| bibelkommentar band 5 kapitel 2. Från sida 1111 | ren sida tillbaka |
(1111) Kapitel 19-11. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 3:13-17.10-13. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 4:1-11. rätt (1111) Kapitel 214, 15. Se EGW:s anmärkning om Lukasevangeliet 5:29.17. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 9:12, 13. 22. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 9:17. rätt (1111) Kapitel 31-3. Se EGW:s anmärkning om Lukasevangeliet 1:76, 77.22. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 12:24-32. 28, 29. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 12:31, 32. rätt (1111) Kapitel 430 (Lukasevangeliet 13:18). Inte som jordiska styren - Kristi rikes regering är inte lik någon jordisk regering. Den är snarare en bild på karaktären åt dem, som utgör riket. ”’Vad är Guds rike likt?”, frågade Kristus. ”Vad skall jag jämföra det med?” Han fann ingenting på jorden, som utgjorde en fullgod jämförelse. Hans hov är en plats, där helig kärlek sitter i högsätet, och vars hovstat och funktioner utmärks av kärlekens tjänst. Han ger Sina tjänare i uppdrag, att i allt arbete lägga ned medömkan och godhetens nåderika mildhet, Hans egna särdrag, och att finna den egna lyckan i, att inför alla de kommer i beröring med, återspegla den gudomliga naturens kärlek och ömsinta förbarmande (The Review and Herald, den 19. mars, 1908). rätt(1111) Kapitel 626. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 14:9. rätt(1111) Kapitel 834. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 16:24; Lukasevangeliet 9:23. rätt(1111)Kapitel 92-4. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 17:1-3. rätt (1111) Kapitel 1013-16. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 19:13-15.45. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 9:12, 13. rätt (1111)46-52 (Matteusevangeliet 20:30-34; Lukasevangeliet 18:35-43). Somliga med ögon i skallen ser ingenting - Det är bara när syndaren känner behovet av en Frälsare, som han av hjärtat söker efter Den, som förmår att hjälpa honom. Då Jesus vistades ibland människorna, var det de sjuka, som eftersökte en läkare. De fattiga, de hemsökta och de svårt ansatta följde efter Honom, för att få den hjälp och tröst, som de inte kunde finna någon annanstans. Den blinde Bartimaeus väntar invid vägen; han har väntat länge på, att få träffa Kristus. Folkskaror med synen i behåll går fram och åter, men de har ingen önskan om, att få råka Jesus. En blick i tro skulle vidröra Hans kärleksfulla hjärta, och skänka dem välsignelserna hos Hans nåd; men de är inte medvetna om sjukan och fattigdomen i sina själar, och känner inget behov av Kristus. Men så förhåller det sig ej med den stackars, blinde mannen. Hans enda hopp vilar i Jesus. Medan han väntar och vakar, hör han ljudet från en massa fötter, och han frågar ivrigt: Vad betyder ljudet från alla dessa gående? De, som står där, svarar att det är ”Jesus från Nasaret, som kommer”. Med ivern hos sin stora längtan utropar han: ”’Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!’” De försöker att tysta honom, men han ropar ändå högre: ”’Davids son, förbarma dig över mig!’” Vädjan blir hörd. Hans ohejdbara tro blir belönad. I tillägg till att hans fysiska syn återställs, öppnas hans förstånds ögon. I Kristus ser han sin Återlösare, och Rättfärdighetens Sol skiner in i hans själ. Alla, som erfar sitt behov av Kristus som den blinde Bartimaeus gjorde, och som är lika uppriktiga och beslutsamma som han var, erhåller, i likhet med honom, välsignelsen de så hett längtar efter. rätt (1111)De pinade, lidande personer, som sökte sin hjälp i Kristus, tjusades av den gudomliga fulländning, helighetens skönhet, som strålade ur Hans sinnelag. Men fariséerna uppdagade ingen skönhet hos Honom, som gjorde att de önskade Hans samröre. Hans enkla klädedräkt, och ödmjuka leverne, som aldrig gjorde något väsen av sig, fick dem att betrakta Honom som en rot stickande upp ur torra marken (The Review and Herald, den 15. mars, 1887). rätt (1112) Kapitel 1112-14. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 21:18-20. rätt(1112) Kapitel 1230 (Predikaren 9:10; Lukasevangeliet 10:27; Romarbrevet 12:11; Kolosserbrevet 3:23). Varje kraft en tjänare - Kroppens krafter skall ställas till förfogande på grund av kärlek till Gud. Herren fordrar ens fysiska styrka, och det går att visa Honom sin kärlek genom att på rätt sätt bruka sina kroppsliga krafter, i det att man uträttar det verk, som behöver uträttas. Gud gör inte folkskillnad.... rätt(1112)Det ligger en vetenskap i det enklaste arbete, och om alla ville hålla med om det, skulle de betrakta arbetet som någonting ädelt. Man skall lägga ned hjärta och själ i varje slags arbete; då blir man glad och effektiv. I såväl jordbruket som inom verkstadsindustrin kan människor visa Gud att de uppskattar Hans gåva genom de fysiska krafterna, liksom genom förståndsförmågorna. Använd Din förhöjda förmåga, för att komma på bättre arbetsmetoder. Det är just det, som Herren vill. Det häftar en ära vid varje typ av arbete, som behöver göras. Om vi låter Guds lag bli rättesnöret för vårt handlande, förädlar och helgar den allt arbete. Noggrannhet i utförandet av varje plikt gör arbetet till något fint, och visar på en karaktär, som Gud kan godkänna. rätt (1112) ”[…] du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.”* Gud önskar den kärlek, som uttrycks genom tjänst av hela hjärtat, genom tjänst av hela själen, genom tjänst av hela kroppens krafter. Det är inte meningen, att vi skall stå tillbaka i något slags tjänst för Gud. Vad Han än har lånat ut åt oss, skall användas på ett intelligent sätt för Honom. En person, som brukar sina förmågor, stärker dem förvisso; dock måste han eller hon söka att göra sitt bästa. Det krävs förståndsmässigt och utbildat kunnande, för att komma på de främsta tillvägagångssätten vid jordbruk, vid byggande och inom varje annat område, på det att en medarbetare inte skall behöva verka förgäves.... * Kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98. Övers. anm. rätt (1112)Det är varje medarbetares skyldighet, att inte bara satsa sin kraft, utan jämväl sitt sinne och intellekt på det, som han tar sig för med.... Ni kan välja, att handla enögt för att Ni saknar viljan, att ta Er samman och bättra Er, eller Ni kan uppamma Era krafter till att utföra bästa tänkbara tjänst, och då kommer Ni att finna Er eftertraktade var som helst och överallt. Ni kommer att bli uppskattade enligt värde. ”Allt vad din hand kan göra, gör det med kraft.” ”Var inte tröga när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren” (Manuskript 8, 1894). rätt (1112)30, 31. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 22:37-39. 37. Se EGW:s anmärkning om Lukasevangeliet 4:18, 19. rätt (1112) Kapitel 1321, 22. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 24:23, 24.34. Se EGW:s anmärkning om Johannesevangeliet 17:20, 21. rätt (1112) Kapitel 141. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 26:2.3-9. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 26:6-13; 12:3. 10, 11. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 26:14-16; Lukasevangeliet 22:3-5. 27-31. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 26:31-35. 29-31. Se EGW:s anmärkning om Lukasevangeliet 22:31-34. 32-42. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 26:36-46. 36. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 26:42; Lukasevangeliet 22:42; Romarbrevet 8:11. 40. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 26:43. 53. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 26:3. 61, 62. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 26:63, 64; Lukasevangeliet 22:70. 63. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 26:65. rätt (1112) Kapitel 156-15. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 27:15-26.12-14. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 27:22, 23. 14, 15. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 27:25, 26. 21. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 27:32. 26. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 27:37. 27. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 27:38. 31. Se EGW:s anmärkning om Lukasevangeliet 24:13-15. 33. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 27:45. 33, 34, 39. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 27:45, 46. 37. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 27:50; Johannesevangeliet 19:30. 38. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 27:51; 19:30. 39. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 27:54. rätt (1113) Kapitel 161, 2 (Matteusevangeliet 28:1; Lukasevangeliet 24:1; Romarbrevet 6:3-5; Första Korintierbrevet 11:26). Uppståndelsen gjorde inte första veckodagen helig - Kristus vilade i graven på Sabbatsdagen, och då heliga varelser från både himmelen och jorden var uppe på morgonen den första dagen i veckan, steg Han upp från graven, för att fortsätta Sin undervisning av lärjungarna. Detta sakförhållande gör dock inte första dagen i veckan helig, ej heller förvandlar det den till vilodag. Före Sin död inrättade Jesus en åminnelse om brytandet av Sin kropp och spillandet av Sitt blod för världens synder, genom att införa Herrens Måltid, med orden ”Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.” Och den ångerfulle troende, som tar de vid omvändelsen nödvändiga stegen, förevigar i sitt dop Kristi död, begravning och uppståndelse. Han träder ned i vattnet i likhet med händelserna vid Kristi död och begravning, och han lyfts upp ur vattnet i likhet med händelserna vid Hans uppståndelse - inte för att fortsätta med sitt gamla liv i synd, utan för att leva ett nytt liv i Kristus Jesus (The Spirit of Prophecy, Band 3, s. 204). rätt(1113)6 (Johannesevangeliet 1:1-3, 14; Filipperbrevet 2:5-8; Kolosserbrevet 2:9; Hebréerbrevet 1:6, 8; 2:14-17; Hebréerbrevet 4:15). Gudomen dog inte - Förvandlades Marias Sons mänskliga natur till Guds Sons gudomliga natur? Nej; de två naturerna slogs på ett gåtfullt sätt samman i en person - mannen Kristus Jesus. I Honom dvaldes eller bodde hela Gudomen kroppsligen. Då Kristus korsfästes, var det Hans mänskliga natur som dog. Gudomen försvagades och dog inte; det skulle ha varit omöjligt. Kristus, den Syndfrie, frälser varje son och dotter till Adam, som godtar den erbjudna frälsningen, och som går med på att bli Guds barn. Frälsaren har köpt loss det fallna släktet med Sitt eget blod. rätt (1113)Detta är ett stort mysterium, ett mysterium som inte kommer att bli fullt ut förstått i all sin omfattning, förrän när de förlossade blir förvandlade. Då kommer kraften och verkningsgraden hos Guds gåva till människan att förstås. Dock har fienden bestämt sig för, att gåvan skall höljas i ett sådant dunkel, att den skall bli till platt intet (Brev 280, 1904). rätt (1113)(Matteusevangeliet 28:5, 6; Lukasevangeliet 24:5, 6; 2:19; Johannesevangeliet 10:17, 18; Apostlagärningarna 13:32, 33.) Då ängeln hördes säga: ”Din Fader kallar på Dig”, kom Han som hade sagt: ”jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka”, ”’Bryt ner detta tempel, så skall jag resa upp det på tre dagar’”, ut ur graven till det liv, som fanns i Honom Själv. Det gudomliga dog inte. Det mänskliga dog, men nu tillkännager Kristus över Josefs söndrade gravkammare: ”’Jag är uppståndelsen och livet.” I egenskap av gudomligt Väsen ägde Kristus makten, att bryta dödens bojor. Han tillkännager, att Han i Sig ägde liv, för att uppväcka vem Han vill. rätt (1113) ”’Jag är uppståndelsen och livet.” Endast Gudomen kan använda detta språk. Allt skapat lever tack vare Guds vilja och kraft. Var och en är en beroende mottagare av Guds Sons liv. Hur än kunniga och talangfulla, hur än stora deras förmågor, erhåller de fortlöpande liv från allt livs Upphov. Blott Han, som ensam äger odödlighet av naturen, och som dväljs i ljus och liv, kunde säga: ”jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka.” Alla människor i vår värld tar emot sitt liv från Honom. Han är livets upphov, dess källsprång (Manuskript 131, 1897). rätt (1113) ”’Jag är uppståndelsen och livet.” Han, som hade sagt: ”jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka”, kom ut ur graven till det liv, som fanns i Honom Själv. Det mänskliga dog; det gudomliga dog inte. I egenskap av gudomligt Väsen ägde Kristus makten, att bryta dödens bojor. Han tillkännager, att Han i Sig ägde liv, för att uppväcka vem Han vill. rätt (1113)Alla skapade varelser lever tack vare Guds vilja och kraft. De tar emot sitt liv från Guds Sons liv. Hur än kunniga och talangfulla, hur än stora deras förmågor, erhåller de fortlöpande liv från allt livs Upphov. Han är livets upphov, dess källsprång. Han, som ensam äger odödlighet av naturen, och som dväljs i ljus och liv, kunde säga: ”jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka.” ... rätt (1113)Kristus ägde rätten, att skänka odödlighet. Det liv, som Han hade utrustat mänskligheten med, tog Han åter upp och skänkte till mänskligheten. ”Jag har kommit”, säger Han, ”för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd” (The Youth’s Instructor, den 4. augusti, 1898). rätt (1114)Bara Fadern kunde släppa Kristus fri - Han, som dött för världens synder, måste stanna kvar i graven under den avsedda tiden. Hav befann Sig bakom fängelsemurarna av sten som den gudomliga rättvisans fånge. Han var ansvarig inför universums Domare. Han bar på världens synder, och bara Hans Fader kunde frige Honom. En stark vaktstyrka bestående av mäktiga änglar vakade över graven, och skulle någon ha försökt att flytta på kroppen, skulle deras framblixtrande härlighet ha slungat vederbörande maktlös till marken. rätt (1114)Det fanns bara en ingång till graven, och varken mänsklig kraft eller bedrägeri var i stånd till, att fiffla med stenen, som spärrade ingången. Här vilade Jesus under Sabbaten. Dock hade profetian påpekat, att på den tredje dagen skulle Kristus stå upp ifrån de döda. Det hade Kristus personligen försäkrat lärjungarna om. ”’Bryt ner detta tempel”, sade Han, ”så skall jag resa upp det på tre dagar.’” Kristus begick aldrig någon synd, ej heller fanns det något svek i Hans mun. Hans kropp skulle lämna graven orörd av förruttnelse (Manuskript 94, 1897). rätt |