Romarbrevet

(1067)

Kapitel 1

(1067)1. Inledningen på Paulus’ gärning som apostel – Paulus betraktade tilldragelsen med sin formella ordination som startpunkten för en ny och viktig tid av sitt livsverk. Det var från och med denna allvarsmättade ceremoni, som precis föregick hans första missionsresa, som han var ”avskild för Guds evangelium”. Efteråt markerade han den som inledningen på sitt apostlaskap inom den kristna församlingen (The Review and Herald, den 11. Maj, 1911). rätt

(1067)7, 8 (se EGW:s anmärkning om Apostlagärningarna 18:2). En stark församling i Rom – Trots allt motstånd, fanns det, tjugo år efter Kristi korsfästelse, en levande, målmedveten och flitig församling i Rom. Församlingen var stark och ivrig, och Herren verkade för den (The Review and Herald, den 6. mars, 1900). rätt

(1067)14 (Matteusevangeliet 28:19, 20). Skyldigheter, därför att han tagit emot Kristus – På vilket sätt hade Paulus skyldigheter mot judar och greker? Åt honom hade getts det stora uppdraget, liksom åt varje Kristi lärjunge: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.’” Genom att godta Kristus, godtog Paulus uppdraget. Han insåg, att på honom vilade förpliktelsen att verka för alla slags människor – för judar och hedningar, lärda och olärda, för dem iklädda förtroendeuppdrag och för dem längst ned på samhällsstegen (Brev 262, 1903). rätt

(1067)17. Trons växande insikt – Kristi rättfärdighet uppenbaras från tro till tro; det vill säga, ens nuvarande tro tilltar i förståelse och fungerar genom det slags förtröstan eller tro, som vilar på kärlek samt renar själen (The Review and Herald, den 18. september, 1908).

20. Se EGW:s anmärkning om Romarbrevet 12:1, 2. rätt

(1067)20, 21 (Apostlagärningarna 14:17). Naturen fungerar som stum predikant – Den materiella världen står under Guds kontroll. Lagarna, som styr naturen, åtlyds av naturen. Skaparens vilja märks i ljud så väl som i handling. Molnen, regnet, daggen, solskenet, regnskurarna, vinden, stormen, allt står under Guds överinseende, och visar Honom som använder Sig av dem ögonblicklig lydnad. Det smala grässtrået tränger sig upp genom mullen, först strå, sedan ax och därefter fullmoget vete i axet. Herren brukar dessa, Sina lydiga tjänare, för att få Sin vilja gjord. Frukten syns först i form av knoppen, som innesluter det kommande päronet, persikan, eller äpplet, och Herren utvecklar dem i rättan tid, eftersom de inte står emot Hans påverkan. De motsätter sig inte ordningen hos de processer, som Han har instiftat. Hans verk, som vi ser i naturens värld, varken förstås eller uppskattas som de borde. Dessa stumma predikanter har mycket att lära människorna, under förutsättning att de lyssnar uppmärksamt (Brev 131, 1897). rätt

(1068)20-25 (Psaltaren 19:1-4; Apostlagärningarna 17:22-29; Första Korintierbrevet 1:21; Kolosserbrevet 2:9; Hebréerbrevet 1:3). Naturens uppenbarelse oklar – Den svåraste och mest förödmjukande läxa, som människan måste lära sig, är den egna svagheten i att förlita sig på mänsklig vishet, och det ofrånkomliga misslyckandet i att rätt förstå sig på naturen. Synden har lagt en slöja över ansiktet, och själv förmår hon ej att tolka naturen, utan att sätta den ovanför Gud. Bakom naturen kan hon icke urskilja Gud, eller Jesus Kristus, som Han har sänt. Människan är i samma belägenhet som atenarna var; de reste sina altaren för att tillbe naturen. Stående på Areopagen, framställde Paulus för folket i Aten den levande Gudens majestät, i motsats till deras avgudadyrkan. [Apostlagärningarna 17:22-29 anförs.] rätt

(1068)De, som äger sann kunskap om Gud, låter sig inte så tjusas av materiens lagar eller naturens skeenden, att de förbiser, eller vägrar att vidgå, Guds fortlöpande styrande över naturen. Naturen är inte Gud, och det har den heller aldrig någonsin varit. Naturen vittnar med sin stämma om Gud, men naturen är inte lika med Gud. I egenskap av Hans skapade verk, bär den helt enkelt vittnesbörd om Guds kraft. Gudomen är upphovet till naturen. Den naturliga världen har, i sig själv, ingen kraft, utom den från Gud. rätt

(1068)Det finns en personlig Gud, Fadern; det finns en personlig Frälsare, Sonen. [Hebréerbrevet 1:1, 2; Psaltaren 19:1-4 anförs.] ... rätt

(1068)Forntidens filosofer yvdes över sin överlägsna kunskap. Låt oss läsa den inspirerade apostelns förståelse av saken. ”De påstod att de var visa, men”, säger han, ”de blev dårar. De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur.... De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen”. Med sin mänskliga visdom kan inte världen känna till Gud. Dess vise män hopar ofullständig kunskap om Gud från Hans skapade verk, och så upphöjer de i sin fåvitskhet naturen och dess lagar över naturens Gud. De, som är utan vetskap om Gud, som annars kommer av att godta den uppenbarelse Han har lämnat av Sig Själv i Kristus, kan bara säkra ett bristfälligt kunnande om Honom i naturen; och i stället för att få dem att efterleva Hans vilja, får denna insikt dem att bli till avgudadyrkare. De påstår sig vara visa, men de blir dårar. rätt

(1068)De, som tror sig kunna vinna kunskap om Gud förutom genom Hans Representant, som Ordet tillkännager ”utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen”, måste först bli dårar i sina egna ögon, innan de kan bli visa. Att utifrån naturen allena hämta fullödig kunskap om Gud, låter sig ej göra; ty naturen själv är behäftad med brister. I sin ofulländning kan den inte stå för Gud, den kan inte uppenbara Guds sinnelag i dess moraliska felfrihet. Dock kom Kristus som en personlig Frälsare till världen. Han var ombud åt en personlig Gud. I egenskap av personlig Frälsare steg Han upp i höjden; och Han skall återvända som vid Sin himmelsfärd – i egenskap av personlig Frälsare. Han utstrålar och uppenbarar Faderns väsen. ”Ty i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt” (The Review and Herald, den 8. november, 1898). rätt

(1068)

Kapitel 2

(1068) (Johannesevangeliet 14:26.) Anden framställer sanningar från Gamla och Nya Testamentet –När den Helige Ande ger människor syndaånger, ingår det ej i Hans åligganden att visa på nya sanningar, utan att belysa för sinnet och övertyga samvetet om de dyrbara läxor, som Kristus har tillhandahållit i Gamla och Nya Testamentet (Manuskript 32, 1900). rätt

(1069)6. Se EGW:s anmärkning om Galaterbrevet 6:7, 8. rätt

(1069)24-29. Se EGW:s anmärkning om Apostlagärningarna 15:1, 5. rätt

(1069)

Kapitel 3

(1069)Gåtan med mänskoblivandet och korsfästelsen kommer inte att vara något mysterium längre; ty det här kommer att läggas fram inför förståndet, och varje fördömd själ kommer att bli varse, vad hans förkastande av sanningen har medfört och inneburit. Alla kommer att förstå, att de har avvikit från sanningen, genom att de tagit till sig Satans vantolkningar och förhäxande lögner, i stället för ”varje ord som utgår från Guds mun.” De blir varse följande tillkännagivande: ”Du, O människa, har valt att stå under den store upprorsmakaren Satans baner, och härigenom har Du ödelagt Dig själv.” Oavsett talang, oavsett förmodad visdom, kommer den som stött undan sanningen då inte att ha någon möjlighet att vända sig till Gud. Dörren har stängts, liksom skedde med dörren i arken på Noas tid. rätt

(1069)Därmed kommer världens stora att förstå, att de har överlåtit sinne och hjärta till en snärjande filosofi som har glatt det köttsliga hjärtat. Hopp och nåd samt varje slags uppmuntran och lockelse hade kommit från Den, som älskat dem och gett Sitt liv för dem, på det att var och en som tror på Honom inte skall gå förlorad, utan få evigt liv. Men de vägrade att finna sig i Guds kärlek. Deras vidlyftiga uppfattningar, deras mänskogrundade resonemang, höjdes till skyarna; de förklarade att de av egen tankekraft förmådde att förstå gudomliga hemligheter, och de menade att deras egen omdömelseförmåga var tillräcklig för att de själva skulle kunna avgöra, vad som var sanning. De föll lätt offer för Satans förslagenhet, ty han lade fram för dem skenbart riktiga villfarelser inom mänsklig vishetslära, som är ägnade att förtrolla människors sinnen. De vände ryggen åt all visdoms Källa, och tillbad intellektet. Guds budskap och budbärare klandrades och viftades bort såsom stående under deras mänskliga, högtflygande uppfattningar. Man gjorde narr av nådens inbjudningar, och man förnekade Jesu Kristi gudom samt hånade tanken på, att Han funnits till, innan Han iklädde Sig mänsklig natur. Men de slitna trasorna hos människors resonemang kommer att befinnas vara rep av sand på Guds stora dag (The Signs of the Times, den 7. mars, 1895). rätt

(1069)De onda kommer att erfara korsets ohyggliga lidande – De, som slår bort den så givmilt erbjudna nåden, kommer ändå att få lära sig värdet hos det, som de har förhånat. De kommer att känna det lidande, som Kristus uthärdade på korset, för att säkra förlossning åt alla, som kunde tänka sig att ta emot den. Och då kommer det att gå upp för dem, vad de har gått miste om – evigt liv och de odödligas arv (The Review and Herald, den 4. september, 1883). rätt

(1069)(Matteusevangeliet 7:23; 27:40, 42; Romarbrevet 14:11; 15; Uppenbarelseboken 1:7; 6:15-17.) De ondas obeskrivliga förvirring – När syndarna måste titta på Honom, som klädde Sin gudomlighet med mänsklighet, och som fortfarande är iförd den dräkten, kommer deras förvirring att bli obeskrivlig. Fjällen kommer att falla från deras ögon, och de kommer att se det, som de tidigare inte kunde se. De kommer att inse, vad de kunnat bli, om de bara hade tagit emot Kristus och gjort det bästa av de tillfällen, som bereddes åt dem. De kommer att se den lag, som de försmådde och föraktade, vara upphöjd i likhet med Guds tron. De kommer att se, hur Gud Själv visar aktning för Sin lag. rätt

(1070)Vilken scen det kommer att vara! Ingen penna kommer att kunna beskriva den! Världens hopade skuld kommer att läggas i dagen, och Domarens röst kommer att höras, när Han säger till de onda: ”Gå bort ifrån mig, ni laglösa!” rätt

(1070)Då kommer de, som stack Kristus att minnas, hur de ringaktade Hans kärlek och skymfade Hans medkänsla; hur de i stället för Honom valde Barabbas, en rövare och mördare; hur de krönte Frälsaren med törnen, och fick Honom gisslad och korsfäst; hur de, under Hans dödsångest på korset, hånade Honom med orden ”Han må nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom.” ”Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa.” De kommer att tycka, att de åter hör Hans vädjande röst. Varje ord av omsorg kommer att genljuda lika tydligt i deras öron som då Frälsaren yttrade dem. Varje sårande och gäckande handling gjord mot Kristus kommer att vara lika levande i minnet som då de sataniska illdåden utfördes. rätt

(1070)De kommer att ropa till klipporna och bergen, att de skall falla över dem och dölja dem för anletet åt Honom, som sitter på tronen och från Lammets vrede. ”Lammets vrede” – En, som alltid visade Sig vara full av ömhet, tålamod och långmodighet, som likt ett offerlamm lät Sig ledas till slakt, för att frälsa syndare från den dom, som nu drabbar dem därför att de vägrat att låta Honom ta bort deras skuld (The Review and Herald, den 18. juni, 1901). rätt

(1070)19-28 (Galaterbrevet 2:16, 17; 3:10-13, 24). Inga frälsande egenskaper hos lagen – Jag vill mana alla, som önskar att vinna himmelen, att ta sig noga i akt. Ägna inte Er dyrbara prövotid åt, att sy ihop fikonlöv för att skyla Er nakenhet, som kommer sig av synden. När Ni blickar in i Herrens stora, moraliska spegel, Hans heliga lag, Hans måttstock för ens karaktär, tro då inte för ett ögonblick att den kan rena Er. Hos lagen finns det inga frälsande egenskaper. Den kan inte förlåta överträdaren. Straffet måste utmätas. Herren frälser inte syndare, genom att avskaffa Sin lag, som är grundvalen för Hans styre i himmelen och på jorden. Straffet har uthärdats av syndarens ersättare. Inte för att Gud skulle vara grym och hänsynslös, eller Kristus så barmhärtig att Han dog på Golgatas kors för att avskaffa en lag, som var så godtycklig, att den behövde utplånas, upphängd mellan två rövare. Guds tron får inte på minsta vis fläckas av brott, av synd. Under Faderns och Sonens rådslag i himmelen, före jordens skapelse, kom de överens om, att i fall människan skulle visa sig vara svekfull mot Gud, skulle Kristus – som var ett med Fadern – ta överträdarens plats, och lida rättvisans straff, som måste drabba människan (Manuskript 145, 1897). rätt

(1070) (Romarbrevet 5:1.) ”Detta är rättfärdiggörelse genom tro.” – När den ångerfulle syndaren, uppriktigt ledsen inför Gud, blir fullt medveten om Kristi försoning å hans vägnar, och godtar försoningen som sitt enda hopp i det här livet och i nästa, blir hans synder honom förlåtna. Detta är rättfärdiggörelse genom tro. Varje själ, som tror, skall inordna sin vilja under Guds vilja, och förbli i ett tillstånd av syndaånger och syndasorg, samt utöva tro och förtröstan på Förlossarens försonande förtjänster och gå från en kraft till en annan, från härlighet till härlighet. rätt

(1070)Tillgivelse och rättfärdiggörelse är en och samma sak. Genom förtröstan går den troende från ställningen som upprorsmakare, ett syndens och Satans barn, till ställningen som trogen undersåte åt Kristus Jesus, inte tack vare någon inneboende godhet, utan därför att Kristus tar emot honom som Sitt barn genom adoption. Syndaren erhåller förlåtelse för sina syndare, därför att synderna bärs av hans Ersättare och Borgensman. Herren talar till Sin himmelske Fader och säger: ”Detta är Mitt barn. Jag benådar honom från dödsdomen, och ger honom Min livförsäkring – evigt liv – därför att Jag har tagit hans plats och har lidit för hans synder. Han är ju Min älskade.” På så vis står människan, förlåten och iförd Kristi rättfärdighets vackra kläder, utan fel inför Gud. rätt

(1070)Syndaren må fela, men han stöts inte skoningslöst bort. Han enda hopp ligger dock i, att visa syndaånger gentemot Gud och tro och förtröstan på Herren Jesus Kristus. Det är Faderns förmånsrätt, att tillge våra överträdelser och synder, därför att Kristus har tagit på Sig vår skuld och benådat oss, varigenom Han även har gottskrivit oss Sin egen rättfärdighet. Hans offer motsvarar i allt rättvisans krav. rätt

(1070)Rättfärdiggörelse är motsatsen till fördömelse. Guds omätbara barmhärtighet utövas mot sådana, som inte förtjänar denna på minsta, lilla vis. Han förlåter överträdelser och synder för Jesu skull, på grund av att Han har blivit blidkandet av eller försoningen för våra synder. Genom tro på Kristus kommer den skyldige överträdaren i åtnjutande av Guds favör och omsluts av det starka hoppet om evigt liv (Manuskript 21, 1891). rätt

(1071)Ett tecken inför världen – Rättfärdiggörelse genom tro på Kristus bevisas genom karaktärens omdaning. Detta är tecknet inför världen på sanningen hos de läror, som vi bekänner oss till. Det dagliga belägget för, att vi är en levande församling, går att se i det förhållandet, att vi omsätter Ordet i praktisk utövning. Världen får sig till del ett levande vittnesbörd tack vare konsekvent kristen handling. rätt

(1071)Detta tillkännager för en avfallen värld, att det finns ett folk, som tror på att vår trygghet ligger i, att vi klänger oss fast vid Bibeln. Det här vittnesbördet skiljer sig markant från den stora, avfallna kyrkans, vilken anpassar sig efter mänsklig visdom och myndighet, i stället för efter Guds visdom och myndighet (Brev 83, 1896). rätt

(1071)20. Se EGW:s anmärkning om Första Johannesbrevet 3:4. rätt

(1071)20-31 (Galaterbrevet 6:14; Efésierbrevet 2:8, 9; Titusbrevet 3:5; Hebréerbrevet 7:25; Uppenbarelseboken 22:17). Försoningen skall betraktas med ödmjukt hjärta – Ingen skall inta den begränsade, trångsinta hållningen, att några som helst mänskliga gärningar på minsta sätt kan bidra till, att likvidera skulden hos personens överträdelse. Detta är ett livsfarligt bedrägeri. För att rätt förstå saken, måste Ni upphöra med att gnata på varandra med anledning av Era älsklingsidéer, och med ödmjuka hjärtan betrakta försoningen. rätt

(1071)Det här ämnet är så föga förstått, att tusentals och åter tusentals förmenta söner åt Gud är barn åt den Onde, eftersom de förtröstar på sina egna gärningar. Gud har alltid fordrat goda gärningar, lagen kräver goda gärningar, men eftersom människan försatte sig i en position, där hennes goda gärningar saknade värde, är blott Jesu rättfärdighet av betydelse. Kristus förmår att frälsa till det yttersta, eftersom Han ständigt lever för att vädja för oss. rätt

(1071)Allt, som en människa över huvud taget kan göra på vägen mot sin frälsning, är att godta inbjudan ”den som vill, må ta emot livets vatten för intet.” Ingen kan begå en synd, som det inte betalats för på Golgata. Alltså fortsätter korset, med allvarliga vädjanden, fortlöpande att erbjuda syndaren fullständig gottgörelse (Manuskript 50, 1900). rätt

(1071)24-26 (se EGW:s anmärkning om Romarbrevet 5:11). Fadern rikligt tillfreds – Försoningen, som har uträttats å våra vägnar av Kristus, är fullständigt och i riklig grad tillfredsställande för Fadern. Gud kan vara rättvis, och samtidigt benåda dem, som tror (Manuskript 28, 1905) rätt

(1071)(Romarbrevet 5:1.) Rättfärdiggörelse betyder fullständig benådning – [Romarbrevet 3:24-26 citeras.] Här läggs sanningen fram på ett tydligt sätt. Denna barmhärtighet och godhet är fullständigt oförtjänt. Kristi nåd är fri, för att göra syndaren rättfärdig utan förtjänst eller krav från hans sida. Rättfärdiggörelse är hel och fullständig förlåtelse för synd. Det ögonblick en syndare tar emot Kristus i tro, det ögonblicket blir han förlåten. Kristi rättfärdighet tillräknas honom, och han skall inte mer tvivla på Guds förlåtande nåd. rätt

(1071)Det finns ingenting i tron som gör den till vår frälsare. Tro kan inte ta bort vår synd. Kristus är Guds kraft till frälsning för alla dem som tror. Rättfärdiggörelsen kommer genom Jesu Kristi förtjänst. Han har betalat priset för syndarens återlösning. Ändå är det bara genom tro på Hans blod som Jesus kan göra den troende rättfärdig. rätt

(1071)Syndaren kan inte förlita sig på sina egna goda gärningar som medel för rättfärdiggörelse. Han måste komma till den punkt där han vill avstå från alla sina synder, och omfatta den ena graden av ljus efter den andra, när det lyser på hans stig. Han griper helt enkelt tag i den fria och rikliga förberedelse som gjorts i Kristi blod. Han litar på Guds löften genom vilka Kristus gjorts till helgelse, rättfärdighet och frälsning för honom. Och om han följer Jesus kommer han att vandra ödmjukt i ljuset, medan han gläder sig över ljuset och sprider ljuset till andra. Rättfärdiggjord av tro, bär han ständigt med sig glädje mitt i sin lydnad i livet. Frid med Gud är resultatet av vad Kristus betyder för honom. De själar som underkastar sig Gud, som ärar Honom och lyder Hans Ord, kommer att ta emot gudomlig upplysning. I Guds dyrbara Ord finns renhet och höghet, liksom skönhet som människors högsta makter inte kan uppnå om de inte har Guds hjälp (The Signs of the Times, den 19. Maj, 1898). rätt

(1071) (Psaltaren 18:36; 85:11; Psaltaren 89:15; Uppenbarelseboken 4:3; se EGW:s anmärkning om Johannesevangeliet 3:16.) Föreningen av dom och barmhärtighet – Såsom bågen i skyn uppstår genom föreningen mellan solskenet och regnskuren, står regnbågen runt om tronen genom den sammanslagna kraften hos barmhärtighet och rättvisa. Det är inte bara rättvisan som skall upprätthållas; ty därmed skulle härligheten hos löftets regnbåge ovanför tronen komma i skugga; då skulle människan enbart se straffet för lagens överträdelse. Funnes det ingen rättvisa, inget straff, skulle Guds styre sakna stadga. rätt

(1072)Det är förenandet av dom och barmhärtighet, som gör frälsningen fullständig och allomfattande. Det är förenandet av de två som leder oss, i det att vi betraktar världens Återlösare och Herrens lag, till att utbrista: ”ditt saktmod gör mig stor.” Vi vet, att evangeliet är ett fulländat och allomfattande system, som visar på Guds lags oföränderlighet. Det skänker hopp åt hjärtat, och tänder kärlek till Gud. Barmhärtigheten inbjuder oss till, att träda in genom portarna till Guds stad, och rättvisan uppoffras för att åt varje lydaktig själ ge fullständiga förmåner som medlem av den kungliga familjen, barn åt den himmelske Kungen. rätt

(1072)Hade vi karaktärsbrister, kunde vi inte passera portarna, som barmhärtigheten har öppnat åt de lydiga; ty rättvisan står vid ingången och kräver helighet, renhet hos alla, som vill se Gud. Vore rättvisan utdöd, och vore det möjligt för den gudomliga barmhärtigheten att öppna portarna för hela släktet, oberoende av karaktär, skulle det uppstå värre missnöje och uppror i himmelen, än innan Satan blev utslängd. Himmelens frid, lycka och samklang skulle krossas i småbitar. Övergången från jorden till himmelen kommer inte att förändra människors karaktär; de frälstas lycka i himmelen beror på det sinnelag de har format i det här livet, efter förlagan hos Kristi sinnesart. De heliga i himmelen kommer först att ha varit heliga på jorden. rätt

(1072)Den frälsning, som kostade Kristus så dyrt för människans skull, är det enda riktigt värdefulla, för den räddar oss undan synden – orsaken till allt elände och bitterhet i vår värld. Barmhärtigheten, som erbjuds syndaren, drar honom hela tiden till Jesus. Om syndaren svarar på detta, och kommer i syndaånger och bekänner sina överträdelser, samt i tro griper tag om hoppet som ligger redo för honom i evangeliet, avvisar inte Gud ett sönderslaget och ångerfullt hjärta. På det här sättet blir inte Guds lag försvagad, men väl syndens makt bruten, och barmhärtighetens spira sträcks ut mot den botfärdige syndaren (Brev 1f, 1890). rätt

(1072)24-28 (se EGW:s anmärkning om Galaterbrevet 2:16; Första Tessalonikerbrevet 4:3). Spekulationer om rättfärdighet genom tro – Många begår misstaget, att in i minsta detalj försöka att avgränsa de hårfina skillnaderna mellan rättfärdiggörelse och helgelse. De utrustar ofta avgränsningarna av de här två fackorden med sina egna uppfattningar och gissningar. Varför försöka att vara noggrannare, än inspirationen rörande den väsentliga frågan om rättfärdighet genom tro? Varför försöka att bena ut varje liten enskildhet, som om själens frälsning skulle bero på att alla exakt delade just Din uppfattning härvidlag? Alla kan inte se allting på samma sätt (Manuskript 21, 1891).

25. Se EGW:s anmärkning om Romarbrevet 7:12.

27. Se EGW:s anmärkning om Efésierbrevet 2:8, 9.

28. Se EGW:s anmärkning om Romarbrevet 4:3, 4. rätt

(1072)31 (Romarbrevet 6:15; Första Samuelsboken 15:22; Uppenbarelseboken 22:14; se EGW:s anmärkning om Andra Korintierbrevet 3:7-18; Efésierbrevet 2:14-16; Uppenbarelseboken 2:6). Guds måttstock har inte förändrats – De goda nyheternas evangelium skulle inte tolkas som att det godkände att människorna skulle fortsätta att leva i uppror mot Gud, genom att överträda Hans rättfärdiga och okränkbara lag. Varför inser inte de, som säger sig förstå Skrifterna, att Guds krav under nåden är samma som Han ställde i Eden – fullständig lydnad mot Hans lag? I domen kommer Gud att fråga bekännande kristna: Varför påstod Ni Er tro på Min Son, och ändå fortsätta att trotsa Min lag? Vem fordrade det av Er – att Ni skulle trampa Mina villkor för rättfärdighet i smutsen? ”Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar.” Nya Testamentets evangelium är inte detsamma som en lägre, gammaltestamentlig nivå för att gå syndaren i möte och frälsa honom i hans synder. Av samtliga Sina undersåtar kräver Gud lydnad, lydnad i allt mot samtliga Sina bud. Som alltid tidigare, utgör fullkomlig rättfärdighet den enda rätten till himmelen. Kristus är vårt hopp och vår tillflykt. Hans rättfärdighet gottskrivs blott den lydige. Låt oss ta emot denna i tro, så att Fadern inte finner någon synd i oss. Men de, som har trampat på den heliga lagen, kommer inte att ha någon rätt att åberopa rättfärdigheten som sin egen. O att vi måtte betrakta den väldiga omfattningen hos frälsningsplanen såsom barn lydiga mot Guds samtliga krav, samtidigt som vi förtröstar på att vi har frid med Gud genom Jesus Kristus, vårt försoningsoffer (The Review and Herald, den 21. september, 1886)! rätt

(1073) (Första Johannesbrevet 2:4.) Tron bevisas genom gärningar i lydnad – Gud kräver i vår tid detsamma, som av det heliga paret i Eden, fullkomlig lydnad mot Sina fordringar. Hans lag förblir densamma i alla tider. Den upphöjda måttstocken för rättfärdighet, som framställs i Gamla Testamentet, sänks inte i det Nya. Det är inte evangeliets uppgift, att förringa kraven hos Guds heliga lag, utan att ta människorna till den nivå, där de förmår att rätta sig efter dess påbud. rätt

(1073)Den tro på Kristus, som frälser själen, är inte av det slag, som många låter påskina. ”Tro, tro”, låter deras rop; ”tro bara på Kristus, så blir Du frälst. Mera behöver Du inte göra.” Medan äkta tro förlitar sig i allt på Kristus för frälsning, leder den också till lydnad i allt mot Guds lag. Tron uttrycks genom gärningar. Och aposteln Johannes tillkännager: ”Den som säger: ’Jag känner honom’ och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare” (The Review and Herald, den 5. oktober, 1886). rätt

(1073)Koppla bort lagen från evangeliet? – Fienden har alltid verkat för att koppla bort lagen från evangeliet. Dessa går dock hand i hand (Manuskript 11, 1893). rätt

(1073)Vi hedrar både Fadern och Sonen, när vi talar om lagen. Fadern gav oss lagen, och Sonen dog för att upphöja och göra den ärofylld (Manuskript 5, 1885). rätt

(1073)Det är omöjligt för oss att prisa och förhärliga Herrens lag, med mindre vi griper tag om Jesu Kristi rättfärdighet (Manuskript 5, 1889). rätt

(1073)Herrens lag är trädet, evangeliet är de väldoftande blommor och den frukt, som den bär (Brev 119, 1897). rätt

(1073)

Kapitel 4

(1073) ”Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat. Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.”* Rättfärdighet är lika med lydnad inför lagen. Lagen kräver rättfärdighet, och det är syndaren också skyldig lagen; men han är oförmögen till att åstadkomma någon rättfärdighet. Det enda sätt, varpå han förmår att uppnå rättfärdighet, är genom tron. Med trons hjälp förmår han att komma med Kristi förtjänster inför Gud, och då för Herren in Sin Sons lydighet på syndarens konto. Kristi rättfärdighet godtas i stället för människans misslyckande, varvid Gud tar emot, tillgiver, rättfärdiggör den ångerfulle, troende själen, ja, behandlar honom som om han vore rättfärdig, och älskar honom som Sin egen Son. Det är så här, som tron räknas som rättfärdighet (The Review and Herald, den 4. november, 1890). * Kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98. Övers. anm. rätt

(1073)

Kapitel 5

(1073) (Andra Korintierbrevet 5:7.) Tro och känsla vitt åtskilda – Tro och känsla är lika vitt skilda åt som öster är från väster. Tron har inte känslan som grund. Vi måste ropa till Gud på allvar i tro, vad än känslorna må säga, och sedan leva ut våra böner. Vår garanti och bevisen för tron ligger i Guds ord, och efter det att vi har bett, måste vi tro utan att tvivla. Jag prisar Dig, O Gud, jag prisar Dig. Du har inte svikit mig, utan omsatt Ditt ord i gärning. Du har uppenbarat Dig för mig, och jag är Din, redo att göra Din vilja (Brev 7, 1892) rätt

(1074)Trons enkelhet och kraft – Tron är enkel till sin verkan och kraftfull till sitt utfall. Många bekännande kristna, som känner till det heliga Ordet, och tror på dess sanning, besitter inte den barnsliga tillit, som är en hörnsten hos Jesu religion. De räcker inte ut handen med det säkra grepp, som annars medför själens helande (Redemption: The Miracles of Christ, sidan 97). rätt

(1074)11 (Romarbrevet 3:24-26). Ett gudomligt botemedel mot synden – Kristi försoningsoffer är inte ett smart sätt, att få våra synders förlåtelse på; det är ett gudomligt botemedel för överträdandets kurerande och den andliga hälsans återställande. Det är himmelens utskrivna medicin, genom vilken Kristi rättfärdighet både går att gottskriva oss och ingjuta i hjärtat och karaktären (Brev 406, 1906). rätt

(1074)12-19 (Matteusevangeliet 4:1-11; Första Korintierbrevet 15:22, 45; Filipperbrevet 2:5-8; Hebréerbrevet 2:14-18; 4:15). Kraft kommer av att samarbeta med Gud – [Romarbrevet 5:12, 18, 19 anförs.] Aposteln jämför Adams olydnad med Kristi lydnad på varje punkt. Betänk, vad Kristi lydnad innebär för oss! Den innebär, att även vi, i Hans kraft, kan lyda. Kristus var människa. Han tjänade Sin himmelske Fader med den samlade styrkan hos Sin mänskliga natur. Hans natur är dubbel, samtidigt mänsklig och gudomlig. Han är både Gud och människa. rätt

(1074)Kristus kom till den här världen, för att visa oss, vad Gud förmår att uträtta och vad vi förmår att uträtta i samverkan med Gud. I mänskligt kött trädde Han ut i ödemarken, för att bli frestad av fienden. Han vet, vad det vill säga att hungra och törsta. Han känner till köttets svaghet och skröpligheter. Han blev frestad på alla sätt, liksom vi blir frestade. rätt

(1074)Vår lösen har betalats av vår Frälsare. Ingen måste bli förslavad av Satan. Kristus står framför oss som vårt gudomliga föredöme, vår allsmäktige Hjälpare. Vi har blivit köpta för ett pris, som är omöjligt att fastställa. Vem kan mäta den förlossande kärlekens godhet och barmhärtighet (Manuskript 76, 1903)? rätt

(1074)Kristus ett moraliskt väsen med fri vilja – Den andre Adam var ett moraliskt väsen med fri vilja, som hölls ansvarigt för Sitt uppförande. Omgiven, som Han var av ytterst raffinerade och vilseförande inflytanden, var det betydligt vanskligare för Honom att leva syndfritt, än det var för den förste Adam. Mitt ibland syndare stod Han likväl emot varje frestelse till synd, och upprätthöll Sin oskyldighet. Han stod alltid fri ifrån synd (The Southern Work, den 29. september, 1903). rätt

(1074)Människan har en favör hos Gud – På grund av sin släktskap med den förste Adam, mottar människorna ingenting annat än skuldmedvetenhet och sin dödsdom. Men Kristus träder emellan och färdas över samma område som det, där Adam föll, varvid Han uthärdar varje prov å människornas vägnar. Han gottgör Adams skandalösa misslyckande och syndafall, genom att klara av provet ofläckad. Detta ger människan en favör hos Gud. Därmed försätts hon i en ställning, där hon – genom att ta emot Kristus som sin Frälsare – blir delaktig av den gudomliga naturen. Sålunda knyts hon till Gud och Kristus (Brev 68, 1899). rätt

(1074)

Kapitel 6

(1074)I första kapitlet av Andra Petrusbrevet framställs de stigande graderna i kristenlivet. Hela kapitlet utgör en läxa med djupgående betydelse. Om personen, genom att säkra kristna dygder, använder addition, har Gud lovat att Han skall använda multiplikation å vederbörandes vägnar. ”Må nåd och frid i ännu rikare mått komma er till del genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus.” Detta verk läggs fram för varje själ, som har vidgått sin tro på Jesus Kristus genom dopet, och har mottagit förpliktelsen från de tre personerna – Fadern, Sonen och den Helige Ande (Manuskript 57, 1900). rätt

(1074)Trofasthet mot våra doplöften – Trofasthet mot våra doplöften medför hjärtats förberedelse, som behövs för själars frälsning (The Review and Herald, den 26. Maj, 1904). rätt

(1075) (Andra Korintierbrevet 6:17, 18; 7:1; Kolosserbrevet 3:1.) Guds prägel på plats genom dopet – Kristus omordnade, att dopet skulle vara inträdet till Hans andliga rike. Han gjorde det till ett oavvisligt krav, som alla måste rätta sig efter, om de skall räknas som stående under Faderns, Sonens och den Helige Andes myndighet. De, som tar emot dopets förordning, tillkännager därmed offentligt att de har gjort avkall på världen, och har blivit medlemmar av den himmelska familjen, barn till den himmelske Kungen. rätt

(1075)De, som gör detta, skall sätta sin nya släkt före alla världsliga hänsynstaganden. De har offentligt tillkännagett, att de ej längre ämnar leva i stolthet och själveftergivenhet. Kristus väntar Sig av dem, som tar emot förordningen, att de skall komma ihåg att de är bundna av ett allvarstyngt förbund, att de skall leva för Herren. För Honom skall de använda alla sina anförtrodda förmågor, och aldrig glömma bort insikten om, att de bär Guds tecken på lydnad mot Sabbaten hos det fjärde budordet, att de är undersåtar i Kristi rike, delaktiga av gudomlig natur. De skall uppge allt de har och är till Gud samt bruka alla sina gåvor till Hans namns ära. rätt

(1075)De, som blir döpta i Faderns, Sonens och den Helige Andes trefaldiga namn, tillkännager öppet på själva tröskeln till sitt leverne som kristna, att de har godtagit inbjudan ”Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er, och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.”* ”Då vi alltså har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från all besmittelse från kött och ande och i gudsfruktan fullborda vår helgelse.” ”Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida.” * Kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98. Övers. anm. rätt

(1075)Måtte de, som stämplats med Guds prägel vid dopet, rätta sig efter dessa ord och komma ihåg, att på dem har Herren satt Sin signatur, och förklarat dem vara Sina söner och döttrar. rätt

(1075)Fadern, Sonen och den Helige Ande – oändliga och allestädes närvarande krafter – tar emot dem, som i sanning träder in i ett förbundsförhållande med Gud. De närvarar vid varje dop, för att ta till Sig kandidaterna, som har avsvurit sig världen och släppt in Kristus i sin själs tempel. Dessa kandidater har inlemmats i Guds familj, och deras namn står skrivna i Lammets livsbok (MS 27 1/2, 1900). rätt

(1075)En förbindelselänk till himmelen – Vid vårt dop lovade vi, att bryta varje samband med Satan och hans krafter, samt att helhjärtat gå in för verket med att utvidga Guds rike. Hela himmelen arbetar för att nå därhän. Fadern, Sonen och den Helige Ande har svurit på, att de skall samverka med helt överlåtna människor som Sina redskap. Om vi troget håller vårt löfte, öppnas det en förbindelselänk, en dörr, för kommunikation med himmelen – en dörr, som ingen människas hand eller djävul förmår att tillsluta (The Review and Herald, den 17. Maj, 1906). rätt

(1075)Många begravs levande – Den nya födelsen är en sällsynt företeelse i vår tid. Detta är orsaken till, att det förekommer så många bekymmer i församlingarna. Många, o så många, som tar sig namnet kristna, är ohelgade och världsliga. De må ha blivit döpta, men de har begravts levande. Jaget dog aldrig, och därför stod de heller inte upp till det nya livet i Kristus (Manuskript 148, 1897). rätt

(1075) (Andra Korintierbrevet 6:17.) Dopet är ingen examen – Vi har fått varje tillfälle, varje fördel, varje förmånsrätt, för att uppnå en rik kristen erfarenhet; men vi lär oss inte allting på en gång. Vi måste växa till. Många, som har lärt sig en smula i skolan, tror sig vara klara för examen. De tror sig äga all kunskap, som är värd namnet. Vi skall inte inbilla oss, att i och med att vi blivit döpta, är vi redo att ta slutexamen i Kristi skola. När vi har tagit emot Kristus, och i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn har svurit, att vi skall tjäna Gud, svär Fadern, Kristus och den Helige Ande – de trenne dignitärerna och kraftkällorna i himmelen – att all hjälp skall ges oss, om vi håller vårt doplöfte om, att: ” Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. ” När vi håller det vi har lovat, säger Han: ” Då skall jag ta emot er” * (Manuskript 85, 1901). * Kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98. Övers. anm.

3, 4. Se EGW:s anmärkning om Femte Moseboken 26:18.

3-5. Se EGW:s anmärkning om Markusevangeliet 16:1, 2.

15. Se EGW:s anmärkning om Romarbrevet 3:31. rätt

(1076)19, 22 (Första Tessalonikerbrevet 3:13; 4:7; Hebréerbrevet 12:14). Att vara helhjärtad mot Gud – Helighet innebär, att stå fullt ut på Guds sida. Man överlämnar själen till Gud. Viljan, ja, till och med tankarna, underställs Kristi önskningar. Jesu kärlek fyller själen, och sprids ständigt därifrån i en klar, uppfriskande ström, för att väcka glädje i andra hjärtan (Manuskript 33, 1911). rätt

(1076)23. En röst hörd i himmelen – Överträdelse försatte hela världen i fara, och innebar att den dömdes till döden. Men i himmelen hördes en röst säga: ”Jag har funnit en lösepenning” (Brev 22, 1900). rätt

(1076)

Kapitel 7

(1076)7-9 (Filipperbrevet 3:5, 6; Jakobsbrevet 1:23-25). Paulus’ vidunderliga förvandling – Paulus säger, att ”i fråga om lagen” – i fråga om personliga gärningar, yttre ting – var han ”en oklanderlig man”, men då han blev varse den andliga sidan hos lagen, då han blickade in i den heliga spegeln, såg han sig själv som syndare. Utifrån en mänsklig måttstock, hade han undvikit synd, men då han kom underfund om djupen hos Guds lag, och såg sig själv som Gud såg honom, böjde han sig ned i ödmjukhet och bekände sin skuld. Han vände inte ryggen åt spegeln och glömde bort vilket slags människa han var, utan han visade äkta syndaånger mot Gud och tillit mot vår Herre Jesus Kristus i tro. Han blev tvättad, han blev gjord ren. Han säger: ”Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt: Du skall inte ha begär. Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. Ty utan lagen är synden död. Förr levde jag utan lagen, men när budordet kom, fick synden liv och jag dog.” rätt

(1076)Sedan framträdde synden i sin verkliga frånstötlighet, varpå hans höga tankar om sig själv dunstade bort. Han blev ödmjuk. Han tillskrev sig ej längre någon godhet eller förtjänst. Han upphörde med, att tänka högre tankar om sig själv, än som var tillbörligt och han tillskrev Gud hela äran. Han fikade inte längre efter egen storhet. Han slutade, att söka att hämnas oförrätter mot sig själv, och var inte mera känslig för förebråelse, försummelse och ringaktning. Han eftertraktade inte mera jordiska förbindelser, ställningar, eller ära. Han störtade inte andra över ända, för att gynna den egna personen. Han blev tålmodig, beskyddande, undergiven och saktmodig, eftersom han lärt sig sin läxa i Kristi skola. Han talade om Jesus och Hans makalösa kärlek, och kom att allt mera efterlikna Hans bild. Han lade ned all kraft på att vinna själar för Kristus. Då prövningar drabbade honom därför att han osjälviskt verkade för själar, böjde han knä i bön, varvid hans kärlek till dem stegrades. Hans liv var dolt med Kristus i Gud, och han älskade Jesus med hela sitt väsens glöd. Varje församling var honom kär; varje församlingsmedlem var en person, som väckte hans intresse; ty han betraktade varje själ som köpt med Kristi blod (The Review and Herald, den 22. juli, 1890). rätt

(1076)9. Guds lag dog inte – När aposteln Paulus berättar om sin erfarenhet, lägger han fram en väsentlig sanning rörande det verk, som måste åstadkommas vid en persons omvändelse. Han säger: ”Förr levde jag utan lagen” – han erfor inga samvetskval; ”men när budordet kom”, då Guds lag gjorde sitt avtryck i hans samvete, ”fick synden liv och jag dog.” Då såg han sig som en syndare, dömd av den gudomliga lagen. Märk: Det var Paulus, inte lagen, som dog (The Spirit of Prophecy 4:297). rätt

(1076)12 (Romarbrevet 3:25; Efésierbrevet 1:7). Lagen upprätthåller sin värdighet – I frälsningsplanen bibehåller lagen sin värdighet, när den fördömer syndaren, och syndaren kan bli frälst genom Kristi sonande av våra synder: ”I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder”. Lagen ändras inte på minsta lilla sätt för att gå den syndiga människan till mötes. Den förblir vad den alltid har varit – helig, rättfärdig och god (The Review and Herald, den 23. Maj, 1899). rätt

(1076)

Kapitel 8

13. Se EGW:s anmärkning om Första Korintierbrevet 9:24-27. rätt

(1077)15-21 (Första Timoteusbrevet 1:9, 10; 1:22-25; se EGW:s anmärkning om Andra Korintierbrevet 3:6-9). Inte de lydiga, utan överträdarna, är slavar – I sin epistel till Timoteus beskriver Paulus just de personer, som är lagens trälar. De är lagens överträdare. Han kallar dem för laglösa, upproriska, syndare, oheliga, oandliga, dråpare, otuktiga, lögnare, och för alla som står emot den sunda läran. Första Timoteusbrevet 1:9, 10. rätt

(1077)Guds lag är den spegel, som visar människan felen i hennes sinnelag. Dock är det inte angenämt för dem, som njuter av orättfärdighet, att skåda sin moraliska undermålighet. De sätter inget värde på spegeln, eftersom den visar dem deras synder. I stället för att således inleda krig mot sina köttsliga sinnen, bekrigar de den äkta och sanningsenliga spegeln, som Herren skänkt dem för att de inte skall bli vilseförda, utan för att bristerna i deras karaktär skall framträda. rätt

(1077)Borde uppdagandet av de här felen komma dem att avsky spegeln, eller att hata sig själva? Borde de slänga spegeln, som pekar ut deras moraliska defekter? Nej; de synder som de omhuldar och som spegeln röjer i deras karaktärer, kommer att stänga dem ute från himmelen, såvida inte synderna tas bort och de själva står fläckfria inför Gud (The Review and Herald, den 8. mars, 1870). rätt

(1077)(Galaterbrevet 4:24-31; 5:1.) Lydnad är icke slaveri – Ingen, som tror på Jesus Kristus, befinner sig i slaveri under Guds lag; ty Hans lag är en livets lag för dem, som lyder dess påbud. Alla, som förstår att lagen är andlig, alla, som inser dess förmåga att upptäcka synd, är precis lika hjälplösa som Satan själv, med mindre de godtar försoningen, som gjorts möjlig för dem i och med Jesu Kristi botgörande offer. Denne är vårt blidkande – nyckeln till förnyad enhet med Gud. rätt

(1077)Tron på Kristus möjliggör lydnad mot varje grundsats hos lagen (Manuskript 122, 1901). rätt

(1077) (Galaterbrevet 3:6-9.) Slaveriet under religionens lagaspekt – Slaveriets anda väcks av att söka att leva i enlighet med religionens lagaspekt, av att sträva efter att uppfylla lagens krav i vår egen kraft. Det finns endast hopp för oss i och med att vi ansluter oss till Abrahams förbund, vilket är detsamma som förbundet vilande på nåd genom tro på Kristus Jesus. Evangeliet som förkunnades för Abraham, genom vilket han ägde hopp, var samma evangelium som förkunnas för oss i dag, genom vilket vi äger hopp. Abraham blickade hän till Jesus, som ävenledes är vår tros Upphov och Fullbordare (The Youth’s Instructor, den 22. september, 1892). rätt

(1077)17 (Galaterbrevet 4:7). Förmåner för Guds lydiga barn – Gud älskar Sina lydiga barn. Han har ett rike berett, inte för illojala undersåtar, utan för Sina barn, som Han har prövat i en värld ärrad och fördärvad av synd. Som lydiga barn, kan vi åtnjuta ett nära förhållande till Gud. ”Men är vi barn”, säger han, ”är vi också arvingar” till ett oförgängligt arv.... Kristus och Hans folk är ett (Brev 119, 1897).

18. Se EGW:s anmärkning om Andra Korintierbrevet 4:17, 18.

22. Se EGW:s anmärkning om Första Moseboken 3:17, 18.

26. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 3:13-17. rätt

(1077)26, 34 (Efésierbrevet 5:2; Hebréerbrevet 7:24-28; 8:1, 2; Hebréerbrevet 9:24; Första Johannesbrevet 2:1; Uppenbarelseboken 8:3, 4; se EGW:s anmärkning om Apostlagärningarna 1:11; Hebréerbrevet 7:25). Kristi och Hans Andes medling – Kristus Jesus framställs som ständigt stående vid altaret, ögonblick efter ögonblick frambärande Sitt offer för världens synder. Han är präst i det sanna tabernaklet, som Herren och inte människan uppreste. De avbildande skuggorna hos det judiska tabernaklet äger inte längre något värde. En daglig och årlig försoning i avbild behöver inte längre utföras, däremot är det försonande offret genom en medlare väsentligt på grund av det ständiga förövandet av synd. Jesus tjänstgör i Guds närvaro, där Han hänvisar till Sitt utgjutna blod, som från ett slaktat lamm. Jesus hänvisar till offret, som burits fram för syndarens samtliga överträdelser och tillkortakommanden. rätt

(1077)Kristus, vår Medlare, och den Helige Ande inskrider fortlöpande å människans vägnar, fast Anden vädjar inte för oss såsom Kristus gör, i det att denne påtalar Sitt blod, som utgjutits sedan världens grundläggning; Anden påverkar våra hjärtan, för att vi skall be och ångra våra synder samt yttra pris och tacksägelse. Den tacksamhet, som kommer ur våra munnar, är följden av att Anden slår an strängarna i själen genom att väcka minnen om Guds godhet och därmed åstadkommer Han skön musik i hjärtat. rätt

(1078)Gudstjänsterna, bönerna, prisandet, det ångerfulla bekännandet av synd stiger upp från sanna troende likt rökelse till den himmelska helgedomen; men eftersom de passerar genom människors fördärvade kanaler, är de så illa fläckade att om de inte renas med blod, kan de aldrig komma att äga något värde hos Gud. Nej, de stiger ingalunda upp i fläckfri renhet, och såvida inte Medlaren som står på Guds högra sida framställer och renar allt detta med Sin rättfärdighet, kan det icke godtas av Gud. All rökelse från jordiska tabernakel måste vara fuktad med de renande dropparna från Kristi blod. Han håller upp framför Fadern rökelsekaret med Sina egna förtjänster, som saknar varje spår av världslig fördärvelse. I rökelsekaret samlar Han Sitt folks böner, pris och bekännelser, och till dessa fogar Han Sin egen fläckfria rättfärdighet. Sedan stiger rökelsen, parfymerad med förtjänsterna hos Kristi blidkande offer, upp inför Gud och är i allt godtagbar. Härigenom säkras nåderika bönesvar. rätt

(1078)O, att alla måtte se att allting som har att göra med lydnad, syndaånger, pris och tacksägelse måste läggas på Kristi rättfärdighets flammande eld. Rökelsen från Hans rättfärdighet stiger upp likt ett moln kring nådastolen (Manuskript 50, 1900). rätt

(1078)29 (Andra Korintierbrevet 3:18; Kolosserbrevet 3:10). Guds moraliska avbild återställs genom Kristus – Ehuru Guds moraliska avbild nästan utplånades på grund av Adams synd, går den att återställa tack vare Jesu förtjänster och kraft. Människan kan stå där med Guds moraliska avbild i sin karaktär; ty Jesus är villig att skänka henne den. Med mindre Guds moraliska avbild går att skönja i människan, kan hon aldrig träda in i Guds stad som segrare (The Review and Herald, den 10. juni, 1890).

29, 30. Se EGW:s anmärkning om Efésierbrevet 1:4, 5, 11. rätt

(1078)34 (Hebréerbrevet 7:25; 2:1; se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 28:18). Hålls trygga genom Kristi vädjanden – Var och en, som önskar att bryta sig loss från Satans träldom och tjänst, och som tänker stå under Furst Emanuels blodstänkta banér, kommer att vila tryggt tack vare Kristi vädjanden. Som vår Medlare vid Faderns högra sida, håller Kristus alltid ögonen på oss, ty det är lika viktigt att Han ser till att vi motstår frestelse och är i trygghet genom Hans vädjanden, som det var att Han skulle återköpa oss med Sitt blod. Om Han skulle släppa taget om oss för bara en sekund, skulle Satan vara beredd att döda oss. Dem, som Han köpt med Sitt blod, håller Han nu i trygghet genom Sitt medlande (Manuskript 73, 1893). rätt

(1078)(Efésierbrevet 5:2; Hebréerbrevet 7:25-27; 9:23-26; Hebréerbrevet 13:15; Uppenbarelseboken 8:3, 4.) Ständigt behov av Kristi medling – Kristus utgjorde grundvalen åt hela det judiska systemet. Det judiska prästerskapets tjänst påminner oss ständigt om Kristi offer och medling. Alla, som kommer till Kristus i dag, skall hålla i minnet att det är Hans förtjänst, som uppgår i de syndaångrandes böner – nyckeln till erhållande av tillgivelse och förbarmande samt nåd. Vi är i ständigt behov av Kristi medlande. Dag för dag, morgon som kväll, behöver det ödmjuka hjärtat sända upp böner, vilka kommer att besvaras med nåd och frid samt fröjd. ”Låt oss därför genom honom alltid frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. Och glöm inte att göra gott och dela med er, ty sådana offer har Gud behag till” (Manuskript 14, 1901). rätt

(1078) (Johannesevangeliet 14:6; Första Timoteusbrevet 2:5; Hebréerbrevet 9:11-14.) Iförs Hans prästdräkt – Kristus utgör förbindelseleden mellan Gud och människan. Han har utlovat Sin personliga medling, bara vi använder oss utav Hans namn. Han tillhandahåller hela värdet hos Sin rättfärdighet åt den bedjande. Kristus vädjar för människan, och människan, i behov av gudomlig undsättning, vädjar å sina egna vägnar i Guds närvaro, genom att nyttja kraften hos inflytandet från Den, som gav Sitt liv för världen. När vi inför Gud förklarar, att vi uppskattar och inser värdet hos Kristi förtjänster, läggs rökelse till våra vädjanden. Oh, vem kan sätta ett värde på denna stora nåd och kärlek! I det att vi nalkas Gud genom värdet hos Kristi förtjänster, blir vi iförda Hans prästkläder. Han ställer oss nära intill Sig, håller Sin mänskliga arm om oss, samtidigt som Han med Sin gudomliga arm greppar tag i den Oändliges tron. Han lägger Sina förtjänster, likt väldoftande rökelse, i ett rökelsekar i våra händer, för att uppmuntra oss till bön. Han lovar, att Han skall höra och besvara våra böner. rätt

(1078)Ja, Kristus har blivit medlet, varigenom bön från människan till Gud fungerar. Han har också blivit medlet, varigenom välsignelse från Gud till människan fungerar. Han har fört samman det gudomliga och det mänskliga. Människorna är tänkta att vara Guds medarbetare vid sina egna själars frälsning, och sedan göra allvarliga, uthålliga, outtröttliga ansträngningar för att frälsa dem, som är redo att gå under (Brev 22, 1898). rätt

(1079)

Kapitel 9

(1079)

Kapitel 10

(1079)

Kapitel 11

(1079)4-6 (Efésierbrevet 1:4, 5, 11; Första Petrusbrevet 1:2; Andra Petrusbrevet 1:10). Att rätta sig efter villkoren för utkorelsen – Om vi rättar oss efter villkoren upprättade av Herren, kommer vi att säkra vår utkorelse och bli frälsta. Fullständig lydnad gentemot Hans bud är bevis för, att vi älskar Gud och inte förhärdats av synden. rätt

(1079)Kristus har en församling i varje tidsålder. I församlingen finns det sådana, som inte blir bättre människor av sin anknytning till den. De bryter själva mot villkoren för utkorelse till frälsning. Lydnad mot Guds bud ger oss rätt till förmånerna inom Hans församling (Manuskript 166, 1898). rätt

(1079)5 (Johannesevangeliet 15:4). Den enda utkorelsen i Bibeln – [Johannesevangeliet 15:4 anförs.] Här är sanningens dyrbaraste juveler för varje enskild själ ibland oss. Här föreligger den enda utkorelsen i Bibeln, och det går att visa att man utkorats av Kristus, genom att vara trofast; det går att visa sig vara utkorad av Kristus, genom att förbli i vinstocken (Manuskript 43, 1894). rätt

(1079)33 (Job 11:7; Första Korintierbrevet 2:7-14; se EGW:s anmärkning om Job 38; Första Korintierbrevet 13:12). En gräns för människans intelligens – Det är allas vår skyldighet och förmån, att använda förståndet, så långt som människans begränsade förståndsgåvor räcker till; men det finns en gräns, bortom vilken människans förmågor inte kan sträcka sig. Det finns mycket, som det starkaste intellekt och den mest djupsinnige inte mäktar med att räkna ut. Med filosofi går det ej att utreda Guds vägar och verk; det mänskliga sinnet förmår inte, att mäta det oändliga. rätt

(1079)Herren är källan till all visdom, till all sanning, till all kunskap. Det finns svindlande höjder, som människan förmår att nå i detta liv genom den vishet, som Gud ingjuter i henne; men bortom detta ligger det en oändlighet, som de heliga kommer att studera och jubla över under evighetens tidsåldrar. Nu kan människan bara nudda vid gränserna till denna ofattbara väldighet, och ge fantasin vingar. Den begränsade människan förmår icke, att greppa Guds djupheter; ty andliga ting utröns på ett andligt sätt. Det mänskliga sinnet kan inte fatta Guds visdom och makt (The Review and Herald, den 29. december, 1896). rätt

(1079 )(Johannesevangeliet 17:3.) Undvik spekulationer, när Du söker att förstå Gud – Människor har använt sin talang och gissningsförmåga till att förstå sig på Gud. Men detta gissande och antagande har visat sig vara rena spekulationer. Människan kan inte framgångsrikt utforska Gud. Den saken har inte lagts på våra axlar. Allt, som människan behöver känna till om och kan känna till om Gud, har uppenbarats i Hans Ord och i Hans Sons liv, den store Lärarens liv. rätt

(1079)Människorna bör komma ihåg, att de har en Styresman i himlarna, en Gud som inte låter Sig gäckas med. Den, som anstränger sin resonemangsförmåga till det yttersta i ett försök att upphöja sig själv och teckna konturerna av Gud, kommer att upptäcka att han lika gärna kunde ha stått som en ödmjuk bedjare inför Gud, och erkänt sig bara vara en felande människa. rätt

(1079)Gud kan inte förstås av människor. Hans vägar och verk är outrannsakliga. Beträffande de uppenbarelser, som Han har gjort av Sig Själv i Sitt Ord, må vi gärna tala, men låt oss därutöver säga om Honom: Du är Gud, och Dina vägar övergår vårt förstånd. rätt

(1079)Det föreligger en kunskap om Gud och om Kristus, vilken alla frälsta måste äga. ”Detta är evigt liv”, sade Kristus, ”att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.” rätt

(1079)Den fråga, som bör sysselsätta oss är: Vad är sanning – sanningen för vår tid, som bör omhuldas, älskas, äras och lydas? Vetenskapens varma anhängare har besegrats och blivit modstulna i sina försök, att förstå sig på Gud. Den fråga, som de bör ställa är: Vad är sanning (Manuskript 124, 1903)? rätt

(1080)

Kapitel 12

1. Se EGW:s anmärkning om Andra Moseboken 20:1-17. rätt

(1080)1, 2 (Romarbrevet 1:20; Psaltaren 19:1-4). Guds verk är Hans lärare – [Romarbrevet 12:1, 2 anförs.] Vad åstadkommer Gud, och vad fordrar Han av var och en av oss i arbetet med att garantera vår frälsning? Gud verkar i oss med hjälp av ljuset hos Sin sanning, som sprider sitt sken till varje person, som föds i denna värld. Skrifterna talar om Guds i vår värld uppenbarade verk som en skara lärare, vars röster har nått ut jorden runt, förkunnande Guds egenskaper. Sinnet måste se sanningen, och viljan böja sig för dess krav, när den framställs för oss med Skriftens belägg som grundval (Manuskript 49, 1898). rätt

(1080)2 (Första Korintierbrevet 4:9; Filipperbrevet 2:12, 13). God frukt är beviset – Människan, den fallna människan, kan förvandlas genom sinnets förnyelse, så att hon förmår att ”pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.” Hur prövar hon det? Genom att den Helige Ande tar över sinnet, anden, hjärtat och sinnelaget. Var kommer prövningen in i handlingen? ”Vi har blivit ett skådespel för världen, för både änglar och människor.” Den Helige Ande utför ett sannskyldigt verk i en människas karaktär, och dess frukt märks. rätt

(1080)Liksom ett friskt träd bär sund frukt, alstrar ett träd som verkligen är planterat i Herrens trädgård god frukt ledande till evigt liv. Skötesynder besegras; onda tankar jagas på flykten; själens tempel renas från fula ovanor. De böjelser, som riktats åt fel håll, riktas åt rätt håll. Felaktiga inställningar och känslor förändras, personens gärningar utförs enligt nya grundsatser, och vederbörandes karaktär höjs till en ny nivå. Ett heligt humör och helgade känslor är nu de frukter, som det kristna trädet bär. En fullständig omvandling har ägt rum. Detta är det verk, som skall åstadkommas. rätt

(1080)Av erfarenhet vet vi, att i vår egen mänskliga kraft är löften och föresatser till ingen nytta. Måste vi således ge upp våra beslutsamma ansträngningar? Nej; fastän vår erfarenhet vittnar om, att vi inte på något vis är i stånd till att uträtta detta verk själva, kommer hjälpen från En, som är kraftfull nog att uträtta det för oss. Men det enda sätt, vi kan säkra Guds hjälp på, är att helt och hållet lägga oss i Hans händer, och lita på att Han skall göra Sin del. I det att vi klänger oss fast vid Honom i tro, utför Han själva arbetet. Den troende kan enbart lita på Honom. När Gud verkar, kan vi också verka, samtidigt som vi förtröstar på Honom och fullgör Hans vilja (Manuskript 1a, 1890). rätt

(1080)3. Självförhärligandets sädeskorn ger en ofrånkomlig skörd – [Romarbrevet 12:3, 10, 9 anförs.] ... Otrons former varierar, eftersom Satan ger akt på varje tillfälle till att ingjuta sina utmärkande drag. Den icke omvända människans hjärta har en fallenhet för, att upphöja sig själv eller bli uppblåst, om framgång följer gjorda ansträngningar i spåren. Självupphöjelse har dock ingen plats inom Guds verk. Hur än intelligent man må vara, hur än allvarligt och ivrigt man må verka, spelar man för det förlorande laget, såvida inte man lägger bort all fallenhet för stolthet och går med på, att låta sig ledas av Guds Ande. rätt

(1080)Andlig död i själen visar sig i andlig stolthet och en nedåtgående andlig erfarenhet; personer i detta tillstånd snubblar vanligen på sina egna fötter. Om stoltheten närs, förorenas de sinnesförmögenheter, som mottagen nåd annars skulle göra till en välsignelse. Själva de segrar, som skulle ha utgjort en väldoft från liv till liv, därest äran hade tillskrivits Gud, smutsas ned av självförhärligande. Detta må te sig som småsaker, ovärdiga ens uppmärksamhet, men de omkringspridda sädeskornen utmynnar i en ofrånkomlig skörd. Det är sådana här småsynder, så vanliga att de ofta sker i det fördolda, som Satan drar nytta av (Manuskript 47, 1896). rätt

(1080) (Hebréerbrevet 11:1.) Tron är en gåva från Gud – Tron ger oss ingen förtjänst. Den är Guds gåva som vi kan ta emot och värdesätta genom att göra Kristus till vår personlige Frälsare. Vi kan avvisa gåvan, uttrycka tvivel och bli olyckliga genom att hålla fast vid otro. Men detta kommer att växa till en ogenomtränglig barriär och hålla oss borta från Guds Ande och stänga våra hjärtan för Hans ljus och Hans kärlek (The Signs of the Times, den 19. Maj, 1898).

11. Se EGW:s anmärkning om Markusevangeliet 12:30.

12. Se EGW:s anmärkning om Nehemja 2:4. rätt

(1081)17 (Andra Korintierbrevet 8:21; Första Petrusbrevet 2:12). De ärliga är Hans ädelstenar för alltid – Sanningsenlighet och uppriktighet bör alltid ligga dem varmt om hjärtat, som påstår sig vara Kristi efterföljare. Gud och det rätta bör vara stridsropet. Uppträd ärligt och rättfärdigt i den nuvarande, onda världen. Somliga är uppriktiga när de säger, att oärlighet inte äventyrar deras världsliga intressen, men alla, som handlar enligt denna grundregel, kommer att få sina namn strukna i livets bok. rätt

(1081)Ärlighet måste alltid få härska. Vi lever bara en gång i denna värld; det går inte att backa bandet för att rätta till våra misstag; alltså måste vi hela tiden handla i gudsfruktan och eftertänksamt. Ärlighet och sluga uträkningar ger ingen samklang; antingen betvingas de sluga uträkningarna, varvid sanningen och ärligheten tillåts att hålla i tyglarna, eller vinner de sluga uträkningarna herraväldet, varvid ärligheten tappar taget om tyglarna. Båda två kan inte styra samtidigt; de blir aldrig sams. När Gud samlar ihop Sina juveler, kommer de äkta, de uppriktiga, de ärliga att utgöra Hans utvalda, Hans stora skatt. Änglarna förbereder kronor åt sådana personer, och ljus från Guds tron kommer att återkastas i sin härlighet från deras stjärnbeströdda diadem (The Review and Herald, den 29. december, 1896). rätt

(1081)19 (Psaltaren 119:126; Lukasevangeliet 18:1-7; Uppenbarelseboken 6:9). Beskyddare och hämnare – När trotset mot Guds lag nästan är fullständigt överallt, när Hans folk trycks tillbaka på allvar av sina medmänniskor, kommer Gud att träda emellan. Då kommer rösten från blodsvittnenas gravar att höras, framställd genom själarna som Johannes såg dödade för Guds Ords skull och för Jesu vittnesbörds skull, som de försvarade – då kommer denna bön att stiga upp från varje sant Guds barn: ”Det är tid för HERREN att handla, ty de har gjort din undervisning om intet.”* rätt

(1081)* Här har King James ”lag”, där Folk-Bibeln 98 har ”undervisning”. Övers. anm. rätt

(1081)Hans folks ivriga, ihärdiga böner kommer att besvaras; ty Gud älskar att Hans folk söker Honom helhjärtat, och litar på Honom som sin befriare. Han kommer att anropas om, att uträtta detta för Sitt folk, och Han kommer att ställa Sig upp som deras beskyddare och hämnare. ”Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt” (The Review and Herald, den 21. december, 1897)? rätt

(1081)

Kapitel 13

(1081)1-7. Härskare är Guds tjänare – Något av det värsta i världen är förhållandet, att det förekommer hetsiga styresmän och orättvisa domare. Det faller dem ur minnet, att de står under den store Styresmannens, den allvise Gudens, myndighet, och att Han står över varje styresman, furste, landshövding och kung. rätt

(1081)Styresmän är Guds tjänare, och det är meningen att de skall fullgöra sin tid som sådana i egenskap av Hans lärlingar. Det är för deras eget bästa, som de i allt bör följa det tydliga ”Så säger Herren”, och därmed hålla sig till Herrens plan, för att handla rättvist och omdömesgillt. De skall utöva sin makt utan partiskhet och utan att hyckla, de skall vägra att låta sig köpas eller säljas, tacka nej till mutor och stå moraliskt oberoende i värdighet inför Gud. De skall inte ens tänka tanken, att de skall uppträda oärligt eller orättvist. De skall själva vägra, att göra något simpelt eller orättfärdigt, likaså skall de vägra att se mellan fingrarna, om andra förtrycker nästan. Kloka styresmän låter inte folket förtryckas, därför att de som struntar i Guds lag är avundsjuka och vrånga.... Alla behöver hålla blicken fästad på evigheten, och undvika att handla så, att Gud inte kan gilla deras omdöme i den himmelska domstolen (The Review and Herald, den 1. oktober, 1895). rätt

(1081)14. Sanna troende vacklar inte i sin fromhet – Uppriktiga kristna äger ingen vacklande fromhet. De har ifört sig Herren Jesus Kristus, och har inte gett efter för köttet, för att tillfredsställa dess lustar. De är ständigt beredda på Jesu befallningar, liksom en tjänare väntar på sin husbondes order, eller som en tjänarinna på sin husmors. Varthelst Guds försyn leder dem, är de redo att bege sig. De tar inte åt sig äran själva. De betraktar inte något de har – lärdom, talanger, egendom – som sitt eget, utan menar sig enbart vara förvaltare av Kristi mångfaldiga nåd, och tjänare åt församlingen för Kristi skull. Dessa är budbärare åt Herren, ett ljus mitt i mörkret. Deras hjärtan slår i takt med Kristi stora hjärta (Manuskript 1a, 1890). rätt

(1082)

Kapitel 14

11. Se EGW:s anmärkning om Romarbrevet 3:19. rätt

(1082)

Kapitel 16

(1082) (Första Moseboken 3:15; Efésierbrevet 3:9-11; Kolosserbrevet 1:26, 27; se EGW:s anmärkning om Jeremia 23:28.) Den hemlighet, som genom tider och släktled varit dold – Kristi människoblivande är ett mysterium, en hemlighet. Det gudomligas förening med det mänskliga är förvisso en gåta, dold i Guds hjärta, ja, ”den hemlighet som genom tider och släktled varit dold”. Den hemlighölls i evig tystnad av Herren, och avslöjades först i Eden, i och med profetian om att kvinnans Säd skulle krossa ormens huvud, och att han skulle hugga Honom i hälen. rätt

(1082)Att för världen framlägga den hemlighet, som legat i det tysta hos Gud i eviga tidsåldrar före världens skapelse, före människans skapelse, ingick i Kristi uppdrag i världen. Och detta vidunderliga mysterium, Kristi mänskoblivande och Hans försoningsoffer, måste tillkännages för varje son och dotter åt Adam.... Hans lidanden tillfredsställde i allt kraven hos Guds lag (The Signs of the Times, den 30. januari, 1912). rätt

(1082)(Första Timoteusbrevet 3:16.) Alla tiders största gåta – Kristi mänskoblivande är alla tiders största gåta (Brev 276, 1904). rätt

nästa kapitel