Hebréerbrevet

(921)

Kapitel 1

(921)4-14. Jesu allsmäktighet – [Hebréerbrevet 1:4-12 anförs.] Med dessa ordval framställs Herren Jesu allsmäktighet. Han presenteras för Bibelgranskaren som världens Skapare, och var dess rättmätige Styresman. [Hebréerbrevet 1:13, 14 anförs.] rätt

(922)Första kapitlet i Hebréerbrevet jämför änglarnas ställning med Kristi ställning. Gud har talat ord beträffande Kristus, som inte sägs om änglarna. De blir ”utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen”, men Kristus är, i egenskap av Medlare, den store Tjänaren i samband med återlösningsverket. Den Helige Ande är Hans ombud i vår värld, som skall förverkliga Guds avsikt med att skänka den fallna människan kraft från ovan, för att hon skall bli segervinnare. Alla, som sluter förbund med Jesus Kristus, blir genom adoption Guds barn. De renas genom Ordets förnyande kraft, och änglar får i uppdrag att tjäna dem (Manuskript 57, 1907). rätt

(922)6, 8. Se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 3:1-3; 1:1-3, 14; Kolosserbrevet 2:9.

8. Se EGW:s anmärkning om Johannesevangeliet 1:1-3. rätt

(922)14 (se EGW:s anmärkning om Apostlagärningarna 10:1-6; Uppenbarelseboken 5:11). Kraft och effektivitet till församlingen – Gudomlig hjälp behövs, för att församlingen i den här världen skall ha kraft och effektivitet. Guds familj på jorden, som är utsatt för frestelser och prövningar, ligger Honom väldigt nära hjärtat, som är kärleksfullt. Han har bestämt, att sambandet mellan himmelska förnuftsväsen och Hans barn på denna jord skall upprätthållas. Änglar från salarna ovan skickas ut, för att tjäna dem, som skall ärva frälsningen (Manuskript 142, 1899). rätt

(922)(Jakobsbrevet 4:8.) Goda änglar håller Satan tillbaka – Gud har änglar, vars enda uppgift är att attrahera dem, som skall ärva frälsning. Närhelst någon tar ett steg mot Jesus till, tar Jesus ett steg mot vederbörande till. Änglarnas uppgift är, att hålla Satans krafter tillbaka (Manuskript 17, 1893). rätt

(922 ) (Efésierbrevet 6:12.) Till frestade själars undsättning – Himmelska änglar ges i uppdrag, att vaka över fåren på Kristi gröna äng. När Satan med sina bedrägliga snaror försöker att förvilla jämväl de utvalda, sätter dessa änglar i verket inflytanden, som undsätter de frestade själarna, om de tar hänsyn till Herrens Ord, blir medvetna om faran de svävar i och säger: ”Nej, jag tänker inte falla i Satans snara. Jag har en Storebror på himmelens tron, som har visat mig ömsint uppmärksamhet, och jag skall inte såra Hans kärleksfulla hjärta. Jag vet och har försäkrats om, att Han vakar över Sina barn, och bevarar dem som Sin ögonsten. Hans kärlek blir aldrig svagare. Jag har inte för avsikt, att såra Kristi hjärta; jag skall göra mitt bästa, för att inte fresta andra” (Brev 52, 1906). rätt

(922) (Uppenbarelseboken 5:9-12.) Änglar är delaktiga i den slutgiltiga triumfen – I egenskap av osynliga medarbetare, verkar änglar genom människor för att tillkännage Guds budord. Änglar har långt mera att göra med den mänskliga familjen, än vad många förmodar. På tal om änglar: ”Är inte änglarna andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen?” rätt

(922)Heliga änglar kommer att stämma in i de frälstas sång. Ehuru de inte har någon egen erfarenhet att sjunga om, ”Han har gjort oss rena i Sitt eget blod, och köpt loss oss åt Gud”, förstår de ändå vilken stor fara, som Guds folk har räddats ur. Har de inte blivit ditskickade, för att lyfta upp ett standar mot fienden? De kan verkligen förstå orsaken till den omfattande hänryckningen hos dem, som har vunnit seger genom Lammets blod och sitt vittnesbörds ord (Brev 79, 1900). rätt

(922)Änglar samarbetar med människor – Heliga, tjänande krafter från himmelen samverkar med mänskliga krafter, för att leda in alla älskare av sanning och rättfärdighet på trygga stigar. Det är de himmelska änglarnas stora nöje, att med sin ömsinta kärlek skyla själar, som återvänder till Gud; och Satan kämpar beslutsamt, för att återvinna varje själ, som har tagit emot ljus och bevis. Hans ursinniga, oavlåtliga önskan är, att få varje själ att gå förlorad. Tänker just Du ställa Dig under hans banér? rätt

(922)Medlemmar av änglahären håller ut, fast beslutna att han icke skall vinna seger. De skulle kunna undsätta varje själ i vår värld, som tågar under Satans banér, bara dessa stackars själar inte vore så ivriga att hålla sig undan deras barmhärtiga tjänande och räddande förmåga. Deras djupa och uppriktiga kärlek till de själar, för vilka Kristus dog, går ej att mäta. De skulle kunna göra dessa vilseledda själar medvetna om, hur de skall beväpna sig och bryta den förtrollning, som Satan utsatt dem för. rätt

(922)Om de bara ville betrakta Jesus, och under ett enda ögonblick i sanning och uppriktighet förnimma den kärlek, som har kommit till uttryck i det offer, som har burits fram för dem! Om de bara kunde skönja de ihärdiga ansträngningar, som Satan gör för att med sin helvetiska skugga stänga ute varje ljusstråle, som skulle kunna tränga in i sinnet och hjärtat hos personer, som nu är döda i överträdelser och synder! O, att de ville vakna upp ur sin dvala, vilket hela världen snart kommer att göra vid ljudet från Guds basun, som kommer att tillkännage Hans ankomst! ... rätt

(923)Änglar håller tillbaka de ödeläggande krafterna; de hyser nämligen en väldig omsorg om dessa upproriska söner, och vill hjälpa dem med, att återvända till fållan i trygghet och frid, för att de slutligen skall bli segervinnare, och bli frälsta, för evigt frälsta hos Guds familj i himmelen (Manuskript 29, 1900). rätt

(923 )(Johannesevangeliet 17:21.) Himmelsk atmosfär införs på jorden – Dessa himmelska väsens arbete består i, att bereda denna världs invånare på att bli Guds barn, rena, heliga, ofläckade. Likväl försätter sig inte människor, som säger sig vara Kristi anhängare, i det läget, där de förmår att ta till sig änglarnas tjänst, som därmed blir så mycket vanskligare att utföra. Änglarna, som alltid ser den himmelske Faderns anlete, skulle hellre stå vid Guds sida, i himmelens rena och helgade atmosfär; men ett verk måste utföras, för att bibringa de frestade och prövade själarna den himmelska atmosfären, för att Satan inte skall kunna göra dem olämpliga för de ställningar, som Herren önskar att de skall inneha i de himmelska salarna. rätt

(923)Furstar och andemakter i himlarna samverkar med de här änglarna i sin tjänst åt dem, som skall ärva frälsningen. Men hur tråkigt är det inte, att verket förhindras av grovheten, häftigheten, världsligheten hos män och kvinnor, som är så angelägna om att trygga sitt eget behag, att tillfredsställa sina egna önskningar, att de förlorar Guds Ord ur sikte, när detta borde vara deras lärare och vägvisare! rätt

(923)Herren tilldelar varje ängel en uppgift i denna fallna värld. Gudomlig hjälp tillhandahålls åt män och kvinnor. De har möjligheten, att samarbeta med de himmelska förståndsväsendena, att vara Guds medarbetare. Framför dem ställs utsikterna till, att vinna lämpligheten för att vara i Guds närvaro, för att kunna se Hans ansikte. Himmelska änglar verkar, för att göra en intim syskonskara av den mänskliga familjen. Kristus säger, att denna enhet skall vara av samma slag som mellan Fadern och Sonen. Hur kan människor, som är så gynnade av Gud, vara så omedvetna om sina tillfällen och förmåner? Hur kan de vägra, att ta emot den erbjudna, gudomliga hjälpen? Hur mycket är det inte möjligt för människor att vinna, om de håller evigheten för ögonen! rätt

(923)Sataniska krafter kämpar ständigt, för att vinna herraväldet över människans sinne, men Guds änglar är alltid verksamma, de stärker de veka händerna och stödjer de svaga knäna åt alla dem, som vädjar till Gud om hjälp (The Review and Herald, den 4. juli, 1899). rätt

(923)Det himmelska förbindelseledet – Guds änglar kommunicerar med och vakar över Hans folk, ja, de trycker tillbaka mörkrets makter, för att de inte skall äga någon kontroll över dem, som skall bli arvtagare till frälsning. Verkar vi i samklang med änglarna? Detta är det förbindelseled, som Herren har upprättat med människors barn (Manuskript 1, 1890). rätt

(923)Ett bestämt verk för varje ängel – Herren Jesus har gett var och en i änglafamiljen ett visst uppdrag. Människor har också ett bestämt verk att utföra för den egna själen och för andras, som blir frälsta tack vare deras inflytande. Änglar från Gud gör människors arbete verkningsfullt.... rätt

(923)Deras höga önskan är, att människor skall uppsöka sin tillflyktsort. Änglarna vakade fortlöpande över Kristus från Hans födelse till Hans inträde i de himmelska boningarna.... Änglar verkar genom mänskliga ombud, som låter sig påverkas, för att föra syndare till Gud.... rätt

(923)O, att de, som vacklar mellan två åsikter, bara kunde förstå de krafter, som hela tiden arbetar för att hålla mörkrets makter stången! Genom att framställa världsliga fördelar eller hinder för att göra Guds planer om intet, liksom genom allehanda andra tillvägagångssätt, söker Satan att uppfånga varje ljusstråle från Guds budbärare. Men om det ginge att dra undan ridån, och ögon som nu är blinda för de osynliga krafterna med återställd, andlig syn kunde skåda den ständigt pågående konflikten gällande de själar, som håller på att glida bort ifrån Kristus, vilken skillnad skulle det inte bli ibland de verksamma krafterna i denna värld! Bestämda satsningar skulle göras. Deras samlade inflytande för det goda skulle utan dröjsmål ställas till Kristi förfogande. De skulle bli medvetna om Guds änglars stora engagemang för själar, som nu slösar bort de möjligheter och förmåner, vilka är så väsentliga för att de i praktiken skall kunna lära känna Gud och Jesus Kristus, som Han har sänt (Manuskript 29, 1900). rätt

(924)

Kapitel 2

(924)10 (Hebréerbrevet 5:8, 9; Jesaja 53:10). Då de himmelska krafterna måste skiljas åt – Vår frälsnings Anförare blev fullkomlig genom lidande. Hans själ gjordes till ett syndaoffer. Det fruktansvärda mörkret måste innesluta Hans själ, därför att Faderns kärlek och favör avlägsnats; Han stod nämligen i syndarens ställe, och detta mörker måste varje syndare uppleva. Den Rättfärdige måste lida Guds fördömelse och vrede, fast inte på grund av någon hämndgirighet; ty Gud längtade av hela Sitt brustna hjärta, då Sonen, den oskyldige, drabbades av syndens straff. Detta skiljande av de gudomliga krafterna kommer aldrig att upprepas under evärdliga tider (Manuskript 93, 1899). rätt

(924)14 (se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 27:50; 3:14-17). Satan besegrades vid korset – Han [Kristus] vann över Satan i samma typ av väsen, som Satan segrade över i Eden. Fienden betvingades av Kristus i dennes mänskliga natur. Frälsarens gudomliga makt låg fördold. Han vann seger som människa, genom att lita på att Gud skulle skänka Honom den nödvändiga kraften därtill (The Youth’s Instructor, den 25. april, 1901). rätt

(924) (Hebréerbrevet 12:3; Första Moseboken 3:15; Andra Timoteusbrevet 1:10; Första Petrusbrevet 2:24.) Kristus segerrik i döden – Kristus naglades fast vid korset, likväl vann Han segern. Hela ondskans här gaddade sig samman i ett försök, att knäcka Honom, som var världens Ljus, den Sanning, som låter människor bli frälsta. Men sammanslutningen säkrade ingen fördel. För varje steg framåt, kom Satan bara närmare sin egen, eviga undergång. Förvisso uthärdade Kristus syndares mot Honom riktade vrånghet. Men varje smärta, som Han uthärdade, bidrog till att krossa grundvalen hos fiendens rike. Satan sårade Kristi häl, men Kristus sårade Satans huvud. Genom att dö, tog Frälsaren knäcken på honom, som ägde makten över döden. I själva det ögonblick, då döden slukade sitt offer, besegrades döden själv; ty med Sin död släppte Kristus fram liv och odödlighet genom evangeliet. rätt

(924)Guds Son hade aldrig varit mera älskad av Sin Fader, av den himmelska familjen, eller av invånarna i de icke fallna världarna, än då Han ödmjukade Sig Själv till att bära vanära, förödmjukelse, skam och nesa. Genom att bli syndabäraren, befriade Han mänskosläktet från syndens förbannelse. I Sin egen kropp betalade Han priset för det, som Satans makt över mänskligheten beror på – synden (The Youth’s Instructor, den 28. juni, 1900). rätt

(924)14-18 (Hebréerbrevet 1:3; Johannesevangeliet 1:1-3, 14; Filipperbrevet 2:5-8; se EGW:s anmärkning om Markusevangeliet 16:6; Lukasevangeliet 22:44; Romarbrevet 5:12-19; Hebréerbrevet 3:1-3). Gud nådde fram till människorna genom en annan människa – Kristus allena förmådde att stå för Gudomen. Han, som hade befunnit Sig i Faderns närvaro från begynnelsen, Han som var den osynlige Gudens uttryckliga avbild, var ensam om att kunna fullborda verket. Ord räckte inte till, för att uppenbara Gud för världen. Genom ett liv i renhet, ett liv kännetecknat av fullständig förtröstan på och underkastelse för Guds vilja, ett liv i sådan ödmjukelse, att till och med den högste seraf i himmelen skulle ha ryggat undan för det, måste Gud uppenbaras för mänskligheten. För att lyckas med den saken, höljde vår Frälsare Sin gudomlighet med mänsklig natur. Han använde Sig av en människas förmågor, ty blott genom att bruka dessa var det möjligt för Honom, att bli förstådd av människorna. Endast en människa kunde nå människorna. Han levde ut Guds sinnelag genom den mänskokropp, som Gud hade berett åt Honom. Han välsignade världen, genom att leva ut Guds liv i mänskligt kött, varigenom Han visade att Han hade makt till att förena det mänskliga med det gudomliga (The Review and Herald, den 25. juni, 1895). rätt

(924)Kristus intog vår plats i världsalltet – Ledd av impulsen från Sin mäktiga kärlek, bytte Han plats med oss i universum, och erbjöd alltings Styresman att behandla Honom som företrädare för mänskofamiljen. Han gjorde Sig till ett med våra angelägenheter, blottade bröstet för dödsstöten, tog människans skuld och straff på Sig, och bar fram å människans vägnar ett fullödigt offer åt Gud. Tack vare denna försoning, har Han makt att åt människan erbjuda fullkomlig rättfärdighet och fullständig frälsning. Var och en, som tror på Honom som personlig Frälsare, skall inte gå under, utan ha evigt liv (The Review and Herald, den 18. april, 1893). rätt

(925)Kristus mötte människan som människa – Sedan Han lämnat himmelens kungliga salar, kom Kristus till vår värld för att åskådliggöra Sin Faders karaktär, och härigenom bistå mänskligheten på dess väg åter till trofasthet. Människorna bar Satans avbild, och Kristus kom för att Han skulle skänka dem moralisk kraft och verkan. Han kom som ett hjälplöst spädbarn, iförd den natur vi äger. ”Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod”. Han kunde inte komma i form av en ängel; för med mindre Han mötte människan som människa, och visade genom Sin förbindelse med Gud, att gudomlig kraft getts till Honom på samma sätt som den ges till oss, kunde Han inte vara ett fullkomligt föredöme för oss. Han kom i ödmjukhet, för att den enklaste person på jordens yta inte skulle kunna skylla på sin fattigdom, eller okunskap, och säga: På grund av detta kan jag inte lyda Herrens lag. Kristus höljde Sin gudomlighet med mänsklighet, för att det mänskliga skulle komma i beröring med det mänskliga; för att Han skulle leva med människorna och utstå alla deras prövningar och vanskligheter. Han blev frestad i allt liksom vi, men förblev utan synd. I egenskap av människa insåg Han, vilka frestelser människor utsetts för (Manuskript 21, 1895). rätt

(925) (Första Timoteusbrevet 2:5; Första Johannesbrevet 2:1, 2; Uppenbarelseboken 3:4.) Den mänsklige Kristi dämpade härlighet – I det att vi betraktar Kristus med trons öga, inser vi behovet av att bli rena i tanke och heliga till karaktären. Kristus uppmanar oss till, att nalkas Honom, och lovar, att Han skall nalkas oss. När vi tittar på Honom, ser vi den osynlige Guden, som klädde Sin gudomlighet med mänsklighet, för att Han i egenskap av människa skulle sprida en dämpad och mjuk härlighet, så att det skulle gå att fästa blicken på Honom, utan att våra själar skulle förintas av Hans fulla strålglans. Vi skådar Gud genom Kristus, vår Skapare och Återlösare. Det är vår förmånsrätt, att begrunda Jesus i tro, och se Honom stå mellan mänskligheten och den Eviges tron. Han är vår Sakförare, som frambär våra böner och offergåvor som andliga offer till Gud. Jesus är den stora, syndfria försoningen, och tack vare Hans förtjänst, kan Gud och människan samtala med varandra. rätt

(925)Kristus har tagit med Sig Sina mänskliga egenskaper in i evigheten. Han står inför Gud som vårt släktes företrädare. När vi blir iklädda Hans rättfärdighets vigseldräkt, blir vi ett med Honom, och då säger Han om oss: ”de skall vandra tillsammans med mig i vita kläder, ty de är värdiga.” Hans heliga kommer att se Honom i Hans härlighet, utan någon nedtonande slöja mellan sig och Honom (The Youth’s Instructor, den 28. oktober, 1897). rätt

(925) (Jesaja 59:20.) Mänsklig natur, men icke mänsklig syndfullhet – Han [Kristus] skulle inta Sin plats som mänsklighetens överhuvud, genom att ikläda Sig människans natur, men inte hennes syndfullhet. I himmelen hördes rösten: ”Återlösaren skall komma till Sion och till dem i Jakob som vänder om från sin överträdelse, säger HERREN” (The Signs of the Times, den 29. Maj, 1901). rätt

(925) (Hebréerbrevet 9:11-14, 22; Rut 4:13, 14.) De levandes och de dödas Gud – I egenskap av syndbärare, samt präst och mänsklighetens företrädare inför Gud, trädde Han in i mänsklighetens liv, ja, Han klädde Sig i vårt kött och blod. Livet finns i det levande, livskraftiga blodomloppet, vilket blod utgavs för världens liv. Kristus åstadkom en fullständig försoning, genom att betala lösen för oss med Sitt liv. Han föddes utan en fläck av synd, men kom till världen på samma sätt som mänskofamiljen. Han ägde ingen låtsaskropp, utan Han tog på Sig mänsklig natur, och deltog i människornas liv. rätt

(925)I enlighet med den lag, som Kristus personligen utfärdade, köpte den närmaste släktingen tillbaka det tillspillogivna arvet. Jesus Kristus lade ifrån Sig Sin konungsliga skrud, Sin kungakrona, och klädde Sin gudomlighet med det mänskliga, för att bli ersättare och borgensman för mänskligheten, så att då Han dog som människa, skulle Han betvinga honom, som kontrollerade döden. Det här kunde Han inte ha gjort som Gud, men eftersom Han kom som människa, kunde Kristus dö. Med hjälp av döden besegrade Han döden. Kristi död beseglade döden åt honom, som styrde över döden, och öppnade gravens portar åt alla, som tar emot Honom som sin personlige Frälsare. rätt

(926)Kristus tillkännagav över Josefs öppnade grav: ”Jag är uppståndelsen och livet.” Han, världens Återlösare, har sårat ormens huvud, berövande honom all makt, att någonsin framgångsrikt stinga människan likt en skorpion; ty Han har fört fram liv och odödlighet i ljuset. Portarna till evigt liv öppnas på vid gavel för alla, som tror på Jesus Kristus. Alla troende, som genomgår en naturlig död, har, genom att de äter Guds Sons kött och dricker Hans blod, evigt liv i sig, vilket är Jesu Kristi liv. Med Sin död har Jesus gjort det omöjligt för dem, som tror på Honom, att dö för evigt.... rätt

(926)Kristus levde och dog som människa, för att Han skulle kunna vara Gud åt både de levande och de döda. Det gjordes, för att göra det omöjligt för människorna, att gå miste om det eviga livet, under förutsättning att de tror på Honom. Mäns och kvinnors liv är dyrbara i Guds ögon; för Kristus har köpt deras liv, genom att bli avrättad i deras ställe. På så sätt möjliggjorde Han för oss, att uppnå odödlighet (Brev 97, 1898). rätt

(926)Skaparen och det skapade förenas i Kristus – I Kristus förenades det gudomliga och det mänskliga – Skaparen och det skapade. Guds natur, vars lag hade blivit överträdd, och Adams natur, överträdaren, möts i Jesus – Guds Son, och Människosonen. Och efter att med Sitt eget blod ha betalat återlösningens pris, efter att ha genomgått människans erfarenhet, efter att å människans vägnar ha stått ansikte mot ansikte med frestelsen och övervunnit den, efter att ha burit på syndens skam och skuld – trots att Han Själv var syndfri – har Han blivit människans Rättegångsbiträde och Medlare. Vilken försäkran ges inte här åt den frestade och kämpande själen, ja, vilken försäkran ges inte här åt det åsyna universum, att Kristus är ”en barmhärtig och trogen överstepräst” (Manuskript 141, 1901)! rätt

(926)Människans sinne från Eden återställs – Jesus blev människa, för att medla mellan människor och Gud. Han klädde Sin gudomlighet med mänsklig natur, Han umgicks med mänskosläktet, för att med Sin långa mänskoarm hålla om mänskligheten, och med Sin gudomsarm gripa tag i Guds tron. Och detta skedde, för att Han i människan skulle återställa det ursprungliga sinnet, som hon förlorade i Eden på grund av Satans sluga lockelse; därmed skulle människan inse, att det är för hennes nuvarande och eviga bästa, att hon lyder Guds krav. Olydnad ligger inte i linje med den natur, som Gud skänkte människan i Eden (Brev 121, 1897). rätt

(926) (Andra Petrusbrevet 1:4.) En gudomlig kultur för kristna – Gudomlig kultur medför fulländning. Under förutsättning att verket utförs i nära samband med Gud, vinner människan, genom Kristus, dag efter dag seger och ära i striden. Tack vare den henne tilldelade nåden segrar hon, och försätts i trygghet. I sitt förhållande till Kristus blir hon ben av Hans ben, kött av Hans kött, ett med Kristus i ett särpräglat förhållande, eftersom Kristus iklädde Sig det mänskliga. Han blev utsatt för frestelse, varigenom Han, så att säga, riskerade Sina gudomliga karaktärsegenskaper. Med sina noga utstuderade frestelser sökte Satan ständigt, att få Kristus att ge efter för frestelse. Människan måste gå igenom samma erfarenheter, som Kristus gick igenom. Liksom Kristus besegrade varje frestelse, som Satan slungade emot Honom, skall människan besegra varje frestelse, som Satan slungar emot henne. Och de, som ihärdigt eftersträvar att segra, görs så grundligt till ett med Kristus, att himmelens änglar inte kan förstå det. rätt

(926)Mäns och kvinnors gudomliga kultur mognar fullt ut endast i den omfattning, som de blir delaktiga av gudomlig natur. Alltså kan de vinna seger, såsom Kristus vann seger åt dem. Tack vare den tillhandahållna nåden, går det att försätta den fallna människan i säkerhet. Genom att anstränga sig, genom att tålmodigt förtrösta och tro på Jesus Kristus, genom att troget fortsätta att göra det goda, kan hon uppnå andlig seger (Brev 5, 1900). rätt

(926)Lydnad i allting möjlig genom Kristus – Kristus kom till jorden, iklädde Sig mänsklig natur och intog ställningen som människans företrädare, för att i den stora striden med Satan visa att människan, såsom Gud skapat henne och förbunden med Fadern och Sonen, visst kunde lyda varje gudomligt krav (The Signs of the Times, den 9. juni, 1898). rätt

(926)16 (Filipperbrevet 2:5-8). Jesus är syndares vän – Jesus kom inte till världen som en ljusets ängel; vi skulle inte ha mäktat med Hans härlighet, i fall Han gjort det. En ängel vid Kristi grift uppvisade en sådan utomordentlig strålglans, att de romerska vakterna föll maktlösa till marken. I det att ängeln kom ifrån himlarna, klöv han mörkret längs sin stig, varvid hans härlighet överväldigade vaktposterna; de föll som döda till marken. Antag, att Jesus hade anlänt med en ängels härlighet, då skulle Hans strålglans ha utsläckt dödliga människors bräckliga livslåga. rätt

(927)För vår skull tog Jesus bort Sin härlighet; Han klädde Sin gudomlighet i mänsklig natur för att nå fram till människorna, för att Hans personliga närvaro skulle finnas ibland oss, för att vi skulle bli medvetna om att Han kände till samtliga våra prövningar, och kände med oss i vår sorg, för att varje son och dotter till Adam skulle förstå, att Jesus är syndares vän (The Signs of the Times, den 18. april, 1892). rätt

(927)Inte änglars, utan människors, natur – Herren Jesus har gjort en väldig uppoffring, för att möta människan på hennes nivå. Han iförde Sig inte änglars natur. Han kom inte, för att frälsa änglar. Det är Abrahams säd, som Han bistår. ”Ty jag har inte kommit för att kalla de rättfärdiga, utan syndare till omvändelse.”* Kristus bispringer mänskligheten, genom att ha antagit dess natur (Brev 97, 1898). * Reformations-Bibeln. Övers. anm. rätt

(927)17 (Filipperbrevet 2:7, 8; Kolosserbrevet 2:10; 1:4; se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 4:14-16). Kristus omslöt mänskligheten – Tack vare att Han lydde samtliga Guds bud, åstadkom Kristus människans återlösning. Detta skedde inte genom att förvandla Sig till något främmande, utan genom att innesluta mänskligheten i Sig Själv. På detta sätt skänkte Kristus en tillvaro, genom att skänka den Frälsaren. Att låta mänskligheten omslutas av den Smorde, att återföra det fallna släktet till enhet med Gudomen, är det som frälsningen går ut på. Kristus antog mänsklig natur, för att människorna skulle bli ett med Honom, såsom Han är ett med Fadern, för att Gud måtte älska människan, såsom Han älskar Sin enfödde Son, på det att människorna måtte bli delaktiga av den gudomliga naturen och bli fullständiga i Honom (The Review and Herald, den 5. april, 1906). rätt

(927)18 (kap. 4:15; 5:7, 8; Johannesevangeliet 14:30; se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 4:1-11; Första Johannesbrevet 2:1). Jesu förfining – Jag skulle önska, att vi kunde begripa innebörden av orden Kristus ”blev plågad och frestad”.* Även om Han var fri ifrån syndens nedsmutsning, gjorde den förfinade känsligheten hos Hans heliga natur beröring med ondskan outsägligt plågsam för Honom. Men iförd mänsklig natur, mötte Han ärkeavfällingen ansikte mot ansikte, och på egen hand stod Han emot tronfienden. Inte ens med en tanke vek Kristus ned Sig inför frestelsens kraft.{7BC.4} * Reformations-Bibeln. I King James Version heter det, att Kristus ”blev plågad av att bli frestad”. Övers. anm. rätt

(927)Satan finner någon punkt i människors hjärtan, där han kan vinna fotfäste; en syndig önskan omhuldas, varigenom hans frestelser hävdar sin makt. Men Kristus tillkännagav om Sig Själv: ”denna världens furste kommer. Och han har ingenting i mig.”* Frestelsens stormar brakade lös över Honom, men de kom Honom aldrig att avvika från Sin trohet mot Gud (The Review and Herald, den 8. november, 1887).{7BC.5} * Reformations-Bibeln. Övers. anm. rätt

(927)Det gick inte, att dra ned Jesus i eller tränga Honom till synd – Har vi glömt bort, att Jesus, himmelens Majestät, led av att bli frestad? Jesus lät inte fienden dra ned Honom i otrons dy, eller att tränga Honom ut i modstulenhetens och förtvivlans gyttja. Dock saknar många stackars själar den rätta moraliska kraften, eftersom de inte fullgör Kristi ord (Brev 43, 1892). rätt

(927)Kraft utlovas åt trons barn – I mänsklig svaghet skulle Kristus möta frestelserna från en, som ägde krafterna hos den högre natur, som Gud hade tilldelat änglafamiljen. Dock var Kristi mänskliga person förenad med det gudomliga, och i denna kraft skulle Han komma att stå emot alla de frestelser, som Satan skulle komma på emot Honom, och likväl hålla Sin själ ofläckad av synd. Och denna kraft till seger skulle Han komma att skänka varje son och dotter åt Adam, som i tro skulle komma att ta till sig de rättfärdiga egenskaperna hos Hans sinnelag (The Review and Herald, den 28. januari, 1909). rätt

(927)

Kapitel 3

(927)Närvaron av Jesus Kristus, inhöljd i molnstoden på dagen och i eldstoden på natten, följde med folket på dess vandring i ödemarken. Förbundets Ängel kom i Guds namn, i egenskap av Israels osynlige ledare. Guds Son är högre, än Mose över Sitt eget hus, ja, högre än den högste ängel. Han bär namnet Herren på Sin biskopshuva, medan Israels namn står skrivet på bröstskölden. Kristus iförde Sig mänsklig natur, för att det mänskliga skulle vidröra människan. I mänsklig gestalt ödmjukade Han Sig Själv, och blev tjänare, men i egenskap av Guds Son stod Han över änglarna. Tack vare Hans liv som människa kan människan bli delaktig av gudomlig natur. I egenskap av himmelens Majestät var Han upphöjd över änglarna, och i samband med Sitt förlossningsverk bär Han i famnen alla, som har tagit emot Honom och trott på Hans namn (Brev 97, 1898). rätt

(928)3. Se EGW:s anmärkning om Johannesevangeliet 1:14.

6. Se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 4:14; Uppenbarelseboken 3:3. rätt

(928)12 (Hebréerbrevet 11:6). Det ges ingen uppmuntran till otro – Det förekommer ingen uppmuntran till att inte tro. Herren ger upprepade gånger prov på Sin nåd och kraft, och därav bör vi lära oss, att det alltid under alla omständigheter är gynnsamt att omhulda tro, att tala tro, att agera ut tro. Vi skall inte låta våra hjärtan och händer försvagas, genom att ge utrymme åt misstänksamma individer att så tvivel och bristande tillit i våra hjärtan [Hebréerbrevet 3:12 anförs] (Brev 97, 1898). rätt

(928)Studera för att tro och lyda – Herren verkar tillsammans med människans vilja och handlingsförmåga. Det är varje persons förmån och skyldighet, att ta Gud på Hans ord, att tro på Jesus som sin egen Frälsare, och att reagera ivrigt, omgående, på de nåderika maningar, som Han kommer med. Personen skall studera, för att tro på och lyda Skriftens gudomliga instruktion. Han eller hon skall inte grunda sin tro på känslor, utan på Guds belägg och Hans Ord (Manuskript 3, 1895).

14. Se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 4:15. rätt

(928)

Kapitel 4

(928)9, 11 (se EGW:s anmärkning om Ordspråksboken 31:27). Den vila, som kommer av arbete – [Hebréerbrevet 4:9, 11 anförs.] Den vila, som här omtalas, är nådens vila, som säkras genom att följa receptet på idogt arbete. De, som av Jesus lär sig att ta efter Hans långmodighet och saktmod, finner vila i att praktisera Hans läxor. Det är inte genom slöhet, självisk maklighet och nöjesjakt, som vila vinns. De, som är ovilliga att ge Herren trogen, uppriktig, kärleksfull tjänst, kommer inte att finna någon andlig vila vare sig i detta liv eller i det tillkommande. Blott genom allvarligt menat arbete uppstår frid och fröjd i den Helige Ande – lycka på jorden och härlighet hädanefter. rätt

(928)Låt oss därför arbeta. Tala ofta ord, som blir till styrka och inspiration hos åhörarna. På det hela taget är vi alldeles för likgiltiga i vårt inbördes umgänge. Det faller oss ur minnet, att våra medarbetare ofta är i behov av hoppfulla och uppmuntrande ord. När någon råkat i bryderi, kalla då på honom och tala tröstens ord. Detta är sann vänskap (Manuskript 42, 1901). rätt

(928)12 (se EGW:s anmärkning om Johannesevangeliet John 17:17). Avlägsna överflödet på jag – Praktisk sanning måste införas i livet, och Ordet måste, likt ett skarpt, tveeggat svärd, låtas hugga bort överflödet på jagiskhet, som förekommer i våra karaktärer [Hebréerbrevet 4:12 anförs] (Brev 5, 1897). rätt

(928)Ordets omvandlande kraft – Ordet gör den stolte ödmjuk, den vrånge och halsstarrige saktmodig och ångerfull, den olydige lydig. De syndfulla vanor, som faller sig naturliga för människan, vävs in i dagens göranden och låtanden. Men Ordet skär bort de köttsliga begären. Det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. Det skiljer led och märg åt, det tar bort lustarna ur köttet, varvid människor blir villiga att lida för sin Herre (Manuskript 42, 1901).

13. Se EGW:s anmärkning om Ordspråksboken 16:2; Uppenbarelseboken 3:1-4; 20:12, 13. rätt

(928)14 (kap. 3:6, 14; 10:23; se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 3:3). Frågor att noga betänka – [Hebréerbrevet 4:14 anförs.] Hur lyder vår bekännelse? Vi bekänner oss till att följa Kristus. Vi hävdar oss vara kristna. Nå, visar vi verklig likhet med Kristus? Tjänar vi Frälsaren förnuftsmässigt? Strömmar Guds kärlek ständigt från oss till andra? Bekänner vi, i ord och gärning, vår Förlossare? Rättar vi våra liv efter Hans heliga grundsatser? Är vi rena och fläckfria? Kristna måste hålla fast vid sin bekännelse ända till slutet. Det är inte nog, att bekänna sig till tron. Samtliga prövningar måste uthärdas tåligt och varje frestelse modigt stås emot. Tron kan endast vidmakthållas, genom att pröva den kristna religionen i praktiken, varigenom bevisas dess omvandlande kraft och sannheten hos dess löften (Manuskript 42, 1901). rätt

(929)14-16 (kap. 2:17; 7:24-26; Romarbrevet 8:34; Första Johannesbrevet 2:1). Skeden hos Kristi tjänstgöring som präst – [Hebréerbrevet 4:15 anförs.] Guds Son ... har uppfyllt Sitt löfte, och har stigit upp i himlarna, för att ikläda Sig rollen som den himmelska härskarans regent. Han fullföljde ett skede av Sin tjänstgöring som präst, genom att dö på korset för det fallna släktet. Han förverkligar nu ett nytt skede, genom att framlägga den ångerfulle, troende syndarens fall inför Fadern, varvid Han inför Gud framställer Sitt folks offergåvor. Eftersom Han ifört Sig mänsklig natur och i denna natur segrat över fiendens frestelser, och enär Han äger gudomlig perfektion, har Han fått i uppdrag att döma världen. Var och en kommer att måsta stå inför Honom och få sitt fall bedömt. Han kommer att förkunna Sitt domslut, och löna var och en efter hans eller hennes gärningar (Manuskript 42, 1901). rätt

(929)15 (Hebréerbrevet 3:14; Matteusevangeliet 4:1-11; 19:17; Johannesevangeliet 10:30; Andra Petrusbrevet 1:4; Uppenbarelseboken 3:21; se EGW:s anmärkning om Markusevangeliet 16:6; Johannesevangeliet 1:1-3, 14; Romarbrevet 5:12-19; Kolosserbrevet 2:9, 10; Första Johannesbrevet 2:1). Inte ett spår av ofullkomlighet hos Kristus – De, som påstår att det var omöjligt för Kristus att synda, kan aldrig tro att Han verkligen iförde Sig mänsklig natur. Men visst frestades Kristus i verkligheten, och inte bara av Satan i ödemarken, utan livet igenom, från barndom till vuxen ålder? Han frestades i allt liksom vi, och eftersom Han framgångsrikt stod emot frestelser av alla de slag, utgör Han ett fullkomligt föredöme för människan, och tack vare de tillräckliga resurser som Kristus har ställt till förfogande, kan vi bli delaktiga av gudomlig natur, sedan vi kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen. rätt

(929)Jesus säger: ”Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron.” Här läggs grunden till vår bekännelse och trosvisshet, som vi måste hålla fast vid till slutet. Om nu Jesus stod emot Satans frestelser, kommer Han att hjälpa oss att stå emot också. Han kom för att bringa gudomlig hjälp, att knyta till mänsklig ansträngning. rätt

(929)Jesus var fri från all synd och irrlära; det förekom inte minsta antydan till ofullkomlighet i Hans liv eller sinnesart. Han upprätthöll en fläckfri renhet under de svåraste omständigheter. Förvisso tillkännagav Han: ”Ingen är god utom en, och det är Gud”; men Han sade också: ”Jag och Fadern är ett.’” Jesus talar både om Sig Själv och om Fadern som Gud, och hävdar att Han personligen äger fullkomlig rättfärdighet (Manuskript 141, 1901). rätt

(929)En Guds eller en människas lydnad? – Kristi segervinning och lydnad åstadkoms som sann människa. Vi drar många felaktiga slutsatser på grund av våra felaktiga åsikter om vår Herres mänskliga natur. När vi tillskriver Hans mänskliga natur en kraft, som människan inte kan ha i sina strider mot Satan, ödelägger vi helheten hos Hans mänskliga person. Sin gottskrivna nåd och kraft skänker Han åt alla, som tar emot Honom i tro. rätt

(929)Kristi lydnad mot Sin Fader var samma lydnad, som krävs av människan. Människan förmår icke, att tygla Satans frestelser utan gudomlig kraft i sitt inre. Likadant förhöll det sig med Jesus Kristus; Han kunde gripa fatt i gudomlig kraft. Han kom ej till vår värld, för att visa en mindre Guds lydnad mot en större Gud, utan som människa för att lyda Guds heliga lag, och härigenom är Han vårt föredöme. Herren Jesus kom inte till vår värld, för att visa, vad en Gud förmår att göra, utan vad en människa förmår att göra, genom tro på Guds makt att hjälpa i varje nödläge. Genom tron är det meningen, att människan skall bli delaktig i gudomlig natur, och att vinna seger över varje frestelse, som hon utsätts för. rätt

(929)Nu fordrar Herren, att varje son och dotter till Adam, genom tro på Jesus Kristus, skall tjäna Honom i den mänskliga natur, som vi faktiskt äger. Herren Jesus har överbryggat svalget, som orsakats av synden. Han har förbundit jorden med himmelen, och den begränsade människan med den obegränsade Guden. Jesus, världens Återlösare, kunde bara hålla Guds bud på samma sätt, som mänskligheten kan hålla dem (Manuskript 1, 1892). rätt

(929) (Hebréerbrevet 2:14.) Kristus höll Sig på människornas nivå – Satan trodde, att han med sina frestelser kunde lura världens Frälsare till, att ta ett överilat steg och visa Sin gudomliga makt.... rätt

(930)Det var en svår uppgift för livets Furste, att förverkliga den plan Han åtagit Sig för människans frälsning, då Han klädde Sin gudomlighet med mänsklig natur. Han hade ärats i de himmelska salarna, och var bekant med oinskränkt makt. Det var lika vanskligt för Honom, att hålla Sig på mänsklighetens nivå, som det är för människor att stiga högre, än sina urartade naturer, och bli delaktiga av gudomlig natur. rätt

(930)Kristus utsattes för de svåraste prov, som krävde Hans samlade själsförmögenheters kraft för att vid fara motstå lockelsen, att bruka Sin makt för att skydda Sig mot den, och därmed triumfera över mörkrets furste. Satan visade sin kunskap om de svaga punkterna hos mänskohjärtat, och satsade sitt allt för dra nytta av de svaga punkterna hos den mänskliga natur, som Kristus hade ifört Sig, för att betvinga hans frestelser å människans vägnar (The Review and Herald, den 1. april, 1875). rätt

(930)Ingen särskild anpassning för lydnad – Vi skall inte lägga Kristi lydnad i ett eget fack, som något Han var särskilt lämpad för, genom Sin särskilda, gudomliga natur, ty Han stod inför Gud som människans ombud och frestades som människans ersättare och borgensman. I fall Kristus hade haft en bestämd kraft, som människan inte har rätt till, skulle Satan ha gjort kapital av det faktumet. Kristi verk gick ut på, att befria människan från Satans kontroll, och det var möjligt på blott ett sätt – att komma som människa, frestas som människa, visa lydnad som människa (Manuskript 1, 1892). rätt

(930)(Andra Korintierbrevet 5:19) Gud uthärdade frestelse i Kristus – Gud befann Sig i Kristus i mänsklig gestalt, och gick igenom alla frestelser, som människor möter; å våra vägnar tog Han del i den sorgliga mänskonaturens lidande och prövningar (The Southern Work, den 10. december, 1907).

15, 16. Se EGW:s anmärkning om Efésierbrevet 2:18.

16. Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 3:13-17. rätt

(930)

Kapitel 5

7, 8. Se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 2:18.

8, 9. Se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 2:10.

9-12. Se EGW:s anmärkning om Första Korintierbrevet 3:1, 2. rätt

(930)

Kapitel 6

(930)

Kapitel 7

22. Se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 8:6, 7.

24-26. Se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 4:14-16.

24-28. Se EGW:s anmärkning om Romarbrevet 8:26, 34. rätt

(930)25 (Hebréerbrevet 9:24; Romarbrevet 8:34; Första Timoteusbrevet 2:5; Första Petrusbrevet 2:24; Första Johannesbrevet 2:1; se EGW:s anmärkning om Romarbrevet 3:20-31; Hebréerbrevet 9:11, 12; 10:19-21). ”Jag tänker ta deras synder på mig.” – Vad gör Kristus i himmelen? Han vädjar för oss. Genom Hans verk, sprids Guds härlighet över himmelens tröskel och kommer att stråla över varje själ, som öppnar själens fönster mot himmelen. När de uppriktiga och syndaångrandes böner stiger upp till himmelen, säger Kristus till Fadern: ”Jag tänker ta deras synder på mig. Låt dem stå utan skuld inför Dig.” I det att Han tar deras synder från dem, fyller Han deras hjärtan med det underbara skenet från sanning och ljus (Manuskript 28, 1901). rätt

(930) (Hebréerbrevet 8:1, 2; Andra Petrusbrevet 1:10; Uppenbarelseboken 8:3, 4.) Villkoren för vår utkorelse – [Hebréerbrevet 7:25 anförs]. Genom Sitt fläckfria liv, Sin lydnad, Sin död på Golgatas kors, vädjade Kristus för det förlorade släktet. Och nu går Anföraren för vår frälsning inte emellan för oss enbart med vädjanden, utan i egenskap av erövrare görande Sin seger gällande. Hans uppoffring är fullständig, och som vår medlare utför Han Sitt självpåtagna verk, varvid Han inför Gud håller rökelsekaret med Sina egna fläckfria förtjänster och Sitt folks böner, bekännelser och tacksägelse. Parfymerad med väldoften från Hans rättfärdighet, stiger rökelsen upp till Gud som vällukt. Offergåvan är i allt godtagbar, och tillgivelse ges för all överträdelse. För den sanne troende är verkligen Kristus prästen i helgedomen, som tjänstgör för honom där och talar genom Guds utsedda språkrör. rätt

(931)Kristus förmår att till det yttersta frälsa alla, som kommer till Honom i tro. Han renar dem från all nedsmutsning, bara de låter Honom göra det. Men i fall de klänger sig fast vid sina synder, går det helt enkelt inte att frälsa dem; ty Kristi rättfärdighet döljer ingen synd, som man inte har ångrat. Gud har tillkännagett, att de som tar emot Kristus som sin Förlossare och erkänner Honom som Den, som tar bort all synd, erhåller förlåtelse för sina överträdelser. De här är villkoren för vår utkorelse. Människans frälsning beror på, att hon tar emot Kristus i tro. De, som vägrar att ta emot Honom, går miste om evigt liv, eftersom de vägrar att tillgodogöra sig det enda medel, som Fadern och Sonen har tillhandahållit för en döende världs undsättning (Manuskript 142, 1899). rätt

(931)Den personliga arten hos Kristi vädjande – Kristus vakar. Han känner till allt om våra bördor, våra faror och våra vanskligheter; och Han fyller munnen med sakskäl å våra vägnar. Han anpassar Sina vädjanden till varje själs behov, liksom Han gjorde i fallet med Petrus.... Vår Advokat fyller Sin mun med sakskäl, för att lära Sina prövade, frestade anhängare att ta spjärn mot Satans frestelser. Han tolkar varje rörelse från fienden. Han leder händelsernas gång (Brev 90, 1906).

25-27. Se EGW:s anmärkning om Romarbrevet 8:34.

26. Se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 9:14. rätt

(931)

Kapitel 8

(931)1, 2 (Romarbrevet 12:4, 5; Första Korintierbrevet 12:27; se EGW:s anmärkning om Romarbrevet 8:26, 34; Hebréerbrevet 7:25; 9:24). Tabernaklet en bild av den kristna församlingen – Det judiska tabernaklet var en bild av den kristna församlingen.... Församlingen på jorden, bestående av dem som är trofasta och trogna mot Gud, är det ”sanna tabernaklet”, där Förlossaren är präst. Gud, och inte människan, reste detta tält på en hög, förnämlig plattform. rätt

(931)Detta tabernakel eller tält är Kristi kropp, och från norr, syd, öst och väst samlar Han in dem, som skall komma att utgöra Hans lekamen.... Ett heligt tabernakel består av dem, som tar emot Kristus som sin personlige Frälsare.... Kristus är den tjänstgörande prästen i det sanna tältet, översteprästen åt alla, som tror på Honom som en personlig Förlossare (The Signs of the Times, den 14. februari, 1900). rätt

(931)5. Se EGW:s anmärkning om Andra Korintierbrevet 3:7-11. rätt

(931)5-13 (kap. 10:16-18; 12:24; Jeremia 31:31; Johannesevangeliet 1:12). Det nya förbundets grundval är barmhärtighet – Det nya förbundets välsignelser vilar blott på barmhärtighet, i form av tillgivelse för orättfärdighet och synder. Herren slår noga fast: Jag skall göra si och så för alla, som vänder om till Mig, varvid de gör avkall på det onda och väljer det goda. ”Jag skall i nåd förlåta dem deras missgärningar, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.” Alla, som ödmjukar sina hjärtan och erkänner sina synder, finner barmhärtighet och nåd samt försäkran. Har Gud, i det att Han visat syndaren barmhärtighet, upphört att vara rättfärdig? Har Han vanärat Sin okränkbara lag, och kommer Han hädanefter att se mellan fingrarna med överträdandet av den? Gud är sann och äkta. Han förändras ej. Villkoren för frälsning är alltid desamma. Liv, evigt liv, ges åt alla, som lyder Guds lag.... rätt

(931)Under det nya förbundet, är villkoren för att vinna evigt liv desamma som under det gamla – fullkomlig lydnad. Under det gamla förbundets tid förekom det många överträdelser av fräck, övermodig karaktär, som saknade bestämda försoningsoffer i lagen. Genom det nya och bättre förbundet har Kristus uppfyllt lagens krav för lagens överträdare, om de tar emot Honom i tro som personlig Frälsare. ”Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn”. Barmhärtighet och förlåtelse utgör belöningen åt alla, som kommer till Kristus förlitande sig på Hans förtjänster, för att få sina synder strukna. Genom det bättre förbundet renas vi från synden genom Kristi blod (Brev 276, 1904).

6. Se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 9:11, 12. rätt

(932)6, 7 (kap. 7:22; 10:19, 20; 13:20; Matteusevangeliet 27:51; Lukasevangeliet 10:27, 28; Andra Korintierbrevet 3:6-9). Villkoren i Guds förbund – Guds folk blir rättfärdiggjorda genom tillämpningen av det ”bättre förbundet”, beroende på Kristi rättfärdighet. Ett förbund är en överenskommelse, genom vilken flera parter binder sig själva och varandra vid uppfyllandet av vissa villkor. Alltså ingår människan en överenskommelse med Gud om, att rätta sig efter villkoren, som nogsamt framgår av Hans Ord. Hennes uppförande visar, huruvida vederbörande respekterar villkoren. rätt

(932)Människan har allt att vinna på, att lyda den Gud, som respekterar det ingångna förbundet. Guds utmärkande drag överflyttas på människan, möjliggörande för henne att utöva barmhärtighet och medkänsla. Guds förbund försäkrar oss om, att Hans karaktär är oföränderlig. Varför är då de, som säger sig tro på Gud, föränderliga, ostadiga, opålitliga? Varför tjänar de inte Honom helhjärtat, som om de faktiskt vore skyldiga, att glädja och förhärliga Gud? Det räcker inte, att vi har en allmän uppfattning om Guds krav. Vi måste innerst inne själva känna till, vilka Hans krav och fordringar är. Villkoren hos Guds förbund är dessa: ”’ Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.’”* Dessa är villkoren för att få leva. ”Gör det”, sade Kristus, ”så får du leva.’” * Kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98. Övers. anm. rätt

(932)I och med Kristi död och uppståndelse fullbordades Hans förbund. Före den tiden gick det att skönja avbilder och skuggor, vilka pekade hän mot det stora offer, som världens Förlossare skulle komma att frambära, för att kurera all världens synd. Fordomdags frälstes de troende av samme Frälsare som nu, men Gud förblev dold. De skådade Guds barmhärtighet i form av bilder. Löftet till Adam och Eva i Eden var evangeliet till ett fallet släkte. Enligt löftet skulle kvinnans säd såra ormens huvud, och ormen skulle såra kvinnans säd. Kristi offer utgör den underbara fullbordan av hela den judiska, religiösa verksamheten. Rättfärdighetens Sol har gått upp. Kristus, vår rättfärdighet, strålar klart över oss. rätt

(932)Gud mildrade inte Sina krav på människorna, för att frälsa dem. Då som syndfritt offer Kristus böjde huvudet och dog, då förhänget i templet revs itu av den Allsmäktiges osynliga hand, öppnades en ny och levande väg. Alla kan nu nalkas Gud tack vare Kristi förtjänster. Det är för att förhänget har rivits sönder, som människorna kan söka sig till Gud. De behöver inte vara beroende av en präst eller ett ceremoniellt offer. Det står alla fritt, att gå direkt till Gud genom en personlig Frälsare. rätt

(932)Det har behagat Gud att bestämma, att de välsignelser som tilldelas människan, skall tilldelas henne i sin fullständighet. Han har ställt resurser till förfogande, för att varje svårighet skall gå att besegra, varje behov tillfredsställas genom den Helige Ande. På så sätt är det Hans plan, att människan skall bygga en fullödig, kristen karaktär. Gud önskar, att vi begrundar Hans kärlek, Hans löften, vilka ges så fritt till dem, som i sig själva saknar all förtjänst. Han önskar, att vi skall vara beroende helt och fullt, ja, med tacksamt jubel, av den rättfärdighet, som har säkrats oss i Kristus. Han lyssnar uppmärksamt till alla, som kommer till Gud på det sätt, som Han har förelagt (Manuskript 148, 1897). rätt

(932)

Kapitel 9

(932)11, 12 (Hebréerbrevet 7:25; Hebréerbrevet 8:6; se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 9:24). De belöningar, som kommer av Kristi offer – Kristi prästerliga medling pågår nu i helgedomen ovan å våra vägnar. Få inser dock till fullo, att vår store Överstepräst inför Fadern framställer Sitt eget blod, varvid Han för syndaren som tar emot Honom som sin egen Frälsare åberopar samtliga förtjänster, vilka Hans förbund omfattar som belöning för Hans offer. Detta offer gjorde det i översvallande rikt mått möjligt för Honom, att till det yttersta frälsa dem, som kommer till Gud genom Honom, eftersom Han lever för att uträtta medling för dem (Manuskript 92, 1899). rätt

(932)11-14, 22 (Johannesevangeliet 1:29; Uppenbarelseboken 13:8; se EGW:s anmärkning om Romarbrevet 8:34; Hebréerbrevet 2:14-18; Första Johannesbrevet 1:7, 9). Utan blodsutgjutelse ges det ingen syndaförlåtelse – Kristus var Lammet, som var slaktat sedan världens grundläggning. För många har det varit en gåta, varför så många offerdjur krävdes under den svunna tidsåldern, varför så många blödande offerdjur leddes fram till altaret. Men den storslagna sanning, som skulle hållas levande för människorna, och ristas på sinne och hjärta, var denna: ”utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.” I varje blödande offer avbildades ”Guds Lamm, som tar bort världens synd.” rätt

(933)Kristus Själv införde den judiska gudstjänstformen, genom vilken avbilder och symboler andliga och himmelska ting framställdes. Många glömde bort offrens verkliga innebörd; och den storartade sanningen, att genom Kristus allena förekommer det förlåtelse för synd, föll ur deras sinnen. Förmerandet av djuroffer, blodet från tjurar och getter, förmådde ej att ta bort synd (The Signs of the Times, den 2. januari, 1893). rätt

(933)Lärdomen från djuroffren – En lärdom stod att finna i varje offer, låg till grund för varje ceremoni, förkunnades allvarligt av prästen i helig tjänsteförrättning, och inpräntades av Gud Själv – att bara genom Kristi blod förekommer det någon tillgivelse för synd. Hur svagt vi som ett folk förnimmer kraften hos denna storslagna sanning! Hur sällan låter vi inte, genom en levande, verksam tro, denna fantastiska sanning genomsyra våra liv, att det finns förlåtelse att få för den minsta synd, förlåtelse för den största synd (The Review and Herald, den 21. september, 1886)!

11-14, 24. Se EGW:s anmärkning om Första Timoteusbrevet 2:5.

13, 14. Se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 8:3, 4. rätt

(933)14 (kap. 7:26; 13:20; se EGW:s anmärkning om Apostlagärningarna 15:11; Efésierbrevet 2:18). Det beständiga förbundet beseglat för evigt – Kristus var utan synd, eljest hade Hans liv i mänskligt kött och Hans död på korset inte haft större värde i att säkra nåd för syndaren, än vilken som helst annan persons död. Även om Han iförde Sig mänsklig natur, länkades det livet till Gudomen. Han kunde ge upp Sitt liv som präst, men också som offer. I Sitt inte ägde Han kraften till, att ge upp Sitt liv och återta det. Han offrade Sig utan fläck till Gud. rätt

(933)Kristi försoningsdöd beseglade för all framtid nådens beständiga förbund. Härmed uppfylldes varje villkor för Guds fria utgjutelse av nåd över mänskligheten. Då avlägsnades varje hinder mot det mest omfattande tänkbara bruket av nåd, barmhärtighet, frid och kärlek gentemot de mest skyldiga hos Adams släkte (Manuskript 92, 1899). rätt

(933 ) (Johannesevangeliet 14:30.) Frambärare av syndaoffret och själva offret, präst och Guds Lamm – Kristi omätliga tillräcklighet visas i, att Han bar på hela världens synder. Han innehar den dubbla ställningen som frambärare av syndaoffret och själva offret, som präst och Guds Lamm. Han var helig, harmlös, ofläckad och åtskild från syndare. ”… denna världens furste kommer”, tillkännager Han”. ”Och han har ingenting i mig.” Han var ett Lamm utan lyte och fläck (Brev 192, 1906).

22. Se EGW:s anmärkning om Tredje Moseboken 17:11; Första Timoteusbrevet 2:5; Uppenbarelseboken 12:10. rätt

(933)24 (Johannesevangeliet 15:4; Efésierbrevet 1:6; Kolosserbrevet 2:10; se EGW:s anmärkning om Romarbrevet 8:26, 34; Efésierbrevet 2:18; Hebréerbrevet 7:25; Första Johannesbrevet 2:1). Jesus står inne i det allra heligaste – Jesus står inne i det allra heligaste, nu för att träda fram inför Gud för oss. Där upphör Han inte med att framställa Sitt folk ögonblick för ögonblick, fullkomliga i Honom Själv. Men när vi nu framställs sålunda inför Fadern, skall vi inte tro att vi kan ta oss friheter med Hans nåd, och bli slarviga, nonchalanta och själveftergivna. Kristus är inte syndens tjänare. Vi är fullständiga i Honom, godtagna i den Älskade, under förutsättning att vi förblir i Honom genom tron (The Signs of the Times, den 4. juli, 1892). rätt

(933) (Uppenbarelseboken 5:11.) Inte i ett tillstånd av ensamhet och storslagenhet – Låt inte tankarna kretsa kring Er själva. Tänk på Jesus. Han befinner Sig i Sin helgedom, fast inte i ett tillstånd av ensamhet och storslagenhet, utan omgiven av tio tusen gånger tio tusen himmelska väsen, som väntar på att få göra sin Mästares vilja. Och Han befaller dem, att hasta åstad och verka på den svagaste av de heliga, som förtröstar på Gud. Hög som låg, rik som fattig, har samma hjälp att vänta (Brev 134, 1899). rätt

(933)

Kapitel 10

16-18. Se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 8:5-13.

19, 20. Se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 6:19; Hebréerbrevet 8:6, 7; Matteusevangeliet 27:51; Uppenbarelseboken 3:8. rätt

(933)19-21 (Hebréerbrevet 7:25; Hebréerbrevet 2:1). Träd in i helgedomen med Kristus – Den stora dagen för försoning är här, och vår Advokat står inför Fadern, där Han vädjar i egenskap av vår medlare. I stället för att hölja oss i själrättfärdighetens kläder, borde vi dagligen ödmjuka oss inför Gud, bekänna våra egna synder, söka tillgivelse för våra överträdelser och samverka med Kristus i arbetet med, att få våra själar att återge Guds bild. Med mindre vi träder in i helgedomen där ovan, och förenar oss med Kristus i att utverka vår egen frälsning med fruktan och bävan, kommer vi att komma att vägas i helgedomens vågskål och befinnas vara för lätta (Manuskript 168, 1898). rätt

(934)23. Se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 4:14; Andra Petrusbrevet 1:4; Uppenbarelseboken 3:3.

25 (se EGW:s anmärkning om Malaki 3:16). Att uppsöka de heligas sammankomster – De, som inte känner nödvändigheten av att uppsöka de heligas sammankomster, med den dyrbara försäkran om att Herren kommer att möta dem, visar hur lättvindigt de tar på den hjälp, som Gud har tillhandahållit åt dem. Satan är ständigt verksam för att såra och förgifta själen; för att stå emot hans ansträngningar, måste vi andas himmelens atmosfär. Vi måste personligen greppa om och hålla fast vid Kristus (Manuskript 16, 1890). rätt

(934)

Kapitel 11

6. Se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 3:12.

16. Se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 1:3.

24-27. Se EGW:s anmärkning om Andra Moseboken 2:10.

26. Se EGW:s anmärkning om Andra Korintierbrevet 9:6.

27. Se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 6:19; Andra Korintierbrevet 4:18; Andra Petrusbrevet 3:18.

37. Se EGW:s anmärkning om Jesaja 1:1. rätt

(934)

Kapitel 12

(934)Det finns andra vittnen. Överallt omkring oss finns de, som ingående iakttar oss, för att utröna hur vi som bekänner oss till en tro, uppträder. Alltid och överallt måste vi, så långt det är möjligt, upphöja sanningen inför världen (Manuskript 61, 1907).

3. Se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 2:14.

4. Se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 4:15; Matteusevangeliet 4:1-11. rätt

(934)

11 (Jakobsbrevet 1:2, 3; Första Petrusbrevet 1:6, 7). Blomster, som mognar vid molnig väderlek – Tro, tålamod, fördragsamhet, himmelskt tänkande, förtröstan på ens kloke, himmelske Fader, är de felfria blomster, som mognar mitt uppe i molnig väderlek och besvikelser samt förluster av nära och kära (Brev 1, 1883). rätt

(934)12, 13. Se EGW:s anmärkning om Galaterbrevet 6:1, 2.

14. Se EGW:s anmärkning om Romarbrevet 6:19, 22; Efésierbrevet 4:20-24.

15. Se EGW:s anmärkning om Jakobsbrevet 3:15, 16; Första Petrusbrevet 2:1, 2.

16, 17. Se EGW:s anmärkning om Första Moseboken 25:29-34.

24. Se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 8:5-13.

26, 27. Se EGW:s anmärkning om Andra Tessalonikerbrevet 2:7-12. rätt

(934)

Kapitel 13

(934)Kristus dog för hela mänskosläktet – Kristus led utanför Jerusalems portar, eftersom Golgata låg utanför stadens murar. Därmed visade Frälsaren, att Han inte bara dog för hebréerna, utan för hela mänskligheten. Han tillkännager för en fallen värld, att Han är dess Förlossare, och manar alla dess invånare att ta emot den av Honom erbjudna frälsningen (The Southern Work, den 4. september, 1906). rätt

(934)12. Se EGW:s anmärkning om Första Timoteusbrevet 2:5.

15. Se EGW:s anmärkning om Romarbrevet 8:34. rätt

(934)20 (Hebréerbrevet 8:5-13, 6, 7; se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 9:14). Nådens eviga förbund – De, som knäar under syndens tyngd, skall komma ihåg att det finns hopp för dem. Mänskosläktets frälsning har alltid stått på dagordningen vid de himmelska rådslagen. Nådens förbund instiftades före världens grundläggning. Det har funnits till sedan evigheten, och benämns det eviga förbundet. Lika säkert som att det aldrig funnits en tid då Gud inte existerat, lika säkert är det att det aldrig funnits ett ögonblick, då det inte legat den Oändlige varmt om hjärtat, att bevisa mänskligheten Sin nåd (The Signs of the Times, den 12. juni, 1901). rätt

nästa kapitel