Jesaja

(1137)

Kapitel 1

(1137)2, 3. Ett folk, som utger sig för att tjäna Gud – [Jesaja 1:2, 3 anförs]. Israels handlande mot Gud orsakade dessa ord. Det var ett bevis för folkets förvändhet, att de uppvisade mindre tacksamhet, mindre tillgivenhet, mindre erkännande av ägarskap mot Gud, än djuren på ängen mot sina herrar.... rätt

(1137)Första kapitlet i Jesaja beskriver ett folk, som utger sig för att tjäna Gud, men som vandrar längs förbjudna leder (Manuskript 29, 1911). rätt

(1137)4. Åtskillnaden ledde till förmätet, dumdristigt vanvett – Guds bekännande folk hade skilt sig från Gud, samt hade gått miste om sin klokskap och förvrängt sitt förstånd. De såg ej på håll; de hade nämligen glömt bort, att de hade renats från sina forna synder. De famlade sig rastlöst fram och åter i osäkerhet i mörkret, sökande att ur minnet sudda ut hågkomsten av sin förutvarande frihet, försäkran och lycka. De störtade sig ut i allt slags förmätet, dumdristigt vanvett, försatte sig själva i trots mot Guds försyns skickelser, och förvärrade skulden, som redan vilade på dem. De lyssnade till Satans anklagelser mot Guds karaktär, och framställde Skaparen som utfattig på barmhärtighet och förlåtelse. Profeten har följande att säga om dem: rätt

(1137)”Ve dig, du syndiga släkte, du skuldbelastade folk, ni ogärningsmäns avkomma, ni vanartiga barn, som har övergivit HERREN, föraktat Israels Helige och vikit bort ifrån honom” (The Review and Herald, den 6. augusti, 1895). rätt

(1137)19. Lydnad leder till fullkomlighet – Vi kan inte överskatta värdet av enkel tro och obetingad lydnad. Det är genom att hålla sig till lydnadens stig, i enkel tro, som sinnelaget uppnår fullkomning (Brev 119, 1895). rätt

(1138)

Kapitel 3

(1138)

Kapitel 5

(1138)19-23 (Jesaja 50:11). Människor kallar ont för gott, och gott för ont – [Jesaja 5:19-23 anförs]. Den här framställda klassen använder sig av, för att upphöja sina egna åsikter, ett resonerande, som inte finner sitt gillande i Guds Ord. De vandrar i lågorna från sin egen eld. Genom sitt bestickande eller förledande resonemang suddar de ut skillnaden mellan gott och ont, som Gud vill skall behållas. Det heliga likställs med det gemena. Girighet och själviskhet ges andra namn; de kallas för sparsamhet. Deras uppträdande som oberoende upprorsmakare, deras hämnande och envishet utgör, i deras ögon, belägg för ett ädelt sinnelag. De uppträder, som om ovetande angående det gudomliga inte skulle vara farligt eller rent av dödligt för själen; och de låter det egna resonerandet gå före Guds uppenbarelse, de egna planerna ta Guds maningars och buds plats. Andras gudaktighet och samvetsgrannhet kallas för fanatism, och utövarna av sanning och helighet bevakas och klandras. De talar illa om sådana, som lär ut och tror på gudaktighetens hemlighet, ”Kristus i er, härlighetens hopp.” Grundsatserna, som detta vilar på, ser de inte; och så fortsätter de längs sin egen villas väg, lämnande vidöppet för Satan, att tåga rakt in i själens kammare (The Review and Herald, den 22. december, 1896). rätt

(1138)20. Håll ögonen öppna efter något att berömma, inte att fördöma – De läppar, som har uttalat vrångheter om Guds utsedda tjänare och har spytt galla över budskapet de har framfört, har satt mörkret på ljusets plats, och ljuset på mörkrets plats. I stället för, som fariséerna gjorde, att hålla utkik efter saker och ting att skratta åt och göra narr av, skulle de – om de hade släppt in Rättfärdighetens Sols klara strålar i hjärtat – ha yttrat tacksamt lov, i stället för att spana efter dylikt, som de kunnat feltolka eller vrida och vända på, för att upptäcka fel (Brev 31a, 1894). rätt

(1138)Dugliga, men icke omvända, män gör stor skada – [Jesaja 5:20 anförs]. Män må äga förmågor, som de fått i förtroende av Gud, men om de inte är ödmjuka personer, som dagligen blir omvända kärl för hedersamt bruk, gör de större skada på grund av sina förmågor. Om de inte är elever i Kristi Jesu skola, om de inte ber och håller sina naturliga nedärvda och uppodlade benägenheter i schack, kommer karaktärsdrag, som Gud avskyr, att förvränga omdömet hos sådana, som umgås med dem (Brev 31a, 1894). rätt

(1138)

Kapitel 6

(1139)Jesaja hade fördömt andras synder; men nu ser han sig stå inför samma fördömelse, som han uttalat över dem. Han hade låtit sig nöja med en kall, livlös ceremoni vid sin gudstillbedjan. Han hade varit omedveten härom, tills Herren gav honom denna syn. Hur obetydliga framträdde inte nu hans visdom och talanger, i det att han blickade på helgedomens helighet och majestät. Hur ovärdig han var! Hur opassande för att tjäna Gudomen! Hans åsikt om sig själv går att uttrycka med aposteln Paulus’ ord: ”Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?” {Romarbrevet 7:24.} rätt

(1139)Men Jesaja skänktes lindring i sin nöd. [Jesaja 6:6, 7 anförs.] ... rätt

(1139)Jesajas syn är en bild på Guds folks tillstånd i de sista dagarna. De har förmånen, att i tro se det verk, som utförs i den himmelska helgedomen. ”Och Guds tempel i himlen öppnades, och hans förbundsark blev synlig i hans tempel”. När de i tro blickar in i det allra heligaste, och skådar Kristi gärning i den himmelska helgedomen, märker de, att de är ett folk med orena läppar – ett folk, vars läppar ofta har talat fåfänga, och vars talanger inte har helgats och använts till Guds ära. Det är naturligt, om de förtvivlar, när de jämför sin egen svaghet och ovärdighet med renheten och underbarheten hos Kristi härliga karaktär. Men om de, i likhet med Jesaja, tar emot det intryck, som Herren avser skall göras på deras hjärtan, om de ödmjukar sina själar inför Gud, finns det hopp för dem. Löftets regnbåge är utspänd ovanför tronen, och det verk, som utfördes för Jesaja, kommer att utföras i dem. Gud kommer att svara på de vädjanden, som härstammar från ett syndaångrande hjärta (The Review and Herald, den 22. december, 1896). rätt

(1139)Jesaja fick en underbar uppenbarelse av Guds härlighet. Han skådade yttringen av Guds kraft, och efter att ha sett Hans majestät, uppmanades han att gå åstad och uträtta ett bestämt verk. Han kände sig helt och hållet ovärdig uppgiften. Vad fick honom att betrakta sig som ovärdig? Såg han sig som ovärdig, innan han fick en skymt av Guds härlighet? – Nej; han trodde sig stå rättfärdig inför Gud; men då Herren Sebaots härlighet visades för honom, då han blev varse Guds outsägliga majestät, sade han: ”’Ve mig, jag förgås! Ty jag är en man med orena läppar och jag bor ibland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, HERREN Sebaot.’ Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol, som han med en tång hade tagit från altaret. Med det rörde han vid min mun och sade: ’När nu detta har rört vid dina läppar, har din missgärning tagits ifrån dig och din synd är försonad.’” Detta är det verk, som var och en av oss måste få gjort å sina vägnar. Vi önskar, att ett glödande kol från altaret skulle vidröra våra munnar. Vi vill höra dessa ord uttalas: ”har din missgärning tagits ifrån dig och din synd är försonad” (The Review and Herald, den 4. juni, 1889). rätt

(1139)1-8. Shekinas härlighet uppenbarades för Jesaja – Kristus Själv var templets Herre. Då Han skulle lämna det, skulle dess härlighet försvinna – den härlighet, som en gång i tiden var synlig ovanför nådastolen i det allra heligaste, där översteprästen trädde in en gång om år, på den Stora Försoningsdagen, med blodet från det dödade offerdjuret (en bild på Guds Sons utgjutna blod för världens synder), och stänkte det på altaret. Detta var Shekina, Herrens synliga säte. rätt

(1139)Det var denna härlighet, som uppenbarades för Jesaja, i det att han säger: ”I det år då kung Ussia dog, såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet” [Jesaja 6:1-8 anförs] (Manuskript 71, 1897). rätt

(1139)Härlighetssyn medför verklig övertygelse om ovärdighet – Det år, då kung Ussia dog, fick Jesaja se både det heliga och det allra heligaste i den himmelska helgedomen i en syn. Förhängena i den innersta helgedomen drogs åt sidan, och en hög och upphöjd tron nående upp till himlarna uppenbarades för hans åsyn. En obeskrivlig härlighet strömmade från en förnäm person på tronen, och Hans mantel uppfyllde templet, liksom Hans härlighet till sist kommer att uppfylla jorden. Keruberna var på båda sidor om nådastolen, som vakter runt om den store kungen, och de glödde av den härlighet som omgav dem från Guds närhet. I det, att deras lovsånger genljöd i djupa och allvarliga tillbedjanstoner, skälvde portens pelare, som om det varit ett jordskalv. Dessa heliga väsen sjöng fram Guds pris och härlighet, med läppar obesmittade av synd. Motsättningen mellan den svaga lovprisning, som han hade varit van vid att rikta till Skaparen, och den brinnande lovprisningen från seraferna, förbluffade profeten och gjorde honom ödmjuk. Under en stund var det hans största förmån, att skåda den fläckfria renheten hos Jehovas upphöjda karaktär rätt

(1140)Medan han lyssnade till änglarnas sång, och dessa ropade: ”Helig, helig, helig är härskarornas Herre, hela jorden är full av hans härlighet”, passerade Herrens oändliga makt och oöverträffade majestät honom i hans åsyn, något som inpräntades i hans själ. I ljuset från denna oförlikneliga utstrålning, som tydliggjorde allt som han mäktade med i uppenbarelsen av den gudomliga karaktären, framstod hans inte smutsighet för honom med slående klarhet. Alla hans ord verkade skamliga för honom. rätt

(1140)Då Guds tjänare således fick lov att skåda himmelens Guds härlighet, i det att Han uppenbarades för en människa, och Jesaja insåg i ringa grad renheten hos den Helige i Israel, ville han göra överraskande bekännanden om själens besmittelse, i stället för att pråla med sin egen helighet. I djup ödmjukhet utbrast Jesaja: ”’Ve mig, jag förgås! Ty jag är en man med orena läppar, . . . . och mina ögon har sett Konungen, HERREN Sebaot.’” Detta är icke den frivilliga ödmjukhet och slavaktiga självförebråelse, som så många tycks betrakta som en dygd att visa. Denna vaga drift med ödmjukheten styrs av hjärtan fulla av stolthet och självupphöjelse. Det är många, som nedtonar sig själva, som skulle bli besvikna, i fall detta förfaringssätt inte skulle framkalla uttryck för pris och gillande från andra. Men profetens överbevisning var äkta. Som människa, med sina svagheter och brister framställda i motsättning till den fullkomliga, gudomliga heligheten, ljuset och härligheten, kände han sig otillräcklig och ovärdig på det hela taget. Hur skulle han kunna gå och tala till folk om Jehovas heliga krav, som var höga och upplyfta samt vars släp fyllde templet? Medan Jesaja skälvde och tyngdes av samvetskval, på grund av sin synd under närvaron av denna oöverträffliga härlighet, sade han: ”Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol, som han med en tång hade tagit från altaret. Med det rörde han vid min mun och sade: ’När nu detta har rört vid dina läppar, har din missgärning tagits ifrån dig och din synd är försonad.’ Och jag hörde HERRENS röst. Han sade: ’Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?’ Då sade jag: ’Här är jag, sänd mig!’” (The Review and Herald, den 16. oktober, 1888). rätt

(1140)2. Änglar fullt nöjda med, att förhärliga Gud – Seraferna framför tronen är så fyllda av andaktsfull vördnad inför Guds härlighet, att de inte för ett ögonblick betraktar sig själva med självgodhet, eller beundrar varandra. De prisar och förhärligar härskarornas Herre, som är hög och upphöjd, och vars mantels släps härlighet uppfyller templet. I det, att de ser in i framtiden, när hela jorden kommer att vara fylld av Hans härlighet, genljuder segersångens pris mellan änglarna i melodisk sång: ”Helig, helig, helig är härskarornas Herre.” De är fullt nöjda med, att förhärliga Gud; och i Hans närvaro, där Han ler Sitt gillande, önskar de sig ingenting högre. Deras högsta åstundan förverkligas, genom att de bär Hans avbild, fullgör Hans tjänst och tillber Honom (The Review and Herald, den 22. december, 1896). rätt

(1140)5-7 (Matteusevangeliet 12:34-36). Betänk Dina ord i himmelens ljus – Måtte varje själ, som säger sig vara en Guds son eller dotter, rannsaka sig själv i himmelens ljus; måtte vederbörande ta sig i akt för de läppar, som låter honom eller henne gå ”förlorad”. Läpparna är våra medel för kommunikation. [Matteusevangeliet 12:34, 35 anförs.] Använd dem inte sedan till, att från hjärtats förråd hämta ord, som vanärar Gud och gör omgivningen missmodig, utan bruka dem till Guds pris och ära, som har danat dem för detta ändamål. När det renande kolet från det glödande altaret vidrör läpparna, renas samvetet från döda gärningar till att tjäna den levande Guden; och när Jesu kärlek utgör ämnet för begrundan, kommer orden som yttras av människors läppar, att vara fyllda av pris och tack till Gud och till Lammet. rätt

(1141)Hur många ord uttalas inte i lättsinne och dåraktighet, i jönsande och skämtande! Det här skulle ej ske, om Kristi efterföljare insåge sanningshalten hos dessa ord: ”för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag. Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.’” rätt

(1141)Hårda och ovänliga ord, tadlande och klandrande ord om Guds verk och Hans budbärare formuleras av dem, som bekänner sig till att vara Hans barn. När dessa nonchalanta själar inser storheten hos Guds sinnesart, kommer de inte att tjäna Honom i sin egen anda och med sina framträdande karaktärsdrag. När vi i tro ser in i helgedomen, och blir medvetna om verkligheten där, betydelsen av helgelse, av verket som utförs där, kommer vi att förfasa oss över allting av en självisk natur. Då kommer synden att framträda sådan den är – överträdelsen av Guds okränkbara lag. Försoningen kommer att bättre förstås; och genom levande, handlingskraftig tro kommer vi att se, att allt ädelt hos människan förekommer endast i och genom Jesus Kristus, världens Återlösare (The Review and Herald, den 22. december, 1896). rätt

(1141)5-8. När en person är redo att verka med Gud, bär han med sig ett budskap – Jesaja hade med sig ett budskap från himmelens Gud till Israels avfallna folk, och han framförde det också. Han visste, vilka typer han hade att göra med; han kände till hjärtats envishet och förvrängdhet, och hur vanskligt det skulle bli, att göra något intryck på dem. Då han stod i templets pelargång, uppenbarade Herren Sig för honom. Förhänget i templet drogs åt sidan, dörren öppnades, och så fick han se det allra heligaste innanför förlåten. Han såg Israels Gud sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på Hans mantel uppfyllde templet. När Jesaja förnimmer sin syndighet, utbrister han: ”jag är en man med orena läppar och jag bor ibland ett folk med orena läppar”. Därpå syntes en hand ta ett glödande kol från altaret, och vidröra hans läppar och förklara honom vara ren. Därmed var han redo, att gå åstad med budskapet, och han sade: ”sänd mig!’”; ty han förstod, att Guds Ande skulle ge kraft åt budskapet. rätt

(1141)För dem, som är upptagna med Guds verk, med själars omvändelse, må det tyckas vara omöjligt, att nå förstockade hjärtan. Så kände också Jesaja det, men då han såg, att det var en Gud ovanför keruberna, och att dessa var redo att verka med Gud, stod han klar att förmedla budskapet (The Review and Herald, den 3. Maj, 1887). rätt

(1141)6. Glödande kol avbildar renhet och kraft – Det glödande kolet är en symbol på renhet. Det vidrör läpparna, för att inget orent ord skall falla från dem. Det glödande kolet symboliserar styrkan hos de ansträngningar Herrens tjänare gör. Gud hatar all kyla, all banalitet, alla billiga ansträngningar. De, som arbetar på ett godtagbart vis för Hans sak, måste vara människor, som ber ofta, och vars gärningar utförs i Gud, och de kommer aldrig att ha orsak till att skämmas över sina registrerade gärningar. De kommer att få ett överdådigt inträde i vår Herre Jesu Kristi rike, och de kommer att få sin lön – till sist det eviga livet (The Review and Herald, den 16. oktober, 1888). rätt

(1141)

Kapitel 8

(1141)Inget förbund med dem, som motsätter sig sanningen – Måtte väktarna på Sions murar inte gå samman med dem, som gör om intet sanningen sådan den är i Kristus! Måtte de inte inlemma sig i samma led som de otrogna, de påvliga och protestanterna, genom att upphöja traditionen över Skriften, förnuftet över uppenbarelsen, och mänskligt kunnande över Guds inflytande och den levande kraften hos gudaktigheten (The Review and Herald, den 24. mars, 1896)! rätt

(1142)Guds beröring behövs – Från alla håll motarbetas nu evangeliet ihärdigt. Det ondas förbund har aldrig tidigare varit kraftfullare, än för närvarande. Mörkrets furstar samarbetar med mänskliga redskap, för att hetsa världen emot Guds bud. Traditioner och falskheter upphöjs över Skrifterna; förståndet och vetenskapen över uppenbarelsen; mänskligt kunnande över Andens lärdomar; formväsende och ceremonier över gudaktighetens levande kraftfullhet. Vi behöver Guds beröring (The Review and Herald, den 19. mars, 1895). rätt

(1142)Fallna människor och fallna änglar i samma förbund – I och med sitt avfall befinner fallna människor och fallna änglar sig i samma förbund, lierade för att motverka det goda. Dessa desperador är ett. Genom sina onda änglar söker Satan, att forma en allians med uttalat gudfruktiga personer, och härigenom genomsyrar han Guds församling. Han vet, att om han förmår människor, liksom en gång änglarna, till att sluta sig till upproret, under täckmantel av att tjäna Gud, kommer han i dessa att ha sina framgångsrikaste allierade i sitt företag mot himmelen. I gudsfruktans namn förmår han, att inge dem sin egen anklagande anda, och komma dem att utmåla Guds tjänare som onda och ruttna. Han har övat upp dem som sina detektiver; deras uppgift är, att skapa bråk, att lägga fram anklagelser, som skapar missämja och bitterhet ibland bröder, att få folk till att använda tungan i Satans tjänst, att sprida meningsskiljaktighetens utsäde, genom att hålla utkik efter det onda, och genom att tala om sådant, som åstadkommer osämja. rätt

(1142)Jag vädjar enträget till alla, som hänger sig åt muttrande och klagande bara för att något har sagts eller gjorts, som inte passar dem, och som, enligt deras åsikt, inte ger dem tillräcklig uppskattning, att komma ihåg, att de utför samma verk, som Satan inledde i himmelen. De travar på i hans fotspår, sående otro, strid och otrofasthet; ty ingen kan umgås med känslor av missnöje och hålla dem för sig själv. Han bara måste berätta för andra, att han inte blir behandlad som han borde bli. Så här uppstår muttrande och knorrande. Härigenom skjuter bitterheten upp, varigenom många smutsas ned. rätt

(1142)Alltså verkar Satan i dag genom sina onda änglar. Han ingår förbund med personer, som påstår sig höra till de troendes led; och Guds verks trogna förkämpar, som inte gör folkskillnad eller hycklar, kommer att möta så svåra prövningar som möjligt genom Satans inflytande över dem, som utger sig för att älska Gud. Satans framgång står i förhållande till det ljus och vetande, som dessa motståndsmän äger. Bitterhetens rot tränger långt ned, och påverkar andra. Härigenom fläckas många ned. Deras uttalanden är förvirrade och icke sanningsenliga, deras grundsatser är elakartade, och i dem finner Satan just de medhjälpare han behöver (The Review and Herald, den 14. september, 1897). rätt

(1142)Vad är ett ondskans förbund? – Frågan har ställts: Vad menar Du med ett ondskans förbund? Vilka har ingått sådana förbund? Ni vet, vad ett ondskans förbund är – en sammanslutning mellan personer, som inte bär stämpeln av ren, ärlig, oomkullrunkelig redbarhet (Manuskript 29, 1911). rätt

(1142)(Andra Korintierbrevet 6:17.) De onda håller på att samlas i knippen, i monopol, i fackförbund, i unioner. Låt oss inte ha något att skaffa med dessa organisationer. Gud är vår Härskare, vår Landshövding, och Han uppmanar oss att komma ut ur världen och hålla oss skilda från den. ”Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent.” Om vi vägrar att göra det, om vi fortsätter vårt sammanlänkande med världen, och fortfar att betrakta allt i världens ljus, skall vi bli lika världen. När världens taktik och uppfattningar styr vårt handlande, faller vi från den eviga sanningens höga och heliga plattform (Manuskript 71, 1903). rätt

(1142)Goda och onda änglar i mänsklig skepnad på krigsskådeplatsen – Sataniska krafter i mänsklig gestalt kommer att delta i denna avslutande strid, för att motverka Guds rikes utbredande. Och himmelska änglar i mänsklig skepnad kommer att finnas på krigsskådeplatsen. Män och kvinnor har gått samman, för att motarbeta himmelens allsmäktige Gud, och församlingen är bara delvis medveten om förhållandet. Det fordras betydligt mera bön, betydligt mera allvarlig satsning ibland bekännande troende. rätt

(1142)De två motståndarsidorna kommer att finnas till fram till slutet på världshistoriens sista, omfattande kapitel. Sataniska makter förekommer i varje stad. Vi har inte råd med, att sänka garden för ett ögonblick (Brev 42, 1909). rätt

(1143)

Kapitel 14

(1143)Gud ville se en förändring, och att Satans verksamhet skulle skönjas i rätt dager. Men den upphöjde ängel, som stod näst efter Kristus, motsatte sig Guds Son. Hans undergrävande verksamhet var så svårfångad och utstuderad, att den inte framträdde som den egentligen var inför den himmelska härskaran; och härigenom blev det krig i himmelen, varvid Satan kastades ut jämte alla, som inte ville visa Guds styre trofasthet. Herren Gud framträdde som Oinskränkt Styresman. rätt

(1143)Detta sakernas tillstånd hade existerat under lång tid, innan Satan demaskerades och de onda slängdes ut (Brev 162, 1906). rätt

(1143)

Kapitel 25

(1143)

Kapitel 26

(1143)20 (Jesaja 49:16). Så bereder vi oss på skyddet i framtiden – När synden frestar, låt oss då komma ihåg, att Jesus vädjar för oss i den himmelska helgedomen. När vi lägger undan våra synder och kommer till Honom i tro, formar Han våra namn med läpparna, och yttrar dem för Sin Fader med orden: ”Jag har upptecknat dem på händerna; Jag känner dem till namnet.” Och kommandot går ut till änglarna om, att skydda dem. Under den svåra prövningens tid kommer Han så att säga: ”Kom mitt folk och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick, till dess vreden har gått förbi.” I vilket slags kamrar skall de gå in i? – De utgörs av Kristi och de heliga änglarnas beskydd. Vid den här tiden befinner sig inte hela Guds folk på ett enda ställe. De finns i olika grupper, jorden runt; och de kommer att prövas var och en för sig, inte som enheter. Var och en måste bestå eller klara provet personligen (The Review and Herald, den 19. november, 1908). rätt

(1143)21. Jordens syndabägare snart full – Den punkt närmar sig snabbt, när överträdarnas syndamått är fullt. Gud ger nationerna en viss prövotid. Han sänder ljus och bevis, som kommer att rädda dem, om detta tas emot, men om man vägrar ljuset, liksom judarna gjorde, drabbar indignation och straff dem. Om människorna vägrar att ta emot dessa förmåner, och hellre väljer mörker än ljus, kommer de att skörda följderna av sitt beslut. ”Ty se, HERREN kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden skall blottlägga sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta.” I likhet med den judiska nationen, går den bekännande kristna världen från den ena graden av syndighet till den andra, i det att man stöter ifrån sig upprepade varningar och förkastar ett Så säger Herren, samtidigt som man sätter tilltro till mänskliga fabler. Herren kommer snart att resa Sig i vrede, och utgjuta Sina straffdomar över dem, som upprepar synderna, som folket i Noas värld gjorde sig skyldiga till. De, vars hjärtan i allt är inställda på att göra det onda, såsom fallet var med invånarna i Sodom, kommer i likhet med dem att förintas. Sakförhållandet, att Gud länge visade dem förbarmande, tålamod och nåd då, sakförhållandet att Hans straffdomar länge har hållits inne nu, kommer inte att mildra straffet, när det en dag utdelas (Odaterat Manuskript 145). rätt

(1144)

Kapitel 30

(1144)Ta tid till vila, tanke, uppskattning – Herren önskar, att människor skall ta sig tid till, att vila och tänka på samt visa uppskattning för det himmelska. De, som inte uppskattar det himmelska tillräckligt, för att skänka det tid, kommer slutligen att gå miste om detta (Brev 181, 1903). rätt

(1144)

Kapitel 40

(1144)Då judarna kringspreds från Jerusalem, fanns det ibland dem unga män och kvinnor, vars principer var fasta som klippan, män och kvinnor, vars leverne inte fick Herren att skämmas över att kalla dem för Sitt folk. Dessa sörjde över avfallet, som de var oförmögna att förhindra. Dessa oskyldiga fick lida med de skyldiga; dock gav Gud dem tillräcklig kraft, för att klara av vardagen. Det var till dem, som det uppmuntrande budskapet förmedlades. Nationens hopp stod till dessa unga män och flickor, som var fast beslutna, att försvara sin redbarhet. Och i landsflykten utövade de trogna judarna ett inflytande över sina avgudadyrkande vänner. Hade alla de tillfångatagna ihärdigt hållit fast vid sunda grundsatser, skulle de ha spritt ljus omkring sig överallt, där de kringspreds. Men de förblev obotfärdiga, varför än hårdare straffdomar drabbade dem. Deras vedermödor utgöts för deras renande. Guds avsikt var, att försätta dem i ett läge, där de ville låta sig läras (Manuskript 151, 1899). rätt

(1144)9-11. Israel grundligt undervisade om den kommande Frälsaren – Jesaja såg Kristi segerrika intåg i Jerusalem till folkets pris och fröjd. Hans profetiska ord är vältaliga i sin enkelhet. [Jesaja 40:9-11 anförs.] rätt

(1145)Inspirationen uppenbaras i denna nedteckning av Kristi verk. De avslutande kapitlen i Jesajas bok bör studeras noggrant; ty de skildrar till fullo Kristi evangelium. De uppenbarar för oss, att Israel grundligt undervisades om den kommande Frälsaren (Manuskript 151, 1899). rätt

(1145)10. Vår dagliga belöning – När helst Han kommer till oss, har Han med Sig Sin belöning. Han lämnar inte kvar den i himmelen, utan överlämnar den åt oss varje dag. Dagligen skänker Han oss förtroende och ljus samt välsignelse. Dagligen slår våra hjärtan i takt med Hans stora hjärta fyllt av oändlig kärlek (Manuskript 116, 1902). rätt

(1145)12-14. Människan kan inte lära Gud någonting – [Jesaja 40:12-14 anförs]. Det händer, att människor förmodar att de har gjort nya vetenskapliga upptäckter; men de kan inte lära Gud något. Vår Gud är en Gud med oändlig kunskap (Manuskript 116, 1902). rätt

(1145)12-27. Frågor för begrundan – Dessa spörsmål riktas lika väl till oss, som till israeliterna. Har vi några svar på dem (Manuskript 116, 1902)? rätt

(1145)18-28. De olika slags gudar, som människor tillber – Herren vill göra Sin överhöghet gällande. Men Satan är väl medveten om, att dyrkandet av den levande Guden upphöjer, förädlar och förbättrar en nation. Han känner till, att tillbedjan av avgudar inte upphöjer, utan att den förvränger människors uppfattningar, genom att till gudsdyrkan foga det, som är simpelt och fördärvat. Han är ständigt verksam, för att locka bort tankarna från den ende sanne och levande Guden. Han förmår människor till, att ära och förhärliga föremål danade av människors händer, eller att upphöja själlösa varelser skapade av Gud. Egyptierna och andra hednafolk hade många märkvärdiga gudar – skapelser framtagna av deras egen livliga fantasi. rätt

(1145)Efter sin långa fångenskap vägrade judarna, att göra några avbilder. Bilden på romarnas fana eller banér kallade de för styggelse, i synnerhet då dessa emblem ställdes på framträdande plats för dem att ge sin hyllning. Sådan aktning betraktade de som en överträdelse av det andra budet. Då den romerska fanan ställdes på plats i det heliga i templet, såg de på denna som en vedervärdighet.... rätt

(1145)Att göra en bild av Gud är att vanhedra Honom. Ingen bör i gudstjänsten använda föreställningsförmågans kraft, för att tillbe sådant, som förringar Gud i sinnet och förknippar Honom med vardagliga ting. De, som dyrkar Gud, måste tillbe Honom i ande och i sanning. De måste utöva levande tro. Då styr den äkta tron, inte fantasin, över deras tillbedjan. rätt

(1145)Må människor dyrka och tjäna Herren Gud, och Honom allena! Tillåt inte, att självisk stolthet upphöjs och tjänas som gud. Tillåt inte pengar att göras till en gud. Om sinnligheten ej hålls på plats av sinnets högre krafter, kommer simpel liderlighet att behärska personen. Allting, som görs till föremål för otillbörlig tanke och beundran, varigenom sinnet uppslukas, är en gud, som ställs före Herren. Gud rannsakar våra hjärtan. Han skiljer mellan hjärtats sanna tjänst och avguderi (Manuskript 126, 1901). rätt

(1145)26 (Psaltaren 19:1). Änglar lyser upp våra sinnen, när vi studerar Guds verk – Gud manar människorna till, att betrakta himlarna. Se Honom genom stjärnehimlens prakt. [Jesaja 40:26 anförs.] Vi skall inte bara betrakta himlarna; vi skall betänka Guds verk. Han vill, att vi studerar den Oändliges verk, och genom detta studium lär oss att älska och vörda samt lyda Honom. Himlarna och jorden, med sina rikedomar, är ägnade att lära ut läxorna om Guds kärlek, omsorg och kraft. rätt

(1145)Satan uppfinner sina distraktioner, för att människorna inte skall tänka på Gud. Världen, som är fylld av idrott och nöjeslystnad, törstar ständigt efter något nytt att intressera sig för. Och hur föga tid och tanke ägnas inte åt Skaparen av himlarna och jorden! Gud manar Sina skapade varelser till, att rikta sin uppmärksamhet bort från den omgivande förvirringen och röran till att beundra Hans hantverk. Himlakropparna är värdiga vår begrundan. Gud har skapat dem för människans gagn, och när vi studerar Hans verk, står änglar från Gud vid vår sida, för att upplysa våra sinnen, och skydda dem mot sataniskt bedrägeri. I det, att Du ser på de fantastiska saker, som Guds händer har gjort, låt då Ditt stolta, fåvitska eller okloka hjärta erfara sitt beroende och sin underlägsenhet. När Du betänker detta, kommer Du att bli varse Guds självnedlåtenhet (Manuskript 96, 1899). rätt

(1145)Alla fördelar når människan genom korset – Solen och månen gjordes av Honom; det finns inte en enda himlaprydande stjärna, som Han inte har åstadkommit. Det förekommer inte en enda matbit på våra köksbord, som Han inte har tillhandahållit för vår överlevnad. Guds märke och överskrift står på allting. Häri ingår allting och det skänks i överflödande mått till människan tack vare den enastående Gåvan i form av Guds enfödde Son. Han naglades fast vid korset, för att alla dessa rikedomar skulle tillfalla Guds skapade varelser (Brev 79, 1897). rätt

(1146)

Kapitel 42

(1146)5-12. Trofasthet kommer människor att prisa Gud – [Jesaja 42:5-12 anförs]. Denna uppgift hade ålagts Israel, men de hade försummat sitt Gudagivna arbete. Hade de varit trofasta i alla delar av Herrens vingård, skulle själar ha blivit omvända. Herrens pris skulle ha stigit upp från jordens ändar. Från ödemarken och städerna i dess utkanter, samt från bergens toppar, skulle människor ha hojtat Hans pris, och berättat om Hans härlighet (Manuskript 151, 1899). rätt

(1146)13. Vi vinner seger i Hans kraft – Själva stridsfrågan avgörs inte i dödliga människors kraft. ”Herren drar ut som en hjälte, han eggar upp sig med en stridsmans iver. Han ropar högt, han ger upp ett härskri och visar sin makt mot sina fiender.” Genom kraften från Honom, som rider segerrik åstad för att vinna, kan den begränsade människan säkra triumfen (Manuskript 151, 1899). rätt

(1146)21. Guds här förhärligar lagen – De, som ingår i Kristi armé, måste verka samfällt. De är inga trogna soldater, med mindre de lyder order. Samfälld verkan är nödvändig. En här, där varje stridande agerar utan tanke på övriga mannar, saknar verklig styrka. För att vinna nytt territorium till Kristi rike, måste Hans stridsmän agera tillsammans.... Han söker en förenad här, som stadigt tågar framåt, inte ett kompani bestående av oberoende atomer. Hans armés styrka skall användas för en enda, stor avsikt. Dess ansträngningar skall inriktas på en enda, väldig sak – framhävandet av lagarna hos Hans rike inför världen, inför änglar och inför människor (Manuskript 82, 1900). rätt

(1146)

Kapitel 43

(1146)10. Se EGW:s anmärkning om Ordspråksboken 1:10. rätt

(1146)

Kapitel 48

(1146)Sorg och prövning är allas lott, och de är något vackert, så länge som de gör tjänst i, att polera, helga och förfina själen till att bli ett passande redskap i Herrens tjänst (Brev 69, 1897). rätt

(1146)

Kapitel 49

Kapitel 50

(1147)Av många kommer orden från Herren att förkastas, medan människors ord kommer att tas emot som ljus och sanning. Mänsklig visdom kommer att sätta stopp för självförnekelse, för helgelse, och kommer att föra med sig mycket, som gör Guds budskap verkningslösa. Vi kan inte tryggt luta oss mot män, som inte står nära Gud. De godkänner människors åsikter, men förmår icke, att urskilja den sanne Herdens stämma, och med sitt inflytande kommer de att leda många vilse, trots de hopade beläggen inför deras blickar, som vittnar till förmån för den sanning, som Guds folk behöver i denna tid (Brev 1f, 1890). rätt

(1147)

Kapitel 53

(1147)2, 3. En bild, som dämpar och ödmjukar – Profetian förutsade, att Kristus skulle framträda som ett rotskott ur torr jord. ”Han hade varken skönhet eller majestät”, skrev Jesaja. ”När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande. Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.” Studera detta kapitel! Det tecknar bilden av Kristus som Guds Lamm. De, som yvs av stolthet, vars själar svämmar över av fåfänga, borde betrakta denna bild av sin Förlossare, och ödmjuka sig i stoftet. Hela kapitlet borde läggas på minnet. Dess inflytande ödmjukar och dämpar upproriskheten hos en själ smutsad av synd och gjord märkvärdig genom självupphöjelse. rätt

(1147)Tänk på Kristi förödmjukelse. Han iklädde Sig fallen, lidande mänsklig natur, som var urartad och fläckad av synd. Han tog på Sig våra sorger, Han bar vår sorg och skam. Han uthärdade alla frestelser, som plågar människan. Han förenade det mänskliga med det gudomliga: En gudomlig anda dvaldes eller huserade i ett tempel av kött. Han förenade Sig med templet. ”Ordet blev kött och bodde bland oss” [Johannesevangeliet 1:14], ty härigenom förmådde Han, att umgås med Adams syndiga, sörjande söner och döttrar (The Youth’s Instructor, den 20. december, 1900). rätt

(1147)5. Kristus kan erlägga lösen för varje själ – Det var inte bara genom att dö på korset, som Kristus ombesörjde människans frälsning. Skammen och lidandet samt förödmjukelsen ingick i Hans uppdrag. ”Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.” Kristus tuktades för överträdarens synder; Han har straffats för varje person och härigenom kan Han erlägga lösen för varje själ, hur djupt fallen vederbörande än må vara, under förutsättning att personen i fråga godtar Guds lag som rättesnöre för rättfärdigheten (Manuskript 77, 1899). rätt

(1148)7, 9. Satan angrep Kristus, åstadkom ej hämnd – Satan angrep Honom [Kristus] på varje punkt, ändå syndade Han inte i tanke, ord, eller handling. Han var aldrig våldsam, ej heller fanns det svek i Hans mun. Fastän Han befann Sig mitt uppe i synden, förblev Han helig, harmlös, ofläckad. Han anklagades orättvist, likväl öppnade Han inte munnen i självförsvar. Hur många är det inte nu, som, när de orättmätigt anklagas för något, menar att tålamodets gräns är nådd, förlorar självbehärskningen och slungar ur sig ord, som smärtar den Helige Ande (Manuskript 42, 1901)? rätt

(1148)11. Se EGW:s anmärkning om Sakarja 9:16. rätt

(1148)

Kapitel 54

(1148)

Kapitel 57

(1148)Herren sänder detta budskap: ”Tag bort stötestenarna från mitt folks väg!’” Allvarliga ansträngningar måste göras, för att motverka de inflytanden, som har hållit tillbaka budskapet för vår tid. Ett allvarsmättat verk skall utföras på kort tid (Brev 42, 1909). rätt

(1148)15-19. Frid endast för den ödmjuke – [Jesaja 57:15-19 anförs]. Dessa ord riktas till dem, som är medvetna om sin verkliga belägenhet och mottagliga för Guds Andes inflytande samt ödmjukar sig inför Gud med syndaånger i hjärtat. Dock är det omöjligt för Gud, att uttala frid över dem, som trotsar Hans tillrättavisning, som är halsstarriga och egensinnigt följer sin utstakade väg. Det är omöjligt för Honom, att hela dem; ty de vägrar att erkänna sitt behov av helande. Han beskriver deras egentliga tillstånd: ”Men de ogudaktiga är som ett upprört hav, ett som inte kan vara stilla, ett hav vars vågor rör upp dy och orenlighet” (Brev 106, 1896). rätt

(1148)

Kapitel 58

(1148)Guds Ord är fullt av dyrbara löften, som det ovan (Manuskript 14a, 1897). rätt

(1148)I vårt verk kommer vi att stöta på fina bekännelser och ett exemplariskt beteende, som döljer stor ruttenhet på insidan. Det i Jesaja 58 omskrivna folket klagar över, att Herren låter deras tjänster förbli obeaktade. Klagandet är uttryck för hjärtan, som inte mjukats upp av nåden, utan är upproriska mot sanningen. Mottagarna av den sanning, som fungerar genom kärlek och renar själen, är trofasta mot Gud, och de hedrar Honom, genom att lyda Hans lag, vilken är helig, rättfärdig och god. Andan hos verklig fasta och bön är den sortens anda, som överlämnar sinne, hjärta och vilja till Gud. rätt

(1149)Kristna predikanter har gjort sig skyldiga till synden, att förbise ett ”Så säger Herren”. De har fått medlemmarna av sina församlingar till, att iaktta riter, som saknar stöd i Guds Ord, och som står i strid med Hans lag. Genom att förvränga och felaktigt framställa Guds Ord, har de kommit folket att begå synd. Gud kommer att löna dem enligt deras gärningar. Liksom prästerna och rådsherrarna på Kristi tid, har de förmått folket till, att fela. Om dem säger Kristus, som Han sade om de judiska ledarna: ”Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud’” (Manuskript 28, 1900). rätt

(1149)1. Den enda framkomliga, trygga vägen – Mina bröder, Ni behöver mera ingående studera Jesajas femtioåttonde kapitel. Kapitlet beskriver den enda väg, som vi tryggt kan följa.... rätt

(1149)Profeten tar emot detta ord från Herren – ett budskap, som är omtumlande till tydlighet och kraft: rätt

(1149)”Ropa med full hals, håll ej tillbaka. Höj upp din röst som en basun och förkunna för mitt folk dess överträdelse, för Jakobs hus dess synder.” Fastän de kallas för Guds folk, Jakobs hus, fastän de säger sig vara länkade till Gud i lydnad och gemenskap, befinner de sig långt ifrån Honom. Vidunderliga förmåner och löften har skänkts dem, men de har svikit sitt förtroende. Budskapet till dem måste ges utan smickrande ord. ”{F}örkunna för mitt folk dess överträdelse, för Jakobs hus dess synder.” Visa dem, vari deras misstag består. Tydliggör den fara de svävar i. Nämn för dem vid namn de synder de begår, samtidigt som de stoltserar över sin rättfärdighet. De tycks söka Gud, men likväl glömmer de bort Honom, de glömmer bort att Han är en Gud av kärlek och förbarmande, långmodighet och godhet, som hanterar alla rättvist och älskar nåd. Världslig taktik har format deras vardagsliv och religiösa erfarenhet. Deras hjärtan har ej renats genom sanningen. Gud betraktar deras yttre ceremonier i ödmjukhet som en fars. Han ser på allt religiöst lurendrejeri som en oförskämdhet mot Sig Själv. rätt

(1149)Människorna, som profeten talade om, ägde en fin bekännelse till fromheten, och pekade på sin fasta och på annat utvärtes formväsende som bevis för sin fromhet. Dock var deras gärningar fläckade av själviskhetens och habegärets spetälska. De ägde inget annat, än det, som de först erhållit från Gud. Han tilldelade dem Sina gåvor, för att de skulle bli Hans medhjälpare och göra, vad Kristus skulle göra i deras skor, nämligen att ge en sann bild av himmelens grundsatser (Brev 76, 1902) rätt

(1149)1, 2. Ett icke dämpat budskap – Vår uppgift nu, är att väcka människorna. Satan har, jämte alla sina änglar, kommit ned i stor kraft, för att verka med allt tänkbart bedrägeri, för att motverka Guds insatser. Herren har ett budskap till Sitt folk. Det budskapet kommer att framföras, oavsett om folk kommer att godta eller förkasta det. Liksom på Kristi tid, skall det förekomma förfinade stämplingar eller komplotter från mörkrets makters sida, men budskapet får icke dämpas med behagliga ord eller vackra tal, varigenom det ropas om fred och frid, där det ej föreligger fred och frid, till dem, som vänder Gud ryggen. ”Det finns ingen frid för de ogudaktiga, säger min Gud.” [Jesaja 58:1, 2, anförs.] rätt

(1149)Hela kapitlet går att tillämpa på dem, som lever under denna tid i världshistorien. Tänk uppmärksamt på detta kapitel; ty det kommer att förverkligas (Manuskript 36, 1897.) rätt

(1149)1-4. Israels synder förekommer också i dag – [Jesaja 58:1-4 anförs]. ... Vid tidpunkten för varningens överlämnande till Jesaja verkade Jakobs hus vara ett väldigt nitiskt folk, som dagligen sökte Gud och gladdes åt sin kunskap om Hans vägar; men i själva verket var de uppfyllda av förmäten självtillit. De höll inte fast vid sanningen. De utövade inte godhet, barmhärtighet eller kärlek. Samtidigt som de gav ett sken av sorg över sina synder, höll de fast vid stolthet och girighet. Just då, som de visade sådan yttre ödmjukhet, krävde de hårt arbete från sina underordnade och anställda. De satte högt värde på allt det goda, som de hade uträttat, men lågt värde på andras tjänster. De föraktade och förtryckte de fattiga. Och deras fasta ökade bara deras hyllande av den egna godheten. rätt

(1150)Synder av detta slag förekommer ibland oss i dag, och de föranleder Gud att åthuta Sin församling. Var än dylika synder uppdagas, krävs det förvisso omfattande fasta och bön; men detta måste åtföljas av uppriktig syndaånger och avgjord bättring. Utan dylik syndaånger i själen förvärrar bara sådana böne- och fastestunder den felandes skuld. Herren har noga fastslagit den fasta Han önskar, det slags fasta Han godtar. Denna fasta är en sådan, som bär frukt i form av Hans förhärligande, gudsfruktan, sann fromhet. [Jesaja 58:6, 7 anförs.] rätt

(1150)I samband med den fasta, som Gud har bestämt, utövar personen barmhärtighet, ömsinthet och medlidande. Girigheten får stryka på foten, likaså ångrar och avsäger sig vederbörande all bedräglighet och allt förtryck. All myndighet och allt inflytande sätts in, för att bistå de fattiga och de förtryckta. Vore detta tillståndet i världen, skulle det ej längre heta i talesättet ”Rättvisan trängs tillbaka, rättfärdigheten står långt borta”; ”den som vänder sig ifrån det onda blir plundrad” {Jesaja 59:14} (The Review and Herald, den 13. oktober, 1891). rätt

(1150)1-5. Ett bättringens inflytande från Gud är av nöden – [Jesaja 58:1-3 anförs]. De häri beskrivna personerna inser sig sakna Guds favör; men i stället för att söka denna på det av Honom förelagda sättet, orsakar de kontrovers med Gud. De frågar, varför Herren inte ger dem Sitt bestämda erkännande, när de fullgör så många ceremonier. Gud besvarar deras klagomål: ”Men se, på er fastedag gör ni vad ni har lust till, och alla era arbetare driver ni hårt. Ni håller er fasta med kiv och trätor, ni slåss med onda nävar. Ni fastar inte på sådant sätt nu att ni kan göra er röst hörd i höjden.” Dessa fastor är bara ett skådespel, ett låtsat verk, en ödmjukhetens kasperteater. Dessa tillbedjare, som sörjer och gråter, behåller samtidigt sina motbjudande karaktärsdrag. De ödmjukar sig inte av hela hjärtat, de låter sig inte tvättas rena från andlig nedsmutsning. De har inte fått de uppmjukande skurarna från Guds nåd. De är utfattiga på den Helige Ande, utfattiga på ljuvligheten hos himmelens inflytande. De uppvisar ingen verklig syndaånger, eller tro, som fungerar genom kärlek och rengör själen. De är orättvisa och själviska i sina göranden, de förtrycker obarmhärtigt dem, som de ser som stående under sig. Ändå anklagar de Gud för, att Han försummar att visa Sin makt å deras vägnar, och upphöja dem över andra på grund av deras rättfärdighet. Herren sänder dem ett otvetydigt åthutningens budskap, som visar, varför de inte är föremål för Hans nåd (Manuskript 48, 1900). rätt

(1150)5-7. Kristna inte en samling sörjande – Vi har allting att vara tacksamma för. Kristna bör aldrig uppträda som personerna i ett sorgetåg. Det kräver inte Gud av Sina efterföljare. Han fordrar inte, att de skall gå klädda i säcktyg och aska. ”Skulle detta vara en sådan fasta som jag vill ha”, frågar Han; ”en dag då människan ödmjukar sig? Att man hänger med huvudet som ett sävstrå och sätter sig i säcktyg och aska, vill du kalla det att hålla fasta och en dag till HERRENS välbehag?” Gud säger oss, vilket slags fasta Han har bestämt. ”Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok”. Detta är den fasta, som Han vill se oss iaktta. [Jesaja 58:7 anförs.] I de här orden beskrivs vår plikt. Gud visar oss, var vi bör samla våra skatter. När vi går längs självförnekelsens och självuppoffringens stig, när vi räcker de nödställda och de lidande en hjälpande hand, samlar vi skatter inför Guds tron (Manuskript 31, 1901). rätt

(1150)Bara utvärtes åtbörder är värdelösa – De utvärtes åtbörderna fasta och bön är, utan en sönderkrossad och syndaångrande ande, värdelösa i Guds ögon. Nådens verk i det inte är ett krav. Själens ödmjukelse är livsviktig. Gud håller utkik efter detta. Han tar nådigt emot dem, som är villiga att ödmjuka sina hjärtan inför Honom. Han hör deras böner och helar såren efter deras avfall. rätt

(1150)Predikanter och medlemmar behöver reningens verk i sina själar, så att Gud kan avvända Sina straffdomar från dem. Gud väntar, Han väntar, på ödmjukelse och syndaånger. Han tar emot alla, som vänder sig till Honom helhjärtat (Manuskript 33, 1903). rätt

(1151)Stötta dem, som lider för sanningens skull – [Jesaja 58:5-7 anförs]. Guds sak omfattar varje nödlidande, plågat helgon. Vi skall inte själviskt välja ut några få släktingar och vänner och hjälpa dem, varpå vi avslutar våra ansträngningar. Alla behövande, som vi görs uppmärksamma på, skall stöttas, och då i synnerhet de, som lider för sanningens skull. Om vi försummar detta arbete, kommer Gud att hålla oss ansvariga. Borde inte vi som ett folk leva rättfärdigt, rätta oss efter de villkor Gud har fastslagit, och vara görare av Hans Ord (Manuskript 145, 1899)? rätt

(1151)6. Inga ok skall anbringas – Herren har inte gett människor i uppgift, att lägga några ok kring halsarna på Hans folk, varigenom de binds fast och hindras från, att blicka hän till Honom och ledas samt styras av Honom. Det är inte Herrens avsikt, att Hans folk skall stå ansvariga inför sina medmänniskor, vilka är lika beroende av Gud själva (Brev 76, 1902). rätt

(1151)8 (se EGW:s anmärkningar om Sakarja 4:12). Gud behöver mänskliga redskap – Vi skall i praktiken omsätta lagens påbud, och därmed leva rättfärdigt; därmed följer Guds härlighet i spåren. Ljuset från Kristi rättfärdighet kommer då att vara vår förtrupp, och tåget kommer att åtföljas av Herrens härlighet. Låt oss tacka Herren för denna försäkran. Låt oss ständigt förhålla oss så, att himmelens Herren Gud kan välsigna oss. Låt oss betänka, att det är vår stora förmån, att stå i förbindelse med Gud – att vara Hans biträden. rätt

(1151)I Sin stora plan för det förlorade släktets återlösning har Gud gjort Sig beroende av, att använda mänskliga ombud som Sina biträden. Han behöver sådana, för att nå fram till mänskligheten. Han måste vinna deras samverkan, som är handlingskraftiga, raskt ser möjligheter, snabbt upptäcker, vad som måste göras för nästan (Notebook Leaflets Nr. 23, s. 1). rätt

(1151)Synbar rättfärdighet krävs – Notera det inspirerade löftet från profeten till dem, som gör allt i sin makt, för att mildra kroppsliga och andliga kval. [Jesaja 58:8 anförs.] rätt

(1151)Som kristna skall vi äga en rättfärdighet, som utvecklas och är synbar – en rättfärdighet, som avbildar Jesu Kristi sinnelag, då Han var här i världen (Manuskript 43, 1908). rätt

(1151)8-14. Sinnelaget hos sanna reformatorer – Här anges särdragen hos dem, som skall vara reformatorer, hos dem, som skall bära det tredje änglabudskapets fana, hos dem, som erkänner Guds budhållande folk, och som ärar Gud, samt, inför hela världsalltet, är ivrigt sysselsatta med, att bygga upp de gamla ruinerna. Vem är det, som kallar dem för dem, som murar igen sprickor, dem, som återställer stigar? Jo, Gud. Deras namn står skrivna i himmelen som reformatorer, återställare, som reparatörer av många släktens grundvalar (The Review and Herald, den 13. oktober, 1891). rätt

(1151)9, 10. Medlidande får ljuset att stråla – [Jesaja 58:9, 10 anförs]. Runt omkring oss finns det illa anfäktade själar. Låt oss söka oss fram till dessa lidande, och i rättan tid tala tröstens ord till deras hjärtan. Här och var – ja, överallt – kommer vi att finna dem. Låt oss alltid vara kanaler, varigenom medlidandets uppfriskande vatten flyter. Till dem, som avhjälper de hungrigas och de illa utsattas behov, lyder löftet: ”då skall ditt ljus gå upp i mörkret”. rätt

(1151)Många är i mörker. De har förlorat orienteringen. De vet inte, vad de skall ta sig till. De förvirrade bör söka upp andra förvirrade, och låta dem höra hoppets och uppmuntrans ord. När de inleder detta verk, kommer ljuset från himmelen att uppenbara stigen, som de bör hålla sig till. Deras hugsvalande ord till de drabbade kommer att trösta dem själva. Genom att bispringa andra, kommer de själva att undsättas i sina vanskligheter. Då ersätter fröjden ledsamheten och dysterheten. Då flödar hjärtat – fyllt av Guds Ande – över av värme mot varje medmänniska. Varje dylik individ befinner sig inte längre i mörker; ty vederbörandes ”natt” skall ”bli lik middagens ljus” (Manuskript 116, 1902). rätt

(1151)11. Guds vägledning skänker klar urskiljningsförmåga – Angående personer, som håller sig till det eviga livets väg och där delar sina välsignelser med andra, uttalar profeten Jesaja följande: ”HERREN skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.” rätt

(1152)Vi behöver dessa välsignelser. Vi behöver livets vatten, som flödar från Jesus Kristus, vilket i oss skall bli till ett källsprång medförande evigt liv. ”HERREN skall alltid leda dig”. När vi låter oss ledas av Herren, kommer vi att äga klar urskiljningsförmåga. Vi kommer då inte att kalla rättfärdighet för orättfärdighet, ej heller mena, att det, som Herren har förbjudit, är rätt. Vi kommer att inse, vad som är Herrens verk. rätt

(1152)Få har förstått det här. Jag är medveten om flera, som har vilseförts av fienden. Men Gud önskar, att Du skall bli delaktig av Hans natur. Han önskar inte se något ok från mäktiga personer på Din hals, utan att Du skall vända Dig till Honom, som förmår att till det yttersta frälsa var och en, som uppsöker Honom i rättfärdighet och sanning. Vi har inte tid till, att lättsinnigt snegla på fienden; ty vi befinner oss alldeles inpå världshistoriens slut (Manuskript 43, 1908). rätt

(1152)12-14 (Uppenbarelseboken 11:19; 14:9-12). Sabbatshållare murar igen revorna – [Jesaja 58:8-14 anförs]. Var finner vi människorna, som tilltalas på detta vis? Vilka är det, som skall bygga upp de gamla ruinerna, och återställa grundvalar från forntida släkten? Var är de personer, som genom himmelens ljus uppdagat, att en spricka har gjorts i Guds lag? rätt

(1152)I Uppenbarelseboken säger Johannes: ”Guds tempel i himlen öppnades, och hans förbundsark blev synlig i hans tempel”. Uppenbarelseboken 11:19. Johannes skådade i en syn, hur Herrens folk såg fram emot Hans ankomst och sökte efter sanningen. Då Guds tempel öppnades för Hans folk, sköt ljuset från Guds lag – som låg i förbundsarken – ut. Mottagarna av ljuset framträder i samband med förkunnandet av den tredje ängelns budskap. rätt

(1152)Den här ängeln ses flyga fram mitt i himlen och säga ”med stark röst: ’Den som tillber vilddjuret och dess bild och tar dess märke på sin panna eller hand, han skall själv få dricka av Guds vredes vin, som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han kommer att plågas i eld och svavel inför änglarna och inför Lammet.... I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.’” rätt

(1152)Detta är folket, som murar igen sprickan i Guds lag. De ser, att Sabbaten hos det fjärde budet har ersatts med en falsk vilodag, en dag utan stöd i Guds Ord. Mitt uppe i stort motstånd förblir de trofasta mot sin Gud, och ställer sig under den tredje ängelns standar (Manuskript 48, 1900). rätt

(1152)I det, att slutet närmar sig, kommer vittnesbörden från Guds tjänare att bli mera entydiga och mera kraftfulla, varigenom sanningens ljus sprids över de lögnens och förtryckets system, som så länge har haft överhanden. Herren har sänt oss budskap för denna tid, för att grundfästa kristenheten på en evig grundval, och ingen, som tror på den nuvarande sanningen, får luta sig emot sin egen visdom, utan mot Guds; och därmed återställa grundvalar från forntida släkten. Dessa kommer att antecknas i himmelens böcker som de, vilka murar igen sprickor, som återställer stigar, så att man kan bo i landet. Vi skall försvara sanningen, eftersom den är sanningen, när vi möter det hårdaste motstånd. Gud är i färd med, att påverka människors sinnen; det är inte bara de troende, som verkar. Den stora, upplysande kraften tillhör Kristus; strålglansen från Hans goda föredöme skall framhållas för folket vid varje föredrag och predikan (Brev 1f, 1890). rätt

(1152)Helhjärtade personer skall stå i bräschen – Jag skriver det här, eftersom många i församlingen har framställts för mig som personer, vilka uppfattar andra människor som omkringvandrande träd. Deras religiösa erfarenhet måste bli en annan och djupare, innan de blir varse snarorna utlagda, för att fånga dem i bedragarens nät. Inga halvmesyrer är tillåtna nu. Herren efterlyser pålitliga, bestämda, helhjärtade män och kvinnor att stå i sprickan, och laga muren. [Jesaja 58:12-14 anförs.] rätt

(1152)Ett klart och tydligt vittnesbörd skall avläggas av alla våra predikanter i alla våra församlingar. Gud har tillåtit avfall att äga rum, för att visa, hur litet vi kan förtrösta på människor. Vi skall alltid blicka hän till Gud; Hans ord är inte Ja och Nej, utan Ja och Amen (Notebook Leaflets Nr. 19, sid. 2, 3).

13, 14. Se EGW:s anmärkning om Andra Moseboken 20:1-17. rätt

(1153)

Kapitel 59

(1153)Tillståndet i världen föregående Kristi första framträdande är en bild av dess tillstånd strax före Hans andra ankomst. Samma slags ogudaktighet skall förekomma, Satan uppvisar samma slags förförande makt över människornas sinnen. Han sätter sina uppövade agenter i arbete, och kommer dem att handla kraftfullt. Han håller på att samla sin här med mänskliga redskap, för att dra ut i den sista striden mot Livets Furste, för att störta Guds lag över ända, vilken utgör grundvalen åt Hans tron. Satan kommer att ta mirakulösa företeelser till hjälp, för att i människornas tankar slå fast, att han är det han utger sig för att vara – denna världs furste, och att segern är hans. Han kommer att vända sina styrkor mot dem, som är trofasta mot Gud, men fastän han är mäktig att orsaka smärta, ångest och mänskligt lidande, förmår han icke att fläcka ned själen. Han kan orsaka Guds folk bedrövelse och smärta, såsom han gjorde mot Kristus, men han är oförmögen, att orsaka ens den svagaste kristnes undergång. Guds folk måste i dessa yttersta dagar vänta sig, att de skall hamna mitt uppe i striden; det heter nämligen i det profetiska Ordet: ”I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd” (Brev 43, 1895). rätt

(1153)

Kapitel 60

(1153)2 (Malaki 2:7, 8). Blott ljuset förmår att skingra mörkret – Då Kristus kom till världen, övertäckte mörker jorden och töcken folken. Guds levande visdomsbrunnar höll raskt på att förvandlas till en död bokstav. Guds stillsamma, lågmälda röst hördes bara emellanåt av de mest hängivna tillbedjare; ty den hade övermannats och tystats av människor dogmer, maximer och traditioner. Prästernas långa, invecklade uttolkningar gjorde de tydligaste saker gåtfulla, oklara och otydliga. Rivaliserande sekters högljudda anspråk gjorde människor förvirrade, och deras doktriner skiljde sig märkbart från sanningens korrekta lära.... rätt

(1153)Sanningen blickade ned från himmelen på människors barn, men fann ingen återspegling av sig själv; ty mörker övertäckte jorden och töcken folken. För att skingra lögnens mörker, som skymt Guds härlighet från människors åsyn, måste sanningen ljus stråla mitt uppe i världens moraliska mörker. Beslut fattades vid Guds rådsmöten, att Hans enfödde Son måste lämna Sin höga post som himmelsk anförare, och iföra Sin gudomlighet mänsklig natur samt träda in i världen. Ingen yttre prakt skulle tillåtas att markera Hans närvaro, förutom dygd, barmhärtighet, godhet och sanning; ty Han skulle för världen uppenbara särdragen hos Guds karaktär; men världen, ovan vid att blicka på sanningen, vände ryggen åt ljuset och omfamnade lögnens mörker; ty lögnen behagade bättre deras förvända sak, än sanningen (The Review and Herald, den 6. augusti, 1895). rätt

(1153)

Kapitel 61

(1154)”Till hans”, Kristi Jesu, ”förhärligande” – O att detta skulle vara vår ledstjärna! Då skulle vi rent av tänka på våra ansiktsuttryck, våra ord, liksom på rösten, när vi talar. All vår handel och vandel skulle ske i tro och rättskaffenhet. Då skulle världen bli övertygad om, att det finns ett folk, som är den himmelske Guden troget.... rätt

(1154)Gud manar alla, att uppnå samklang med Honom. Han tar gärna emot dem, bara de slutar med sina onda gärningar. Genom förening med Kristi gudomliga natur kan de undfly denna världs fördärvliga inflytande. Det är dags för oss, att bestämma oss för, vilken sida vi skall stå på. Satans krafter kommer att påverka varje sinne, som låter sig påverkas av honom. Men det förekommer också himmelska krafter, som väntar på att få förmedla de härliga strålarna från Guds härlighet till alla, som är villiga att ta emot Honom. Vi är i behov av sanningen, den dyrbara sanningen i all dess ljuvlighet. Sanningen för med sig frihet och glädje (Manuskript 43, 1908). rätt

(1154)

Kapitel 64

(1154)Låt Gud med Sin hand forma lerklumpen till Sin egen tjänst. Han vet precis, vad för slags kärl Han bäst behöver. Till varje människa har Han överlämnat ett särskilt arbete. Gud vet, var hon bäst hör hemma. Många verkar tvärt emot Guds vilja, och därigenom river de sönder väven. Herren vill, att var och en skall vara foglig under Hans gudomliga ledning. Han placerar människor, där de låter sig formas till enhet med Kristus och bära Hans gudomliga likhet. Om bara jaget låter sig gestaltas, om individen samarbetar med Gud, ja, om alla går med på, att förenat be, förenat sträva och inta sina platser som trådar i livets väv, kommer de att bli till ett vackert mönster, som fröjdar Guds världsallt. (Brev 63, 1898). rätt

(1154)Krukmakaren förmår inte, att forma och knåda ett kärl till hedersamt bruk, med mindre det sätts i Hans händer. Det kristna livet handlar om daglig övergivelse, underkastelse och fortgående segervinning. Varje dag skall nya segrar tas. Jaget måste försvinna ur sikte, och Guds kärlek måste ständigt uppammas. På så vis växer vi upp till Kristus. På så vis formas livet i enlighet med den gudomliga modellen (Manuskript 55, 1900). rätt

(1154)Varje Guds barn förväntas göra sitt allra bästa, för att höja sanningens fana. Han skall verka enligt Guds ordning och plan. I fall jaget upphöjs, blir inte Kristus förhärligad. I Sitt Ord jämför Gud Sig med en krukmakare, och Sitt folk med leran. Hans uppgift går ut på, att forma och omskapa dem till Sin egen avbild. Den läxa de skall lära sig, är underkastelsens läxa. Jaget får icke bli framträdande. Om vederbörlig uppmärksamhet ägnas Guds anvisning, om jaget uppslukas av Hans vilja, alstrar Krukmakarens hand ett välformat kärl (Brev 78, 1901). rätt

(1154)

Kapitel 65

21-23. Se EGW:s anmärkning om Ordspråksboken 31:27. rätt

nästa kapitel