| bibelkommentar Band 4 kapitel 7. Från sida 1175 | ren sida tillbaka |
(1175) Kapitel 11, 2. Vädjanden om uppskov vanärar Gud – [Haggai 1:1, 2 anförs]. Uttrycket ”Detta folk säger:” är betydelsefullt. Då de hade tillfälle, visade israeliterna sig vara ovilliga. Snar lydnad förväntas av dem, som Herren väljer ut och leder. Vädjanden om uppskov är en vanära för Gud. Och ändå kommer ofta de, som väljer att följa sin egen väg, med snillrika bortförklaringar i sitt självrättfärdigande. Alltså förklarade israeliterna, att de hade inlett återuppbygget, men att det måst avbrytas på grund av de hinder, som fienderna rest upp. De resonerade som så, att hindren var ett tecken på, att det inte var rätt tid för att återuppbygga. De lät meddela, att Herren hade berett dem vanskligheter som straff för deras stora skyndsamhet. Det här var anledningen till, att Han, i ett tillkännagivande genom Sin profet, inte kallade dem för ”mitt folk”, utan för ”detta folk”. rätt(1175)Israeliterna hade ingen egentlig ursäkt för, att lämna arbetet på templet. Den tidpunkt, då de kom med sina allvarligaste invändningar, var den tidpunkt, då de borde ha fortsatt med bygget. Dock styrdes de av ett själviskt ogillande, att stöta på fara, genom att väcka fiendens motstånd. De ägde inte den tro, som är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser. De tvekade, att gå framåt, då Gud banade väg, eftersom de inte såg slutet från början. Då vanskligheter uppstod, lät de sig enkelt skrämmas bort från arbetet. rätt (1175)Denna historia kommer att upprepas. Religiösa urspårningar kommer att inträffa på grund av människors avsaknad av tro. När de betraktar det synliga, framträder svårigheter; men Gud förmår, att leda dem steg för steg längs den väg Han vill, att de skall följa. Hans verk kommer endast att skrida framåt, när Hans tjänare rör på sig i tro. Ehuru de må kallas, att uthärda prövande upplevelser, skall de likväl alltid minnas, att de kämpar mot en försvagad, besegrad fiende. Guds folk kommer till sist att triumfera över mörkrets samlade makter (The Review and Herald, den 5. december, 1907). rätt (1175)2. Profetisk feltolkning hindrade Guds verk – Herren äger resurser. Hans hand vilar över maskineriet. Då det var dags för templets återuppbyggnad, påverkade Han Sitt ombud Koresh, så att denne urskiljde profetiorna rörande Gud, och för att han skulle frige det judiska folket. Lägg härtill, att Koresh tillhandahöll åt dem det, som behövdes för Herrens tempels återiståndsättande. Arbetet inleddes under Koresh, och under hans efterträdare fortsattes verket. [Jesaja 45:1 och 44:28, anförs.] rätt (1175)Samariterna försökte, att hindra arbetet. Med sina falska redogörelser väckte de misstankar hos personer, som var lätta att göra misstänksamma; och på grund av denna missräkning blev judarna otroende och likgiltiga inför det verk, som Herren visat att Han ville se uträttat. De motarbetades av inkräktaren Smerdis. ”Så upphörde nu arbetet på Guds hus i Jerusalem. Det blev förhindrat ända till den persiske kungen Darejaves andra regeringsår” {Esra 4:24}. Då Darejaves besteg tronen, åsidosatte han inkräktarens verksamhet och förbud. Men människorna, som då borde ha verkat ivrigast, fortsatte med sin likgiltighet. De vrångtydde Inspirationens förutskickelse. De feltolkade Guds Ord, och förklarade, att tiden ännu inte var inne att bygga, och att de inte tänkte börja, förrän dagarna till det datumet hade gått till ända. Men samtidigt som de övergav uppförandet av Herrens hus, templet, som de skulle tillbe Gud i, byggde de palats åt sig själva i väntan på det utsatta slutdatumet för judarnas fångenskap (Manuskript 116, 1897). rätt (1176)13. Åthutning övergick i uppmuntran – Det var efter Haggais andra budskap, som folket insåg, att Herren menade allvar med dem. De vågade inte, att strunta i den upprepade varningen om, att deras välgång och välsignelserna från Gud berodde på deras fullständiga lydnad mot de instruktioner, som de erhållit. Så snart som de beslutat sig för, att de skulle förverkliga Herrens ord, ändrades Hans tillrättavisande budskap till uppmuntrande ord. O, vilken barmhärtig Gud vi har! Han säger: ”Jag är med Dig.” Herren Gud den Allsmäktige regerar. Han försäkrade folket, att om de var lydiga, skulle de försätta sig själva i ett läge, där Han skulle komma att välsigna dem för Sitt eget namns skull. Om Guds folk bara ville förtrösta på Honom, och tro på Honom, skulle Han välsigna dem (Manuskript 116, 1897). rätt (1176) Kapitel 21-9, 12, 13. Liknelser visande, vad Gud godkänner – Med sina ord om byggandet av ett hus åt Gud, visar profeten Haggai i liknelser, vad Gud godkänner och vad Han fördömer.[Haggai 2:1-9, 11, 12 anförs.] rätt (1176)Det här är en liknelse. Offret, vilket benämndes som heligt kött, var en bild på Kristus, som utgjorde grundvalen åt den judiska hushållningen, och som alltid skall betraktas som Den, som möjliggör människans rening från synden (Manuskript 95, 1902). rätt (1176)10. Det andra templets överlägsenhet och avsikten med det – [Haggai 2:9 anförs]. Templets yttre prakt var inte lika med Herrens härlighet. Anvisningar gavs om, vad som utgjorde välsignelsen, som skulle vila över templet. Dess återställande i en enklare stil, än det första templets, skulle ge folket en rättvisande bild av deras forna fel i, att förlita sig till pompan och prakten hos yttre former och ceremonier. Den här gången skulle templet även uppföras, för att sudda ut skammen kring deras otrohet mot Gud. Haggai lärde folket, att de, genom innerlig syndaånger och templets raska uppförande, skulle försöka, att bli renade från olydnadens synd, som hade fört dem bort ifrån Gud och försenat utförandet av ordern om, att stå upp och bygga.... rätt (1176)Genom att försumma templet, vilket var en spegelbild av Guds närvaro, hade folket storligen vanärat Gud. Nu blev de instruerade, att hålla Hans hus i helgad ära, inte på grund av dess storslagenhet, såsom judarna gjorde på Kristi tid, utan därför att Gud hade lovat, att Han skulle vara där. Och detta andra tempel skulle komma att bli överlägset det första, ty Messias skulle på ett särskilt sätt ära det med Sin personliga närvaro (The Review and Herald, den 2. december, 1907). rätt (1176)11-14. Godtagbar tjänst – För att uppförarna av det andra templet inte skulle begå några misstag, undervisade Herren dem rakt på sak, genom en liknelse, om arten av den tjänst, som är godtagbar i Hans ögon.... [Haggai 2:10-13 anförs.] rätt (1176)En själ fördärvad av synd beskrivs genom bilden av ett lik statt i förruttnelse. Ceremoniallagens samlade, erforderliga tvättningar och stänkningar utgjorde lärdomar i liknelser, som påpekade nödvändigheten av ett återställelseverk i människans inte för renandet av hennes själ, som var död i överträdelser och synder, liksom behovet av den Helige Andes heliggörande kraft [Haggai 2:14 anförs] (The Review and Herald, den 19 december, 1907). rätt (1176)15-20. Hjärtat avslöjat – [ Haggai 2:14-19, anförs]. I det här Skriftstället avslöjas hjärtat. Herren noterar människobarnens alla handlingar. Han kan minska; Han kan öka och välsigna. rätt (1177)Bekännande troende, som genom sina gärningar visar sig fortfarande häfta vid själviska vanor, verkar enligt världsliga principer. Rättvisans och rättskaffens principer omsätts inte i praktisk handling (Manuskript 95, 1902). rätt (1177)24. Småstenar eller polerade ädelstenar – De kristna utgör Kristi juveler. Det är meningen, att de skall skina med stor lyskraft för Honom, de skall sprida ljuset från Hans ljuvlighet. Deras lyster beror på den polering de mottar. De må välja, att låta sig poleras, eller att avstå därifrån. Likväl måste var och en, som förklaras vara värdig en plats i Herrens tempel, underordna sig polerandets förlopp. Utan polerandet, som Herren åstadkommer, förmår de att återkasta lika mycket ljus, som en vardaglig småsten. rätt (1177)Kristus säger till varje människa: ”Du är Min. Jag har köpt Dig. Nu är Du bara en kantig sten, men om Du vilar i Mina händer, skall Jag polera Dig, och lystern Du kommer att stråla med, skall bringa ära åt Mitt namn. Ingen person kan plocka Dig ur Min hand. Jag tänker låta Dig ingå i Min särskilda skatt. På Min kröningsdag kommer Du att vara en juvel i Min glädjes krona.” rätt (1177)Den gudomlige Juveleraren ägnar föga tid åt värdelösa stenar. Blott de dyrbara juvelerna polerar Han till lystern hos ett palats, varvid Han tar bort alla ojämnheter. Tillvägagångssättet är svårt och prövande; det hugger mänsklig stolthet i bitar. Kristus går på djupet i erfarenheten, som människan i sin självgodhet har betraktat som fullvärdig, och avlägsnar jagets upphöjelse ur karaktären. Han skär bort det överflödiga ytlagret, och sedan lägger Han stenen på poleringsskivan och trycker ned den rejält, för att få bort alla ojämnheter. Sedan håller Mästaren upp juvelen mot ljuset, och ser i den Sin egen reflektion, varpå Han uttalar, att den är värdig sin plats i Hans smyckeskrin. rätt (1177)”På den dagen, säger HERREN Sebaot, skall jag ta dig, ... och göra dig till en signetring. Ty dig har jag utvalt, säger HERREN Sebaot.’” Välsignad vare den erfarenhet, hur än svår, som skänker nytt värde åt stenen, och kommer den att stråla med levande ljusstyrka (The Review and Herald, den 19. december, 1907)! rätt (1177)Ett liv dolt i Kristus bevaras – Gud lämnar inte någon av Sina helhjärtade medarbetare, att ensam kämpa mot övermakten och betvingas. Han bevarar som en dyrbar juvel var och en, vars liv är dolt med Kristus i Gud. Om var och en av dessa säger Han: ”jag ... {skall} göra dig till en signetring. Ty dig har jag utvalt” (Manuskript 95, 1902). rätt |