Hesekiel

(1160)

Kapitel 1

(1161)8 (Hesekiel 10:8, 21). Gudomlig kraft borgar för framgång – I Hesekiels syn höll Gud handen under kerubernas vingar. Med detta vill Han ha sagt till Sina tjänare, att deras framgång kommer sig av gudomlig kraft. Han verkar tillsammans med dem, om de kastar av sig sin orättfärdighet, och börjar att leva rent. De himmelska budbärare Hesekiel såg, vilka rörde sig som en blixt ibland de levande väsendena, är en bild på verkets hastiga avslutning. Han, som ej slumrar, som ständigt är verksam för Sina planers fullbordande, är i stånd till, att främja Sitt stora arbete på ett harmoniskt sätt. Det, som för begränsade sinnen ter sig krångligt och invecklat, förmår Herren med Sin hand att hålla i fulländad ordning. Han kan lägga planer och ta fram resurser, för att omintetgöra onda rådgivares syften, och gäcka dem, som är ute efter att åstadkomma elände. rätt

(1161)De, som kallas till ansvarsställningar inom Guds verk, känner ofta, att de bär på tunga bördor. I stället skulle de kunna förnimma glädjen av, att Jesus bär samtliga bördor. Vi känner efter för mycket och då tornar ansvar, vanskligheter och bryderier i Herrens verk upp sig. Vi måste lita på Honom, tro på Honom, och så tåga framåt. De himmelska budbärarnas outtröttliga vaksamhet, deras oupphörliga arbete tillsammans med jordiska varelser, visar oss, hur Guds hand styr hjulet inom ett hjul. Den gudomlige Instruktören säger till varje aktör inom Sin verksamhet, liksom Han en gång i tiden sade till Koresh: ”Jag spände bältet om ditt liv, fastän du inte kände mig” (The Review and Herald, den 11. januari, 1887). rätt

(1161)15-28. Individuell frihet, ändå fullständig samklang – Gud är väl bekant med varje människa. Kunde vi öppna ögonen, skulle vi se den eviga rättvisan i aktion i vår värld. Ett vidunderligt inflytande, som inte styrs av människan, är i verksamhet. Människor må inbilla sig, att de behärskar utvecklingen, men här är högre inflytanden än mänskliga sådana sysselsatta. Guds tjänare vet om, att Han är i färd med, att motverka Satans planer. De, som inte känner Gud, kan inte förstå Hans handlande. Inuti ett hjul verkar ett annat hjul. Maskineriet är synbarligen så invecklat, att det för människor bara ser ut som en enda röra. Likväl vilar den gudomliga handen, vilket profeten Hesekiel såg, på hjulen, och varje del rör sig i fullständig samklang, varvid de alla utför sina bestämda uppgifter, och ändå med individuell handlingsfrihet (Manuskript 13, 1898). rätt

(1161)

Kapitel 9

(1161)Ängeln med skrivverktyget skall anbringa ett märke i pannan på alla, som skiljt sig ifrån synd och syndare, och denne ängel följs av dödsängeln (Brev 12, 1886). rätt

(1161)(Uppenbarelseboken 7:2.) Sigillet är lika med grundfästande i sanningen – Så snart, som Guds folk är beseglade i pannan – det här är inget synligt märke, utan det att vederbörande fästs grundligt i sanningen, både förståndsmässigt och andligt, så att de inte går att rubba – och därmed beredda på sållningen, kommer den att inträffa. Ja, den har redan inletts; Guds straffdomar vilar nu över landet, för att varna oss inför det, som komma skall (Manuskript 173, 1902). rätt

(1161)

Kapitel 10

Kapitel 12

Kapitel 16

(1161)Vi känner väl till, att Sodom föll på grund av invånarnas fördärv. Här har profeten noga angett de bestämda överträdelser, som medförde urspårad moral. Vi ser, att nu förekommer det i världen exakt de synder, som förekom i Sodom, och som tände Guds vrede mot henne, varigenom hon gick under (The Health Reformer, juli, 1887). rätt

(1162)

Kapitel 20

12, 13. Förakt för lagen visar förakt för Lagstiftaren – De, som trampar på Guds myndighet, och visar öppet förakt för lagen, som tillkännagavs på ett så vidunderligt sätt på Sinai, föraktar härigenom Lagstiftaren, den store Jehova.... rätt

(1162)Genom att överträda lagen, som Gud tillkännagav i sådant majestät, och i en härlighet, som ingen kunde nalkas, visade folket öppet förakt för den store Lagstiftaren, och döden var straffet (Spiritual Gifts, Band 3, sid. 294, 300). rätt

(1162)

Kapitel 28

(1162)Ända till slutet på striden i himmelen fortfor den store troninkräktaren att rättfärdiggöra sig själv. Då man tillkännagav, att han, jämte alla sina sympatisörer, måste kastas ut från lycksalighetens boningar, tillkännagav upprorsledaren å sin sida sitt svurna förakt för Skaparens lag. Han fördömde de gudomliga stadgarna som en inskränkning av deras frihet, och förklarade att det var hans avsikt, att garantera lagens avskaffande. Med en röst skyllde Satan och hans här sitt uppror i allt på Kristus, sägande att om de aldrig hade blivit tillrättavisade, skulle de aldrig ha gjort uppror. rätt

(1162)Satans uppror skulle tjäna som lärdom för världsalltet under evigheten, ett ständigt vittnesbörd om syndens natur och ohyggliga följder. Förverkligandet av Satans styre, dess verkningar på människor och änglar, skulle komma att visa följden av, att åsidosätta Guds myndighet. Det skulle vittna om, att Guds styre och Hans lag är förutsättningar för liv och lem åt alla Hans skapade varelser. Alltså skulle historien om detta fruktansvärda experiment med upproriskhet tjäna som ett beständigt värn för alla heliga förnuftsväsen, för att hindra dem från att bli bedragna rörande överträdelsens natur, för att rädda dem från att begå synd, och lida dess straff. rätt

(1162)Vilket ögonblick som helst skulle Gud kunna beröva de otacksamma bevisen för Sin vidunderliga barmhärtighet och kärlek. Oh, att mänskliga varelser ville betänka den oundvikliga följden av sin otacksamhet mot Honom och av sitt ointresse för den oskattbara Gåvan Kristus till vår värld! Om de fortsätter, att hellre hålla sig till överträdelse än till lydnad, kommer deras nuvarande välsignelser och Guds stora barmhärtighet, som de åtnjuter, men inte uppskattar, slutligen att orsaka deras eviga ruin. När det är för sent för dem, att se och att förstå det, som de har skrattat åt som värdelöst, kommer de att inse, vad det innebär att vara utan Gud, utan hopp. Då kommer det att stå klart för dem, vad de har förlorat, genom att välja att vara otrogna mot Gud och göra uppror mot Hans budord (Manuskript 125, 1907). rätt

(1162)Bilden av en allmän rörelse – Jag uppmanar vårt folk, att studera tjugoåttonde kapitlet i Hesekiel. Den här framställda bilden äger en mera omfattande betydelse, även om den huvudsakligen föreställer Lucifer, den fallne ängeln. Det är inte bara en bestämd varelse, utan en allmän rörelse, som beskrivs, och denna rörelse kommer vi att bli varse. Ett ingående studium av det här kapitlet borde komma dem, som söker efter sanningen, att vandra i Guds samlade ljus till Sitt folk, så att de inte låter sig narras av dessa yttersta dagars bedrägerier (Special Testimonies, Series B, Nr. 17, s. 30). rätt

(1163)2, 6-10. Förverkligas snart – [Andra Tessalonikerbrevet 2:7, 8; Hesekiel 28:2, 6-10 anförs]. Tidpunkten nalkas hastigt, när det här Skriftstället kommer att uppfyllas. Världen och de bekännande protestantiska kyrkorna lierar sig i denna vår tid med syndens människa.... Det stora, stundande stridsämnet kommer att vara den sjunde dagens Sabbat (The Review and Herald, den 19. april, 1898). rätt

(1163)12. Lucifer nästan exakt som Gud – Ondskans upphov är Lucifer, som gjorde uppror mot Guds styre. Före sitt syndafall var han en överskuggande kerub, känd för sina framstående egenskaper. Gud gjorde honom ädel och skön, nästan en kopia av Sig Själv (The Review and Herald, den 24. september, 1901). rätt

(1163)12-15 (Jesaja 14:12-14). Därför kunde inte Gud ha gjort mera – Satan, den främste av de fallna änglarna, innehade en gång i tiden en upphöjd ställning i himmelriket. Han stod näst i rang efter Kristus. Kunskapen, som han och de övriga fallna änglarna ägde om Guds sinnelag, Hans godhet, Hans barmhärtighet, vishet och utsökta härlighet, gjorde deras överträdelse oursäktlig. rätt

(1163)Det lät sig helt enkelt inte göras, att återlösa dem, som hade bevittnat och kommit i åtnjutande av himmelens outsägliga härlighet, samt hade skådat Guds oerhörda härlighet, och trots denna härlighet hade gjort uppror mot Honom. Det fanns inga nya och storslagna uttryck för Guds upphöjda makt, som kunde göra ett lika djupt intryck på dem, som de, vilka de redan hade upplevt. Om de kunde göra uppror i själva närvaron av obeskrivlig härlighet, gick det inte att försätta dem i ett gynnsammare läge för prövning. Det fanns inga reservkrafter, ej heller förekom det några mera svindlande höjder eller djup av omätlig härlighet, att övervinna deras avundsjuka tvivel och upproriska muttrande med (Redemption: The Temptation of Christ, sid. 18, 19). rätt

(1163)15-19 (Jesaja 14:12-15; Uppenbarelseboken 12:7-9). Satans fördärvade verksamhet – Det förekommer ett mäktigt uppror på Planeten Jorden. Går inte en stor ledare i spetsen för det upproret? Är inte Satan själva livsgnistan och själskraften hos allt uppror, som han personligen satt igång? Visst är han den förste, store avfällingen från Gud? Ett uppror förekommer helt visst. Lucifer avviker från sin trohet och inleder krig mot den gudomliga regeringen. Kristus ges i uppdrag, att slå ned upproret. Han låter denna värld bli krigsskådeplatsen. Han går i spetsen för den mänskliga familjen. Han klär Sin gudomlighet med det mänskliga och drar fram över den mark, där Adam föll och utsätts för de samlade angreppen från Satans frestelser, utan att ge vika en enda gång. rätt

(1163)En världs frälsning står på spel. Han stod emot ärkebedragaren. Å människans vägnar måste Han segra som en människa, och på exakt samma vis måste människan segra genom ”Det står skrivet”. Hans egna ord under mänsklig täckmantel skulle komma att misstolkas, falskt läggas ut, omvandlas till lögn. Hans egna ord uttalade som Guds gudomlige Son gick inte att falsifiera. rätt

(1163)Det blir på den sista, stora dagen, som varje person lönas för sina gärningar; då kommer slutligen Djävulen och alla hans anhängare samt alla under hans domvärjo, som har gjort gemensam sak med honom, att för evigt fördömas. Kommer han att kunna lägga fram ett skäl för sitt uppror? När hela världens Domare fordrande frågar: Varför har Ni gjort så här?, vilket skäl kan han då gömma sig bakom, vilken orsak kan han framhålla? Betänk, att då kommer varje stämma att vara tyst, varje mun så snar att yttra elakhet, så snar att anklaga, så snar att yttra beskyllningar och lögner, har då täppts till, och hela den upproriska världen står mållös inför Gud; deras tungor har fastnat i gommen. Platsen för syndens inträde går att noggrant fastställa: rätt

(1163)”Du var fullkomlig på alla dina vägar ... till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.” ”Eftersom ditt hjärta var högmodigt på grund av din skönhet, och du fördärvade din visdom på grund av din prakt”. Allt detta var Guds gåva. Gud hade inte begått ett misstag, genom att göra den överskuggande keruben skön, ädel och god. ”Genom din stora handel fylldes du med våld, och du syndade. ... Genom dina många missgärningar och din oärliga handel vanhelgade du dina helgedomar.” I sammanhanget står ”handel” för ett fördärvat styre. Ordet betecknar själviskhet i utförandet av andlig tjänst. Ingenting i andligt tjänande godkänns av Gud, med mindre avsikterna och handlingarna är ägnade att gynna världsalltet. Att göra andra gott förstärker Guds härlighet. rätt

(1163)Grundsatserna hos Satans handlande i himmelen är de samma, varigenom han verkar med hjälp av människor i den här världen. Det är genom dessa fördärvande grundsatser, som varje jordiskt välde och kyrkorna stadigt har försämrats. Det är genom att förverkliga dessa grundsatser, som Satan bedrar och fördärvar hela världen från början till slut. Han fortsätter sitt sluga förfarande, som har sitt ursprung i himmelriket. Han sätter hela världen i gungning med sitt våld, varmed han fördärvade världen i Noas dagar (Brev 156, 1897). rätt

(1164)

Kapitel 31

Kapitel 33

(1164)Behov av varnande röster – Trettiotredje kapitlet i Hesekiel skisserar det arbete, som Gud godkänner. Personer i helig ansvarsställning, personer ärade av Gud genom sin position som väktare på Sions murar, skall in i minsta detalj motsvara allt, som förstås med ordet ”väktare”. De skall ständigt vara på sin vakt mot farorna, som hotar Guds arvingars andliga liv samt hälsa och välgång. rätt

(1164)I egenskap av predikanter har Gud lagt en börda av allvarsmättat ansvar på oss.... rätt

(1164)Gud har tillkännagett för oss: ”Ni är jordens salt.” Det bevarande inflytande, som vi kan utöva i världen, tilldelas oss av Herren. De rikedomar, som vi ständigt tar emot från Honom, skall förmedlas med hand och hjärta till dem runt omkring oss, som ännu inte har knutits till Källan. rätt

(1164)När vi ser Gud vanäras, bör vi inte hålla tyst, utan bör göra och säga allt vi kan, för att förmå andra att inse, att himmelens Gud icke skall betraktas som en vanlig människa, utan som den Oändlige, Den, som är värdig människans högsta aktning. Låt oss lägga fram Guds Ord i dess renhet, och höja rösten i varning mot allting, som skulle vanära vår himmelske Fader (Manuskript 165, 1902). rätt

(1164)

Kapitel 34

(1164)

Kapitel 36

(1164)Satan får människor att tro, att de är omvända, eftersom de har upplevt ett känslorus. Men de har ingen ny erfarenhet. De beter sig på samma sätt som förut. Deras liv bär inga goda frukter. De ber ofta och länge och hänvisar hela tiden till de känslor de hade vid det ena och det andra tillfället. Men de lever inte ett nytt liv. De har blivit lurade. Deras erfarenhet går inte djupare, än till känslan. De bygger på sand, och när motgångens vind blåser, sopas huset bort..... rätt

(1164)När Jesus talar om det nya hjärtat, menar Han sinnet, livet, hela människan. Hjärtats förvandling betyder, att hjärtats kärlek flyttas över från världen till Kristus. Att ha ett nytt hjärta betyder, att ha fått ett nytt sinne, nya mål och nya motiv. Vad är beviset på att hjärtat är nytt? Ett förändrat liv. Det betyder, att vi varje dag och varje timme låter själviskheten och stoltheten dö (The Youth’s Instructor, den 26. september, 1901). rätt

(1165)26 (Psaltaren 51:12). Så bevaras det nya hjärtat – En av de mest uppriktiga böner, som finns nedtecknade i Guds Ord, är Davids, när han vädjar: ”Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta”. Guds svar på en dylik bön är: Ett nytt hjärta skall Jag visst ge Dig. Det här är en uppgift, som ingen begränsad människa klarar av. Män och kvinnor skall börja från första början, genom att ärligt söka Gud, för att erhålla en sann, kristen erfarenhet. De skall förnimma den Helige Andes danande kraft. De skall ta emot det nya hjärtat, som bibehålls mjukt och ömt genom himmelens nåd. All själviskhet skall fördrivas ur själen. De skall verka uppriktigt och med ödmjukhet i hjärtat, varvid var och en söker Jesu vägledning och uppmuntran. Då skjuter byggnaden, klokt hopsatt, upp till ett heligt tempel i Herren (Brev 224, 1907). rätt

(1165)

Kapitel 37

(1165)En bild på vårt verk – Själarna åt dem, som vi önskar att frälsa, är som illustrationen Hesekiel skådade i sin syn – en dalgång med förtorkade ben. De är döda i överträdelser och synder, men Gud vill, att vi behandlar dem som om de vore levande. Skulle denna fråga ställas till oss: ”Du människobarn, kan de här benen få liv igen?’”, skulle vårt svar blott bli ett erkännande av ovetande: ”’Herre, HERRE, du vet det.” Efter allt att döma finns det ingenting, som skulle få oss att hoppas på deras återställande. Icke desto mindre måste profetians ord ljuda i öronen också på sådana, som påminner om de förtorkade benen i dalgången. Vi skall inte alls låta oss avskräckas från att fullfölja vårt uppdrag genom håglösheten, slöheten, bristen på andlig vakenhet hos dem, som skall tillföras Guds Ord. Det är meningen, att vi skall förkunna livets ord för dem, som vi må bedöma som hopplösa lyssnare liggande i graven. rätt

(1165)Fastän de må synas ovilliga, att höra eller ta emot sanningens ljus, skall vi göra vår del, utan att ifrågasätta eller vackla. Till sådana skall vi upprepa budskapet: ”Vakna Du, som sover, och stå upp ifrån de döda, så skall Kristus ge Dig ljus.” rätt

(1165)Det är inte det mänskliga ombudet, som skall bringa liv. Den saken sköter Herren Gud i Israel om, Han livar upp deras livlösa andliga natur. Andan från härskarornas Herre måste tränga in i de livlösa kropparna. Vid domen, när alla hemligheter kommer att röjas, kommer det att stå klart, att Guds röst hördes genom det mänskliga ombudet, och ruskade liv i det sovande samvetet, samt väckte de döda förståndsförmågorna, och ledde syndare till ånger och botfärdighet, liksom till att upphöra med synd. Då skall det framstå tydligt, att tron på Jesus Kristus förmedlades av det mänskliga ombudet till själen, och andligt liv från himmelen andades på personer, som varit döda i överträdelser och synder. Dessa vederkvicktes då med andligt liv. rätt

(1165)Nå, liknelsen med de förtorkade benen gäller inte bara världen, utan även dem, som har välsignats med stort ljus; ty de är identiska med skeletten i dalgången. De ser ut som människor och har varsin kropp; men de saknar andligt liv. Liknelsen slutar inte med, att de förtorkade benen sammanfogas till mänskoskepnader; ty överensstämmelse mellan lemmar och utseende är inte nog. Livsandan måste vederkvicka kropparna, så att de kan ställa sig upp, och övergå till handling. Benen avbildar Israels hus, Guds församling, och församlingens hopp ligger i den Helige Andes livande inflytande. Herren måste andas på de förtorkade benen, så att de får liv. rätt

(1166)Guds Ande, med Sin livande kraft, måste finnas inne i varje mänskligt redskap, så att varje andlig muskel och sena kommer till användning. Utan den Helige Ande, utan andan från Gud, är samvetet förslöat, ja, det andliga livet utplånas. Många, som är i avsaknad av andligt liv, står med sina namn i församlingsmatrikeln, men de är inte skrivna i Lammets livsbok. De må vara förenade med kyrkan, men de är inte förenade med Herren. De må ivrigt utföra vissa uppgifter, och må betraktas som levande individer; men många räknas till dem, som har ”namnet om dig att du lever, men du är död.” rätt

(1166)Med mindre själen verkligen omvänds och blir Guds; med mindre Guds livande anda vederkvicker själen till andligt leverne; med mindre sanningens bekännare drivs av himmelens grundsatser, är de inte födda av den oförgängliga säd, som lever och är kvar för evigt. Med mindre de förtröstar på Kristi rättfärdighet som sin enda säkerhetsgarant; med mindre de kopierar Hans karaktär, strävar i Hans anda, är de nakna, de är inte iklädda Hans rättfärdighets kappa. De döda misstas ofta för de levande; ty de, som är i färd med, att förverkliga det, som de betecknar som frälsning enligt den egna uppfattningen, saknar Guds verk i det inte till att vilja och handla efter Hans goda vilja. rätt

(1166)Den här gruppen beskrivs på ett träffande sätt av dalgången med de förtorkade benen, som Hesekiel skådade i sin syn (The Review and Herald, den 17. januari, 1893). rätt

nästa kapitel