Problem i Galatien

(358)Problem i Galatien
Under sin vistelse i Korint fick Paulus orsak att hysa allvarliga bekymmer för en del av de församlingar som redan hade grundats. Genom inflytande från falska lärare, som hade uppstått bland de troende i Jerusalem, började oenighet, villoläror och grova synder att snabbt sprida sig bland Kristi efterföljare i Galatien. Dessa falska lärare blandade evangelii sanningar med judiska stadgar. De ignorerade det beslut som hade fattats av apostlarnas råd i Jerusalem. De försökte nu påtvinga de icke-judiska kristna den ceremoniella lagens föreskrifter. rätt

(358)Situationen var kritisk. Det onda inflytande som därigenom kommit in i församlingarna, hotade att snabbt fördärva församlingarna i Galatien. rätt

(358)Paulus var djupt upprörd. Han hyste allvarliga bekymmer för den öppna avfälligheten bland dem som han så troget hade undervisat i evangelii principer. Han skrev genast till de troende som blivit vilseledda. Han avslöjade de falska teorier som de hade tagit emot. Han bestraffade med stor stränghet dessa som hade börjat avfalla från tron. Efter det att han hade hälsat dem med orden: "Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och ifrån Herren Jesus Kristus", tillrättavisade han dem med skärpa. rätt

(359) "Det förundrar mig att I så hastigt avfallen från honom, som har kallat eder till att vara i Kristi nåd, och vänden eder till ett nytt evangelium. Likväl är detta icke något annat evangelium; det är allenast så, att några finnas som vålla förvirring bland eder, och vilja förvända Kristi evangelium. Men om någon, vore det ock vi själva eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad." Paulus' undervisning hade stått i full överensstämmelse med skrifterna. Den helige Ande hade bekräftat hans arbete. Därför varnade han nu de troende att se till att de inte lyssnade till någonting som motsade de sanningar som han hade undervisat dem om. rätt

(359)Var det av laggärningar. . .?
"Aposteln uppmanade de troende i Galatien att noga tänka igenom sina första upplevelser i kristenlivet. "I oförståndige galater!", utropade han. "Vem har så dårat eder, I som dock haven fått Jesus Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst? Allenast det vill jag att I skolen svara mig på: Kom det sig av laggärningar att I undfingen Anden, eller kom det sig därav att I lyssnaden i tro? Ären I så oförståndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i köttet? Haven I då upplevat så mycket förgäves – om det nu verkligen har varit förgäves? Alltså, att han som förlänade eder Anden och utförde kraftgärningar bland eder gjorde detta, kom det sig av laggärningar eller därav att I lyssnaden i tro?" rätt

(359)Så ställer Paulus de troende i Galatien inför deras eget samvetes domstol och försöker hejda dem på deras villoväg. Paulus förtröstade på Guds makt att frälsa. Han vägrade att lyssna till villolärarnas trossatser. Han försökte i stället att få de kristna att inse, att de hade blivit i hög grad vilseledda. Men han visade dem också att de, genom att omvända sig till sin första tro på evangelium, alltjämt kunde göra Satans syften om intet. Han intog en orubblig ståndpunkt på sanningens och rättfärdighetens sida. Den oryggliga tro som han visade på det budskap han hade förkunnat för dem, kom många, som hade börjat att tvivla, att förnya sin trohet mot Frälsaren. rätt

(360)Hur starkt skiljer sig inte Paulus' sätt att skriva till församlingen i Korint från det sätt på vilket han skriver till församlingen i Galatien! De troende i Korint tillrättavisade han försiktigt och med mildhet. Församlingen i Galatien tillrättavisar han med skoningslös skärpa. De troende i Korint hade gett efter för frestelser. De hade blivit bedragna av falska lärares listiga sofisteri. Dessa hade gett en framställning av villfarelse under sanningens förklädnad som gjort att de hade blivit förvillade och vilseledda. För att lära dem att skilja mellan falskt och sant krävdes försiktighet och tålamod. Stränghet och omdömeslös brådska från Paulus' sida skulle ha fördärvat hans inflytande över många av dem som han längtade efter att hjälpa. rätt

(360)I de galatiska församlingarna hade öppen, omaskerad villfarelse börjat undantränga det evangeliska budskapet. Kristus, som var trons sanna grundval, hade i själva verket förkastats till förmån för judendomens föråldrade ceremonier. Aposteln insåg att om de troende i Galatien skulle kunna räddas från de farliga inflytanden som hotade dem, bestämda åtgärder måste vidtas och de skarpaste varningar ges. rätt

(360)En betydelsefull undervisning finns här för varje Kristi förkunnare när det gäller att anpassa arbetet till de människors förhållanden och omständigheter som han söker vara till nytta för. Mildhet, tålamod, beslutsamhet och fasthet är lika nödvändiga, men de skall användas med klok urskillning. Att handla klokt med människor av olika kynne, under olika omständigheter och förhållanden är något som kräver förstånd och omdöme som upplysts och helgats av Guds Ande. rätt

(361)I sitt brev till de troende i Galatien berättar Paulus i korthet om de mest framträdande händelserna i samband med sin egen omvändelse och tidiga andliga upplevelse. Han ville med detta visa dem, att det var genom en särskild uppenbarelse av gudomlig kraft som han leddes till att kunna se och uppfatta evangelii stora sanningar. Det var också genom undervisning direkt från Gud som Paulus uppmanats att varna och förmana galaterna på ett så allvarligt och bestämt sätt. Han skrev inte med tvekan eller som om något kunde ifrågasättas, utan med den säkerhet som en fast övertygelse och absolut kännedom om de verkliga förhållandena skänker. Han framställde klart skillnaden mellan mänsklig undervisning och den undervisning som kommer direkt ifrån Kristus. rätt

(361)Helgat liv och rent sinne
Aposteln uppmanade galaterna att lämna de falska ledare som hade fört dem på avvägar och att återvända till den tro som hade åtföljts av så påtagliga bevis för gudomligt godkännande. De som hade försökt förmå dem att överge sin tro på evangelium var hycklare. De var inte helgade och de levde ett orent liv. Deras religion bestod i en mängd ceremonier. De trodde sig kunna vinna Guds ynnest om de iakttog dessa. De ville inte ha något evangelium som byggde på slutsatsen: "Om en människa icke bliver född på nytt, så kan hon icke få se Guds rike." – Joh. 3:3. De menade att en religion som byggde på en sådan lära krävde för stor uppoffring. Därför föredrog de att hålla fast vid sina villfarelser. Därigenom bedrog de både sig själva och andra. rätt

(361)Att ersätta ett helgat liv och ett rent sinne med yttre religionsformer är alltjämt lika lockande för den icke-pånyttfödda människan som det var på den tid då dessa judiska lärare levde. Nu likaväl som då finns det falska Kristi förkunnare. Många lyssnar med iver till deras teorier. Satans utstuderade metoder har alltid varit att dra människors tankar bort ifrån hoppet om frälsning genom tro på Kristus och lydnad för Guds lag. Ärkefienden har alltid försökt anpassa sina frestelser efter de människors fördomar och benägenheter som han försöker bedra. Under den apostoliska tiden lyckades han förleda judarna till att upphöja ceremoniallagen och förkasta Kristus. I vår tid lyckas han få många kristna bekännare att tro, att de hedrar Kristus genom att förakta morallagen och hävda att dess föreskrifter saklöst kan överträdas. Det är varje Kristi förkunnares plikt att inta en fast och beslutsam attityd mot dessa som förvänder tron och att utan fruktan med Bibeln avslöja deras villfarelser. rätt

(362)I sina försök att återvinna galaternas förtroende försvarade Paulus på ett föredömligt sätt sin ståndpunkt som en Kristi apostel. Han förklarade sig vara apostel "icke från människor, ej heller genom någon människa, utan genom Jesus Kristus och genom Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda". Det var inte från människor utan från himmelens högsta myndighet, som han hade fått sitt uppdrag. Och hans ämbete hade blivit erkänt av ett allmänt råd i Jerusalem efter vars beslut han hade rättat sig under hela sin verksamhet bland de icke-judiska folken. rätt

(362)Det var inte för att upphöja sig själv utan för att upphöja Guds nåd som Paulus inför dem som förnekade hans apostlaämbete, lade fram bevis för att han betraktade sig "icke i något stycke stå tillbaka för dessa så övermåttan höga 'apostlar'." (2 Kor. 11: 5.) De som försökte förringa hans uppdrag och hans arbete, kämpade mot Kristus som genom Paulus uppenbarade sin nåd och kraft. Aposteln tvingades på grund av fiendens motstånd att handla med bestämdhet for att vidhålla sin ställning och auktoritet. rätt

(363)Paulus förmanade dem som en gång hade känt Guds kraft i sina liv, att återvända till sin första kärlek till evangelii sanningar. Med argument som inte kunde motsägas, framhöll han för dem deras förmån att bli fria människor i Kristus, genom vars försonande nåd alla som helt överlämnade sig åt honom, skulle bli beklädda med hans rättfärdighet. Han hävdade att varje människa som ville bli frälst, måste tillägna sig en äkta, personlig upplevelse av det som hör Gud till. rätt

(363)Apostelns allvarliga och uppriktiga förmaning blev inte utan resultat. Den helige Ande verkade med stor kraft. Många som hade farit vilse vände tillbaka till sin tidigare tro på evangelium och blev sedan fast rotade i den frihet, varmed Kristus hade gjort dem fria. Deras dagliga liv visade nu Andens frukter: "Kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, saktmod, återhållsamhet." Guds namn blev förhärligat, och de kristnas antal ökade starkt i dessa trakter. rätt

nästa kapitel