| Löftestiden kapitel 14. Från sida 125. Från sida 131 i den engelska utgåva. | ren sida tillbaka |
(125)Romare söker upplysning (125)I Joppe som låg nära Lydda bodde en kvinna som hette Dorkas. Hennes goda gärningar hade gjort henne väldigt uppskattad och älskad. Hon var en värdig Jesu efterföljare. Hennes liv var fyllt av välgörenhet. Hon visste vilka som behövde kläder och vilka som behövde sympati och hon hjälpte frikostigt de fattiga och sorgtyngda i deras nöd. Hennes skickliga fingrar var mer aktiva än hennes tunga. rätt (125)”Men just i de dagarna hände sig att hon blev sjuk och dog." Församlingen i Joppe förstod sin förlust. Då de hörde att Petrus var i Lydda sände de budbärare till honom "och bådo honom att utan dröjsmål komma till dem. Petrus stod då upp och följde med dem. Och när han kom dit, förde de honom upp i salen; och alla änkorna kommo där omkring honom gråtande och visade honom alla livklädnader och mantlar som Dorkas hade gjort, medan hon ännu levde ibland dem". Med tanke på det tjänande liv som Dorkas hade levat var det inte att undra på att de sörjde. rätt (126)Aposteln rördes av sympati då han såg deras sorg. Sedan gav han besked om att de sörjande vännerna skulle lämna rummet. Petrus böjde knä och bad ivrigt till Gud att väcka Dorkas till liv och hälsa. "Sedan vände han sig till den döda och sade: 'Tabita, stå upp'. Då slog hon upp ögonen, och när hon fick se Petrus, satte hon sig upp." Dorkas hade varit till stor nytta får församlingen och Gud fann det lämpligt att väcka henne till liv igen för att hennes skicklighet och energi åter skulle kunna bli till nytta för andra och också för att hans kraft genom detta skulle bekräfta evangelium. rätt (126)Det var medan Petrus alltjämt var kvar i Joppe som han kallades av Gud att förmedla evangelium till Kornelius i Cesarea. rätt (126)Kornelius var en romersk kapten. Han var välbärgad och av ädel börd. Hans tjänsteställning var ärad och ett förtroendeuppdrag. Han var romare till börd, utbildning och fostran, men ändå hade umgänget med judarna gett honom kunskap om Gud. Han tillbad honom uppriktigt. Han visade sin tros ärlighet genom medkänsla med de fattiga. Han var känd vida omkring för sin välgörenhet och sitt rättfärdiga liv. Detta hade gett honom gott rykte bland både judar och icke-judar. Hans inflytande var till välsignelse för alla som han kom i beröring med. Den inspirerade berättelsen beskriver honom som "en from man, som 'fruktade Gud' tillika med hela sitt hus; han utdelade rikligen allmosor åt folket och bad alltid till Gud". rätt (126)Kornelius trodde på Gud som himmelens och jordens Skapare. Han hyllade honom och erkände hans auktoritet och sökte hans råd i alla livets angelägenheter. Han var trogen mot Herren i sitt hemliv och i sina officiella plikter. Han hade upprättat ett Guds altare i sitt hem, eftersom han inte vågade försöka genomföra sina planer eller bära sitt ansvar utan Guds hjälp. rätt (127)Kornelius trodde på profetiorna och såg fram emot Messias' ankomst. Men han visste inte någonting om evangelium såsom det uppenbarats i Kristi liv och död. Han var inte medlem av den judiska församlingen och kan ha betraktats av rabbinerna som en icke-jude och oren. Men samme helige väktare, som sade till Abraham: "Jag känner honom", kände också Kornelius och sände ett budskap direkt från himmelen till honom. rätt (127)Ängeln närmade sig Kornelius under det att han bad. Då kaptenen hörde sig tilltalas vid namn, blev han rädd, men han visste att budbäraren hade kommit från Gud och han sade: "Vad är det, herre?" Och ängeln svarade: "Dina böner och dina allmosor hava uppstigit till Gud och äro i åminnelse hos honom. Så sänd nu några män till Joppe och låt hämta en viss Simon, som ock kallas Petrus. Han gästar hos en garvare vid namn Simon, som har ett hus vid havet." rätt (127)Exaktheten i dessa besked, i vilka också den mans yrke nämndes hos vilken Petrus vistades, visar att himmelen väl känner till varje människas historia och sysselsättning under alla livets skeden. Gud känner väl till den mest anspråkslösa människas förhållanden och arbete, lika väl som de mest framstående ämbetsmäns. rätt (127)Uppdraget (128)Som sina representanter bland människorna utväljer inte Gud änglar som aldrig har fallit, utan människor med samma svagheter och brister som de har, som de skall försöka leda till frälsning. Kristus iklädde sig mänsklig natur för att han skulle kunna nå människorna. En gudomlig-mänsklig Frälsare behövdes för världens frälsning. Och åt människor har det heliga förtroendet överlåtits att göra "Kristi outrannsakliga rikedom" känd. (Ef. 3:8.) rätt (128)I sitt förutseende sammanför Gud de människor som söker efter frälsning, med medmänniskor som har tagit emot evangelium. Det är himmelens plan att de som har tagit emot evangelium skall förmedla det till dem som aldrig har hört något om det. Människor som får sin upplysning och utbildning från all kunskaps rika källa, görs till förmedlare, genom vilka evangelium utövar sin förvandlande kraft på deras medmänniskor. rätt (128)Kornelius lydde visionen med glädje. När ängeln hade avlägsnat sig "kallade han till sig två av sina tjänare och en from krigsman, en av dem som hörde till hans närmaste följe, och förtäljde alltsammans för dem och sände dem åstad till Joppe". rätt (128)Efter sitt samtal med Kornelius gick ängeln till Petrus i Joppe. Vid den tiden var Petrus försänkt i bön på taket till det hus där han bodde. Vi läser att han "blev hungrig och ville hava något att äta. Medan man nu tillredde maten, föll han i hänryckning". Det var inte bara efter fysisk mat som Petrus hungrade. Då han från hustaket såg ut över staden Joppe och den omgivande landsbygden hungrade han efter frälsning för sina landsmän. Han kände en intensiv önskan att för dem få förklara de profetior i Skrifterna som hade samband med Jesu lidande och död. rätt (128)I sin vision tyckte Petrus att "han såg himmelen öppen och någonting komma ned som liknade en stor linneduk, och som fasthölls vid de fyra hörnen och sänktes ned till jorden. Och däri funnos alla slags fyrfota och krälande djur som leva på jorden, och alla slags himmelens fåglar. Och en röst kom till honom: 'Stå upp, Petrus, slakta och ät.' Men Petrus svarade: 'Bort det, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt och orent.' Åter, för andra gången, kom en röst till honom: 'Vad Gud har förklarat för rent, det må du icke hålla för oheligt.' Detta skedde tre gånger efter varandra: sedan blev duken strax åter upptagen till himmelen." rätt (129)Denna vision förmedlade både tillrättavisning och undervisning för Petrus. Den uppenbarade Guds avsikter – att de icke-judiska folken genom Kristi död tillsammans med judarna skulle göras till arvingar till frälsningen. Hittills hade inte någon av apostlarna förkunnat evangelium för de kringboende folken. I deras sinnen existerade fortfarande den skiljemur som hade brutits ned genom Kristi död. Deras arbete hade begränsats till judarna, eftersom de hade betraktat de kringboende folken som utestängda från frälsningens välsignelser. Nu försökte Gud undervisa Petrus om den världsvida utsträckningen av denna gudomliga plan. rätt (129)Många av de icke-judiska folken hade varit intresserade lyssnare till Petrus' och de andra apostlarnas förkunnelse. Många av de grekiska judarna hade blivit Kristi efterföljare, men Kornelius' omvändelse skulle bli den första insatsen av betydelse bland de icke-judiska folken. rätt (129)Tiden var inne för en helt och hållet ny fas i det arbete som den kristna församlingen skulle gå in i. Den dörr som många av de judiska omvända hade stängt mot de icke-judiska folken, öppnades nu helt och hållet. De icke-judar som tog emot evangelium skulle komma att bli betraktade som likvärdiga med de judiska troende med undantag av att det inte ansågs nödvändigt att de följde omskärelsens ceremoni. rätt (130)Hur försiktigt arbetade inte Gud för att övervinna de fördomar mot de icke-judiska folken som hade blivit så starkt fixerade i Petrus' sinne på grund av hans judiska uppfostran. Genom visionen med duken och dess innehåll försökte Gud befria aposteln från denna fördom och undervisa honom om den betydelsefulla sanningen, att det i himmelen inte finns något anseende till personen och att judar och icke-judar är lika värdefulla i Guds ögon. Genom Kristus skulle de icke-judiska folken bli medarvingar till evangelii välsignelser och förmåner. rätt (130)Under det att Petrus satt och tänkte igenom betydelsen av visionen, anlände de män som Kornelius hade sänt till Joppe. De stod redan utanför porten till hans hus. Då sade Anden till honom: "Här äro ett par män som fråga efter dig. Stå upp, och gå ditned och följ med dem, utan att tveka; ty det är jag som har sänt dem." rätt (130)För Petrus var detta en prövande befallning. Det var med tveksamhet i varje steg som han underkastade sig den plikt som lagts på honom, men han vågade inte vägra. "Då steg Petrus ned till männen och sade: 'Se här är jag, den som I frågen efter. Av vilken orsak haven I kommit hit?'" De berättade för honom om sitt säregna ärende och sade: "'Hövitsmannen Kornelius, en rättfärdig och gudfruktig man, som har gott vittnesbörd om sig av hela det judiska folket, har i en uppenbarelse fått befallning av en helig ängel att hämta dig till sig och höra vad du har att säga.'" rätt (130)I lydnad för den uppmaning som han just hade fått från Gud, lovade aposteln att gå med. Följande morgon begav han sig iväg till Cesarea, åtföljd av sex andra medlemmar i församlingen. Dessa skulle vara vittnen till allt som han skulle säga och göra under besöket hos dessa icke-judar. Petrus visste nämligen att han skulle bli uppmanad att redogöra för en så direkt överträdelse av den judiska undervisningen. rätt (130)Då Petrus kom in i detta icke-judiska hus hälsade inte Kornelius honom som en vanlig besökare, utan som en som var hedrad av himmelen och sänd till honom av Gud. Det var en österländsk sed att man skulle buga inför en prins eller någon annan hög dignitär och att barnen skulle buga inför sina föräldrar. Kornelius var emellertid så överväldigad av vördnad för en som var sänd av Gud för att undervisa honom, att han föll ned för apostelns fötter och tillbad honom. Petrus blev skräckslagen och lyfte upp kaptenen och sade: "Stå upp; också jag är en människa." rätt (131)Under det att Kornelius' budbärare var ute för att fullgöra sitt uppdrag hade kaptenen "kallat tillhopa sina fränder och närmaste vänner", för att också de skulle få höra evangelium förkunnas. När Petrus anlände, fann han en stor skara ivrigt väntande på att få lyssna till hans ord. rätt (131)Till dessa som hade samlats talade Petrus först om judarnas seder. Han talade om att det betraktades som olagligt för judar att umgås sällskapligt med icke-judar och att det innebar ceremoniell orenhet. "I veten själva", sade han, "att det är en judisk man förbjudet att hava något umgänge med en utlänning eller att besöka en sådan; men mig har Gud lärt att icke räkna någon människa för ohelig eller oren. Därför kom jag ock utan invändning hit, när jag blev hämtad. Och nu frågar jag eder av vilket skäl I haven låtit hämta mig?" rätt (131)Kornelius berättade då om sin upplevelse och om ängelns ord och sade som avslutning: "Då sände jag strax bud till dig, och du gjorde väl i att du kom. Och nu äro vi alla här tillstädes inför Gud för att höra allt som har blivit dig befallt av Herren." rätt (131)Inte anseende till personen (132)Sedan berättade aposteln inför denna grupp av ivriga lyssnare om Kristus, hans liv, hans underverk, hur han blev förrådd och korsfäst, om hans uppståndelse och himmelsfärd och hans mission i himmelen som människans representant och förebedjare. När Petrus för de närvarande påpekade att Jesus är människans enda hopp, förstod han själv mera fullt innebörden av den vision han hade sett. Hans sinne hänfördes av andan i den sanning som han förkunnade. rätt (132)Plötsligt blev hans framställning avbruten av att den helige Ande sänkte sig över dem. "Medan Petrus ännu så talade, föll den helige Ande på alla dem som hörde hans tal. Och alla de omskurna troende män som hade kommit dit med Petrus blevo uppfyllda av häpnad över att den helige Ande hade blivit utgjuten jämväl över hedningarna, såsom en gåva åt dem. De hörde dem nämligen tala tungomål och storligen prisa Gud. rätt (132)Då tog Petrus till orda och sade: 'Icke kan väl någon hindra att dessa döpes med vatten, då de hava undfått den helige Ande, de likaväl som vi?' Och så bjöd han att man skulle döpa dem i Jesu Kristi namn." rätt (132)På detta sätt fördes evangelium till dessa som hade varit främlingar och utlänningar och gjorde dem till medarvingar till himmelen och medlemmar av Guds husfolk. Kornelius' och hans husfolks omvändelse var bara den första frukten av en skörd som skulle inbärgas. Från detta husfolk skulle ett vittomfattande nådens arbete utföras i denna icke-judiska stad. rätt (132)Idag söker Gud människor inom alla folk och samhällsklasser. Det finns många som liknar Kornelius, människor som Herren vill ansluta till sitt uppdrag i världen. Deras sympatier ligger hos Herrens folk, men de band som binder dem till världen håller dem hårt bundna. Det kräver moraliskt mod för dem att ta ställning för Kristus. Särskilda ansträngningar skulle göras för dessa människor, som befinner sig i så stor fara på grund av sitt ansvar och sitt umgänge. rätt (133)Tillfällets människor (133)Eftersom Kornelius levde i lydnad för all den undervisning han hade fått, ordnade Gud händelsernas gång så, att han fick mer upplysning. En budbärare från himmelens regering sändes till denne romerske officer och till Petrus, för att Kornelius skulle komma i förbindelse med en som kunde leda honom in i evangelii ljus. rätt (133)Det finns i vår värld många som är närmare Guds rike än vi tror. I en värld som är förmörkad av synden har Gud många kostbara ädelstenar, till vilka han vill vägleda sina budbärare. Överallt finns sådana som vill ta ställning för Kristus. Många kommer att sätta Guds visdom högre än varje jordisk förmån. De kommer att bli trogna fackelbärare. Tvingade av Kristi kärlek kommer de att nödga andra att komma till honom. rätt (134)När församlingens ledare i Judéen hörde att Petrus hade rest till ett icke-judiskt hus och förkunnat evangelium för dem som där hade samlats, blev de överraskade och förolämpade. De fruktade att ett sådant handlingssätt, som de betraktade som förmätet, skulle få en effekt som stod i direkt motsats till apostelns egen undervisning. När de därför vid nästa tillfälle träffade Petrus, mötte de honom med allvarliga förebråelser och sade: "Du har ju besökt oomskurna män och ätit med dem." rätt (134)Petrus lade öppet hela saken fram inför dem. Han berättade om sin erfarenhet med avseende på visionen och hävdade att den hade rått honom att inte längre iaktta ceremoniella gränser mellan omskurna och oomskurna. Inte heller skulle han betrakta de icke-judiska folken som orena. Han berättade om den befallning som getts honom att gå till dessa icke-judar, om budbärarnas ankomst om sin resa till Cesarea och om sammankomsten hos Kornelius. Han återgav huvudinnehållet i sitt samtal med den romerske kaptenen, hur denne hade berättat för honom om den vision han hade fått och genom vilken han hade blivit uppmanad att sända bud efter Petrus. rätt (134)Och när jag hade begynt tala, sade han, föll den helige Ande på dem, alldeles såsom det under den första tiden skedde med oss. Då kom jag ihåg Herrens ord, huru han hade sagt: 'Johannes döpte med vatten, men I skolen bliva döpta i helig ande.' Då alltså Gud åt dem hade givit samma gåva som åt oss, som hava kommit till tro på Herren Jesus Kristus, huru skulle då jag hava kunnat sätta mig emot Gud? Då församlingens ledare hörde detta, sade de inte något mera. De blev övertygade om att Petrus' handlingssätt var en direkt uppfyllelse av Guds plan och att deras egna fördomar och exklusivitet stod i ytterlig kontrast till evangelii anda. Därför förhärligade de Gud och sade: Så har då Gud också åt hedningarna förlänat den bättring som för till liv. rätt (135)Så kunde fördomar utan strid brytas ned och den avskildhet som etablerats genom tidsåldrars sedvänjor bannlysas och vägen öppnas för evangelium att förkunnas för de icke-judiska folken. rätt |