Andra Timoteusbrevet

(916)

Kapitel 1

(916)Tillgivenhet mellan Paulus och Timoteus – Apostelns tal hade förskaffat honom många vänner, och han blev besökt av högt uppsatta personer, som satte större värde på hans välsignelse, än på favörer från kejsaren, som härskade över världen. Men det fanns en vän, vars värme och sällskap han längtade efter under dessa sista, prövande dagar. Den vännen var Timoteus, åt vilken han anförtrott vården av församlingen i Efesus, och som därför måst stanna där, då Paulus företog sin avslutande resa till Rom. { rätt

(917)Tillgivenheten mellan Paulus och Timoteus inleddes i och med Timoteus’ omvändelse; och bandet hade stärkts av att de delat missionärslivets hopp, faror och tunga arbete, tills de tycktes vara ett. Skillnaden i ålder och karaktär gjorde deras inbördes kärlek desto djupare. Paulus’ glödande, nitiska, outtröttliga anda fann vila och lättnad i Timoteus’ milda, eftergivliga, försynta läggning. Den väl beprövade kamratens trofasta tjänande och ömsinta kärlek hade mildrat många mörka ögonblick under apostelns liv. Allt, som Melanchthon var för Luther, allt som en son kan vara för en älskad och hedrad far, var den ungdomlige Timoteus för den prövade och ensamme Paulus (The Youth’s Instructor, den 10. juli, 1902) rätt

(917)9. Se EGW:s anmärkning om Lukasevangeliet 17:10; Efésierbrevet 2:8, 9.

10. Se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 2:14. rätt

(917)12. En hälsosam troserfarenhet – ”jag vet vem jag tror på”. Han [Paulus] knäar inte under tyngden från tvivel, han famlar sig inte fram i osäkerhetens dimma och mörker, han knorrar inte på grund av vanskligheter och prövningar. En glädjens röst, styrkt av hopp och mod, ljuder hela vägen ned till vår tid. Paulus hade uppnått en sund, religiös erfarenhet. Kristi kärlek var hans älsklingsämne, och den tvingande makt, som behärskade honom (The Signs of the Times, den 8. september, 1885) rätt

(917)

Kapitel 2

1-4. Se EGW:s anmärkning om Andra Timoteusbrevet 4:1-7. rätt

(917)14. Meningsfulla tvister – [Andra Timoteusbrevet 2:11-14 anförs.] Vad innebär det? Jo, att det kan förekomma tvister rörande ord och uppfattningar, men det skall vara någon mening med dem, de bör gå ut på, att bryta ned envisheten och motståndet i mänskohjärtan, för att personerna i anden må bli mildrade och dämpade, så att när sanningens frön släpps ned i hjärtats mylla, slår de rot där (Manuskript 13, 1888) rätt

(917)14-16 (Andra Timoteusbrevet 2:23-26; Andra Timoteusbrevet 4:1-5; Kolosserbrevet 2:8; se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 14:1-4; 18:1). Upphör med allt gagnlöst spekulerande – [Andra Timoteusbrevet 2:14 anförs.] Detta är en varning, som är lämplig för vår tid. Sedan kommer en förmaning, som det ofta kommer att vara nödvändigt att ge: ”Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar sanningens ord” (Andra Timoteusbrevet 2:15). Lär Er att ta de sanningar, som har uppenbarats och att handskas med dem på ett sådant sätt, att de kommer att bli bröd för Guds hjord. rätt

(917)Vi skall lära känna och lära oss att bemöta dem, som tillåter sina tankar att uppehålla sig vid spekulationer, som det inte står någonting om i Guds Ord. Gud har talat med tydligast tänkbara språk om varje ämne, som berör själens frälsning. Men Han begär av oss, att vi skall undvika allt dagdrömmeri och säger: Gå och arbeta i Min vingård i dag. Natten kommer, då ingen kan arbeta. Upphör med all onödig vetgirighet. Var på Er vakt, arbeta och be. Studera den sanning, som är uppenbarad. Kristus vill skingra alla dagdrömmerier. Han hänvisar oss till fälten, som är mogna för skörd. Om vi inte arbetar ärligt, kommer evigheten att överväldiga oss med sin börda och sitt ansvar (The Review and Herald, den 5. februari, 1901) rätt

(917)16-18 (Kolosserbrevet 2:8). Att sträcka sig efter skuggan – Vi får den uppmuntran från Skriften, att om vi vandrar ödmjuka inför Gud, skall vi få undervisning. Men vi har blivit varnade för vetgirighet. Håll Dig borta från överdriven nyfikenhet. ”Men oandligt, tomt prat skall du akta dig för. De som befattar sig med sådant kommer att göra allt större framsteg – i ogudaktighet”, (Andra Timoteusbrevet 2:16), vilket leder till antaganden och fantasier, som vi inte har någonting med att göra. Dessa är fruktlösa, oväsentliga teorier om hur människan har skapats, som uppehåller tankarna vid ingenting. De har ingenting säkert eller väsentligt i sig. Om dem, som gör framsteg i dessa teorier, säger Paulus: ”deras ord kommer att sprida sig som en cancertumör. Till dem hör Hymeneus och Filetus, som har kommit bort från sanningen. De bryter ner tron för somliga, när de säger att uppståndelsen redan har ägt rum. rätt

(917)På apostlarnas tid presenterades de mest dåraktiga villfarelser som sanning. Historien har upprepats och kommer att upprepas. Det kommer alltid att finnas sådana, som trots att de är uppenbart samvetsgranna, kommer att sträcka sig efter skuggan. De föredrar den som det verkliga innehållet. De tar emot falskhet i stället för sanning, därför att lögnen är vävd med en ny klädnad, som de tror döljer något underbart. Men låt den yttre klädnaden tas bort, så kommer ingenting att bli synligt (The Review and Herald, den 5. februari, 1901). { rätt

(918)20 (Matteusevangeliet 13:47, 48). Både goda och onda inom församlingen – [Andra Timoteusbrevet 2:19, 20 anförs.] Det stora huset representerar kyrkan. I kyrkan kommer såväl det onda som det goda att finnas. Nätet, som kastas i havet, fångar både goda och onda (The Review and Herald, den 5. februari, 1901) rätt

(918)21. Det behövs tomma käril – Vilket slags käril är lämpliga för Mästarens användning? – Tomma käril. När vi tömmer själen på varje befläckelse, står vi redo för bruk (The Review and Herald, den 28. februari, 1899) rätt

(918)Reningen ankommer på den enskilde – ”Den som därför renar sig och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete” (Andra Timoteusbrevet 2:20). Han får inte godta teorier, som skulle fördärva, om de toges emot. Han måste rena sig själv från alla orättfärdiga känslor, som om de toges emot, skulle leda bort från Guds säkra Ord till mänskliga påhitt, till förnedring och fördärv. Han kan motstå fiendens arbete, som de ohederliga kärlen utför. Genom att granska Skrifterna under mycken bön, kommer han att finna en stig att följa, inte människors stig, utan en stig, som leder till himmelen. { rätt

(918)Reningens väg är ett individuellt arbete. Ingen kan göra detta arbete för andra. ”Den som därför renar sig och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete” (Andra Timoteusbrevet 2:20). Guds Ande kommer att arbeta genom helgade människors kraft och leda dem till att arbeta rätt. Dygd och nåd kommer att ställas till förfogande. Människor kommer att bli fyllda med en ärlig önskan om, att förkunna evangeliets sanningar, fast, beslutsamt och på ett klart sätt (The Review and Herald, den 5. februari, 1901) rätt

(918)23-26 (Andra Timoteusbrevet 2:14-18; Andra Timoteusbrevet 4:1-5; Kolosserbrevet 2:8; Uppenbarelseboken 7:3, 4; se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 3:1-3; 14:1-4). Inget utrymme för snokande nyfikenhet – Det är vissa saker, som vi behöver akta oss för. Det brukar komma brev med frågor om Guds folks besegling, vilka som skall bli beseglade, antalet och andra, snokande spörsmål. Jag menar att vi måste be dem, att läsa och tala om sådant, som entydigt har uppenbarats. Ordet uppmuntrar oss såtillvida, att om vi vandrar i ödmjukhet med Gud, kommer vi att erhålla upplysning. Men snokande nyfikenhet skall inte uppmuntras. rätt

(918)Vi kan åberopa andra kapitlet i Andra Timoteusbrevet för dem, som är angelägna om att åstadkomma något nytt och uppseendeväckande, vilket uppkommit i människors sinnen, och understiger de storslagna och ädla uttrycken i den Heliga Skrift lika mycket, som det simpla understiger det heliga. Det går att besvara dumma frågor, genom att säga: Vänta, så får vi veta allt, som vi behöver veta. Vår frälsning är inte avhängig småsaker (Brev 58, 1900) rätt

(918)

Kapitel 3

(918)Då Timoteus var en yngling, tog Paulus med sig honom som sin arbetskamrat. De, som hade utbildat Timoteus i hans barndom, fick som belöning se sin skyddsling nära förenad med den store aposteln (Manuskript 117a, 1901) rätt

(918)(Första Timoteusbrevet 4:12.) Timoteus’ inflytande och fromhet – Paulus älskade Timoteus, eftersom Timoteus älskade Gud. Hans skarpsinniga kunskap om fromhet i praktiken och om sanningen skänkte honom en framstående ställning och inflytande. Fromheten och inflytandet i hemmet var inte av det billiga slaget, utan rent, förnuftigt och ofördärvat av falska tankegångar. Hemmets moraliska inflytande var avsevärt, inte nyckfullt, inte impulsivt, inte föränderligt. Guds Ord var regeln, som vägledde Timoteus. Han tog emot sin undervisning rad för rad, stadga efter stadga, en smula här, en smula där. Hans sinne utsattes för de ädlaste intryck. Lärarna i hemmet samarbetade med Gud i utbildningen av denne unge man, för att han skulle axla de bördor, som skulle komma att möta honom i tidig ålder. rätt

(919)Vi ser den fördel, som Timoteus hade i form av ett sunt föredöme i fromhet och äkta gudsfruktan. Gudstron präglade stämningen i hemmet. Den påtagligt andliga kraften hos fromheten i hemmet gjorde honom ren till talet, och fri ifrån alla fördärvliga åsikter. Sedan barnsben kände Timoteus till de Heliga Skrifterna. Han drog nytta av den gammaltestamentliga Skriften, och av delar av Nya Testamentet, nämligen Kristi läror och undervisning (Brev 33, 1897) rätt

(919)16 (Första Timoteusbrevet 3:16; Andra Petrusbrevet 1:21; se EGW:s anmärkning om Johannesevangeliet 17:17). Bortom mänsklig fattningsförmåga – Det finns vissa, som måhända tror sig fullt kapabla, att med hjälp av sin begränsade bedömningsförmåga peka på Guds Ord och uttala, vad som är inspirerat, respektive inte inspirerat, däri. Jag önskar mana Er, att hålla Er borta därifrån, mina bröder inom pastorsskrået. ”Tag av dig skorna, ty platsen där du står är helig mark.’” Det finns ingen nu levande människa – oavsett namn eller ställning – som Gud har gett fullmakt, att välja och vraka i Hans Ord. rätt

(919)Förvisso sade aposteln, att det i Skrifterna förekommer svårtydda avsnitt. Det stämmer. Och jag säger att om det inte vore så, att det finns svårtolkade och svårbegripliga ämnen, skulle tvivlare som nu hävdar, att Gud gett en obegriplig uppenbarelse, ha något annat att hävda. Guds obegränsning överstiger vårt väsen så mycket, att det är omöjligt för människan att fatta gudaktighetens hemlighet. rätt

(919)Änglar från Gud betraktade förbluffade Kristus, som iklädde Sig mänskogestalt och ödmjukt länkade Sin gudomlighet till mänskosläktet, för att tjäna den fallna människan. Detta slår fortfarande de himmelska änglarna med häpnad. Gud har sagt oss, att Han visste gjorde det, och vi förväntas godta Guds Ord precis som det står skrivet. rätt

(919)Och fastän vi må försöka att resonera beträffande vår Skapare, hur länge Han har funnits till, var ondskan först tog sig in i vår värld, och dylikt, må vi resonera beträffande sådant, tills vi faller ihop trötta av forskandet, när det likväl återstår en evighets visdom bortom denna kunskap. Vi kan inte få ett grepp härom, så vilken törs ta Bibeln och säga, att den här delen är inspirerad, men inte den där? Jag skulle hellre låta armarna kapas jämns med axlarna, innan jag uttalade mig sålunda, eller satte mig till doms över förekomsten av inspiration i Guds Ord. rätt

(919)Hur skulle den begränsade människan kunna veta något om den saken? Hon skall ta emot Guds Ord såsom det står skrivet, och sedan uppskatta det för vad det är samt stämpla liv och sinnelag därmed. Allting rörande människans frälsning står i eldskrift i Guds Ord, och om vi bara tar till oss Ordet och förstår det enligt vår bästa förmåga, kommer Gud att öka vår förståelse härav. rätt

(919)Utan hjälp från Guds Ande ser människor mycket, som är svårt att förstå sig på i Bibeln, eftersom de saknar gudomlig upplysning. Det är ej meningen, att människorna skall nalkas Guds Ord ledda av sina egna uppfattningar, utan komma med en saktmodig och ödmjuk samt helgad anda. rätt

(919)Försök aldrig att forska i Skrifterna, såvida inte Du är redo att lyssna, såvida inte Du är redo att låta Dig lära, såvida inte Du är redo att lyssna till Guds Ord som om Hans röst hördes personligen från de levande utlåtandena. Dödliga bör aldrig sätta sig till doms över Guds Ord, eller säga hur mycket av det är inspirerat och hur mycket som inte är inspirerat samt att den här delen är mera inspirerad än andra delar. Gud förmanar dem, att kasta de tankarna överbord. Gud har inte gett dem detta i uppdrag (Manuskript 13, 1888) rätt

(919)(Andra Moseboken 3:5.) Dissekera icke Guds Ord – Det kommer att ta hela evigheten, för att utveckla hela härligheten och vaska fram alla skatter hos Guds Ord. Låt ingen levande person knacka på och börja, att dissekera Guds Ord och säga, vad som är uppenbarelse, vad som är inspiration och vad som inte är inspiration, utan att tillrättavisa vederbörande. Säg till alla sådana, att de helt enkelt inte vet. De är helt sonika inte i stånd till, att begripa det som hör till Guds djupheter. På oss ankommer det, att inspirera till tro. Ingen skall kunna säga: ”Det här antar jag inte, och det här antar jag”, utan vi skall ha obegränsat förtroende för Bibeln som helhet och sådan den är. rätt

(920)Vi uppmanar Er, att ta Bibeln i handen, men inte att lägga denna hand på ett vanvördigt sätt på Bibeln och säga: ”Det där är inte inspirerat”, bara för att någon har sagt det. Inte den minsta lilla prick skall avlägsnas från Ordet. Bort med tassarna, bröder! Rör inte vid arken. Lägg inte handen på den, utan låt Gud sköta det. Han gör det i Sin egen kraft, och Han kommer att verka på ett sådant sätt, att Han kommer att åvägabringa eller åstadkomma vår frälsning. Det är viktigt, att Gud ges utrymme för att verka. Vi får inte gå med på, att människors uppfattningar skall begränsa Hans göranden. rätt

(920)Jag känner till litet om det framtida livets härlighet. En gång skrev en syster till mig och undrade, om jag inte ville berätta för henne om vår Guds stad, sådant som inte framgår av Ordet. Hon undrade, om jag inte ville göra en skiss över dess utseende. Jag skrev tillbaka, att jag måste säga: ”Tag av dig skorna, ty platsen där du står är helig mark.’” ”Nej”, sade jag, ”det går inte att måla, det går inte att skissa, och det är omöjligt för en martyr, att ens försöka att beskriva härligheten hos det framtida livet; men jag skall säga Dig, vad Du kan göra: Du kan ’jaga mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.’ Du kan dö bort ifrån jaget; Du kan försöka att växa upp till kristen fulländning i Kristus Jesus.” Detta är vår uppgift; men när folk börjar att laborera med Guds Ord, vill jag mana dem till att ta bort tassarna, för de vet inte, vad de gör (Manuskript 13, 1888) rätt

(920)

Kapitel 4

(920)Unga män brinner för, att komma över något nytt, om det så skall vara av den sämsta beskaffenhet. Herren vill inte, att vi skall grubbla på oväsentligheter, att gå på jakt efter det, som vi aldrig finner. Han önskar, att vi skall eftersträva en ren, fläckfri själ, en själ tvådd och gjord vit i Lammets blod. Det är Kristi rättfärdighets vita klädnad, som skänker syndaren tillträde till de himmelska änglarnas närvaro. Inte hårfärgen, utan vederbörandes fullkomliga lydnad mot samtliga Guds bud, öppnar för personen portarna till den Heliga Staden (Brev 207, 1899) rätt

(920)1-7 (Andra Timoteusbrevet 2:1-4). Trofasthet som förkunnare – Paulus har nästan fullbordat sitt lopp, och han vill att Timoteus skall ta hans plats, för att värna församlingarna mot de fabler och avfälliga meningar, med vars hjälp Satan annars skulle försöka att locka dem bort ifrån sanningen. Han uppmanar honom till, att akta sig för timliga eller jordiska sysselsättningar och krångel, som skulle hindra honom ifrån, att helhjärtat överlåta sig till Guds verk. Han borde med glädje utstå motståndet, vanhedrandet och förföljelsen, som hans trofasthet skulle medföra. Han skall i allt utföra en evangelists gärning och använda alla till buds stående medel, för att göra gott mot sina medmänniskor (The Youth’s Instructor, den 10. juli, 1902) rätt

(920)3, 4. Se EGW:s anmärkning om Apostlagärningarna 20:30; Kolosserbrevet 2:8; Första Johannesbrevet 4:1.

6-9. Se EGW:s anmärkning om Andra Timoteusbrevet 1:1, 2.

7, 8. Se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 14:13. rätt

(920)13, 14 (Apostlagärningarna 19:33). Alexander orsakar det sista gripandet av Paulus – Paulus blev på nytt gripen hemma hos en lärjunge i staden Troas, och därifrån togs han skyndsamt till sin sista fängelsevistelse. rätt

(920)Gripandet kom sig på grund av kopparsmeden Alexanders ansträngningar. Denne hade varit maktlös mot apostelns verksamhet i Efesus, och nu tog han tillfället i akt att hämnas på en, som han inte fått bukt med annars (Sketches from the Life of Paul, s. 305) rätt

(920)13, 16-21. Paulus möter modigt döden – Paulus avslutar brevet med allehanda personliga meddelanden, och upprepar om och om igen sin brådskande önskan om, att Timoteus skall göra sitt yttersta, för att snart komma till honom, och om möjligt infinna sig före vintern. Han beskriver sin ensamhet, sedan vissa vänner övergett honom och andra måst vara frånvarande, och för att Timoteus inte skall tveka, av fruktan för att församlingen i Efesus krävt hans tjänster, säger han att han har sänt iväg Tykikus, för att fylla Timoteus plats i dennes frånvaro. Och sedan lägger han till den rörande önskan: ”När du kommer, så ta med dig manteln som jag lämnade kvar hos Karpus i Troas, och böckerna, framför allt pergamentskrifterna.” { rätt

(921)Vid sitt andra gripande arresterades och skyndades Paulus iväg så plötsligt, att han inte hann med att plocka ihop sina få ”böcker” och ”pergamentskrifter”, eller ens att få med sig sin mantel. Och nu var vintern i antågande, och han visste att han skulle att komma att lida av köld i sin fuktiga fängelsecell. Han saknade pengar till nya kläder, han visste att slutet för honom kunde inträffa vilket ögonblick som helst, och med sin vanliga självförnekelse och rädsla att ligga församlingen till last, önskade han att inga utlägg skulle göras för hans skull (Sketches from the Life of Paul, s. 327) rätt

(921)16, 17. Paulus och Nero ansikte mot ansikte – Paulus och Nero ansikte mot ansikte! – monarkens anlete bar spår av lidelserna, som kokade i hans inre; fångens anlete berättade historien om ett hjärta, som ägde frid med Gud och människor. Följden av motsatta utbildningsordningar märktes tydligt den dagen – ett liv kännetecknat av obegränsad själveftergivenhet och ett liv i fullständigt självuppoffrande. Här stod företrädarna för två livsåskådningar – en allt uppslukande själviskhet, som inte anser något för värdefullt att offra för stundens njutning, och självförnekande uthållighet, redo att till och med offra livet, om så skulle behövas, för andras bästa (The Youth’s Instructor, den 3. juli, 1902) rätt

nästa kapitel