Uppenbarelseboken

(953)

Kapitel 1

(953)Johannes, den älskade lärjungen, utvaldes till att få ta emot uppenbarelsen. Han var den siste levande av de första lärjungarna. På Nya Testamentets tid blev han ärad såsom profeten Daniel blev ärad på Gamla Testamentets tid. rätt

(953)De lärdomar, som skulle förmedlas till Johannes, var av sådan vikt att Kristus kom från himmelen för att ge dem till Sin tjänare, varvid Han sade till honom att han skulle sända dem vidare till församlingarna. Dessa lärdomar skall omfattas av vårt ingående studium under bön; ty vi lever i en tid, då personer stående utanför den Helige Andes undervisande räckvidd kommer att införa falska teorier. Dessa män har innehaft höga uppdrag, och de har projekt, som de äregirigt önskar att förverkliga. De försöker att upphöja sig, och att åstadkomma en omvälvande ny förståelse av Skriften. Gud har gett oss bestämd undervisning om, att vi skall akta oss för sådana. Han ombad Johannes, att i en bok nedteckna det, som skulle komma att inträffa under denna världs avslutande scener (Manuskript 129, 1905). rätt

(954)1-3. Uppenbarelsen är en öppen bok - Många är av den åsikten, att Uppenbarelseboken är en förseglad bok. Därför vill de inte offra tid och studium på dess mysterier. De säger, att de alltid ser fram emot frälsningens härlighet och att de mysterier, som uppenbarades för Johannes på ön Patmos är mindre värda att betraktas än denna. Men det är inte så Gud betraktar denna bok..... rätt

(954)Uppenbarelseboken uppenbarar det för världen, som har varit, som är och som skall komma. Det är avsett som undervisning för oss, som befinner oss nära världshistoriens slut. Den bör studeras med vördnadsfull fruktan. Vi är gynnade genom att vi känner till vad som har skrivits för att ge oss undervisning..... rätt

(954)Herren Själv uppenbarade Uppenbarelsebokens mysterier för Sin tjänare Johannes och Han bestämmer, att mysterierna skall kunna studeras av alla. I denna bok skildras scener, som nu tillhör förfluten tid, samt några av evighetsintresse, som äger rum runt omkring oss. Andra av dess profetior kommer inte att nå fram till sin fullbordan förrän vid tidens slut, när den sista stora striden mellan mörkrets makt och himmelens Furste äger rum (The Review and Herald, den 31. augusti, 1897).

8. Se EGW:s anmärkning om Första Korintierbrevet 15:22, 45. rätt

(954) 9. Johannes’ sällskap på Patmos - Johannes sändes till ön Patmos, där hans fiender förmodade att han, skiljd från sina vänner, skulle dö av umbäranden och försummelse. Men Johannes fann vänner och säkrade proselyter också där. De trodde sig äntligen ha förpassat det trogna vittnet dit, där han ej mera skulle besvära Israel, eller världens onda styresmän. rätt

(954) Dock såg hela det himmelska universum utgången av striden med den ålderstigne lärjungen och hans separation från sina trosvänner. Gud och Kristus samt den himmelska härskaran var Johannes’ sällskap på ön Patmos. Från dem fick han undervisning, som han delgav dem, vilka var åtskiljda med honom från världen. Där skrev han ut de syner och uppenbarelser han tog emot från Gud, vilka berättade om det som skulle komma att inträffa under den avslutande tiden av denna världs historia. Då han ej längre skulle kunna vittna för sanningen, då han ej längre skulle kunna berätta om Den, som han älskade och tjänade, skulle budskapen han fått på den klippiga, ödsliga kusten flamma likt en brinnande fackla (Manuskript 150, 1899). rätt

(954)(Första Johannesbrevet 1:1-10.) Vidunderliga sanningar anförtrodda åt Johannes - Ofta blir inte de bästa personer, sådana som Gud använder Sig av till Sitt namns ära, erkända ens av skarpt tänkande människor, likväl blir de inte bortglömda för ett ögonblick av Gud. Då Johannes blev landsförvisad till ön Patmos, trodde många att han gjort sitt som en Herrens tjänare, ett gammalt och brutet vassrör färdigt att falla omkull när som helst. Men Herren ansåg det vara rätt, att använda honom på den ensligt belägna ö, där Hans tjänare satt fängslad. Världen och de fördomsfulla prästerna och styresmännen fröjdade sig över, att de till sist skulle slippa hans alltid livliga vittnesbörd. [Första Johannesbrevet 1:1-3 anförs.] rätt

(954)Hela kapitlet är en karta över mod, hopp och tro samt försäkran. Det var på grund av detta vittnesbörd, vilket förbluffade dem som ville glömma Kristus, ja, som avskydde den korsfäste Förlossaren som de hade förkastat, att de ville slippa höra Johannes’ röst, att hans vittnesbörd ej längre skulle peka ut deras onda gärningar vid korsfästelsen av härlighetens Herre. Dock var det omöjligt för dem, att skicka honom någonstans, där hans Herre och Frälsare Jesus Kristus inte kunde finna honom. rätt

(954)Kristi tjänare, som är tvättäkta och trogna, må förbises av människor och aldrig motta deras hyllning ..., men Herren ärar dem. De glöms inte bort av Gud. Han ärar dem med Sin närvaro, därför att de har varit sanna och trofasta. De, som har blivit gamla under sin tjänstgöring i Guds verk, äger erfarenhet av stort värde för församlingen. Gud hedrar Sina tjänare, som har kommit till ålder som Hans medarbetare. Lärjungen, som Jesus älskade, fick ta emot de härligaste sanningar om de sista kapitlen i denna världs historia (Manuskript 109, 1897). rätt

(955)9, 10 (Psaltaren 71:9; 92:14; Jesaja 46:4). Johannes’ sista år - Det var sedan Johannes hade blivit en gammal Herrens tjänare, som han landsförvisades till Patmos. Och på denna ensliga ö erhöll han flera meddelanden från himmelen, än han dittills gjort i hela sitt liv (The Review and Herald, den 26. juli, 1906). rätt

(955)Kristi åldrade företrädare förvisades, för att hans vittnesbörd ej längre skulle höras; det var nämligen en levande kraft för det rätta. Men fastän skiljd från sina bröder, blev han besökt av Kristus, som han inte hade sett sedan dennes himlafärd (The Review and Herald, den 16. Maj, 1899). rätt

(955)9-15. Guds framtidsplaner - Förföljelsen drabbar aposteln med all kraft. Han förvisas till ön Patmos ”för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull.” Han skriver: ”På Herrens dag kom jag i Anden”. Han fylldes av outsäglig glädje; ty himmelen tycktes ligga öppen för honom. I klara, tydliga toner talade en röst till honom dessa ord: ”Jag är A och O, den förste och den siste.”* Då han vände sig om, såg han sin Mästare, med vilken han hade vandrat och talat i Judéen, på vars bröst han hade lutat sitt huvud. * Reformations-Bibeln. Övers. anm. rätt

(955)Men Oh, så förändrat Hans yttre är! Johannes hade sett Honom iförd en gammal, purpurfärgad klädnad och krönt med törnen. Nu är Han iförd en himmelskt strålande dräkt, och omgjordad med bälte av guld om bröstet. Johannes skriver så här om Hans anblick: ”Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. Hans fötter liknade skinande malm som glöder i smältugnen, och hans röst lät som dånet av väldiga vatten.” ... rätt

(955)Guds plan för kommande tidsåldrar visades för Johannes. Himmelens härligheter öppnades för hans hänförda syn. Han såg Guds tron, och hörde fröjdefulla sånger genljuda genom de himmelska salarna. I det att vi läser hans beskrivning av det han såg i sin uppenbarelse, längtar vi efter att stå med de förlossade i Guds närvaro. rätt

(955)Ett halvt århundrade hade gått, sedan Jesus hade stigit upp till himmelen, för att bekantgöra Sin församling inför Gud, och för att förbereda praktvåningar åt Sina trofasta. Han älskade fortfarande Sitt folk; ty Han kom till Sin åldrade tjänare, för att uppenbara Guds planer för framtiden för honom. rätt

(955)På den skrovliga, ensligt belägna ön lämnades Johannes ensam med Gud och sin tro. Här, mitt ibland stenblocken och klipporna, umgicks han med sin Skapare. Han gick igenom det förgångna i sitt liv, och tanken på de välsignelser han mottagit från Guds hand fyllde hans hjärta med frid. Han hade levat som en kristen bör, och han kunde säga i tro: ”Det står väl till med min själ.” Detsamma kunde inte sägas om kejsaren, som hade landsförvisat honom. Han kunde bara blicka åter över krigsskådeplatser och skövling, över övergivna hem och gråtande änkor samt föräldralösa barn - frukten av hans äregiriga önskan om första rangen (Manuskript 99, 1902). rätt

(955)10. Kristus träder fram på Sabbaten - Sabbaten, vilken Gud hade inrättat i Eden, var lika dyrbar för Johannes på den ensliga ön, som då han umgicks med sina vänner i stora och små städer. De kostbara löften, som Kristus hade gett rörande den dagen, upprepade han och åberopade som sina egna. Det var tecknet på, att Gud var hans.... På Sabbatsdagen gjorde den uppståndne Frälsaren Sig tillkänna för Johannes. [Uppenbarelseboken 1:10-13, 17, 18 anförs.] rätt

(955)Förföljelsen av Johannes vändes i ett medel för nåd. Patmos lystes upp av en uppstånden Frälsares härlighet. Johannes hade sett Kristus i mänsklig gestalt, med märkena efter spikarna, som alltid kommer att vara Hans härlighet, i Hans händer och fötter. Nu fick han åter lov, att betrakta sin uppståndne Herre, klädd med så mycken härlighet som en människa kan se och överleva. Vilken Sabbat det var för den ensamme landsförviste, som alltid varit dyrbar i Kristi ögon, men nu mera upphöjd än någonsin förut! Aldrig hade han lärt sig så mycket av Jesus. Aldrig hade han hört sådan upphöjd sanning (The Youth’s Instructor, den 5. april, 1900).

16, 20. Se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 2:1, 1-5. rätt

(955)18-20 (Johannesevangeliet 1:1-3). Den självexisterande, oföränderlige - [Uppenbarelseboken 1:18-20 anförs.] Dessa är synnerligen allvarsmättade och betydelsefulla uttalanden. Det var Källan till all barmhärtighet och förlåtelse, frid och nåd, den självexisterande, evige, oföränderlige, som besökte Sin tjänare i hans landsflykt på ön med namnet Patmos (Manuskript 81, 1900). rätt

(956)

Kapitel 2

(956)1-5 (Första Petrusbrevet 1:5; Judasbrevet 24). Tempelområdets väktare - [Uppenbarelseboken 2:1-5 anförs.] Orden kommer från munnen på Den, som inte kan ljuga. Bilden visar på evig vaksamhet. Kristus befinner Sig mitt ibland de sju gyllene ljusstakarna, Han går från församling till församling, från hjärta till hjärta. Han, som upprätthåller Israel, varken slumrar eller sover. I fall ljusstakarna skulle anförtros åt människor, hur ofta skulle då inte lågan flämta och slockna! Men Gud har inte lagt Sin församling i händerna på människor. Kristus, Den som gav Sitt liv för världen, för att alla som tror på Honom inte skall gå under utan få evigt liv, är husets vaktman. Han är väktaren, trofast och äkta, i Herrens tempelområde.. rätt

(956)Kristus vandrar mitt ibland Sina församlingar runt om på jorden. Han blickar med stort intresse, för att se om Hans folk är i ett sådant andligt tillstånd, att de kan främja Hans rikes utbredning. Han närvarar vid varje sammankomst i församlingen. Han känner dem, vars hjärtan Han kan fylla med den heliga oljan, så att de kan ingjuta den i andra. De, som trofast för Kristi verk framåt, genom att i ord och gärning framställa Guds sinnesart, uppfyller Herrens avsikt för dem, och utgör en glädjekälla för Kristus (The Review and Herald, den 26. Maj, 1903). rätt

(956)(Efésierbrevet 1:1, 15, 16.) Försummelse leder till ondo - [Uppenbarelseboken 2:1-5 anförs.] I det här Skriftstället skisseras villkoren för att bli godkänd hos Gud. Efesusförsamlingens första erfarenhet medförde goda gärningar. Gud gladdes åt sakförhållandet, att Hans församling återgav himmelens ljus, genom att ge prov på Kristi anda i form av ömsinthet och medlidande. Kärleken, som bodde i Kristi hjärta; kärleken som fick Honom att offra Sig för mänskligheten, och att tålmodigt lida människors hån, ja, till och med att bli kallad för en djävul; kärleken som kom Honom att utföra mäktiga helandeverk under Sin verksamhet - denna var den kärlek, som skulle ges prov på i Hans lärjungars liv. rätt

(956)Emellertid försummade de, att uppamma och sätta värde på Kristi förbarmande och ömhet. Jaget, vilket tog sig uttryck i nedärvda karaktärsdrag, störtade över ända grundreglerna hos de storslagna, goda gärningar, som visade att medlemmarna av församlingen i Efesus var kristna. Herren Jesus måste visa dem, att de förlorat det, som betydde allt för dem. Kärleken, som tvingade Frälsaren att dö för oss, kom inte till fullt uttryck i deras liv; och därför var de oförmögna till att bringa Återlösarens namn ära. Och eftersom de förlorade sin första kärlek, blev de mera kunniga i vetenskapliga teorier med upphov hos lögnens fader (Manuskript 11, 1906).

2. Se EGW:s anmärkning om Galaterbrevet 5:6. rätt

(956)2-6. Att förlora kärlekens talent - Det här budskapet är ett exempel på, hur Guds kyrkoherdar skall uttala klander i dag. På berömmet för ihärdigt arbete följer åthutningen för att ha förlorat kärlekens talent, vilken är ett synnerligen heligt förtroende. Det var Guds kärlek, som räddade det fallna släktet från evig död (Manuskript 136, 1902). rätt

(956)4 (Andra Petrusbrevet 3:18; Andra Johannesbrevet 6). Kärleken till Kristus behöver inte avta - ”Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek.” Du har råkat i förfall, Din heliga iver har avtagit - Du har visserligen inte övergett föremålet för Din kärlek, men dess glöd har falnat betänkligt. Den nyvunne kristnes första tillgivenhet gentemot Frälsaren är djupgående, fullständig och brännande. Det behöver inte ske av sig självt, att denna kärlek minskas i takt med att kunskapen ökar, genom att ständigt mer och mer omfattande ljus strålar över personen. I stället skall kärleken bli mera brinnande, i takt med att vederbörande blir bättre bekant med sin Herre. rätt

(956)Gud godtar ingenting mindre, än hela hjärtat. Lyckliga är de, som från och med inledningen på sitt religiösa liv har varit trogna mot sin första kärlek, och därigenom växt till i nåd och kunskapen om vår Herre Jesus Kristus. Det säkra resultatet av deras umgänge och sällskap med sin älskade Herre är, att deras fromhet, deras renhet, deras glöd tilltar. De går i Guds skola, och det åskådliggörs av ett liv fullt av iver, arbetsamhet och nit.... rätt

(957)Det ankommer på oss, att lära känna våra särskilda felanden och synder, vilka orsakar mörker och andlig svaghet samt gjorde, att vår första kärlek brann ut (The Review and Herald, den 7. juni, 1887). rätt

(957)4, 5 (se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 3:14-18; Första Konungaboken 11:4). Andligt fallen, men omedveten därom - Med tanke på de många uppräknade dygderna, hur slående är inte anklagelsen riktad mot församlingen i Efesus: ”Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek.” Församlingen i fråga hade varit högst favoriserad. Den grundades av aposteln Paulus. I samma stad var templet åt Diana beläget, vilket för sin skönhets skull betraktades som ett av den dåtida världens underverk. Menigheten i Efesus stötte på hårt motstånd, och somliga av de tidiga kristna utsattes för förföljelse; och ändå vände några av just dessa ryggen åt de sanningar, som hade förenat dem med Kristi efterföljare, och anammade, i deras ställe, de skenfagra falsarier, som Satan utarbetat. rätt

(957)Förändringen beskrivs som ett andligt fall. ”Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar” - enligt skissen i de föregående verserna. De troende kände inte på sig, att de fallit andligen. De visste inte om, att en förändring hade ägt rum i deras hjärtan, och att de måste omvända sig på grund av, att de inte fortsatt med sina första gärningar. Men i Sin barmhärtighet manade Gud dem till ånger, till en återgång till deras första kärlek och till de gärningar, som alltid är frukten av sann, Kristuslik kärlek (Manuskript 11, 1906). rätt

(957)Minskad kärlek lika med ett moraliskt fall eller nedgång - Förlusten av den första kärleken betecknas som moralisk nedgång. Förlusten av denna kärlek betecknas som något, som inverkar på hela ens religiösa erfarenhet. Om dem, som har tappat denna kärlek säger Gud, att med mindre de bättrar sig, skall Han komma över dem och plocka bort deras ljus ur hållaren (Manuskript 1, 1906). rätt

(957)6 (Judasbrevet 4). Nikolaiternas synd - Begår vi samma synd som nikolaiterna, så att vi förvandlar Guds nåd till lösaktighet (The Review and Herald, den 7. juni, 1887)? rätt

(957)(Romarbrevet 3:31.) Nikolaiternas lära - Numera lärs ofta doktrinen ut, att Kristi evangelium har avskaffat Guds lag; att vi genom att ”tro” blir befriade från nödvändigheten av, att vara Ordets görare. Men det här är bara nikolaiternas lära, vilken Kristus så skoningslöst fördömde (The Signs of the Times, den 2. januari, 1912). rätt

(957)7 (Uppenbarelseboken 22:2). Löven på livets träd - [Uppenbarelseboken 2:7 anförs.] Måste vi vänta, tills vi förvandlas till odödliga, innan vi kan äta löven från livets träd? Den, som i hjärtat tar emot Kristi ord, vet vad det vill säga, att äta löven från livets träd. [Johannesevangeliet 6:33-63 anförs.] rätt

(957)När den troende, under Andens inflytande, kan lägga handen på själva sanningen, och tillgodogöra sig den, äter han brödet som kommer ned från himmelen. Hans liv blir ett med Kristi liv, och han sätter värde på det offer, som gjorts å det syndiga släktets vägnar. rätt

(957)Kunskapen, som kommer från Gud, utgör livets bröd. Det är detsamma som löven på livets träd, som helar folken. Det andliga livets ström väcker själen, i det att Kristi ord blir trodda och omsatta i praktiken. På så vis blir vi till ett med Kristus. Den erfarenhet, som var svag och trevande, blir stark. Det innebär evigt liv för oss, att vi bestämt håller fast vid vår bekännelse från början till slut. rätt

(957)All sanning skall tas emot såsom Jesu liv tas emot. Sanningen renar oss från all smuts, och bereder själen på att härbärgera Kristi. Då gestaltas Kristus på insidan, hoppet om härlighet (Manuskript 103, 1902). rätt

(957)7, 11, 17, 29 (Uppenbarelseboken 3:6, 13, 22). Täpp till öronen mot fjolligheter och strunt - ”Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.” Om Du ”hör vad Anden säger till församlingarna” och begrundar undervisningen till dem, täpper Du till öronen mot fjolligheterna och struntet runt omkring Dig. Du varken hör eller upprepar dumheterna, ej heller har Du någon smak för dem. När Kristus tillfredsställer själens hunger, blir dessa struntsaker osmakliga och snuskiga för Dig. Du känner inget behov av, att livnära Dig på dem, utan väljer hellre brödet från himmelen (Manuskript 92, 1901). rätt

(958)9. Satans synagoga - Kristus talar om församlingen, som Satan härskar över som Satans synagoga. Dess medlemmar är olydnadens barn. Dessa är de, som väljer att synda, som riktigt anstränger sig för att göra Guds heliga lag verkningslös. Det ingår i Satans verk, att blanda ont med gott, och att avlägsna skillnaden mellan gott och ont. Kristus önskar Sig en församling, som riktigt anstränger sig för att skilja det onda från det goda, vars medlemmar inte medvetet fördrar ogärningar, utan verkar för att utrota dem ur hjärta och liv (The Review and Herald, den 4. december, 1900). rätt

(958)10. Kronor tilldelade av Kristus - På dagen för slutligt straff och belöning kommer både heliga och syndare att i Honom, som korsfästes, känna igen Honom som Domaren över alla levande. Varje krona, som ges åt den Högstes heliga, kommer att sättas på plats av Kristus - dessa händer, som grymma präster och styresmän dömde att naglas vid korset. Han allena kan åt människor skänka det eviga livets tröst (The Review and Herald, den 22. november, 1898). rätt

(958)

Kapitel 3

(958)Den, som lever i fruktan för att andra inte skall uppskatta hans värde, har glömt bort Honom, som allena gör oss värdiga att förhärliga Gud. Låt oss vara trogna förvaltare över oss själva. Låt oss släppa det egna jaget med blicken och se på Kristus. Sedan infinner det sig inga nya bekymmer. Allt utfört arbete, hur än förträffligt det må tyckas, är värdelöst, såvida inte det utförs i Jesu kärlek. Man kan utföra alla slags religiösa aktiviteter, och likväl verkar man för sin egen ära, om inte Kristus vävs in i allt det man säger och gör (Brev 48, 1903). rätt

(958)1-3. Kom ihåg, vad Du har tagit emot - En varningens förmaning utfärdas angående en tid, då irrläror skulle komma att infinna sig likt en tjuv, för att beröva Guds folk på dess tro, varvid de skulle nödgas att vaka ihärdigt och ständigt vara på sin vakt mot fiendens lurendrejerier. rätt

(958)I Sardes hade många blivit omvända tack vare apostlarnas förkunnande. Sanningen hade tagits emot som ett strålande och skinande ljus. Men en del hade glömt bort det underbara sätt, som de tagit emot sanningen på, och därför såg Jesus att det var nödvändigt att utfärda en åthutning. rätt

(958)En efter en annan av de gamla standarbärarna hade fallit, och vissa hade tröttnat på de ofta upprepade sanningarna. De önskade sig en uppfriskad lära, som lättare skulle falla många på läppen. De trodde sig behöva en storartad förändring, och i sin andliga blindhet insåg de aldrig, att deras spetsfundigheter skulle komma att dra upp alla gjorda erfarenheter med roten. rätt

(958)Emellertid såg Herren Jesus slutet från början. Genom Johannes sände Han dem förmaningen: ”Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört, och håll fast vid det och omvänd dig. Om du inte håller dig vaken skall jag komma som en tjuv” (Manuskript 34, 1905). rätt

(958)(Andra Timoteusbrevet 2:23-26.) Faran av spetsfundigheter - [Uppenbarelseboken 3:1-3 anförs.] Ibland de personer, till vilka budskapet riktades, fanns de som hade hört och blivit övertygade genom Johannes Döparens förkunnelse, men som hade förlorat tron, som de en gång gladde sig åt. Det var andra, som hade tagit till sig sanningen hos Kristi undervisning, och som en gång varit hängivna kristna, men som hade förlorat sin första kärlek, och nu saknade andlig styrka och kraft. De hade inte envist hållit fast vid sin bekännelse ända till slutet. De hade ett namn att leva ut, men vad anbelangar ett frälsande inflytande, var de döda. De ägde ett sken av gudsfruktan, men utan dess kraft. De red på ord angående saker och ting, som saknade egentlig betydelse och som Herren inte hade infört som prov, tills de här angelägenheterna blev till berg, som skiljde dem från Kristus och varandra.. . rätt

(958)”Jag känner dina gärningar. Du har namnet om dig att du lever, men du är död.” Vad Gud beträffar, är en yttre, religiös uppvisning värdelös. Formell, ceremoniell religion, utan Guds kärlek i själen, är utan allt värde. rätt

(959)”Vakna upp och håll dig vaken och stärk det som är kvar och som var nära att dö.” Detta är vår uppgift. Det är många, som är färdiga att dö andligt, och Herren uppmanar oss till att stärka dem. Guds folk skall vara gediget förbundna i den kristna gemenskapens band, och skall stärkas i tron, genom att ofta tala till varandra om de dyrbara sanningar, som har anförtrotts åt dem. De skall aldrig ägna tid åt, att anklaga och fördöma varandra (The Review and Herald, den 10. augusti, 1905). rätt

(959)1-4 (Hebréerbrevet 4:13). Karaktären blir vägd - [Uppenbarelseboken 3:1-3 anförs.] Den urskiljning, som Kristus visar i att väga karaktären hos dem som tagit sig Hans namn, kristna, får oss att mera fullständigt inse att varje enskild person står under Hans övervakning. Han känner till hjärtats tankar och avsikter, liksom varje ord och handling. Han är fullt medveten om vår religiösa erfarenhet; Han vet, vem vi älskar och tjänar (Manuskript 81, 1900). rätt

(959)1-5 (Matteusevangeliet 22:14). Några få trogna i Sardes - Det sägs om församlingen i Sardes, att däri ingick ett fåtal trogna medlemmar ibland de många som hade, så att säga, blivit nonchalanta och likgiltiga beträffande sina skyldigheter gentemot Gud. ”Men du har några få i Sardes som inte har smutsat ner sina kläder, och de skall vandra tillsammans med mig i vita kläder, ty de är värdiga.” Vilken är så högt gillad, att vederbörande räknas som en av de få i Sardes? Är Du det? Är jag det? Vilka ingår i den skaran? Borde vi inte sätta oss in i den saken, för att få reda på vilka Herren åsyftar, när Han säger att några få inte har smutsat ned sina vita karaktärsdräkter (Manuskript 81, 1900)? rätt

(959)(Uppenbarelseboken 3:14-18.) Läs tredje kapitlet i Uppenbarelseboken - I budskapet till församlingen i Sardes framställs två grupper - de, som har ett namn att leva ut, men är döda; och de, som eftersträvar att segra. Studera budskapet, som Du finner i tredje kapitlet i Uppenbarelseboken. [Uppenbarelseboken 3:1, 2 anförs.] Vilka avses med dem, som är redo att dö och hur har de nått därhän? Förklaringen ges: ”jag har inte funnit att dina gärningar är fullkomliga inför min Gud.” [Uppenbarelseboken 3:3-5 anförs.] rätt

(959)Budskapet riktas till nutidens församling. Jag uppmanar våra församlingsmedlemmar, att läsa hela tredje kapitlet i Uppenbarelseboken, och att tillämpa det. Budskapet till församlingen i Laodicea är särskilt tillämpbart på Guds folk i vår tid. Det är ett budskap till bekännande kristna, som har blivit så lika världen, att det inte går att uppfatta någon skillnad mellan dem [Uppenbarelseboken 3:14-18 anförs] (RH, den 20. augusti, 1903). rätt

(959)3 (Hebréerbrevet 3:6; 4:14; Hebréerbrevet 10:23). Håll fast vid bekännelsen - ”Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört, och håll fast vid det och omvänd dig.” De pånyttfödda minns med vilken fröjd och glädje, som de tog emot ljuset från himmelen, och hur ivriga de var att berätta för alla om sin lycka.. rätt

(959)”Håll fast.” Det betyder inte: Håll fast vid Dina synder; utan: Håll fast vid trösten, hoppet, som Gud har gett Dig i Sitt Ord. Bli aldrig modstulen. En modstulen person är inte i stånd till något. Satan försöker att göra just Dig modstulen, han säger Dig att det är lönlöst att tjäna Gud, att det inte ger någon avkastning, och att Du lika gärna kan ta del av denna världs nöjen och förströelser. Men: ”Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ?” Visst kan Du njuta av allt det trevliga, som samhället har att erbjuda och det på bekostnad av den framtida världen; men har Du råd, att betala den räkningen? rätt

(959)Det är meningen, att vi skall ”hålla fast” vid och leva upp till det ljus vi får från himmelen. Varför? Jo, för att Gud vill att vi skall få grepp om den eviga sanningen, och fungera som Hans biträden, genom att förmedla ljuset till dem, som inte är medvetna om Hans kärlek till dem. Då Du överlämnade Dig åt Kristus, avlade Du ett löfte i närvaro av Fadern, Sonen och den Helige Ande - de tre stora, personliga Dignitärerna i himmelen. ”Håll fast” vid löftet. rätt

(959)”Och omvänd dig.” Det liv vi lever, skall utmärkas av fortgående syndaånger och ödmjukhet. Vi behöver ständigt ångra våra synder, för att vi ständigt skall kunna besegra dem. När vi äger sann ödmjukhet, vinner vi seger. Fienden förmår aldrig, att ur Kristi hand ta den, som helt enkelt litar på Jesu löften. Om själen visar tillit och verkar i lydighet, är personens sinne mottagligt för gudomliga intryck, varvid ljuset från Gud når in i och lyser upp förståndet. Vilka förmåner vi har i Kristus Jesus! rätt

(960)En verklig förnimmelse av ånger inför Gud håller oss inte i slaveri, den får oss inte att känna oss som personerna i ett begravningståg. Vi skall vara muntra, inte gå och sörja. Dock skall vi hela tiden sörja över, att efter det att Kristus gett Sitt dyrbara liv för oss, har vi gett så många år av våra liv till mörkrets makter. Vi skall känna verklig hjärtesorg, när vi kommer ihåg att sedan Kristus gett och gjort Sitt yttersta för vår förlossning, har vi i fiendens tjänst använt en del av den tid och de förmågor, som Herren anförtrott åt oss för att bruka för Hans namns ära. Vi skall hysa ånger, eftersom vi inte har försökt på alla sätt och vis, att bli bekanta med den värdefulla sanningen, som eljest gör det möjligt för oss att utöva den tro, som fungerar genom kärleken och renar själen. rätt

(960)När vi ser själar som står utanför Kristus, skall vi sätta oss in i deras belägenhet, och å deras vägnar känna syndaånger inför Gud. Sedan skall vi inte vila, förrän vi förmått dem att känna denna syndaånger själva. Om vi gör allt vi kan för dem, och de likväl inte ångrar sina synder, måste de själva svara för sina överträdelser; men vi skall fortfarande känna verklig hjärtesorg på grund av deras tillstånd, visa dem hur de skall ångra sina synder, och stegvis försöka att leda dem till Jesus Kristus (Manuskript 92, 1901). rätt

(960)4. Se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 19:7-9; 2:14-18. rätt

(960)4, 5 (Lukasevangeliet 12:8). Äkta och trofasta samt trogna - [Uppenbarelseboken 3:4, 5 anförs.] Det här är den belöning, som skall ges åt dem som har säkrat en ren och fläckfri karaktär, och som inför världen har hållit fast vid sin tro. Jesus Kristus kommer att kännas vid dem inför Fadern och änglarna. De har visat sig vara äkta och trofasta samt trogna. Både då de risats och då de rosats, har de utövat och undervisat om sanningen (Manuskript 26, 1905). rätt

(960)(Andra Korintierbrevet 4:17, 18.) Som väger tungt och varar i evighet - ”Men du har några få i Sardes som inte har smutsat ner sina kläder, och de skall vandra tillsammans med mig i vita kläder, ty de är värdiga.” Deras tro gör, att detta hederstecken tilldelas dem. I det här livet varken skrävlade de eller föll de för fåfängans lockelser. Med intensiv åstundan, med ren, helig tro greppade de löftet om eviga rikedomar. Deras högsta önskan var, att bli lika Kristus. De höll alltid rättfärdighetens standar högt. Åt dem skänks en härlighet, som väger tungt och varar i evighet, därför att de på jorden vandrat med Gud och hållit sig ofläckade av världen, varigenom de för sina medmänniskor uppenbarat Kristi rättfärdighet. Om dem säger Frälsaren: ”De skall vandra med mig i vitt, i den värld som jag har berett åt dem” [Uppenbarelseboken 3:5 anförs] (RH, den 10. augusti, 1905). rätt

(960)4, 5, 10 (Första Korintierbrevet 10:12, 13). Löftet om seger - [Uppenbarelseboken 3:4, 5 anförs.] Orden uttalas om dessa personer, medan de har att göra med världen, medan de är utsatta för frestelser och påverkan, som lätt bedrar och vilseför. Medan de koncentrerar sig på Honom, som är deras sol och sköld, lämnar inte det djupa, omgivande mörkret en enda fläck eller lort på deras klädnader. De vandrar med Kristus. De ber och tror samt verkar, för att frälsa de själar, som är nära att gå under. Dessa försöker att bryta sig loss ur de fjättrar, som Satan har bundit dem med, och de slipper att stå där med skammen, om de i tro gör Kristus till sin följeslagare. Frestelser och bedrägerier kommer att ständigt uppfinnas av den store förföraren, för att förstöra den kristnes verk, men om denne förtröstar på Gud, om han är ödmjuk och saktmodig samt långmodig i sin trofasthet mot Herren, får himmelen anledning att jubla, ty då vinner vederbörande seger. Gud säger: ”Han skall få vandra med Mig i vitt, med icke nedsölade kläder, ty han är värdig” (Manuskript 97, 1898). rätt

(960)5 (Uppenbarelseboken 13:8; se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 7:9; Uppenbarelseboken 20:12-15). Änglar bedömer ens moraliska halt - Angående segervinnaren säger Kristus: ”jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok”. Namnen på alla dem, som någon gång har överlåtit sig till Gud, står skrivna i livets bok, och deras karaktärer skärskådas nu av Honom. Änglar hos Gud värderar ens moraliska egenskaper. De lägger märke till karaktärens utveckling hos de nu levande, för att se om det går att ha kvar deras namn i livets bok. Vi får ett liv på oss, för att tvätta våra karaktärskläder och göra dem vita i Lammets blod. Vilken fullgör verkligen den uppgiften? Vilken skiljer sig egentligen från synd och själviskhet (Historical Sketches of the Foreign Missions of the Seventh-day Adventists, s. 138)? rätt

(960)6, 13, 22. Se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 2:7, 11, 17, 29. rätt

(960)8. En öppen dör - Det sannfärdiga Vittnet säger: ”Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig” Uppenbarelseboken 3:8. Må vi tacka Gud med hjärta, själ och röst och må vi lära oss att nalkas Honom så som genom en öppen dörr, i tro på att vi obehindrat kan komma med våra bönerop och att Han kommer att höra oss och svara oss. Det är genom levande tro på Hans kraft att hjälpa, som vi skall få styrka att utkämpa Herrens slag med tillitsfull försäkran om seger (The Review and Herald, den 9. juli, 1908). rätt

(961)(Hebréerbrevet 10:19, 20.) Sambandsdörren - Det sanna Vittnet har gett oss försäkran om, att Han har låtit en dörr stå öppen för oss, som ingen person kan stänga. Det kan inträffa, att de som försöker att vara trogna mot Gud, förvägras mycket av världens förmåner; kanske deras väg spärras och deras verk försinkas av sanningens fiender; men det finns ingen makt, som förmår att stänga sambandsdörren mellan Gud och deras själar. Den kristne kan själv stänga dörren, genom att ge efter för synd, eller genom att förkasta himmelens ljus. Han kan täppa till öronen, för att slippa att höra sanningens budskap, och på så vis blockera förbindelsen mellan Gud och den egna själen.... Varken människor eller Satan förmår att stänga dörren, vilken Kristus har öppnat åt oss (The Review and Herald, den 26. mars, 1889). rätt

(961)Ljus från tröskeln till himmelen - [Uppenbarelseboken 3:8, 9 anförs.] Närhelst vi blir frestade, kan vi se den öppna dörren. Ingen makt kan för oss dölja ljuset från den härlighet, som strålar från tröskeln till himmelen och nedför hela stegen som vi skall klättra uppför; Herren har nämligen gett oss styrka i Sin styrka, mod i Sitt mod, ljus i Sitt ljus. När mörkrets krafter besegras, när ljuset från Guds härlighet flödar över världen, kommer vi att se och förstå bättre, än vi gör i dag. Om vi bara ville inse, att Guds härlighet förekommer runt omkring oss, att himmelen är närmare jorden än vi tror, skulle vi ha en himmel i våra hem, medan vi förbereder oss på himmelen där ovan (Manuskript 92, 1901). rätt

(961)14-18 (se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 3:1-5; Andra Korintierbrevet 5:17). Vårt tillstånd avslöjas - Budskapet till församlingen i Laodicea avslöjar vårt tillstånd som ett folk (The Review and Herald, den 15. december, 1904). rätt

(961)Budskap till latmaskarna i vingården - Laodiceabudskapet riktas till latmaskarna i Herrens vingård (Manuskript 26, 1905). rätt

(961)(Romarbrevet 2:17-24.) Tillämpningen av budskapet till Laodicea - Budskapet till församlingen i Laodicea går att tillämpa på alla, som har fått stort ljus och många möjligheter, men som likväl inte har satt värde på dem (The Review and Herald, den 11. mars, 1902). rätt

(961)(Uppenbarelseboken 2:4, 5.) Brist på brinnande kärlek - Budskapet till menigheten i Laodicea går att tillämpa på vårt tillstånd. Hur tydligt framgår inte det andliga hälsoläget hus dem, som tror sig äga hela sanningen, som stoltserar om sin kunskap om Guds Ord, samtidigt som dess helgande kraft inte har förekommit i deras liv. Guds brinnande kärlek är en bristvara i deras hjärtan, men det är just denna brinnande kärlek, som gör Guds folk till ett ljus i världen (The Review and Herald, den 23. juli, 1889). rätt

(961)Laodiceabudskapet till adventister - Budskapet till gemenskapen i Laodicea går att i hög grad tillämpa på oss som folk. Vi har haft det länge framför ögonen, men vi har inte lytt det, såsom vi borde ha gjort. När syndaångern verkligen går på djupet och är uppriktig, kommer de enskilda medlemmarna av församlingen att handla himmelens värdefulla varor. [Uppenbarelseboken 3:18 anförs.] Oh, hur många det är, som betraktar saker och ting i ett förvrängt ljus, ett ljus, som Satan vill blända dem med. rätt

(961)En person må visa stor nitiskhet under missionssatsningar, men eftersom nitiskheten fördärvats av själviskhet, och stinker av det egna jaget, är den ingenting värd i Guds ögon; ty offergåvan är fläckad, skämd. Med mindre hjärtats dörr öppnas för Jesus, med mindre Han sitter i själens tempel, med mindre hjärtat genomsyras av Hans gudomliga kännetecken, vägs människors handlingar i den himmelska vågskålen och ges betyget ”felande”. Kristi kärlek skulle göra just Dig rik; men få inser värdet av Hans kärlek. Få förstår, att den anda de gynnar i sig själva, är tom på Kristi ödmjukhet och saktmod, tom på den kärlek, som skulle göra dem till ljusets kanaler (Manuskript 33, 1894). rätt

(961)(Andra Petrusbrevet 3:11.) Har Gud begått ett misstag? - Laodiceabudskapet är tillämpbart på församlingen för närvarande. Tror Ni på det budskapet? Har Ni kännande hjärtan? Eller säger Ni ständigt: Vi är rika, vi har vunnit rikedom och behöver ingenting? Är det förgäves, att den här nationen fått i uppdrag att tillkännage den eviga sanningen till världens samtliga folk? Gud har valt ut ett folk och gjort dem till innehavare av en sanning, vars bemötande är förenad med evigheten. Till dem har getts ljuset, som måste lysa upp världen. Har Gud begått ett misstag? Är vi verkligen Hans utvalda redskap? Är vi de män och kvinnor, som till världen skall förmedla budskapen i Uppenbarelseboken fjorton, som skall förkunna frälsningens budskap till dem, som står vid randen till undergången? Uppträder vi, som om vi vore det (Manuskript 51, 1901)? rätt

(962)Pratar, men gör inget - Budskapet till Laodicea gäller alla, som säger sig hålla Guds lag, men som likväl inte lyder den. Vi får inte vara det minsta själviska. Under varje fas av vårt liv som kristna skall vi vara som Kristus. Om inte, kommer vi att få höra de fruktansvärda orden: ”Jag känner Er inte” (The Review and Herald, den 17. oktober, 1899). rätt

(962)En fadd religiös erfarenhet - Laodiceabudskapet gäller i högsta grad dem, vars religiösa erfarenhet är blodfattig, som inte entydigt vittnar för sanningen (Brev 98, 1901). rätt

(962)(Jesaja 65:5; Lukasevangeliet 18:11, 12.) ”Lyssna, ja, lyssna.” - I Herrens namn säger jag Er, att de som har erhållit omfattande ljus, i dag befinner sig i det tillstånd, som Kristus påtalar i Sitt budskap till menigheten i Laodicea. De tror sig vara rika och ha vunnit rikedom, och känner sig sakna vidare behov. Kristus tilltalar Er. Lyssna, ja, lyssna, om Ni alls bryr Er om Era själar, till den store Rådgivarens ord, och handla därefter [Uppenbarelseboken 3:18 anförs] (Brev 5, 1897). rätt

(962)För att få bort fanatismen ur församlingen - Meningen med Laodiceabudskapet var, att tvätta församlingen ren på ... fanatismens påverkan; men Satan har försökt att allvarligt skada budskapet, och ödelägga dess inflytande. Han ser hellre, att fanatiska individer omfattar vittnesbördet, och brukar det i hans tjänst, än att de förblir i sitt ljumma tillstånd. Jag har sett, att det aldrig var menat att budskapet skulle komma broder att sätta sig till doms över broder, att säga åt honom vad han skall göra och hur mycket han skall göra, utan att varje enskild medlem skall rannsaka det egna hjärtat, och inleda arbetet med sitt egen bättring (Spiritual Gifts, Band 2, s. 223). rätt

(962)Bankrutta! - Många i Laodicea lider av andligt självbedrägeri. De iför sig sin självrättfärdighets klädnad, de inbillar sig att de är rika och har rikedom samt ingenting mer behöver, när de i själva verket varje dag borde gå i Jesu skola, för att vinna Hans ödmjukhet och långmodighet. Eljest kommer de en dag att förstå, att de är bankrutta, att deras hela liv har varit en lögn (Brev 66, 1894). rätt

(962)Självuppblåst religion - Kärlek till jaget utestänger kärlek till Kristus och närvaron av Hans kärlek till andra i ens hjärta. De, som lever för att behaga det egna jaget, räknas till dem i Laodiceas menighet, som är ljumma och varken kalla eller varma. Den brinnande, första kärleken har urartat till självtjänande. Kristi kärlek i hjärtat uttrycks i ens gärningar. Om kärleken till Kristus är på avtagande, upphör kärleken till dem, som Kristus dött för. Måhända man till det yttre värnar om religiös iver och ceremonier, men därav består den självuppblåsta religionen. Kristus förklarar, att de gör Honom kraftigt illamående [Uppenbarelseboken 3:17, 18 anförs] (Manuskript 61, 1898). rätt

(962)(Ordspråksboken 30:12; Obadja 3.) Självupphöjelse en giftig växt - Självupphöjelse är en giftig växt. Den förtar glansen från allting den kommer i beröring med. Den är barn till stoltheten och verkar så försåtligt, att med mindre man är på vakt mot den, tar självupphöjelsen herraväldet över tankarna och styr handlingarna. rätt

(962)Budskapet till Laodicea måste förkunnas med kraft; ty nu är det särskilt giltigt. Nu, mera än någon gång tidigare, ser vi stolthet, världslig äregirighet, självupphöjelse, falskspel, hyckleri och bedrägeri. Många talar uppblåsta, fåfänga ord, med innebörden ”Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting.” Likväl är de eländiga, beklagansvärda, fattiga, blinda och nakna (The Review and Herald, den 25. september, 1900). rätt

(962)(Predikaren 10:1; Matteusevangeliet 7:1-5.) Självkärlek, självbedrägeri och självrättfärdigande - De, som blir varnade av Kristus, äger vissa, förträffliga egenskaper, men de görs om intet av alla, som besitter en sjuklig självkärlek, självbedrägeri, självrättfärdigande. Dessa usla egenskaper leder till, att de i skrämmande hög grad försummar att stötta trossyskonen vid tjänandet av Gud, genom uppmuntrande ord och gärningar. Det ligger en död fluga i soppan. De blir vägda av En, som aldrig gör ett misstag. Han ser utfallet av handlingar, som visar att Kristi kärlek inte är en kvardröjande grundregel i hjärtat. Gud kallar Er alla till, att av Kristus lära Er Hans ödmjukhet. Slut ögonen inför andras misstag. Rikta i stället uppmärksamheten mot Era egna karaktärsdefekter. Er självrättfärdighet gör Herren Jesus spysjuk. [Uppenbarelseboken 3:15-18 anförs.] Dessa ord går att tillämpa på församlingarna och på många ansvariga inom Guds verk (Manuskript 108, 1899). rätt

(963)Andliga noviser - Det förekommer ett stort antal bekännande kristna, som inte alls följer Frälsaren i spåren. De bär inte korset, genom att på riktigt förneka jaget och göra uppoffringar. Fastän de slår på trumman och säger sig vara uppriktiga kristna, flätar de in i karaktärsväven så många trådar från de egna bristerna, att det vackra mönstret blir förstört. Beträffande dessa säger Kristus: ”Ni yvs över att vara rika och ha vunnit förmodade andliga framgångar. I själva verket är Ni varken kalla eller varma, utan fulla av fåfäng uselhet. Såvida inte Ni blir omvända, går det inte att frälsa Er; för Ni skulle fördärva himmelen med Er ohelgade visdom. Jag kan inte godkänna Er anda och Ert verk. Ni handlar inte enligt det gudomliga Föredömet. Ni rättar Er helt och hållet efter det mönster, som Ni själva har uppfunnit. Eftersom Ni är ljumma, måste Jag spy ut Er ur Min mun.” rätt

(963)Låt oss tacka Herren, att fastän den här gruppen är talrik, finns det fortfarande tid till ånger. Jesus säger: ”Jag, Din Återlösare, känner Dina gärningar. Jag är väl bekant med bevekelsegrunderna, som får Dig till att om Ditt andliga tillstånd skrytsamt tillkännage: ’Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting.’ Du ’vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken.’” rätt

(963)De, som befinner sig i det här tillståndet, är ovetande med vilje. De har inte genomskådat syndens verkliga karaktär. Med sitt felaktiga handlande kastar de ständigt fel ljus över Kristi sinnelag och skämmer öppet ut Honom. Fastän de menar sig känna till sanningen, avslöjar deras anda att de är noviser, rena nybörjarna. De tycks inte begripa den sanning, som måste uttryckas i ord och handling, för att visa en avgjord skillnad mellan den, som tjänar Gud och den, som inte gör det. De gör falska anspråk på varje kristen välsignelse och förmån, när de - i egenskap av Kristi företrädare - inte är rika i andlig nåd och goda gärningar. De är beklagansvärda, fattiga, blinda, lytta. Vilken situation att befinna sig i! De står där i sitt eget ljus. rätt

(963)Men trots sin medvetna okunnighet, lämnar Herren dem inte utan maning och förmaning samt goda råd (Manuskript 138, 1902). rätt

(963)15. Berget med fri utsikt - Om varje person med inflytande ville klättra upp på något berg med fri utsikt, varifrån han kunde betrakta alla sina verk såsom Kristus betraktar dem, när Han uttalar ”Jag känner Dina gärningar”; om medarbetaren ville inse lagen om orsak och verkan bakom varje motbjudande ord och handling, skulle chocken bli för svår att uthärda (Manuskript 128, 1903). rätt

(963)15, 16 (Matteusevangeliet 6:22-24). Sämre, än otrogna - Halvhjärtade kristna är sämre, än otrogna; ty deras hala ord och oklara hållning leder många vilse. Den otrogne visar sina rätta färger. Den ljumme kristne bedrar båda parter. Han är varken en god världsling* eller en god kristen. Satan använder honom till att uträtta ett verk, som ingen annan mäktar (Brev 44, 1903). * Världslig person; jämför engelskans ”worldling”. Övers. anm. rätt

(963)(Lukasevangeliet 13:24-30.) De halvhjärtades öde - Det förekommer sådan som, ehuru de bekänner sig till att tjäna Gud, vittnar emot Honom. Till dessa kommer budskapet till församlingen i Laodicea. Kristus säger till dem: ”Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm.” När hämndens ängel skall gå igenom landet, kan inte Kristus säga om dessa personer: ”Rör dem inte. Jag har graverat in dem i mina handflator.” Nej; angående de halvhjärtade säger Han: ”Jag skall spy dem ut ur min mun. De äcklar mig” (Brev 44, 1903). rätt

(963)Döda i överträdelser och synder - För dem, som inte omsätter det i verket, är Guds Ord en död bokstav. Om sådana säger Kristus: ”Jag skulle önska att du vore kall eller varm. Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun.” Han kan inte lägga fram deras fall inför Fadern. I fall de insåge att de är syndare, kunde Han vädja för dem, och Herren skulle då väcka dem genom Sin Helige Ande. Men de är värre, än döda i överträdelser och synder. De hör Ordet, men tillämpar det inte på sig själva; i stället tillämpar de det talade Ordet på sina medmänniskor (Manuskript 163a, 1898). rätt

(963)15-20 (Johannesevangeliet 4:13, 14). En levande springbrunn - Tillståndet för många av dem, som påstår sig vara Guds barn, beskrivs på pricken genom budskapet till menigheten i Laodicea. För Guds tjänare läggs i öppen dag sanningar av omätligt värde, vilka, om de omsätts i vardagens liv, visar upp skillnaden mellan dem, som tjänar Gud och dem, som inte gör det. rätt

(964)Själva jorden genomkorsas inte av flera guldådror, än uppenbarelsens åker av den dyrbara sanningens ådror. Bibeln utgör Guds outsägliga rikedomars förrådshus. Men de, som besitter kunskap om sanningen, förstår den inte så grundligt, som de skulle kunna göra. De låter inte Kristi kärlek behärska hjärtat och livet. rätt

(964)Den, som verkligen granskar Ordet, står där böjd över en springbrunn med levande vatten. Församlingen behöver dricka djupa klunkar av det andliga hos Ordet. Deras tjänande av Gud behöver skilja sig märkbart från den tama, livlösa, känslolösa religiösa erfarenhet, som gör att många troende knappt alls skiljer sig från de icke troende, ja, den liknar i mångt och mycket de icke omvändas anda (Manuskript 117, 1902). rätt

(964)15-21. Laodiceabudskapet skall nå ut i världen - Budskapet till Laodicea har ljudit. Ta budskapet i alla dess beståndsdelar och låt det ljuda inför folket överallt där Försynen röjer väg för det. Rättfärdighet genom tro och Kristi rättfärdighet är de ämnen, som skall läggas fram för en värld, som håller på att gå under (Brev 24, 1892). rätt

(964)15-22 (Kolosserbrevet 4:12, 13). Bortkastat arbete på församlingen i Laodicea - [Uppenbarelseboken 3:15-22 anförs.] Detta är vittnesbördet, som har framförts rörande gemenskapen i Laodicea. Församlingen hade troget undervisats. I sitt brev till kolosserna skrev Paulus: ”Epafras, som är en av er, hälsar. Han är en Kristi Jesu tjänare som alltid kämpar för er i sina böner, för att ni skall stå fasta, fullkomliga och helt övertygade om allt vad Gud vill. Jag kan intyga hur mycket han arbetar för er och för dem i Laodicea och Hierapolis.” rätt

(964)Ett intensivt arbete blev nedlagt på församlingen i Laodicea. Åt dem riktades uppmaningen ”Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.” Dock fullföljde aldrig församlingen arbetet, som Guds budbärare inlett. De uppfattade, men tog ej helt åt sig sanningen för eget vidkommande, så att de kunde ha använt sig av undervisningen de fått. Härpå följde det, som alltid följer på, att Herrens varningar och vädjanden förkastas (Manuskript 128, 1903). rätt

(964)17 (Romarbrevet 11:20; 12:3, 16). Att köra Guds tålamod i botten - Kristus blir varse det, som människan inte ser själv. Han ser de synder, som får en långmodig Guds tålamod att slutligen brista, om de inte ångras. Kristus kan inte ta upp namnen på dem, som är nöjda med sig egen självtillräcklighet. Han kan inte gå i borgen för ett folk, som inte känner något behov av Hans hjälp, som påstår sig veta och äga allting (The Review and Herald, den 23. juli, 1889). rätt

(964)17-20. Tänker vi öppna hjärteporten? - Vi måste jaga ut köparna och säljarna ur själens tempel, så att Jesus kan inrätta Sig i Sin bostad inne i oss. Nu står Han vid hjärtats dörr som en himmelsk handelsman; Han säger: ”Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” ”Öppna för mig; köp de himmelska varorna av mig; köp guldet renat i elden av mig.” Köp tro och kärlek, vår Återlösares kostbara, vackra utmärkande drag, vilka kommer att kommer att göra det möjligt för oss att nå hjärtat på dem, som inte känner Honom, som är kalla och främmande för Honom på grund av otro och synd. Han erbjuder oss att handla den vita klädnaden, som är Hans härliga rättfärdighet; och ögonsalvan, så att vi förmår att urskilja andliga realiteter. Oh, skall vi inte öppna hjärteporten för den himmelske besökaren (BE, den 15. januari, 1892)? rätt

(964)18 (Jesaja 55:1; 14:6). Försäljaren av ovärderliga skatter - Den store Försäljaren av andliga rikedomar påkallar Er uppmärksamhet. [Uppenbarelseboken 3:18 anförs.] ... Frälsaren kommer med sanningens värdefullaste juveler, som klart skiljer sig från alla förfalskningar, alla värdelösa efterapningar. Han kommer till varje hus, till varje dörr; Han knackar på och visar Sin ovärderliga skatt, med den enträgna vädjan ”Köp av mig” (Brev 66, 1894). rätt

(964)Himmelens kostbara varor - Himmelens varor erbjuds åt våra församlingar. Varje enskild medlem måste på ett avgjort sätt intressera sig för Kristi inbjudan. Bröder och systrar, tänker Ni i följande banor? ”Dessa skarpa, bestämda ord är inte riktade åt mig; mitt andliga tillstånd duger gott, även om jag kanske inte äger all iver och nitiskhet, som en del har. Jag tror på sanningen. De, som budskapet riktas åt, kan gärna ta emot det. Förvisso skulle vissa må väl av det.” Ni, som tänker och resonerar så, kan vara säkra på att budskapet riktas just till Er. Medan himmelens kostbara varor fortfarande är tillgängliga för Er, nalkas Gud och handla det som Ni har förlorat - kärlekens och trons guld, och den vita klädnaden, som är lika med Kristi rättfärdighet (Brev 30a, 1892). rätt

(965)Dygder, som fattas ibland oss - Det guld, som Jesus vill, att vi skall köpa av Honom, är guld prövat i eld. Det är trons och kärlekens guld, som inte innehåller några föroreningar. Det är den vita klädnad som är Kristi rättfärdighet, bröllopsdräkten, som endast Kristus kan ge. Ögonsalvan är den sanna andliga urskiljningsförmåga, som saknas hos oss, ty andliga saker måste bedömas på ett andligt sätt. (The Review and Herald, den 1. april, 1890). rätt

(965)(Jesaja 64:6; Filipperbrevet 3:9.) Tillräckliga resurser för alla - Det sanna Vittnet har sagt: ”Jag råder dig att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med, så att din skamliga nakenhet inte syns”. Vad är skammen hos denna nakenhet och fattigdom? Jo, det skamliga i att kläda oss med självrättfärdighet och att skilja oss från Gud, när Han har ställt nödvändiga resurser till förfogande åt alla, för att ta emot Hans välsignelse (Historical Sketches of the Foreign Missions of the Seventh-day Adventists, s. 139). rätt

(965)(Uppenbarelseboken 7:14.) Uppmuntrande råd till församlingen - Det sanna Vittnes råd är fulla av uppmuntran och tröst. Församlingarna hinner ännu säkra sanningens, trons och kärlekens guld, samt bli rika på himmelska skatter. ”Jag råder dig att av mig köpa guld ... så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med, så att din skamliga nakenhet inte syns”. De vita kläderna är Kristi rättfärdighet, som går att inlemma i karaktären. Ett rent hjärta, rena bevekelsegrunder, är utmärkande för var och en, som tvår sin klädnad och gör den vit i Lammets blod (The Review and Herald, den 24. juli, 1888). rätt

(965)(Jesaja 61:10; Sakarja 3:4, 5.) Framställd i himmelens vävstol - Vi har inget i oss själva att ta av, för att skyla själens nakenhet. Det är tänkt, att vi skall ta emot rättfärdighetens klädnad, framställd i himmelens vävstol, alltså Kristi rättfärdighets fläckfria dräkt (The Review and Herald, den 19. juli, 1892). rätt

(965)(Matteusevangeliet 6:22; Jakobsbrevet 1:23-25.) Sunda åsikter för samvetets skull - Ögat är sinnets känsliga samvete, dess inte ljus. Hela själens och personens andliga hälsa beror på dess sunda världsåskådning. ”Ögonsalvan”, Guds Ord, får samvetet att smärta under dess användning; ty ögonsalvan övertygar om synd. Men smärtan är nödvändig, för att helandet skall kunna följa, och ögat enbart inrikta sig på det, som hör till Gud. När syndaren ser sig själv i Guds stora, moraliska spegel, ser sig sådan Gud uppfattar honom, och visar syndaånger gentemot Gud och tro gentemot vår Herre Jesus Kristus.. rätt

(965)De bosatta i Laodicea ... var inte helblinda, annars skulle inte ögonsalvan alls ha kunnat återställa deras syn, och låta dem urskilja Kristi sanna, utmärkande karaktärsdrag. Kristus säger: Genom att avsvära Dig Din självtillräcklighet, genom att ge upp allting, hur än kärt det må vara Dig, får Du köpa guldet, klädnaden och ögonsalvan, så att Du kan se (The Review and Herald, den 23. november, 1897). rätt

(965)18-20. En handelsman nedtyngd av rikedomar - Den store Förlossaren framträder som himmelsk köpman, nedtyngd av rikedomar, och går från hus till hus med Sina ovärderliga varor [Uppenbarelseboken 3:18-20 anförs] (RH, den 23. juli, 1889). rätt

(965)(Job 22:21-25.) Klappar på hjärtats dörr - Herren klappar på Ditt hjärtas port, Han önskar tillträde, för att ingjuta andliga rikedomar i Din själ. Han skulle vilja smörja blinda ögon, så att de förmådde att skönja Guds heliga sinnelag i Hans lag, och förstode Kristi kärlek, vilken förvisso är guld renat i eld (The Review and Herald, den 25. februari, 1890). rätt

(965)(Jesaja 13:12; Matteusevangeliet 13:45, 46.) Andliga rikedomar för själen - Jesus går från dörr till dörr, Han står framför varje själatempel och uttalar: ”Se, jag står vid dörren och klappar på.” I egenskap av himmelsk köpman tar Han fram Sina rikedomar och ropar: ”Jag råder dig att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med, så att din skamliga nakenhet inte syns”. Guldet Han erbjuder, är utan legering, sällsyntare än det i Ofir; ty det består av tro och kärlek. De vita kläderna Han vill att själen skall iföra sig, är Hans egen rättfärdighets klädnad; och oljan att smörja med är Hans nåds olja, som ger andlig klarsyn åt själen i blindhet och mörker, så att han förmår att skilja mellan Guds Andes verkningar och fiendens andliga påverkan. ”Öppna dörrarna”, säger den store Handlaren, innehavaren av andliga rikedomar, ”och gör affär med Mig. Det är Jag, Din Förlossare, som råder Dig att köpa av Mig” (The Review and Herald, den 7. augusti, 1894). rätt

(966)18-21 (Filipperbrevet 3:12-15). Striden gäller oss - Det sanna Vittnet kommer med uppmuntran till alla, som söker att vandra längs den ödmjuka lydnadens stig, genom tro på Hans namn. Han tillkännager: ”Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron.” rätt

(966)Dessa är vår Ersättare och Borgensmans ord. Han, som är församlingens gudomliga Överhuvud, den mäktigaste av erövrare, önskar att hänvisa Sina efterföljare till Sitt liv, Sina mödor, Sina självförsakelser, Sina strider och lidanden, genom förakt, förkastande, hån, spotskhet, oförskämdhet, gäckeri, lögn, hela vägen till Golgata till scenen för korsfästelsen, för att de skall stärkas i sin strid på vägen till priset och lönen för segervinnaren. Segern är garanterad genom förtröstan och lydnad. rätt

(966)Låt oss tillämpa Kristi ord på vårt eget tillstånd. Är vi fattiga och blinda och ömkansvärda samt bedrövliga? Då bör vi genast ta emot guldet och de vita kläderna, som Han erbjuder oss. Arbetet med att segra över synden hörde inte bara till blodsvittnenas tidsålder. Konflikten väntar på oss, i dessa dagar med försåtlig frestelse till världslighet, till självsäkerhet, till eftergivenhet för stolthet, begär, falska lärosatser och ett omoraliskt leverne (The Review and Herald, den 24. juli, 1888). rätt

(966)(Höga Visan 6:9; Jesaja 1:16-19.) Ett hopp om stundande förbättring - Församlingen måste och kommer att skina ”skön som månen, strålande som solen, överväldigande som en härskara”. Genom att verka tillsammans med Kristus, måste Guds tjänare avlägsna förbannelsen, som gjort menigheten så ljum. [Uppenbarelseboken 3:15-19 anförs.] Tuktningen kastar ljus över ett hopp om stundande förbättring [Uppenbarelseboken 3:20, 21 anförs] (Brev 130, 1902). rätt

(966)Maningen till Laodicea bär frukt - Jag såg, att maningen till församlingen i Laodicea kommer att påverka själar. Gud kallar oss till passande iver. Vi måste ångra oss, kasta det falska känsloregistret på avskrädeshögen, medge att vi är utblottade, köpa guld för att bli rika, ögonsalva för att se, vita kläder att skyla oss med (Brev 2, 1851). rätt

(966)(Matteusevangeliet 25:1-12.) Hopp för dem i Laodicea - [Uppenbarelseboken 3:15-17 anförs.] Ändå är inte tillståndet för de tillrättavisade hopplöst; det står inte bortom den store Medlarens förmåga. Han säger: ”Jag råder dig att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med, så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med, så att du kan se.” Fastän Kristi bekännande efterföljare befinner sig i ett bedrövligt tillstånd, har de ännu inte nått så långt i utförsbacken som de fåvitska eller oförståndiga jungfrurna, vars lampor höll på att slockna, och som inte hann med att fylla på olja i sina käril. Vid brudgummens ankomst följde de, som var redo, med honom in till vigseln; men då de fåvitska jungfrurna kom, var dörren stängd och de var för sent ute, för att släppas in. rätt

(966)Nå, rådet från det sannfärdiga Vittnet målar inte upp en hopplös bild av de ljumma. De har fortfarande en möjlighet till, att råda bot på sitt tillstånd, och budskapet till Laodicea är fullt av uppmuntran; ty den avfallna församlingen hinner fortfarande att köpa trons och kärlekens guld, hinner fortfarande att få Kristi rättfärdighets vita dräkt, så att deras skamliga nakenhet inte syns. Ett rent hjärta, rena bevekelsegrunder, kan fortfarande komma att utmärka dem, som är halvhjärtade och som eftersträvar att tjäna både Gud och mammon. De hinner fortfarande att två sina karaktärsdräkter och göra dem vita i Lammets blod (The Review and Herald, den 28. augusti, 1894). rätt

(966)Det finns hopp för våra församlingar, under förutsättning att de rättar sig efter budskapet riktat till dem i Laodicea (Manuskript 139, 1903). rätt

(966)20 (Uppenbarelseboken 22:17; Ordspråksboken 1:23-33). Tänker just Du slösa bort Guds talenter? - Det sanna Vittnet säger: ”Se, jag står vid dörren och klappar på.” En förmanande varning, åthutning och vädjan i Guds Ord, eller genom Hans utsedda budbärare, utgör en klappning på hjärtats dörr; det är Jesu röst som hörs, Han ber om att få komma in. För varje obesvarad klappning, blir önskan om att öppna svagare och svagare. Om Jesu röst inte genast åtlyds, drunknar den i sinnets brus från andra stämmor, världens omsorger och affärsuppgörelser slukar uppmärksamheten, och övertygelsen om att öppna försvinner. Hjärtat får svårare för att reagera på några intryck, och glider in i en livsfarlig omedvetenhet om tidens knapphet, och om den väldiga evigheten där bortom. rätt

(967)Den himmelske Gästen står vid Din dörr, medan Du staplar det ena hindret ovanpå det andra, för att hålla Honom säkert ute. Jesus klappar genom det välstånd Han skänker Dig. Han överöser Dig med välsignelser, för att prova Din trofasthet, så att de måtte även komma andra till del. Tänker Du låta Din själviskhet segra? Ämnar Du slösa bort Guds talenter, och förlora Din själ genom avgudadyrkaraktig kärlek till de välsignelser Han har gett (The Review and Herald, den 2. november, 1886)? rätt

(967)Inget avskräckande budskap till församlingen - Vi har inget avskräckande budskap till församlingen. Fastän åthutningar och varningar samt tillrättalägganden har förekommit, har församlingen fungerat som Guds redskap för att sprida ljus. Guds budlydiga folk har trumpetat ut en varning till världen, till alla språk, tungomål och folkslag. Guds församling är ett levande vittne, ett pågående vittnesbörd, för att överbevisa människor om de godtar vittnesbördet, för att fördöma dem om de står emot och förkastar det (Manuskript 96, 1893). rätt

(967)21. Se EGW:s anmärkning om Romarbrevet 8:17; Galaterbrevet 6:7, 8; Hebréerbrevet 4:15. rätt

(967)

Kapitel 4

(967)

Kapitel 5

8. Se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 8:3, 4.

9-12. Se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 1:14. rätt

(967)11 (kap. 7:1-3; 16:13-16; 1:14; se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 9:24). Änglar håller hand runt om jorden - Johannes skriver: ”Och jag såg, och jag hörde rösten av många änglar runt omkring tronen.” Änglar var förenade i arbetet för Honom, som hade brutit sigillen och tagit åt Sig boken. Fyra mäktiga änglar håller tillbaka makterna på denna jord, till dess Guds tjänare har beseglats i sina pannor. Nationerna i världen är ivriga att gå ut i krig; men de bromsas ännu av änglarna. När denna återhållande makt dras bort, stundar det en tid med svårigheter och ångest. Dödsbringande redskap för krigföring kommer att uppfinnas. Fartyg, med sin levande last, kommer att sjunka i det stora djupet. Alla, som inte äger sanningens anda, kommer att gå samman under sataniska krafters anförarskap. Dock kommer de att hållas i schack, tills tidpunkten är inne för det stora slaget vid Harmagedon. rätt

(967)Änglar omgärdar världen, de trotsar Satans anspråk på överhöghet, som reses på grund av hans anhängares väldiga skara. Vi hör inte deras röster, vi ser inte med våra fysiska ögon det verk som dessa änglar utför, men de håller varandras händer runt om världen, och utan att någonsin sova håller de vakt, för att hålla Satans härar stången, tills beseglingen av Guds folk är över. rätt

(967)Som Herrens tjänare, äger änglar skicklighet och makt samt stor styrka och de ges i uppdrag, att färdas från himmelen till jorden för att tjäna Hans folk. De får i uppdrag, att hålla tillbaka de ursinniga anfallen från honom, som har stigit ned som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. Herren är en tillflykt för alla, som sätter sin lit till Honom. Han uppmanar dem att gömma sig i Honom en kort stund, tills vreden lagt sig. Han skall snart komma ut ur sin boning, för att straffa världen för dess laglöshet. Sedan kommer jorden att lägga de fallnas blod i dagen och ej längre skyla dessa (Brev 79, 1900). rätt

(967)Himmelen sjuder av aktivitet - Oh, om alla kunde se vår dyrbare Frälsare sådan Han är, en Frälsare. Låt Honom dra undan slöjan, som döljer Hans härlighet från vår anblick. Bakom draperiet befinner Han Sig i Sin helgedom. Vad ser vi? Vår Frälsare, fast inte tyst och stilla. Han är omgiven av himmelska förnuftsväsen, keruber och serafer, tio tusen gånger tio tusen änglar. rätt

(968)Alla de här himmelska väsendena har ett mål före allting annat, som de är strängt upptagna av - Hans församling i en fördärvad värld. Alla dessa arméer står till tjänst åt himmelens Furste, de upphöjer Guds Lamm, som bär bort världens synd. De arbetar för Kristus under Hans ledning, för att till det yttersta frälsa alla, som blickar upp till Honom och tror på Honom. De himmelska förnuftsvarelserna hastar åstad på sitt uppdrag, för att åt Kristus uträtta det, som Herodes och Pilatus gjorde emot Honom. De går samman, för att upprätthålla Guds ära och härlighet. De är förbundna i en helig allians, vars avsikt är storslagen och ädel, nämligen att bevisa den korsfäste och uppståndne Frälsarens makt och förbarmande och kärlek samt härlighet. rätt

(968)Genom sin tjänst åskådliggör himmelens härar, hurdan Guds församling borde vara. I de himmelska salarna verkar Kristus å deras vägnar, Han sänder ut Sina budbärare till alla delar av världen, till hjälp åt varje lidande person, som anropar Honom om lindring, om andligt liv och kunskap. rätt

(968)Kristi församling befinner sig mitt i en otrogen världs moraliska mörker, där människorna trampar på Herrens lag. Men deras Återlösare, som har köpt loss dem genom att betala med Sitt eget, dyrbara blod, har vidtagit varje åtgärd, för att Hans församling skall bli en förvandlad kropp, upplyst av Världens ljus och i besittning av Immanuels härlighet. De klara strålarna från Rättfärdighetens Sol, som skiner genom Hans församling, kommer att i Hans fålla samla varje förlorat, vilsegånget får, som uppsöker Honom och finner trygghet i Honom. De kommer att finna frid och fröjd i Honom, som är frid och rättfärdighet för evigt (Brev 89c, 1897).

12. Se EGW:s anmärkning om Första Korintierbrevet 15:51-55. rätt

(968)

Kapitel 6

13-17. Se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 16:1-21.

14-17. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 28:2-4.

15-17. Se EGW:s anmärkning om Romarbrevet 3:19.

16. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 27:21, 22, 29. rätt

(968)

Kapitel 7

(968)Alldeles innan den inträffade [nödens tid], erhöll vi alla den levande Gudens insegel. Därpå såg jag de fyra änglarna upphöra med, att hålla emot de fyra vindarna. Och jag såg svält, pest och svärd, rike reste sig emot rike, och hela världen befann sig i förvirring (Day-Star, den 14. mars, 1846). rätt

(968)Allting i världen befinner sig i ett osäkert tillstånd. Folken är vreda, och omfattande krigsförberedelser vidtas. Rike stämplar mot rike, och land mot land. Guds stora dag närmar sig med stormsteg. Men fastän nationerna rustar till krig och blodsutgjutelse, gäller alltfort befallningen till änglarna, nämligen att de skall hålla i de fyra vindarna, tills Guds tjänare beseglats i sina pannor (The Review and Herald, den 28. januari, 1909). rätt

(968)2, 3 (se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 13:16, 17; Uppenbarelseboken 14:9-12). Änglar läser märket - Vad är Guds insegel eller sigill, som anbringas eller sätts i pannan på Hans folk? Det är ett märke som änglar, men inte människor, kan läsa; ty den ödeläggande ängeln måste se förlossningens märke. Den eftertänksamme har sett Golgatas kors’ tecken i Herrens upptagna eller adopterade söners och döttrars liv. Synden i form av Guds lags överträdande undanröjs. De är iklädda bröllopsdräkten, och är lydiga och trofasta mot samtliga Guds budord (Brev 126, 1898). rätt

(968)(Andra Moseboken 12:7, 12, 13; Hesekiel 9:4; 20:12, 20.) Guds avtalade signatur - Israeliterna skrev ovanför sina portar en signatur i blod, för att visa att de tillhörde Gud. Likaså kommer Guds barn i denna tidsålder att bära den signatur Gud har fastslagit. De kommer att bringa sig själva i samklang med Guds heliga lag. Ett märke tecknas på var och en av Guds folk lika säkert som att ett märke sattes ovanför ingångarna till hebréernas boningar, för att skydda folket mot den allmänna ödeläggelsen. Gud tillkännager: ”Jag gav dem också mina sabbater som ett tecken mellan mig och dem, för att de skulle inse att jag är HERREN som helgar dem” (The Review and Herald, den 6. februari, 1900). rätt

(969)(Andra Moseboken 31:12-17.) Guds särskilda ägodel - Varje själ i vår värld är Herrens tillhörighet, genom skapelse och förlossning. Varje enskild själ står på prov för sitt liv. Har han gett Gud det, som tillhör Honom? Har han uppgett till Gud allt det han äger som Hans lösköpta egendom? Alla, som betraktar och högaktar Herren som sin del i det här livet, kommer att stå under Hans kontroll, och kommer att motta tecknet, Guds märke, vilket visar att de är Guds bestämda ägodel. Kristi rättfärdighet kommer att gå före dem, och Herrens härlighet kommer att avsluta tåget. Herren skyddar varje människa, som bär Hans tecken. [Andra Moseboken 31:12-17 anförs.] rätt

(969)Detta erkännande från Gud är av det största värde för varje mänsklig varelse. Alla, som älskar och tjänar Honom, är synnerligen dyrbara i Hans ögon. Han vill att de står där de är värdiga företrädare för sanningen sådan den är i Jesus (Brev 77, 1899). rätt

(969)Naturliga drag måste förvandlas - Hur få är det inte, som tänker på att frestaren en gång var en överskuggande kerub, en varelse som Gud skapade för Sitt eget namns ära. Satan föll från sin höga ställning på grund av självupphöjelse; han missbrukade de fantastiska förmågor, som Gud så rikligt hade utrustat honom med. Han föll av samma orsak, som tusentals faller i dag, nämligen av önskan om att vara först, oviljan att kännas vid några gränser. Herren önskar bibringa människan lärdomen, att fastän hon må vara inskriven i församlingsmatrikeln, blir hon inte frälst förrän Guds insegel sätts på henne.. rätt

(969)Herren har en uppgift åt var och en av oss att förverkliga. Och om sanningen inte slår rot i hjärtat, om de naturliga dragen inte förvandlas av den Helige Ande, kommer vi aldrig att bli Jesu Kristi medarbetare. Jaget kommer ständigt att framträda, och Kristi sinnelag kommer inte att stråla fram i våra liv (Brev 80, 1898). rätt

(969)Utan fläck eller skrynka - Missionsinrättningar behövs storligen inom varje gren av Herrens verksam. Våra institutioner behöver omvända, hängivna män, som är beroende av Herren. Genom sådana medarbetare kommer Gud att ge prov på kraften hos Sin nåd. Hans tjänare skall gå att särskilja från världen genom den levande Gudens insegel; deras ord och gärningar skall visa, att de är Guds medarbetare. rätt

(969)Gud förmår att använda Sina mänskliga ombud i lika hög grad, som de låter sig påverkas av den Helige Ande. Till män, som godtar ansvarsställningar som ordföranden, pastorer, läkare, eller medarbetare inom vilket fack som helst, har jag i uppdrag att säga: Gud kommer att pröva varje man, som träder in i Hans tjänst. Han frågar ej: Har de stort kunnande och vältalighet? Har de förmågan, att kommendera och styra över samt leda? Nej, Han frågar: Kommer de att företräda Min karaktär? Kommer de att vandra i ödmjukhet, så att jag får tillfälle att lära dem Mina tillvägagångssätt? Själens tempel får inte smutsas ned av någon som helst tvivelaktig eller oren vana. De, som Jag skall kunna kännas vid i himmelens salar, måste vara utan fläck och skrynka. rätt

(969)Herren kommer att använda Sig utav ödmjuka personer, för att uträtta ett stort och ädelt verk. Genom dem kommer Han att för världen framställa de outplånliga kännetecknen på den gudomliga naturen (Brev 270, 1907). rätt

(969)(Uppenbarelseboken 14:1-3; Uppenbarelseboken 22:4; Johannesevangeliet 1:12.) En ära att bära Guds tecken - De, som lämnar världen, för att särskilja sig från världslingar i ord och gärningar, de som inser att det är en ära att bära Guds tecken, kommer att erhålla kraft till att bli Hans söner. Herren önskar Sig personer, som det går att lita på. Ingen kommer att träda in i boningarna där ovan, som inte bär Guds tecken. De, som i denna på grund av synden förbannade värld, bär detta tecken i helig djärvhet, och betraktar det som en ära, kommer att erkännas och hedras av Kristus i salarna ovan (Brev 125, 1903). rätt

(969)(Jeremia 8:20; Första Johannesbrevet 3:3.) Kommer ängeln att gå förbi oss? - ”Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren.” Inom kort kommer var och en, som är ett av Guds barn, att få Hans sigill anbringat på sig. O att det måtte sättas på våra pannor! Vem kan uthärda tanken på, att bli förbigången när ängeln går åstad för att besegla Guds tjänare i deras pannor (The Review and Herald, den 28. Maj, 1889)? rätt

(970)Pass till den Heliga Staden - Bara de, som mottar den levande Gudens sigill eller insegel, kommer att få passet för passage genom den Heliga Stadens portar. Fast det är många, som tar på sig ansvar i samband med Guds verk, som inte är helhjärtade troende, och medan de är på det viset, kan de inte ta emot den levande Gudens insegel. De litar till sin egen rättfärdighet, vilket Gud räknar som dåraktighet (Brev 164, 1909). rätt

(970)Det särskiljande märket - De, som vill ha Guds insegel i pannan, måste helighålla Sabbaten från det fjärde budet. Det är vad som särskiljer dem från de icke trogna, vilka har godtagit en mänskoupprättad inrättning i stället för den äkta Sabbaten. Iakttagandet av Guds vilodag är ett särskiljande märke, som uppenbarar vilken det är som tjänar Gud, och vilken som inte gör det (Manuskript 27, 1899). rätt

(970)Lika Kristus till karaktären - Den levande Gudens insegel kommer endast att sättas på dem, som är lika Kristus till karaktären (The Review and Herald, den 21. Maj, 1895). rätt

(970)Kristi bild i själen - Liksom vax formas av trycket från sigillstämpeln, skall själen låta sig stämplas av Guds Ande och behålla Kristi bild (The Signs of the Times, den 18. juli, 1911). rätt

(970)Sigillet och budorden - Många kommer inte att ta emot Guds insegel, därför att de inte håller Hans bud och inte bär rättfärdighetens frukt (Brev 76, 1900). rätt

(970)Bitter besvikelse på Guds dag - Den stora massan kristna bekännare kommer att drabbas av bitter besvikelse på Guds dag. De har inte den levande Gudens sigill på sina pannor. Eftersom de är ljumma och halvhjärtade, vanärar de Gud långt mera än den avgjorde ateisten. De famlar i mörkret, när de skulle kunna vandra i middagsljuset från Ordet, under vägledning av En, som aldrig felar (Brev 121, 1903).

2-4. Se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 14:1-14. rätt

(970)4-17 (Uppenbarelseboken 14:1-4; Andra Korintierbrevet 3:18). Sträva efter att vara en av de 144 000 - [Uppenbarelseboken 7:9-17 anförs.] De, som Lammet skall leda till källorna med levande vatten, och från vars ögon Han skall torka bort alla tårar, kommer att vara de som nu tar emot den vetskap och förståelse, som läggs i dagen i Bibeln, Guds Ord.. rätt

(970)Vi skall inte ta efter någon människa. Det finns ingen människa, som är vis nog till att vara vår måttstock. Vi skall se upp till mannen Kristus Jesus, som är fullständigt perfekt, vad gäller rättfärdighet och helighet. Han är upphovet till och fullbordaren av vår tro. Han är det levande mönstret. Hans erfarenhet anger måtten på den erfarenhet, som skall bli vår. Hans sinnelag är föredömet för vårt. Låt oss därför slita blicken från bryderierna och vanskligheterna i detta liv, och fixera den på Honom, på det att vi genom att betrakta Honom måtte förvandlas till Hans likhet. Det är enbart nyttigt, att betrakta Kristus. Vi kan i trygghet blicka upp på Honom; ty Han är allvis. I det att vi ser på Honom och tänker på Honom, kommer Han att gestaltas inne i oss, vilket är liktydigt med härlighetens hopp. rätt

(970)Låt oss sträva med all den makt, som Gud har skänkt oss, att ingå i de hundra fyrtiofyra tusens led (The Review and Herald, den 9. mars, 1905). rätt

(970)9 (Uppenbarelseboken 3:5; Uppenbarelseboken 19:7-9; Johannesevangeliet 12:12, 13). Palmbladen och de vita kläderna - Palmbladen är ett tecken på deras seger, och de vita kläderna att de har iförts Kristi rättfärdighet. Tack, gode Gud, för att en källa har öppnats för att tvätta våra karaktärers kläder, och göra dem vita som snö (odaterat Manuskript 23)!

14. Se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 3:18; Uppenbarelseboken 19:7-9; Matteusevangeliet 22:11, 12.

17. Se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 22:1, 2; Romarbrevet 11:33. rätt

(970)

Kapitel 8

(971)(Uppenbarelseboken 5:8; Psaltaren 141:2; 1:29; Efésierbrevet 5:2.) Rökelse står för försoningens blod - [Uppenbarelseboken 8:3, 4 anförs.] Låt familjerna, de enskilda kristna och församlingarna noga beakta och komma ihåg, att de är nära knutna till himmelen. Herren tar särskild notis om Sin militanta församling här nedan. Änglarna, som frambär molnet från den välluktande rökelsen, tjänar de bedjande heliga. Låt då aftonbönerna inom varje familj stadigt stiga upp till himmelen i den svala skymningen, så att de tillåts att tala till Gud å våra vägnar och då nämna förtjänsterna hos en korsfäst och uppstånden Frälsare. rätt

(971)Detta blod allena är verksamt. Det allena kan åstadkomma försoning för våra synder. Det är blodet från Guds enfödde Son, som är av värde för oss, för att vi skall kunna nalkas Gud, ty endast Hans blod tar ”bort världens synd.” Morgon och afton betraktar det himmelska universum varje hushåll, som ber, och ängeln med rökelsen - en bild på försoningsblodet - tas emot av Gud (Manuskript 15, 1897). rätt

(971)

Kapitel 10

(971)Sedan de sju åskorna talat, manas Johannes liksom Daniel att göra följande med den lilla boken: ”’Försegla i ditt inte vad de sju åskorna har sagt”. Åskornas utsagor hör till framtida tilldragelser, som kommer att uppenbaras i sin inbördes ordning. Daniel skall uppstå till sin del vid dagarnas ände. Johannes ser den lilla boken med avtagna sigill. Sedan har Daniels profetior sin lämpliga plats i den förste, andre och tredje ängelns budskap, som skall ges till världen. Sigillens avlägsnande från den lilla boken var detsamma som budskapet om tid. rätt

(971)Danielsboken och Uppenbarelseboken är ett. Den ena är en profetia, den andra en uppenbarelse; den ena en förseglad bok, den andra en öppnad bok. Johannes hörde mysterierna som åskorna uttalade, men han beordrades att inte nedteckna dem. rätt

(971)Det särskilda ljus, som gavs till Johannes och som uttrycktes i de sju åskorna, var en konturteckning av händelser, som skulle komma att ske i samband med den förste och den andre ängelns budskap. Det bästa var, att människorna inte fick veta om dessa tilldragelser, ty det var nödvändigt att pröva deras tro. De mest förunderliga och avancerade sanningar skulle komma att förkunnas i Guds egen ordning. Den förste och den andre ängelns budskap skulle förkunnas, men inget ytterligare ljus skulle ges, förrän dessa budskap hade uträttat sitt bestämda verk. Det framgår genom ängeln stående med en fot på havet, tillkännagivande med den högtidligaste ed, att tiden var ute. rätt

(971)Denna tid, som ängeln omtalar med en allvarlig ed, är inte slutet på denna världs historia, ej heller nådatidens utgång, utan slutet på profetisk tid, vilken skulle föregå vår Herres ankomst. Det vill säga, folket skall inte meddelas ett till tidsbundet budskap. Efter denna tidsrymd, sträckande sig från 1842 till 1844, går det ej längre att bestämt fastslå någon profetisk tidpunkt. Den längsta uträkningen härvidlag når fram till hösten 1844. rätt

(971)Ängelns position, med ena foten på havet och den andra på torra land, antyder den stora omfattningen hos tillkännagivandet av budskapet. Det kommer att korsa de vida vattnen och förkunnas i andra länder, till jordens yttersta gräns. Att sanningen kommer att förstås, att budskapet kommer att tas emot med glädje, visas genom att den lilla boken blev uppäten. Sanningen om tiden för vår Herres ankomst var ett dyrbart budskap för våra själar (Manuskript 59, 1900). rätt

(971)7 (Uppenbarelseboken 22:10-12). Nådens sista prövningstid – Evangelii tidsålder är nådens sista prövotid, som någonsin kommer att beviljas människan. De, som lever under den tiden med prövning och vansklighet och ändå inte går att förmå till att ångra sina synder samt lyda, kommer att gå förtappade med de icke lojala. Det blir ingen andra prövning. Evangeliet, som skall förkunnas för alla länder, folkslag, tungomål och folk, framställer sanningen entydigt och visar, att lydnad är villkoret för att få evigt liv. Kristus gottskriver Sin rättfärdighet åt dem, som låter Honom avlägsna deras synder. Vi har Kristus att tacka för den nåd, som gör oss fullkomliga i Honom (Manuskript 40, 1900). rätt

(972)

Kapitel 11

(972)Genom det här pågående arbetet mäts templet och dess tillbedjare, för att utröna vilka det är, som kommer att förbli stående på den sista dagen. De, som förblir orubbliga, kommer att dra in jublande i vår Herre och Frälsare Jesu Kristi rike. Kom ihåg, att medan vi utför vårt arbete, är det en som lägger märke till, vilken anda vi utför det i. Borde vi inte ta med oss Frälsaren i vardagslivet, i våra världsliga uppgifter och uppgifter i hemmet? Då kommer vi, i Guds namn, att lämna bakom oss allt onödigt, allt skvaller och skadligt umgänge, samt uppträda som tjänare åt den levande Guden (Manuskript 4, 1888) rätt

(972)19 (se EGW:s anmärkning om Andra Moseboken 31:18; Jesaja 6:1-7; 58:12-14). Stentavlorna ett överbevisande vittnesbörd – När Guds tempel i himmelen öppnas, vilken segerrik stund det kommer att bli för alla, som har varit trofasta och äkta! I templet syns förbundsarken, vari lades de två stentavlorna, på vilka skrevs Guds lag. Stentavlorna kommer att tas fram från den plats, där de har gömts undan, och på dem kommer man att se de Tio Buden, som ristades in av Guds finger. Dessa stentavlor, som nu ligger i förbundsarken, kommer att utgöra ett överbevisande vittnesbörd om Guds lags sanning och bindande krav (Brev 47, 1902 rätt

(972)Arken i himmelen innehåller buden – Personer med hädiska sinnen och hjärtan har trott sig vara mäktiga nog, att ändra på Herrens tider och lagar; men tryggt vilande i himmelens arkiv, i Guds ark, finns de ursprungliga buden, skrivna på de två stentavlorna. Ingen jordisk potentat har styrka nog, att lyfta upp tavlorna från deras heliga gömställe under nådastolen (The Signs of the Times, den 28. februari, 1878 rätt

(972)

Kapitel 12

(972)7. Krig i himmelen – Motståndet mot Guds bud hade sin upprinnelse i himmelens salar, hos Lucifer, den överskuggande keruben. Satan föresatte sig, att bli den förste vid himmelens rådslag, och Guds jämlike. Han inledde sin upproriska verksamhet ibland änglarna, som stod under hans kommando, och sökte att sprida sin missnöjesanda till dem. Och han gick så bedrägligt tillväga, att många av änglarna ställde sig på hans sida, innan hans avsikter var helt kända. Inte ens de trogna änglarna lyckades att till fullo genomskåda honom, eller inse vad hans verksamhet skulle leda till. Då Satan hade lyckats att få många änglar över på sin sida, inställde han sig hos Gud och hävdade, att änglarna önskade att han skulle överta Kristi plats. rätt

(973)Det onda verket fortsatte, tills missnöjesandan mognade till öppet uppror. Sedan utbröt det krig i himmelen, och Satan kastades ut, jämte alla sina sympatisörer. Satan hade krigat om herraväldet i himmelen, och hade förlorat den striden. Gud kunde ej längre anförtro honom med ära och överhöghet, och från honom togs dessa och hans ställning inom det himmelska styret. rätt

(973)Sedan dess har Satan och hans edsvurna armé varit Guds uttalade fiender i vår värld, där de ständigt har bekrigat sanningens och rättfärdighetens sak. Satan har fortsatt att framställa för människorna, liksom han gjorde för änglarna, sina falska anklagelser mot Kristus och Gud, och han har vunnit över världen på sin sida. Till och med de bekännande kristna kyrkorna har lierat sig med den store avfällingen (The Review and Herald, den 28. januari, 1909). rätt

(973)(Se EGW:s anmärkning om Andra Korintierbrevet 10:5.) Det ena sinnets inflytande på det andra – Han [Lucifer] verkade på ett så bedrägligt sätt, att de tankar han ingivit inte gick att ta itu med, förrän de mognat i mottagarnas sinnen. rätt

(973)Ett sinnes inflytande över ett annat – en stark kraft för gott när den är helgad – är lika stark för ondo i händerna på dem, som motstår Gud. Satan nyttjade den kraften i sitt arbete med, att ingjuta ondska i änglarnas sinnen, och han fick det att verka som om han eftersträvade universums bästa. Som den smorde keruben hade Lucifer varit högt upphöjd; han älskades storligen av de himmelska väsendena, och hans inflytande över dem var starkt. Många av dem lyssnade till hans resonemang och trodde på hans ord. ”En strid uppstod i himlen. Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen.” rätt

(973)Utslängd från himmelen, grundade Satan sitt rike i denna värld, och allt sedan dess har han utan att förtröttas försökt att avleda människorna från deras trohet mot Gud. Han använder samma makt, som han använde i himmelen – ett sinnes inflytande över ett annat. Människor blir varandras frestare. Satans starka, fördärvande inte meningar eller principer omhuldas, och så utövar dessa en dominerande, tvingande makt. Under inflytandet från dessa grundtankar sluter människor sig samman i förbund (Brev 114, 1903). rätt

(973)Satans vägran, att lyda Kristus – Han [Satan] förklarar, att han vägrar att underordna sig Kristi ledning, att han bara kan lyda Guds befallningar. Goda änglar gråter när de hör Satans ord, och hur han hånfullt avböjer att följa Kristi vägvisning, deras upphöjde och kärleksfulle Befälhavare. rätt

(973)Fadern fäller avgörandet i fallet med Satan och tillkännager, att han måste förvisas från himmelen för sitt fräcka uppror, och att alla de som anslutit sig till honom i upproret, skall utestängas jämte honom. Sedan bröt det ut krig i himmelriket. Kristus och Hans änglar stred mot Satan och hans änglar, ty de var fast beslutna att stanna kvar, upproriska, i himmelen. Men de vann inte. Kristus och trofasta änglar triumferade, och drev bort Satan och dennes upprorsanhängare från himmelen (Spiritual Gifts, Band 3, s. 38). rätt

(973)Upproret överfördes till denna värld – I och med Satans uppror bröt det ut krig i himmelen, och han, tillsammans med sina meningsfränder, slängdes ut. Han hade innehaft en hög ansvarsställning, och haft en tron, som strålade av ljus. Men han avvek från sin undersåtliga trohet mot den välsignade och ende Härskaren, och föll från sin ursprungliga ställning. Alla, som höll med honom, fördrevs från Guds närvaro, dömda till att aldrig mera släppas in i de himmelska salarna som väsen med rätt att vistas där. Satan blev Kristi svurne motkämpe. På jorden reste han upprorsfanan, och runt denna samlades hans anhängare (Manuskript 78, 1905).

7-9. Se EGW:s anmärkning om Hesekiel 28:15-19; Efésierbrevet 6:12; Första Johannesbrevet 2:6. rätt

(973)10. Satan nedstörtad genom Kristi död – Att Satan, brödernas anklagare, störtades ned ur himmelen, berodde på Kristi storverk i att ge upp Sitt liv. Trots Satans ihärdiga motstånd, omsattes frälsningsplanen i verket. Kristus satte ett sådant högt värde på människan, att Han ville gå i döden för henne. Satan, medveten om att riket han tillvällt sig till sist skulle tvingas från honom, beslöt sig för att inte sky några medel, för att föra i fördärvet så många som möjligt av de varelser, som Gud hade skapat till Sin avbild. Han hatade människan, eftersom Kristus hade visat henne sådan förlåtande kärlek och ömkan, och nu beredde han på att utsätta henne för varje slags bedrägeri, som skulle kunna leda henne till förtappelse; han gick tillväga med desto större kraft, eftersom hans egna utsikter var lika med noll (The Spirit of Prophecy, Band 3, sid. 194, 195). rätt

(974)(Andra Korintierbrevet 5:19; Filipperbrevet 2:6.) Universums välvillighet mot Satan rykt upp med rötterna – Genom att förverkliga sin fientlighet mot Kristus, tills Han hängde på Golgatas kors, med sårad, blåslagen kropp och brustet hjärta, ryckte Satan fullständigt upp sig själv ur universums välvillighet. Därmed blev det tydligt, att Gud i Sin Son hade förnekat Sig Själv, i det att Han gav Sig för världens synd, ty Han älskade människorna. Skaparen uppenbarades i den oändlige Gudens Son. Här besvarades en gång för alla frågan ”Kan det förekomma självförnekelse i Guds hjärta?” Kristus var Gud, och efter att ha nedlåtit Sig till att bli gjord till kött, iklädde Han Sig mänsklig natur och blev lydig intill döden, för att Han skulle kunna frambära ett omätbart offer (Manuskript 50, 1900). rätt

(974)(Johannesevangeliet 3:14-17; Galaterbrevet 6:14; Hebréerbrevet 9:22.) Satans kraft som åklagare bruten – Förutom att Kristus på korset förmår människor att ångra sina överträdelser av Guds lag – dem Han tillger, gör Han nämligen först ångerfulla – har Han uppfyllt rättvisans krav; Han har erbjudit Sig Själv som försoning. Hans flytande blod, Hans brutna kropp, uppfyller den överträdda lagens fordringar, och därmed lägger Han en spång över det svalg, som synden har orsakat. Han led i köttet, för att Han med Sin pryglade och söndrade kropp skulle kunna skyla den försvarslöse syndaren. Den seger, som blev vunnen genom Hans död på Golgata, bröt för alltid Satans makt som åklagare inför universum, och tystade hans påståenden om, att självförnekelse skulle vara en omöjlighet hos Gud och därmed ingen nödvändighet hos mänskosläktet (Manuskript 50, 1900). rätt

(974)11 (Femte Moseboken 33:25; se EGW:s anmärkning om Andra Tessalonikerbrevet 2:7-12). Kraft till seger dag för dag – Alla, som vill, kan bli segervinnare. Låt oss uppriktigt och envist sträva efter, att uppnå den nivå som har satts upp framför oss. Kristus känner till vår svaghet, och till Honom kan vi gå dagligen för hjälp. Vi behöver inte vinna kraft för en månad åt gången. Det är meningen, att vi skall vinna seger från dag till dag (Manuskript 28, 1886). rätt

(974)Hemligheten bakom att besegra synden – Vi blir segervinnare, genom att hjälpa andra till seger, med hjälp av Lammets blod och vårt vittnesbörds ord. Genom att lyda Guds bud, får vi en lydaktig ande och anda, och tjänsten som kommer sig av en dylik ande och anda, kan Gud godta (Brev 236, 1908).

12. Se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 16:13-16; Psaltaren 17. rätt

(974)17 (Uppenbarelseboken 14:9-12; se EGW:s anmärkning om Jesaja 59:13-17). Satans mästerstycke i ondska – De, som älskar och håller Guds bud, är ytterst motbjudande för Satans synagoga, och ondskans makter kommer att visa dem sitt hat i fullständigast möjliga mått. Johannes förutsåg striden mellan den återstående församlingen och ondskans makt, och sade: ”I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd.” rätt

(974)Mörkrets makter kommer att gå samman med mänskliga redskap, som har överlåtit sig till Satans herravälde, och scenerna som utspelades vid Kristi rättegång, förkastelse och korsfästande kommer att upprepas. Genom att ge efter för sataniskt inflytande, kommer människor att förvandlas till djävlar; och de, som blivit skapade i Guds avbild, som formades för att ge sin Danare heder och härlighet, kommer att bli en bostad åt drakar, och Satan kommer i ett avfallet släkte att se sitt mästerstycke i ondska – människor, som återger hans egen bild (The Review and Herald, den 14. april, 1896). rätt

(974)Blott två grupper på jorden – Det förekommer bara två grupper på denna jord – de, som står under Jesu Kristi blodstänkta fana och de, som står under upprorets svarta fana. I det tolfte kapitlet av Uppenbarelseboken framställs en väldig strid mellan de lydiga och de olydiga [Uppenbarelseboken 12:17; 13:11-17 anförs] (Manuskript 16, 1900). rätt

(974)(Efésierbrevet 6:10-12.) Jorden en scen för ohyggligheter – [Uppenbarelseboken 12:17 anförs.] Sataniska krafter har förvandlat jorden till en scen för ohyggligheter, vilka inget språk kan beskriva. Krig och blodsutgjutelse orsakas av länder, som säger sig vara kristna. Likgiltighet för Guds lag har medfört sin oundvikliga skörd. rätt

(974)Den omfattande konflikt, som nu utkämpas, är inte bara en kamp mellan människor. På ena sidan står livets Furste, som fungerar som människans ersättare och livförsäkring; på andra mörkrets furste, med de fallna änglarna under sitt befäl [Efésierbrevet 6:12, 13, 10, 11 anförs] (RH, den 6. februari, 1900). rätt

(975)

Kapitel 13

8. Se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 3:5; Uppenbarelseboken 20:12-15; Hebréerbrevet 9:11-14, 22. rätt

(975)11. En unik symbol – Här återges en anslående bild på vår nations uppkomst och tillväxt. Och de lammlika hornen, sinnebilder för oskyldighet och snällhet, framställer så väl karaktären hos våra myndigheter, såsom den uttrycks i sina två grundläggande regler, republikanism och protestantism (The Spirit of Prophecy, Band 4, s. 277). rätt

(975)Allmaktens hand över Amerika – Förenta Staterna är ett land, som den Allsmäktige på ett särskilt sätt har vakat över, som med en sköld. Gud har uträttat stora ting för detta land, men genom att överträda Hans lag, har människor utfört ett verk, som inleddes av syndens människa. Satan håller på att förverkliga sina avsikter med, att involvera mänskofamiljen i otrohet (Manuskript 17, 1906). rätt

(975)Våra framtidsutsikter – Enligt profetian, har protestantismen lammlika horn, men talar som en drake. Vi hör redan drakens röst. En satanisk kraft driver Söndagsrörelsen framåt, men den döljs. Till och med de män, som är sysselsatta med verket, är själva blinda för de följder, som deras rörelse kommer att innebära. rätt

(975)Måtte inte Guds budlydiga folk hålla tyst under innevarande tid, som om vi tacksamt skulle godta förhållandet! Framför oss ligger utsikten till ständig krigföring, med risk för fängelse, att förlora egendom och till och med livet, för att försvara Guds lag, vilken görs om intet av människors lagar (The Review and Herald, den 1. januari, 1889). rätt

(975)11-17 (Uppenbarelseboken 14:9-12; Danielsboken 7:25; Andra Tessalonikerbrevet 2:3, 4; se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 17:13, 14; Uppenbarelseboken 18:1-5). Fiendens förföljande tuktoris – [Uppenbarelseboken 13:11-13 anförs.] Religiösa makter, knutna till himmelen genom bekännelse och med påstått lammaktiga, utmärkande drag, kommer att genom sina gärningar visa att de har en drakes hjärta, och att de grundats och behärskas av Satan. Den tid kommer, när Guds folks kommer att känna av förföljelsens tuktoris, därför att de helighåller den sjunde dagen. Satan har orsakat förändringen i Sabbaten i hopp om, att förverkliga sin avsikt – att grusa Guds förhoppningar. Han försöker att göra Guds bud mindre gällande i världen, än mänskliga lagar. rätt

(975)Syndens människa, som föresatte sig att förändra tider och lagar, och som alltid har förtryckt Guds folk, kommer att orsaka att det stiftas lagar för att genomdriva iakttagandet av den första veckodagen. Men Guds folk skall bestämt ställa sig upp till Hans försvar. Och Herren kommer att verka å deras vägnar, och tydligt visa att Han är gudars Gud (Manuskript 135, 1902). rätt

(975)Kyrkan och världen i fördärvad samklang – Guds Ord förklarar entydigt, att Hans lag kommer att hånas, förtrampas, av världen; utbredningen av laglöshet skall vara extraordinär. Den bekännande protestantiska världen kommer att bilda ett förbund med syndens människa, och kyrkan och världen kommer att befinna sig i fördärvad samklang. rätt

(975)Här smyger sig den allvarliga krisen på världen. Skrifterna lär ut, att påveväldet kommer att återta sin förlorade överhöghet, och att förföljelsens eldar kommer att tändas på grund av den så kallade protestantiska världens opportunistiska eller anpassliga tillmötesgåenden (The General Conference Bulletin, den 13. april, 1891). rätt

(975)13, 14 (Andra Tessalonikerbrevet 2:7-12; se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 16:13-16; Matteusevangeliet 7:21-23). Underverk utförda inför våra ögon – Tiden är inne, när Satan kommer att utverka mirakler, för att övertyga folk om att han är Gud. Guds samlade folk skall nu stå på sanningens plattform, såsom den har framställts i den tredje ängelns budskap. Alla slags behagliga bilder, alla utförda underverk, kommer att visas upp för att, om möjligt, förvilla jämväl de utvalda. Det enda hopp, som någon kommer att ha, är att hålla fast vid beläggen för sanningen, som har bekräftat denna i rättfärdighet (The Review and Herald, den 9. augusti, 1906). rätt

(975)Mirakler utförda under fiendens överinseende – [Matteusevangeliet 7:21-23 anförs.] Dessa må bekänna sig vara Kristi efterföljare, men de har förlorat sin Ledare ur sikte. De må säga: ”Herre, Herre”; de må hänvisa till sitt helande av de sjuka, och till andra förunderliga gärningar samt låta göra gällande, att de besitter mera av Guds Ande och kraft, än vad som visas av lagens hållare. Men deras gärningar utförs under överinseende av rättfärdighetens fiende, vars mål är att bedra själar, och är utformade för att avleda från lydnad, sanning och plikt. Inom en när framtid skall det förekomma än mer påtagliga yttringar av denna mirakelbringande kraft; ty om honom sägs det: ”Det gör stora tecken och får till och med eld att falla ner på jorden i människornas åsyn” (The Signs of the Times, den 26. februari, 1885). rätt

(976)14. Beredelse för vilddjurets avbild – Redan håller förberedelser på att göras, och händelser är under utveckling, som kommer att utmynna i skapandet av en avbild åt vilddjuret. Händelser kommer att ske i världshistorien, som kommer att uppfylla profetians förutskickelser för dessa yttersta dagar (The Review and Herald, den 23. april, 1889). rätt

(976)14-17 (Uppenbarelseboken 14:9-12). Prövade genom avbilden – Herren har tydligt visat mig, att vilddjurets avbild kommer att formas före nådatidens utgång; ty den kommer att vara Guds folks stora prov, varigenom deras eviga öde blir bestämt.... [Uppenbarelseboken 13:11-17 anförs.] ... rätt

(976)Detta är den prövning, som Guds folk måste genomgå, innan de blir beseglade. Alla, som bevisar sin trofasthet mot Gud genom att iaktta Hans lag, och vägrar att godta en oäkta vilodag, kommer att räknas in ibland dem som står under Herren Gud Jehovas banér, och kommer att erhålla den levande Gudens insegel. De, som ger upp den himmelska sanningen och finner sig i Söndagens vila, kommer att motta vilddjurets märke (Brev 11, 1890). rätt

(976)Avfall och landets undergång – När de protestantiska kyrkorna går samman med den världsliga makten för att upprätta en falsk tro, vars motarbetande föranledde den svåraste förföljelse för deras föregångare; när staten skall använda sin makt för att genomdriva kyrkans påbud och upprätthålla dess inrättningar – då kommer det protestantiska Amerika att ha gjort en bild åt påvedömet, och på det följer nationellt avfall som endast kan sluta med landets undergång (The Signs of the Times, den 22. mars, 1910). rätt

(976)Avfallets märke och Guds tålamod – Det finns många, som aldrig har fått ljuset. De är bedragna av sina lärare, och de har inte mottagit vilddjurets märke. Herren söker att påverka dem; Han har inte övergett dem. Inte förrän de övertygats om sanningen och trampar på bevisen som getts för att upplysa dem, kommer Herren att dra tillbaka Sin nåd från dem (Brev 7, 1895). rätt

(976)15-17 (se EGW:s anmärkning om Andra Tessalonikerbrevet 2:3, 4). Satans plan fullbordad – När den lagstiftande makten danar lagar, som upphöjer den första veckodagen, och sätter den i den sjundes ställe, kommer Satans plan att vara fullbordad (The Review and Herald, den 15. april, 1890). rätt

(976)16, 17 (Danielsboken 3:1-18; se EGW:s anmärkning om Första Johannesbrevet). Historien kommer att upprepa sig – Historien kommer att upprepas. Falsk religion kommer att upphöjas. Den första dagen i veckan, en vanlig arbetsdag, som saknar all helgelse, kommer att ställas upp såsom gjordes med bildstoden i Babylon. Alla nationer och tungomål och folk kommer att kommenderas till att tillbedja den falska vilodagen. Det är Satans plan, för att omintetgöra den av Gud instiftade dagen, som skänktes världen som minne över skapelsen. rätt

(976)Påbudet för att genomtvinga tillbedjandet av den dagen kommer att gå ut över hela världen. I viss mån har det redan skett. På flera ställen talar myndigheterna med en drakes röst, alldeles som den hedniske kungen talade till de hebréiska fångarna. rätt

(976)Prövning och förföljelse kommer att drabba alla som, i lydnad mot Guds Ord, vägrar att tillbe den falska vilodagen. Tvång är det sista, som varje falsk religion tillgriper. Först prövar den att tjusa sinnena, såsom kungen i Babylon gjorde med hjälp av musikens makt och yttre skådespel. Om dessa tilltalande grepp – uppfunna av personer inspirerade av Satan – felade sitt syfte att förmå människorna att tillbe bildstoden, var brännugnens hungriga lågor redo att förtära dem. Likadant kommer det att bli nu. Påvedömet har använt sin makt till att tvinga folk att lyda det, och det kommer det att fortsätta med. Vi behöver samma anda och ande, som uppvisades av Guds tjänare i striden med hedendomen (The Signs of the Times, den 6. Maj, 1897). rätt

(976)(Uppenbarelseboken 14:9-12.) Män med myndighet skall få höra – Gud kommer att åstadkomma en tingens ordning, varigenom män med myndighet kommer att ges tillfälle att veta, vad som verkligen är sant. Och eftersom ett folk inte kommer att böja knä för bilden, och ta emot vilddjurets märke på handen eller i pannan, utan kommer att stå fasta för sanningen därför att den är sanningen, kommer det att förekomma förtryck, liksom försök att tvinga samvetet; men de, som har känt till sanningen, kommer att frukta att de skall ge efter för mörkrets makter. Gud har ett folk, som inte kommer att ta emot vilddjurets märke på höger hand eller i pannan.... rätt

(977)Det har aldrig gjorts ett försök till att upphöja den avgudardyrkaraktiga vilodagen, i form av att åvägabringa Söndagens iakttagelse genom lagstiftning, utan att Satan har stått bakom det och varit den pådrivande kraften; men samvetet skall inte tvingas ens för den äkta vilodagens helgande, ty Gud godtar endast frivilligt tjänande (The Review and Herald, den 15. april, 1890). rätt

(977)Guds lag gjord om intet – En tid stundar, när Guds lag, på ett märkbart vis, kommer att göras ogiltig i vårt land. Vår nations styresmän kommer, genom att stifta lagar, att genomtvinga Söndagslagen, och därigenom kommer Guds folk att hamna i stor fara. När vår nation, vid sina lagstiftande rådsmöten, skall stifta lagar för att göra våld på människors samveten beträffande deras religiösa friheter, genom att genomdriva Söndagens iakttagande och kännbart straffa dem som håller den sjunde dagens vila helig, kommer Guds lag faktiskt att upphöra i vårt land; och nationellt avfall kommer att följas av nationell ruin (The Review and Herald, den 18. december, 1888). rätt

(977)Förakt för den store Laggivaren – Världens synder kommer att ha nått upp till himmelen, när Guds lag förklaras ogiltig; när Herrens Sabbat trampas i lorten, och människorna i dess ställe tvingas att godta en påvlig inrättning genom landets hårt tvingande lagverk. Genom att upphöja en mänsklig inrättning över en av Gud stiftad inrättning, visar de förakt för den store Laggivaren, och vägrar Hans tecken eller sigill (The Review and Herald, den 5. november, 1889). rätt

(977)Redo för orättvisa – Liksom Kristus blev avskydd utan anledning, kommer Hans folk att bli hatade, därför att de lyder Guds bud. Om Han som var ren, helig och obefläckad, som gjorde gott och ingenting annat i vår värld, blev behandlad som en nedrig brottsling och dömd till döden, måste Hans lärjungar enbart förvänta sig likadant bemötande, hur än felfritt deras liv och prickfri deras karaktär må vara. rätt

(977)Mänskliga förordningar, lagar skrivna av sataniska krafter under föregivande av godhet och för att bromsa det onda, kommer att hyllas, medan Guds heliga bud förhånas och trampas sönder. Och alla, som visar sin trofasthet genom lydnad mot Herrens lag, måste vara beredda på att gripas, att ställas inför rådsförsamlingar, vars rättesnöre inte är Guds högstämda och heliga lag (The Review and Herald, den 26. december, 1899). rätt

(977)(Andra Tessalonikerbrevet 2:3, 4.) Att leva under ett betydelsefullt skede – Vi lever under ett betydelsefullt skede av denna världs historia. Den stora sammandrabbningen väntar oss runt om hörnet. Vi ser, att världen blir fördärvad av sina invånare. Syndens människa har verkat med fantastisk uthållighet för att upphöja den falska vilodagen, och den icke trogna protestantiska världen har följt efter vilddjuret och kallat lydnad för den vilodag Herren inrättat för brist på lojalitet mot ländernas lagar. Riken har gått samman om att upprätthålla en falsk vilodagsinstitution, som saknar allt stöd i Guds uttalanden (The Review and Herald, den 6. februari, 1900). rätt

(977)(Uppenbarelseboken 7:2, 3). Frågan vi nu står inför – Vilodagsspörsmålet kommer att bli stridsfrågan i den stora, avslutande konflikt, där hela världen kommer att delta. Människor har ärat Satans grundsatser mer, än grundsatserna enligt vilka himlarna styrs. De har godtagit den oäkta vilodagen, vilken Satan har upphöjt som tecken på sin myndighet. Likväl har Gud satt Sitt sigill på Sitt konungsliga krav. Vardera vilodagsinrättningen, både den sanna och den falska, bär sin upphovsmans namn, ett outplånligt märke som visar på varderas myndighet. rätt

(977)Det stora beslut, som var och en av oss nu skall fatta är, huruvida vi skall ta emot vilddjurets märke och dess bild, eller den levande Gudens insegel (The Signs of the Times, den 22. mars, 1910) rätt

(977)Vilddjurets märke ännu inte infört – Söndagens helgande är ännu inte vilddjurets märke, och kommer heller inte att vara det, förrän påbudet utfärdas om att alla skall tillbedja denna avgudadyrkaraktiga vilodag. Dagen stundar, när denna dag innebär prövningen, men den dagen har ännu inte stundat (Manuskript 118, 1899). rätt

(977)

Kapitel 14

(977)1-4 (Uppenbarelseboken 7:2-4; Hesekiel 9:4; se EGW:s anmärkning om Efésierbrevet 4:30). Ett utmärkande karaktärsdrag – [Uppenbarelseboken 14:1-4 anförs.] Det här Skriftstället tecknar bilden av Guds folks sinnelag för dessa yttersta dagar (Manuskript 139, 1903). rätt

(978)(Uppenbarelseboken 14:9-12; se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 16:13-16.) Himmelens sigill – Johannes såg ett Lamm på Sionsberget, och jämte Honom 144 000, som hade Hans Faders namn skrivet på sina pannor. De bar himmelens sigill. De återspeglade Guds bild. De var fulla av den Heliges ljus och härlighet. Om vi vill ha Gus bild och stämpel på oss, måste vi ta avsked av all orättfärdighet. Vi måste avstå från ondska av alla slag, och sedan måste vi lägga vår sak i Kristi händer. Samtidigt som vi själva arbetar med fruktan och bävan på vår frälsning, kommer Gud att verka i oss, både vilja och gärning, för att Hans goda vilja skall ske (The Review and Herald, den 19. mars, 1889). rätt

(978)Kristus gestaltad inombords – [Uppenbarelseboken 14:1-3 anförs.] Varför blev de särskilt utvalda? Därför att de måste stå där med en underbar sanning inför hela världen, och möta dess motstånd, och samtidigt som de mötte motståndet skulle de hålla i minnet, att de var Guds söner och döttrar, att de måste ha Kristus formad inombords, vilket är hoppet om härlighet (Manuskript 13, 1888). rätt

(978)Eviga intressen överordnade – De, som har den evige Gudens insegel inskrivet på sin panna, kommer att betrakta världen och dess lockelser som underordnade i förhållande till de eviga intressena (The Review and Herald, den 13. juli, 1897). rätt

(978)(Andra Timoteusbrevet 2:14-16; se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 7:4-17.) Vilka de 144 000 är, avslöjas inte – Kristus säger, att det kommer att finnas de i församlingen, som kommer att föra fram fabler och antaganden, när Gud har fört fram storslagna, upphöjande, förädlande sanningar, som alltid borde hållas kvar i sinnets skattkista. När människor anammar än den ena, än den andra, teorin, när de gärna vill veta något, som de inte nödvändigtvis behöver veta, är det inte Gud, som leder dem. Det är inte Hans avsikt, att Hans folk skall föra fram någonting, som de måste anta är rätt, men som inte lärs ut i Ordet. Det är inte Hans avsikt, att de skall drabba samman i ordstrider angående frågor som inte bidrar till deras andliga hälsa, såsom: Vilka kommer att utgöra de hundra fyrtiofyra tusen? De, som är Guds utvalda, kommer att entydigt veta det inom kort. rätt

(978)Mina bröder och systrar, uppskatta och studera de sanningar Gud har gett Er och Era barn. Lägg inte ned tid på att försöka att ta reda på sådant, som saknar andligt värde. ”Vad skall jag göra för att få evigt liv?” Denna är den allt uppslukande frågan, och den har klart och tydligt besvarats. ”Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?” (Manuskript 26, 1901). rätt

(978)4 (Första Petrusbrevet 2:21; Första Johannesbrevet 2:6). Guds folk följer Lammet nu – Herren har ett folk på jorden, som följer Lammet varthelst det än går. Han har tusentals anhängare, som inte har böjt knä för Baal. Sådana kommer att stå bredvid Honom på Sionsberget. Men först måste de stå bredvid Honom på denna jord, omgjordade med hela vapenrustningen, redo att ta del i arbetet med att frälsa dem, som snart går under. Himmelska änglar leder skallgångskedjan, och andlig aktivitet krävs av alla, som tror på den nuvarande sanningen, för att de skall få sluta upp vid änglarnas sida i deras verksamhet. rätt

(978)Vi behöver inte vänta, tills vi förvandlats till odödliga, innan vi kan följa Kristus. Det kan Guds folk göra här nedan. Vi kommer endast att följa Guds Lamm i salarna ovan, om vi följer Honom här. Att vi kommer att följa Honom i himmelen beror på, om vi håller Hans budord nu. Det är inte meningen, att vi skall följa Kristus ryckigt eller nyckfullt, endast när det är till vår fördel. rätt

(978)Vi måste välja att följa Honom. I vårt dagliga liv måste vi följa Hans föredöme, såsom en hjord förtröstansfullt följer herden. Vi skall följa Honom genom att lida för Hans skull. För varje steg skall vi säga: ”Även om han skulle döda mig, kommer jag ändå att lita på honom.”* Hans leverne och livsstil måste bli vår. Och när vi således söker att bli lika Honom, och att rätta viljan efter Hans, kommer vi att uppenbara Honom (The Review and Herald, den 12. april, 1898. * Job 13:15 i King James Version. Övers. anm.

5. Se EGW:s anmärkning om Andra Tessalonikerbrevet 2:7-12. rätt

(978)6-12 (se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 10:1-11; 2:18). Snart förstås det – Fjortonde kapitlet i Uppenbarelseboken är ett kapitel av största intresse. Det här Skriftstället kommer snart att förstås till hela sin betydelse, och budskapen som gavs till Johannes Uppenbararen, kommer att upprepas med all önskvärd tydlighet (The Review and Herald, den 13. oktober, 1904). rätt

(978)Vi identifierar de tre änglarna – Kristus kommer för andra gången, med makt till frälsning. För att göra människor beredda på denna tilldragelse, har Han sänt ut den förste, den andre och den tredje ängelns budskap. Dessa änglar är en bild på dem, som tar emot sanningen, och med kraft öppnar evangeliet för världen (Brev 79, 1900). rätt

(979)(Uppenbarelseboken 18:1-5.) En trofast skara – Kyrkorna har blivit sådana de beskrivs i det artonde kapitlet i Uppenbarelseboken. Varför ges budskapen ifrån Uppenbarelseboken fjorton? Jo, för att kyrkornas grundsatser har blivit fördärvade.... [Uppenbarelseboken 14:6-10 anförs.] rätt

(979)Hela världen tycks göra sig skyldig till, att ta emot vilddjurets märke. Dock ser profeten en skara, som icke tillber vilddjuret och som inte har tagit emot dess märke i pannan eller på händerna. ”I detta visar sig de heligas uthållighet:”, tillkännager han; ”de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus (Manuskript 92, 1904). rätt

(979)Stora skaror tar emot sanningen – Tidpunkten för Guds ödeläggande straffdomar är en tidpunkt för nåd mot dem, som inte haft läge att lära sig, vad som är sanningen. Herren kommer att se ömsint på dem. Han rörs i Sitt barmhärtiga hjärta; Han håller fortfarande ut handen för att frälsa, samtidigt som dörren stängs för dem, som inte velat gå in. Stora skaror kommer att släppas in, som i dessa yttersta dagar hör sanningen för första gången (The Review and Herald, den 5. juli, 1906). rätt

(979)7. Att ge Gud äran – Att ge Gud äran innebär, att uppenbara Hans karaktär i vår egen, och på så sätt göra Honom känd. Och på vilket sätt vi än gör Fadern eller Sonen känd, ärar vi Gud (Manuskript 16, 1890). rätt

(979)8 (Danielsboken 7:25; Andra Tessalonikerbrevet 2:3, 4; se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 18:1-5). Världen drucken på Babylons vin – Gud förkastar Babylon därför att det ”har gett alla folk att dricka av sin otukts vredesvin.’” Det betyder, att hon ej har fäst avseende vid det enda budord, som pekar ut den sanne Guden, och har rivit ned Sabbaten, Guds minnesmärke över skapelsen. rätt

(979)Gud gjorde världen på sex dagar och vilade på den sjunde, varvid Han helgade denna och reserverade den åt Sig Själv, för att den skulle helighållas av Hans folk under all tid. rätt

(979)Men syndens människa, som upphöjde sig över Gud, satte sig i Guds tempel och utgav sig för att vara Gud, satte sig i sinnet att ändra på tider och lagar. Denna makt, som tänkte att den skulle bevisa sig inte bara vara jämbördig med Gud, utan stå över Honom, förändrade vilodagen, genom att sätta den första dagen i den sjundes ställe. Och den protestantiska världen har tagit till sig detta påvliga barn och betraktar det som heligt. I Guds Ord benämns detta hennes otuktssynd. rätt

(979)Gud är förbittrad på dagens kyrkor. De uppfyller Johannes’ förutsägelse. ”Alla folk har druckit av hennes otukts vredesvin.”* De har tagit ut skiljsmässa från Gud, genom att vägra att ta emot Hans tecken. De äger inte samma anda, som Guds sanna, budhållande folk. Och genom att ge sitt gillande åt en falsk vilodag, och genom att trampa på Herrens Sabbat, har folken i världen druckit av hennes otukts vredesvin (Brev 98, 1900). * King James Version. Övers. anm. rätt

(979)9-12 (Uppenbarelseboken 13:11-17; se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 12:17; Uppenbarelseboken 18:1; Jesaja 58:12-14). Den verkliga stridsfrågan i den sista striden – [Uppenbarelseboken 14:9, 10 anförs.] Det ligger i allas intresse, att förstå vad vilddjurets märke är, och hur de kan undvika Guds fruktansvärda varningar. Varför bryr sig inte människorna om att ta reda på, vad som utgör vilddjurets märke och dess avbild? Det är raka motsatsen till Guds märke. [Andra Moseboken 31:12-17 anförs.] rätt

(979)Vilodagsfrågan kommer att vara stridsfrågan under den stora konflikt, där hela världen kommer att spela en roll. [Uppenbarelseboken 13:4-10 anförs.] Hela kapitlet är en uppenbarelse av det, som förvisso kommer att inträffa [Uppenbarelseboken 13:11, 15-17 anförs] (Manuskript 88, 1897). rätt

(979)Vad är vilddjurets märke? – Johannes blev anmodad, att betrakta ett folk särskiljt från dem, som tillber vilddjuret och dess bild, genom att helighålla första veckodagen. Iakttagandet av denna dag utgör vilddjurets märke (Brev 31, 1898). rätt

(979)(Uppenbarelseboken 13:16, 17.) Varning mot vilddjurets märke – Den tredje ängelns budskap har sänts till världen för att varna människorna för att ta emot vilddjurets märke eller bild på sina pannor eller på sin hand. Att få detta märke innebär att fatta samma beslut, som vilddjuret har fattat och att försvara samma idéer, i direkt strid mot Guds Ord. Om alla, som tar emot detta märke, säger Gud: ”Han skall själv få dricka av Guds vredes vin, som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han kommer att plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. ... rätt

(980)Om Ni har fått se sanningens ljus och det uppenbarar det fjärde budets Sabbat för Er och visar, att Guds Ord inte ger något stöd för helighållande av Söndagen och Ni trots detta håller fast vid denna falska sabbat och vägrar att hålla den Sabbat, som Gud kallar för ”Min heliga dag”, tar Ni emot vilddjurets märke. När sker detta? – Det sker när Ni lyder den lag, som befaller Er att upphöra med Ert arbete på Söndagen och tillbe Gud, samtidigt som Ni vet, att det inte finns ett enda ord i Bibeln, som visar, att Söndagen är något annat än en vanlig arbetsdag. Då samtycker Ni till att ta emot vilddjurets märke och avstår från Guds sigill. rätt

(980)Om vi tar emot detta märke på vår panna och på vår hand, måste den dom, som har uttalats över de olydiga, falla över oss. Men den levande Gudens sigill är på dem, som samvetsgrant håller Herrens Sabbat (The Review and Herald, den 13. juli, 1897). rätt

(980)En fråga om liv och död – Detta budskap omfattar de två föregående budskapen. Det beskrivs som att det förkunnas med hög röst; det vill säga, med den Helige Andes kraft. Allting står nu på spel. Den tredje ängelns budskap skall betraktas som ytterst viktigt. Det är en fråga om liv och död. Intrycket, som görs av budskapet, kommer att stå i förhållande till den iver och det allvar, varmed det tillkännages (Manuskript 16, 1900). rätt

(980)(Verserna 1-4.) Inget synligt märke – Under den stora stridens gång utkristalliseras två grupper, de som ”tillber vilddjuret och dess avbild”, och tar emot dess märke, och de som tar emot ”den levande Gudens sigill”, som har ”Faderns namn skrivet i sina pannor.” Det här är inget synligt märke (The Signs of the Times, den 1. november, 1899). rätt

(980)(Uppenbarelseboken 18:1-18; Andra Tessalonikerbrevet 2:7-12.) Var på Er vakt mot laglöshetens hemlighet – Den tredje ängelns budskap tilltar i betydelse, medan vi närmar oss slutet på denna världs historia.... rätt

(980)Gud har visat mig de faror, som de med helig uppgift att förkunna den tredje ängelns budskap, svävar i. De skall komma ihåg, att detta budskap är av yttersta vikt för hela världen. De behöver rannsaka Skrifterna dagligen, för att lära sig, hur de skall vara på sin vakt mot laglöshetens hemlighet, vilken spelar en så stor roll under de avslutande scenerna i denna världs historia. rätt

(980)Världsliga makter kommer att lägga allt mer an på synligt paraderande. Under olika symboler, presenterade Gud för Johannes den onda karaktären hos och det förförande inflytandet från dem, som gjort sig kända för att förfölja Hans folk. Det artonde kapitlet i Uppenbarelseboken talar om det mystiska Babylon, som fallit från sin höga position till att bli en förföljande makt. De, som lyder Guds bud och besitter Jesu tro, är föremål för vreden från denna makt [Uppenbarelseboken 18:1-8 anförs] (Manuskript 135, 1902). rätt

(980)Prövningens tid gör stridsfrågan glasklar – Den Helige Andes verk består av, att övertyga världen om synd, om rättfärdighet och om dom. Världen kan endast bli varnad, genom att den ser dem som tror på sanningen helgas genom sanningen, handlar efter högt stående och heliga grundsatser och på ett fint och upphöjt sätt visar demarkationslinjen mellan dem, som håller Guds bud och dem, som trampar dem i smutsen. Andens helgande verk framhäver skillnaden mellan dem, som äger Guds insegel och dem, som håller en falsk vilodag. rätt

(980)När provet stundar, kommer det att klart framstå, vad som är vilddjurets märke. Det är Söndagens helighållande. De, som efter att ha hört sanningen, fortsätter att se den dagen som helig, bär syndens människas signatur, som föresatte sig att ändra på tider och lagar (Brev 12, 1900). rätt

(980)Den sista akten i dramat – Ersättandet av sanningen med lögnen utgör den sista akten i dramat. När ersättningen blivit världsvid, kommer Gud att uppenbara Sig. När människors lagar upphöjs över Guds lagar, när makterna i denna värld försöker att tvinga människor till att helga den första veckodagen, var då säker på att tiden för Gud att handla är inne. Han kommer att stå upp i Sitt majestät, och kommer att ruska om jordens grundvalar. Han kommer att lämna Sin tron, för att straffa världens innevånare för deras ondska (The Review and Herald, den 23. april, 1901). rätt

(980)(Uppenbarelseboken 19:1-4; Uppenbarelseboken 7:2, 3; Uppenbarelseboken 13:13, 16; Andra Moseboken 31:13-17; Andra Tessalonikerbrevet 2:3, 4.) Det särskiljande märket – Vi närmar oss slutet på denna världs historia. Satan gör förtvivlade försök, för att göra sig själv till Gud, att tala och handla som Gud, att uppträda som en med rätt att styra över människors samveten. Han eftersträvar med all makt, att sätta en mänsklig inrättning i Guds heliga vilodags ställe. Under laglöshetens människas domsrätt har människor upphöjt en falsk måttstock stick i stäv med Guds förordning. Vardera vilodagsinrättningen bär sin upphovsmans namn, ett outplånligt märke som visar vederbörandes myndighet. Den första veckodagen äger inte en partikel av helighet. Den uppkom genom syndens människas handlande, och denne eftersträvar ju att på så vis motarbeta Guds syften. rätt

(981)Gud har bestämt, att den sjunde dagen skall vara Hans Sabbat, vilodag. [Andra Moseboken 31:13, 17, 16 anförs.] rätt

(981)Härigenom dras en skiljelinje mellan de trogna och de icke trogna. De, som önskar att få Guds insegel eller sigill i pannan, måste helighålla det fjärde budets vilodag. På så vis går de att skilja från de icke trogna, vilka har godtagit en av människor gjord instiftelse i den äkta Sabbatens ställe. Iakttagandet av Guds vilodag är ett särskiljande märke som klargör, vilken det är som tjänar Gud och vilken det är som inte gör det (The Review and Herald, den 23. april, 1901). rätt

(981)10. Se EGW:s anmärkning om Första Moseboken 6:17; Matteusevangeliet 27:21, 22, 29. rätt

(981)12. Guds namngivna folk – Vilka är dessa? Guds namngivna folk – de, som på denna jord har visat sin trofasthet. Vilka är dessa? De, som har hållit Guds bud och Jesu Kristi vittnesbörd; de, som har erkänt den Korsfäste som sin Frälsare (Manuskript 132, 1903). rätt

(981)(Andra Moseboken 31:13-17.) Vad är Guds tecken? – Tecknet på lydnad är iakttagandet av det fjärde budordets vilodag. Om människor håller det fjärde budet, kommer de också att hålla de andra (Brev 31, 1898). rätt

(981)(Uppenbarelseboken 7:2, 3; Hesekiel 9:4.) Den heliga Sabbatens märke – Det kommer att anbringas ett märke på Guds folk, och det märket är helighållandet av Hans heliga Sabbat (Historical Sketches of the Foreign Missions of the Seventh-day Adventists, s. 217). rätt

(981)Lojal mot vem? – Gud har förklarat, att det innebär mycket att förbigå den levande Gudens Ord, och ta till sig påståendena från dem, som försöker att förändra tider och lagar. [Andra Moseboken 31:12-17 anförs.] rätt

(981)De, som trots dessa detaljerade redogörelser vägrar att ångra sina överträdelser, kommer att inse olydnadens utfall. Vi behöver var och en fråga oss: När jag nu iakttar en viss vilodag, har jag då hämtat min övertygelse ur Skrifterna, eller från en falsk framställning av sanningen? Varje själ, som binder sig till det gudomliga, eviga förbundet – vilket grundats och framställts för oss som ett tecken och märke på Guds styre – binder sig till lydnadens gyllene kedja, där varje länk är ett löfte. Han eller hon vet, att vederbörande betraktar Guds Ord som något stående över människans ord, Guds kärlek som något att föredra före människans kärlek. Och de, som ångrar sin överträdelse, och återgår till sin trohet genom att ta emot Guds märke, visar sig vara äkta undersåtar, redo att fullgöra Hans vilja, att lyda Hans budord. Sann iakttagelse av Sabbaten är tecknet på trofasthet mot Gud (Manuskript 63, 1899). rätt

(981)Troheten tilltar under svårigheter – I Uppenbarelseboken 14 betraktar Johannes en annan scen. Han ser ett folk, vars trohet och pliktkänsla växer under tilltagande svårigheter. Föraktet, som riktas mot Guds lag, får dem bara att mera bestämt visa sin kärlek för lagen. Den ökar i styrka med det förakt, som visas för den (Manuskript 163, 1897). rätt

(981)(Psaltaren 119:126, 127; Malaki 3:18.) Det är dags att kämpa! – Måtte ingen ge efter för frestelse och bli mindre hängiven sin vidhäftning vid Guds lag på grund av det förakt, som möter den; ty det är just detta, som borde få oss att be av allt hjärta och själ samt stämma: ”Det är tid för dig, Herre, att handla, ty de har gjort din lag om intet.”* På grund av det allmänna föraktet skall jag därför inte bli förrädare, när Gud i stället skulle kunna bli som mest ärad och hedrad genom min trofasthet. * King James Version. Övers. anm. rätt

(981)Vad! Skall sjundedags-adventister slappna av i sin hängivenhet, när deras samlade förmågor och krafter borde ställas till Herrens förfogande; när ett orubbligt vittnesbörd, som är ädelt och upplyftande, borde komma ur deras mun? ”Därför älskar jag dina bud mer än guld, ja, mer än fint guld.” rätt

(981)När Guds lag förlöjligas och föraktas som mest, då är det dags för varje sann Kristi efterföljare, för dem vars hjärtan är Guds och som är angelägna om att lyda Gud, att stå orubbligt för den tro, som en gång för alla har överlåtits åt de heliga. ”Då skall ni åter se skillnaden mellan den rättfärdige och den ogudaktige, mellan den som tjänar Gud och den som inte tjänar honom.” Det är tid att kämpa, när hjältar behövs som bäst (The Review and Herald, den 8. juni, 1897). rätt

(982)13 (Andra Timoteusbrevet 4:7, 8). Gud hedrar de trogna, som är ålderstigna – På vår jord lever det män, som har passerat nittio års ålder. De naturliga följderna av stigande ålder märks på deras sprödhet. Men de tror på Gud, och Gud älskar dem. Guds sigill har tilldelats dem, och de kommer att ingå i den skara, om vilken Herren har sagt: ”Saliga är de döda som härefter dör i Herren.” Tillsammans med Paulus kan de säga: ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu ligger rättfärdighetens segerkrans i förvar åt mig. Den skall Herren, den rättfärdige domaren, ge åt mig på den dagen, och inte bara åt mig utan åt alla som älskar hans återkomst.” Det är många, vars gråa hår Gud ärar, eftersom de har kämpat en god kamp och bevarat tron (Brev 207, 1899). rätt

(982)

Kapitel 15

(982)

Kapitel 16

(982)13-16 (Uppenbarelseboken 13:13, 14; Uppenbarelseboken 17:13, 14; Uppenbarelseboken 19:11-16; se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 7:1-3). Slaget vid Harmagedon kommer snart att utkämpas – Det finns bara två grupper i världen, de som är trogna mot Gud, och de som står under mörkrets furste banér. Satan och hans änglar kommer att stiga ned med kraft och tecken samt lögnens mirakler, för att vilseföra världens invånare, samt om möjligt jämväl de utvalda. Krisen står för dörren. Skall det få göra dem som känner till sanningen maktlösa? Är inflytandet från de bedrägliga makterna så omfattande, att inflytandet från sanningen kommer att överväldigas? rätt

(982)Slaget vid Harmagedon kommer snart att utkämpas. Han, på vars klädnad står skrivet namnet konungarnas Konung och herrarnas Herre, anför himmelens härar på vita hästar, klädda i fint linne, rent och vitt (Manuskript 172, 1899). rätt

(982)Allt slags ondska kommer att skrida intensivt till verket. Fallna änglar förenar sina krafter med onda människors, och eftersom de ständigt har befunnit sig i konflikt och vunnit erfarenhet i de bästa metoderna för bedrägeri och strid, samt har blivit starkare under hundratals år, kommer de inte att ge upp i den sista, stora striden utan en förtvivlad kamp. Hela världen kommer att stå på den ena eller andra sidan rörande stridsfrågan. Slaget vid Harmagedon kommer att utkämpas, och den dagen får ingen av oss stå och sova. Vi måste vara klarvakna, likt kloka jungfrur med olja i våra kar till lamporna.... rätt

(982)Den Helige Andes kraft måste vila över oss, och Anföraren för Herrens härskara kommer att gå i spetsen för himmelens änglar, för att styra insatsen i striden. Allvarsmättade händelser kommer att ske inför våra ögon. Basun efter basun kommer att ljuda, skål efter skål att tömmas ut över världens innevånare. Scener av outsäglig vikt väntar runt hörnet (Brev 112, 1890). rätt

(982)14-16 (Efésierbrevet 6:12; se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 5:11). Två krafter mot varandra – Två stora, mot varandra stående krafter uppenbaras i den avslutande storstriden. På ena sidan står himmelens och jordens Skapare. Alla på Hans sida bär Hans märke. De lyder Hans bud. På den andra sidan står mörkrets furste, med dem som har valt avfall och uppror (The Review and Herald, den 7. Maj, 1901). rätt

(983)(Uppenbarelseboken 12:12.) Satan samlar sina styrkor till slutstriden – Nutiden är en allvarstyngd, fruktansvärd tid för församlingen. Änglarna har omgjordat sig, i väntan på Guds klartecken för att tömma ut sina vredesskålar över världen. Ödeläggande änglar gör sig beredda för hämndens verk; ty Guds Ande håller gradvis på att dras tillbaka från världen. Satan håller också på att samla sina onda krafter, för att bege sig ut ”till kungarna i hela världen”, för att samla dem under sitt banér, för att öva upp dem inför ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag.” Satan kommer att göra de starkaste ansträngningar, för att säkra herraväldet i den sista, väldiga striden. Livsstyrande grundsatser skall komma i dagen, och leda folk i deras beslut. Tvivlen grasserar överallt. Ogudaktigheten är förhärskande. Enskilda församlingsmedlemmars tro kommer att sättas på prov, som om det inte funnes en till person i hela världen (Manuskript 1a, 1890). rätt

(983)14-17 (Uppenbarelseboken 18:1). Guds härar intar slagfältet – Vi behöver studera uttömmandet av den sjunde vredesskålen. Ondskans makter kommer inte att ge sig i striden utan kamp. Dock har Försynen en roll att spela i slaget vid Harmagedon. När jorden lyses upp av härligheten från ängeln i Uppenbarelseboken arton, kommer både de goda och de onda religiösa elementen att vakna ur sin slummer, och den levande Gudens arméer kommer att inta slagfältet (Manuskript 175, 1899). rätt

(983)

Kapitel 17

(983)På detta vis framställs den påvliga makten, vilken med orättfärdighetens alla bedrägliga konster, med yttre skönhet och fantastisk prakt, bedrar alla folk. Liksom Satan gjorde i fallet med våra första föräldrar, lovar påvedömet mottagarna av dess märke endast gott, medan motståndarna till dess falsarier hotas med endast ont. Makten med det svåraste, inte fördärvet uppvisar den mest sprakande prakten, och iför sig de mest omsorgsfullt utarbetade tecknen på makt. Bibeln förklarar entydigt, att det här är ett täcke för skämd och bedräglig ondska. ”På hennes panna var skrivet ett namn, en hemlighet: det stora Babylon, modern till skökorna och skändligheterna på jorden.” rätt

(983)Vad är det för något, som skänker sitt rike till denna makt? Protestantismen är en makt, som säger sig äga ett lamms temperament och anda samt vara allierad med himmelen, men den talar med drakröst. Den drivs framåt av en makt underifrån (Brev 232, 1899). rätt

(983)13, 14 (Uppenbarelseboken 13:11-17; Uppenbarelseboken 16:13-16). En sammanslutning av Satans styrkor – [Uppenbarelseboken 17:13, 14 anförs.] ”De behärskas av ett och samma sinne”. Det kommer att bli ett världsomspännande, förenande band, en enda stor samklang, en sammanslutning och sammanstrålning mellan Satans styrkor. ”[…] och överlämnar sin makt och myndighet åt vilddjuret.” Så här visas samma godtyckliga, förtryckande makt mot trosfriheten, friheten att tillbe Gud enligt samvetets röst, som visades av påvedömet, då det i det förflutna förföljde dem, som vägrade att rätta sig efter katolicismens religiösa riter och ceremonier. rätt

(983)I det krig, som kommer att utkämpas i de yttersta dagarna, kommer alla fördärvsmakter som har avfallit från troheten mot Herrens lag, att förena sig i motstånd mot Guds folk. Under det här kriget kommer Sabbaten i det fjärde budet att vara det stora stridsämnet; ty i vilodagsbudet identifierar Sig den store Lagstiftaren som himlarnas och jordens Skapare (Manuskript 24, 1891). rätt

(983)14. Kristus förhärligad i den sista krisen – Så som Kristus förhärligades på Pingstdagen, kommer Han på nytt att äras genom evangeliets avslutande verk, när Han skall bereda ett folk till att stå fast under de sista prövningarna, i den stora stridens slutgiltiga sammandrabbning (The Review and Herald, den 29. november, 1892). rätt

(983)

Kapitel 18

(984)De, som har hållit fast vid sin förtröstan på Gud ända till slutet, kommer att vara klarvakna under den tid, när den tredje ängelns budskap förkunnas med stor kraft (The Review and Herald, den 13. oktober, 1904). rätt

(984)(Andra Timoteusbrevet 2:14-16; se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 16:14-17.) Budskapet gör en redo för att förvandlas – Mitt ibland de förvirrande ropen ”Se, här är Kristus! Se, där är Kristus!” kommer det att spridas ett bestämt vittnesbörd, ett särskilt budskap lämpat för vår tid. Budskapet skall tas emot, tros på och leda till handling. Det är sanningen, inte fantasifulla föreställningar, som är verksam. Den eviga sanningen hos Ordet kommer att träda ut fritt från alla förförande lögner och spiritualistiska tolkningar, fritt från alla fantasifullt framställda, lockande bilder. Man kommer att försöka att tvinga på Guds folk falsarier, men sanningen skall stå på egna ben, iförd sina vackra, rena klädesplagg. Ordet, dyrbart till sitt heliga, upplyftande inflytande, får icke sänkas till det simplas nivå, i höjd med vardagliga företeelser. Det skall alltid förbli obefläckat av de lögner, med vars hjälp Satan försöker att förleda, om möjligt, jämväl de utvalda. rätt

(984)Förkunnandet av evangeliet är det enda medel, varigenom Gud kan använda människor som Sina redskap för själars frälsning. I det att män, kvinnor och barn förkunnar evangeliet, kommer Herren att öppna de blindas ögon för att de skall se Hans stadgar, och kommer att i hjärtat på de verkligt syndaångrande skriva Sin lag. Guds livande Ande, som verkar genom mänskliga ombud, gör de troende till ett sinne, till en själ, så att de enhälligt älskar Gud och håller Hans bud – på så sätt bereder de sig här nere för förvandling till odödlighet (The Review and Herald, den 13. oktober, 1904). rätt

(984)(Jeremia 30:7; Hosea 6:3; Joel 2:23; Sakarja 10:1; Efésierbrevet 4:13, 15.) Det uppfriskande särlaregnet – När medlemmarna av Kristi kropp nalkas stunden för sin sista strid, ”tiden för Jakobs nöd”, kommer de att växa upp till Kristus, och kommer att i rikt mått få del av Hans Ande. I det att den tredje ängels budskap sväller ut till ett högljutt rop, och i det att väldig kraft och härlighet åtföljer det avslutande verket, kommer Guds trofasta folk att ta del av denna härlighet. Det är särlaregnet, som uppfriskar och stärker dem till att klara sig igenom nödens tid. Deras anleten kommer att stråla med det ljus, som beledsagar den tredje ängeln (The Review and Herald, den 27. Maj, 1862). rätt

(984)(Jesaja 61:11.) Vänta inte på särlaregnet – Vi skall inte vänta på senregnet. Det kommer över alla, som känner igen och tillgodogör sig nådens dagg och skurar, som faller på oss. När vi samlar ihop ljusets brottstycken, när vi uppskattar de säkra uttrycken för Guds förbarmande, som älskar vår förtröstan på Honom, då kommer varje löfte att förverkligas. [Jesaja 61:11 anförs.] Hela jorden kommer att fyllas av Guds härlighet (Brev 151, 1897). rätt

(984)Uppenbarandet av Kristi rättfärdighet – Vi befinner oss just nu i prövningens tid, ty den tredje ängelns höga rop har börjat att förkunna Kristi rättfärdighet, Frälsaren som förlåter synder. Detta är början på det ljus som utgår från den ängel, vars härlighet skall uppfylla hela jorden (The Review and Herald, den 22. november, 1892). rätt

(984)Ingen tidpunkt fastställd för utgjutelsen – Jag har ingen viss tidpunkt att nämna för utgjutandet av den Helige Ande – när den mäktige ängeln stiger ned från himmelen, och förenar sig med den tredje ängeln i verkets avslutande i denna värld; mitt budskap är, att vår enda trygghet ligger i, att vara redo för det himmelska uppfriskandet, genom att ha våra lampor i ordning och brinnande (The Review and Herald, den 29. mars, 1892). rätt

(984)1-5 (Uppenbarelseboken 13:11-17; Uppenbarelseboken 14:6-12; Danielsboken 7:25; Andra Tessalonikerbrevet 2:3, 4; se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 6:9; 17:1-5). Ondska av alla slag kommer att vara aktiv – Liksom Gud kallade Israels barn ut ur Egypten, för att de skulle kunna helighålla Hans Sabbat, kallar Han Sitt folk ut ur Babylon, för att de inte skall tillbe vilddjuret eller dess avbild. Syndens människa, som föresatte sig att förändra tider och lagar, har upphöjt sig över Gud, genom att för världen framställa en falsk vilodag; den kristna världen har godtagit påvedömets barn, och vaggat det samt närt det vid sin barm. Härigenom har man trotsat Gud, genom att avlägsna Hans minnesmärke, och erbjuda en rivaliserande vilodag. rätt

(985)Efter det att sanningen har proklamerats som ett vittnesbörd för alla folk, kommer varje tänkbar ond makt att sättas i rörelse, och människors sinnen kommer att bli förvirrade av alla röster ropande: ”Se, här är Kristus; se, Han befinner Sig här. Detta är sanningen, jag har ett budskap från Gud, Han har sänt mig med omfattande ljus.” Då kommer milstolparna att tas bort, och ett försök att riva ned vår tros stöttepelare att göras. Mer bestämda ansträngningar att upphöja den falska vilodagen kommer att göras, och att ösa hån över Gud Själv, genom att ersätta den dag Han har välsignat och helgat. Den falska vilodagen kommer att genomdrivas med hjälp av en förtryckande lag. rätt

(985)Satan och hans änglar är klarvakna och intensivt aktiva, de verkar med kraft och uthållighet genom mänskliga redskap för att åstadkomma hans avsikt, att i människors tankar utplåna kunskapen om Gud. Men allt medan Satan verkar genom sina lögnaktiga underverk, kommer den i Uppenbarelseboken förutsagda tidpunkten att förverkligas, och den mäktige ängel som skall lysa upp jorden med sin härlighet, kommer att tillkännage Babylons fall, och mana Guds folk till att överge henne (The Review and Herald, den 13. december, 1892). rätt

(985)(Uppenbarelseboken 14:8.) Ingår i en räcka händelser – Budskapet beträffande Babylons fall måste ges. Guds folk skall ha klart för sig, varför ängeln skall lysa upp hela världen med sin härlighet, samtidigt som han kraftfullt ropar: ”’Fallet, fallet är det stora Babylon.” De allvarstyngda händelser, som nu håller på att inträffa, ingår i en räcka tilldragelser under historien, varav den första länken är kopplad till Eden. Måtte Guds folk bereda sig på det, som skall komma över världen! Extravagans eller överdåd i bruket av medel, själviskhet, kätterier, har tagit världen tillfånga. I århundraden har sataniska krafter varit igång. Tänker de nu ge upp utan strid (Manuskript 172, 1899)? rätt

(985)(Matteusevangeliet 15:9; 21:11, 12; Johannesevangeliet 2:13-16; se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 6:9.) Två uppmaningar till kyrkorna – [Uppenbarelseboken 18:1, 2 anförs.] Detta är samma budskap, som gavs av den andre ängeln. Babylon är fallet, ”Ty av hennes otukts vredesvin har alla folk druckit”. Vad är detta vin? – Hennes falska lärosatser. Hon har gett en falsk vilodag åt världen, i stället för vilodagen i det fjärde budet, och har upprepat lögnen, som Satan först sade till Eva i Eden – själens medfödda odödlighet. Många liknande lögner har hon spritt vida omkring, ”eftersom de läror de förkunnar är människobud.”* * Kursivt i Svenska Folk-Bibeln 98. Övers. anm. rätt

(985)I början på Sin offentliga tjänst renade Jesus templet från dess vanhelgande världslighet. En av de sista handlingarna under Hans tjänst var templets andra rening. Likadant förekommer det två åtskilda maningar till kyrkorna under det avslutande arbetet med, att varna världen. Den andre ängelns budskap lyder: ”’Fallet, fallet är Babylon, den stora staden, eftersom hon fått alla folk att dricka av sin otukts vredesvin.”* Och i det högljudda ropet från den tredje ängelns budskap hörs en röst från himmelen säga: ”’Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott” (The Review and Herald, den 6. december, 1892). * Delvis ur King James Version. Övers. anm. rätt

(985)Tre budskap skall slås ihop – De tre änglarnas budskap skall slås samman, för att ge världen sitt trefaldiga ljus. Johannes säger i Uppenbarelseboken: ”Sedan såg jag en annan ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt och jorden lystes upp av strålglansen från honom.” [Uppenbarelseboken 18:1-5 anförs.] Detta beskriver, hur det sista och trefaldiga varningsbudskapet ges till världen (Manuskript 52, 1900). rätt

(985)1-8 (se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 14:9-12). Fara med världsliga förbund – Uppenbarelseboken 18:1-8 anförs.] Denna förfärliga bild, tecknad av Johannes för att visa hur fullständigt världens makter har överlåtit sig själva till ondskan, är ägnad att visa dem som har tagit emot sanningen, hur farligt det är att gå med i hemliga samfund, eller att på något sätt länka sig till dem, som inte håller Guds bud (Manuskript 135, 1902).

3-7. Se EGW:s anmärkning om Första Johannesbrevet 2:18. rätt

(985)

Kapitel 19

(986)Uppförande, som anstår hustrun åt en kung – Församlingen är bruden, Lammets hustru. Hon skall hålla sig ren, helgad, helig. Hon skall aldrig inlåta sig i några dumheter; ty hon är bruden åt en Konung. Likväl inser hon inte sin upphöjda ställning. Om hon gjorde det, skulle hon vara alltigenom ren på insidan (Brev 177, 1901). rätt

(986)(Uppenbarelseboken 3:4; Uppenbarelseboken 7:14; Uppenbarelseboken 16:15.) Rena kläder – Församlingen är Kristi brud, och hennes medlemmar skall ta på sig sin Ledares ok. Gud förmanar oss, att vi inte skall befläcka våra klädnader (Brev 123 1/2, 1898).

11-16. Se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 16:13-16. rätt

(986)

Kapitel 20

(986)9, 10, 14 (Första Moseboken 8:1; Andra Petrusbrevet 3:10). Det Nya Jerusalem bevaras mitt i lågorna – Då vattenfloden stod som högst på jorden, liknade den en sjö utan stränder. När Gud till sist renar världen, kommer den att te sig som en eldsjö utan stränder. Liksom Gud bevarade arken mitt uppe i Syndaflodens omvälvningar – eftersom den innehöll åtta rättfärdiga personer – kommer Han att bevara det Nya Jerusalem, som då innehåller de trofasta från alla tidsåldrar, från den rättfärdige Abel ända till det sista, levande helgonet. Fastän hela jorden, med undantag av den del där staden vilar, kommer att vara omsluten av ett hav av flytande eld, kommer staden ändå att bevaras såsom arken, genom ett mirakel av den Allsmäktiges kraft. Den står orörd av de slukande elementen (Spiritual Gifts, Band 3, s. 87). rätt

(986)12, 13 (Danielsboken 7:9, 10; se EGW:s anmärkning om Andra Moseboken 31:18; Matteusevangeliet 5:21, 22, 27, 28; Första Timoteusbrevet 5:24, 25; Uppenbarelseboken 11:1; 22:14). Guds lag sedd i ny belysning – När domstolens ledamöter skall sätta sig ned, och alla skall bedömas utifrån anteckningarna i böckerna, kommer myndigheten hos Guds lag att betraktas i ett helt nytt ljus, än den nu ses i av den kristna världen. Satan har gjort deras ögon blinda och grumlat deras förståelse, liksom han förblindade Adam och Eva, och förledde dem till överträdelse. Herrens lag är stor, liksom dess Upphovsman är stor. Vid domen kommer den att erkännas som helig, rättfärdig och god i alla sina delars krav. De, som överträder denna lag, kommer att bli varse att de har en dyr räkning att betala till Gud; ty Hans fordringar är avgörande (The Review and Herald, den 7. Maj, 1901). rätt

(986)(Romarbrevet 3:19; 7:12; Judasbrevet 15.) Alla världar bevittnar domen – Kristus önskar, att alla skall förstå händelserna vid Hans andra ankomst. Domsscenen kommer att inträffa i närvaro av alla världar; ty i domen skall Guds styre rentvås och Hans lag framstå som ”helig och rättfärdig och god.” Sedan blir varje fall avgjort och dom uttalad över alla. Då kommer synden inte att framstå som tilldragande, utan synas i all sin vedervärdiga omfattning och natur. Alla kommer att uppfatta sitt förhållande till Gud och varandra (The Review and Herald, den 20. september, 1898). rätt

(986)Djupgående självrannsakan – [Uppenbarelseboken 20:12 anförs.] Människorna kommer att väldigt klart och tydligt minnas alla sina förehavanden i detta liv. Inte ett ord eller en gärning kommer att undgå minnet. Den stunden kommer att bli prövande. Och även om vi inte skall sörja över den annalkande nödens tid, låt oss, som Kristi efterföljare, rannsaka hjärtat som med ett tänt ljus, för att se vilket slags ande vi är av. För vårt nuvarande och eviga bästa, låt oss skärskåda våra handlingar, för att se hur de står sig i ljuset från Guds lag. Den lagen är nämligen vår måttstock. Måtte varje själ rannsaka det egna hjärtat (Brev 22, 1901). rätt

(986)(Psaltaren 33:13-15; Predikaren 12:13, 14; Jeremia 17:10; Hebréerbrevet 4:13; se EGW:s anmärkning om Psaltaren 139:1-12.) Varje fall gås igenom – Ehuru alla folk skall ställas inför Hans domstol, kommer Han ändå att gå igenom fallet med varje individ lika noga som om det inte hade funnits en till människa på jorden (The Review and Herald, den 19. januari, 1886). rätt

(986)(Malaki 3:16, 17; Första Korintierbrevet 3:13.) Änglar noterar människors gärningar – Hela himmelen är angelägen om, att vi skall bli frälsta. Guds änglar går gata upp och gata ned i dessa städer och noterar människornas gärningar. De skriver ned i Guds minnesböcker trons ord, den ödmjuka andan; och den dag, när varje människas verk skall prövas för att fastställa av vad slag det är, kommer Kristi ödmjuke efterföljares verk att bestå provet, och motta himmelens godkännande (The Review and Herald, den 16. september, 1890). rätt

(987)Lika exakt som fotografens plåt – Alla vi, i egenskap av varelser som Gud utrustat med förståndsgåvor, med intellekt och omdöme, borde erkänna att vi måste avlägga räkenskap inför Gud. Det liv Han har skänkt oss, är ett heligt ansvar, och inte ett ögonblick därav får slösas bort; ty vi kommer att få möta det igen i anteckningarna, som skall förevisas i domen. I himmelens böcker är våra liv lika exakt införda som bilden på plåten hos fotografen. Förutom att hållas ansvariga för det vi har gjort, hålls vi ansvariga för sådant vi har lämnat ogjort. Vi nödgas ansvara för våra outvecklade karaktärer, våra ej använda möjligheter (The Review and Herald, den 22. september, 1891). rätt

(987)Våra karaktärer beskrivs i böcker – I himmelen register finns nogsamt antecknade alla hånfullheter och ovidkommande yttranden från dem, som struntar i nådens maningar, när Kristus framställs inför dem av Hans verksamma tjänare. Liksom konstnären skapar en äkta bild av ett mänskligt ansikte, nedtecknar änglar från Gud dagligen i himmelens böcker en exakt avbildning av varje människas karaktär (The Signs of the Times, den 11. februari, 1903). rätt

(987)Himmelens anteckningar om vårt tjänande – Alla, som blir delaktiga av denna stora frälsning som åstadkommits av Jesus Kristus, är skyldiga att verka som medarbetare tillsammans med Gud. I de himmelska boningarna ropas namnen i rullorna upp, där varje namn står antecknat, och de himmelska krafterna svarar på uppropet. Den tjänst, som varje människa uträttat på jorden, förs in i detta register. Om någon är försumlig, antecknas det; om någon är flitig, görs det en anteckning om det; om någon släpar benen efter sig, blir det bokfört bredvid vederbörandes namn. I mänsklighetens stora massa förloras inte en enda ur sikte. Måtte därför var och en vara redo att svara vid uppropet: ”Här, Herre, klar för handling.” rätt

(987)Världen har rätt att ställa fordringar på Er. Om Ni inte strålar likt ljus i världen, kommer somliga att resa sig upp i domen och anklaga Er för att de har gått förlorade. Det kommer då att bli tydligt, att Ni varit ombud i händerna på Guds och människans fiende, för att vilseleda och bedra genom Er bekännelse av kristendomen. Ni ledde inga själar till fromhet och hängivenhet. Ni hade ett namn att leva ut, men var andligen döda. Ni saknade Guds Andes livande kraft, vilken tillhandahålls i överflöd åt alla som, i tro, gör anspråk på den (The Review and Herald, den 16. augusti, 1898). rätt

(987)En daglig inventering – Gud bedömer varje person i enlighet med vederbörandes gärningar. Förutom att Han bedömer, sammanfattar Han, dag för dag och timme för timme, våra framsteg i att göra gott (The Review and Herald, den 16. Maj, 1899). rätt

(987)12-15 (Uppenbarelseboken 3:5; Uppenbarelseboken 13:8; 21:27; Uppenbarelseboken 22:19). Livets bok – När vi blir Guds barn, skrivs våra namn i Lammets livsbok, och där förblir de till den förundersökande domen. Då ropas namnet på varje individ upp, och så gås hans facit igenom av Honom, som tillkännager: ”Jag känner Dina gärningar.” Om det då visar sig, att vi inte fullt ut har ångrat våra onda gärningar, kommer våra namn att suddas ut i livets bok, och våra synder kommer då att vara till vår nackdel (The Signs of the Times, den 6. augusti, 1885). rätt

(987)(Andra Moseboken 32:30-33; se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 12:31, 32.) Ett rättvist straff för syndare – Mose visade sin stora kärlek till Israel genom sin vädjan till Herren, att förlåta deras synd, eller stryka hans namn i boken, som Han hade skrivit. Hans vädjanden här är en bild på Kristi kärlek och medlande för det syndiga släktet. Dock vägrade Herren att låta Mose lida för sitt avfallna folks synder. Han förklarade för honom, att dem, som hade syndat mot Honom, skulle Han stryka i boken Han skrivit; ty den rättfärdige skulle inte behöva lida för syndarens överträdelser. rätt

(987)Den här omtalade boken är boken med anteckningar i himmelen, där varje namn står präntat och allas gärningar, deras synder och lydnad ingående har införts. När enskilda begår synder, som är för allvarliga för att Herren skall kunna tillge dem, raderas deras namn i boken, och de prisges till utplåning (The Signs of the Times, den 27. Maj, 1880). rätt

(988)

Kapitel 21

(988)1-4 (Jesaja 30:26). Guds familj slutligen förenad – Nu är församlingen stridande, nu ställs vi öga mot öga med en värld i midnattsmörker, ja, nästan helt och hållet överlåten åt avgudadyrkan. Men den dag kommer, när striden har utkämpats, segern vunnits. Guds vilja kommer att ske på jorden, såsom den sker i himmelen. Då kommer folken endast att ha himmelens lag som sin lag. Alla kommer att vara en lycklig, förenad familj, iförd prisets och tacksägelsens klädnad – Kristi rättfärdighets kappa. rätt

(988)Hela naturen i sin översvallande ljuvlighet kommer att till Gud ständigt höja sin lovsång i tillbedjan. Världen kommer att bada i ljuset från himmelen. Åren kommer att gå i glädje. Månens sken kommer att vara som solens sken, och solens sken kommer att vara sju gånger starkare, än det är nu. Inför denna anblick kommer morgonstjärnorna att sjunga tillsammans, och Guds söner kommer att ropa av fröjd, medan Kristus och Gud samfällt kommer att tillkännage: ”Det skall inte förekomma någon mer synd, ej heller någon mer död” (The Review and Herald, den 17. december, 1908). rätt

(988)4 (se EGW:s anmärkning om Första Korintierbrevet 15:51-55). Den kristnes sommar – På jorden förbereder vi oss för himmelen. Vår tid här är den kristna vintern. Här viner prövningens stormar mot oss, och vansklighetens vågor vräker sig emot oss. Men i en nära framtid, när Kristus kommer, skall sorg och suckan avskaffas för alltid. Sedan inleds den kristna sommaren. Alla prövningar kommer att vara till ända, och det kommer inte att bli någon ytterligare sjukdom eller död. ”Gud skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta”* (Manuskript 28, 1886).{7BC 988.4} * Delvis ur King James Version. Övers. anm.

23. Se EGW:s anmärkning om Efésierbrevet 5:25.

27. Se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 20:12-15. rätt

(988)

Kapitel 22

1, 2 (Uppenbarelseboken 7:17; se EGW:s anmärkning om Lukasevangeliet 23:40-43). Högre utbildning i det framtida livet – Kristus, den himmelske Läraren, kommer att leda Sitt folk till livets träd, som växer på ömse sidor om livets flod, och Han kommer att för dem förklara de sanningar, som de i det här livet inte kunde förstå. I det framtida livet kommer Hans folk att tillägna sig all högre utbildning. De, som träder in i Guds stad, kommer att få guldkronor satta på sina huvuden. Detta kommer att bli en glädjens scen, som ingen av oss har råd att gå miste om. Vi kommer att lägga våra kronor vid Jesu fötter, och om och om igen kommer vi att skänka Honom äran och prisa Hans heliga namn. Änglar kommer att stämma in i segersångerna. De kommer att spela på sina guldharpor och fylla hela himmelen med ljuv musik och sånger till Lammet (Manuskript 31, 1909). rätt

(988)2 (Uppenbarelseboken 2:7; Första Moseboken 2:9; se EGW:s anmärkning om Första Moseboken 3:22-24; Johannesevangeliet 5:39). Livgivande kraft hos livets träd – Livets träd är en bild på Kristi livsuppehållande omsorg om Sina barn. Då Adam och Eva åt av frukten på det här trädet, kändes de vid sitt beroende av Gud. Livets träd ägde kraften till att förlänga livet, och så ofta som de åt av dess frukt, kunde de inte dö. Folket kring tiden för Syndafloden levde väldigt länge på grund av trädets livgivande egenskaper, som gick i arv från Adam och Eva till dem (The Review and Herald, den 26. januari, 1897). rätt

(988)(Johannesevangeliet 1:4.) Den livgivande frukten är vår tack vare Kristus – Frukten på livets träd i Edens Lustgård ägde övernaturlig kraft. Att äta den var liktydigt med att leva för evigt. Dess frukt var medlet mot död. Dess löv var ägnade att upprätthålla livet och skänka odödlighet. Men på grund av människans olydnad kom döden in i världen. Adam åt av frukten på trädet med kunskap om gott och ont, just den frukt, som han förbjudits att ens röra vid. Hans överträdelse öppnade slussportarna, som släppte lös eländet över vårt släkte. rätt

(989)Efter syndens inträde, flyttade den himmelske Trädgårdsmästaren livets träd till Paradiset där ovan; men grenarna hänger över muren till världen här nedan. Tack vare förlossningen köpt med Kristi blod, kan vi på nytt äta av dess livgivande frukt. rätt

(989)Om Kristus står det skrivet: ”I honom var liv, och livet var människornas ljus.” Han är källan till liv. Lydnad mot Honom är den livgivande kraft, som skänker själen glädje. rätt

(989)Kristus tillkännager: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta” [Johannesevangeliet 6:35, 57, 63; Uppenbarelseboken 2:7, sista delen, anförs] (The Signs of the Times, den 31. mars, 1909). rätt

(989)(Psaltaren 19:10; Johannesevangeliet 6:54-57.) Livets träd har planterats för vår skull – Människors barn har haft praktisk erfarenhet av ondska, men Kristus kom till världen för att visa dem, att Han åt dem hade planterat livets träd, vars löv är till för folkens läkedom (Manuskript 67, 1898). rätt

(989)Löven på livets träd erbjuds åt just Dig. De är sötare än honung och honungskaka. Ta dem, ät dem, så kommer Din klentrogenhet att försvinna (Manuskript 71, 1898). rätt

(989)Kristus ... utgjorde livets träd åt alla, som ville plocka och äta av dess frukt (Manuskript 95, 1898). rätt

(989)Bibeln är livets träd åt oss – Måtte alla betänka, att livets träd bär frukt tolv gånger om år. Det avbildar verksamheten hos våra jordiska missionsstationer. För oss utgör Guds Ord livets träd. Varje del av Skriften hör ihop med trädet. I varje avsnitt hos Ordet finns det en lärdom att dra. Lär Er därför, att studera Era Biblar. Den boken innehåller inte ett virrvarr av meningslösa uttryck. Den är en utbildare. Ni måste tänka noga själva, innan Ni erhåller någon verklig nytta av Bibelstudium. Ordet fordrar bruket av andliga senor och muskler. Den Helige Ande påminner om Kristi ord. Han lyser upp sinnet, och vägleder vid studerandet (Brev 3, 1898). rätt

(989)Kristus livets träd – Kristus är upphovet till vårt liv, källan till odödlighet. Han är livets träd, och alla som kommer till Honom skänker Han andligt liv (The Review and Herald, den 26. januari, 1897). rätt

(989)3, 4. En avgränsning av, vad himmelen är – Kristus utgör sanningen hos allt det, som vi finner hos Fadern. Avgränsningen av himmelen är Kristi närvaro (Odaterat Manuskript 58). rätt

(989)4. Se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 7:2, 3.

10-12 (kap. 4:3; 10:1; se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 10:7; Andra Petrusbrevet 3:9). Snart upphör Kristi medling – Den, som har fungerat som vår förespråkare och böneman; som uppfattar alla ångerfulla böner och bekännelser; som framställs med hjälp av en regnbåge – bilden på nåd och kärlek, vilken omger Hans huvud – kommer snart att avsluta Sitt arbete i den himmelska helgedomen. Nåd och barmhärtighet kommer då att lämna tronen, och bli ersatta av rättvisa. Han, som de kristna sett upp till, kommer att ta Sin rätt – rollen som Överdomare (The Review and Herald, den 1. januari, 1889). rätt

(989)Prövningstiden upphör när vi minst väntar oss det – När nådatiden slutar, kommer det att ske plötsligt, oväntat – vid en tidpunkt, när vi minst av allt anar det. Dock kan vi ha ett rent facit i himmelen i dag, och veta att Gud godtar oss; och om vi är trogna, kommer vi till sist att församlas i himmelens rike (Manuskript 95, 1906). rätt

(989)Ingen andra prövotid – Ingen kommer att få en ny prövningstid. Nu pågår prövotiden, innan ängeln viker ihop vingarna, barmhärtighetens ängel, och stiger ned från tronen, varefter barmhärtigheten, just det: Barmhärtigheten hör till historien (Manuskript 49, 1894). rätt

(989)(Johannesevangeliet 9:4.) Tidpunkten för nådatidens utgång ej avslöjad – Gud har inte avslöjat för oss, när det här budskapet ljudit färdigt, eller när prövningstiden är över. Det, som verkligen visats, skall vi ta till oss för egen del och för våra barn; men låt oss inte försöka att ta reda på sådant, som hemlighålls i den Allsmäktiges råd.... rätt

(989)Man har skrivit till mig och frågat, huruvida jag har särskilt ljus avseende nådatidens slut; och mitt svar lyder, att jag bara har följande budskap att framföra: Att nu är det tid att arbeta, medan dagen ännu varar, ty natten kommer när ingen kan verka. Nu, just nu, är det dags för oss att vaka, agera och vänta. rätt

(989)Herrens Ord visar på förhållandet, att alltings slut är nära, och dess vittnesbörd säger entydigt att det är nödvändigt för varje själ, att ha sanningen rotfästad i hjärtat, så att den behärskar livet och helgar karaktären. Herrens Ande är verksam, för att ta sanningen hos det Inspirerade Ordet och stämpla den på själen, så att Kristi bekännande efterföljare äger en helgad, ofläckad glädje, som de förmår att dela med sig av till andra. Den lämpliga tidpunkten för oss att handla är nu, i detta ögonblick, medan dagen varar. Men det har ej utfärdats någon befallning om, att forska i Skrifterna för att utröna, om möjligt, när nådatiden löper ut. Gud har inget sådant budskap åt dödligas läppar. Han vill inte, att någon dödlig tunga skall tillkännage det, som Han har dolt under Sina hemliga råd (The Review and Herald, den 9. oktober, 1894). rätt

(990)13. Se EGW:s anmärkning om Första Korintierbrevet 15:22, 45.

13-17 (Johannesevangeliet 1:8). A och O hos Skriften – [Uppenbarelseboken 22:13-17 anförs.] Här har vi A och O hos Uppenbarelseboken. Välsignelsen utlovas åt alla dem, som håller Guds bud, och som samverkar med Honom i utbredandet av den tredje ängelns budskap (The Review and Herald, den 8. juni, 1897). rätt

(990)14 (Uppenbarelseboken 20:12, 13; se EGW:s anmärkning om Första Moseboken 3:22-24; Romarbrevet 3:31; Andra Korintierbrevet 3:7-11). Guds stad för dem, som håller buden – Ingen, som har mottagit ljuset från sanningen, kommer att träda in i Guds stad som budbrytare. Hans lag ligger till grund för Hans styre på jorden och i himmelen. Om de medvetet har trampat på och hånat Hans lag på jorden, kommer de inte att tas med till himmelen, för att göra detsamma där; karaktären ändras nämligen inte vid Kristi återkomst. Karaktärsbygget skall pågå under nådatidens timmar. Dag för dag registreras deras handlingar i himmelens böcker, och på Guds stora dag kommer de att belönas i enlighet med sina gärningar. Då kommer det att framgå, vilka det är som kommer att erhålla välsignelsen. ”Saliga är de som håller hans bud, för att de skall få rätt till livets träd och få gå in genom portarna i staden”* (The Review and Herald, August 25, 1885). * Reformations-Bibeln. Övers. anm. rätt

(990)(Kolosserbrevet 1:26, 27.) Resor i det framtida livet – Många verkar vara av den uppfattningen, att denna värld och de himmelska praktbyggnaderna utgör Guds världsallt. Så är det inte. Den återlösta skaran kommer att färdas från värld till värld, och mycket av sin tid kommer de att ägna åt att utforska frälsningens mysterier. Och under hela evighetens gång kommer det ämnet att hela tiden att öppnas för deras sinnen eller detaljeras för dem. Förmånerna åt dem, som segrar genom Lammets blod och sitt vittnesbörds ord, går ej att beskriva (The Review and Herald, den 9. mars, 1886).

17. Se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 3:20; Romarbrevet 3:20-31.

19. Se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 20:12-15. rätt