| bibelkommentar Band 4 kapitel 9. Från sida 1180 | ren sida tillbaka |
(1180) Kapitel 110. Lej inte för varje sak, som skall göras – I dag, liksom på Malakis tid, förekommer det predikanter, som arbetar, fast inte för att de inte törs annat, inte för att ett verop vilar över dem, utan för lönens skull. Det är så fel, så fel, att leja för varje sak, som skall göras för Herren. Herrens skattkammare har torrlagts av dem, som endast gjort saken skada. Om predikanter bara ville satsa helhjärtat på Guds verksamhet, och lägga ned all sin kraft på att främja Hans sak, skulle de inte sakna något. Vad beträffar det timliga, är de bättre försörjda, än Herren och Hans utvalda lärjungar, som Han sände åstad (The Southern Work, den 3. januari, 1905). rätt(1180)11. Judarnas välstånd skulle reflektera Guds härlighet – [Malaki 1:11 anförs]. De profetiska orden i Malaki har uppfyllts i och med förkunnelsen av Herrens sanning till hedningarna. I Sin omätbara visdom valde Gud ut Israel som förvaltare av oskattbara dyrgripar med sanning för alla nationer. Han gav dem Sin lag som måttstock för den karaktär, som de skulle utveckla inför världen, inför änglar, och inför de icke fallna världarna. De skulle uppenbara himmelens regeringsform för världen. Genom påbud och gott föredöme skulle de avlägga ett bestämt vittnesbörd för sanningen. Guds härlighet, Hans majestät och kraft, skulle uppenbaras genom hela deras välstånd och välgång. De skulle vara ett rike av präster och furstar. Gud skänkte dem alla slags hjälpmedel, för att de skulle bli den främsta nationen i världen. rätt (1181)Genom otrohet, utvecklade Guds utvalda folk en sinnesart, som var raka motsatsen till det sinnelag Han önskade att se hos dem. De formade och gestaltade sanningen med sina egna medel. De glömde bort Gud, och förlorade sin stora förmån som Hans ombud ur sikte. Välsignelserna de hade fått, innebar ingen fördel för världen. Alla deras förmåner kom att tjäna deras eget förhärligande. De rånade Gud på den tjänst Han fordrade av dem, och de bestal medmänniskorna på religiös vägledning och ett heligt föredöme. Liksom världens invånare före Syndafloden lyssnade de till alla förslag från sina onda hjärtan. Alltså gjorde de det heliga till en fars, sägande: ”’Här är HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel” {Jeremia 7:4}, samtidigt som de felaktigt framställde Guds karaktär, vanhedrade Hans namn och smutsade ned Hans helgedom (The Southern Work, den 10. januari, 1905). 13. Se EGW:s anmärkning om Tredje Moseboken 1:3. rätt (1181) Kapitel 21, 2. Gud fordrar mer, än vi ger Honom – [Malaki 2:1, 2 anförs]. Herren kräver av alla, som bekänner sig till att vara Hans folk, mycket mer, än de ger Honom. Han förväntar Sig av troende på Kristus Jesus, att de, i ord och gärning, skall visa för världen det slags kristendom, som Förlossaren gav prov på i leverne och karaktär. Om Guds Ord tronar i deras hjärtan, demonstrerar de praktiskt evangeliets makt och renhet. Vittnesbördet, som härigenom avläggs inför världen, är av långt högre värde, än predikningar, eller bekännelser av gudsfruktan, som inte åtföljs av goda gärningar. Måtte de, som antagit kristennamnet, komma ihåg, att de var och en för sig gör ett positivt eller negativt intryck å den bibliska trons vägnar i sinnena hos alla, som de kommer i beröring med (The Southern Work, den 17. januari, 1905). rätt(1181) Kapitel 31-3. Sanningen ett fortlöpande prov – [Malaki 3:1-3 anförs]. Allting i våra sinnelag, som inte skulle släppas in i Guds stad, kommer vi att tillrättavisas för. Om vi finner oss i Herrens förfining, kommer allt skräp och värdelöst att förintas. I det, att Herrens utvalda erhåller ljuset, som är lämpligt för denna tid, kommer de inte att förmås till, att upphöja sig själva. De kommer inte att skapa en måttstock, med vars hjälp de bedömer den egna karaktären; ty Herren har utfärdat ett rättesnöre, att bedöma varje sinnelag med. Det föreligger ej en måttstock för de fattiga, och en annan för de rika; ty alla kommer att bedömas enligt den lag, som manar oss till, att älska Gud till det yttersta och nästan som oss själva. De, som vinner himmelens skatt, blir de, som har samlat värdesaker ovan där. Gud ger oss ljus och möjligheter till, att lära oss av Kristus, för att vi skall kunna bli Honom lika i anda och till karaktär; men vi skall inte rätta oss efter någon mänsklig måttstock. Vi skall låta Guds sanning slå rot i hjärtat, så att den tillåts att styra över levernet och gestalta karaktären. rätt(1181)Herren skärskådar människorna inom de olika områden, där de verkar, och karaktären prövas under de skilda omständigheter, där de hamnat. Den rena, förfinade, upphöjande sanningen utgör ett fortlöpande prov, för att människan skall gå att bedöma. Om sanningen behärskar samvetet och bor som grundregel i hjärtat, blir den till en aktivt formande beståndsdel, ja, den verkar genom kärleken och renar själen. Om å andra sidan känndedomen om sanningen inte åstadkommer någon själslig fägring, om den inte dämpar, mjukar upp och återskapar människan till Guds avbild, blir den inte till någon nytta för mottagaren; den fungerar då som en ljudande malm eller en skrällande cymbal. Sanningen, sådan den är i Jesus, nedmyllad i hjärtat av den Helige Ande, verkar alltid inifrån och ut; den uppenbaras i våra ord och i vår anda samt i våra gärningar gentemot var och en, som vi har att skaffa med (Brev 20a, 1893). rätt (1181)3, 4. En förfinande process – [Malaki 3:3, 4 anförs]. Det här Skriftstället porträtterar en förfinande, renande process, som skall utföras i människors hjärtan av härskarornas Herre. Förloppet sätter själen på svåra prov, men det är bara på det här viset, som skräpet går att avlägsna. Vi måste helt enkelt gå igenom prövningar; ty genom dessa kommer vi nära vår himmelske Fader, i lydnad mot Hans vilja, så att vi kan bära fram åt Honom en offergåva i rättfärdighet.... rätt (1182)Mästaren ser, var vi behöver renas för Hans himmelska rike. Han tänker inte lämna oss i smältugnen, tills vi helt och hållet har upplösts. Som en förfinare och renare av silver betraktar Han Sina barn, Han övervakar renandets process, tills Han uppfattar Sin spegelbild i oss. Fastän vi ofta känner prövningens låga flamma omkring oss, och stundom fruktar, att den helt skall sluka oss, är likväl Guds stora vänlighet mot oss lika omfattande i sådana stunder, som när anden är fri och vi segrar i Honom. Masugnen är ägnad att rena och förfina, men inte att förinta och förstöra. I Sin försyn vill Gud pröva oss, för att rena oss som Levis söner, så att vi kan bära fram till Honom en offergåva i rättfärdighet (The Southern Work, den 7. februari, 1905). rätt (1182)Varje prövning nödvändig, upprepas sällan – [Malaki 3:3, 4 anförs]. Här har vi processen, den förfinande, renande processen, som härskarornas Herre styr över. Förloppet är ytterst prövande för själen, men det är bara genom den här processen, som skräpet och de nedsmutsande orenheterna går att få bort. Våra prövningar är alla behövliga, för att föra oss nära vår himmelske Fader, i lydnad för Hans vilja, så att vi förmår att bära fram till Herren en offergåva i rättfärdighet. Gud har gett var och en av oss förmågor, talanger som vi skall förbättra. Vi behöver en ny och levande erfarenhet i det gudomliga levernet, för att vi skall kunna förverkliga Guds vilja. Inte ens den finaste upplevelse i det svunna räcker till i nuet, eller kommer att styrka oss till, att bemästra vanskligheterna i vår väg. Vi måste få ny nåd och färsk styrka dagligen, för att bli segervinnare. rätt (1182)Vi försätts sällan, i varje detalj, i samma belägenhet två gånger. Abraham, Mose, Elia, Daniel och många andra prövades intensivt, men inte på samma sätt. Var och en går igenom sina egna prövningar och utmaningar i livet, men exakt samma prövning återkommer sällan. Var och en genomgår sin egen erfarenhet, som är unik till art och omständigheter, för att ett bestämt syfte skall uppnås. Gud har en avsikt, ett mål, för allas våra liv. Varje handling, hur än obetydlig, tjänar ett syfte i våra livs erfarenheter. Vi måste besitta det ständigt flödande ljuset och den erfarenhet, som härstammar från Gud. Alla behöver vi detta, och Gud är mer än villig till, att tillhandahålla det, om vi tar emot det (The Review and Herald, den 22. juni, 1886). rätt (1182)5-17. Två grupper avbildade – I tredje kapitlet av Malaki förs två grupper fram i dagen. Här läxar Herren upp dem i Sitt bekännande folk, som sviker som vaktposter. Guds anklagelse och krav gentemot Sitt folk är tydligt och bestämt [Malaki 3:5-12 anförs]. Människans skyldighet, att troget ge Herren den andel, som Han fordrar i tionden och offergåvor, för att säkra finanserna för verkets fortsatta gång utan pinsamheter och hinder, görs kristallklar. rätt (1182)Här ser vi ett folk, som inte är fyllt av den Helige Ande, eftersom de inte har vandrat i ödmjukhet med Gud och varit trogna och ärliga samt rena och heliga i Hans ögon. Gud säger: ”Ni har talat hårda ord mot mig.... Men ni säger: ’Vad har vi talat mot dig?’ Ni har sagt: ’Det är meningslöst att tjäna Gud. Vad vinner vi på att hålla hans bud och gå sörjande inför HERREN Sebaot? Nu prisar vi de högmodiga lyckliga. ... de sätter Gud på prov och slipper ändå undan.” rätt (1182)Vem krävde, att de skulle gå sörjande? Inte Kristus. Deras sörjande beror på deras egen vilja och ohelgade anda. De klagar den ene på den andre och på Gud, de gör sig till, som om de vore ack så förorättade, de ger världen intrycket, att det inte lönar sig, att vara kristen. Att vara avundsjuk och svartsjuk mot trossyskonen innebär, att vara det mot Gud (Manuskript 15, 1899). rätt (1182)8. Rövar bort sin tjänst – De, som vägrar att ställa sig på Herrens sida, berövar Honom den tjänst Han fordrar. Hur mycket hyra betalar de Honom, för att de bor i Hans hus, denna värld? De uppträder, som om de hade skapat världen, som om de hade rätt, att använda sina medel efter eget gottfinnande. Gud lägger märke till deras missbruk av Hans talenter (Manuskript 50, 1901). rätt (1182)10, 11. Ett ännu giltigt budskap – Plikt är plikt, och bör utföras för dess egen skull. Dock har Herren förbarmande med oss i vårt fallna tillstånd, och låter Sina befallningar åtföljas av löften. Han uppmanar Sitt folk, att pröva Honom; Han tillkännager, att Han skall löna lydnad med de rikaste välsignelser [Malaki 3:10, 11 anförs] (The Southern Watchman (1901), den 14. februari, 1905, stycke 8). rätt (1183)11. Gud kan skingra medel – De, som själviskt undanhåller sina medel, skall inte bli förvånade, i fall Guds hand skingrar deras tillgångar. Det, som borde ha skänkts till Hans verks och saks framåtskridande, men som har hållits undan, kan på olika sätt och vis tas bort. Gud kommer att nalkas dem genom straffdomar. Många förluster kommer att göras. Gud är i stånd till, att kringsprida de medel Han har lånat ut till Sina förvaltare, om de vägrar att använda dem för Hans ära. Somliga kanske blir besparade sådana förluster som påminnelse om deras försummade pliktuppfyllelse, men deras fall kan vara desto hopplösare (The Southern Work, den 21. februari, 1905). rätt (1183)13-16. En person skall inte göra allt vittnande – Sakförhållandet, att Herren har visats lyssna till Sina vittnens ord, säger oss, att Jesus är mitt ibland oss. Han säger: ”där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem’” {Matteusevangeliet 18:20}. En enda person skall inte behöva uträtta allt vittnande för Jesus; utan varenda en, som älskar Gud, skall vittna om Hans dyrbara nåd och sanning. Mottagarna av sanningsljuset skall grundligt utbildas till, att inte hålla tyst, utan till att ofta tala med varandra. De skall hålla i minnet mötet på Sabbaten, där de, som älskar och fruktar Gud, samt tänker på Hans namn, kan få tillfälle till, att uttrycka sina tankar och samspråka inbördes.... rätt (1183)Var och en bör försöka, att bli en klok kristen, som axlar sitt ansvar, och spelar sin tilldelade roll, för att göra mötet intressant och värdefullt.... rätt (1183)Himmelens Majestät likställer Sina intressen med de troendes, oavsett deras måhända enkla omständigheter. Och varhelst det är deras förmån, att mötas, är det lämpligt att de ofta talar sinsemellan, givande uttryck åt den tacksamhet och kärlek, som kommer sig av tankar på Herrens namn. På så vis förhärligas Gud, som lyssnar till samtalen. Härigenom betraktas vittnesbördsmötet som det dyrbaraste av alla möten; ty de talade orden antecknas i minnesboken (Manuskript 32, 1894). rätt (1183)16. Minnet ständigt uppfriskat – Varje befrielse, varje välsignelse, som Gud i det förgångna har beviljat åt Sitt folk, bör hållas färskt i minnets kartotek som en garanti för flera och rikare, tilltagande välsignelser, som Han skall utdela. Herren anpassar Sina välsignelser till Sitt folks behov (Manuskript 65, 1912). rätt (1183)Framställ trons ljusa sida – Gör inte fienden glad, genom att uppehålla Er vid de mörka sidorna hos Er erfarenhet; förtrösta mera på Jesus för hjälp till, att stå emot frestelse. Om vi tänkte och talade mera om Jesus, och mindre om oss själva, skulle Han oftare vara ibland oss. Om vi stannar kvar i Honom, kommer vi att bli så fyllda av frid, tro och mod samt kommer vi att vinna en sådan segerrik erfarenhet att meddela andra under mötet, att andra kommer att bli uppfriskade av vårt entydiga, starka vittnesbörd för Gud. När dessa dyrbara vittnesbörd ägnade, att prisa och förhärliga Hans nåd åtföljs av ett Kristuslikt leverne, äger de en oemotståndlig kraft, som bidrar till själars frälsning. rätt (1183)Religionens ljusa och glada sida framgår av alla, som dagligen helgar sig åt Gud. Vi bör inte vanära vår Herre, genom att sorgset förtälja om prövningar, som ter sig förfärliga. Alla prövningar, som tas emot som undervisning, bringar fröjd. Hela det kristna livet blir då upplyftande, höjande, förfinande, väldoftande på grund av goda ord och dito gärningar. Fienden mår gott, när själar är nedstämda, bekymrade; han önskar, att icke troende skall få felaktiga intryck rörande vår tros inverkan. I stället önskar Gud, att våra sinnen skall stiga flera snäpp uppåt. Han önskar, att varje själ skall segra tack vare Förlossarens bevarande kraft (The Southern Work, den 7. mars, 1905). rätt (1183)(Hebréerbrevet 10:25.) Att återspegla ljusets strålar – [Malaki 3:16 anförs]. Den kristne ges det glädjefyllda uppdraget, att samla ihop det eviga ljusets strålar från härlighetens tron, och att återspegla dessa både på sin egen och på medmänniskornas stig. Genom att tala hoppfulla och uppmuntrande ord, som innefattar pris och idel glädje, underlättar han omgivningens förbättring, deras upphöjelse. Därmed hänvisar han dem till himmelen och härligheten samt förmår dem till, att frångå det världsliga och söka det eviga, det odödliga arvet, de oförvissneliga rikedomarna (The Southern Work, den 7. mars, 1905). rätt (1184)16, 17. Löften, som kommer att gå i uppfyllelse – De avslutande orden hos detta Skriftställe tecknar erfarenheten, som fortfarande väntar på Guds folk. Vi har framför oss en underbar framtid som ett folk. Löftena i tredje kapitlet i Malaki kommer att bokstavligt uppfyllas (Brev 223, 1904). rätt (1184)Änglar väntar på böner – Sök med största allvar efter en mera omfattande erfarenhet och fromhet, och lär Dig, att vandra förtänksamt. [Malaki 3:16, 17 anförs.] Gud överger inte Sina felande barn, som är svaga i tron, och som begår många misstag. Herren lyssnar och hör deras böner och deras vittnesbörd. De, som blickar hän till Jesus dag efter dag och timme efter timme, som vinnlägger sig om bön, nalkas Honom. Med utbredda vingar väntar änglar på, att få höra deras ångerfulla böner till Gud, och att få nedteckna dem i himmelens böcker (Brev 90, 1895). rätt (1184)17. All lyster är återspeglat ljus – All lyster i besittning av dem, som har vunnit den rikaste erfarenhet, är blott återspeglingen av ljuset från Rättfärdighetens Sol. Den, som lever närmast Jesus, strålar klarast. Och låt oss tacka Gud för, att Mästaren har Sina dolda juveler, som inte är erkända av världen, men vars namn är skrivna i Lammets livsbok. Lystern från den minsta, lilla ädelsten i Guds smyckeskrin förhärligar Honom. Det finns många ... som under det här livet tycks gå osedda. Emellertid ser Herren dem, som tjänar Honom [Malaki 3:17 anförs] (Brev 94, 1903). rätt (1184)Juveler överallt – Gud äger juveler inom alla samfund, och det är inte vårt uppdrag, att uttala svepande förkastelsedomar över den bekännande kristna världen, utan att i ödmjukhet och kärlek framställa sanningen sådan den är i Jesus. Låt människorna ser vår fromhet och hängivenhet, låt dem skåda våra karaktärers Kristuslikhet, så blir de dragna till sanningen. Den, som älskar Gud till det yttersta och nästan som sig själv, blir ett ljus i världen. De, som besitter kunskap om sanningen, skall förmedla den. De skall upphöja Jesus, världens Förlossare; de skall hålla fram livets Ord (The Review and Herald, den 17. januari, 1893). rätt (1184) Kapitel 41 (Psaltaren 11:6; 8:44). Ondskans rot och grenar – Lögnens faders samlade verksamhet har noterats i himmelens reglemente, och de, som överlåter sig själva till, att tjäna Satan, till att framställa och sprida ibland människorna Satans lögner genom påbud och gärning, kommer att få sin lön enligt sina handlingar. Roten och grenarna kommer att förintas av de yttersta dagarnas eldar. Satan, den store generalen för de avfallna, utgör roten, och alla hans medarbetare, som lär ut lögner beträffande Guds lag, är grenarna (Manuskript 58, 1897). rätt(1184)5, 6. Elia-budskapet – I denna tidsålder, alldeles före Kristi andra ankomst på himmelens skyar, söker Gud efter män, som skall bereda ett folk på, att förbli stående på Herrens stora dag. Exakt samma slags arbete, som det Johannes utförde, skall uträttas i dessa sista dagar. Till Sitt folk ger Herren budskap genom Sina utvalda redskap, och Han vill, att alla skall rätta sig efter de förmaningar och varningar Han meddelar. Budskapet föregående Kristi offentliga verksamhet löd: Ångra Er, publikaner och syndare; ångra Er, fariséer och sadducéer; ”ty himmelriket är nära.” Vårt budskap skall inte handla om fred och trygghet. Som ett folk övertygade om Kristi snara framträdande, har vi ett klart budskap att framföra – ”Bered Dig, att möta Din Gud” {Amos 4:12}. rätt (1184)Vårt budskap måste gå lika rakt på sak, som Johannes’. Han åthutade kungar för deras orättfärdighet. Trots den livsfara han svävade i, höll han aldrig inne med sanningen. Vi måste uträtta vårt arbete lika troget.... rätt (1184)I denna tid med nära nog allmänt avfall manar Gud Sina budbärare till, att förkunna Hans lag i Elias ande och kraft. Liksom Johannes Döparen, då han beredde ett folk på Kristi första ankomst, genom att rikta deras uppmärksamhet på de Tio Buden, skall vi stöta i basun, så att detta budskap tydligt hörs: ”’Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit.” Med det allvar, som var utmärkande för profeten Elia och Johannes Döparen, skall vi sträva efter, att bereda vägen för Kristi andra ankomst (The Southern Work, den 21. mars, 1905). rätt |