lika mycket som på medlemmar av sina egna familjer. I det här umgänget förekommer det en frihet och en tillit, som ej kunde förekomma mellan dem, som inte delar samma tro. Detta är väldigt trevligt, medan ömsesidig förtröstan och broderlig kärlek består; men låt ”brödernas anklagare” vinna tillträde till hjärtat hos en av de här männen, varigenom han kommer att härska över sinnet och föreställningsförmågan, så uppstår det svartsjuka, likaså misstänksamhet och avund; och sedan upptäcker han, som trodde sig vara trygg i sin broders kärlek och vänskap, att förtroendet sviktar och hans egna bevekelsegrunder bedöms felaktigt. Den falske brodern glömmer bort sina personliga svagheter, glömmer bort sin skyldighet, att inte tänka eller tala illa om andra, för att inte vanära Gud och såra Kristus i form av Hans heliga, och varje tänkbart eller inbillat fel anmärks på skoningslöst, och dessutom framställs en broders sinnelag som mörkt och tvivelaktigt. rätt(1163)Heliga förtroenden missbrukas. Sådant, som anförtros i broderligt förtroende, sprids och framställs i felaktigt ljus; och varje ord, varje gärning, hur än oskyldig och välmenad, skärskådas med kall, beräknande kritik av dem, som förmodades vara för ädla, för hedervärda, för att på minsta vis utnyttja vänskapsband eller förtroenden bröder emellan. Hjärtan sluts till mot barmhärtighet, sund bedömning och Guds kärlek; och den kallsinniga, snäsande, föraktfulla anda, som Satan uppvisar mot sitt offer, uppenbaras. rätt (1163)Världens Frälsare blev behandlad så här, och kristna blir utsatta för inflytandet från samma elaka anda. Den tid är här, när det inte är säkert, att lita på en vän eller broder. rätt (1163)Liksom spioner följde i Kristi spår på Hans tid, följer de i våra nu. Om det lyckas Satan, att använda sig av bekännande troende som brödernas anklagare, blir han storligen nöjd; ty de, som handlar så, tjänar honom lika väl som Judas, då han förrådde Kristus, ehuru de kanhända gör så omedvetet. Satan är inte mindre aktiv nu, än på Kristi tid, och de, som lånar sig till detta verk, är av samma anda. rätt (1163)Omkringvirvlande rykten ödelägger ofta enheten mellan bröder. Det finns de, som begärligt tar emot rapporter om den senaste skandalen. De hopar småsaker, som i sig är av föga intresse, men som upprepas och förstoras, tills den utpekade är skyldig i folks ögon. Deras ledstjärna tycks vara: ”Berätta, så för vi det vidare.” Dessa sladdertackor utför Djävulens verk med överraskande trofasthet, föga anande, hur avskyvärt deras handlande är inför Gud. Om de ägnade hälften så mycken kraft och nitiskhet åt, att nagelfara sina egna hjärtan, som läggs ned på denna ohelgade verksamhet, skulle de bli så strängt upptagna med sina egna själars rening, att de skulle sakna både tid och fallenhet för, att klandra bröderna, och därmed skulle de inte duka under för kraften från denna frestelse. Sinnets port bör reglas mot ”det sägs” och ”jag har hört”. Borde vi inte hellre stöta ifrån oss svartsjuka och illvilliga tankar, gå till våra trossyskon och, efter att ha rakt på sak och vänligt lagt fram för dem det, som vi har hört sägas emot deras karaktär och inflytande, be med och för dem? Medan vi inte kan älska och umgås med dem, som är Kristi bittra fiender, borde vi uppodla den anda av saktmod och kärlek, som utmärkte vår Mästare – en kärlek, som inte tänker illvilligt och inte är lättretlig (The Review and Herald, den 3. juni, 1884). rätt (1163) Kapitel 274 (Ordspråksboken 14:30; Höga Visan 8:6). Avund är en helvetisk skugga – Avund, svartsjuka och onda tankar är helvetiska skuggor, med vars hjälp Satan söker, att kullkasta Din uppfattning om Kristi sinnelag. Satans plan är nämligen, att Du, genom att betrakta ondskan, helt och fullt skall förvandlas till dess avbild (Brev 9, 1892). rätt(1163)9. Värdet av en vän – Saker och ting går fel för var och en; tråkigheter och modstulenhet tynger varje själ; då avvärjer den personliga närvaron av en väns tröst och styrka fiendens pilar, som är ägnade att ödelägga. Kristna vänner är alldeles för sällsynta. Vilket värde har inte en sann vän vid frestelse, i en kris! Sådana gånger skickar Satan ut sina ombud, för att orsaka, att den förtvivlade hamnar på rygg; men sanna vänner ger goda råd, ingjuter verkligt hopp, och deras rogivande förtröstan smittar av sig och lyfter upp själen. Sådan hjälp är värdefullare, än dyrbara pärlor (Brev 7, 1883)! rätt (1163) Kapitel 291. Förkastas tillrättavisning, går själen förlorad – Satan inverkar på sinnen, som fått sin vilja igenom, och alla råd och tillrättavisningar framförda till sådana personer, för att de skall rätta till sina frånstötande karaktärer, betraktas som klandersjuka. De sägs härigenom bli fastbundna, begränsade, så att deras fria handlande kringskärs. Herren har, i Sin stora barmhärtighet, sänt dem varningsbudskap, men de har vägrat att finna sig i åthutningar. Likt fienden, som gjorde uppror i himmelen, har de inte velat lyssna; de har vägrat, att rätta till sina misstag, och blivit anklagare och hävdat sig vara missförstådda och ouppskattade. rätt(1164)Nu är tiden inne för prövning. De, som väljer Sauls väg och envetet söker att genomdriva sin egen vilja, kommer att möta hans öde – vanära och slutligen själens förtappelse (Brev 13, 1892). rätt (1164) Kapitel 3126. Lagen om vänlighet på läpparna – Herren kommer att bistå var och en av oss, när vi bäst behöver det i det storslagna verket med, att betvinga och besegra jaget. Låt lagen om vänlighet styra Dina läppar och nådens olja smörja Ditt hjärta. Det här kommer att innebära underbar frukt. Du kommer att bli ömsint, medlidsam, artig. Alla dessa dygder är behövliga. Den Helige Ande måste tas emot och inlemmas i karaktären; sedan kommer den att fungera likt helig eld, spridande väldoft, som stiger upp till Gud, fast inte från fördömande läppar, utan som en helare av människors själar. Anletet kommer att återspegla det gudomligas bild. Inga vassa, klandrande, burdusa eller stränga ord bör uttalas. Sådant är främmande eld, och måste lämnas därhän under alla våra rådsmöten och vid umgänget med våra bröder. Gud kräver, att varje tjänande själ skall antända rökelsen med kolet från den heliga elden. De vardagliga, stränga, bitande ord, som härstammar så ofta från Dina läppar, måste suddas ut, och Guds Ande tillåtas att tala genom Dig, Guds mänskliga ombud. Genom att betrakta Kristi karaktär, kommer Du att förvandlas till likhet med Honom. Endast Kristi nåd förmår, att förändra hjärtat och då kommer Du att återspegla Herren Jesu bild. Gud uppmanar oss till, att bli Honom lika – rena, heliga och ofläckade. Det är meningen, att vi skall bära Guds avbild (Brev 84, 1899). rätt(1164)(Kolosserbrevet 3:12, 13.) Lev ut vänlighetens lag – Herren Jesus är vår ende hjälpare. Genom Hans nåd skall vi lära oss, att odla upp kärlek, att lägga oss till med vanan, att tala vänligt och mjukt. Genom Hans nåd kommer våra kalla, karga manér att omvandlas. Vänlighetens lag kommer att styra våra läppar, och de, som står under det ovärderliga inflytandet från den Helige Ande, kommer inte att betrakta det som ett tecken på vekhet, att gråta med de gråtande, att fröjda sig med de fröjdefulla. Vi skall uppamma himmelskt starka karaktärsdrag. Vi skall lära oss, vad det innebär, att känna välvilja mot alla, en uppriktig önskan om, att vara ett riktigt solsken och inte kasta skuggor över andras liv. rätt (1164)Mina bröder, låt Era hjärtan krossas och känna syndaånger. Låt uttryck för medlidande och kärlek, som inte lämnar efter sig en värkande tunga, flöda från Era läppar. Låt andra känna den värme, som kärleken förmår att alstra i hjärtat, och lär Kristi bekännande lärjungar, att rätta till de fula ovanor, som har förekommit så länge – själviskhet, kyla och hårda hjärtan. Alla dessa utmärkande drag uppenbarar förhållandet, att Kristus inte lever i själen [Kolosserbrevet 3:12, 13 anförs] (Review and Herald, den 2. januari, 1894). rätt (1164)27 (Jesaja 65:21-23). Inga stillasittande troende – Bibeln känns inte vid den troende, som är lat, oavsett personens bekännelse. Vi kommer att vara fullt sysselsatta i himmelen. Den omvände skall inte i sitt nya tillstånd sitta rakt upp och ned på en stol. Det återstår alltså en vila för Guds folk, men den vilan omfattar kärleksfull tjänst (Brev 203, 1905). rätt |