Filipperbrevet

(903)

Kapitel 1

(903)(Andra Korintierbrevet 11:26, 27; Efésierbrevet 4:13.) Paulus’ moraliska resning - Paulus växte upp till moralisk fullkomlighet i Kristus Jesus. Vilken utveckling till fullkomning genomgick inte hans själ! Hans liv var en fortgående strid, konflikt och hårt arbete [Andra Korintierbrevet 11:26, 27 anförs] (Brev 5, 1880) rätt

(903)

Kapitel 2

(903)5-8 (Johannesevangeliet 1:1-3, 14; Hebréerbrevet 2:14-18; se EGW:s anmärkning om Markusevangeliet 16:6; Lukasevangeliet 22:44; 10:17, 18; Romarbrevet 5:12-19; Andra Korintierbrevet 8:9; Första Timoteusbrevet 2:5; Hebréerbrevet 3:1-3). Kristi livs enkla omständigheter - Efter det att Kristus hade nedlåtit Sig till, att lämna Sin höga kommandopost, att stiga ned från en oändligt hög position och iföra sig det mänskliga, kunde Han ha iklätt Sig vilket slags mänsklig ställning som helst. Men storhet och rangordningar var ingenting för Honom, utan Han valde ut det lägsta och enklaste, som livet kunde erbjuda. Platsen för Hans födelse var Betlehem, och Hans ena förälders släkt må ha varit fattig, men Gud, världens ägare, var Hans Fader. rätt

(903)Ingen antydan till lyx, lättja, självisk eftergivenhet, eller njutning infördes i Hans leverne, vilket ständigt utmärktes av självförnekelse och självuppoffring. I enlighet med Sin blygsamma födelse, syntes Han sakna storhet och rikedom, för att den ödmjukaste och enklaste anhängare inte skulle behöva säga, att Kristus aldrig visste, vad det vill säga att vara fattig. Hade Han gett ett yttre sken av märkvärdighet, av rikedom, av storslagenhet, skulle de fattigaste i samhället ha skytt Hans sällskap; alltså valde Han att vara som en av det stora flertalet invånare - en enkel, anspråkslös person (Manuskript 9, 1896). rätt

(904)Tron skall inte grundas på det man kan se - Innan Kristus lämnade himmelen och kom till jorden, för att dö, var Han längre, än alla änglarna. Han var majestätisk och underbar. Men då Hans tjänstgöring inleddes, var Han bara aningen över medellängd. Hade Han kommit till människorna i Sin ädla, himmelska gestalt, skulle Hans yttre ha dragit till sig uppmärksamhet, varvid människorna skulle ha tagit emot Honom, utan att bruka sin tro.... rätt

(904)Människornas tro på Kristus som Messias skulle inte vila på det de såg, nej, Hans tilldragande kraft skulle inte väcka deras tro, utan det skulle ske genom Hans inneboende, älskvärda sinnelag. Detta hade aldrig funnits hos, och skulle aldrig heller kunna finnas hos, någon annan (The Spirit of Prophecy, Band 2, s. 39). rätt

(904)(Kolosserbrevet 2:9; Efésierbrevet 3:9; Första Petrusbrevet 1:11, 12.) Den hemlighet, som änglar önskar att befatta sig med - I Kristus dvaldes eller bodde Gudomens fullständiga helhet. Men det enda sätt, varpå Han kunde nå människor på, var genom att hölja Sin härlighet i mänsklig dräkt. Änglarna såg, hur Hans härlighet doldes, för att det gudomliga skulle få vidröra det mänskliga. Kristus kvarhöll alltid den yttersta avsky mot synd, men Han älskade dem, som Han köpt med Sitt blod. Han led i syndfulla människors ställe, varigenom Han förde in dem i nära förening med Sig Själv. rätt

(904)Detta är det mysterium, som änglar vill blicka in i. De skulle vilja veta, hur Kristus kunde leva och verka i en fallen värld, hur Han förmådde att umgås med den syndfulla mänskligheten. Det var obegripligt för dem, att Han som avskydde synden med glödande hat, förnam den ömsintaste, deltagande medkänsla för de varelser, som begick synd (The Signs of the Times, den 20. januari, 1898). rätt

(904)(Kolosserbrevet 1:26, 27.) Ett oförklarligt blandande - Kristus kunde inte ha uträttat någonting under Sin jordiska tjänstgöring för den fallna människans frälsning, om det gudomliga inte hade uppgått i det mänskliga. Med sin begränsade förmåga kan inte människan uttyda denna förunderliga gåta - de två naturernas blandning, det gudomligas sammanslagning med det mänskliga. Det här går aldrig att förklara. Människan måste förundra sig och vara tyst. Och ändå har människan förmånen, att ta del av den gudomliga naturen, och härigenom kan hon i någon mån tränga in i detta mysterium (Brev 5, 1889). rätt

(904)Det mest otroliga i himmel och på jord - När vi vill ha en frågeställning att studera ingående, låt oss då koncentrera oss på det mest fantastiska, som någonsin har inträffat på jorden och i himmelen - Guds Sons mänskoblivande. Gud utgav Sin Son till att för syndiga människor dö en död i missaktning och skam. Han, som var Överbefälhavare i de himmelska salarna, lade åt sidan Sin kungliga skrud och kungakrona samt iklädde Sin gudomlighet det mänskliga, kom till denna värld, för att gå i spetsen för mänskosläktet som mönsterperson. Han ödmjukade Sig, för att lida med släktet, för att känna på allt deras lidande. rätt

(904)Hela världen tillhörde Honom, men så fullständigt utblottade Han Sig, att Han under Sin tjänstgöring tillkännagav: ”’Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot.’” [Hebréerbrevet 2:14-18 anförs] (Manuskript 76, 1903). rätt

(904)Kristus över all lag - Guds Son kom frivilligt, för att fullborda försoningsverket. Inget tvingande ok vilade på Hans axlar; ty Han var oberoende och stod över all lag. rätt

(904)I egenskap av Guds förnuftsmässiga budbärare, hade änglarna kravets ok på sig; inget personligt offer från dem kunde bringa försoning för den fallna människan. Kristus ensam behövde egentligen inte bry Sig om lagens krav, för att företa Sig det syndiga släktets förlossning. Han ägde makt, att ge upp Sitt liv och återta det. ”Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte” (The Southern Work, den 4. september, 1906). rätt

(904)(Andra Moseboken 3:5.) Kristi mänskliga natur en gyllene kedja - För att frälsa människan, förblev Kristus lydig in i döden, ja, döden på korset. Det mänskliga hos Guds Son innebär allt för oss. Det är den gyllene kedja, som binder våra själar vid Kristus och genom Kristus vid Gud. Detta skall utgöra vårt studium. Kristus var en verklig man, och Han bevisade Sin ödmjukhet, genom att bli människa. Samtidigt var Han Gud i köttet. rätt

(904)När vi sysselsätter oss med ämnet om Kristi gudomlighet klädd i det mänskligas dräkt, gör vi rätt i att lyda de ord, som Kristus talade till Mose vid den brinnande busken: ”Tag av dig skorna, ty platsen där du står är helig mark.’” Vi måste nalkas studiet av detta ämne med nybörjarens ödmjukhet, med syndaånger i hjärtat. Och studiet av Kristi mänskoblivande är ett fruktbart studium, vilket lönar forskaren, som gräver på djupet efter dold sanning (Manuskript 67, 1898). rätt

(905)6 (Johannesevangeliet 1:1-3, 14; se EGW:s anmärkning om Johannesevangeliet 1:1-3; Uppenbarelseboken 12:10). Jämlikhet mellan Kristus och Fadern - Kristi position hos Sin Fader stavas jämbördighet. Härigenom kunde Han bli ett syndoffer för lagens överträdare. I allt var Han vuxen, att förstora lagen och göra den hedervärd (Manuskript 48, 1893). rätt

(905)7. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 26:42.

7, 8. Se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 2:17.

9. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 27:21, 22, 29.

10, 11. Se EGW:s anmärkning om Romarbrevet 3:19.

12. Se EGW:s anmärkning om Galaterbrevet 5:6.

12, 13. Se EGW:s anmärkning om Romarbrevet 12:2; Andra Petrusbrevet 1:5-11. rätt

(905)

Kapitel 3

(905)8 (Johannesevangeliet 17:3; Kolosserbrevet 1:19; se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 3:1). Den främsta forskningen - I Kristus finns hela fullheten av allting. Paulus lär oss, att vi skall betrakta allt som en förlust, förutom det upphöjda hos kunskapen om Kristus Jesus vår Herre. Denna kunskap utgör den främsta vetenskap, som någon kan forska fram. Den utgör slutsumman hos all äkta vetenskap. ”Detta är evigt liv”, tillkännagav Kristus, ”att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus” (Manuskript 125, 1907). rätt

(905)8-10. Så högt värdesatte Paulus Guds nåd - [Filipperbrevet 3:8, 9 anförs.] Den rättfärdighet, som han [Paulus] tidigare hade trott vara så värdefull, framstod nu som värdelös i hans ögon. Hans egen rättfärdighet var lika med orättfärdighet. Hans starka själslängtan löd: ”Då känner jag Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom”. rätt

(905)Då skulle han personligen känna kraften hos Frälsarens nåd. Han litade på Hans kraft till att rent av frälsa honom, som hade förföljt Kristi församling. Enligt hans förmenande, motsvarade inte ens den största skatt värdet hos gåvan utgörande kunskapen om Kristus (Manuskript 89, 1903). rätt

(905)9. Se EGW:s anmärkning om Kolosserbrevet 2:10.

12. Se EGW:s anmärkning om Andra Korintierbrevet 12:1-4; Andra Petrusbrevet 3:18.

12-15. Se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 3:18-21. rätt

(905)13. Ett gör jag - Paulus’ kallelse innebar, att han skulle utföra olika slags tjänster - att arbeta med händerna, för att försörja sig, att resa från den ena orten till den andra, att grunda församlingar, att författa epistlar eller brev till de befintliga församlingarna. Men mitt uppe i dessa allehanda arbetsuppgifter tillkännagav han likväl: ”ett gör jag”. rätt

(905)En sak höll han troget för ögonen vid all sin verksamhet - att vara trogen mot Kristus, som, då Paulus hädade Hans namn och använde varje till buds stående medel för att förmå andra att också häda det, hade visat Sig för honom. Hans stora föresats med sitt liv var, att tjäna och hedra Honom, vars namn brukat fylla honom med förakt. Hans enda önskan var, att vinna själar åt Frälsaren. Judar och hedningar fick stå emot och förfölja honom efter behag, men ingenting skulle förmå honom till, att avvika från sin föresats (Brev 107, 1904). rätt

(905)

Kapitel 4

18. Se EGW:s anmärkning om Apostlagärningarna 10:1-4. rätt

nästa kapitel