Breven från Rom

(439)Breven från Rom
Redan tidigt i sin verksamhet som apostel fick aposteln Paulus särskilda tillfällen att lära känna Guds vilja ifråga om Jesu efterföljare. Han blev "uppryckt ända till tredje himmelen", "till paradiset och fick höra outsägliga ord, sådana som det icke är lovligt för en människa att uttala". Han medgav själv att han hade fått många "syner och uppenbarelser" från Herren. Hans förståelse av den evangeliska sanningens principer skulle vara lika stor som "övermåttan höga apostlars". (2 Kor. 12:2, 4, 1, 11.) Han hade en klar och fullständig förståelse av "bredden och längden och höjden och djupet" av "Kristi kärlek som övergår all kunskap". (Ef. 3:18, 19.) rätt

(439)Paulus hade inte tillåtelse att tala om allt som han hade sett i sina visioner. Bland hans åhörare fanns sådana som skulle ha tillämpat hans ord på ett felaktigt sätt. Men det som uppenbarats för honom gjorde det möjligt för honom att vara ledare och klok lärare. Det blev honom också till hjälp då han skrev sina brev. Den information som han hade fått i dessa visioner, fanns alltid kvar i hans minne och gjorde det möjligt för honom att på ett rätt sätt framställa den kristnes liv och karaktär. Genom personlig förkunnelse och i brev har han förkunnat det budskap som ända sedan dess har varit till styrka och hjälp för Guds församling. För dagens kristna avslöjar detta budskap klart de faror som kommer att hota församlingen och de falska läror som den kommer att få kämpa emot. rätt

(440)Apostelns önskan för dem, till vilka han adresserar sina brev med råd och förmaningar, var att de skulle "icke mer vara barn, icke såsom havets vågor drivas omkring av vart vindkast i läran", utan att de skulle nå fram till "enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och så bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet". Han uppmanade enträget dessa som var Jesu efterföljare i icke-judiska samhällen, att inte vandra "såsom hedningarna i sitt sinnes fåfänglighet vandra, hedningarna, vilka, i följd av den okunnighet som råder hos dem genom deras hjärtans förstockelse, äro förmörkade till förståndet och bortkomna från det liv som är av Gud. . . . Sen därför noga till, huru I vandren: att I vandren icke såsom ovisa människor, utan såsom visa; och tagen väl i akt vart lägligt tillfälle." (Ef. 4:14, 13, 17, 18; 5:15, 16.) Han uppmuntrade Kristi efterföljare att se fram mot den tid då Kristus, som "älskat församlingen och utgivit sig själv för henne", skulle "ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant" – en församling som var "helig och ostrafflig". (Ef. 5:25, 27.) rätt

(440)Dessa budskap som skrivits, inte genom en människas kraft utan genom Guds kraft, innehåller en undervisning som alla borde studera och som vi gjorde väl i att ofta återkomma till. I den framställs en praktisk kristendom. Principer framställs som skulle följas av varje församling. Den väg som leder till det eviga livet är här klargjord. rätt

(440)I sitt brev till "de heliga som bo i Kolosse, de troende bröderna i Kristus", som skrevs medan Paulus var fånge i Rom, talar han om sin glädje över deras fasthet i tron. Han hade fått veta detta genom Epafras som, skriver aposteln, "för oss har omtalat eder kärlek i Anden. Allt ifrån den dag då vi fingo höra härom, hava vi därför, å vår sida, icke upphört att bedja för eder och bönfalla om att I mån bliva uppfyllda av kunskap om Guds vilja, i allt slags andlig vishet och andligt förstånd. Så skolen I kunna föra en vandel, som är värdig Herren, honom i allt till behag, och genom kunskapen om Gud bära frukt och växa till i allt gott verk. Och genom hans härliga makt skolen I på allt sätt uppfyllas av kraft till att bevisa ståndaktighet och tålamod i allt." – Kol. 1:2-12. rätt

(441)Här ger Paulus uttryck för sin önskan om de troende i Kolosse. Hur höga är inte de ideal som de här orden anger för Kristi efterföljare! De ger uttryck för de storslagna möjligheter som finns i den troendes liv och klargör, att det inte finns någon gräns för de välsignelser som Guds efterföljare kan få. Genom att deras kunskap om Gud ständigt växer till, kan de utvecklas från kraft till kraft, från höjd till höjd i sin kristna upplevelse, till dess att de genom "hans härliga makt" blir "skickliga till delaktighet i den arvslott som de heliga hava i ljuset". rätt

(441)Han som uppehåller världarna
Aposteln upphöjer Kristus inför sina med troende som den genom vilken Gud har skapat allt och som den som har möjliggjort deras frälsning. Han förklarar att den hand som uppehåller världarna i rymden och styr dem i deras banor och ständiga rörelse i hela Guds universum, är de händer som naglades vid korset för dem. "Ty i honom skapades allt", skrev Paulus, "i himmelen och på jorden, synligt såväl som osynligt, både tronänglar och herrar och furstar och väldigheter i andevärlden. Alltsammans har blivit skapat genom honom och till honom. Ja, han är till före allt annat och alltsammans äger bestånd i honom." "Också åt eder, som förut varen bortkomna från honom och genom edert sinnelag hans fiender, i det att I gjorden vad ont var, också åt eder har han nu skaffat försoning i hans jordiska kropp, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga." rätt

(442)Guds Son sänkte sig ned för att upprätta de fallna. Det var därför han lämnade de syndfria världarna i höjden, de nittionio som älskade honom, och kom till denna jord för att bli "sargad för våra överträdelsers skull" och "slagen för våra missgärningars skull". (Jes. 53:5.) Han skulle i alla avseenden bli lik sina bröder. Han blev människa sådan som vi är. Han förstod vad det innebar att vara hungrig, törstig och trött. Han fick ny kraft genom mat och utvilad genom sömn. Han var främling och vandrare på jorden – han var i världen, men han påverkades inte av den. Han blev frestad och prövad som nutidens människor frestas och prövas, men ändå levde han ett liv som var fritt från synd. Han uppenbarade Guds väsens egenskaper. Han var mild, medkännande, sympatisk, alltid omtänksam om andra. "Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, . . . och han var full av nåd och sanning." – Joh. 1:14. rätt

(442)De troende i Kolosse, som var omgivna av de icke-judiska folkens seder och inflytande, var utsatta för risken att dras bort från evangelii enkelhet. Då Paulus varnade dem för detta, riktade han deras uppmärksamhet på Kristus som deras ende tillförlitlige ledare. "Jag vill nämligen att I skolen veta", skrev han, "vilken kamp jag har att utstå för eder och för församlingen i Laodicea, och för alla de andra som icke personligen hava sett mitt ansikte. Ty jag önskar att deras hjärtan skola få hugnad, därigenom att de slutas tillsammans i kärlek och komma till en full förståndsvisshets hela rikedom, till en rätt kunskap om Guds hemlighet, vilken är Kristus; ty i honom finnas visdomens och kunskapens alla skatter fördolda. rätt

(442)Detta säger jag, för att ingen skall bedraga eder med skenfagert tal. . . . Såsom I nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, så vandren i honom och varen rotade i honom och låten eder uppbyggas i honom och befästas i tron, i enlighet med den undervisning I haven fått; och överflöden i tacksägelse. Sen till, att ingen får bortföra eder såsom ett segerbyte genom sin tomma och bedrägliga 'vishetslära', i det att han åberopar fäderneärvda människomeningar och håller sig till världens makter och icke till Kristus. Ty i honom bor gudomens hela fullhet lekamligen, och i honom haven I blivit delaktiga av den fullheten, i honom som är huvudet för alla andevärldens furstar och väldigheter." rätt

(443)Kristus hade förutsagt att bedragare skulle framträda, genom vilkas inflytande "laglösheten" skulle "förökas" och därigenom skulle "kärleken hos de flesta kallna. (Matt. 24:12.) Han hade varnat Kristi efterföljare för att församlingen skulle utsättas för större faror genom detta onda än genom förföljelse från fienders sida. Gång på gång varnade Paulus Kristi efterföljare för dessa falska lärare. Det var denna fara som de framför alla andra måste skydda sig emot. Om de tog emot falska lärare, skulle de öppna dörrarna för villfarelser, genom vilka fienden skulle fördunkla deras andliga uppfattningsförmåga och rubba de människors förtroende som nyligen hade tagit emot evangelii budskap. Kristus skulle vara den norm efter vilken de skulle pröva de läror som framställdes. Allt som inte överensstämde med hans undervisning, skulle de förkasta. Kristus som blivit korsfäst för människornas synder, Kristus som uppstått från de döda, Kristus som farit upp i höjden – detta var den frälsningens vetenskap som de skulle tillägna sig och som de skulle undervisa om. rätt

(443)Ifrågasätter, omtolkar
De faror som Bibeln varnar för och som hotar församlingen gäller oss idag. På samma sätt som människor på apostlarnas tid försökte att genom traditioner och filosofiska system undergräva tron på Bibeln, söker också idag rättfärdighetens fiender att leda människor in på förbjudna vägar. Detta sker genom en tilltalande framställning av "den högre bibelkritiken", evolutionsteorierna, spiritualismen, teosofin och panteismen. För många är Bibeln som en lampa utan olja, eftersom de har vänt sina sinnen till en spekulativ teologi, som skapar missförstånd och förvirring. Den s.k. högre bibelkritiken undergräver tron på Bibeln som en gudomlig uppenbarelse genom att analysera, ifrågasätta och omtolka. Den berövar Bibeln dess kraft att styra, höja och inspirera människors liv. Spiritualismen kommer stora människoskaror att tro att människans önskningar och drifter är hennes högsta lag. Den lär att sinnlig njutning är frihet och att människan bara är ansvarig inför sig själv. rätt

(444)Kristi efterföljare kommer att få höra "skenfagert tal". För detta varnade aposteln de troende i Kolosse. De skulle få höra spiritualistiska tolkningar av Bibeln. De skulle emellertid inte ta emot dessa. Deras röster skulle i stället höjas i en klar och tydlig framställning av Bibelns budskap. De skulle ha sin trosblick riktad mot Kristus. De skulle gå stadigt framåt på den utstakade vägen och förkasta allt som inte överensstämde med Kristi lära. Guds sanningar skulle vara föremål för deras eftertanke och begrundan. De skulle betrakta Bibeln som Guds röst som talade direkt till dem. Därigenom skulle de tillägna sig gudomlig insikt. rätt

(444)Den kunskap om Gud som uppenbaras i Kristus, är den kunskap som alla, som skall bli frälsta, skall tillägna sig. Det är denna kunskap som förvandlar karaktären. När den troende tar emot denna kunskap i sitt liv kommer den att omskapa honom till Kristi likhet. Det är denna kunskap som Gud inbjuder sina barn att ta emot. Vid sidan om denna är allt annat förgängligt och av intet värde. rätt

(445)I alla generationer och i alla länder har det verkliga underlaget för karaktärsbyggande varit detsamma – de principer som framställs i Bibeln. Den enda säkra och tillförlitliga regeln är att göra vad Gud säger. "Herrens befallningar äro rätta", och "den som så handlar, han skall icke vackla till evig tid." – Ps. 19:9; 15:5. Det var med Bibeln som apostlarna bemötte sin tids falska teorier. De sade: "Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd." – 1 Kor. 3:11. rätt

(445)De troende i Kolosse hade vid sin omvändelse och sitt dop lovat att överge alla läror och seder som de dittills hade följt, och att därefter troget följa Jesus. I sitt brev till dem påminner Paulus dem om detta. Han ber dem att inte glömma att de, för att kunna stå fast vid detta beslut, ständigt måste kämpa mot det onda som sökte vinna kontroll över dem. "Om I alltså ären uppståndna med Kristus", sade han, "så söken det som är därovan, där varest Kristus är och sitter på Guds högra sida. Ja, haven edert sinne vänt till det som är därovan, icke till det som är på jorden. Ty I haven dött, och edert liv är fördolt med Kristus i Gud." rätt

(445) "Alltså, om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget; se något nytt har kommit. – 2 Kor. 5:17. Genom Kristi kraft har människor brutit de syndiga vanornas kedja. De har avsagt sig själviskheten. Den som hädat har börjat visa aktning för heliga ting. Den som använt alkohol har blivit nykter. Den som levt ett lastbart liv lever nu i överensstämmelse med kristen etik. Människor som har varit Satans avbilder har blivit förvandlade till Guds avbilder. Denna förändring är i sig själv ett undrens under. Den är en förvandling som åstadkommits av Bibeln. Den är ett av Bibelns djupaste mysterier. Vi kan inte förstå det. Vi kan bara tro vad Bibeln säger. Och detta är: "Kristus i eder, vårt härlighetshopp." rätt

(445)När Guds Ande kontrollerar sinne och känsloliv, brister den omvända människan ut i en ny sång. Hon inser att i det som hon har upplevt, har Guds löfte uppfyllts. Hennes överträdelser har försonats, hennes synd har blivit förlåten. Hon har visat ånger och bättring inför Gud för sin överträdelse av den gudomliga lagen. Hon har visat tro på Kristus som har dött för att människan skulle bli rättfärdiggjord. "Då vi nu hava blivit rättfärdiggjorda av tro, hava vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus." – Rom. 5:1. rätt

(446)Detta innebär emellertid inte att den troende, på grund av att han upplevt detta, kan sitta med händerna i kors, nöjd med vad som har åstadkommits för honom. Den som har beslutat sig för att gå in i detta andliga rike kommer att finna att den opånyttfödda naturens alla krafter och böjelser, som kontrolleras av mörkrets makter, står färdiga att inleda strid med honom. Varje dag måste han förnya sin helgelse. Varje dag måste han kämpa mot det onda. Gamla vanor, medfödda benägenheter till det som är ont kommer att kämpa för att återvinna sin makt. Mot dessa måste han ständigt vara på vakt och i Kristi kraft kämpa för att vinna seger. rätt

(446) "Så döden nu edra lemmar som höra jorden till: otukt, orenhet, lusta, ond begärelse, så ock girigheten, som ju är avgudadyrkan; ty för sådant kommer Guds vrede. I de synderna vandraden också I förut, då I ännu haden edert liv i dem. Men nu skolen också I lägga bort alltsammans: vrede, häftighet, ondska, smädelse och skamligt tal ur eder mun; . . . Så kläden eder nu, såsom Guds utvalda, hans heliga och älskade, i hjärtlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, saktmod, tålamod. Och haven fördrag med varandra och förlåten varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit eder, så skolen ock I förlåta. Men över allt detta skolen I ikläda eder kärleken, ty den är fullkomlighetens sammanhållande band. Och låten Kristi frid regera i edra hjärtan; ty till att äga den ären l ock kallade såsom lemmar i en och samma kropp. Och varen tacksamma." – Kol. 3:5-8; 12-15. rätt

(447)Brevet till församlingen i Kolosse är fyllt av en undervisning av det högsta värde för alla som tar del i tjänsten för Kristus. Denna undervisning framhåller den målmedvetenhet och den upphöjda målsättning som skulle komma till uttryck i den människas liv, som rätt representerar Frälsaren. Den troende skall förkasta allt som hindrar honom från att göra framsteg på denna upphöjda väg eller som förleder någon annan att avvika från den smala vägen. Detta skall den troende göra genom att i sitt dagliga liv visa medkänsla, vänlighet, mänsklig omtanke, ödmjukhet, tålamod och Kristi kärlek. rätt

(447)Vad vi främst av allt behöver är ett högre, renare, ädlare livs kraft. Våra tankar sysslar alltför mycket med det materiella och alltför litet med det som hör himmelens rike till. rätt

(447)Ett renare, ädlare livs kraft
Kristi efterföljare får under inga förhållanden, under sina försök att nå Guds ideal för dem, gripas av förtvivlan. En etisk och andlig fullkomlighet genom Kristi nåd och kraft har utlovats åt alla. Jesus är kraftens och livets källa. Han leder oss till sitt ord och ger oss löv från livets träd för att hela våra av synden sjuka sinnen. Han leder oss fram till Guds tron och lägger på våra läppar en bön genom vilken vi förs i nära kontakt med honom själv. För vår skull sätter han himmelens kraftfulla makter i verksamhet. För varje steg har vi rillgång till hans levande kraft. rätt

(447)Gud har inte angett någon gräns för dem som vill bli "uppfyllda av kunskap om Guds vilja, i allt slags andlig vishet och andligt förstånd". Genom bön och vaksamhet, genom tillräcklig kunskap och förstånd "och genom hans härliga makt skolen I på allt sätt uppfyllas av kraft". Därigenom blir de beredda för att arbeta för andra. Det är Frälsarens avsikt att människor som blivit renade och helgade, skall vara hans medhjälpare. För denna stora förmån skall vi tacka honom som "har gjort eder skickliga till delaktighet i den arvslott som de heliga hava i ljuset. Ty han har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin älskade Sons rike." rätt

(448)Brevet till församlingen i Filippi liksom brevet till församlingen i Kolosse skrev Paulus under den tid han var fånge i Rom. Församlingen i Filippi hade sänt gåvor till Paulus genom Epafroditus, som Paulus kallar "min medarbetare och medkämpe. . . honom som I haven skickat hit för att å edra vägnar överlämna åt mig vad jag kunde behöva". Under sin vistelse i Rom blev Epafroditus sjuk "ja, nära döden, men Gud förbarmade sig över honom", skrev Paulus, "och icke allenast över honom; utan också över mig, för att jag icke skulle få bedrövelse på bedrövelse." När de troende i Filippi fick höra talas om att han blivit sjuk, blev de mycket oroliga för honom. Han beslöt därför att återvända till dem. "Han längtar efter eder alla", skrev Paulus, "och har ingen ro, därför att I haven hört honom vara sjuk. . . . Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, både för att I skolen få glädjen att återse honom, och för att jag själv därigenom skall få lättnad i min bedrövelse. Tagen alltså emot honom i Herren, med all glädje, och hållen sådana män i ära. Ty för Kristi verks skull var han nära döden, i det han satte sitt liv på spel, för att giva mig ersättning för den tjänst som jag måste sakna från eder personligen." rätt

(448)Med Epafroditus sände Paulus ett brev till de troende i Filippi i vilket han tackar dem för deras gåvor till honom. Bland alla de kristna församlingarna var församlingen i Filippi den som var mest frikostig med att tillgodose Paulus' behov. "I veten ju själva, I filipper", säger aposteln i sitt brev, "att under evangelii första tid, då när jag hade dragit bort ifrån Macedonien, ingen annan församling än eder trädde i sådan förbindelse med mig, att räkning kunde föras över 'utgivet och mottaget'. Ty medan jag ännu var i Tessalonika sänden I mig både en och två gånger vad jag behövde. – Icke som om jag skulle åstunda själva gåvan; nej, vad jag åstundar är en sådan frukt därav, som rikligen kommer eder själva till godo. Jag har nu fått ut allt, och det i överflödande mått. Jag har fullt upp, sedan jag av Epafroditus har mottagit eder gåva, 'en välbehaglig lukt', ett offer som täckes Gud och behagar honom väl." rätt

(449)Tro och tillförsikt
"Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Jag tackar min Gud, så ofta jag tänker på eder, i det jag alltid i alla mina böner med glädje beder för eder alla. Jag tackar honom för att I, allt ifrån första dagen intill nu, haven deltagit i arbetet för evangelium. Och jag har den tillförsikten, att han som i eder har begynt ett gott verk, han skall ock fullborda det intill Kristi Jesu dag. Och det är ju rätt och tillbörligt att jag tänker så om eder alla, eftersom jag, både när jag ligger i bojor, och när jag försvarar och befäster evangelium, har eder i mitt hjärta såsom alla med mig delaktiga i nåden. Ty Gud är mitt vittne, han vet, huru jag längtar efter eder alla. . . Och därom beder jag, att eder kärlek må allt mer och mer överflöda av kunskap och förstånd i allt, så att I kunnen döma om vad rättast är, på det att I mån bliva rena och för ingen till stötesten, i väntan på Kristi dag, och bliva rika på rättfärdighetens frukt, vilken kommer genom Jesus Kristus, Gud till ära och pris." rätt

(450)Guds nåd uppehöll Paulus under hans fångenskap och gjorde det möjligt för honom att glädja sig, trots sin dystra situation. Med tro och tillförsikt skrev han till de troende i Filippi, att hans fångenskap hade bidragit till att befrämja evangelium. "Jag vill att I, mina bröder, skolen veta", förklarade han, "att det som har vederfarits mig snarare har länt till evangelii framgång. Det har nämligen så blivit uppenbart för alla i pretoriet och för alla andra, att det är i Kristus som jag bär mina bojor; och de flesta av mina bröder hava genom mina bojor blivit så frimodiga i Herren, att de med allt större dristighet våga oförskräckt förkunna Guds ord." rätt

(450)Det finns något för oss att lära av det som Paulus här berättar om sin upplevelse, eftersom det avslöjar Guds sätt att arbeta. Gud kan genom det, som för oss ser ut som gäckade planer och nederlag, skapa en seger. Vi står i fara att glömma Gud, att se på det som är för ögonen i stället för att med trons blick betrakta det som inte kan ses. Vi är benägna att beskylla Gud för försumlighet eller grymhet, när vi drabbas av motgångar eller olyckor. Om han finner det lämpligt att begränsa vår användbarhet inom något område, blir vi nedslagna i stället för att tänka igenom saken, så att vi förstår att Gud kanske ingriper för att styra allt till vårt bästa. Vi behöver lära oss att när Gud ingriper för att fostra oss, tillhör det hans stora plan och att den troende under det lidande som följer därav, ibland kan uträtta mer för sin Mästare, än då han var i aktiv tjänst. rätt

(450)Som deras föredöme när det gäller det kristna livet hänvisade Paulus de troende i Filippi till Kristus "han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset." rätt

(451)Därför, mina älskade, fortsätter han, såsom I alltid förut haven varit lydiga, så mån I också nu med fruktan och bävan arbeta på eder frälsning, och det icke allenast såsom I gjorden, då jag var närvarande, utan ännu mycket mer nu, då jag är frånvarande. Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. Gören allt utan att knorra och tveka, så att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt ibland 'ett vrångt och avogt släkte', inom vilket I lysen såsom himlaljus i världen, i det att I hållen fast vid livets ord. Bliven mig så till berömmelse på Kristi dag, till ett vittnesbörd om att jag icke har strävat förgäves och Icke förgäves har arbetat. rätt

(451)Dessa ord har skrivits för att hjälpa varje kämpande människa. Paulus framhåller fullkomlighetens ideal och visar hur man kan nå det. "Arbeta på eder frälsning", säger han, "ty Gud är den som verkar i eder." rätt

(451)Att vinna frälsningen är en växelverkan. En samverkan måste äga rum mellan Gud och den människa som omvänder sig. Det är nödvändigt för karaktärens utveckling. Människan måste ärligt sträva efter att övervinna allt som hindrar henne från att nå fullkomligheten. Men när hon gör det är hon helt beroende av Gud för att göra framsteg, eftersom mänskliga strävanden i och för sig inte är tillräckliga. Utan hjälp av gudomlig kraft kan vi ingenting åstadkomma. Människan och Gud måste samverka. Det gäller för människan att stå emot frestelsen. Kraften att göra det får hon emellertid från Gud. A ena sidan finns oändlig visdom, medkänsla och kraft, å den andra svaghet, syndfullhet och absolut hjälplöshet. rätt

(451)Gud vill att vi skall segra över oss själva. Han kan inte hjälpa oss utan att vi samtycker till det och samarbetar. Guds Ande arbetar genom de krafter och gåvor som getts till människan. Av oss själva kan vi inte få våra avsikter, önskemål och benägenheter att överensstämma med Guds vilja. Men om vi är villiga att låta oss göras villiga, så kan Frälsaren göra detta för oss och "bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och . . . taga alla slags tankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad". (2 Kor. 10:5.) rätt

(452)Ge allt, göra allt
Den som vill bygga upp en stark, följdriktig karaktär, den som vill bli en välbalanserad kristen måste ge allt och göra allt för Kristus. Frälsaren kommer inte att godta en delad tjänst. Vi skall dagligen lära oss vad det innebär att överlåta oss själva. Vi skall studera Bibeln, lära oss förstå dess innebörd och lyda dess föreskrifter. På det sättet kan vi nå den kristna mognadens nivå. Dag efter dag arbetar Gud med oss för att fullkomna vår karaktär, så att den skall kunna bestå när tiden är inne för det sista provet. Dag efter dag visar Kristi efterföljare för människor och änglar ett upphöjt experiment och visar vad evangelium kan göra för människor. rätt

(452) "Jag håller icke före att jag ännu har vunnit det", skrev Paulus, "men ett gör jag: jag förgäter det som är bakom mig och sträcker mig mot det som är framför mig och jagar mot målet, för att få den segerlön som hålles framför oss genom Guds kallelse ovanifrån i Kristus Jesus." rätt

(452)Paulus åstadkom mycket. Från den stund då han överlämnade sig åt Kristus, var hans liv fyllt av outtröttlig tjänst. Han reste från stad till stad, från land till land och berättade om korset, vann människor för evangelium och upprättade församlingar. För dessa församlingar kände han en ständig omsorg. Han skrev många brev för att undervisa och vägleda dem. Ibland arbetade han i sitt yrke för att tjäna sitt uppehälle. Men under sitt livs ivriga verksamhet förlorade Paulus aldrig det stora syftet ur sikte – att sätta in hela sin kraft för att nå sin höga kallelses segerkrans. Det mål som han ständigt såg framför sig var att vara trogen mot den som hade uppenbarat sig för honom utanför Damaskus. Ingen makt kunde hindra honom därifrån. Att upphöja Golgata kors – detta var den allt annat uppslukande bevekelsegrunden som inspirerade hans ord och handlingar. rätt

(453)En triumfatorisk ton
Den fasta föresats som förmådde Paulus att kämpa vidare mitt under svårigheter och motgångar skall vara det som skall leda varje Kristi budbärare att helga sig helt för tjänsten åt Gud. Materiella lockelser kommer att försöka dra hans uppmärksamhet bort från Frälsaren. Men för honom gäller det att sträva vidare mot målet och visa världen, änglar och människor att hoppet att få se Guds ansikte är värt all den möda och alla de uppoffringar som förverkligandet av detta hopp kräver. Trots att Paulus var fånge blev han inte missmodig. Det finns i stället en triumfatorisk ton som genljuder genom alla de brev han skrev från Rom till de olika församlingarna. "Glädjen eder i Herren alltid", skrev han till församlingen i Filippi. "Åter vill jag säga: Glädjen eder. . . . Gören eder intet bekymmer, utan låten i allting edra önskningar bliva kunniga inför Gud genom åkallan och bön med tacksägelse. Så skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara edra hjärtan och edra tankar i Kristus Jesus. För övrigt, mina bröder, vad sant är, vad värdigt, vad rätt, vad rent är, vad som är älskligt och värt att akta, ja, allt vad dygd heter och allt som förtjänar att prisas – tänken på allt sådant." rätt

(453) "Så skall ock min Gud, efter sin rikedom, i fullt mått och på ett härligt sätt i Kristus Jesus giva eder allt vad I behöven. . . . Herrens, Jesu Kristi, nåd vare med eder ande." rätt

nästa kapitel