Det sällsamma uppdraget

(27)Det sällsamma uppdraget
Efter Kristi död var apostlarna nästan helt överväldigade av missmod. Deras Mästare hade förkastats, dömts och korsfästs. Prästerna och rådsherrarna hade hånfullt förklarat: "Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa. Han är ju Israels konung; han stige nu ned från korset, så vilja vi tro på honom." – Matt. 27:42. Förhoppningarnas sol hade gått ned för apostlarna. Nattmörkret hade sänkt sig över deras sinnen. De hade ofta upprepat orden: "Vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel." – Luk. 24:21. Då de nu kände sig övergivna och förtvivlade, kom de ihåg att han hade sagt: "om man gör så med det friska trädet, vad skall icke då ske med det torra!'" – Luk. 23:31. rätt

(27)Jesus hade vid flera tillfällen försökt avslöja framtiden för sina apostlar, men de hade inte fattat mycket av vad han sade. På grund av detta hade hans död kommit över dem fullständigt oväntat. När de senare tänkte tillbaka på det som hänt och såg resultatet av sin otro, fylldes de av sorg. När Kristus blev korsfäst, trodde de inte att han skulle uppstå. Han hade öppet förklarat, att han skulle uppstå på den tredje dagen. De hade emellertid varit alltför förvirrade för att förstå vad han menade. Denna oförmåga att förstå hade vid tiden för hans död lämnat dem i ytterlig hopplöshet. De var bittert besvikna. Deras tro kunde inte tränga bortom de skuggor som Satan hade kastat över deras horisont. Allt tycktes dunkelt och mystiskt för dem. Hur mycken sorg skulle de inte ha kunnat undgå om de hade trott Frälsarens ord. rätt

(28)Nedbrutna av misströstan, sorg och förtvivlan samlades apostlarna i det rum där de hade ätit påskmåltiden. De stängde och barrikerade dörrarna av fruktan för att deras älskade lärares öde skulle bli deras. Det var här som Frälsaren efter sin uppståndelse uppenbarade sig för dem. Under fyrtio dagar blev Kristus kvar på jorden efter det att han uppstått. Under denna tid förberedde han sina apostlar för det arbete som låg framför dem. Han förklarade allt det som de hittills inte hade kunnat förstå. Han talade om profetiorna om sin ankomst. Han förklarade hur han skulle förkastas av judarna. Han talade om sin död och visade hur alla detaljer i dessa profetior hade gått i uppfyllelse. Han talade om för dem att de skulle betrakta dessa uppfyllda profetior som en försäkran om den kraft som skulle åtfölja dem i deras framtida arbete. "Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna", läser vi. "Och han sade till dem: 'Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk och först i Jerusalem." Och han tillade: "I kunnen vittna härom." – Luk. 24:45-48. rätt

(28)De började forstå
Under dessa dagar som Kristus tillbringade tillsammans med sina apostlar, fick de en ny upplevelse. När de hörde sin älskade Mästare förklara Skrifterna i ljuset av allt det som hade hänt, blev deras tro på honom fast grundad. De kom så långt att de kunde säga: "Jag vet på vem jag tror." – 2 Tim. 1:12. De började förstå omfattningen av hans uppgift och dess natur. De började förstå att de för världen skulle förkunna det evangelium som han hade anförtrott dem. Händelserna i Kristi liv, hans död och uppståndelse, de profetior som hade pekat fram till dessa händelser, frälsningsplanens hemligheter, Jesu makt att försona för synd – alla dessa saker hade de varit vittnen till och de skulle nu låta världen få del av dem. De skulle förkunna ett evangelium av frid och frälsning genom omvändelse och Frälsarens kraft. rätt

(29)Innan Jesus uppfor till himmelen gav han sina apostlar deras uppdrag. Han talade om för dem att de skulle förverkliga hans testamentsförordnande, i vilket han till världen hade överlämnat det eviga livets skatter. Ni har varit vittnen till mitt uppoffrande liv för världens skull, sade han till dem. Ni har sett mitt arbete för Israel. Och även om mitt folk inte vill komma till mig, så att de skulle kunna få liv, trots att präster och rådsherrar har gjort med mig som de hade planlagt och trots att de har förkastat mig, kommer de ändå att få ytterligare ett tillfälle att ta emot Guds Son. Ni har sett att alla som har kommit till mig och bekänt sina synder, har jag fritt tagit emot. Den som kommer till mig honom, skall jag inte i något avseende kasta ut. Till er, mina apostlar, anförtror jag detta barmhärtighetens budskap. Det skall förkunnas för både judar och icke-judar, i första hand för Israel och därefter till alla folk, språkområden och nationer. Alla som tror kommer att sammansluta sig i en enda församling. rätt

(29)Evangelii uppdrag är Kristi rikes stora missionsuppdrag. Apostlarna skulle arbeta ivrigt för att vinna människor. De skulle för alla förkunna nådens inbjudan. De skulle inte vänta på att människor skulle komma till dem. De skulle gå ut till alla folk med sitt budskap. rätt

(29)Apostlarna skulle utföra sitt uppdrag och föra det framåt i Kristi namn. Allt vad de sade och gjorde skulle fästa uppmärksamheten på hans namn som äger den levande kraft, genom vilken människor kan bli frälsta. Deras tro skulle inriktas på honom som är barmhärtighetens och kraftens källa. I hans namn skulle de bedja till Fadern och de skulle få svar. De skulle döpa i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Kristi namn skulle vara deras lösenord, deras igenkänningstecken, deras föreningsband, auktoriteten bakom deras handlingssätt och källan till deras framgång. Ingenting skulle komma att erkännas i hans rike som inte bar hans namn och underskrift. rätt

(30)När Kristus sade till sina apostlar, att de skulle gå ut i hans namn för att till en enda församling samla alla som trodde, förklarade han öppet för dem nödvändigheten av att bevara enkelheten. Ju mindre skrytsamma de var i sitt uppträdande, dess större skulle deras inflytande för det goda bli. Apostlarna skulle tala på samma enkla sätt som Kristus hade talat. De skulle i sina åhörares sinnen inskärpa den undervisning som han hade lärt dem. Kristus sade inte till sina apostlar att deras arbete skulle bli lätt. Han visade dem att omfattande sammansvärjningar från det ondas sida skulle smidas mot dem. De skulle få kämpa "mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna". (Ef. 6:12.) Men de skulle inte lämnas att kämpa ensamma. Han försäkrade dem att han skulle vara med dem och att de, om de ville gå framåt i tro, skulle göra det under den Allsmäktiges skydd. Han uppmanade dem att vara modiga och starka. En som var mäktigare än änglar skulle finnas ibland dem, han som är anföraren för himmelens arméer. Han skapade alla förutsättningar för att de skulle kunna fullfölja sitt uppdrag. Han tog också själv på sig ansvaret för dess framgång. Så länge de lydde hans ord och arbetade i gemenskap med honom skulle de inte kunna misslyckas. Gå ut till alla länder, sade han till dem. Gå till de mest avlägsna trakter av den bebodda världen och var förvissade om att min närvaro alltid kommer att vara med er där. Arbeta med tro och tillförsikt. Den tiden kommer nämligen aldrig då jag kommer att överge er. Jag kommer alltid att vara med er, hjälpa er att utföra era plikter, leda, trösta, helga och uppehålla er och ge er framgång, då ni talar ord som skall rikta andra människors uppmärksamhet mot himmelen. rätt

(31)Fullständigt och tillfredsställande
Kristi offer för människan var fullständigt och tillfredsställande. Alla försoningens villkor hade uppfyllts. Det uppdrag som han hade kommit till världen för att utföra hade blivit fullbordat. Han hade vunnit riket. Han hade vridit det ur fiendens händer och blivit arvinge till allting. Han var nu på väg till Guds tron för att äras av de himmelska härskarorna. Han som hade fått obegränsad auktoritet gav sina apostlar deras uppdrag: "Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände." – Matt. 28:19, 20. rätt

(31)Strax innan Jesus lämnade sina apostlar, klargjorde han ännu en gång sitt rikes natur för dem. Han påminde dem om vad han tidigare hade sagt om sitt rike. Han förklarade att det inte var hans avsikt att upprätta ett förgängligt rike i denna värld. Han hade inte utsetts till att regera såsom en jordisk monark på Davids tron. När apostlarna frågade honom: "Herre, skall du nu i denna tid upprätta igen riket åt Israel?" svarade han dem: "Det tillkommer icke eder att få veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt." – Apg. 1:6, 7. Det var inte nödvändigt för dem att se längre in i framtiden än de avslöjanden som han gjort det möjligt för dem att kunna förstå. Deras uppdrag var att förkunna evangelium. rätt

(32)Kristi personliga, synliga gemenskap med apostlarna skulle snart upphöra. En ny kraftkälla skulle emellertid göras tillgänglig för dem. Den helige Ande skulle ges dem i sin fullhet. Han skulle göra dem dugliga för deras uppgift. "Och se", sade Frälsaren, "jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft." – Luk. 24:49. "Ty Johannes döpte med vatten, men få dagar härefter skolen I bliva döpta i helig ande." "När den helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraft och bliva mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och sedan intill jordens ända." – Apg. 1:5, 8. rätt

(32)Frälsaren visste att inga argument, hur logiska de än vore, skulle kunna uppmjuka hårda sinnen eller bryta igenom världslighetens och själviskhetens hårda skal. Han visste att hans apostlar måste ta emot den himmelska kraftkällans gåva. Han visste att evangelium skulle få effekt bara om det förkunnades av människor som blivit entusiastiska och vältaliga genom en levande kännedom om honom som är "vägen, sanningen och livet". Det uppdrag som anförtrotts åt apostlarna skulle kräva stor effektivitet, eftersom ondskans tidvåg strömmade djup och stark emot dem. En påpasslig och beslutsam ledare anförde mörkrets makter. Kristi efterföljare kunde därför kämpa för det rätta bara genom den hjälp som Gud genom sin Ande skulle ge dem. rätt

(32)Kristus talade om för sina apostlar att de skulle börja sitt arbete i Jerusalem. Den staden hade varit skådeplatsen för hans häpnadsväckande offer för mänskligheten. Där hade han, klädd i mänsklig gestalt, vandrat bland människorna och talat med dem. Några få hade upptäckt hur nära himmelen hade kommit jorden. Där hade han blivit dömd och korsfäst. I Jerusalem fanns många som i hemlighet trodde att Jesus av Nasaret var Messias. Många hade förstått att de blivit vilseledda av prästerna och rådsherrarna. För dem måste evangelium förkunnas. De skulle kallas till omvändelse och bättring. Den underbara sanningen att det endast var genom Kristus som förlåtelse och försoning för synd kunde vinnas, måste klart förkunnas. Medan ännu hela Jerusalem var i rörelse på grund av de överväldigande händelserna under de gångna få veckorna, skulle apostlarnas förkunnelse göra det djupaste intrycket. rätt

(33)Under sin verksamhet hade Jesus ständigt förklarat för sina apostlar, att de måste vara ett med honom i hans uppdrag att rädda världen från syndens slaveri. När han sände ut tolv och därefter sjuttio av sina efterföljare för att förkunna Guds rike, lärde han dem att det var deras plikt att meddela andra människor vad han hade låtit dem få kännedom om. I all sin verksamhet hade han utbildat dem för enskilt arbete. Detta skulle komma att utvidgas, efterhand som deras antal ökade. Slutligen skulle det nå ut till jordens yttersta gränser. Den sista undervisning han gav sina efterföljare var att de hade fått ansvaret för frälsningens glada budskap som de skulle förkunna för världen. rätt

(33)Hans skyddande omsorg
När tiden var inne då Kristus skulle återvända till sin Fader, förde han sina apostlar utanför staden till trakten av Betania. Där stannade han. Apostlarna samlades omkring honom. Med händerna utsträckta i en välsignande gest, som för att försäkra dem om hans skyddande omsorg, lyftes han sakta upp från dem. "Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen." – Luk. 24:51. rätt

(34)Under det att apostlarna ivrigt tittade uppåt för att uppfånga en sista glimt av sin uppfarande Herre, togs han emot av himmelska änglars jublande skaror. Under det att dessa änglar följde honom till den himmelska världen sjöng de i triumf: "I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, Sela, honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. . . . Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna." – Ps. 68:33-35. rätt

(34)Apostlarna tittade fortfarande ivrigt mot himlen, när de fick se att det plötsligt "stodo hos dem två män i vita kläder. Och dessa sade: 'I galileiske män, varför stån I och sen mot himmelen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från eder till himmelen, han skall komma igen på samma sätt som I haven sett honom fara upp till himmelen.'" - Apg. 1:10, 11. rätt

(34)Löftet om Kristi återkomst skulle alltid hållas i friskt minne bland hans apostlar. Samme Jesus som de hade sett uppstiga till himmelen, skulle komma tillbaka för att hämta upp till sig dessa, som härnere hade vigt sitt liv åt hans tjänst. Och samma röst som hade sagt till dem: "Se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände", skulle bjuda dem välkomna till gemenskap med honom i det himmelska riket. rätt

(34)Liksom översteprästen i den avbildande tempeltjänsten lade av sig sin översteprästliga dräkt och tjänstgjorde I den vanlige prästens vita linneklädnad, skulle Kristus lägga av sig sin konungsliga dräkt och klä sig i mänsklig gestalt och offra offret, själv präst och själv offer. På samma sätt som översteprästen, efter det att han hade utfört sin tjänst i det allraheligaste, kom ut till den väntande folkskaran i sin översteprästliga dräkt, skulle Kristus komma för andra gången, klädd i en klädnad av det vitaste vita , "så att ingen valkare på jorden kan göra kläder så vita". (Mark. 9:3.) Han skall komma i sin egen härlighet och i sin Faders härlighet och alla änglar kommer att följa honom på hans väg. rätt

(35)Så skulle Kristi löfte till hans efterföljare uppfyllas: "Så skall jag dock komma igen och taga eder till mig." – Joh. 14:3. De som har älskat honom och väntat på honom, kommer han att kröna med härlighet, ära och odödlighet. De rättfärdiga döda skall komma fram ur sina gravar. De levande frälsta kommer att hämtas upp tillsammans med dem för att möta Herren i luften. De kommer att höra Jesu röst, ljuvligare än någon musik som människor någonsin lyssnat till, säga till dem: Er strid är över. "Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittning det rike som är tillrett åt eder från världens begynnelse." – Matt. 25:34. rätt

(36)Så visst fanns det skäl för apostlarna att glädja sig i hoppet om sin Herres återkomst. rätt

nästa kapitel