Kejsarens hus

(432)Kejsarens hus
Evangelium har alltid haft sin största framgång bland enkla människor. "Icke många som voro visa efter köttet blevo kallade, icke många mäktiga, icke många av förnämlig släkt." – 1 Kor. 1:26. Man kunde inte vänta att Paulus, som fattig och fånge och utan vänner, skulle kunna vinna de rika och förnäma romarnas uppmärksamhet. För dem framhöll lasten alla sina glittrande lockelser. De var alltför villiga att låta sig fängslas av dem. Men bland de arbetströtta och nödställda offren för deras förtryck, ja, till och med bland de stackars slavarna lyssnade många till Paulus' ord. I tron på Kristus fann de hopp och frid som uppmuntrade dem att härda ut under sitt svåra öde. rätt

(432)Men även om apostelns verksamhet började bland anspråkslösa och obetydliga människor, sträckte sig dess inflytande vidare, till dess att det nådde själve kejsarens palats. rätt

(432)Rom var vid denna tid världens huvudstad. De stolta kejsarna utfärdade lagar för nästan alla folk på jorden. Konungar och hovmän visste antingen inte någonting om den ödmjuke nasaren eller också betraktade de honom med hat och förakt. Trots detta dröjde det inte mer än två år, förrän evangelium hade utbrett sig från den ringe fångens hem till de kejserliga palatsen. Paulus hade slagits i bojor som en förbrytare men "Guds ord bär icke bojor". (2 Tim. 2:9.) rätt

(433)Under de år som gått hade Paulus offentligt förkunnat evangelium med övertygande kraft. Han hade genom tecken och under gett otvetydiga bevis på dess gudomliga ursprung. Med ädelmodig fasthet hade han framträtt inför Greklands visa. Genom sin kunskap och vältalighet hade han tystat de stolta filosofernas argument. Med orubbligt mod hade han stått inför konungar och landshövdingar och diskuterat om rättfärdighet, återhållsamhet och den tillkommande domen, till dess att de stolta regenterna hade gripits av fruktan, som om de redan såg Guds dags skräcksyner. rätt

(433)Kristendomens kraft
Nu fick aposteln inte några sådana tillfällen. Han kunde ju inte gå utanför sin egen bostad. Därför kunde han inte heller förkunna evangelium för andra än för dem som uppsökte honom där. Han hade inte såsom Moses och Aron fått en befallning från Gud att gå till den ogudaktige konungen och i hans namn som är den store "JAG ÄR" bestraffa hans grymhet och förtryck. Trots detta var det just under den här tiden, då sanningens främste försvarare tycktes vara avskuren från all offentlig verksamhet, som en stor seger vanns för evangelium. Från själve kejsarens husfolk blev flera omvända och blev medlemmar av den kristna församlingen. rätt

(433)Inte någon annanstans kunde man finna en mer ogynnsam atmosfär för kristendomen, än vid det romerska hovet. Nero tycktes ha utplånat det sista spåret av den gudomliga naturen, ja, till och med av den mänskliga. Nu bar hans sinne Satans prägel. Hans uppassning och hovfolk var i allmänhet av samma karaktär – grymma, degenererade och fördärvade. Efter vad man utifrån kunde bedöma, föreföll der omöjligt att kristendomen skulle kunna vinna inträde vid Neros hov och i hans palats. rätt

(434)Men i detta fall, som i så många andra, fick man ett slående bevis på sanningen av Paulus' ord att hans vapen var "så mäktiga inför Gud, att de kunna bryta ned fästen". (2 Kor. 10:4.) Till och med bland Neros husfolk vanns segrar för korset. Bland de sedefördärvade tjänarna till en ännu mer sedefördärvad kejsare omvändes människor och blev Guds barn. Dessa höll inte sin kristendom för sig själva utan bekände sig offentligt vara Kristi efterföljare. De blygdes inte för sin tro. rätt

(434)Hans bojors inflytande
Och genom vilka medel var det som evangelium fick inträde och fotfäste vid det hov, där man skulle tycka att det vore omöjligt för den att tränga in? I sitt brev till filipperna säger Paulus att det var genom sin fångenskap som han lyckades vinna medlemmar av Neros husfolk för evangelium. Paulus var bekymrad över att några skulle tro att hans fångenskap hade varit ett hinder för evangelii framgång. Därför försäkrade han dem: "Jag vill, att I, mina bröder, skolen veta, att det som har vederfarits mig snarare har länt till evangelii framgång." – Fil. 1:12. rätt

(434)När man i församlingarna fick veta att Paulus tänkte besöka Rom, väntade de att evangelium skulle vinna avgörande segrar i denna stad. Paulus hade förkunnat evangelium i många länder. Han hade förkunnat det i stora städer. Skulle då inte denne store troskämpe kunna vinna människor för Kristus även i den stora världsstaden? Men deras förhoppningar grusades, då de fick veta att Paulus hade rest till Rom som fånge. De hade varit övertygade om att evangelium, om det bara en gång fick fotfäste i denna stora världsstad, hastigt skulle utbreda sig till alla länder och bli den dominerande makten på jorden. Men hur stor blev inte deras besvikelse. Mänskliga förhoppningar grusades, men Guds avsikt hade inte gått om intet. rätt

(435)Det var inte genom Paulus' förkunnelse utan genom hans bojor som det romerska hovets uppmärksamhet drogs till evangelium. Det var som fånge han befriade så många människor från de bojor som höll dem i syndens slaveri. Men detta var inte allt. Han förklarade: "De flesta av bröderna hava genom mina bojor blivit så frimodiga i Herren, att de med allt större dristighet våga oförskräckt förkunna Guds ord." – Fil. 1:14. rätt

(435)Paulus' tålamod och hoppfullhet under sin långa och orättvisa fångenskap, hans mod och tro blev en ständig predikan. Hans anda, som var så annorlunda än världens, bekräftade att han behärskades av en makt som var högre än varje jordisk makt. Genom hans exempel inspirerades de troende att arbeta med allt större iver för den sak som Paulus nu inte längre hade någon möjlighet att föra vidare. På det sättet utövade Paulus' fångenskap sitt inflytande. När det såg ut som om hans kraft och användbarhet inte längre kunde göra sig gällande och han inte kunde uträtta så mycket, just då kunde han bärga en skörd för Kristus på fält från vilka han tycktes helt utestängd. rätt

(435)Innan denna tvååriga fångenskap tog slut, kunde Paulus säga: "Det har nämligen så blivit uppenbarat för alla i pretoriet och för alla andra att det är i Kristus, som jag bär mina bojor." Och bland dem som sände hälsningar till församlingen i Filippi nämner han i förbigående "de som höra till kejsarens hus". – Fil. 1:13; 4:22. rätt

(435)Mod och uthållighet vinner segrar. Genom ödmjukhet under prövningar liksom genom en djärv satsning kan människor vinnas för Kristus. En troende som visar uthållighet och sinneslugn under sorg och lidande och som till och med kan möta själva döden med den orubbliga trons lugn och frid, kan utan tvivel utföra mer för evangelii framgång, än vad man kan utföra under ett långt liv av trogen verksamhet. Ofta, när en Kristi medarbetare dras bort från aktiv tjänst, sörjer vi i vår kortsynthet och vårt oförstånd över en stor förlust. Men i denna Guds mystiska framsyn är det emellertid ofta Guds avsikt att utföra något som annars inte skulle ha kunnat utföras. rätt

(436)En Kristi efterföljare som inte längre kan effektivt och offentligt delta i arbetet för Gud och evangelium, bör inte tro att han inte längre har något att göra eller någonting att vinna. Kristi sanna vittnen blir aldrig åsidosatta. I hälsa och sjukdom, i liv och död använder Gud dem fortfarande. När Kristi medarbetare på grund av Satans hat blir förföljda och deras verksamhet hindrad, när de har blivit kastade i fängelse eller släpade till schavotten eller bålet, har Gud låtit detta ske för att evangelium skulle vinna ännu större segrar. När dessa trogna fått besegla sitt vittnesbörd med sitt blod har människor, som dittills varit villrådiga, överbevisats om Kristi lära och ställt sig modigt på hans sida. Från martyrernas aska har en rik skörd för Guds rike sprungit upp. rätt

(436)Paulus' och hans medarbetares ihärdighet och trohet, liksom församlingsmedlemmarnas tro och lydnad, även under motbjudande omständigheter, är en tillrättavisning mot lättja och brist på tro hos Kristi efterföljare. Aposteln och hans medarbetare kunde, genom att diskutera saken, ha kommit till slutsatsen att det skulle vara omöjligt att förmå Neros tjänare till omvändelse och tro på Kristus. Dessa var ju utsatta för svåra frestelser och omgivna av enormt stora hinder och föremål för bittert motstånd. Om de också skulle låta sig överbevisas av evangelium, hur skulle de kunna följa och lyda det? Men Paulus hade en annan inställning. I tro förkunnade han evangelium för dessa människor. Bland dem som lyssnade, fanns sådana som beslöt sig för att lyda, vad det än skulle kosta dem. Trots hinder och faror tog de emot evangelium och förtröstade på Gud att han skulle hjälpa dem, så att de skulle kunna låta sitt ljus lysa för andra. rätt

(437)Människor blev inte bara vunna för evangelium inom kejsarens hushåll. De stannade också kvar där efter sin omvändelse. De ansåg att de inte kunde lämna sina ansvarsfulla poster, bara för att omgivningen inte längre var lika behaglig för dem. Evangelium hade förändrat deras liv och karaktär. Detta var ett bevis för den nya trons omskapande kraft. rätt

(437)Finns det någon som frestas att ge omständigheterna skulden för att man underlåter att vittna för Kristus? I så fall bör de tänka igenom den situation i vilken de troende befann sig i kejsarens hus – kejsarens lastbarhet och hovets utsvävningar. Man kan knappast föreställa sig mer ogynnsamma förhållanden för ett kristet liv. Ingenting kunde medföra större uppoffringar eller motstånd än de omständigheter i vilka dessa troende vid det kejserliga hovet befann sig. Ändå förblev de trogna mitt under de svårigheter och faror som hotade dem. På grund av att hinder tycks vara oöverstigliga, söker troende ibland utnyttja dem som en ursäkt för att de underlåter att lyda Kristi evangelium. Men ingen sådan giltig undanflykt finns. Om så skulle vara, skulle Gud vara orättvis. Han hade ju då gett sina efterföljare frälsningsvillkor som de inte kan uppfylla. rätt

(437)Den som är helt inriktad på att tjäna Gud, kommer också att finna möjlighet att vittna om honom. Svårigheter kommer inte att ha någon kraft att hindra den som har bestämt sig för att först söka Guds rike och hans rättfärdighet. Med den styrka som han vinner genom bön och bibelstudium, kommer han att överge det onda och utveckla sitt kristenliv. En Kristi efterföljare kommer att se upp till Jesus, sin tros begynnare och fullkomnare, som uthärdade omvärldens motstånd. Då kommer också han att villigt uthärda både hån och förakt. Hjälp och nåd som är tillräckliga för alla förhållanden, har utlovats av honom som är Sanningen. Hans eviga armar sluter sig omkring varje människa som vänder sig till honom för att få hjälp. Under hans vård kan vi vila trygga och säga: "När fruktan kommer över mig sätter jag min förtröstan på dig." – Ps. 56:4. Gud kommer att uppfylla sina löften på alla dem som sätter sin förtröstan till honom. rätt

(438)Genom sitt eget exempel har Frälsaren visat, att hans efterföljare kan leva i världen och ändå inte efterlikna den. Han kom inte för att ta del i dess förförande nöjen, att dras med av dess vanor eller följa dess sätt att leva, utan för att göra sin Faders vilja och att uppsöka och rädda de förlorade. Med denna målsättning framför sig kan den kristne stå opåverkad i vilken omgivning som helst. Vilka hans samhällsställning eller hans förhållanden än är, betydelsefulla eller anspråkslösa, kommer han att visa, att han behärskas av en sann religions kraft i ett troget utförande av sina uppgifter. rätt

(438)En Kristi efterföljares karaktär kommer att utvecklas, inte på grund av att han är befriad från problem utan mitt i dem. När Kristi efterföljare är utsatta för motgångar och opposition, skall detta väcka dem till större vaksamhet och mer ivrig bön till deras mäktige hjälpare. Om de genom Guds nåd uthärdar svåra påfrestningar, kommer deras tålamod, vaksamhet och ihärdighet att utvecklas. De kommer att vinna en djupare och bestående förtröstan på Gud. Det är detta som är evangeliets triumf, att det gör det möjligt för dess efterföljare att lida, men ändå vara starka. De kan ge efter, men ändå segra. De kan låta sig förödmjukas dagen igenom, men ändå leva. De kan bära korset och därigenom vinna härlighetens krona. rätt

nästa kapitel