Andra Tessalonikerbrevet

(910)

Kapitel 2

(910)Syndens människa skulle framträda, och utföra sitt arbete med självupphöjelse och hädelse, innan bröderna kunde vänta sig Kristi ankomst. Denna stora händelse skulle föregås av ett avfall. Ett slags Anti-Krist skulle förekomma, och avfallets surdeg skulle verka med ökande kraft till ändens tid (The Review and Herald, den 31. juli, 1888). rätt

(910)3, 4 (Matteusevangeliet 5:17, 18; se EGW:s anmärkning om Första Timoteusbrevet 2:5; Uppenbarelseboken 13:11-17; 14:8, 9-12; Uppenbarelseboken 18:1-5). Satans företrädare – Profetian pekar ut en som syndens människa. Han är Satans företrädare. Genom att anamma Satans påståenden om Guds lag, vilken är lika oföränderlig som Hans tron, träder syndens människa fram och förklarar för världen, att han har ändrat på den lagen, och att den första veckodagen i stället för den sjunde nu är vilodagen. I det att han hävdar ofelbarhet, påstår han sig ha rätten att förändra Guds lag, för att gynna sina egna avsikter. Härigenom upphöjer han sig över Gud, och ger världen intrycket, att Gud är felbar. Om det verkligen vore sant, att Gud stiftat en lag för Sitt styre, som behövde ändras på, skulle Han verkligen visa felbarhet. rätt

(910)Men Kristus tillkännagav, att inte den minsta del hos lagen skulle försvinna, innan himmel och jord förnyats. Just den uppgift Han fått, var att förhärliga lagen, och att visa de skapade världarna och himmelriket, att Gud är rättvis samt att Hans lag inte behöver förändras. Men här står Satans högra hand redo, att fortsätta det verk, som Satan inledde i himmelen, nämligen att försöka att ändra på Guds lag. Och den kristna världen har godkänt hans insatser, genom att uppta eller adoptera detta påvliga barn – Söndagens institution. De har närt den, och kommer att fortsätta med det, tills protestanterna räcker den romerska makten handen i vänskap. rätt

(910)Sedan kommer det att bli en lag mot vilodagen från Guds skapelse, och då är det som Gud kommer att utföra Sitt ”förunderliga verk” på jorden. Han har stått ut länge med släktets vrånghet; Han har försökt att vinna över dem till Sin sida. Men den dag stundar, när de har fyllt sin syndabägare; och det är då, som Gud kommer att handla. Den dagen har vi nära nog nått. Gud skriver ett facit för nationerna; anteckningarna om deras handlande blir allt flera i himmelens böcker; och när det blivit olagligt och straffbart att överträda den första veckodagen, då kommer deras bägare att vara full (The Review and Herald, den 9. mars, 1886). rätt

(910)Syndens människa och den rivaliserande vilodagen – Syndens människa har upphöjt sig själv mot Gud, satt sig i Guds tempel och utgett sig för att vara Gud. Han har trampat på Guds storslagna minnesmärke över skapelsen, som inrättades för att föreviga Hans verk; och i dess ställe har han gett världen en vanlig arbetsdag. Denna dag har han inrättat som en rivaliserande Sabbat, som skall iakttas och hedras. På det här viset har världen blivit vänd mot Gud; ty Herren tillkännager att Han har heliggjort denna dag för Sin vila. rätt

(910)Men även om varje medlem av mänskofamiljen skulle komma att godta detta påvliga barn, skulle det ingalunda ogiltigförklara Herrens heliga Sabbat. De, som godtar den falska vilodagen, upphöjer syndens människa, och söker att undergräva Guds styre. Dock förmår icke syndens människa, att upphäva det, som Gud har förklarat skall stå kvar för alltid. Det verk, som nu skall utföras i vår värld, är att upphöja Herrens lag, och rikta människornas uppmärksamhet mot den. Tiden är inne, att förkunna sanningen mot falsarier och felaktigheter (The Review and Herald, den 26. juli, 1898). rätt

(911)Guds omdöme om påvemakten – Med sin behandling av Hans Ord har påvarna upphöjt sig själva över himmelens Gud. Det här är orsaken till, att påvemakten i profetian benämns som ”syndens människa”. Satan är syndens upphovsman. Makten, som han använder sig av för att ändra på någon av Guds okränkbara stadgar, är syndens människa. Under Satans särskilda ledning har påvemakten uträttat exakt detta arbete. rätt

(911)Fastän påvedömets ledare säger sig hysa stor kärlek för Gud, betraktar Han dem som hatiska mot Honom. De har förvandlat Guds sanning till en lögn. Att mixtra med Guds budord och i deras ställe sätta mänskliga traditioner, är Satans verk, och skiljer därigenom den religiösa världen från Gud; ty Han tillkännager: ”Ty jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig”. Gud kommer att verkställa detta ord (Manuskript 126, 1901). rätt

(911)7-12 (se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 7:21-23; Uppenbarelseboken 14:9-12; 17:1-5). Satans mirakler ”framför näsan på oss” – Den stund kommer, när Satan skall åstadkomma underverk mitt framför näsan på oss, påstående att han är Kristus; och om man då inte står stadigt förankrad på Guds sanning, då kommer man att vilseledas, bort ifrån sin trygga grundval. Vår enda säkerhet består i, att leta efter sanningen som efter nedgrävda skatter. Gräv själv som Du skulle gräva efter skatter i jorden, och lägg fram Guds ord, Bibeln, inför Din himmelske Fader och säg: Upplys mig; lär mig sanningen.... Du bör lägga Guds ord på minnet; för Du kan komma att bli åtskild från Dina trossyskon och hamna där Du inte får åtnjuta förmånen, att träffa Guds barn (The Review and Herald, den 3. april, 1888). rätt

(911)(Andra Korintierbrevet 11:14; Jakobsbrevet 5:13-16; Uppenbarelseboken 13:13, 14.) Med mirakler bedrar Satan – Ingen behöver bli bedragen. Guds lag är lika helig som Hans tron, och med dess hjälp kommer varje person, som fötts i vår värld, att bedömas. Det finns ingen annan måttstock, att pröva en persons karaktär med. ”Om de inte talar enligt ord finns ingen morgonrodnad för dem.” Nå, skall den enskildes fall avgöras enligt Guds Ord, eller skall mänsklig prålsjuka och högfärd vara måttstock? rätt

(911)Kristus säger: ”På deras frukt skall ni känna igen dem.” Om de, genom vilka helanden förekommer, har för vana att, på grund av dessa yttringar, ursäkta sin försummelse av Guds lag och fortsätter att överträda den, fastän de uppenbarligen har stor makt, innebär det inte att de besitter Guds stora makt. Tvärtom, här handlar det om den store bedragarens mirakelverkande kraft. Han är överträdare av morallagen, och nyttjar varje konstgrepp för att förblinda folk inför dess verkliga natur. Vi har varskotts om, att han i den yttersta tiden kommer att verka med tecken och lögnaktiga mirakler. Och han skall fortsätta med dessa underverk intill nådatidens utgång, för att kunna hänvisa till dem som bevis för, att han visst är en ljusets ängel och inte mörkrets (The Review and Herald, den 17. november, 1885). rätt

(911)(Hebréerbrevet 12:26, 27; Uppenbarelseboken 12:11; 14:5.) Pärsen under sållningens tid – Satan kommer att utföra sina underverk för att bedra; han kommer att upprätta sin makt som oinskränkt. Församlingen kan tyckas komma att falla snart, men den faller inte. Den förblir, medan syndarna i Sion sållas bort – agnarna skiljs ifrån det värdefulla vetet. Det här blir en fruktansvärd pärs, men den måste icke desto mindre äga rum. Inga förutom de, som har segrat genom Lammets blod och sitt ords vittnesbörd, kommer att befinnas ingå i de trogna och sannas skara, utan fläck eller nedsmutsning från synden, utan svek i munnen.... Kvarlevan eller återstoden, som renar sina själar genom att lyda sanningen, inhöstar styrka ur den prövande processen, varvid de ger prov på helgelsens skönhet mitt uppe i det allmänna avfallet (Brev 55, 1886). rätt

(911)

Kapitel 3

10. Paulus’ fullkomliga hängivenhet – Om någon inte vill arbeta, skall han heller inte äta, är tillämpbart också på det andliga, religiösa livet, förutom på jordiska, timliga eller förgängliga saker och ting. rätt

(911)Förutom att lägga ned all sin kroppsliga kraft under vardagens arbete, utan att känna sig som en sämre människa för det och utan knot, ansträngde Paulus sinnet, för att vidga sina andliga vyer. Han både lärde ut och levde efter de lärdomar han bibringade andra. Upprepade gånger fick han syner från Gud, och utifrån det mottagna ljuset insåg han, att varje medarbetare måste använda både hjärna och muskel samt sena. Denne Kristi trofaste lärjunge, och apostel, var Guds tjänst hängiven utan förbehåll (Brev 2, 1889). rätt

(912)10, 14, 15 (Romarbrevet 12:11). Lättja en synd – På sin tid betraktade aposteln lättja som en synd, och de som i dag hänger sig åt detta onda, vanärar sin kristna bekännelse. Själva klandrar de gärna trofasta medarbetare, och utsätter Kristi evangelium för skam. De vänder bort dem, som kunde bli vunna, från vägen till sanning och rättfärdighet. rätt

(912)Vi bör bli påminda om, att vi inte skall umgås med dem, som genom sitt handlingssätt lägger en stötesten i vägen för andra. ”Om någon inte rättar sig efter det vi säger i detta brev”, yttrar aposteln, ”ge noga akt på honom och ha inte något med honom att göra, så att han får skämmas. Men betrakta honom inte som en fiende, utan tillrättavisa honom som en broder.” Om han struntar i Herrens tjänares förmaning, och rättar sig efter sin egen vilja och sitt eget omdöme under inspiration från sin ledare, Satan, kommer han att orsaka sitt eget fördärv, och måste bära sin egen synd. rätt

(912)Vanan, att stötta lättjesamma män och kvinnor med privata gåvor eller medel från församlingen, uppmuntrar dem i deras syndfulla vanor, och denna kurs bör samvetsgrant undvikas. Varje man, kvinna och barn bör utbildas till något praktiskt, lämpligt arbete. Alla bör lära sig ett yrke. Det kan vara tältmakeri, eller det kan vara arbete av annat slag; men alla bör undervisas i att använda kroppens lemmar till något nyttigt, och Gud är beredd och villig att öka anpassningsbarheten åt alla, som låter sig bibringas flitiga vanor. rätt

(912)Om en man med god fysisk hälsa har egendom, och inte behöver arbeta för att försörja sig, bör han anstränga sig för att vinna medel, för att gynna Guds sak och verk. Han skall inte vara trög ”när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren.” Gud välsignar alla, som ser till sitt inflytande över andra härvidlag (Manuskript 93, 1899). rätt

nästa kapitel