En öppnad dörr

(264)En öppnad dörr
Medan Apollos arbetade i Korint uppfyllde Paulus sitt löfte att återvända till Efesus. Han hade gjort ett kort besök i Jerusalem och hade tillbringat någon tid i Antiokia, som var platsen för hans tidiga verksamhet. Därför reste han genom Mindre Asien "genom det galatiska landet och därefter genom Frygien" (Apg. 18:23), besökte de församlingar som han själv hade upprättat, och styrkte Kristi efterföljares tro. rätt

(264)På apostlarnas tid var den västra delen av Mindre Asien känd som den romerska provinsen Asien. Efesus, som var dess huvudstad, var ett stort affärscentrum. Hamnen var fylld av fartyg och gatorna var till trängsel fyllda av människor från alla länder. Liksom Korint var staden ett lovande fält för missionsverksamhet. rätt

(264)Judarna, som var spridda i alla civiliserade länder, väntade allmänt Messias' ankomst. Många av dem hade under sina besök vid de årliga högtiderna i Jerusalem gått ut till Jordanstranden för att lyssna till Johannes döparen, när han predikade där. De hade hört honom förklara att Jesus var den utlovade Messias. De hade spritt nyheterna därom i alla delar av världen. Så hade försynen berett vägen för apostlarnas arbete. rätt

(264)När Paulus kom till Efesus fann han tolv män som, liksom Apollos, hade varit Johannes döparens efterföljare. Dessa hade också tillägnat sig en viss kännedom om Kristi mission. De hade emellertid inte Apollos' begåvning, men med samma uppriktighet och tro försökte de förmedla till andra den kunskap som de hade fått. rätt

(265)Också de döpta i helig Ande
Dessa män visste inte någonting om den helige Andes uppdrag. Då Paulus frågade dem om de hade fått den helige Ande, svarade de: "Vi hava icke ens hört, att helig ande är given." "Vilken döpelse bleven I då döpta med?", frågade Paulus och de svarade: "Med Johannes' döpelse." rätt

(265)Då berättade aposteln för dem de stora sanningar som är grunden till den kristnes hopp. Han berättade för dem om Kristi liv på jorden och om det grymma och förnedrande sätt på vilket han hade dödats. Han berättade för dem hur livets Herre hade brutit gravens bojor och triumferande uppstått från de döda. Han berättade om Frälsarens uppdrag till sina apostlar: "Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn." – Matt. 28:18,19. Han berättade också för dem om Kristi löfte att sända Hjälparen, genom vars kraft mäktiga tecken och under skulle utföras. Han beskrev också hur sällsamt detta löfte hade uppfyllts på pingstdagen. rätt

(265)Med djupt intresse och en tacksam, förundrad glädje lyssnade dessa män till Paulus' ord. Genom tro tillägnade de sig de underbara sanningarna om Kristi försoningsoffer och tog emot honom som sin Frälsare. De blev därefter döpta i Jesu namn och Paulus "lade händerna på dem". Då blev också de döpta i den helige Ande. De fick då förmågan att tala andra länders språk och att profetera. Därigenom fick dessa de nödvändiga förutsättningarna för att kunna arbeta som missionärer i Efesus och dess omgivning och också att resa vidare för att förkunna evangelium i Mindre Asien. rätt

(266)Eftersom de här männen var ödmjuka och villiga att ta emot undervisning fick de uppleva det under som gav dem kvalifikationer för att gå ut som förmedlare av evangelium. Deras exempel utgör en undervisning av stort värde för de troende. Det finns många som bara gör små framsteg i det kristna livet på grund av att de är alltför självtillräckliga för att låta sig undervisas. De låter sig nöja med ytlig kunskap om Bibeln. De vill varken förändra sin tro eller sitt sätt att leva. Därför lägger de inte heller ner något större arbete på att försöka tillägna sig större kunskap. rätt

(266)Om Kristi efterföljare bara ivrigt ville söka andlig kunskap, skulle de ledas in på rika områden av sanning, som hittills har varit helt okända för dem. Den som helt vill överlämna sig åt Gud, kommer att ledas av hans gudomliga hand. Han kanske förefaller enkel och till synes obegåvad, men om han är uppfylld av kärlek och förtröstan och följer varje antydan om Guds vilja, kommer hans förmågor att renas, förädlas och stärkas. Hans utvecklingsmöjligheter kommer att tillväxa. När han visar sig uppskatta den gudomliga insikten, kommer ett helgat uppdrag att anförtros honom. Han kommer då att kunna leva på ett sådant sätt att han hedrar Gud och blir till välsignelse för världen. "När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga." – Ps. 119:130. rätt

(266)Det finns många, även i vår tid, som är lika okunniga om den helige Andes verk i sinnet som dessa kristna i Efesus var. Ändå finns det inte någon sanning som klarare framställs i Bibeln. Profeter och apostlar har utförligt talat om dessa saker. Kristus riktar själv vår uppmärksamhet på hur träd och örter växer och använder det som en illustration på hans Andes aktivitet för att underhålla det andliga livet. Vinträdets sav stiger från roten och sprids ut till grenarna och underhåller vinträdets tillväxt och åstadkommer blommor och frukt. På samma sätt kommer den livgivande kraften från den helige Ande, som har sitt ursprung hos Frälsaren, att genomströmma våra sinnen och förnya våra motiv och känslor. Därigenom kommer också våra tankar att omformas till lydnad for Guds vilja och göra det möjligt för den som tar emot denna kraft att bära frukt i form av ett helgat liv. rätt

(267)Den som är upphov till detta andliga liv kan man inte se. Inte heller ligger det inom det mänskliga intellektets förmåga att förklara på vilket sätt detta liv förmedlas och underhålls. Den helige Andes verksamhet överensstämmer emellertid alltid med Bibeln. Såsom det förhåller sig i den naturliga världen, så är det också i den andliga. Det naturliga livet uppehålls, ögonblick för ögonblick, av gudomlig kraft. Detta sker emellertid inte genom något direkt underverk, utan genom att vi använder oss av de välsignelser som vi får tillgång till. På samma sätt uppehålls det andliga livet, genom att vi utnyttjar de medel som försynen har avsett till detta. Om Kristi efterföljare vill växa upp "till manlig mognad, och så bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet" (Ef. 4:13), skall de äta av livets bröd och dricka av frälsningens vatten. De skall vaka, bedja och arbeta och i alla avseenden följa de instruktioner som Gud ger i Bibeln. rätt

(267)Vi har ytterligare en sak att lära oss av dessa judiska omvändas upplevelse. När de tog emot dopet av Johannes döparen, förstod de inte helt Jesu uppdrag som den som skulle försona för synd. Deras tro var bemängd med allvarliga villfarelser. Men när de fick en klarare och fullständigare upplysning tog de med glädje emot Kristus som sin Frälsare. Därmed inträdde också en förändring i deras känsla av ansvar och förpliktelse. Då de tog emot en renare tro, skedde en motsvarande förändring i deras sätt att leva. Som ett tecken på denna förändring och som ett erkännande av sin tro på Kristus, blev de omdöpta i Jesu namn. rätt

(268)Paulus hade, som han brukade göra, börjat sitt arbete i Efesus genom att tala i synagogorna till judarna. Han fortsatte att arbeta där under tre månader. Han "samtalade. . . där frimodigt och övertygande med dem om Guds rike". Till att börja med fick han ett gynnsamt mottagande. Men liksom på tidigare fält blev han snart utsatt för kraftigt motstånd. "Några av dem förhärdade sig och voro ohörsamma och inför menigheten talade de illa om 'den vägen'. " Eftersom de framhärdade i att förkasta evangelium, upphörde Paulus att predika i synagogorna. rätt

(268)Hindrade av otro och fördomar
Guds Ande hade arbetat med och genom Paulus i hans verksamhet för hans landsmän. Tillräckliga bevis hade framlagts för att övertyga alla som ärligt önskade lära känna evangelium. Men många tillät sig kontrolleras av fördomar och otro. De vägrade att ge efter till och med för de mest övertygande bevis. Paulus blev orolig för att Kristi efterföljares tro skulle utsättas för fara genom att ständigt umgås med dessa som var motståndare till evangelium. Paulus lämnade dem därför och samlade de troende i en särskild grupp, samtidigt som han fortsatte sin offentliga undervisning i Tyrannus' skola. Denne var en lärare av visst anseende. rätt

(268)Paulus såg att "en dörr till stor och fruktbärande verksamhet" hade öppnats för honom, även om han fortfarande hade "många motståndare". (1 Kor. 16:9.) Efesus var inte bara den mest storslagna utan även den mest moraliskt fördärvade av städerna i Asien. Vidskepelse och sinnliga nöjen behärskade hela den myllrande befolkningen. I skuggan av stadens tempel fann alla slags brottslingar skydd. De mest förnedrande laster florerade. rätt

(269)Efesus var ett populärt centrum för tillbedjan av Diana. Ryktet om det praktfulla templet som hade byggts åt "efesiernas Diana" hade utbrett sig inte bara över hela Asien utan över hela världen. Dess oöverträffade skönhet gjorde templet inte bara till stadens utan även till hela nationens stolthet. Den gudabild som förvarades i detta tempel, ansågs av tradition ha kommit ned från himmelen. Symboliska skrivtecken hade inristats på den. Dessa tillskrev man stor kraft. Efesierna hade skrivit böcker för att förklara innebörden i och användningen av dessa skrivtecken. rätt

(269)Bland dem som flitigt studerade dessa värdefulla böcker fanns många trollkarlar som utövade ett kraftigt inflytande över de vidskepliga människor som tillbad Diana-bilden i detta tempel. rätt

(269)Paulus fick särskilda bevis på Guds godhets välvilja under sin verksamhet i Efesus. Guds kraft åtföljde hans arbete. Många blev botade från sina sjukdomar. "Gud gjorde genom Paulus kraftgärningar av icke vanligt slag. Man till och med tog handkläden och förkläden, som hade varit i beröring med hans kropp, och lade dem på de sjuka; och sjukdomarna veko då ifrån dem, och de onda andarna foro ut." Dessa manifestationer av en övernaturlig kraft var mycket starkare än vad man någonsin tidigare sett i Efesus. De var dessutom av sådant slag att de inte kunde efterbildas av taskspelarnas skicklighet eller trollkarlarnas konster. Eftersom dessa underverk utfördes i Jesu, nasaréens, namn fick folket tillfälle att se att himmelens Gud var mäktigare än de trollkarlar som tillbad gudinnan Diana. Gud upphöjde på detta sätt sina budbärare inför avgudadyrkarna själva och i enormt hög grad över de mäktigaste och mest gynnade av trollkarlarna. rätt

(269)Men han som står högre än alla ondskans makter och som hade gett sina budbärare makt över dem, skulle komma att utsätta dem för ännu stötte vanära och nederlag, eftersom de föraktade och vanhelgade hans heliga namn. Trolldom hade förbjudits i den mosaiska lagen under hot om dödsstraff. Ändå hade trolldom då och då i hemlighet utövats av judar som avfallit från sin tro. Vid tiden för Paulus' vistelse i Efesus fanns i staden "några kringvandrande judiska besvärjare". De fick nu se de underverk som utfördes av Paulus och "företog sig nu att över dem som voro besatta av onda andar nämna Herren Jesu namn". Ett sådant försök gjordes av "sju söner av en viss Skevas, en judisk överstepräst". Då dessa fann en man som var besatt av en ond ande sade de till honom: "Jag besvär eder vid den Jesus, som Paulus predikar." Men "den onde anden svarade då och sade till dem: 'Jesus känner jag, Paulus är mig ock välbekant men vilka ären I?' Och mannen som var besatt av den onde anden störtade sig på dem och övermannade både den ene och den andre; han betedde sig så våldsamt mot dem att de måste fly ut ur huset, nakna och sargade." rätt

(270)Omisskännliga bevis
Här gavs alltså omisskännliga bevis för Kristi namns helighet och den fara som de utsatte sig för, som anropade honom utan tro på Frälsarens gudomliga mission. "Fruktan föll över dem alla, och Herren Jesu namn blev storligen prisat." rätt

(270)Förhållanden som tidigare varit okända fördes nu fram i ljuset. Några av de kristna hade inte helt övergett sin vidskepelse, när de omvändes till kristendomen. I viss utsträckning fortsatte de att utöva magi. Nu blev de övertygade om att de hade handlat fel. "Många av dem som hade kommit till tro, trädde fram och bekände sin synd och omtalade, vad de hade gjort." Även några av trollkarlarna själva lät sig påverkas och blev övertygade, så att "många av dem som hade övat vidskepliga konster samlade ihop sina böcker och brände upp dem i allas åsyn. Och när man räknade tillsammans, vad böckerna voro värda, fann man, att värdet uppgick till femtio tusen silverpenningar. På detta sätt hade Herrens ord mäktig framgång och visade sin kraft." rätt

(271)Genom att bränna sina magiböcker visade dessa omvända efesier att de nu avskydde det som de en gång hade funnit nöje i. Det var framför allt genom denna magi som de hade förolämpat Gud och äventyrat sitt andliga liv. Det var också mot denna magi som de nu visade sådan avsky. Därigenom gav de bevis för sann omvändelse. rätt

(271)Seger i vidskepelsens högborg
Dessa avhandlingar om besvärjelser och magi innehöll regler och formler för kommunikation med onda andar. De innehöll regler för djävulstillbedjan och riktlinjer för hur man skulle kunna få hjälp av djävulen och information från honom. Genom att behålla dessa böcker skulle de kristna ha utsatt sig för frestelse. Om de hade sålt dem skulle de ha utsatt andra människor för frestelse. De hade övergett mörkrets rike. För att slå ned dess kraft tvekade de inte inför något offer, hur stort det än var. Så segrade sanningen över människors fördomar och deras kärlek till pengar. rätt

(271)Genom denna manifestation av Kristi makt kunde en stor seger för kristendomen vinnas inom denna vidskepelsens högborg. Inflytandet av det som hade ägt rum här, fick en betydligt mera vidsträckt omfattning än Paulus förstod. Från Efesus spreds dessa nyheter vida omkring. En stark impuls framåt gavs åt Kristi sak. Långt efter det att aposteln hade avslutat sitt livsverk levde dessa scener kvar i människors minne. De blev ett medel till att vinna människor för evangelium. rätt

(272)Man vill gärna föreställa sig att sådan hednisk vidskepelse har försvunnit i det tjugoförsta århundradets civilisation. Men både Bibeln och de verkliga förhållandena visar klart, att magi utövas i denna tid i lika stor utsträckning som på de forntida magikernas tid. Det forntida magiska systemet är i själva verket detsamma som man nu känner till under namn av den moderna spiritualismen. Guds och människors fiende finner tillträde till tusentals människors sinnen genom att framställa sig själv under förklädnad av avlidna vänner. Bibeln förklarar att "de döda veta alls intet". (Pred. 9:5.) Deras tankar, deras kärlek, deras hat har gått om intet. De döda kan inte ta kontakt med de levande. Men trogen sitt första bedrägeri utövar Satan detta bedrägeri för att få kontroll över människors sinnen. rätt

(272)Genom spiritualismen tar många sjuka, sörjande och nyfikna kontakt med onda andar. Alla som ger sig in på sådant utsätter sig för en allvarlig fara. Bibeln förklarar hur Gud ser på dem. I forntiden uttalade han en sträng dom över en konung som hade sökt råd hos ett hedniskt orakel: "Är det därför att ingen Gud finnes i Israel, som i gån åstad och frågen Baal-Sebub, guden i Ekron? Därför att I gören detta, säger Herren så: Du skall icke komma upp ur den säng, i vilken du har lagt dig, ty du skall döden dö." – 2 Kon. 1:3, 4. rätt

(272)Forntidens magiker har sin motsvarighet i nutidens spiritualistiska medier, de klärvoajanta och dem som utövar spådom. De hemlighetsfulla röster som talade i En-Dor och i Efesus fortsätter alltjämt att genom lögner vilseleda människor. Om slöjan kunde dras undan från våra ögon, skulle vi se onda änglar använda sig av alla slags konstgrepp och bedrägerier för att bedra och ödelägga. rätt

(273)Varhelst ett inflytande utövas att förmå människor att glömma Gud, där finns Satan närvarande med sin förledande makt. När människor ger efter för hans inflytande, kommer deras sinnen, innan de ännu är medvetna därom, att förvillas och själen att nedsmutsas. Apostelns förmaning till församlingen i Efesus borde uppmärksammas av Guds folk idag: "Haven ingen delaktighet i mörkrets gärningar, som icke giva någon frukt, utan avslöjen dem fastmer." – Ef. 5:11. rätt

nästa kapitel