Jeremia

(1154)

Kapitel 3

(1155)

Kapitel 8

(1155)8 (Matteusevangeliet 15:9; 22:29). Förkastandet av sanningen har orsakat sakernas nuvarande tillstånd – Förekomsten av synd är alarmerande; världen håller på att bli fylld av våld, såsom i Noas dagar. Skulle världen vara i sitt nuvarande skick, om de, som säger sig vara Guds folk, hade hyst djup aktning för och lytt Herrens lag? Det är förkastandet av sanningen, människans lösgörande från Guds budord, som har orsakat det nuvarande sakernas tillstånd. Guds Ord sätts ur spel av falska herdar. Flockledarnas bestämda motstånd mot Herrens lag avslöjar, att de har förskjutit Herrens Ord, och har ersatt det med sina egna ord. I sin utläggning av Skrifterna förkunnar de läror, som är människors bud. I sitt avfall från sanningen har de uppmuntrat till ondska, sägande: ”Vi är kloka, och vi bär Herrens lag med oss.” Kristi ord till fariséerna går att tillämpa på dem. Till dessa undervisare sade Kristus: Ni förstår varken Skriften eller Guds makt.... rätt

(1155)Tillståndet i vår värld är precis sådant profeten sade, att det skulle vara strax före världshistoriens slut (Manuskript 60, 1900).22. Se EGW:s anmärkning om Andra Moseboken 15:23-25. rätt

(1155)

Kapitel 11

(1155)

Kapitel 17

(1155)Guds tålamod med dem var stort, Han manade dem ofta till sann syndaånger. Dock vägrade de att lyssna, och till sist måste Gud tala genom straffdomar, med vars hjälp Han visade dem deras svaghet Honom förutan. Han insåg deras beslutsamhet, att få sin egen vilja igenom, varför Han överlämnade dem i deras fienders händer. Dessa ödelades deras land, och tillfångatog folket. rätt

(1155)De förbund, som israeliterna slutit med sina hedniska grannar, utmynnade i förlusten av deras identitet som Guds särskilda folk. De blev genomsyrade av deras onda vanor, som de ingått förbjudna förbund med. Banden till världsliga personer orsakade förlusten av deras första kärlek, liksom deras iver för att tjäna Gud. De fördelar, som de sålde sig till för att uppnå, medförde bara besvikelse, och utmynnade i förlusten av många själar. rätt

(1155)Israels erfarenhet kommer att bli erfarenheten för alla, som söker sin styrka i världen och vänder den levande Guden ryggen. De, som överger den Mäktige, källan till all styrka, och slår sig samman med världens personer samt gör sig beroende av dessa, försvagas i moralisk kraft och blir därigenom lika dem, som de förtröstar på. rätt

(1156)Gud bemöter dem, som begår misstag, med vädjanden och försäkranden. Han försöker, att visa dem deras felsteg, och förmå dem till äkta syndaånger. Men om de fortsatt vägrar, att ödmjuka sina hjärtan inför Honom, om de eftersträvar, att upphöja sig själva över Honom, måste Han tilltala dem genom straffdomar. Ingen antydan om närhet till Gud, inget påstått samband med Honom, godtas från dem, som envisas med att vanära Honom, genom att luta sig emot den världsliga makten (The Review and Herald, den 4. augusti, 1904). rätt

(1156)25 (Jesaja 65:2; Hesekiel 12:2). Israel blint för ljuset, dövt för budskapen – Hade Guds utvalda folk stått kvar på sin bestämda post, i egenskap av försvarare av den heliga, eviga sanningen – som skulle förmedlas till den hedniska världen – skulle Jerusalem ha stått kvar i denna dag. Men de var ett upproriskt folk. Och då Gud hade gjort allt, som en Gud kan göra, innefattande att sända Sin enfödde Son, var de så okunniga om Skrifterna och Guds kraft, att de vägrade att ta emot den enda hjälp, som kunde ha räddat dem från undergång. ”Här har vi arvtagaren!”, sade de. ”Kom, låt oss döda honom, så får vi hans arv.” rätt

(1156)Gud utsåg Israel till att vara ett ljus för hedningarna, alltså för att mana dem till förnyad trofasthet. Men Israel självt blev blint för ljuset, dövt för budskapen, som sändes, för att skänka henne insikt (Manuskript 151, 1899). rätt

(1156)

Kapitel 18

(1156)

Kapitel 20

(1156)Hur hånfullt behandlade inte judafolket budskapet, som Herren gav dem genom Sin profet Jeremia! Angående sin erfarenhet härav, säger profeten Jeremia: ”Du, HERRE, övertalade mig, och jag lät mig övertalas. Du grep mig och blev mig övermäktig. Så har jag blivit ett ständigt åtlöje, alla hånar mig. Ty så ofta jag talar måste jag klaga, över våld och förtryck måste jag ropa, ty HERRENS ord drar över mig spott och spe hela dagen.” rätt

(1156)Så omfattande var motståndet mot Jeremias budskap, så ofta förlöjligades och hånades han, att han yttrade: ”Jag vill glömma honom och inte mer tala i hans namn.” Så har det alltid varit. Bitterheten, avskyn och motståndet, som visats mot Guds i tillrättavisning uttalade ord har förmått många andra Guds budbärare till att göra, som Jeremia gjorde. Men vad gjorde denne Herrens profet efter sitt beslut? Hur han än försökte, var det omöjligt att hålla tyst. Varje gång han trädde in i folkets samlingar, upptäckte han, att Herrens Ande var starkare, än han var. Det står skrivet om den saken: ”Då blev det i mitt hjärta som en brinnande eld, instängd i mitt innersta. Jag ansträngde mig att uthärda den men kunde det inte. Jag hör många förtala mig, det är skräck från alla håll: ’Ange honom!’ ’Ja, vi skall ange honom!’ Alla som stått mig nära väntar på att jag skall falla. ’Kanske låter han lura sig, så att vi blir honom övermäktiga och kan hämnas på honom.” rätt

(1156)Har inte Guds tjänare i detta släktes tid haft en upplevelse liknande Jeremias, då de yttrat Herrens tillrättavisningar till syndare och förfäktare av felaktiga principer? När det införs element, som hotar rättvisan och domen, måste Herrens ord sägas som åthutning. I vår tid finner vi samma svårigheter, som Herrens tjänare uppdagade i det gamla Israels tid, då de blev ivägskickade, för att avslöja aktuella företeelser, som var fördärvliga till sin natur (Manuskript 56, 1902). rätt

(1157)

Kapitel 23

(1157)De svåraste straffdomarna kommer att drabba dem, som åtagit sig uppgiften som herdar över hjorden, eftersom de för människorna har förtäljt fabler, i stället för sanningen. Barn kommer att ställa sig upp och förbanna sina föräldrar. Församlingsmedlemmar, som har skådat ljuset och blivit övertygade, men som har anförtrott sina själars frälsning åt predikanten, kommer på Guds dag att erfara, att ingen annan själ kan betala lösen för deras överträdelse. Ett ohyggligt rop kommer att höras: ”Jag är förlorad, för alltid förlorad!” Människor kommer att känna sig redo, att slita i stycken de predikanter, som har förkunnat lögner och fördömt sanningen. Den rena sanningen för denna tid kräver en förändring av levernet, men de skiljer sig från kärleken till sanningen, och om dem går det att säga: ”O Israel, Du har fördärvat Dig själv.” Herren sänder ett budskap till folket: ”Sätt hornet för din mun! Som en örn kommer fienden över HERRENS hus, eftersom de har brutit mitt förbund och syndat mot min lag” (Brev 30, 1900). rätt

(1157)6. Kröningsdagen – På Frälsarens kröningsdag kommer Han ej mera att erkänna som Sina några, som är behäftade med fläck eller skrynkla. Dock kommer Han till Sina trogna att ge den odödliga härlighetens kronor. De, som vägrat att låta Honom vara deras Herre, kommer att se Honom omgiven av de förlossades härskara, där alla bär tecknet Herren vår Rättfärdighet. De kommer att se huvudet, som en gång var krönt med törnen krönt med ett härlighetens diadem (The Review and Herald, den 5. Maj, 1903). rätt

(1157)28 (Första Korintierbrevet 3:13). Predika Ordet, utelämna agnarna – Vad gäller ämnet om den gudomliga gåtan kring Guds natur, förhöll Sig Kristus alltid, klokt nog, reserverad. Det gjorde Han, för att stänga ute mänskligt gissande. De heligaste, mest okränkbara och eviga hemligheter, som Gud inte har lagt i dagen, utgör blott spekulationer ur mänsklig synvinkel – blott förvirrande teorier. Det finns sådana, som känner till sanningen, men inte lever ut den. Dessa längtar så efter något nytt, sensationellt att lägga fram. I sin stora iver, att bli märkvärdiga, införlivar somliga fantasirika uppfattningar, som inte är något annat, än agnar och skräp. Redan nu sänker sig vissa från de storslagna och levande spörsmålen för denna tid till det löjliga och märkliga, och sensationslystna individer är redo, att suga åt sig antaganden och gissningar samt människors teorier och falsk vetenskap som sanning, vilken bör anammas och läras ut. rätt

(1157)Dessa gissar angående frälsningen, utan ett enda tydligt ”Så säger Herren”. På så vis samlar de en massa skräp av trä, hö och ogräs som värdefullheter att lägga på grundstenen. Detta kommer inte att bestå eldsprovet, utan kommer att förintas, och i fall de, som förmått sig själva till att tro på dessa teorier, är så självbedragna och inte känner till sanningen, men ändå blir omvända, kommer deras liv att räddas som ur elden tack vare verklig syndaånger och ödmjukelse inför Gud. De har varit upptagna av det simpla, i stället för av det heliga. Många tar till sig föreställningar utan värde och lägger fram dessa inför Guds hjord som föda, när de egentligen bara är agnar, som aldrig kommer att gagna eller styrka Guds hjord, utan kommer att hålla kvar dem i träsket, eftersom de intar sådant, som saknar all dygd och näring. Vilket värde har agnarna för dem, som förväntas vara vete (Manuskript 45, 1900)? rätt

(1157)

Kapitel 25; 27-29; 30, 31

(1157)Det var omedelbart efter brevväxlingen mellan Jeremia och de israelitiska landsflyktingarnas äldstebröder, som profeten gavs i uppdrag, att skriva i en bok allt, som hade uppenbarats för honom beträffande Israels återställande. Detta framgår av trettionde och trettioförsta kapitlet i Jeremia. rätt

(1158)Dessa, förutom förutskickelserna i tjugofemte kapitlet, utgör de brev och urkunder, som profeten Daniel, i ”Ahasveros son Darejaves första regeringsår”, studerade under bön, dryga sextio år efter deras nedtecknande (The Review and Herald, den 21. mars, 1907). rätt

(1158)

Kapitel 25

(1158)I ljuset från dessa entydiga ord, som förutsade fångenskapens längd, verkar det konstigt, att någon skulle hävda, att israeliterna snart skulle återvända från Babylon. Och ändå fanns det de i Jerusalem och i Babylon, som inte höll upp med, att uppmuntra folket till att tro på en snar befrielse. Gud tog summariskt itu med somliga av de falska profeterna, och bekräftade således Sin budbärare Jeremias sannfärdighet. rätt

(1158)Till tidens slut kommer det att dyka upp personer, som vill skapa förvirring och upproriskhet ibland det folk, som bekänner sig till att lyda Guds lag. Men så sant, som att Guds straffdom hemsökte de falska profeterna på Jeremias tid, lika sant kommer dagens opålitliga medarbetare att få sin beskärda del av hämnden, ty Herren har inte ändrat Sig. Spridarna av lögner uppmuntrar människor till att ta det lätt på synden. När de ohyggliga följderna av deras onda gärningar blir uppenbara, söker de att, om möjligt, skylla sina vanskligheter på den, som troget har varnat dem, liksom judarna beskyllde Jeremia för sina motgångar. rätt

(1158)De, som uppför sig upproriskt mot Herren, kommer alltid att finna falska profeter, som rättfärdigar deras handlande, och smickrar dem till döds. Med lögn vinner man ofta nya vänner, vilket framgår av exemplen med de falska lärarna ibland israeliterna. Dessa så kallade profeter vann, i sin låtsade iver för Gud, många fler troende och efterföljare, än den verklige profeten, som bar fram det osminkade budskapet från Herren. rätt

(1158)Med tanke på de falska profeternas verk, vägleddes Jeremia av Herren till att skriva brev till befälhavarna, äldstebröderna, prästerna, profeterna och hela folket, som hade tillfångatagits och förts till Babylon, vari han manade dem till, att inte låta sig luras till att tro på en snar befrielse, utan att lugnt och stilla underordna sig, fortsätta med sina sysslor, och inrätta för sig själva fridens boningar ibland fienderna. Herren manade dem till, att inte låta sig luras av så kallade profeters eller siares falska framtidsutsikter. Genom Sin tjänare Jeremia försäkrade Han dem, att efter sjuttio års fångenskap skulle de bli befriade, och få återvända till Jerusalem. Gud lovade, att Han skulle bönhöra dem och visa dem Sitt gillande, bara de ville vända sig helhjärtat till Honom [Jeremia 29:14 anförs] (The Review and Herald, den 14. mars, 1907). rätt

(1158)

Kapitel 27

Kapitel 28

Kapitel 29

Kapitel 31

(1159)Alla, som tar till sig Herrens budskap om rening från allt trots mot Hans budord och likformighet mot världen, och som verkligen ångrar sina synder och bättrar sig i det, att de blickar hän till Gud för stöd samt vandrar längs lydnadens väg i förhållande till Hans budord, kommer att motta gudomlig assistans till att korrigera sina fula ovanor. Men de, som på ytan ångrar sig och söker Herren, utan att göra avkall på sina onda handlingar, kommer inte bara att göra sig själva besvikna, men när de ser sitt agerande i form av sinnebilder och liknelser – då kommer de att känna skam och sorg, därför att de har gjort Herren besviken. De har hoppats på och förlitat sig till sitt eget handlande. Som ett folk har de visats tillrätta, och ändå har de inte lagt bort de onda handlingar, som påkallat tillrättavisningarna (Manuskript 65, 1912). rätt

(1159)

Kapitel 36

[Jeremia 36:22, 23, 27, 28, 32 anförs] (Manuskript 65, 1912). rätt

(1159)

Kapitel 39

Kapitel 48

(1159)Väl Herren har utsatt någon för prövning, för att vederbörande skall bli säker på sitt kall till pastorstjänsten, kan vi vara säkra på att Herren inte behöver honom, i fall personen är tillfreds med att följa sin egen väg och vilja, utan att rätta sig efter Guds Andes yttringar, utan att växa till i nåd och få fördjupad kunskap; ty han kan inte förmedla det, som han inte tagit emot. rätt

(1159)Tjänande förväntas av varje själ. Vederbörande skall använda varje kroppslig, moralisk och mental kraft, genom Andens helgelse, för att vara en Guds medarbetare. Det fodras av samtliga, att de hänger sig aktivt och utan förbehåll åt att tjäna Gud. De skall samverka med Jesus Kristus i det stora verket med, att bistå andra. Kristus dog för varje människa. Han har köpt fri varje människa, genom att ge Sitt liv på korset. Det gjorde Han, för att människorna inte längre skall leva utan mål och själviskt, utan för Jesus Kristus, som dött för deras räddning. Alla kallas inte till pastorstjänst, men likväl skall de tjäna. Det är en oförskämdhet mot Guds Helige Ande, när en person väljer att leva, för att tjäna sig själv. rätt

(1159)Tjänande innebär inte bara att studera böcker och predika. Det innebär praktiskt handlande (Brev 10, 1897). rätt

(1159)Kunskapen om sanningen inte omsatt i praktiken – Denna beskrivning av Moab är en skildring av de kyrkor, som har blivit lika Moab. De har inte stått på pliktens post som trogna väktare. De har inte samverkat med de himmelska förnuftsväsendena, genom att utöva sin Gudagivna förmåga, att göra Guds vilja, för att tränga undan mörkrets makter, och att bruka varje kraft Gud har gett dem, för att främja sanningen och rättfärdigheten i vår värld. De äger kunskap om sanningen, men de har inte levt ut sin kunskap (Manuskript 7, 1891). rätt

(1160)Gud tuktar Sina medarbetare – Gud har gett åt varje människa hennes arbetsuppgift, och vi skall kännas vid klokheten hos Hans plan för oss, genom att helhjärtat samarbeta med Honom. Sann lycka står bara att finna i ett liv av tjänande. Den, som lever ett värdelöst, själviskt liv, är olycklig. Vederbörande är missnöjd med sig själv och med omgivningen. rätt

(1160)Herren tuktar Sina medarbetare, för att de skall stå klara att fylla de positioner de kallas till. Alltså önskar Han, att göra dem lämpliga till att uträtta en än mer godtagbar tjänst. rätt

(1160)Ett enahanda liv leder verkligen inte till andlig växt. Somligas väg till högsta möjliga andliga nivå går endast genom en ändring av det vardagliga. När Gud i Sin försyn ser, att stora ändringar är av nöden för karaktärens blomstring, rubbar Han personens behagliga cirklar. rätt

(1160)Det finns de, som vill styra och härska, och som behöver underkasta sig helgelse. Då åstadkommer Gud en förändring i deras liv. Måhända Han ålägger dem plikter, som de inte skulle välja. Om de låter sig ledas av Honom, ger Han dem nåd och styrka till, att utföra plikterna i en anda av underkastelse och hjälpsamhet. På så vis görs de dugliga till, att fylla positioner, där deras väldisciplinerade förmågor gör dem till högst passande tjänare. rätt

(1160)Andra övar Gud upp, genom att låta dem drabbas av besvikelse och synbart misslyckande. Det är Hans avsikt, att de skall lära sig att bemästra svårigheter. Han ingjuter i dem beslutsamhet, att vända varje synbart misslyckande till en framgång. Ofta ber och gråter människor på grund av vanskligheterna och hindren i deras väg. Men om de håller fast vid sin första kärlek ända till slutet, röjer Han vägen för dem. Framgången väntar runt hörnet, när de strider mot svårigheter, som ter sig ohanterliga.... rätt

(1160)Mångas bristande insikt om rätt tjänande för Gud beror inte på okunskap, utan på ovilja att rätta sig efter Hans fostran. Moab omtalas som misslyckad så här med profetens ord: ”I säkerhet har Moab levt sedan sin ungdom, ... Han har inte blivit tömd ur ett kärl i ett annat, inte vandrat bort i fångenskap. Därför har han kvar sin smak, och hans luktsinne har inte förändrats.” rätt

(1160)Så förhåller det sig med dem, vars nedärvda och uppammade fallenhet för det onda inte har avlägsnats ur dem. Deras hjärtan har inte renats från nedsmutsning. De har beretts tillfälle till, att verka för Gud, men har inte tagit vara på det, därför att de önskat att förverkliga sina personliga planer. rätt

(1160)Den kristne skall vara beredd på, att utföra ett verk, som kännetecknas av vänlighet, saktmod, ömsinthet, tålamod. Uppammandet av dessa dyrbara gåvor skall ses i den kristnes leverne, så att han, när Mästaren kallar till tjänst, är redo att till det yttersta bispringa och välsigna omgivningen (The Review and Herald, den 2. Maj, 1907). rätt