bibelkommentar Band 3 kapitel 9. Från sida 1164

Predikaren

(1164)Salomos sorgsna självbiografi – Predikaren författades av Salomo på ålderns höst, sedan han i allt bevisat, att världens samlade förlustelser är tomma och utan tillfredsställelse. Däri visar han, hur omöjligt det är för världens fåfängligheter, att avhjälpa själens längtan. Hans slutsats lyder, att det är klokt, att tacksamt njuta av Guds goda gåvor, och att göra det rätta; ty alla våra gärningar kommer att granskas i domen. rätt

(1164)Salomos självbiografi är sorgesam läsning. Han låter oss ta del av berättelsen om hans sökande efter lyckan. Han sysslade med intellektuella övningar; han tillfredsställde sin vurm för nöjen; han förverkligade sina affärsplaner. Han var omgiven av hovlivets fängslande prakt. Allt, som det köttsliga hjärtat kunde önska sig, stod till hans förfogande; ändå summerar han sin erfarenhet med dessa ledsamma ord: [Predikaren 1:14-2:11 anförs] (The Health Reformer, juni, 1878). rätt

(1165)

Kapitel 1

13, 14. Lärande utan Gud är dumt – Salomo ägde omfattande lärdom; men hans visdom var dumhet; han förstod nämligen inte, hur han skulle bli en rättskaffens man, fri från synd, med kraften hos ett sinnelag gestaltat efter Guds karaktär. Salomo har för oss berättat om sin efterforskning, sina hårda ansträngningar, sitt idoga letande. Han kallar all sin visdom för fullständig fåfänga (The Review and Herald, den 5. april, 1906). rätt

(1165)13-18. Se EGW:s anmärkning om Första Moseboken 3:6.

14 (Predikaren 10:16-19; Första Konungaboken 10:18-23; Andra Krönikeboken 9:17-22). ”Allt är förgängligt.” – Salomo satt på en elfenbenstron, vars fotsteg var gjorda i massivt guld och flankerade av sex guldlejon. Hans blick vilade på avancerat odlade och sköna trädgårdar alldeles i närheten. Dessa inhägnade områden var en bild av allt vackert och anordnade så, att de, så långt det var möjligt, skulle påminna om Edens Lustgård. Noga utvalda träd och buskar, liksom blommor av alla de slag, hade fraktats dit från främmande länder, för att försköna dem. Fåglar med varje tänkbar strålande fjäderdräkt flög från träd till träd, varvid deras sköna drillar fyllde luften med sång. Unga uppassare, utsökt klädda och smyckade, väntade på, att lyda hans minsta vink. Scener med uppsluppenhet, musik, idrott och lekar ordnades för hans förströelse till fabulös kostnad. rätt

(1165)Detta skänkte dock inte kungen någon lycka. Han satt på sin strålande vackra tron, med pannan lagd i djupa, mörka veck av förtvivlan. Utsvävningar hade lämnat sina spår i hans en gång sköna och av visdom präglade anlete. Han var blott en skugga av den ungdomlige Salomo. Pannan var fårad av oro och olycka, och varje anletsdrag bar spår av eftergivenhet för sinnlig njutning. Han stod redo, att utslunga förebråelser för minsta avvikelse från hans önskningar. rätt

(1165)Hans trasiga nerver och magra kropp visade verkan av, att överträda naturens lagar. Han erkände, att han slösat bort sitt liv, att han förgäves jagat efter lyckan. Hans bittra klagan låter så här: ”allt är förgängligt och ett jagande efter vind.” [Predikaren 10:16-19 anförs.] rätt

(1165)Hebréerna brukade äta två mål om dag, deras mest omfattande intogs nära middagstiden. Men hedningarnas lyxiga vanor hade gjort ett djupt intryck på nationen, så kungen och hans furstar var vana vid, att dra ut på festligheterna till långt ut på kvällen. Å andra sidan, om en betydande del av dagen ägnades åt festande och vindrickande, var rikets tjänstemän och styresmän fullständigt olämpliga för sina allvarliga plikter. rätt

(1165)Salomo var medveten om det onda, som berodde på eftergivenheten för en förvänd aptit, men tycktes maktlös, att åstadkomma den nödvändiga bättringen. Han kände till, att kroppslig spänst, lugna nerver och en sund moral endast åstadkoms genom måttfullhet och avhållsamhet. Han var på det klara med, att frosseri leder till dryckenskap, och att minsta omåttlighet diskvalificerar en person från förtroendeuppdrag. Fester med frossande, och ätande vid fel tidpunkter, påverkar varje fiber hos människan; likaså påverkas sinnet menligt av det, som vi äter och dricker. rätt

(1165)Salomos leverne utgör en varning både för ungdomar och äldre. Vi brukar mena, att erfarna personer går säkra för lockelserna från syndfull njutning. Ändå upplever vi ofta, att sådana, vars tidiga leverne varit exemplariskt, fångas av syndens fascination, och offrar sin Gudagivna mannaålder på tillfredsställandet av jaget. Under en tid vacklar de mellan vädjandet från principfastheten, och fallenheten för, att följa en förbjuden bana; men ondskans malström visar sig slutligen vara för stark för deras välmenande löften, såsom fallet var med den en gång i tiden kloke och rättfärdige kung Salomo.... rätt

(1165)Käre läsare, när Du i fantasin står vid sluttningarna på Moriaberget, och blickar ut över Kidrondalen och ser ruinerna av hednatemplen där, ta då till Dig läxan från den ångerfulle kungen, och var vis. Förtrösta på Gud. Vänd resolut frestelsen ryggen. Osedlighet är en dyrbar njutning. Dess verkningar är fruktansvärda på livskraften åt dem, som den inte genast tar livet av. Ett omtöcknat sinne, förlorad styrka, rubbningar i hjärnan, hjärtat och lungorna följer raskt på överträdelser av reglerna för hälsa och sedlighet (The Health Reformer, juni, 1878). rätt

(1166)

Kapitel 8

11. Guds tålamod gör somliga nonchalanta – I Sitt hanterande av mänskosläktet har Gud länge tålamod med de obotfärdiga. Han använder Sina utsedda redskap till att mana människor till lojalitet, och erbjuder dem fullständig förlåtelse, om de verkligen ångrar sina synder. Men eftersom Gud är tålmodig, utnyttjar människor Hans förbarmande. ”Därför att domen inte genast fälls över det onda, styrks människors barn att göra det som är ont.” Guds tålamod och långmodighet, som är avsedda att mjuka upp och dämpa själen, har en helt och hållet annan inverkan på de nonchalanta och syndiga. Dessa egenskaper gör, att de befriar sig från alla hämmande band, och därmed stärks deras motstånd. De tror, att den Gud, som har stått ut med så mycket från dem, kommer att ha överseende med deras förvändhet. Om vi levde i en tidsålder med omgående utdelade straff, skulle överträdelser mot Gud inte inträffa så ofta. Men ehuru straffet skjuts upp, kommer det lika fullt. Det finns gränser även för Guds tålamod. Dessa uppnås faktiskt, och då straffar Han förvisso. Och när Han tar upp fallet med en förmäten syndare, ser Han till att straffet också verkställs fullt ut. rätt

(1166)Väldigt få inser syndens syndfullhet; de smickrar sig med, att Gud är för snäll, för att straffa överträdaren. Men exemplen med Mirja, Aron, David och många andra visar, att det inte är riskfritt, att synda mot Gud i handling, i ord, eller ens i tanke. Gud är ett väsen med oändlig kärlek och medlidande, men Han kallar Sig också för en ”förtärande eld, han är en nitälskande Gud” (The Review and Herald, den 14. augusti, 1900). rätt

(1166)(Matteusevangeliet 26:36-46; Uppenbarelseboken15:3.) Varje överträdelse noteras och måste mötas i domen – Kristi död var tänkt att bli det övertygande, eviga sakskälet bevisande, att Guds lag är lika oföränderlig som Hans tron. Plågorna i Getsemane Örtagård, oförskämdheterna, förlöjligandet och hånet, som vräktes över Guds käre Son, korsfästelsen hemskheter och skam, utgör en tillräckligt omfattande och gripande bevisning för, att Guds rättvisa går till botten med det onda, när den verkställer straffet. Sakförhållandet, att Hans egen Son, människans Borgensman, inte slapp undan, är ett sakskäl, som kommer att för evigt möta både helgon och syndare, ja, även Guds världsallt, för att vittna om, att Han inte kommer att ursäkta överträdaren av Hans lag. Varje brott mot Guds lag, hur än litet, noteras i räkenskaperna, och när rättvisans svärd fattas, kommer det att uträtta samma verk mot obotfärdiga överträdare, som mot den gudomlige Lidande. Rättvisan kommer att slå till; ty Guds avsky för synden är intensiv och överväldigande (Manuskript 58, 1897).

11, 12. Se EGW:s anmärkning om Första Moseboken 15:16.

Kapitel 10

16-19. Se EGW:s anmärkning om Predikaren 1:14. rätt