Jakobsbrevet

(935)

Kapitel 1

8. Se EGW:s anmärkning om Jakobsbrevet 4:8; Matteusevangeliet 6:24.

13. Se EGW:s anmärkning om Första Moseboken 22:1.

22-25. Se EGW:s anmärkning om Romarbrevet 8:15-21.

23-25. Se EGW:s anmärkning om Uppenbarelseboken 3:18. rätt

(935)23-27 (se EGW:s anmärkning om Romarbrevet 7:7-9). Guds moraliska spegel – [Jakobsbrevet 1:23-27 anförs.] Detta är den levande Gudens ord. Lagen är Guds storslagna moraliska spegel. Människorna förväntas att jämföra sina ord, sin anda, sina handlingar med Guds Ord.... Äkta religion innebär, att man lever ut Ordet i vardagen. Ens bekännelse är värdelös, om man inte lever som Gud lär (Manuskript 7, 1898). rätt

(935)25 (Första Johannesbrevet 2:1, 2). Spegelns uppgift – Här är en spegel, som vi skall blicka in i, och med vars hjälp vi skall söka efter alla våra karaktärsbrister. Antag så, att man betraktar spegeln och blir varse mängder av karaktärsbrister, varpå man vänder på klacken och säger: ”Jag är rättfärdig”; är man då automatiskt rättfärdig? Man må tro sig vara rättfärdig och helig. Men vad kommer utslaget att bli vid Guds domarskrank? Gud har gett oss en regel, och vi skall följa dess anvisningar; om vi dristar oss till att handla annorledes, om vi trampar den i smutsen, och sedan ställer oss upp inför Gud och säger: ”Jag är helig, jag är helig”, kommer vi att gå förlorade den stora dag, då vi skall avlägga räkenskap. rätt

(935)Antag, att vi skulle gå ut på gatorna och smutsa ned kläderna med lera, och sedan stiga in i huset och säga till spegeln, när vi betraktade våra lortiga kläder i den: ”Ta bort smutsen”; skulle spegeln då göra det? Nej, spegeln har inte det i uppgift. Allt den kan göra, är att visa att våra kläder är nedsölade; den förmår inte att avlägsna smutsen. rätt

(935)Så förhåller det sig också med Guds lag. Den framhåller ens karaktärsfel. Den fördömer oss som syndare, men den har ingen förlåtelse att komma med åt överträdaren. Den kan inte frälsa honom från hans synder. Men Gud har öppnat en utväg. Så här säger Johannes: ”om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern – Jesus Kristus som är rättfärdig.” Alltså träder vi fram inför Honom och där finner vi Jesu karaktär, och rättfärdigheten hos Hans sinnelag frälser överträdaren – om vi har gjort allt, som ankommer på oss. rätt

(935)Och samtidigt som Han frälser överträdaren, avskaffar Han inte Guds lag, utan Han upphöjer lagen. Han upphöjer lagen, eftersom den är syndens uppdagare. Och det är Kristi renande blod, som avlägsnar våra synder, när vi kommer till Honom i syndaånger och söker Hans förlåtelse. Han tillskriver oss Sin rättfärdighet, Han tar på Sig vår skuld (MS 5, 1885).

26. Se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 3:2. rätt

(935)27. Sann religion en källa till kärlek – Jesu rena gudstro är den källa, varifrån flödar strömmar med godhet, kärlek, självuppoffring (Brev 7, 1883). rätt

(935)En kristen är en Kristuslik man, en Kristuslik kvinna, som deltar aktivt i tjänsten för Gud, som närvarar vid församlingens trivselkvällar, vars närvaro uppmuntrar andra. Religion består inte av självpåtagna gärningar, likväl fungerar och verkar den; den saknar inte liv och handling (Brev 7, 1883). rätt

(935)Sann gudstro gör aldrig utövaren inskränkt – Många tycks vara av den uppfattningen, att gudstron lätt gör utövaren trångsynt och inskränkt, men sann religion är inte av det slaget; det är frånvaron av religion, som krymper ihop sinnesförmögenheterna och begränsar vyerna. När en person är inskränkt, är det ett tecken på, att vederbörande är i behov av Gud, den himmelska smörjelsen; ty en kristen är en individ, genom vilken Herren, härskarornas Furste, kan verka. Därmed rättar sig denne efter Herrens plan för världen och då förmår Gud, att kungöra Sin vilja för människorna (Manuskript 3, 1892). rätt

(935)

Kapitel 2

(936)Rättvisan och barmhärtigheten stod åtskilda, som två motsatser, separerade av ett brett svalg. Herren vår Förlossare klädde Sin gudomlighet i mänsklig dräkt, och åstadkom å människans vägnar en karaktär, som var utan fläck och fel. Han reste Sitt kors mitt emellan himmel och jord, och gjorde det till föremål för attraktion som sträckte sig åt båda håll, varigenom både rättvisan och barmhärtigheten drogs över svalget. Rättvisan steg ned från sin upphöjda tron, och jämte himmelens samlade härar nalkades den korset. Där såg den En jämbördig med Gud uthärda straffet för all orättvisa och synd. I allt tillfredsställd, böjde sig rättvisan andaktsfullt vid korset med orden: Detta räcker (Manuskript 94, 1899).

14-20. Se EGW:s anmärkning om Galaterbrevet 5:6. rätt

(936)21-26 (Romarbrevet 3:31). Frälsande tro överstiger intellektuell tro – Aposteln Jakob såg att faror skulle uppstå när de presenterade ämnet rättfärdighet genom tro, och han strävade för att visa att verklig tro inte kan existera utan tillhörande gärningar. Abrahams erfarenhet visas upp. ”Du ser”, säger han, ”att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad.” På så sätt utför verklig tro ett grundligt arbete i den troende. Tro och lydnad ger en fast, värdefull erfarenhet. rätt

(936)Det finns en tro som inte är en frälsande tro. Ordet förkunnar att Djävulen tror och darrar. Den så kallade tro som inte är verksam genom gärningar och som inte renar själen kommer inte att göra någon människa rättfärdig. ”Ni ser alltså”, säger aposteln, ”att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.” Abraham trodde på Gud. Hur vet vi att han trodde? Hans gärningar vittnade om hans tros karaktär och hans tro räknades honom till rättfärdighet. rätt

(936)Vi behöver Abrahams tro i vår tid, för att lätta det mörker som tätnar omkring oss och stänger ute Guds kärleks ljuvliga solsken, och gör den andliga växten förkrympt. Vår tro borde överflöda av goda gärningar, eftersom tro utan gärningar är död. Varje plikt som utförs, varje uppoffring som görs i Jesu namn, ger en överflödande rik belöning. Gud talar och ger Sin välsignelse i själva utförandet av plikten (The Signs of the Times, den 19. Maj, 1898). rätt

(936)22. Se EGW:s anmärkning om Lukasevangeliet 17:10; Efésierbrevet 2:8, 9. rätt

(936)

Kapitel 3

(936) (Jakobsbrevet 1:26.) Kraften till att tygla tungan – Tack vare den hjälp som Kristus har att ge, kan vi lära oss konsten att tygla tungan. Ehuru svårt frestad till att tala i hast och ilska, syndade Han aldrig med läpparna. Med tålmodigt lugn mötte Han medarbetarnas hånleenden, smädelser och förlöjliganden vid snickarbänken. I stället för att svara vresigt, brukade Han stämma upp en av Davids vackra psalmer; och innan de visste ordet av, brukade arbetskamraterna falla in i hymnen. Hur skulle inte denna värld förvandlas, om dagens män och kvinnor skulle följa Kristi föredöme i bruket av ord (The Review and Herald, den 26. Maj, 1904)!

8. Se EGW:s anmärkning om Psaltaren 5:5-12. rätt

(936)13, 14. Sanningens himmelska väldoft – [Jakobsbrevet 3:13, 14 anförs.] Vad innebär det, att man ljuger mot sanningen? Jo, att man säger sig tro på sanningen, medan andan, orden, uppträdandet, är som Satans och inte Kristi. Att hysa onda tankar, att vara otålig och oförlåtande, innebär att man ljuger mot sanningen; men kärlek, tålamod och långmodighet står i samklang med sanningens grundsatser. Sanningen är alltid ren, alltid vänlig, ja, den andas en himmelsk väldoft fri från själviskhet (The Review and Herald, den 12. mars, 1895). rätt

(936)15, 16 (Hebréerbrevet 12:15). Att sätta sig på domarsätet – [Jakobsbrevet 3:15-18 anförs.] ... Den, som öppnar hjärtat för fiendens viskningar, suger upp onda tankar om andra och omhuldar avund, feltolkar ofta ondskan i sinnet som särskilt förutseende, urskiljning, eller vakenhet vad gäller att uppdaga skuld och genomskåda andras illvilliga bevekelsegrunder. Han menar, att han tilldelats en dyrbar gåva; och han drar sig undan just de bröder, som han borde vara i samklang med; han sätter sig på domarsätet, och stänger till hjärtat mot den, som han menar har felat, som om han personligen skulle vara höjd över all frestelse. Jesus drar Sig undan honom, och låter honom vandra sin egen villas väg. rätt

(936)Måtte ingen ibland Er längre förhärliga sig mot sanningen, genom att tillkännage att denna anda är av nöden, därför att vederbörande troget har tagit itu med de felande, till försvar för sanningen. Sådan visdom äger många beundrare, men den är högst bedräglig och skadlig. Den kommer inte från ovan, utan är frukten hos ett icke pånyttfött hjärta. Dess upphov är själve Satan. Ingen, som anklagar andra, skall rosa sig med att besitta urskiljningsförmåga; för annars höljer han Satans utmärkande drag i rättfärdighetens klädnad. Jag manar Er, mina bröder, att rena själens tempel från all denna nedsmutsning; ty härav kommer bitterhet. rätt

(937)Hur sanna är inte apostelns ord: ”Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont.” En enda person vid en institution eller i en församling, som låter ovänliga tankar ta överhanden, genom att tala illa om bröderna, kan väcka de värsta lidelserna hos mänskohjärtat, och sprida vida omkring en ondskans surdeg, som kommer att verka i alla, som kommer i beröring med honom. På så sätt vinner fienden till all rättfärdighet segern, och i slutändan omintetgör hans arbete Frälsarens bön om likadan enhet mellan lärjungarna, som den vilken råder mellan Honom och Fadern (The Review and Herald, den 12. mars, 1895). rätt

(937)17 (se EGW:s anmärkning om Johannesevangeliet 13:34). Rätt slags känslighet – De, som klandrar och fördömer varandra, överträder Guds bud och väcker Hans vrede. De älskar varken Gud eller nästan. Bröder och systrar, låt oss rensa undan skräpet från klander och misstänksamhet samt gnäll, och ha inte nerverna utanpå skjortan. Somliga är så känsliga, att det inte går att resonera med dem. Var väldigt känsliga beträffande vad det innebär, att hålla Guds lag och beträffande huruvida Ni håller eller bryter mot lagen. Det är på det här området, som Gud vill att vi skall vara känsliga (The General Conference Bulletin, den 1. april, 1903). rätt

(937)

Kapitel 4

(937)7, 8. Irritationsmoment går upp i rök, när Jesus nalkas – ”Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er. Närma er Gud, så skall han närma sig er.” Hur värdefullt är inte det uttryckliga löftet för en frestad själ! Förutsatt att den, som anfäktas av bekymmer och frestelse oavlåtligt riktar blicken mot Jesus, och närmar sig eller nalkas Gud, talande om Hans godhet och barmhärtighet, närmar Jesus Sig honom, och försvinner irritationsmomenten som tycktes vara nära nog outhärdliga (Brev 43, 1892). rätt

(937)Att bryta Satans makt – En själ, som älskar Gud, älskar att ta emot styrka från Honom, genom att ständigt vara i samband med Honom. När själen får för vana att samtala med Gud, bryts den Ondes makt; ty Satan står inte ut med att vara i närheten av en själ, som nalkas Gud (The Review and Herald, den 3. december, 1889). rätt

(937)8 (Jakobsbrevet 5:16; se EGW:s anmärkning om Hebréerbrevet 1:14). Trygga i Guds närvaro – ”Närma er Gud”. Vad leder det till? Det går inte att närma sig Gud och betrakta Hans ljuvlighet och medkännande, utan att inse sina karaktärssvagheter och uppfyllas av en önskan om, att nå högre upp. ”Så skall han närma sig er.” Herren drar Sig närmare den, som för sina bröder bekänner det onda han har gjort mot dem, och sedan närmar sig Gud i ödmjukhet och syndaånger. rätt

(937)Den, som är medveten om den fara han eller hon själv svävar i, är vaksam för att inte såra den Helige Ande och därefter fjärma sig från Gud, eftersom vederbörande vet om, att Han ogillar personens handlingssätt. Hur mycket bättre och säkrare är det inte, att närma sig Gud, på det att det rena ljuset strålande från Hans Ord måtte läka såren, som synden har åstadkommit i själen! Ju närmare vi står Gud, desto tryggare är vi, ty Satan hatar och fruktar Guds närvaro (Brev 40, 1901). rätt

(937) (Johannesevangeliet 17:21-23.) Kristi bön blir hörd – Om vi nalkas eller närmar oss Gud, som individer, då måste Ni väl kunna se, vad utfallet kommer att bli? Inser Ni då inte, att vi kommer att närma oss varandra? Det går inte att närma sig Gud, och komma till samma kors, utan bli ett hjärta i fullständig enhet, varigenom vi besvarar Kristi bön ”de alla skall vara ett”, liksom Han är ett med Fadern. Och därför bör vi i anden, till förståelsen, vad gäller tron, eftersträva att bli ett, på det att Gud måtte bli förhärligad i oss, liksom Han blir förhärligad i Sonen; och att Gud skall älska oss såsom Han älskar Sonen (Manuskript 7, 1890). rätt

(937)Nalkas genom bön – ”Närma er Gud, så skall han närma sig er.” Nalkas Honom i bön, genom betraktande, genom att läsa Hans Ord. När Han nalkas Er, lyfter Han å Era vägnar upp ett standar mot fienden. Låt oss samla mod; ty fienden kan inte ta sig förbi detta standar (Manuskript 92, 1901). rätt

(938)(Jakobsbrevet 1:8; Matteusevangeliet 6:24.) Väsentliga insatser för syndaren fastslagna – Herren säger: ”Närma er Gud”. Hur då? Genom personlig, allvarlig självrannsakan, genom barnsligt, djup känt, ödmjukt beroende av Gud, där man berättar för Jesus om alla sina svagheter, och genom att man bekänner sina synder. På så sätt går det att nalkas Gud, och då kommer Han att nalkas en själv. rätt

(938)Men låt oss läsa resten av den läxa, som föranletts för vår undervisning, så att vi bättre skall kunna begripa vad det innebär, att närma sig Gud. ”Gör era händer rena, ni syndare; och rena era hjärtan, ni tvehågsna.” Syndarens väsentliga uppgift klargörs här. Denna uppgift är obehaglig för det mänskliga hjärtat; men om den inte utförs, är inte själen i stånd till att greppa Kristi karaktärs renhet och fulländning, och heller inte i stånd till att greppa syndens avskyvärdhet. Följande upprop ges: ”rena era hjärtan, ni tvehågsna.” Samtidigt som de bekänner sig till att vara kristna, är många fortfarande formade av världen, och Gud är inte allt i deras hjärtan. De är tvehågsna, de försöker att tjäna både Gud och mammon på samma gång; men världens Återlösare har gett tillkänna: ”Ni kan inte tjäna både Gud och mammon” (Matteusevangeliet 6:24). Genom att försöka att tjäna två mästare, är de ostadiga på alla sina vägar, och går ej att lita på. Efter allt att döma, tjänar de Gud, samtidigt som de i hjärtat ger efter för Satans frestelse och omhuldar synden. De må tala ord, som är lenare än olja, likväl är deras hjärtan fulla av bedrägeri och lögn, vad deras handlingar beträffar. De hävdar att de är rättfärdiga, men de äger ett i allt ondskefullt hjärta. rätt

(938)Till vilken nytta är det, att säga trevliga saker, att ondgöra sig över Satans verk, och likväl samtidigt förverkliga hans önskningar? Då är man tvehågsen (Brev 13, 1893). rätt

(938)8, 9 (Matteusevangeliet 5:4; Andra Korintierbrevet 7:10). Sorgen kopplad till äkta syndaånger – ”Klaga, sörj och gråt. Låt ert skratt vändas i sorg och er glädje i bedrövelse.” Det är rätt att vara glad, ja, rent av full av fröjd. Det är rätt att uppamma glädje i anden genom helgelse i sanningen; men det är inte rätt att hänge sig åt fånigt flamsande och skämtande, åt lättsinne och svammel, åt att klandra och fördöma andra. rätt

(938)De, som iakttar sådana religionsbekännare, vet att dessa är bedragna. De vet, att sådana religionsbekännare behöver göra sina händer rena, deras hjärtan behöver renas. De behöver uppleva verklig syndaånger. Vad behöver de ångra? De behöver sörja över sin läggning för synd, över den fara de svävar i från invärtes fördärv och från yttre frestelse. De behöver vara rädda, eftersom de är så dåligt medvetna om syndens syndfullhet, och är så omedvetna om, vad som utgör synd (Brev 13, 1893). rätt

(938)10 (Första Petrusbrevet 5:6). Ödmjukhet föregår förlåtelse – Gud ger inte tillgivelse åt den, vars syndaånger inte utmynnar i ödmjukhet (Manuskript 11, 1888). rätt

(938)

Kapitel 5

(938)Naturmedel, som används enligt Guds vilja, åstadkommer övernaturliga utfall. Vi ber om ett mirakel, och då hänvisar Herren till ett enkelt botemedel. Vi ber om, att vi skall skyddas från farsoten som drar fram i mörkret, som smyger omkring i världen med sådan kraft; sedan skall vi samarbeta med Gud, genom att rätta oss efter lagarna för hälsa och liv. När vi har gjort allt i vår makt, skall vi fortsätta att be i tro om hälsa och kraft. Vi skall äta den mat, som bibehåller kroppens hälsa. rätt

(939)Gud säger inte, att Han tänker göra för oss det, som vi kan göra för oss själva. Naturliga lagar skall lydas. Vi får inte svika vår uppgift i sammanhanget. Gud säger till oss: ”Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er. Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.” rätt

(939)Det går inte att strunta i naturens lagar, utan att strunta i Guds lagar. Det går inte att förvänta sig, att Herren skall utverka ett mirakel för oss, när vi samtidigt försummar de enkla botemedel Han har tillhandahållit för vårt bruk. Om dessa används på rätt sätt och lägligt, blir utfallet mirakulöst. Därför: Bed, tro och verka (Brev 66, 1901). rätt

(939)Botad trots ohelgad predikant – Ett fall visades för mig med en ... predikant; han skickades efter från sin bostad belägen nästan 13 mil bort, för att be för en sjuk syster, som kallade på honom i enlighet med undervisningen i Jakobsbrevet. Han for dit och bad med allt allvar, och hon bad; hon trodde att predikanten var en man från Gud, en trons man. Läkarna hade gett upp hoppet om, att hon skulle överleva sin lungsot. Hon blev helad ögonblickligen. Hon steg upp och lagade kvällsmat, något hon inte hade gjort på tio år. Predikanten var innerst inne förfärlig, hans liv var fördärvat, och ändå inträffade detta storartade verk. Han tog åt sig hela äran. rätt

(939)Så passerade ovan nämnda scen på nytt inför mig. Jag såg, att kvinnan var en sann Kristi lärjunge; hon trodde verkligen att hon skulle bli frisk. Jag såg deras böner: den ena var disig, mörk, föll nedåt. Den andra bönen var uppblandad med ljus eller prickar, vilka för mig tedde sig som diamanter, och dessa steg upp till Jesus och Han vidarebefordrade bönen till Sin Fader likt väldoftande rökelse. Därefter sändes genast en ljusstråle till den lidande och hon tillfriskade och blev stark under dess inflytande. Ängeln sade: Gud samlar ihop varje gnutta av sann, uppriktig tro; de kommer likt diamanter att tas vara på och kommer förvisso att följas av en lön eller ett svar; och Gud kommer att skilja de dyrbara från de hemska. Även om Han står ut länge med hycklaren och syndaren, kommer denne att stå där avslöjad. Även om han må blomstra tillsammans med de ärliga för en tid likt ett grönskande träd vid ett vattendrag, stundar ändå tidpunkten när hans dumhet kommer att bli uppenbar (Brev 2, 1851). rätt

(939)(Andra Tessalonikerbrevet 2:7-12.) Falska helares verksamhet – Män under påverkan från onda andar kommer att utverka mirakler. De kommer att göra folk sjuka, genom att utöva sitt häxeri över dem, och kommer sedan att bryta förtrollningen. Detta kommer att få andra att säga, att de tidigare sjuka blivit mirakulöst helade. Så här har Satan gjort upprepade gånger (Brev 259, 1903). rätt

(939)16 (se EGW:s anmärkning om kapitel 4:8). Den vältalighet, som Gud godtar – Den, som eftersträvar att uppnå ett vältaligt språk under bönen, har vandrat vilse. Den vältalighet, som Gud godtar, är det uppriktiga, längtansfyllda rop från en själ, som känner att den måste ha hjälp. rätt

(939)Långa böner är inte nödvändiga. De, som arbetar i den rätta andan, kommer att be i den rätta andan. Den, som arbetar som Kristus arbetade, kommer att vara allvarlig och uppriktig i bönen. Och Guds Ord försäkrar oss: ”Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön” (Brev 121, 1901). rätt

nästa kapitel